Leontina

Jag var till min kära sånglillasyster B i Nora på ett "efterjulbesök" för ett tag sen. Hon har flyttat in i ett nytt hus, eller rättare sagt ett gammalt helrenoverat. Det är inte färdigt än, men redan väldigt trivsamt och kommer att bli fantastiskt när hon är helt färdig med det.

Bland det första hon gjorde när jag kommit in, öppnade hon ugnen och tog ut två glas till hälften fyllda med stearin. Jag frågade vad hon gjorde.

Jo, hon räddade två ljus, samtidigt som hon tänkte på miljön. Jättesmart! Så kommer jag också att göra i fortsättningen.

När veken brunnit ner i ljuslyktan och ljusmassan stelnat, värmer hon upp den på nytt på svag värme i ugnen. Sedan stoppar hon ner ett nästan utbrunnet vanligt ljus i den varma massan och vips har hon en fungernade ljuslykta igen.






Sitt kök har hon inrett med både vanlig spis och gammeldags vedspis. Så fint!



Om jag minns rätt så fortsätter murstocken så att hon även har kamin ute i hallen. Där stod fina äglar och annat julpynt, men på onsdag är det tjugonde dag Knut och då ska julen ut! 

Bäst att visa upp det innan det är för sent.



                                           N Ä R B I L D E R !





När vi tittat runt, varit ute och gått i kylan (hon tvingade mig!!!!!) satte vi oss och fikade.

MYCKET MUMSIGT!

        

   Allt det goda avslutades med mer mumsigt: Lyxigt härliga praliner!



Det var en skön eftermiddag för en tillfälligt enarmad individ (inte bandit)!



                P. S. Samma leende som Tjorven på sin tid!

Jag läste på Ann-Britts blogg från Krukmakeri Hemjord att de släppt upp en Khom Loy på nyårsaftonen. Jag fattade inte riktigt vad det var, trots att hon förklarat det i inlägget.

När jag då var i Nora häromdagen gick jag in på affären och frågade.



Det är som rispapperslyktor som har en liten metallställning i öppningen och där sätter man ett ljus som följer med. När man sen tänder det stiger lyktan upp mot himlen, precis som hon beskrev i sin blogg.

Jag var ändå tvungen att se det med egna ögon och eftersom jag drivs av så mycket egenpåtaget tvång, var jag också tvungen att köpa en förpackning med två Khom Loyer. (Kan det heta Loyer i plural?)

Jag vet inte än när jag ska släppa upp dem, men nu har jag i alla fall möjligheten när rätt tillfälle dyker upp. Det måste förstås vara mörkt, så jag kan inte vänta till i sommar.

Jag gjorde samtidigt en lov i butiken för att se om det var något nytt. Jo, det är det alltid, men jag ville se om jag hittade något extra roligt.

Då träffade jag Muntergöken Börje. Han var som min syster säger: "Onödigt söt".

Fast, han fick inte följa med hem.



Inne i nästa rum satt några helt osannolika änglar med rejäla rumpor och konverserade varandra. Om jag inte minns fel var de väldigt billiga, jag tror de bara kostade 39 kronor styck.



Jag fyndade fina glashjärtan i julrummet på rea och även lite julljus. För mig som eldar ljus hela året är en julljusrea väldigt välkommen, men jag sparar några till adventsljusstaken 2010. Det blir lagom att packa undan alltihopa nu.

En nyhet för mig var, att numera får man rabatt på alla sina inköp, oavsett vad man köper, dock bara ett köp per dag. Sånt blir i alla fall jag glad över. 

(Ann-Britt, jag kopierade kortet olovandes från din blogg. Hoppas det var okej?)

Det bästa med det här rabattkortet är, att rabatten blir högre alltefter man handlar, upp till 10 gånger, sedan får man börja om med ett nytt kort.

Man får 5 % de första 3 inköpen,  sedan 10 % på köp 4 - 6, och 15% på köp 7 - 9. Sista och tionde gången får man 30 %. Det gäller på ordinarie priser, alltså ej reavaror.  

De som har så mycket gott kaffe från alla möjliga ställen i världen, för att inte tala om all fin keramik!  Vi ses snart igen!

