Nu är hon på gång igen!
Nej, det är inte jag som mirakulöst blivit helad under natten. Jag har lika besvärligt som igår.
Det tog över 30 minuter att duscha, både igår och idag, man blir inte driven och lär sig nya rutiner så himla snabbt.
Jag står där i duschen med en stor plastkasse på armen och håller den rakt upp, medan jag försöker få ut schampo med ett enhandsgrepp och få det att landa i samma hand som trycker ut det, dessutom vänster på en högerhänt person.
Hjärnan jobbar så det t o m knakar på utsidan över allt nytt som vänster sida av kroppen plötsligt håller på och micklar med.
Sen är det ett akrobatiknummer att tvätta sig under vänster arm, med vänster hand. Jag kan väl medge att både tvättandet och deodorantandet blir lite halvhjärtat. Är dock desto renare och välluktande på höger. Det gäller alltså att vända rätt sida till om jag ska ut och träffa folk.
Jag är nu torr och har ätit en sen frukost. Praktiskt, då slipper jag laga lunch!
Hon som är på gång igen är min granne. Världens bästa och snällaste, hon som gav bort sin ena cykel till min dotter i våras.
Hon ringde in igår och sa att hon ville komma idag med en liten julkaka. Jag brukar få det av henne. Jag har alltid gett en Amaryllis till henne varenda jul och hon brukar kontra med en kaka.
Hon har nyss varit här och jag måste säga att hon är helt otrolig. 78 år, har tre krossade kotor i ryggraden som hon håller på att bygga upp igen och är pigg och alert och hur trevlig som helst.
Det här bar hon in till mig och önskade mig en god jul!
Har jag världens snällaste och bästa granne? Jag tycker det ! ! ! ! ! ! !
Det tog över 30 minuter att duscha, både igår och idag, man blir inte driven och lär sig nya rutiner så himla snabbt.
Jag står där i duschen med en stor plastkasse på armen och håller den rakt upp, medan jag försöker få ut schampo med ett enhandsgrepp och få det att landa i samma hand som trycker ut det, dessutom vänster på en högerhänt person.
Hjärnan jobbar så det t o m knakar på utsidan över allt nytt som vänster sida av kroppen plötsligt håller på och micklar med.
Sen är det ett akrobatiknummer att tvätta sig under vänster arm, med vänster hand. Jag kan väl medge att både tvättandet och deodorantandet blir lite halvhjärtat. Är dock desto renare och välluktande på höger. Det gäller alltså att vända rätt sida till om jag ska ut och träffa folk.
Jag är nu torr och har ätit en sen frukost. Praktiskt, då slipper jag laga lunch!
Hon som är på gång igen är min granne. Världens bästa och snällaste, hon som gav bort sin ena cykel till min dotter i våras.
Hon ringde in igår och sa att hon ville komma idag med en liten julkaka. Jag brukar få det av henne. Jag har alltid gett en Amaryllis till henne varenda jul och hon brukar kontra med en kaka.
Hon har nyss varit här och jag måste säga att hon är helt otrolig. 78 år, har tre krossade kotor i ryggraden som hon håller på att bygga upp igen och är pigg och alert och hur trevlig som helst.
Det här bar hon in till mig och önskade mig en god jul!
Har jag världens snällaste och bästa granne? Jag tycker det ! ! ! ! ! ! !
Så här var det!
Jag hade handlat allt jag behövde för att kunna fira min älskade jul i lugn och ro. Körde fram bilen nära huset och bar in tre stora kassar+ min lilla Annakasse som är istället för handväska. Jag är inte direkt handväsktypen.
Ut och körde bort bilen, rycker till mig dagens skörd när jag passerar brevlådan. Den bunten la jag uppepå ena kassen, gick några steg och hängde upp jackan. Tillbaka till dörrmattan och tog av kängorna och tar ett stort kliv mot badrummet (kissnödig), samtidigt som jag greppar julkorten med vänster hand.
Mina något för stora manchesterbyxor hade hasat ner lite medan jag pulsade in i allt det "fina, vita". Det satt alltså en massa snö nederst på byxbenen och det klev jag på när jag snodde runt i klivet mot badrummet.
