Leontina

Lissabon dag 1

Vaknade och såg mig omkring, jag var i Lissabon och vår trio var just då en halvsovande duo. Klockan var 7 och C var redan ute.

 

Så småningom var vi då alla åter församlade och frukost valde vi bort på hotellet den här gången, då den kostar 15 euro/person och dag. Efter diverse arrangemang var vi redo för avgång och kom oss ut.

 

Brandposterna såg ut precis som i min barndoms Kalle Ankatidningar.

 

 

De fanns även i en orange variant upptäckte jag lite senare.

 

 

STROSADE med stora bokstäver och tittade åt alla håll som man alltid gör på ett nytt ställe. Mycket att upptäcka när man nyss anlänt till ett nytt ställe. Följande bilder är vad vi såg när vi gick gatan ner.

 

 

Gott om fin svart och vit mosaik som trottoarbeläggning fanns lite överallt

 

 

Min vana trogen blev det ett och annat gatubrunnslock. Här är det första!

 

 

Så småningom hittade vi ett litet cafe, där vi intog en utsökt frukost, serverade av en mycket trevlig man. Inte så mycket kruska och fiber kanske, men det har vi ju hemma.

 

 

En dubbeltoast med skinka och ost, en latte och ....... WOW ...........en rund smördegshistoria full med söt kräm, typ vanilj, med ev lite citron, eller?? Det är visst hemligt!

 

 

Duvorna flockades, de vet nog av erfarnhet att smördeg flagar och faller till marken och så gjorde även våra till dessa bevingade vänners förtjusning.

 

Den som väntar på något gott...........

 

SÅ GOTT!!!! Tur vi valde bort frukosten och fick detta istället för en femtedel av kostnaden.

 

 

Smördegsundren heter så här och vi valde att rätt och slätt kalla dem "Nata" i fortsättningen, för fortsättning på ätandet av dem, det blev det!

 

 

 Mätta och nöjda fortsatte vi och kom fram till hissen: "Elevado de Santa Justa" var namnet och jag som är barnsligt förtjust i dylika byggnader ville förstås åka upp. Upphovsmannen heter Raoul Mesnier du Ponsard och tornet är från 1902.

 

 

Tack och lov hängde damerna med på den ideén.

 

 

Det kostade 5 Euro för 15 sekunder, möjligen 20, sedan var vi uppe. Vi tittade runt på den fina utsikten och jag tog kort på lite tak, min vana trogen.

 

 

Det var vackert även däruppe.....

 

 

 ..... och ett till torn fanns det, men då kostade det pengar igen och vi var nöjda ändå.

 

 

Så bad vi en av biljettjejena att ta ett kort på vår trio och det var ok. Fotograf var hon inte, jag blev av med halva huvudet inne i skuggorna, men sälja biljetter kunde hon.

 

 

Vi tittade på omgivningarna däruppe på en av alla otaliga kullar som stan är byggd på. Det sägs att det är 7, men ska man tro på det? Det var backar upp och ner överallt, mest upp!

 

Den här kyrkoruinen berättade C om för oss, men då var inte jag skrivbenägen, så jag har inget mer att tillägga när det gäller den, för jag minns inte.

 

 

 På flera ställen fanns det sådana här spår upp och ner där det var väldigt backigt och för ett pling på buss/spårvagnskortet kunde vi åka istället för att gå

 

 

 Försäljare fanns det gott om överallt

 

 

Redan julpyntat, eller så kanske de sitter uppe året runt, vad vet jag?

 

 

 Många hus var otroligt fina med vackra kakelplattor, eller hela kaklade fasader.

 

 

Pengahålet i väggen fanns tillhanda för oss även här

 

 

På Stradivarius såldes inga fioler, det var en modebutik.

 

 

Vi gick och gick i sakta mak och njöt av värmen och allt nytt. Nu har jag nyttjat toan på det lyxiga A Brasileira också. Min toa hemma leder stort i lyx, jämfört med den, men toaletter kanske inte räknas med när krogar och restauranger betygsätts?

 

OBS, jag skaffade mig "fästman" också i Lissabon, här sitter han utanför och väntar på ......vad då? Mig kanske!

 

Fernando Pessoa heter han, född 13 juni 1888, död 30 november 1935, portugisisk författare, poet och filosof.

 

 

 Gott om fina hus var det och en underbar knallblå himmel!

 

 

Vi spanade lite på spårvagnar också. Vi hade planerat en tur med 28:ans spårvagn, som ska vara något alldeles extra.

 

 

Jag citerar en reseguide:

 

"I Lissabon, där den största sevärdheten är staden själv, är spårvagn 28 den bästa guiden genom de äldsta stadsdelarna. Färden går längs gator med bedagade vackra mosaikfasader, förbi gamla kyrkor och fadorestauranger och genom eleganta shoppingkvarter. De gula spårvagnarna är den portugisiska huvudstadens trotjänare. Sedan 1901 har de kämpat upp och ned för de branta kullarna."

 

Vi insåg att söndagar inte är vår dag, för alla spårvagnar var knökfulla, så då är det uppenbarligen turisternas dag - hahaha! Vi bestämde oss för en promenad i gamla stan - Barrio Alto istället och om det kan du läsa imorgon, för nu är det kväll här hos Leontina!

Tack snälla rara för att jag fick följa med på resan till Lissabon! Så många fina foton och trevlig berättelse. Jag njöt nog lite extra, eftersom vi var därnere och firade MiML:s 70-årsdag där för några år sedan och kände igen mycket.
Ha det gott!
Varm kram,
Lambergsfrua

Roligt att du är tillbaka på bloggen igen, det var lite oroligt där en stund när du dröjde. Som vanligt himla kul att få resa med dig ut i världen via bloggen, särskilt för mig som aldrig reser i verkligheten. Fina bilder. Men tänk att du vågade åka upp i det där gamla tornet med hiss! Skulle ha tänkt på ev. ålderskrämpor i byggnaden hela tiden.

Tack för en härlig förmiddag i Lissabon!
Kram, Ingrid