Leontina

Dalarna

Jag for till Dalarna - min fars och nästansysterns landskap. Det fick bli en snabbis den här sommaren som mest ägnats åt att flämta i värmen och att ligga i blöt i någon sjö. Den sommar som har varit väldigt skön, men som också gått otroligt fort.

 

Hur som helst. Tisdagmorgon steg jag upp 5.30, åt frukost och for norrut. Det gick väldigt bra, men jag kände brandlukten från skogsbränderna i Västmanland på ett par ställen, men trodde att jag inbillade mig. Sedan hörde jag på radion, att det gjorde jag inte alls.

 

Leksand blev mitt första stopp.

 

 

Självklart måste jag köpa en låda Leksands brungräddade + några mindre förpackningar med intressanta knäckebrödsvarianter.

 

Jag och söstra mi hade bestämt att mötas i Mora, så slapp jag åka först till Orsa och sedan tillbaka till Mora. Vi skulle gå på byn, fika, ev. shoppa, träffa yngsta dottern och bara umgås.

 

Jag upptäckte att brunnslocken var väldigt fina där i Mora, så det fick bli ett sådant från den här semestertrippen också.

 

 

Vi började med att gå på Helmers och fika. Där arbetar yngsta dottern, så då fick jag chansen att krama om henne också.

 

 

Jag bjöd söstra mi på Cappucino med den smarrigaste bakelse vi ätit på mycket länge.

 

 

Det är chokladbotten, sedan en mörk chokladplatta innan grädden och uppepå den är det MÄNGDER av flagad vit choklad, toppad med jordgubbar. UNDERBAR, även om jag var tvungen att flå bort halva gräddlagret. Det spelade ingen roll, jag åt så mycket jag tålde och det var alldeles tillräckligt.

 

Efter 4 timmar i Mora åkte vi hem till Orsa och där satt Kurt och kurade i ett hörn i väntan på sin älskade matte. Han är lite skygg, så jag valde bort blixtfoto, därav den något skumma bilden. Han är dock väldigt lik vår Athi-katt.

 

 

Vi lyckades få kvällen att gå - vi har aldrig haft problem med att tiden varit för lång - tvärtom.

 

Nästa dag var det dags för Rättvik och på aftonen skulle jag återvända hem, så vi planerade allt mycket väl, så vi skulle hinna det vi ville.

 

Loppis på Erikshjälpen är ett måste om man är i Rättvik en onsdag eller lördag, ett besök på Fricks konditori likaså och där startade vi vår dag, efter att ha åkt i varsin bil dit ner. Då kunde jag bara fortsätta när det blev dags för hemfärd.

 

Jag gillar brickorna de har på Fricks!

 

 

De hade barnarbetare också! Han var jätteduktig med brickvagnarna.

 

 

Här sitter söstra mi med kaffe och vaniljbulle och jag har köpt en latte och en lakritsbrownie. Den var god, men det var första och sista gången. Den var om möjligt ännu mäktigare än gräddbakelsen igår. (Visst äter vi mycket fibrer och nyttigheter?)

 

 

Det som sällan händer, var att jag inte klarade av att få i mig hela, men det tog helt enkelt stopp!

 

När vi till slut fikat färdigt, var det dags att ge sig in i hetluften på loppisen.

 

 

OJ, vad roligt det är att rusa in där och spana efter fynd. Jag hittade en jättefin dockvagga till lekstugan för bara 65 kronor och en liten glasskål till katten för 5 kronor. Så klart följde det med en bunt pocketböcker också och lite annat smått och gott. Tänk vilket roligt folknöje detta blivit och att förena nytta med nöje är inte fel.

 

När vi var nöjda åkte vi en tur och tittade i lite hantverksbutiker. Utsikten är fin över Siljan.

 

 

Jag ville fota Rättvikshästen som står mitt i byn. 

 

 

Samma goda idé hade 5 ungdomar kommit på precis samtidigt med oss och när jag började prata med dem visade det sig att de var turister från Hessen i Tyskland och jag fotade hela gänget med både min och deras kamera.

 

 

Borta vid torget hägrade glasskiosken - den kunde vi inte ignorera!

 

 

Här är mina 3 kulor, de var som tennisbollar i storlek.

 

 

Medan vi satt och åt vår glass förfasade vi oss över vattnet i den fina fontänen med 3 kullor och 3 masar som spelar och dansar

 

 

Jag vet inte om det är turistchefen som bestämt detta med färgen, eller om det är någon lokal lustigkurre som varit framme. Oss tilltalade det i alla fall inte!

 

 

Vi tog farväl för denna gång och A for norrut och jag söderut och när jag kom till Insjön, kände jag bara att jag var tvungen att åka in och titta på Åhls kyrka, på vars kyrkogård en del av min släkt finns numera, bl a farmor och farfar. Det var många år sedan jag var där senast och det var skönt med en paus, så det passade bra tyckte jag.

 

 

Jag hittade inte farmor och farfars grav, jag vet inte ens om den finns kvar längre, men det blev en skön och rofylld stund där på kyrkogården och visst råkade jag på några släktingar, även om det inte var ovan jord.

 

Tuppen var väldigt blank och grann där uppe på tornet och efter detta stopp blev det raka spåret hem.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken härlig tur till Dalarna!
Och så mycket gott och nyttigt ni stoppade i er. Det var väl inte att undra på att du inte orkade hela den där brownisen, man kan ju inte äta hur mycket fibrer som helst. ;)
Det där gröna vattnet i fontänen ser verkligen skumt ut! Synd, för annars är ju statyn med de dansande kullorna och masarna verkligen fin.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid