Rom dag 6 - del 4

Rom dag 6 - del 4
 
Onsdag 27 mars
 
Mätta och nöjda tog vi apostlahästarna för nu var det dags för dagens andra högtidsstund. Trenne Caravaggio skulle avnjutas. Vi gick till St Luigi.. något franskt - bra beskrivning?
 
Francesi el dyl står det i marginalen på min bok - ditskrivet efteråt!
 
På vår väg dit stötte vi på ett väldigt uppbåd med finklädda herrar och en massa säkerhetsvakter av olika slag. "Här händer det något", sa jag. Vi stannade till, men begrep inte särskilt mycket mer än att det var en bil på väg med någon VIP.
 
 
Till slut frågade jag en av vakterna och det var bara en något högre politiker som skulle anlända. Namnet gick mig helt förbi, jag hade aldrig hört det förr, så vi gick mot vårt mål istället, som var mycket viktigare.
 
Nu blev det WOW igen, men egentiligen är ett WOW för vulgärt för det vi såg. Tre utsökta konstverk väl värt att offra en stund på för att avnjuta.
 
 
Målningarna heter Matteus kallelse, Matteus och ängeln och Matteus Martyrium. Dock minns jag inte vilken som var vilken, men det kanske någon klurig person kan lista ut, om nu inte C talar om hur det är.
 
Vackert var det i alla fall och på något vis känns livet lite rikare när man stått öga mot öga med sådana här fantastiska konstverk.
 
Sedan gick vi vidare en långsam promenad genom de judiska kvarterenen Campo de fiore. Där var en affär med bara likörer och fri avsmakning mitt framför oss. Det var sådana där goda, gräddiga likörer av olika grappablandningar och det är ju trevligt att man kan använda grappan till något som smakar gott.
 
 
Man fick en liten plastmugg, storlek fingerborg -  halvfull och visst, den gröna var god och även den rosa, sedan var den fria avsmakningen över, trots reklamen. Vi köpte inget!
 
Nästa stopp blev vid ett konditori, eller bageri, eller ....?? De hade i alla fall Amarettokakor och C köpte sig ett par hekto, man köper på lösvikt och då kommer inte chocken över priset förrän man redan står där med sin lilla påse och ska betala.  Jag tycker dock att nästan alla Amarettokakor är värda sitt pris. De har bara ett fel - de räcker inte ens så länge att man hinner bjuda! 
 
 
Varför jag spekulerar över vilken sorts butik det var, berodde på den gigantiska Mortadellan som låg i ett glasskåp vid entrén in till affären.
 
 
Ingen sådan korv med i bagaget hem, det var vi väldigt överens om!
 
Vi löpte in och ut i små butiker, tittade och klämde på mycket, men köpte inget. Vad behövde vi? VI har ju nästan sidensärkar så vi kan stå på Järntorget och sälja dyrt när vi kommer hem, för att inte tala om väskor.
 
Vi passaerade/stannade på det berömda blomstertorget....... ??? Det var bäst på morgonen sas det, men jag var fullt tillfreds med alla vackra blommor jag fick se.
 
 
 Några duvor hade fruktstund där på torget, en bit ifrån blomstren
 
 
-och jag fick se en äkta italiensk signorina på väg att köpa sig en flaska gott vin.
 
 
Det var liv och rörelse överallt. Vi gick gränd upp och gränd ner och en del butiker lockade in oss, andra gick vi bara förbi.
 
 
Ett par små tvillingpojkar som lekte på ett sluttande torg fick alla passerande att le när de for iväg. Mamman var också där!!
 
UPP
 
 
Sedan NER i full fart!
 
 
Vi fortsatte. Det fanns allt, det mesta ville vi dock inte ha!
 
 
 
På vissa butiker med vykort hängde dessa. Jag postade ett kort till min svärmor i en sådan låda. Hon har INTE fått det än!
 
 
 En sväng tillbaka för att äta en sista glass på "vårt" glasställe - Gelateria Il Dolce Sorisso
 
 
Vi vände än en gång näsorna mot Trastevere
 
Första restaurangen - inte en gäst!
 
 
Vi försökte gå i gränder vi inte varit i tidigare, det var inte helt lätt, men en del obekanta gator gick vi dock på, för det såg vi på de olika ställena vi passerade.
 
 
Till slut slog vi oss ner på en uteservering och tog som vanligt: Damerna vin och just som jag skulle säga 1 öl, sa min inre, lite mer krävande röst: "Irish coffee". Den godaste jag druckit på länge.
 