Så här mitt i vintern, när många levande varelser går i ide och andra, som jag, inte gärna går ut, är kärestan i full gång.
Han skottar snö, sopar fram bilarna när det fallit ner en massa vitt skräp, fyller på fågelmat, han motar ut mig på promenader och just nu, i minus 20 - 22 grader är han på någon motortävling på is med ena sonen.

Jag vet inte var han får energin ifrån, men nu har klockblodet börjat svalla igen, dock inga höga vågor, men det kanske beror på det? Han är uppenbarligen beroende, för han har börjat sitta lääääääääääänge vid datorn och då företrädesvis på Blocket.

HAN TITTAR PÅ KLOCKOR!

Han har t o m köpt en, men den är inte levererad än, den ska komma med SJ.

När jag frågar kommer han med undanflykter och bortförklaringar. Han vet inte om det är en "Rolls", dvs en Gustaf Becker, eller den i hans tycke sunkigare Junghans.
Han vet inte om den fungerar, vare sig urverk eller slagverk och han vet, enligt egen utsago, i princip ingenting om nyförvärvet.

Jag i min tur vet inte om han bara kommer med bortförklaringar. Jag menar, vi har ju inte direkt ont om klockor!

Han säger att han ska ha den att plocka delar av, utvärtes delar, för "Örnen" är långt ifrån komplett.
Den som lever får se och lever gör vi, trots kylan.

Han har fått en Amaryllis som blommar så vackert. Han ville ha ett kort av den och vad pasar bättre som bakgrund än lodklockan???? (Enligt hans smak alltså).

                               Det är mycket klockor just nu !



Igår på väg från vårt nordliga viste (3.5 mil norr om stan) åkte vi igenom Närkes Kil. Där var det "bara" minus 18. Så kom vi ut på slätten och solen var just på väg ner.

                                  Det var väldigt vackert!




Temperaturen gick också ner, som i ett trollslag sjönk den till minus 24!

Inatt var det ytterligare en sänkning, vi hade haft minus 25! BURRRRR! !

Vi har bytt bostadsort och är några mil längre norrut. Absolut inte permanent, men är man särbo så är man och då blir det så här.

Vi har även bytt klimatzon och kunde nyss konstatera att det varit över minus 28 inatt. I skrivande stund är det "bara" minus 14, det har dock utlovats kyligare framåt natten.

Nu längtar jag efter min gamla trotjänare Apollo, som troget väntar på mig,



Han får vänta ett bra tag till, för cyklar på vintern gör jag inte längre! Till det är jag för förståndig, efter en rejäl vurpa i Umeå för många år sen,



Visst är han snygg, min Apollo - den gamle greken i svensk cykeltappning?

Jag längtar efter det här också!



För att inte tala om det här!!!!!

Om man nu jämför!! 


Vilket lockar mest?







Smaken är som baken  -  delad!     Jag vet då vad jag föredrar!

JIMMY! ! ! ! !

- och om någon annan är intresserad.

Så här ser den ut!




Den bästa ostrivaren i världen!

Idag var det - 18.9 när jag tittade på termometern. Det hade varit över - 20 inatt, då säger kärestan:

"Ska vi ta en rejäl promenad idag?"

Jag som vaknat med riktigt ont i ryggen, förmodligen för att jag varit extremt vänsterhänt i snart två veckor hade kanske inte det som högsta prioritet. 

Jag har lärt av sonen som har diskbråck, att promenader och att röra sig är bra mot ryggont numera. Förr skulle man ju ligga still och läka. Nu tror jag inte jag har diskbråck, men helt klart ganska ont. Jag tänkte någon minut och sen sa jag okej till mannen.

Vi enades om Rynningeviken, där finns både Naturens hus  -



  -  och lite längre bort, en värmestuga om det skulle bli alltför kallt.

Vi tog "biligloon " (nytt ord) och for dit, parkerade och drog omedelbart iväg längs stigen. Det var - 14, så lite lindrigare än när morgontidningen togs in var det. Dock väldigt kallt att bara ha en mössa lindad runt högra handen.

Vackert VACKERT var det! Jag erkänner gärna det nu sedan jag förlikat mig en liten aning med att det måste vara vinter, för att det ska kunna bli vår, sommar och höst igen.



Mitt på bron vid Rävgången hängde jag mig över räcket och fick syn på en massa spår nere på isen.



Åt andra hållet, folk ute på isen. Jag VÄGRAR gå ut på isar!



