Leontina

Nu måste jag avsluta denna resa, innan det blir dags för nya upptåg och utfärder, julförlustelser och allt vad som kan hända så här års.

Alltså - tillbaka till Lissabon för att äntligen få slutet på resan - om än i ett par etapper.

 

 

Prick 12.30 steg vi in i hissen efter att 4 minuter tidigare blivit nobbade. "No no no, de öppnar 12.30, inte 12 26." Vi fick inte ens gå in i hissen när vi kom "så tidigt," men nu gick det bra.

 

Först igen! Vi intog vårt bord. C var smart nog att byta sida med mig, så nu är jag liksidig igen. Tänk att bli solbränd av så lite.

 

Terassen var om möjligt ännu ljuvligare denna andra gång. Idag var det jag som drack cappucino och som avec ett glas Treo.

 

Damerna? Ja, vad dricker de?

 

De spritzar och spritzar med sitt vino verde och spritsigt låter ju så himla friskt och sunt dessutom.

 

När min cappucino var slut tog jag dock en öl, för om det var varmt förra gången, var det stekhett idag. Damerna fick till och med en ishink till sitt spritziga vin.

 

 

Det blev visning av kyrkan bredvid för A och jag blev nästan schizig när taket inne i kyrkan jag besökt ett par timmar tidigare plötsligt var blått istället för grönt.

Så tittade jag mig omkring och upptäckte att de flyttat det stora skåpet med alla figurerna i och var hade de ställt det? Så jag säger rakt ut: "De har flyttat på skåpet!" A förstod ingenting och inte jag heller.

 

Jag bestämde mig för att jag hade fått solsting där uppe på terassen ända till C kom emot oss och sa att det var 2 kyrkor nästan bredvid varandra. Hon hade varit inne i båda och i "min" låg en liten bit bort. Kyrkorna är inget särskilt vackra exteriört, så det är lätt att missa en om man har bråttom förbi, vilket jag hade när jag var på väg till torget där vi skulle mötas.

 

Fler bilder från "min" kyrka.

 

Vi gick ner till "min" och tack och lov. Taket var grönt och skåpet var kvar.

 

 

Vi vet inte riktigt vad skåpet, fullproppat med div. figurer hade för funktion, men det stod där det skulle och det räcker för mig.

 

 

Jag tände ett ljus, för här fanns det levande ljus. 

 

Vi fortsatte och jag hade en kort date med min kille på Brasilia!

 

 

(Svar på "Gissa detta". Det är mönstret överst i koppen på min Cappucino.)

 

Ner mot stan - lite bilder längs vägen.

 

Jag tänkte uppsöka dryckesbutien och köpa den goda Brandyn som doftade portvin - 1920. Då passade det bra för damerna att uppsöka ett par, 3, X antal skoaffärer till och jag hittade lätt som en plätt dit jag skulle.

Jag köpte faktiskt 2 flaskor när jag ändå aldrig kommer att få tag på det igen, det var inga litersbuteljer, så det är inte så farligt som det låter.

 

Just när jag skulle säga att jag var nöjd så, fick jag syn på CR&F, den lilla hartsade jungfrun från igår. Hon betingade ett värde av 14.50 och tänk, jag hade kunnat fått halva flaskan igår, om det hade varit riktpriset på krogen. Hur det nu blev, så köpte jag en sådan också och sedan fick jag alla 3 paketerade i bubbelplast och just när jag fått min kasse, kom damerna och nu hade de varsin hög papperskasse. HÄRLIGT! Alla nöjda och mina kära resedamer har fått sina fotbeklädnader. Vi kunde börja gå hemåt med ro i själen.

 

Glömde den lilla handskbutiken på högst 2 kvadratmeter, varav 1 var för damen att gå in på och möjligen 1 för lagret. Det rymdes en liten disk med en kudde där kundens hand fick vila + ståplats för damen. Hon var tack och lov i samma storleksklass som utrymmet, annars hade det blvit tufft att bedriva affärsverksamhet.

 

Vidare hemåt blev det lite mer stopp, gansk oundvikligt sista dagen, det fanns ännu en sjalfärg jag inte har, hur nu detta är möjligt, men sjalar är nog det jag har mest rotation på i livet. De försvinner oftare än de nöts ut, så det är bra att förnya beståndet.

Nu blev det en jättefin djupröd med lite blått och fjärilsmönster (inte många fjärilar alls). Den var verkligen fin.

 

A köpte ett par häftiga haremsbyxor i en liten shop och där köpte jag 2 lila (????) nagellack, jag som bara målar tånaglarna!

 

Nästa avbrott var planerat och det var elevadan/bergbanan halvvägs hemma. 

 

Den ledde så klart upp till en utsiktspunkt och våra "plingkort" för spårvagn och buss, fungerade utmärkt när vi testade.

 

Resan upp var mycket brant och smal, ändå var det tillräckligt med plats för ett möte med den nedåtgående vagnen.

 

Solen sken och det var fina vyer -

 

- och en bit bort såg vi vårt mål - Hotell Tivoli.

 

Vi var inte där så länge och på väg tillbaka tog jag lite bilder. Stadsbebyggelsen var helt annorlunda här uppe.

 

Vagnen stod inne när vi kom, samma sura förare, men vad hade han att le åt?

 

En dubbelräls, samma husfasader på sidorna, dag ut och dag in. Inte särskilt rolig inredning i vagnen heller.

 

Nerfärden tog 1 minut och 16 sekunder. C filmade hela färden.

 

 Vi fick möte också och då var det verkligen smalt.

 

Till slut var vi hemma och äntligen hade jag fått en liten tunn kudde + de två studskuddarna jag krigat med alla nätter sedan vi kom. Sista natten får jag sova normalt.

 

När vi tittat på allt vi köpt och C fått mannekänga för oss med de ljuvliga stövlarna....

 

.....blev det lite balkonghäng. Vi mumsade i oss det vi hade kvar av oliver, ost, bröd och dryck, för nästa steg var en uppförspromenad till den vita muren och de 2 pelarna i fjärran.

 

Vi tog på oss bra gåskor och gick iväg. Än var det ljust och jag fotade längs vägen.

 

Där uppifrån skulle vi kunna vi se rakt ner till stan, ut över vattnet och bråttom var det, för skymningen kommer fort.

 

Det var dock inte så långt, men ack så segbrant!!! Jag fick göra en "Dr Wik", för att ta mig upp = lättframåtlutat, händerna bak på ryggen och inte stirra på målet.

 

Det gick ändå bra och var mödan värt. Ljuset över Lissabon var dimmigt, genomskinligt ljust i både ljust, ljust blått, rosa, grått mot lila och nästan omöjligt att beskriva - bör ses med egna ögon.

 

Formklippta buskar hela gräsmattan ner, i stramt geometriska mönster.

 

Vacker lyktstolpe och ett plan som passerade riktigt nära oss.

 

Vi påbörjade tillbakavägen, nu var det bara neråt, neråt

 

Till vänster låg en stor förfallen, gul stenbyggnad med vacker dekor. Ansikten, krusiduller, statyed och mosaikbilder i blått och vitt, som stora väggtavlor.

 

 Parken heter i alla fall Eduardo VII och det fanns ett trasigt infopapper om huset och vi tyckte oss förstå att det varit något med en världsutställning. Jag tror C vet detta och kanske skriver det i en kommentar!

 

Slutet på denna långa dag kommer snart!!!!!