Biljettpriset på nostalgiutställningen var mycket humant. Det kostade 30 kronor/person, men hade man NA-kort gick man in 2 för det priset.
Inte nog med det, ett besök i Bergöövåningen ingick också. Jag kan tycka, att det var onödigt billigt, men det var bara att tacka och ta emot.
Först lite historik om huset, familjen Bergöö och Carl Larsson. Mer finns att läsa i
länken och jag rekommenderar att du gör det och sedan tar dig tid till ett besök om du är i Hallsberg eller i närheten.
Det första man ser när man kommer upp från den ståtliga trappan är det lilla blomsterrummet mot Östra Storgatan, med många fönster.
I nästa rum håller man på med någon renovering och de nya väggbeklädnaderna är borta och den ursprungliga väggen tittar fram. Intressant att se hur det är byggt.
I det stora rummet finns Carl Larrsons målningar uppe under taket, längs väggarna.
Ovanför dörrarna kloka ord
Den här målningen har jag inte sett förut. Eftersom det står P.Böö, kanske det är Per Bergöös verk. Antalet barn stämmer in på Per.
Karin var också konstnär, men slutade måla när hon gifte sig med Carl. Här är några av hennes verk som numera finns där i våningen.
Hon var också en duktig designer.
En sådan gungstol står där i våningen och kudden är alldeles säkert hennes design också.
En likadan hylla finns också i Sundborn på Lilla Hyttnäs där Karin och Carl bodde med alla sina barn.
Lampan i köket är även det Karins verk.
Nu till lite personlig kuriosa.
Den här våningen hyrdes tidigare ut som lägenhet och jag hade en barndomskompis som heter Ulla. Hon bodde där med sin mamma, pappa och 2 bröder. Jag minns mycket väl hur jag sprang uppför den ståtliga trappan och kände på räcket med händern när jag skulle till henne. Det var otroligt fint i mina ögon och det kan man inte förneka.
Det hände att vi lekte uppe på läktaren, eller om det kallas något annat när det är i en bostad? Då höll vi gärna till vid den här målningen och så låtsades vi att barnen på målningen var med i vår lek. Jag minns att vi t o m delade med oss av våra kex och kakor när vi fikade där uppe. Bara att hoppas att det inte blev några skador av våra försök att mata Suzanne där längst till höger.
Jag vet inte hur länge familjen bodde kvar där, för Ullas och mina vägar skildes, som så ofta sker från barndom till vuxenliv. Undrar om hon minns det här på samma sätt som jag.
Nog är det ändå märkligt, att det tog så lång tid innan denna kulturskatt uppmärksammades.
Min far Sven, var mycket aktiv i kulturlivet i Hallsberg i sin krafts dagar och han var delaktig i arbetet med att bevara Bergöövåningen och att skaffa tillbaka möbler och konst. Det känns riktigt bra att tänka på, för tänk om denna kulturskatt inte hade bevarats.
En annan minnesvärd händelse är att 1964 brann det längs en stor del av Östra Storgatan där huset ligger. Branden tog sig inte över till Bergööska huset, men flera hus bredvid brann ner till grunden, bl a den gamla hattfabriken. Tack och lov för det, med tanke på husets historia.
VÄLKOMMEN TILL HALLSBERG! INTE BARA JÄRNVÄG SOM DET BRUKAR SÄGAS!