Det var kallt, men vi bestämde oss att gå fram till värmestugan och sen vända tillbaka. En mycket kort promenad för att vara vi, men jag hade ganska ont i ryggen, så jag kände mig nöjd.

Storstenen som ligger en bit ute i vattnet var nästan helt vit.



Mitt emot den var solen redan på väg ner igen.



Raska steg fram till stugan, min kamerahand var röd och bultade av köld.

Därinne brann en skön brasa i kaminen och vi satte oss en stund.



Jag tog några bilder av friskisarna utanför, stora som små. De som åkte långfärdsskridskor eller vanliga skridskor och andra som bara promenerade där ute på isen.





När vi värmt oss lite gick vi tillbaka och väl framme vid Naturen Hus hade vi tänkt fika.

Istället blev jag bjuden på middag. En underbar fisk & skaldjursgryta med potatis, bröd med färskost och sallad.



Otroligt gott! Vi satt ganska länge och bara njöt och vad skönt att slippa tänka på mat när vi kom hem.

Man fick kaffe efteråt och jag var väldigt sugen på något sött och gott till. Dock var jag så proppmätt att allt jag kunde tänka mig att få rum med var den här.



Pistaschmandelmassa med mörk choklad! Helt perfekt!

Till slut drog vi oss hemåt, utanför hade fågeln på stenen i det närmaste gått i ide!



                    BURRRRRRR! Tur det bara är en staty!

Visst är han söt? En riktigt liten goding är det dessutom.

Han kanske ska flytta in hos min kompis I-L och är där på prov några dagar för att se om de övriga katterna tar emot honom. Jag och kära dottern var där och hälsade på här om dagen och jag tog lite bilder.

Han är en bruntabby oriental och kommer att få riktigt gröna ögon.







                                    Jag har kattabstinens!!!!!!!!!!!!

Så är års, dagarna efter nyår, är jag precis så som kärestan tycker är lagom vad det gäller julen. Dvs, inte så intresserad längre.

Med tanke på vilken stor julfantast jag är, blir jag nästan själv förvånad över att jag redan vill ta bort en del av den.

Tomtarna t ex, ska inte de gå till vila nu när de slitit så och gjort sitt för säsongen?
Tallen???? Den får stå ett tag till, men till tjugonde-dagknut (har aldrig förr skrivit det ordet), står jag inte ut med att ha den inne. Den får inomhusförbud efter trettonhelgen.

Adventsljusstakarna och annan fönsterbelysning, får vara med tiden ut!

                          Nu längtar jag efter det här!!!!!!





Årets första bukett - svindyr (75 kr)och bara helt underbar! Värd varenda krona!

Vi var en snabb runda på stan igår. 4 ärenden skulle klaras av från söder till norr.

När vi gjort de tre på söder och började promenaden mot stans norra del passerade vi slottet.

Det var riktigt kallt, jag var tvungen att ha min enda mössa på huvudet istället för på handen. Av någon anledning hade jag bara fått med mig en. Jag hade lyckats lirka in den brutna handen med sitt gipsbandage i jackfickan då vi passerade slottet.

Där står Carl den IX Johan staty och hans axlar och huvud har blivit hållplats för vissa av stadens fåglar. Ibland är det duvor, men oftast kajor som vi har gott om här.

"Titta", ropar jag, "vad roligt det ser ut med fåglarna på hans huvud, jag måste ta ett kort".

Lirkar ut handen och rotar runt i kassen efter kameran - kallt, KALLT var det! Jag får mitt kort och visar för kärestan, som helst vill gå fort så vi får komma inomhus!



Nog vet han vem som står staty där, men säger ändå:

"Äh, Sven Dufva har man väl sett förut".

Igår eftermiddag blev vi inbjudna till våra trevliga grannar Gabriella och Sorin. De är i samma ålder som våra barn, men det är inte hinder, vi trivs bra med varandra.

De hade en riktig sagojulgran! Jag tänkte direkt på Disney och kände inombords att jag hade velat ha en sån när jag var liten, eller när mina barn var små. Den var helt fantastisk.

Vad spelar det för roll att det är 1 januari?

Jag måste bara visa den, fick den på mailen idag från Gabriella.



O B S:  Det är en levande gran, en s.k. Kungsgran!

