Leontina

På tur med Otto och hans mamma

Eftersom min tand och jag inte varit intresserad av umgänge med andra under veckan, längtade vi efter varandra, jag och Otto och hans mamma.

 

På fredagen efter jobbet tog vi en tur till Granhammar för att köpa lite ostar och titta på alla finheter som finns där.

 

Helt funktionell är jag nog inte än, alltså inte tillbaka på bloggspåret, för trots att jag hade kameran med mig, tog jag inte en enda bild och där kan jag lova fanns mycket jag vill visa på bloggen. Kolla hemsidan och gå in på de olika rubrikerna och njut - missa inte det!!!!

 

Vi avsmakade en hoper ostar och handlade sen som om det var sista chansen någonsin.

 

När vi skulle åka därifrån kom jag ihåg kameran, då var det så dags, men det får bli en bild på lilla undret Otto som är den absolut ljuvligaste lilla bebis jag kan tänka mig! Jag knäppte den precis innan vi for därifrån.

 

 

 Man kan inte göra annat än ÄLSKA en sån här liten goding!

Så sant... svårt att låta bli att älska de där små liven. Allra helst när det handlar om barnbarn...

Vad gör det att det inte blev några bilder från Granhammar, du fick ju med en bild att det allra viktigaste i alla fall!
Ha en skön söndag!
Kram, Ingrid

Vilken lycka att du misstänkte tandvärk!! Skönt att du nu slipper "migrän"-anfall.

Lill-gubben är ju jättesöt - jag förstår att det var fint att få umgås med honom.

Ha det gott nu och söndagskram får du av mig.

Barnbarn är lycka och att få några stycken till sent i livet som jag har fått när jag har all tid i världen är helt underbart.

Kan förstå att det tar tid för dig att komma tillbaka till vardagen efter en sådan pärs som du gått igenom. Lite plåster på såren är han i vilket fall som helst,lille Otto!
Kramar från Ingrid

Nej det begriper jag att man inte kan. Synd att tänder skall spöka just då. Kul att du vågade dig att hänga en sväng på min blogg.

Han är en liten snossing! Är det en babynest som han ligger i?