Leontina

 

Katakomberna var en enorm upplevelse. Vi stod där och frös och väntade på att bli uppropade till vår grupp. Alla guider kom ut samtidigt, men tog med grupperna till olika ställen så att allt bara flöt på. Ingenstans fick vi stå och vänta på vår tur, varken över eller under jord.

 

Djupaste stället nere i katakomberna var 25 meter, men så långt ner kom vi inte. Gravarna var av tre olika typer, för 1 person, eller 1 familj eller flera delar av släkten. Deäldsta låg närmast ytan, eftersom man började gräva där och sedan lavasanden torkat, som man använde som byggmaterial, kunde man gräva vidare och fortsätta begrava i underjorden. Den sanden blev nästan som betong när det torkat. 

Hela tiden byggde man ljusinsläpp och ventilation ovan jord och de var rekonstruerade så man fick se hur det fungerade. Det fanns inga benknotor där och lika bra var det. Påvarnas ben låg i en kyrka inne i Rom fick vi veta, men vi kände inget större inre tvång efter lite heliga ben. Vi hade fyllt den kvoten i kryptan igår.

 

Det här katakombbesök kommer att kvala in på topp 10-listan på mina höjdare.

 

Mitt i mitt skrivande tuggar C mynta, som den värsta kat-tuggare och den myntan har hon fiskat upp ur min Mojito. Här är det fritt fram, nu har vi rest så mycket tillsammans, att mitt är ditt och tvärtom och dessutom kors och tvärs. Vi delar lika, äter från varandras tallrikar, sover i dubbelsäng, pratar, tröstar, skrattar och delar det mesta. SKÖNT!

Detta var en parentes, åter till vad som hände efter besöket i underjorden.

 

Efter katakomberna tog vi en avsevärt mycket kortare väg ner till bussvägen och tänk, mitt där i kallblåsten efter en lång väntan kom vår buss.

 

 

Vi skumpade in mot stan och var rörande överens om, att den färden var som gjord för spontan aborter - stötdämpare är tydligen inget krav på Roms bussar. Nu är vi ju varken gravida eller bensköra, så vi kom oskadda in till stan och busschauffören som guidades mentalt av C, stannade precis vid Capitolium

  

Alldeles där i närheten var "Gräddtårtan" också, hästarna såg så pampiga ut däruppe på taket

 

 

Där var mycket vackert att ta in mentalt och äntligen stod där ett par manliga statyer utan skrynklat stentyg som skylde dem.

 

 

Otroligt fint var det där, men vi var så HUNGRIGA!

 

Jag passade på att fota hur man lägger kantsten i Rom, smart, det blir bra passform i skarvarna.

 

 

KALLT i luften och vi gick i rask takt åt något håll, mot centrum tror jag och hittade en riktig sylta med jättegod mat. Cognac för överlevnad innan maten var färdig fanns också.

 

 

Dukningen var väl inte den tjusigaste vi upplevt, men vad gör det, funktionen är viktigast och den var perfekt.

 

 

Jag och C åt Ravioli, något som jag absolut inte tycker om på hemmaplan. Den var ljuvlig, fylld med ost, parmesan och pistagenötter ovanpå.

 

 

A valde kalv och den var hon mer än nöjd med. Sådana här billiga restauranger är ofta väldigt bra!

 

 

Sedan en ljuvlig pistagemandeltiramisu till dessert

 

 

Allra sist, en toa med poäng 5 av 5. 

 

 

Vart skulle vi då denna afton?

 

Vi gick så klart, var in i en kyrka som jag inte noterat namnet på, den hade en mycket stor, blå sten (lapis lazuli?)  i altartavlan, en av de största vill jag minnas att C sa. Hon kommer att skriva namnet på på kyrkan i kommentarerna. Guldigt var det så det räckte.

 

 

Vackra, smala ljus hade de, så vi tände! Vi vägrar tända när det är elektriska och man ska betala och trycka på en knapp.

 

 

Jo, till Trastevere så klart. Vi skulle leta reda på St Cecilias kyrka för att få se den äkta Cecilia som låg staty där. Hon låg som kopia i katakomberna. Hon hade blivit helgonförklarad för sin kristna tro. Vår guide därnere var otroligt duktig att berätta. Cecilia dog martyrdöden bara 15 år gammal. Man hade avbildat henne utan ansikte, för att hon skulle kunna föreställa vilken ung flicka som helst, med ett streck över halsen för att visa att hon fått halsen avskuren och med bara 3 fingrar kvar.

 

På vår väg dit passerade vi ruinerna där de övergivna katterna bor. Nu var det dagsljus och man såg inte bara 2 ögon som lyste i mörket.

 

Väl framme i Trastevere såg vi kyrktornet ganska fort, men ingen bottenvåning - kyrka, som det stod på. Vi gick fram och tillbaka, sedan fick vi gå ett helt kvarter - jag såg ett trapphus med väldigt vacker trappa medan vi letade.

 

 

Till slut hittade vi ingången, då var klockan 18.40 och de stängde 18,30. Typiskt, sa C, medan jag gick närmre och såg att dörren stod på glänt. Vi gick dit och smög in, man kan inte mer än bli utslängd!

 

Där pågick någon invigningsrit för vitdokade nunneaspiranter!!!! HAHAHA, snacka om tur! Där låg den äkta Ceciliastatyn, visserligen identisk med den i katakomberna, men nu infann sig nöjet av äkthetens kvalitet.

 

 

 

Trastevere låg där och väntade på oss och hur det nu begav sig, satt vi plötsligt på kattköparstället igen. Jag fick min Mojito som redan omnämnts, A drack ett glas rött och C firade Hawaiisommar med en Pina Colada!  Tyvärr var det lika kallt för det.

 

 

Aperitivotimmarna började, men inga oliver denna dag. Jag suckade, för jag ville verkligen frossa i dem en gång till. Då kom vår underbara tjej från förra gången och behövde bara 2 minuter, så stod det en stor skål på disken.

 

 

Där satt vi och skönt var det. Efter ett tag dök kattförsäljarna upp och när de kom köpte jag en till, tänkte att det fanns fler barnbarn.

 

 

Vi avslutade för att göra en tidig kväll, buss 63 hade kommit in i vårt liv och den skulle ta oss nästan ända hem om vi vågade testa. Eftersom vi var både trötta, frusna och lätt avtrubbade, vågade vi det och hem kom vi. Härligt!

 

 

Vi tog en snabbsväng till SPAR som var stängt. Spela roll, vi hade en bar snett emot hotellet och där vet jag knappt hur det gick till, men jag fick köpa slutet i en flaska cognac, eller var det kanske Armagnac och sedan fick jag ett glas - en kupa - på köpet för mina ögons skull. Han sa så och tittade på mig så jag nästan blev generad, men glad förstås. 5 euro kostade hela kalaset!

 

Vi gick hem till hotellet och vår tidiga kväll utmynnade i en mindre bacanal med vin, spumante, öl och cognac. Inga stora mängder, men många sorter!

På A.s sängbord tronade 3 vinflaskor, visserligen små och inte enbart från den här kvällen, men ändå. Desstuom kan man se en ask med små pastiller och någon slags chokladpudding. Intressant kombination av förtäring!

 

 

Vi lyckades få i oss lite godis också och jag smakade en ostboll som någon köpt = ostkrok i runt format. En räckte för mig, gallan spökar lite nu och då.

 

Nu är klockan 1.15 - så gick det med vår vilsamma hemmakväll. Vi har t o m fått arga knackningar i väggen, för roligt ska man inte ha på semestern. 

 

God Natt