Senaste dygnet har varit något av ett trauma för kärestan, "Klockmannen", som jag delar mitt liv med numera, om än som särbos.

Igår hade vi traditionellt julvrålfika för hans barn + den enes sambo här hos mig. Vi sitter i glatt samspråk vid köksbordet med levande ljus, bröd, pålägg, bullar, 7 sorters kakor och chokladtårta med grädde, te och kaffe när följande utspelar sig.

Ene bonussonen frågar vad klockan är och kärestan lyfter genast armen och tittar på sin Tissot.



Han anger tiden och tittar samtidigt på väggklockan - "Lilla Hjo"- som han köpte på en av våra klockresor under året och ser att det slår fel på 5 minuter.

Detsamma hände innan de kom och då korrigerade han sin klocka och var lite förvånad att den helt plötsligt inte gick rätt, något som aldrig hänt tidigare.
Det blev en riktig diskussion innan de helt enkelt enades om att batteriet gjort sitt. Den hade stannat på 20.30.

Bonussonens sambo redogjorde för var de hade märkesklockor i stan, för inte kan man gå på Ur&Penn och byta batteri på en kronograf av märket Tissot. Det skulle vara som att lämna in sin Bentley till Skoda för service.

I morse vid frukostbordet råkade jag fråga vad klockan var.
"Halv 9" var svaret. "Den är halv 9 hela tiden", säger han med lågmäld röst.

I nästa minut får jag veta att vi ska till stan denna nyårsafton, för han bara MÅSTE ha nytt batteri i klockan, allt annat var otänkbart.

Jag är inte den som är den, jag far gärna ut ett tag, trots - 14 på termometern. Vad är det? Igår var det - 21.6. Vi byltade på oss en massa kläder och for till stan.

Jag säger "Tack Ringströms Ur, för att ni hade öppet på nyårsafton".

Nu råder lugnet här igen och vi har full koll på tiden. Ingen risk att vi tar ut det nya året ens en halv minut för tidigt!

Idag är jag både glad och tacksam, i alla fall sen 12 och framåt, före det var jag mest spattig!

Jag har varit på återbesök på USÖ, röntgen och frakturmottagningen. Min handled läker som den ska och jag fick beröm för att jag kört igång med träning direkt. Allt ligger rätt, stygnen i huvudet är klippta och såret fint!

Så klart jag är både nöjd och tacksam!

Sen kom nästa kommentar från läkaren. Gipset kvar i 3 veckor till!




Jaja, nu har  jag vant mig att stå i duschen varje morgon, som Frihetsgudinnan med armen rakt upp. På den en stor kasse som sitter fast med ett tjockt gummiband vid armbågsvecket.

Imorgon kanske jag ska hålla en fackla i den handen och be särbon kolla om jag är mer "look alike" statyn av henne. Paris Hilton var det tydligen ingen som tyckte jag liknade när jag försökte med det hemma hos brodern med småhundarna.

Sen är jag inte återställd bara för att gipset kommer bort, men då är jag i alla fall en bra bit på väg som det var innan jag gjorde min saltomortal i hallen.




Jag försöker att inte köra i 180 längre, jag har tagit ner tempot till cirka 70!

På Lidl handlade jag inte av princip när de etablerade sig i Sverige. Jag gillade inte deras personalpolitik och kände att jag inte ville gynna dem i och med det.

Samma sommar skulle syster A, som inte har något Lidl där hon bor, och jag på minisemester i Karlstad och bo i guddotterns lägenhet. Första dagen utspann sig följande samtal.

A:    "Nu ska vi åka till Lidl"
Jag: "Aldrig i livet"
A:    "Varför det då?"
Jag: "Jag handlar inte där!"
A:    "Varför inte? De har så mycket roligt där"
Jag: "Nej,  de har så dålig personalpolitik"
A:    "Sluta nu, nu far vi till Lidl, du kan följa med och se hur det ser ut"
Jag: "Nääää, det gör jag inte"

Vi tjafasade om det ett litet tag och sen åkte vi till Lidl. Jag insåg att mina protester falnat sen "tiden på barrikaderna". Titta kan vara nyttigt, minns jag att jag tänkte.

