Leontina

Rom dag 3 - del 1

Dag 4 - del 1

 

Dag 4  -25 mars

 

Åh regniga natt! Vi har haft Anna-Lena Löfgren hos oss hela natten och vaknar till ett nyduschat Rom.

 

Jag i min tur, tog en morgondusch som sköljde över både mig och halva badrummet, oj vad jag fick torka överallt. Jag tror damerna tyckte synd om mig som fick så mycket arbete tidigt på morgonen, för när jag kom ut bjöds jag på en morgonaperitif innan frukost. Inte så pjåkig start på dagen och aperitif är ju till för att öka aptiten, så vi tog en lång frukost.

 

Den är helt perfekt för att vara i Italien. Man kan få yoghurt och till och med nästan kruska, olika sorters bröd. Lite uppsockrad blir man förstås, i och med det är ändå kört och helt okej med en tårtbit som avslutning (eller chokladcroissant), det står nämligen också där på bordet om man vill ha.

 

Det ville jag! Mmmmmm, krämigt vaniljgrunch i mitten och det var en perfekt avslutning på frukosterandet.

 

Efter det en sportig promenad i jakt på SPAR som ska finnas nära hotellet. Efter 9 turer i olika riktning och nästan lika många förfrågningar om läget hittade vi affären, väl kamouflerad inne i en vägg.

 

Nu fick damerna sitt surtorra sprutt och jag köpte lufttorkad korv att ta med hem till påskbordet. Tillbaka till hotellet för sista rycket innan avgång, vi passade på att köpa bussbiljetter på tobaksaffären också, för idag skulle vi fresta ev. småtjuvar nere i Metron igen - men de kanske är i skolan?

 

Fina mosaiker på väg ner i underjorden. Rom har bara 2 tunnelbanelinjer, men väldigt mycket annat i underjorden, så det kanske inte blir så många till?

 

 

Långt ner skulle vi

 

 

En vänlig, men darrig dam förevigade oss så vi fick vara alla 3 på någon bild

 

 

Vi for till St Pietro in Vincoli, där Michelangelos  Moses sitter med horn i pannan, stentavlorna under armen och ser rejält vredgad ut.

 

 

Där fanns också Paulus kedjor i ett upplyst skrin och en ilsken kvinnlig vakt som hyssjade på oss trenne altos.

 

 

Även i den här kyrkan fanns skelett

 

 

Förresten har vi "fått" nya namn idag, jag är Beata, A är Dorata och C är Vigliosa. Vi försöker nämligen komma ihåg texten till "Alta trinita Beata", därav denna lek med orden. 

 

Några trappor längre ner, bara just om hörnet - Colloseum! Jag återerövrar min barndom sommaren 1957 allt mer.

 

 

Det officiella namnet på Colloseum är:

 

 

Inte lönt att orda en massa om det, för ord räcker inte.

 

 

Här ser man lätt hur den dyra marmorn är borthuggen någon gång för längesedan, för att få nya platser i rika romares hus.

 

 

Många betalar och köar för att gå in, men det är inte så mycket att se därinne. Man kommer upp någon våning och så tror jag inte det var när jag var liten, då var jag inne, men minns inte. Vi hade dock mer planer än Colloseum för den här dagen, så vi nöjde oss med utsidan.

 

 

Åt andra håll, utgrävt och framtaget

 

 

Det blev en promenad ur Colloseum, förbi Konstantins triumfbåge

 

 

Runt om sedvanlig kommers och gott om turistfällor som: Fotografera dig med en gladiator, sedan betalning eller så kunde man bl a köpa hela Colloseum in en glaskub. Nej tack!

 

 

En ung tjej - konststuderande kanske, satt och tecknade. Ja, jag fick fotografera henne, jag frågade faktiskt!

 

 

Vi gick runt där bland turister och ruiner ganska länge och till slut skulle vi gå mot bussen som skulle ta oss till katakobmerna. Äntligen ska jag få se dem, jag som var för liten förra gången.

 

När vi skulle gå, visste C en typ av genväg ut. Det var bara det, att den var enkelriktad för gående och tyvärr inte i vår riktning och trots att C gjorde världens hårdforcering genom ett 4-stångskors och lyckades ta sig igenom den i fel riktning för dem, men rätt för oss, var vi ju 2 till, kvar på fel sida. Jag stegade fram för, men då hade Capon på andra sidan fått 240 i blodtryck och kom ut och SKREK till C att hon skullle ut, ut UT!!! De argumenterade hit och dit och trots att jag och A hejade på fick vi ge oss och C fick gå igenom korset och tillbaka till oss.

 

Då blev vi less, för det verkade som enda anledningen att man inte fick gå åt det s.k. felaktiga hållet var att man skulle komma ut mot Colloseum, inte gå därifrån med det i ryggen. Vi struntade i vad det nu var vi skulle göra eller titta på däruppe.

Vi gick på en mycket primitiv, förmodligen gammal framgrävd väg och nu var det buss till katakomberna som gällde. 

 

 

Lite annorlunda växtlighet 

 

 

Mer utgrävningar längs vägen

 

 

Fast det här nog mer en modernare ruin som snart kommer att vara en gigantisk "växtlåda" för träd.

 

 

Buss 118 ut ur stan mot Catacomba di san Callisto skulle vi ta.

 

Vi hade gått Via Appia ut och även hittat en busshålplats, fast inte förrän vi gått fel en gång och hamnat vid det gamla badet.

 

 

Det kom ingen buss!!!!

 

Jag roade mig med att fotografera barken på barrträdet där vi stod och väntade och frös!

 

 

Där vid busshållplatsen slog vi nästan rot, för hur vi än väntade kom det aldrig någon buss och till slut vinkade C till sig en taxi och det var bara sååååå underbart och det blev mitt fall.

 

Jag kunde inte sitta med ryggsäcken på mig i baksätet och tog av den och när vi äntligen var framme och stannade, var det mitt i en trafikerad korsning, och jag var tvungen att stiga ut mot vägen. Det var aningen riskfyllt, så jag glömde totalt bort att jag hade kvar ryggan i bilen. Det märkte jag inte förrän vi gått den italienska "long walk" och var på damtoaletten vid katakomberna.

 

Det var INTE kul! Jag som hade mitt ljuvliga shetlandsullskynke (en poncho) med mig, eftersom detta skulle bli den kallaste dagen. Paraply, regncape och handskar for också all världens väg i taxin, samt min trotjänare den blå North Faceryggsäcken. 

Sån tur kan jag väl aldrig ha, att det finns något hittegods för saker kvarglömda i taxibilar?

 

C stirrade på mig när jag berättade och sa: "Är det min tur nu imorgon?" Det får vi verkligen hoppas att det inte är.

 

Jag kan med ganska stort jämnmod klara allt utom min ljuvliga, härligt himmelsblå shetlandsskynke. Jag lär aldrig se den mer, för sån tur har inte jag och skulle jag ha det, kommer jag att både spela på travet och ta en hoper lotter när jag kommer hem.

 

Jag mentalspydde ut mina frustrationer i nävarna, höll ut dem och släppte: POOF borta! Det har Ellika lärt mig att göra och det funkar riktigt bra.

 

Fortsättning följer! 

Har bara varit i Rom en och en halv dag på väg till Toscana. Men vårt hotell låg bara hundra meter från Colosseum - vi såg det från hotellfönstret.
sund om dig att glömma din ryggsäck i bilen, men sånt händer. Tur att det inte var handväskan...
Det var nog skönt att det inte var för varmt, så mycket som ni gick under tiden i Rom.
Kram

Första gången jag var i Rom var nog 1975. Mamma och jag bodde i Terracina och följde med på en guidad tur och hade en helt fantastisk äldre guide som bott 30 år i Rom och hon kunde verkligen sin stad.

Just Colosseum minns jag nästan mest av allt. Hon kunde verkligen konsten att beskriva vad som hände där, så att man nästan kunde höra tigrarnas rytande, gladiatorernas jämmer och publikens ovationer.

Vilken himla otur att du blev av med din rygga med ditt himmelsblå shetlandsskynke. Får vi reda på vad som hände med det i nästa del? Fick du kanske tillbaka det?

Kram, Ingrid

Vilka fantastiska bilder på de här mirakulösa konstverken. Kan du minnas nåt av detta från när du var här aom barn?