Leontina

Så var vi i Hallsberg igen - nostalgidags!

Allra först blev det Landals, för vi var rejält fikasugna.

 

Om man vill kan man även sitta ute på balkongen, för det gjorde vi förra gången men nu föredrog vi inomhusfika.

 

 

En av väggarna pryds av den här, som en av döttrarna Landal har målat! I skrivande stund har jag tyvärr glömt hennes förnamn, men Ellinor kanske?

 

 

Efter vi fikat bar det iväg till Bergööska huset, för där pågår en 50-talsutställning och den är kvar ännu ett par veckor, så titta gärna in om du har vägarna förbi. Det var väldigt roligt och en hel del minnen och nostalgi.

 

 

Man gick genom en uppbyggd 50-talslägenhet och om vi ville fick vi vara med på en frågetävling med anknytning till utställningen. Man kunde vinna Lilla nostalgiboken, så det var klart att vi deltog i den.

 

Redan i hallen startade 50-talshjärnan sitt minnesarkiv. Tapeten, eller snarlik, var välbekant, för att inte tala om teakspegeln som fanns i så gott som alla hem när jag växte upp. 

Min far använde hatt på den tiden, det slutade han med när han blev äldre!

 

Jag fick en Kobratelefon när jag var tonåring och den har jag kvar! Idag när jag provringer med den, kan jag inte begripa att jag orkade prata med kompisarna så länge som vi gjorde, den är väldigt tung och klumpig

 

 

Här är också en del bekanta grejer, speciellt bordet med Perstorpsplatta - ett material som tålde allt, till och med att man satte den varma kastrullen direkt på, fast det gjorde vi ju inte, även om vi testade.

 

 

Denna tavla minns jag dock inte alls, vi hade ingen.

 

"SIRUP" står det och nu först förstår jag varför min mormor envisades med att säga SIRUP, fast det hette sirap. "Jästpulver", sa hon också. Så funderar jag över varför "Kabeljo" har en egen markering. Var det en vanlig matfisk på 50-talet?

 

 

Jag drömde om ett eget toalettbord, men den drömmen förblev en dröm 

 

 

Mor hade papiljotter (som man sa), exakt likadana som de här. Jag hade inga, däremot hade jag självlockigt hår, till stort förtret, för jag önskade mig spikrakt hår.

 

 

Dockor, Stringhylla, böcker - allt känner jag igen och Stringhyllan har jag kvar, fast min hade bara 2 hyllplan. Kanske jag ska ta in och sätta upp den? De är verkligen nostalgi vid det här laget.

 

 

Vanligt flickrum, med filmisar på väggen. 

 

 

 Mera filmisar och FICK-journalen, jag läste den som kom efter och hette "HENNES", ev med tillägget Fickjournalen innan den övergick till att heta bara HENNES.

 

 

Skumgummiunderkjolen kommer jag ihåg, min var gul, samma material som ett diskunderlägg, med en vit spets nederst. 

 

 

Vid teakbokhyllan fastnade kärestan, han som samlar på Teknik för alla. Han konstaterade snabbt, att de här numren hade han redan. 

 

 

TV-kannan och sockerskålen skulle lika gärna kunnat komma hemifrån oss, liksom bordet och duken!

 

 

Det populära "negerhuvudet", som man faktiskt sa då. Fast det här verkar inte vara någon från den delen av världen.

Svart-vit vanlig (tjock)TV!

 

 

Grammofon hade vi också och mor och far köpte tidigt en med stereoeffekt.

Den hade dessutom en arm där man kunde lägga minst 7 singelskivor samtidigt. Då slapp man springa och byta hela tiden. Det blev förstås repor, men vad gjorde det, inte bekymrade jag mig om det.

Stereon bestod av en inbyggd högtalare i själva anläggningen och sedan en ganska stor, hög högtalare med lång kabel, som skulle stå i andra änden av rummet.

 

 

Motorburen ungdom klädde sig så här. På den tiden åkte jag bara moppe och hade inget av det där. 

 

 

 Lista över nymodigheter!

 

 

Sedan kom lite lokalt från Hallsberg, där säkert många fler än jag får en massa minnen och ser bekanta hus och ansikten.

 

 

 

Märta Isaksson, hon var ledare i Röda Korset och aldrig att jag tänkte på att hon hade ett arbete också.

 

 

 Konsumbaren, där hände det att vi åt söndagmiddag

 

 

I stenhuset på andra sidan gatan, fanns bl a  Folkets Hus, biblan, biograf, Rafaels (porslin, leksaker mm), tobaksaffär, fotograf, Lampas konditori och café. Översta våningen var bostäder.

 

 

 Kära, gamla bokis, där jobbade mor och ägarna var nästansystern Annas föräldrar.

 

I bokis källare, i en packlåda, satt vi - Anna och jag - och lekte skola. Hon är 2 år äldre än jag och av alla ämnen som fanns, så undervisade hon mig i kristendom. Jag skulle lära mig Jacobs söner, men det räckte att jag kom ihåg de 2 yngsta. Sedan skulle jag säga "Josef och Benjamin" varje gång vi möttes, innan hon tänkte säga "Hej" till mig. Så sträng fröken var hon!

 

 

Bokhandelns skylt med ugglan var väldigt fin och bredvid ligger Vindruvan, bästa godisaffären någonsin. 

 

 

 

Damhatten - det var namnet på den butiken. Inget konstigt med det och nog hade damerna hattar, även om de var väldigt unga till och med jag hade en, men då var jag bara cirka 5 år.

 

 

Folkpark fanns det också på den tiden och där har de flesta gamla Hallsbergare haft mycket roligt, inklusive Leontina. Fast Lars Lönndahl var nog rätt så ute när jag började gå där, liksom Thore Skogman.

 

 

Det var den utställningen som bara gav goda minnen och efter det bar det upp till Bergöövåningen! Soon coming up!

 

Tacksam är jag förstås över denna fantastiska nostalgitripp i Hallsbergs femtiotal. Jag känner igen möblerna och böckerna och kläderna, ja allt! Och visst såg Bokis ut så där, det var en riktig trivselbutik, jag kunde gå där hur länge som helst. Och biblioteket i Folkets Hus med Arne Gren som bibliotekarie. Minns att jag inte fick låna mer än 5 böcker åt gången. Eftersom jag ´periodvis läste mycket så innebar det ideliga besök och barn- ungdomsavdelningen läste jag ut helt. Minns i detalj hur det var inrett och vilka böcker som fanns var.
Synd att jag inte hinner se utställningen men nu har jag fått se en hel del av det genom dig!

Det var värst vad Hallsberg har att erbjuda!!! Även det här stället skulle vara superkul att få se med egna ögon - fast det var jättetrevligt att få se det genom din kameralins också, så klart!!! :-)