Leontina

I förrgår betämde jag och kära dottern att hon och älskade Otto skulle komma hit idag när jag slutat. Jag hade svår barn- och barnbarnslängtan, de andra två är 70 mil härifrån, så där gäller det bara att förtränga och när man väl träffas nästan äta upp dem och lagra alla sköna känslor tills det blir dags nästa gång.

 

Igår kom det ett sms från dotter vars innehåll gick ut på, att nu fanns det semlor att tillgå och skulle vi möjligen kunna äta det när de kom? 

 

Vi hade en lång skriftlig diskussion huruvida de var ymnigt förekommande, jag hade nämligen inte sett en enda semla än i år och det är ganska märkligt, när man kan få dem på julbordet numera.

 

Jag betraktades mer eller mindre som en med skygglappar, men jag har faktiskt inte sett någon än, eller rättare sagt, inte innan idag. Hon försäkrade mig att de fanns i varenda livsmedelsaffär, så det var bara att anskaffa 2 stycken, för se mer än varsin skulle vi inte ha och Otto skulle ingen ha så klart, hans fika är ett par rån med smör.

 

Min nuvarande arbetsplats är nästan granne med Jeremiasbageriet i Wadköping, ett underbart bageri där filosofin runt bakning är ungefär som min egen, äkta råvaror och kärlek till brödet.

Livsmedelsaffär....NÄÄÄ!  Jag valde Jeremias och redan innan jag kom in blev jag nöjd, för på skylten vid ytterdörren stod det SEMLOR med stora bokstäver.

 

De kostade 30 kronor styck och gissa om de var värda det. Det fanns en på ett fat, som skådebröd och en skylt som sa, att här såldes inga semlor som stått och väntat på kunderna. Här beställde man det antal man ville ha och så tillverkades de medan man väntade. (Inte bullen, men resten).