Hjälmaren
Kärestan blev väldigt sjuk efter Turkietresan, inte allvarligt, men en KRAFTIG förkylning med tillhörande otäck hosta. Han gick tillbaka till arbetet för tidigt, med påföljd att han sjuknade om rejält, med ännu värre hosta.
I söndags ville jag ta en promenad ner till sjön, för att se om isen gått, som det heter. Det orkade han inte, men då tog jag bilen och körde dit ner. Han fick sitta och vänta medan jag gick ut på bryggan och kollade läget.
Jag har fått för mig att det är ett vårtecken, när det är öppet vatten ute på sjön, även om jag aldrig bott så här nära någon sjö tidigare i mitt liv.
Det var det - och det kändes så otroligt skönt. Vilken tidig vår det blir.
Visst fanns det is kvar, men det var mer öppet vatten, än is och isen låg närmast land, så jag antar att detta är ett riktigt vårtecken.
Den såg ganska murken ut dessutom, den som var kvar - isen alltså.
Runt de bojar som låg kvar i vattnet hade det också blivit öppet vatten.
Jag kom att tänka på en visa av Olle Adolphsson! "Nu är det gott att leva!"
Imorgon tror jag han orkar gå dit ner, då får vi förutom en koll av isläget, också motion.
Kommentarer
Trackback