 
Där satt vi under den italienska värmelampan, jag och A, medan C satt bredvid och tyckte det var varmt. Snacka om olika termostat! Det är vi 3 i ett nötskal.
 
MC-polisen hade lite körning in på torget och lite fram och tillbaka. Vi fick aldrig riktigt kläm på om de hade roligt, eller var ute på uppdrag.
 
 
Min lilla kattvän kom förbi och viftade med sin vanliga katt, varav jag redan köpt 2 stycken. Det blev ingen mer, däremot kom det inhoppande en kille med fina små sköldpaddor av obestämt material och la en på bordet. "Tartaruga", sa jag, mycket förvånad, för det är ett av de orden jag kan på italienska. "5 euro" sa han genast, för han tog väl min kommentar som ett "Ja, jag vill köpa". Jag kontrade med 1 euro för att bli av med honom, "OK", sa han och så var den affären i hamn och han försvann lika fort som han kommit.
 
Nej, nu gör vi en tidig kväll, sa någon av damerna och vi betalade och gick. A och jag var lite frusna och alla var vi trötta, så det var skönt att tänka på buss 63 som snart skulle ta oss hem till Ludovisi. Vi tågade iväg mot busshållplatsen, väldigt mycket bilköer, tyckte vi och ingen kom någonstans, alla bara stod där.
 
På displayen vid busshållplatsen försökte vi lista ut vad som hänt, för vi tyckte oss se blåljus längre fram, men vi begrep inte riktigt vad som menades.
Vi stod en stund, men till slut förstod vi att det var helt tvärstopp och då blev vi nyfikna på vad som hänt och började gå i trafikens riktning. Gå kan vi ju som bekant, så det gjorde vi tills vi nådde stoppet. Då hade vi passerat vår buss 63. Den stod där övergiven med öppen dörr och helt tom, inte ens en chaufför.
 
 
Gatan bakåt - PROPP!
 
 
Stoppet var helt odramatiskt, det var en taxichaufför som hade fått något fel på hjulaxeln och ena framhjulet pekade i helt fel riktning, jämfört med det andra. Där var stor palaver med chauffören och ett par poliser och inga fordon kom någonstans.
 
Jaha, var det allt? Eller: Vilken tur att det inte var värre!
 
Vi hade nästan kommit fram till gräddtårtan och letade efter en busshållplats, för nu var vi riktigt trötta
 
 
Vi hittade en och medan vi väntade fick vi se hur nattens samariter kom i bil, med mat och lite varma kläder till en uteliggare som låg där i en port. Vi blev imponerade över att även de fick hjälp när natten blev kall, för det var den. Sedan for de vidare, det fanns väl fler som behövde kvällsmat och en jacka.
Då inspekterade gubben det han fått, sedan vek han ihop den och gick till papperskorgen en bit bort och och slängde bort den. Efter att ha gjort samma manöver en gång till med något annat han fått, gick han runt hörnet, där han väl hade sin "toalett" och efter det gick han till sängs i porten med sin kvällsmat. 
 
Bussen kom och vi kom hem och det var skönt!
 
 
Några hade rökt cigarrer, tur vi inte var hemma, för vi har fönstret ovanför, dock 3 trappor upp, men man vet aldrig med cigarrer.
 
 
Vår man bakom disken på hotellet undrade om det redan var "Buona notte?" Ikväll var det ju nästan det, för vi skulle packa.
 
 
Vi hade enats om en sista lyx. C gick ner och bokade taxi till flygplatsen. Bor man på Ludovisi, åker man inte kollektivt till flyget. Undrar om vår man såg, hur billigt vi egentligen bott dessa 6 nätter?
 
Nu är vi packade med ostar, sidensärkar, sjungande katter och småflaskor vin.
 
Imorgon så här dags ser vi inte Bar Ludovisi med min lille fästman genom fönstret. Då ser vi snöute och minusgrader på termometern. Vi tackar Rom för en solig och skön onsdag och tar oss en titt på månen utanför.
 
 
God Natt Rom, för sista gången, denna gång!

Kommentarer
Postat av: Herta

När skall du börja arbeta för något reseföretag som jobbar med resebeskrivningar, halvvettig kvällstidning osv och göra resebeskrivningar för dem osv?

2013-04-29 @ 10:08:29
URL: http://www.hertabloggen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0