Leontina

London dag 4 - 25 juni - del 2

Onsdag 25 juni  

 Dag 4 - del 2

 

Under picknicken i parken fick vi bevittna hur en ung mamma ammade sitt barn, dolt under ett stort skynke, med knytband - typ mormors förkläde. Prydhetens land = England.

 

Efter att duvorna ätit sig mätta tog vi våra kassar och väskor och gick till busshållplatsen, passerade flera roliga hus, denna gång allt annat än smala.

 

 

 Vi for med buss 243 till Kingsland Rd och Geffrye Museum. Ute var det varmt såg vi på termometern.

 

 

Vad som finns på Geffrye's museum kan du se här

 

 

Det var en vacker byggnad på en stor och lång inhägnad yta, med en gigantisk gräsmatta framför. Huset var också långt och satt ihop med kortsidorna och på baksidan var det en fantastisk trädgård och kryddgård

 

 

Ingången låg längst bort till vänster och där hade de satt ut ballonger......???

 

 

Vi gick in, det var fri entré, för detta drivs av The National Trust. Det visar uppbyggda rumsmiljöer ur engelska hem från slutet av 1600-talet och framåt. Det var mycket som var speciellt med detta museum, dels gratis inträde och sedan att man fick fotografera både utan och med blixt. Jag avstod blixten, så en del bilder är tyvärr lite suddiga.

 

Man fick förstås gärna lägga en donation.

 

 

Det var väldigt intressant att se allt detta och nu behövs inte så mycket kommentarer från mig, utan här kommer bilderna, precis som vi såg dem när vi gick inne i det långa huset genom århundradena.

 

 

Så kom vi fram till 

 

 

Söstra mi tittade sig omkring och ut genom fönstren, men vi förstod inte riktigt syftet med denna del.

 

 

1700-talet fortsatte ett tag till

 

 

På en del ställen fanns skyltar som dessa ovanför det de ville visa - ovanligt!

 

 

Efter detta kom det en museishop där det var mycket fint att titta på, men allt var rejält dyrt. 

Det fanns även en avdelning, som ett litet bibliotek, där man kunde sitta med sin dator, eller läsa.

 

 

Sedan fortsatte vi till 1800-talet. Porträttet hänger i "biblioteket", till höger om mannen som står där.

 

 

Flickorna ser ut som små minivuxna.

 

 

När vi sedan kom in i 1900-talet, blev det lite oredigt, men jag lägger in bilderna som jag tog dem.

 

 

Så var vi framme och där stod några kvinnor och förberedde något. Ballonger var det inte vid entrén, utan sådan här rispappers - vad då? Bollar? Lampor?

 

 

När vi sett oss mätta gick jag till krydd/örtagården. A satte sig på en bänk under träden, för nu hade ischiasen slagit till med full kraft.

 

 

Det var så vackert, man gick från den ena lilla gården till den andra och det fanns namn på allt som växte och även lite varningens ord där det var befogat.

 

 

Jag kom fram till en intressant hylla - Auricula Theatre - nästan som en bokhylla och där fick växter stå innan de blommade, eller precis var färdiga att slå ut. Detta för att man skulle kunna titta på dem i dessa stadier, om jag fattade rätt

 

 

Det fanns också ett otroligt vackert växthus och både hyllan och växthuset har jag nu på min önskelista, gärna redan till jul!!!!!!

 

 

När jag kom tillbaka hade A fått en ny vän, en jättesöt, sällskapssjuk liten katt, som älskade även mig från första stund,.

 

 

Den såg ut som den var gjord av tät, nougatbrun sammet, med bärnstensögon - helt bedårande.

 

 

 Vi gick till bussen, direkt till tunnelbanan och där mötte vi dagens sötaste kvinna, som log lite generat

 

 

Jag upptäckte även, förutom skylt i taket, hur de märkte ut sätena för dem som behöver sitta mer än vi andra, pga någon anledning

 

 

Väl framme vid Queensway fortsatte vi mot hotellet - vi var tungt packade kan man säga utan att överdriva, eller 

überdreiben, som söstra säger när vi är ute och har för mycket av allting.

 

Allt flöt på bra med förflyttningen tills vi kom till vår glassbar. Där blev det tvärstopp! 3 kulor var, en stund att sitta och "glo" och det vi tittade mest på var denna lilla hund. Ska de verkligen se ut så här?

 

 

Väl hemma på hotellet tog jag tag i problemet med huvudkuddarna. Jag gick till receptionen och bad om 2 bebiskuddar, samt att någon skulle fixa vår AC. Det var 28 grader varmt i rummet. Då kom vår "Prince of Arabia" nästan omedelbart till undsättning. NÅGON - inte jag väl?? - hade fipplat med inställningarna och han öppnade en liten lucka, gjorde ett litet knapptryck, sedan lovade han oss + 18 på några minuter. 

 

Nu tog det lite längre tid, men huvudsaken är att det blev svalare. Så fortsatte han att tala om, att tunna, små kuddar hade de tyvärr bara 1, men vår prins kunde tydligen trolla, för efter en stund anläde det 2 tunna kuddar med en budbärare. Nu kanske vi får sova en hel natt i sträck, det börjar behövas. 

 

Här ligger mina inköp från Tesco

 

 

Så blev det till slut matdags, A hade längtat efter fish&chips och vår pub skyltade med att de har stans bästa.

 

 

FULLSATT!!!!! Fotboll på gång förstås, men vid ett bord längst in, satt 2 killar på rad, som på en biosalong. Vi frågade om det var ledigt och det var det. De skulle se kommande match. Det var två bröder i 25 - 35 årsåldern, Wolfgang och Manfred, båda namngivna efter fadern - tur att den ena inte var flicka.

 

Det var trevligt och vi fick vår mat, samt prata lite tyska. Jag testade en öl som hette Frontier, det var inget vidare, men glaset var väldigt ergodynamiskt och fint, så jag frågade om jag kunde få köpa det. Visst, det var inga problem, det kostade 5 £ och hela summan gick till välgörenhet.

 

Väl hemma provpackade vi lite, men till slut var det ändå läggdags i ett svalt rum, med relativt normala kuddar!

 

Det kanske passar att säga Gute Nacht i afton!

Vilket mysigt museum och att det var fritt inträde var väl inte helt fel. Då lägger man gärna en slant i bidrag i stället. Kryddträdgården med den vackra katten skämmer inte heller för sig.
Det där med kuddar är inte lätt. Någon gång har jag nästan tänkt att ta en kudde med mig, för jag vill bara ha en liten tunn kudde jag också.
Hoppas att du också haft en solig och fin sommardag!
Kram, Ingrid

Ni kan så många mysiga/intressanta ställen i London - jag blir SÅÅÅÅ nyfiken! Och den fina bulldoggen var det väl inga fel på - möjligen några extrahekton, men vem har inte det...? Kram!