Ja, sen gick vi där med en kundvagn, gång upp och gång ner. Inte var det som på Tesco, det slår inget, men det kändes nästan som en liten utlandssemester och nog handlade även jag.
Bl a blev jag invivgd i nyttan av "Adritter". De heter inte adritter, bara på vårt språk. Det är våtservetter för rengöring av diverse ställen i hemmet och märket är Adritt = Adritter! Jag använder de väldigt ofta och de är jätteeffektiva.

Jag hoppas och tror att det inte är lika eländigt att vara anställd där idag som det var i starten och jag handlar där ibland idag också, bl a Adritter och choklad.

Till jul har de en del roliga produkter, med annorlunda godsaker från t ex Tyskland. De har också ett litet sortiment med mat från andra kulturer och länder, där jag brukar botanisera ibland.

Senast jag var där köpte jag deras otroligt goda Butterbulle, chokladmandlar- och nötter till julgodisbordet och kaffebönor från El Salvador.



Kaffet har jag inte smakat än, men allt det andra var väldigt gott.

Idag tyckte kärestan att det var dags för mig att ta steget ut i vintern. Han måste mer eller mindre mota ut mig, jag är som katterna, kurar gärna inne när det är kallt - och varför inte i horisontalläge?

Okej, jag sa ja till att gå med på en promenad i nysnön. Vi gick över motorvägsbron, för att kolla om kommunen fortfarande matar småfåglarna, som de brukar så här års.

Visst är det vinter, vad ska man annars kalla det?



Det såg inte ut som det bjuds gratismat för de små bevingade vännerna i år. Det fanns varken människo- eller fågelspår vid matstället. Det kändes lite tråkigt.




Tur att vi är många som matar hemma, med både frön och talgbollar.

Vintern verkar ha kommit plötsligt, eller har de inget cykelförråd?



Vi pulsade vidare och blev omkörda av en liten plogtraktor. Han bara körde om oss, utan att skrapa bort minsta snöhög. Han sandade inte heller, trots att han hade en sån manick baktill på traktorn.

Jag måste erkänna att det är vackert mellan varven, trots att det är min värsta årstid. Jag är ingen fanatiker, jag är bara inte så förtjust i vinter, kyla, is och snö!

Titta på rönnbären!




Till slut var vi hemma igen och tog baksidevägen in för att kolla att det fanns talgbollar i automaten. Det fanns det!



Det var den promenaden ute i snön med dubbla mössor.


Dubbla mössor?????????


Det har jag väl!!!!!!




En på huvudet och en på högra handen!! Handsken är för liten just nu!

Nu äntligen kan jag visa vårt lilla kakfatpå fot, med det allra första avsmakningsfikat sista söndagen i advent, efter julmarknaden i Wadköping.

Det skulle ha kommit på bloggen strax före jul, men då kom jag på att nästansyster A genast skulle vilja veta vad det var för kakor - hon är också sockerbagare vid sidan om sin yrkesproffession.

Där sprack det!

På fatet ligger nämligen ett par ganska anspråkslösa, men jättegoda kanelpinnar (precis under saffranskakan) och jag är övertygad om att hon då, om aldrig förr, skulle vilja ha reda på vad det är för ny sort. De andra känner hon igen.



Jag hade nämligen köpt oss varsin ny kakbakbok till jul och "Svärmors kanelpinnar" är första försöket ur boken för min del. Väldigt goda om man som jag, gillar lite "torra" småkakor, (nytt inom smakramarna).

A skulle få sin bok i julklapp och då fick jag vänta med att lägga ut bilden.

Boken heter:

"Vad man bakade i Lekeberg när mormor var ung".

Den är skriven av Sofia Sundström, som gjorde den som det obligatoriska projektarbetet tredje året på gymnasiet.




Den är mycket mer än bara en receptbok, det är en underhållande historiebok, enligt mitt tycke. Syftet med just valet av arbete, var ett bidrag till kulturarvet i Lekeberg och hela Sverige.

Det har hon lyckats bra med.

Hon har verkligen fått fram en massa kulturhistoria genom att söka reda på gamla recept, ursprunget och människorna (läs kvinnorna) bakom. Jo, ett recept kommer från en man och det är två hembygdsföreningar inblandade också, men övriga 21 är kvinnor.

Bild på författaren ur boken när hon håller på med bakning.
Hon har provbakat varenda recept hon tagit med.



Vid varje recept berättar den som lämnat receptet lite om ursprunget.

Det var inte helt lätt att få tag på denna pärla till bok.

