Leontina

Turkiet dag 4 - del 1

Dag 4 del 1

 Tisdag 18 februari

 

Vi vaknade till en otroligt vacker morgon. Detta är vad vi såg rakt fram från vår balkong. Himlen vid horisonten var pastellfärgad i flera nyanser.

 

 

Utsikten åt vänster var den här....

 

 

 ..... och åt höger den här.

 

 

Dagens bonus: Vi slipper packa ihop, det kändes otroligt skönt att vi får stanna två nätter på något ställe. En underbar dusch och en hel oskriven dag framför oss.

 

Vi gick ner till frukost och där satt BoB som ett par nötkreatur i exakt samma bås som igår. Imorgon tar jag fönsterbord, de kommer också att "flytta", det är redan avtalat!

 

Den härliga yoghurten fanns även här och det fick bli honung till den idag också. Den är ljuvligt god och det kommer nog att få följa med en burk honung hem, för nu ska jag bli turkisk hemma också till frukost.

Jag tog plockade till mig lite olika ostar, bl a 6 -7 fetaostkuber, som visade sig vara smör när jag bet i den första. Huva! Jag avslutade min goda frukost med en cappucino från kaffeautomaten.

 

Upp på rummet, packa ihop dagens nödvändor och ut till bussen.

 

Utanför hotellet blommade träd och buskar.

 

 

Güngör stod utanför bussen och  pratade i telefon och kärestan sa: "Titta så fint putsade skor han har, de riktigt blänker." Jo, det stämde ju, men aldrig att jag skulle ha sett det om inte han hade sagt det. Kvinnligt - manligt!!!

 

 

4 personer fattades när det var dags för avfärd 9.00. Först kom ett par och allra sist våra peruanska medresenärer. Amalia fyrade av ett stort, vackert leende och sa med hög och glad röst: "Buenos tardes amigos"! Vem kan vara irriterad då? Det var enda gången på hela resan som inte samtliga var i bussen i rätt tid för avgång.

 

Efesos var dagens första mål!

 

Det inleddes med ett av alla dessa toalettbesök, eftersom bussen inte är utrustad med en sådan. Jag fick en ny skylt till samlingarna.

 

 

Inga löv alls på trädet, men fikon är en stark gissning utifrån de kvarvarande frukterna.

 

 

Så gick vi då rakt in i historierboken.

 

EFESOS!

 

 

Sten/marmor, turister och katter överallt

 

 

Är man tråkig kan man sammanfatta det med ett ord: STEN! Nu är inte jag så tråkig, men nog var det sten - eller marmor. Hilmi pratade hela tiden om all denna marmor, där Turkiet var världsledande i mängd.

 

Det är otroligt mycket som grävts fram och alla pelarformationer var representerade om jag nu lärt mig rätt. Doriska, joniska och korintiska.

 

Minns jag rätt från "undervisningen" av C när vi var i Rom, är dessa joniska. Rätta mig gärna om jag har fel.

 

 

- och de här korintiska?

 

 

Mera sten! Eller marmor!!!!!

 

 

Skulle dessa kunna vara doriska där på mitten? Oj, vad jag bryr min hjärna, men jag vill alltid veta. Snälla C, du kan väl svara?

 

 

Amfiteatern

 

 

Gott om turister var det och det är lätt att förstå, för det var väldigt intressant och jag ångrar att jag tyckte historia var så erbarmeligt tråkigt när jag gick i skolan, att jag inte lyssnade tillräckligt.

 

 

Vi gick runt och Hilmi berättade om det mesta. Vi fick se var den nutida marknivån låg och det var flera meter upp ifrån där vi stod nere bland ruinerna. Han förklarade hur långt under jord hela detta Efeson legat och att det berodde på floden Meander som under århundradenas lopp dragit med sig sand, jord, lera mm, ner från sluttningarna och bergen, som långsamt täckt hela området.

 

I den här stenen var det uthackat små, små hål, som en mycket tidig dörrskrapa, tänkte jag.

 

 

Vid den här statyn talade Hilmi länge, han var särskilt noga med att vi skulle titta på de detaljerade fötterna. Inte så konstigt kanske, karln, var ju huvudlös och då blev det fötterna kvar. Dock är det fascinerande vilket finlir det måste ha varit för att få till tår och naglar så bra med den tidens redskap och i marmor.

 

 

Det låg som sagt sten överallt, här passerade vi en fris av något slag.

 

 

Vi kom till bordellen, där hade endast männen tillträde och från det stora biblioteket längre fram, fanns en underjordisk tunnel som skulle underlätta för herrarna när de kände för ett besök. Tunneln var delvis utgrävd, men avstängd.

 

Det här kan möjligen vara bordellen, men tyvärr är jag lite osäker. Det fanns inget i det "rummet" som visade på vad det haft för syfte på sin tid.

 

 

Det var mycket fokus på männen på den här tiden, vi fick se herrtoaletterna också. Där var hålen på rad, med sitsar i marmor.

 

 

Lite trångt i hörnet

 

 

Eftersom det är ganska kallt att sitta direkt på marmorn, fick slavar sitta där och värma upp, innan herrarna behgade sätta sig och göra sin behov. Naturligtvis var det rinnande vatten under, som förde iväg det de levererade. Vart, förtalde inte historien, inte som jag hörde i alla fall.

