Leontina

Nytillskott vid fågelbordet

Nu har vi fått tillökning!

 

Ahti sitter helt förstenad i fönstret och stirrar ut mot fågelbordet!

 

 

"En sådan oerhörd fräckhet, där sitter Kurre Ekorre och smörjer kråset på det som fåglarna tappat ner. Han måste bort", ser hon ut att tänka.

 

 

"Hur vågar han? Kan man äta honom? Är han lika mör som sommarens möss?" 

 

 

Lilla Kurre Ekorre mumsar obekymrat på, helt omedveten om sin publik.

 

 

"Nej, nu räcker det, jag har fått nog. Släpp ut mig!"

 

 

"Det var värst vad han försvann fort......!!! Snopet!"

 

 

"Inte nog med fräckheten att stjäla fåglarnas mat, han vinkar till mig också."

 

 

 

 

 

Men så fin!!
Och vilka fina foton du fick av ekorren. Bildsviten med katten som spanar på den gör det riktigt spännande.
Tur att Ahti inte är lika elak som min Svarten var mot ekorrar. Jag vet inte hur många han kom hembärande med i triumf. Sen åt han upp hela ekorren, det blev bara svansen kvar.....

Kram, Ingrid

Åh, vad kul med en ekorre på besök!!! :-D Jag hade såna vid mitt fågelmatarställe för några år sen, men varken förra vintern eller denna har det varit några där. Jag vet att det finns såna i grannskapet, men tydligen nöjer de sej med sån mat de själva hittar i naturen. Vilket i och för sej är bra för min plånbok, för jag tror att ekorrarna åt minst tre gånger så mycket solrosfrön som vad fåglarna gjorde!? :-D

Trevlig helg!!! :-)

Underbara bilder - synd att du släppte ut katten. Ekorren var väl också hungrig...
Kram

Kul bilder med kissen och ekorren och det du berättar :-)
säkert kissen var riktigt "konfunderad" över denna varelse vid fågelbordet :-)
Kram

Du som har umgåtts med katter hela livet vet förstås hur de tänker numera. Kan du tala med dem också? Jag menar som han som talar med hästar? Fina bilder, ha en trevlig helg!