Min arbetskamrat M-L,  från Brohyttan/Fjugesta hade hittat den på biblioteket i Örebro och hade med den till skolan och visade oss.
Jag blev eld och lågor, vilken bra julklapp, men den fanns inte på bokhandeln.  M-L bedrev lite detektivarbete och lyckades hitta försäljningsstället, hur många hon köpte minns jag inte, men jag köpte två genom henne.

Den såldes på biblioteket i Fjugesta!

Ut med den i handeln tycker jag, den är jättehärlig!

Svärmors kanelpinnar                                      Kanelblandningen

1 ägg                                                                 3 msk socker                                         
112 g socker                                                     1 tsk kanel 
112 g smör
225 g mjöl
1 struken tsk bakpulver

Rör smör och socker, tillsätt ägget, samt mjölet blandat med bakpulver.
Rulla ut degen till fingertjocka längder.
Skär längderna i 5 cm långa bitar och doppa dem i socker/kanelblandningen.
Grädda mitt i ugnen cirka 8 minuter i 200 grader.


Dessa ligger alltså där på kakfatet, de är inte så raka och fina som på bilden i boken, men smaken är helt perfekt och jag är omåttligt förtjust i mängdangivelserna 112 gram. Piece of cake (för att vara vitsig) nu när man har digitalvåg till sitt förfogande!

Enarmad som jag är temporärt, blir det inga längre utläggningar och berättelser här för tillfället. Fast när jag läser igenom inlägget innan publicering, inser jag att det blev riktigt långt  -  men det har tagit tid ! !

Mellan varven har jag rejält ont i handleden och då tycker jag synd om mig och tar en Alvedon, sen går det riktigt bra ett tag igen och jag vill väldigt gärna klara mig själv.

Har vi kvinnor blivit fostrade till att inte be om hjälp eller är det något självvalt? Är jag ensam om att tycka att jag måste klara det mesta själv?

Så har jag en liten noja också, att det läker ihop snett, för det har jag förstått är ganska vanligt. Jaja, den 30/12 får jag svar på den frågan i alla fall.

SÅ, nu var förhoppningsvis dagens gnäll avklarat, nu till roligare saker. Jag passar på att skriva medan jag är "drogad", i den mån man blir det av alvedon.

I år blev jag tvingad att skriva en önskelista, det var barnen som tjatade och det var nog en bra idé.

Jag vill visa några av de fantastiska julklappar jag fick utifrån den listan.

Av kärestan!



Av kära dotter & sambo!



Av käre sonen & sambo!




Av nästansyster!



Av engelska nästansystern!



Av moderns namne, även hon en syster!



Av bonusbarnen & sambo!



Det har väl framgått att jag är 100% julälskare? Jag byter julklappar med nästan alla mina vänner och det här är bara ett urval. Jag fick mycket mer, jättefina och bra saker och den här julen var helt underbar (fast det brukar de förstås vara jämt.)

An nästansyster A, hon som sytt den vackra kassen, fick jag också något som för mig var en gåta.
Ingen av oss 5 som firade jul tillsammans kunde lista ut vad det är. Vi kunde utesluta väldigt mycket, men hade nästan inga passande förslag alls.



Den är 11 cm hög och 5 - 6 cm i diameter.

Jag ringde och frågade vad jag fått.

 "Läs på lappen", sa hon.

Det var ju bra information, men det språket behärskar inte jag.

Gissa gärna vad jag fått och det är fritt fram att läsa på etiketten som sitter på förpackningen.






Jag fick också Hallsbergs Hembygdsförenings årliga almanacka av en mycket god vän och där fanns gamla bokis (Hallsbergs bokhandel) med, riktigt gamla alltså. På interiörbilden står min mycket unga mor med sin arbetskamrat. Så fick hon vara med här på julafton också, det värmde lite extra.

Det enda jag inte fick från min önskelista var ett bananfodral. Ett rött ville jag ha!

Men man kan inte få allt och jag fick då verkligen så att jag är tacksam och nöjd för hela året.

Jag äter gärna klämda bananer i fortsättningen också!

Inte för att jag firat jul på något annat ställe än hemma. Inte har det varit annat innehåll heller egentligen, men alternativt har det varit i förhållande till hur det brukar vara,

Jag brukar flänga fram och hinna vara på gång med 3 - 4 aktiviteter hela tiden. Det här är min första jul som gipsad och immobiliserad. Det har varit intressant så här långt   -   och alternativt! Så var det utrett.

