Lördag som försvann

Idag var det mycket som skulle bli av....... plockas med, tittas igenom, sortera till Myrorna, Lettlandsinsamlingen, grovsopor, sparas i lådorna, skänkas till andra.
 
Då sa det pling i telefonen - sms-plinget.
 
Det var kära dotter som undrade vad vi skulle göra idag. Jag svarade ungefär som ovan, fast i kortare ordalag eftersom jag sms:ade och kontrade med en motfråga gällande samma sak.
 
Det de hade planerat hade blivit inställt, så jag frågade om de ville komma så kunde jag göra en ostpaj till middag. Såklart de ville det och då fick jag ju Otto på köpet så att säga.
 
Kärestan var ute och tvättade våra bilar, som definitivt inte visade upp originalfärgen, de var smutsgrå, båda två. I handfatet i badrummet var det stopp, det skulle han också åtgärda innan de kom och eftersom han är så arbetselak, skulle han också knacka bort all is från garageplanen och fösa iväg dem med snörakan. Det där sista förstår jag, för jag hade gjort det själv om det inte varit för pajbakandet.
 
Nå, jag fick tömma badrumsskåpet och detta är bara en liten, liten del, av allt som rymdes där i underskåpet. Detta visar No 7 hamstringen från Boots när söstra mi och jag var där (fast 2 burkar saknas, de är redan i bruk).
 
 
Det var ett äckligt jobb han utförde min käre man. Jag gillar inte stopp, eller rättare sagt det som sitter där och orsakar eländet. Bild visas ej, du får tro mig, det var ÄCKLIGT!
 
Så kom de små liven och jag kom fullständigt av mig när Otto kom innanför dörren. Inte fotade jag vare sig dukning eller maten. Vi åt och pratade, sen fick jag mata, hon hade med sig av överskottet i en nappflaska och jag var minst lika salig som förra gången. Sedan fick jag byta blöja och slutligen fick jag sitta där med honom som en liten hösäck i famnen på mig precis så länge jag ville. 
 
Där satt jag och när jag börjat klä på honom för deras hemfärd, kom jag plötsligt på att jag ville ha en bild. Så här nöjd var han att få sova i mormors knä.
 
 
Som det harmoniska barn han är, fortsatte han sova medan jag trasslade ner honom i bilbarnstolen (som heter något annat numera), spände fast honom och virade in honom i filten.
 
 
Så otroligt underbart det är och vad tacksam jag är att de bor så nära. Älskade lilla Otto!
 
Nu först har jag haft tid med bloggen och lördagen med alla dess sysslor...... puts väck! Vad gör det?
 
 

Kommentarer
Postat av: Musikanta

Nej, när barnbarnen kommer försvinner allt det viktiga som hade tänkt göra. Rensa avloppet måste man förstås göra ändå...
Kram

2013-03-03 @ 10:05:28
URL: http://Musikanta.blogspot.com
Postat av: Ingrid

Jag har en sån där missfärgad bil jag också. Den måste absolut tvättas så fort det blir tillfälle till det. Jag brukar köra upp till Stenstugu och tvätta den där.

Så fin han är Otto!
Vilken lycka att du har honom så nära så att du kan få gosa med honom och följa hur han utvecklas.

Ha en skön söndagskväll!
Kram, Ingrid

Svar: Ingrid, Otto är naturligtvis världens finaste lilla pojke i mina ögon,liksom alla andra mor- och farmödrar tycker om sina barnbarn.Min bil glänser nu, ibland hinner man(nen) mycket på en helg! KRAM!
Leontina

2013-03-03 @ 16:39:37
URL: http://stenstugu.com/wp

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0