 

Fronten av en stor fontän var framgrävd och uppbyggd.

 

 

Utseendet var rekonstruerat på bild utifrån det de hittat. Där undrar jag lite över hur mycket som är tecknarens fantasi, kontra verkligheten. Intressant var det i alla fall.

 

 

Ett gammalt mosaikgolv

 

 

Solen stekte och det var bara sååå skönt!

 

Gott om pelare

 

 

På alla tänkbara ställen fanns det katter av alla de slag och det allra flesta utsvultna på gos och kärlek. Jag kunde inte låta bli dem trots att vi blev varnade innan vi gick in. Stackars små katter och de blev bara flera, för de fick inte kastreras av religiösa skäl, sa Hilmi. Islam? Inte vet jag, har aldrig hört det.

 

 Här är en till av många. Jag kommer att göra ett inlägg som heter "Katter i Turkiet."

 

 

Jag önskar att jag mindes allt Hilmi berättade om, men gällande det här är det tomt, jag minns bara att han talade om att så mycket fortfarande fanns kvar under jord. Kanske det här var bordellen och inte mitt förra förslag? Fast det spelar inte så stor roll i det stora hela. Det är dock mer troligt att en tunnel mynnade ledde hit än till det förra "rummet".

 

 

 

Mer restaurering av något stort, längs vägen neråt

 

 

Detaljer

 

 

En elefant

 

 

 Mitt i allt låg det lite sten huller om buller och trots att det fanns mönster på bitarna verkade de lämnade åt sitt öde. 

 

 

Vi kom fram till biblioteket och det var rejält stort och pampigt. Ingången till tunneln hittade vi inte.

 

 

Efesos var en fantastisk upplevelse, vilken tur att vi kom hit den här gången. Förra gången vi var i Turkiet, i Çeşme 1977, var det lite för långt för en dagsutflykt.

Britta var med den gången också, men då badade vi mest, eller åkte lokalbuss med "tanterna" in till tätorten. Då stod man vid vägkanten och vinkade när den lilla minibussen kom, fullproppad med kvinnor i olika storlek. Den var knökfull, men nog makade de ihop sig och tryckte ner oss på varsin lite plätt. Det kostade just ingenting, men det är ju en annan resa och en annan historia. 

 

Åter till nutid!

 

På de gräsplättarsom fanns växte lite blommor, bl a en röd som såg ut som en anemon. 

 

 

Inspirerad av blomstren blev Benga i ett nafs florist och gjorde ett litet arrangemang.

 

 

Undrar om den här bladrosetten kommer att bli något vackert, eller om det är en turkisk maskros?

 

 

Det fanns ett par öppnade kistor, varav en innehöll ett förstenat skelett.

 

 

Utlopp.......

 

 

...... och avlopp

 

 

Den här lilla kattan reagrade blixtsnabbt när jag lockade och blev alldeles till sig av lycka. Hon kastade sig på marken och rullade, kom springande och klättrade upp på mitt ben, så jag trodde jag skulle få lov att ta med mig henne hem.

 

 

Hon var väldigt lik vår katt "Lilla Ahti" därhemma, så jag kände lite extra för henne.

 

 Nog är det marmor alltid

 

 

Vi började närma oss slutet av vandringen genom Efesos och alla ruiner. På håll såg vi hela den stora amfiteatern

 

 

Precis innan vi skulle gå ut stod det här bygget och vad det hade för funktion hörde varken jag eller kärestan. Spontant skulle jag gissa någon slags grav.

 

 

Vi gick ut, uppmanades av Hilmi att än en gång uppsöka bekvämlighetsinrättningarna utanför. Tur för oss att han tänkte på sådant, men han hade väl lärt sig av alla turister och deras behov under sin tid som guide.

 

Utanför det lilla huset satt en kvinna och stickade.

 

 

Jag trodde hon var någon slags toalettvakt och de brukar vilja ha en lira, men hon hade ingen pengaburk.  

Jag frågade om jag kunde låna toaletten och hon nickade, efteråt la jag en lira på hennes lilla bord och hon såg oerhört förvånad ut. Sedan upptäckte jag att alla andra gått bakom huset för att komma rätt och nu funderar jag på, om det här var hennes hus och jag använt hennes toalett? Svaret lär jag aldrig få, men hon log så snällt när jag frågade, så jag tog för givet att det var till för allmänheten.

 

Nu blev det in i bussen igen och iväg till nästa sevärdhet: St Jean Aniti, men det kommer i del 2 av den här dagen.

 

Fortsättning följer

Bravo. Du är läraktig. Dorisk, Jonisk och Korintisk. Rak, bockhorn och krusidull.

Efesos måste verkligen ha varit en upplevelse även om man sen inte kan hålla ordning på alla stenar och pelare och vad de kommit ifrån och varför. Jag förstår att den där Hilmi var en riktigt duktig och omtänksam guide.
Undrar vad den där kvinnan tänkte egentligen - Galna turister kanske - men hon hade kanske varit med förr.

Kram, Ingrid