London dag 2 - 23 juni - del 3

Måndag 23 juni
 
Fortsättning dag 2 - del 3
 
Vi hade Queenway tunnelbanestation ett kvarter bort, det var perfekt. Passerade denna vackra entre på väg dit.
 
 
Vi hade bestämt oss för att fixa allt vi skulle handla på Boots redan idag och sedan ta oss till Russell för att äta och se om A:s lilla "fästman" arbetade.
Fästmannen som jag kallar honom när jag pratar med A, var omåttligt förtjust i henne den gången vi bodde där och kunde nog ha tagit ner månen till henne om hon bara varit intresserad. Nu var hon inte det, men han var oerhört vänlig och serviceminded mot oss.
 
 
Väl vid Queensway, stängde den tyvärr precis som vi kom fram och vi blev rekommenderade att ta buss 94 till Picadilly. Buss i London - helt okej om man vill titta på hus och folkmassor, men inte om man har bråttom.
 
Nu hade vi inte bråttom och nog fick vi se folk alltid.
 
 
Där vid Picadilly har vi vårt Boots!
 
 
Fast det såg inte alls ut som det brukade och var fasligt rörigt - ombyggnad pågick.
 
 
Det skulle bli en mycket större butik och ganska mycket hade bytt plats därinne, men vår tjej var på plats, precis som vanligt.
 
 
Hon heter Shamina och "plockade upp oss" för ganska många år sedan. Det är som att återse en avlägsen släktning, hon blir otroligt glad varje gång och kastar sig om halsen på oss. Ingen annan får hjälpa oss, bara hon och hon är mycket trevlig och tar väl hand om oss, så vi är bara glada.
 
Vårt favoritmärke på hudprodukter är No 7 och där är hon rådgivare, har det t o m på sin namnskylt, så vi är i goda händer om vi nu inte skulle veta vad det är vi ska ha.
 
Efter avslutad shopping och med betydligt tyngre väskor gick vi ut på Picadilly i folkmassorna.
 
Nästan fullsatt runt Eros
 
 
Enklaste fordonet för att ta sig fram till jobbet och arbetstillbehören på släp
 
 
Undrar om hjälmen hade fått ligga kvar om det varit här hemma?
 
Vid en lyktstolpe en levande staty
 
 
Framför den, en familj där de två små barnen var otroligt intresserade och fascinerade och uppenbarligen inte förstod att det var en människa.
 
Barnen gick fram till statyn och då lyfte han handen och vinkade. De blev jätterädda SPRANG till föräldrarna det fortaste de kunde. 
 
 
Sedan började alla skratta och även "statyn" drog på sin bronsfärgade mun, så slutet gott!
 
 
Ner i tunnelbanan för nästa mål - Hotel Russell. Vi hamnade bakom en kvinna, med en jacka som hade fått mig helt ur slag för ett antal år sedan.
 
Jag har lidit av en mycket svår spindelfobi tidigare i livet, så begränsande för mig, att jag valde att gå i fobiträning till slut. Det tog nästan 2 hela somrar att bli av med den och idag tycker jag att spindlar är mycket fascinerande varelser och jag lyfter försiktigt bort dem, om de råkar vara på fel ställe. Här dödas inga längre och inte behöver jag någon livräddare heller.
 
 
Den unga kvinnan blev mycket smickrad och lite generat glad, när jag frågade om jag fick ta en bild av hennes jackas baksida.
 
Vi hade glömt vilken tunnelbanestation vi skulle gå av på, chansade om steg av en för tidigt, men fick en fin promenad i det vackra vädret, så det gjorde inget. 
 
En fin skylt längs vägen.
 
 
Där borta skymtade vi Russell
 
 
Vi närmar oss målet
 
 
Framme
 
 
Inte arbetade fästmannen den här gången heller, han kanske inte ens är kvar, vad vet vi?
Vi var riktigt hungriga och gick till baren som fått många nya sittgrupper, med sköna fåtöljer, man sjönk inte ner till golvet längre. Tyvärr var sport-TV.n på, men det är väl oundvilkligt i dessa VM-tider. Vi är inte intresserade, men vet att i skrivande stund har Kamerun just gjort 1 -1 mot Brasilien. (Fast det var då det).
 
Jag beställde en pizza och A någon kycklingrätt i grillade bröd med tillbehör.
 
 
Efter detta infann sig den berömda paltkoman och vi blev sittande ett bra tag, trots fotbollen och alla gastande entusiaster som också satt där i baren med oss.
 
Taket lyfte just när vi också skulle lyfta oss ur dästheten. Brassarna gjorde 2 - 1. Vi gick från detta fotbollsinferno för att inspektera om något nytt hänt på damrummet - fast det var förstås inte den egentliga anledningen. Jag kunde konstatera att facilitetesautomaten fanns kvar, med samma utbud.
 
 
TACK Russell - lika skönt och trevligt som alltid
 
 
Ut i Londonnatten och tog tunnelbanan till Lancaster Rd och sedan en promenad mot hotellet. A stannade på Waitrose, för hon höll på att förgås av törst. Hon köpte en flaska vatten via en metallåda i väggen, som man kunde göra affärer genom. Stöldsäkert var det absolut. Beställa, lämna pengar i lådan som sköts in, få sin vara som sköts ut.
 
 
Väl hemma inventerade vi dagens fynd från Boots.
 
Min "skörd"
 
 
Söstras dito
 
 
Jag vet en som har 6 mascaror
 
 
FY FARAO för fakirkuddar  -  God Natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0