Detta med borrelia var en intressant upplevelse. Tro inte att jag menar positiv, de orden är inte synonyma. Ja Mia, tack för omtanken, jag fick antibiotika från första dagen.
Att något kan klia och göra ont samtidigt blev en ny erfarenhet. När jag lagt mig på kvällen började jag med att klia på allt det röda, för det KLIADE något enomrt. Jag höll på ända tills det sved och gjorde rejält ont där på utsidan av benet. Sedan var det bara att masa sig upp ur sängen och smörja med Aloe Vera salva.
Sovtiden har under dessa 10 dagar med penicillin utökats från 6-7, till upp emot 10. Inte ett smack har jag uträttat här hemma, mer än fylla på fågelfrö och klappa den duktiga musjägaren. Så trött vet jag inte när jag var senast och det enda som hjälpte var att lägga sig jättetidigt!
För att stilla folks nyfikenhet ska jag ta den historien om katten och musen.
Musens första gömställe var under pianot i rummet. Jag gillrade en fälla mellan pianot och CD-hyllan, så inte katten skulle kunna fastna i den. Inget hände och jag antog att den var kvar där, för jag hade stängt alla dörrar utom sovrumsdörren, för där har ju Ahti sin dörr. Dock ingen mus i sovrummet (TACK OCH LOV)!
Ingen mus i fällan heller dag 2, men jag hittade små muslortar på hallgolvet, så då stängde jag till vardagsrummet.
Dag 3: På morgonen när jag skulle till jobbet och tog på mig skorna, kände jag att jag hade lite småsten i den ena. Inte mycket är så enerverande som det, så jag snörde av den igen och skulle tömma ut dem. Då var det muslortar!
Den uslingen hade bajsat i min ena sko. Tack och lov, inte kissat!
Nu ilsknade jag till och for till Grodden efter jobbet och köpte fler och varierande fällor. Den som var riggade med råttgift var jag tveksam till, det bor många katter här och jag vill inte förgifta dem. Den ska lämnas tillbaka imorgon, men de andra agnade jag och placerade ut under skostället och vid sidan om högskåpet i hallen.
En granne kom förbi på em och jag berättade hela historien och medan vi står i dörren i hallen och pratar säger han: "Titta, där är ju musen!" Mycket riktigt, den tassade över golvet, katten fick fnatt, tog ett skutt rakt upp i luften, mer eller mindre slog en volt och stack ut. Det var en riktig jägare det! Athi-fnatti-spatti!
Musen försvann in bakom skåpet. Jag placerade ut en fälla på vardera sidan, agnade med väldoftande ost. Kärestan kom, jag berättade hela historien och vi slog oss till ro i soffan. Jag skulle gå och hämta min telefon ute i hallen, då får jag se musen igen.
Nu satt hon i köket och drack vatten ur kattens skål. Då började jag känna mig som jag var med i en komedi av något slag. Kärestan trodde att jag drev med honom när jag sa att musen satt där och drack, men till slut kom han också och vi förenades i uppdraget: Förinta musen i huset.
Med hjälp av lilla M.s minipiasavakvast lyckades han fånga den under borsten. Jag rusade efter ett block med kartongbaksida och körde in det under borsten, baxade ut alltihopa på gården och förpassade musen till de saligas ängder.
PUST, nu var vi äntligen av med den och det känder skönt!
Morgonen därpå säger kärestan, som steg upp först: "Det ligger en död mus på trasmattan" (i sovrummet). Alldeles riktigt, där låg en till, men den här var tack och lov redan död! Det var inte samma, för den la jag i soppåsen och sedan i soptunnan.
Inte undra på att jag inte orkat blogga, men idag fick vi ingen (än så länge, så här sitter jag nu.)