Kameran brukar vara ett med min högra hand, för tillfället är det gipset som tagit kamerans plats. Det blev inte många bilder tagna igår och inte särskilt väl genomtänkta heller.

Kära dottern och Vickehund kom hit vid 12-tiden. Vi drog igång med julmaten ganska fort. Vicke parkerade vi vid elementet i köket med sin "tjurmuskel" och det tyckte han var toppen.



Jag stod mest som ett bihang och tittade på, men jag fick uppdraget att steka prinskorvarna. Det gick hur bra som helst tills jag fick order att ställa dem upp. De blir så goda om de är lite brända på "fötterna", information till den som såväl som jag, inte vet det.

De blev lite hoppiga när de skulle stå och en hoppade ner på golvet, till Vickes glädje. Den fick han när den kallnat.



Vi var bara två människor som skulle äta mat, så vi höll nere både mängd och olika orters mat.

Torkat renkött och ölkorv saknas på bilden, men kom fram strax efter .



På spisen stod det varma.Dopp i grytan är ett absolut MÅSTE!



Köttbullarna som dotra gjorde med den äran samsas med älgbullarna, som jag och kärestan trixade till innan jag slog bakut i hallen.

Jag bara måste ha dopp i grytan först av allt, för mig är det JUL!

Jag vet inte vad som hände, magsäcken kanske hade krympt efter dagen på akuten, för jag blev mätt väldigt fort.

I år hade vi rökt stör istället för rökt lax. Kärestan köpte fel när han skulle köpa lax och det var ett av de bättre felköpen han gjort. Det tyckte även han och hans julflock när de åt.

Vid 15.00 är det traditionellt Kalle Anka som gäller och vi bänkade oss framför TV.n och gav oss ner i godisskålen. Den timmen gick fort och Piff och Puff tillhör fortfarande mina favoriter. Rätt som det var var det dags för Bengt Feldreich i sin duett med Benjamin Syrsa och den timmen redan slut.




Sedan var det väntan och väntan på de andra. Jag minns än känslan från barndomen - både min egen och barnens, när man måste vänta och vänta och VÄNTA innan det hela börjar.

Då säger dottern:
"Mamma, vi måste börja lite så du får öva. Tänk om det tar en kvart för dig med varje paket innan du får upp det, då blir vi aldrig färdiga."

Jag tvekade lite, men var inte särskilt svår att övertyga. Jag fick tre julklappar att öva på och för rättvisans skull fick också det lilla livet öva lite.

I England bor min själssyster Felicity, hon är konstnär och jag har bott hos henne och hennes man de gånger jag varit i England för att läsa engelska på en veckolång kurs.

Hon målar mest, men syr också. I år fick jag en ugglekudde i patchwork.  



Sen övade vi lite till och jag var ganska bra på paketöppning, så hon blev lugn.

Till slut kom "våra" herrar och även min "svärmor" och då började julklappsutdelningen på riktigt.
I år slapp jag det uppdraget. Jag satt och tog emot paket och tolkade konstigt skrivna rim. Det var aningen hieroglyfiskt skrivet på vissa, då det antingen skrivits med vänster eller så med gipsad höger. Det funkade dock med mig som "teckentydare".

Kära dottern tog ett dunkelt kort av mig med min fint inslagna arm.



Vicke fick ett märgben av mig som han fick öppna själv. Jag hade lindat in det i två stora papper, men utan tejp så klart. Här håller han på som bäst med sitt paket, medan matte och husse är fullt upptgna med varsitt av sina.



Vi avslutade kvällen vid 21-tiden med "eftermiddagskaffe", kakor och grannen Karins goda tårta.



                                       Det var julaftonen 2009!

Så trött jag var efteråt, men vad härligt att allt gick så bra trots allt. Mina nära och kära har varit helt otroliga.

Förresten fick jag tre nya Kanaanrosor på min namnsdag av kärestan, jag heter nämligen Eva också! Hoppas de också är välsignade!

              Jag vill bara önska alla en God Jul . . . . . . . . . . .




        . . . . . . . . . . . . . . och Gott Nytt År    ! ! ! ! ! ! ! ! ! !