Leontina -

Brev och kort och sånt!

Detta inlägg kommer lite som svar på kommentarerna, med anledning av mitt förra inlägg, där jag visade den gamla postlådan som finns i byn.

JA, jag skriver mycket brev och kort och skickar med den s.k. snigelposten. Jag vill väldigt gärna att den funktionen ska få finnas kvar.

Söstra mi och jag skriver till varandra 2-5 gånger i veckan, skickar klipp ur tidningar, bilder, foton, gamla minneslappar o dyl som plötsligt poppar upp från ingenstans när man rotar runt lite hemma och som den andra måste se så fort som möjligt. Vi har ju känt varandra hela livet. Det kan också vara ett roligt vykort - både gammalt och nytt.

Jag skriver även oregelbundet till några vänner från olika delar av landet. En av dem stenvägrar att skaffa dator, då är det bara brevväxling som gäller, en annan har ingen fast telefon och vi har en tendens att bli långpratande och jag vägrar långprata i mobilen. Det känns som huvudet kokar på mig. Då skriver vi istället.

Sedan har jag en och annan där vi hörs några gånger om året och då blir det också vanliga brev eller det perfekta kortet för just den personen.

Mina bankärenden och allt sådant sköter jag så klart över internet. Jag är inte urantik bara för jag tycker om att skriva brev!

Jag gillar att skriva! Blogg, brev, dagbok, resedagbok, listor och allt vad det nu är. Jag har nog varit skribent i ett tidigare liv, om nu sådana finns.

Det blir mycket skrivande när man älskar vackra papper och ljuvliga kort, för det är inte bara jul- och presentpapper jag har mycket av. Say no more!!!!!!!

2013-01-16 @ 19:17:22 Permalink

Kommentarer

Postat av: Inga M

Jag har ju fortfarande en känsla av att världen har gått miste om en duktig yrkesskribent i dig! Visst har du gjort fint jobb som pedagog. Men din begåvning för skrivande i olika sammanhang är mycket speciell och livslång ser det ut som. Du är på många sätt din fars dotter där, eller hur?

Svar: Inga, Jag rodnar nästan! Smickrare där! Dock, klart är att jag älskar att skriva! Tack för de fina orden och far gläds i sin himmel, där han sitter med sig gamla Olivetti och knackar.

Leontina

2013-01-17 @ 00:13:07
URL: http://inga.blogg.se

Postat av: Ingrid

Det låter ju helt perfekt!
Du använder både postlådan och den nya tekniken, kan det bli bättre. Det ena utesluter ju absolut inte det andra.

Kram, Ingrid

2013-01-17 @ 15:12:58
URL: http://stenstugu.com/wp

Postat av: AnnaKK

Jag var nog inte mer än i 8-9-årsåldern när jag började skaffa mej brevvänner, och det var sedan ett intresse som höll i sej genom hela barndomen och tonåren och långt upp i vuxen ålder. Men pö om pö så lades brevväxlingen över till datorn och blev en mejlväxling istället. Inte alls samma sak, men det var väl den naturliga utvecklingen på någotvis för min generation? Nu mera är jag så ovan vid att skriva för hand (!) att jag riktigt drar mej för att göra det... 8-X Inte klokt egentligen... <:-I

2013-01-18 @ 07:42:36
URL: http://annakk.blogg.se

Postat av: AnnaKK

Glömde säga nåt om vildsvin!

Om ni har 500 i skogen där ni bor, behövs det verkligen att någon jagar hårt där! 8-X Annars har ni snart tusen - och ännu fler! Det är helt galet så snabbt de förökar sej...

Jag tycker inte det är så värst många år sen min svärfar berättade att det hade kommit fram en stor gris till honom när han stod på pass under en rådjursjakt. Han hade blivit så överraskad så han hade absolut inte kommit sej för att skjuta - ja, först trodde han ju inte ens själv på vad han faktiskt hade sett, och grisen vände ju om och försvann in i skogen igen på bara några sekunder... Jag tror det är omkring 10 år sedan detta hände. Nu kan ju inte ens en blind (eller halvblind då!!) gå ut i skogen utan att se åtminstone bökskador efter dem, och det blir vanligare och vanligare att man ser grisarna också.

2013-01-18 @ 07:49:44
URL: http://annakk.blogg.se

Trackback