London - Sverige 10 novmeber

Hemresedag 10 novmeber, hur tråkigt är inte det?
 
Där i vår "cell" var det stökeri och bökera från mitt i natten och framåt. Söta syster min har rumlat runt och om hon varit vaken eller gått i sömnen är svårt att veta.
Jag minns alltför väl när hon stod och balanserade på den lilla, klena pallen på Russel förra året, högt upp över marken och pillade på ett ventilationsfönster - då var hon inte vaken och jag tror inte hon var det inatt heller. Hon har nämligen den lilla vanan (eller ovanan) att hon är nattaktiv = går i sömnen.
Klockan var inte ens 4, så det var inte dags att stiga upp. Jag frågade: "A, vad gör du?" Fick till svar: "Jag vet inte." Hennes sambo måste ha ett intressant nattliv med henne.
 
4.30 ringde klockan och då var hon nyvaken och ganska fort på alerten och fortsatte packandet. Jag undrar om hon sov emellan. Tur jag är van henne från barnsben!
 
Morgontvagning, vi anammade den naturliga hårlooken även denna dag och till slut var vi klara och färdiga med rum 107, av skokartongsstorlek och klev ut i receptionen.
Där väntade en trevlig man med vår "packed breakfast" och upplysningen att en taxi till flygplatsen är billigare än 2 biljetter med H-expressen om man är fler än 1 och det är vi ju. Å andra sidan fastnar man sällan i en trafikstockning med ett tåg.
 
Vi gick till Paddington och nu har jag bestämt mig för att stiga upp extra tidigt någon mer morgon, nästa gång jag är i London. Det är enorm skillnad på aktivitet. Allt gick snabbt och lätt, det tåg vi hade planerat att ta avgick 4 minuter efter att vi bänkat oss.
 
 
H- Expressen känns bra, dessutom tar det bara en kvart, god komfort, plats för väskorna och fort var vi framme vid vår terminal utan krångel. Number 5.
 
 
Allt flöt på, bortsett från att det pep när jag gick igenom säkerhetskontrollen. Jag blev muddrad och flickan som gjorde det nästan fräste när hon kände mitt cerat i byxfickan. "WHAT IS THAT?" Jag tog upp det och hon scannade det också, som om det var en förklädd patron, eller vad hon trodde. Sedan scannade hon hela mig och sist fick jag ta av mig gympadojorna och ställa upp en fot i taget på någon metallgrunka. Inte var jag farlig inte, så jag fick ta mina skor och gå. Intressant!
 
 
 
När vi kom ut fick vi se W.H. Smith, men innan jag hunnit styra in oss där, lyfte vi blicken och där i fjärran låg vårt Shangri-La          -         Boots!
 
 
JA, vi shoppade, vad annars?
Vad shoppade vi?
Hudkrämer från No 7 och mitt andra nya favomärke, vad annars?
Shoppade vi en burk eller flera?
Flera så klart, vad annars? Det var ju "Tag 3, betala för 2."
 
A suckade efteråt och sa: "Det är något fel på oss, vi borde gå i terapi." Hon köpte också mer av "Tag 3, betala för 2." Det var som om väskorna växte med sin uppgift och vi var ju redan incheckade, så det var bara att handla, betala och proppa ner.
 
Dock, terapi vore kanske något, men sedan undrar jag: Varför?
 
Life is Boots!
 
På Body Shop detta år blev det nästan ingenting. Det var enbart jag som handlade dag 2 och det var en liten miniförpackning med ansiktstvätt, för min var kvar hemma. Vi kände inte för "Boddan" i år eftersom vi varit på Boots redan första dagen. Tur, tur, tur att vi hade våra ganska anskrämliga rullväskor. Dock var det en dam i en Charity Shop som häpnade över hur snygga de var. Den gången log vi och höll masken.
 
På planet fick vi frukost, en för mig oätbar macka. Den hade 3 minus med tanke på min mages klenhet att tåla fett: Smördegsbröd, majonäs- och äggfyllning + tomater. Det var enda alternativet, så jag log och sa tack. Sedan flådde jag av det mesta av innehållet, behöll tomaterna och blev tillräckligt mätt. Vår medskickade frukost bestod också av smördegsbröd. Jajaja, jag vet, åker man hemifrån får man ta seden dit man kommer, men säg det till verkmästaren i magen. Han bryr sig inte!
 
A fortsatte shoppandet ombord.
 
 
Vi såg hennes favoritparfym i katalogen och äntligen köpte hon något till sig själv också. Jag blev riktigt glad. Ny väska och ny parfym, det är rekord för hennes del. (Hudkrämer gills inte, det köper man och använder, var man än är)
 
 
Sedan fick vi kaffe och då kom Harrodspralinerna upp ur väskorna. Den som spar, hon har!
 
 
Fort var vi på Arlanda igen, båda hade vi väntetid till våra tåg och vi ville inte skiljas riktigt än. Nu blev vi nyttiga.
 
 
Tack kära syster för en underbar och rolig resa, tack för den goda, nyttiga Smoothisen och hoppas det blir Englandsdags snart igen?!?

Kommentarer
Postat av: Dottern

Och tänk när ni tar med era döttrar till det förlovade landet😉..❤

Svar: Ja tänk, det vore på tiden och inget skulle väl vara roligare. Tänk dig oss fyra i London........Kan det bli om så där 2 år elller? KRAM!
Leontina

2012-11-18 @ 20:44:45
Postat av: Ingrid

Och tack till dig för intressant och utförligt reportage av er resa.

Kram, Ingrid

Svar: Ingrid, Hoppas jag får lite mer tid till att läsa bloggar, nu när jag äntligen blivit klar med London och alla bilder. Kul var det, det kan jag garantera. Kram
Leontina

2012-11-18 @ 20:45:55
URL: http://stenstugu.com/wp
Postat av: anne

Vilken resa! Eller verkar vara mer eller mindre av upplägget "same procedure as every year".

Men, kan du inte lista vad tusan det är ni köper på Boots!?!

2012-11-25 @ 09:32:41
URL: http://annnne.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0