Dag 2 i Lissabon - del 1
Sovit som en stock och vaknade inte förrän 8.30. Idag var båda de andra sängarna tomma - jag var ensam!!! När jag tog ut öronpropparna hörde jag att en av damerna var i duschen och så småningom var vi då åter församlade.
Duschen är ett kapitel för sig, så den lämnar jag därhän med kommentaren, att hela badrummet var som en ångbastu när jag var färdig. Vi har nämligen en gigantisk takdusch, på ganska hög höjd och den använde jag denna morgon.
Ut i vimlet för att hitta något ätbart. Rolig form på det trädet.
En mycket vacker järnvägsstation längs vägen.
Strax nedanför "vår" backe har vi nyss avnjutit en utsökt frukost, typ samma innehåll som den igår, men med färskpressad juice också. Damerna mätta och nöjda, så även damen bakom kameran.
Sedan promenerade vi ner mot biljettkiosken för kommunikationsmedel här i stan. Det blev lite stopp längs vägen, vi var in på en butik som heter Hippie-Store och blev kvar där ett tag. Här kan man snacka om "sanslöst", där fanns det mesta man aldrig haft en tanke på. Mitt inköp blev ett suddgummi med Carmen på, eller om det var ur Tosca.
Väl framme vid biljettkiosken köpte vi varsitt kort som vi laddade med 7 euro = 5 enkelresor, sedan vandrade vi mot 28:ans hållplats.
Det var fler än vi som tänkt samma sak, så det blev att köa. 2 vagnar släpptes iväg så knökfulla att det var overkligt och inte kände jag för att stå där i mittgången och gunga fram över de 7 kulllarna, som känns mer som 77, än 7 och inte se ett dugg.
När vi nästan var framme insåg vi att vi skulle få just den placeringen, då händer följande: Hela sällskapet på 8 - 10 personer, som stod framför oss, avstod från att stiga på och vi släpptes fram och ännu märkligare var, att exakt 3 sittplatser fanns kvar.
Jag hamnade längst fram med en trevlig kvinna från Brasilien och mina kära damer längst bak, men bredvid varandra.
När hela mittgången var fylld, startade denna "sightseeing" genom Lissabon och upp i de gamla kvarteren, för att vända längst bort och åka tillbaka till startpunkten. Samtidigt kom regnet och det kan man kalla bra timing!
Det var en skakig och väldigt rolig tur. Jag kom i samspråk med min bänkkamrat och hon var, liksom vi, i Porutgal för första gången.
Spårvagnsföraren var en kvinna....
...... och friskluftsinsläppet väl tilltaget.
Detsamma kan man säga om regnet - väl tilltaget alltså.
Det var väldigt smalt på vissa ställen, man kunde nästan klappa husen om vi bara haft fönstren öppna, men nu regnade det alldeles för mycket för det.
Vi passerade även en terass, med utsikt över vattnet, där många steg av trots regnet. Där fanns säkert något viktigt, men vi föredrog att stanna i spårvagnen. Annars har man möjlighet att hoppa av och på precis som man ville.
Någon stod staty där också, men även det missade vi pga vädret.
Det verkade inte finnas någon övre gräns för hur många passagerare man fick ta in. När det regnade som värst var det så proppfullt att det stod en massa människor runt spårvagnsföraren och armbågen på en av dem klämdes mot skiljeutan precis mot platsen där jag satt och det såg ganska - ja vad då? - ut?
Regnet avtog under färden och när vi kom till vändplatsen blev vi bryskt ombedda att stiga av och invänta nästa tillbakatur. Då stod vi ganska långt fram och fick bra sittplatser, den turen blev riktigt BRA och även den hade "luftkonditionering!"
En polis i full mundering steg på på ett ställe, han behövde inte betala och jag konstaterade att han var beväpnad
Vi såg mycket mer och upplevelsen var otroligt härlig. Man såg rakt in till folk och en minibuss var så nära att den nästan blev friserad i fronten.
Några bilder från nerfärden, för det var verkligen rejält nerför på sina ställen.
Här möter vi en 28 på väg upp.
Det började bli trångt och vi kom väldigt nära husen längs vägen igen.
Skyltfönster
"Vädringsfönster"
Smala gränder
Tvätt på tork i regnet
och väldigt smal trottoar!!!!
Tillbaka ner mot stan tilltog regnet igen, men nu satt vi bra och det var bara njutbart. Underbart är kort, även om det var en ganska lång tur vi gjorde eftersom vi tog hela vändan.
Ösregn var det när vi steg av och vi slog upp våra paraplyer och vad händer? En skoaffär kom i vår väg. Damerna saliga så klart, men längst in i affären var det den shop med dukar och den underbara portugisiska frottén, så medan damerna botaniserade bland skorna, köpte jag 3 lila handdukar, 2 stora och en liten. Det kostade 6.85 euro och kan nog bli till en vana om jag inte besinnar mig.
Vi fortsatte i ösregnet, för vi behövde mat och vi längtade mest efter att bara gå in och sätta oss någonstans.
Då kom lilla syltan Solar da Figueira i vår väg och där blev vi ganska länge. De hade en meny med soppa, varmrätt och kaffe, för 7 E, 1/2 liter öl kostade 4 E och en liter vin 8. Det slog vi till på.
Här är damernas kanna
- och här är min öl
Det blev genast glada miner - även på fotografen, men hon står bakom kameran.
Vi fick in soppan, den var med spenat och kikärter - mycket god och flickan som serverade oss, fixade en bild där vi är med alla tre.
Varmrätten Bacalao = torkad torsk och den hade god smak, men REJÄLT tuggmotstånd och mycket skinn (som vi inte åt).
Dags för kaffet och då beställde vi varsin Nata, för det behövdes kände vi och jag passade på att fråga om de eventuellt hade en cognac också till kaffet.
Döm om min förvåning när hon svarade ja! De hade en Brandy som hette 1920 och innan vi hunnit blinka, hade hon öppnat flaskan och slagit upp en lite provsmakning i ett glas.
Då blev jag ännu mer förvånad, för mina vinälskande damer tyckte precis som jag, att den var jättegod, så vi beställde varsin till kaffet.
Efter detta tillkom häpenheten, för glasen var de största cognacskupor jag någonsin sett på sådana här ställen.
Här kollar hon in att hon hällt i rättvist
Vi fick in dem och skålade och nu hoppade en manlig gäst upp och bad att få ta en bild på oss - med min kamera och så trevligt det är att vara alla 3 på samma foto någon gång då och då.
Kaffe och Nata kom också på bordet
Då var han tvungen att fotografera oss en gång till och inte oss emot, vi var mest roade av hans entusiasm.
Ojojoj, jag minns knappt vad som hände efter detta frosseri. Vi tackade, betalade och gick och det regnade inte längre, men här får det räcka för idag.
Fortsättning följer!
Kommentarer
Trackback
