Leontina

Finaste besöket

Det allra finaste besök man kan få är väl när barnbarnen kommer och öser all sin kärlek och glädje över en helt förutsättningslöst. Otto älskar mig alltid och jag är ÖVERLYCKLIG! 

 

Hukar jag ner mig på golvet för att få en puss behöver jag bara säga "Mmmmmmm" sedan sitter en blöt puss där mitt i ansiktet (han pussar med öppen mun = blött och underbart!).

 

Han och hans mamma - min kära dotter - kom strax efter jag kommit hem idag = LYCKA! Jag hade svår Ottoabstinens, men nu har jag fyllt depåerna.

 

Efter avverkat fika sopade jag upp efter hans framfart. Det var smulor efter tunnbröd, rån, köttfärsbiff, ost och jag vet inte vad under hans stol och inte behövde jag sopa länge, förrän jag hade en egen dräng, som sopade av hjärtans lust.

 

 

Sedan verkar han ha insett att man måste få med sig skräpet upp också och då använde ju mormor en sak till - sopskyffeln.

 

 

Fast, det gick ju mycket bättre utan den. Bäst att ta lite bredvid kattlådan också.

 

 

Sedan skulle vi gå på promenad, så jag tog fram vagnen jag fått av en arbetskamrat - Tack S-O! .

 

 

Det var fint väder, men SVINKALLT! Usch vad vi frös, det var nog bara Otto som tyckte det var skönt. Vi hade tänkt ta en av våra rundor, men kom inte så långt.

 

Hos en av närmsta grannarna var katten ute och satt och visade upp sig, hur fin han blivit, nu 10 månader.

 

 

Där stannade vi så klart och Otto skulle upp från vagnen och tala med Linus, som han heter.

 

När han stegade fram och sa "HEJ", drog Linus in under altangolvet, något som Otto skrattade högt åt, hur nu det kunde vara så roligt.

 

Kära dotter gick fram och lockade och då kom han genast fram och skulle gosa - katten alltså.

 

 

När vi pratat katt en stund med husse, vände vi redan där, för det var ISKALLT! Nu skulle Otto gå och dessutom hjälpa till att skjuta hem vagnen.

 

 

Men, då blev han trött och åkte upp på mormors axlar.

 

 

De små barnen var lättare förr tyckte jag, för inte kan det vara så att åldern tar ut sin rätt?

 

Väl hemma gick vi på upptäcksfärd på vår gård. Därunder ligger båten, vi får nog skaffa en liten flytväst till sommaren.

 

 

En gärdsgård, det var spännande. Fast det var nog mest laven på den som var intressant att känna på.

 

 

Kul var det i alla fall.

 

 

Inte hade han sopat färdigt, jag har väl laddat för att få hjälp även av barnbarnen, så där stod ju miniborsten, något som Otto tyckte var helt fantastiskt.

 

Först kollade han bara in den

 

 

Sedan försökte han få ett bra grepp - 

 

 

och så var gårdsstädningen i full gång. 

 

 

Detta bådar gott för framtiden, vi har redan en gårdskarl!

 

Mysigt inlägg om en mysig lillkille. Men passa på och njut så länge han vill vara lilldräng, det kommer kanske en dag det inte är lika kul!

När jag såg din rubrik tänkte jag med en gång att det måste var Otto som var på besök. Söta fina lilla Otto! Så behändig han ser ut med sopkvasten. Jag hade behövt ha en sån liten man till hjälp idag när jag sopade ur garaget.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid

Jag unnar dig så väl detta att njuta av de små barnbarnen. Och Otto finns så nära och du kan få göra de här fantastiska upptäcksfärderna med honom. Tänk så stort att få vara med första gången han känner på mossan på en gärsgård! Nästan allt i världen är ju nytt och för första gången.

Åh, vilka härliga bilder! :) Kram

han är verkligen en go´unge, ditt barnbarn Otto och hjälpsam är han ju också :)
kramar