Nästa sekund låg jag utfläkt på golvet med huvudet inkört i dörrkarmen och en helt bedövad höger hand. Då släppte jag breven och julkorten, lyckades baxa mig bort från dörrkarmen, kostatera att höger handled såg lite fel ut, men bestämde mig för en stukning! HAHAHA! Optimisten nummer 1, det är jag det!
Nästa sekund kom jag på att jag måste kolla hur det gått med huvudet.......alltså, det var inte så bra, det blöder alltid mycket när man slår hål i skallen och det gjorde det på mig också.
Utan tanke på en ev. hjärnskakning kastade jag mig upp och in i badrumemt. Oj, där hängde bara vita handdukar. Ut till linneskåpet och ryckte ut en röd, tillbaka i i badrummet och böjd över handfatet medan blodet droppade ner blötte jag den i kallvatten och tryckte fast mot huvudet,
Det var smart utan att jag tänkte på det, för när jag väl kom till lasarettet och fick konstaterat ett jag brutit handleden, hade jag haft den i högläge hela tiden = ingen svullnad.
Till slut efter många turer till olika avdelningar var jag bedövad i handled och huvud, ryckt rätt i handleden och gipsad, sydd i huvudet, fått recept på "painkillers" och kunde ringa efter kärestan som väntade hemma.
Hela tiden hade jag min kära dotter vid min sida. Hon tröstade, skjutsade, peppade och höll handen. Tack och lov att hon inte är i Norge och rensar krabbor eller något sånt! Hon var t o m före mig på sjukhuset.
Så här fin arm har jag idag, mitt första paket, som jag burit på i snart ett dygn och aldrig kommer det att hamna under tallen.
Duschat har jag också lyckats med och vattnet färgades vackert rosa. Nu har kära dottern gjort julköttbullarna och skinkan står i ugnen och bakar sig.
Hon måste vara vuxen det lilla livet - vad duktig hon var, min "bebis!"
Vicke har varit med som sällskap. Av sin mormor fick han en tjurmuskel, som det så vackert heter. Det var mycket bra och mumsigt tyckte han.
Dagens kloka ord: Du kan inte fly undan vintern, den följer dig vart du går, till och med inomhus!
Ut och körde bort bilen, rycker till mig dagens skörd när jag passerar brevlådan. Den bunten la jag uppepå ena kassen, gick några steg och hängde upp jackan. Tillbaka till dörrmattan och tog av kängorna och tar ett stort kliv mot badrummet (kissnödig), samtidigt som jag greppar julkorten med vänster hand.
Mina något för stora manchesterbyxor hade hasat ner lite medan jag pulsade in i allt det "fina, vita". Det satt alltså en massa snö nederst på byxbenen och det klev jag på när jag snodde runt i klivet mot badrummet.
Nästa sekund låg jag utfläkt på golvet med huvudet inkört i dörrkarmen och en helt bedövad höger hand. Då släppte jag breven och julkorten, lyckades baxa mig bort från dörrkarmen, kostatera att höger handled såg lite fel ut, men bestämde mig för en stukning! HAHAHA! Optimisten nummer 1, det är jag det!
Nästa sekund kom jag på att jag måste kolla hur det gått med huvudet.......alltså, det var inte så bra, det blöder alltid mycket när man slår hål i skallen och det gjorde det på mig också.
Utan tanke på en ev. hjärnskakning kastade jag mig upp och in i badrumemt. Oj, där hängde bara vita handdukar. Ut till linneskåpet och ryckte ut en röd, tillbaka i i badrummet och böjd över handfatet medan blodet droppade ner blötte jag den i kallvatten och tryckte fast mot huvudet,
Det var smart utan att jag tänkte på det, för när jag väl kom till lasarettet och fick konstaterat ett jag brutit handleden, hade jag haft den i högläge hela tiden = ingen svullnad.
Till slut efter många turer till olika avdelningar var jag bedövad i handled och huvud, ryckt rätt i handleden och gipsad, sydd i huvudet, fått recept på "painkillers" och kunde ringa efter kärestan som väntade hemma.
Hela tiden hade jag min kära dotter vid min sida. Hon tröstade, skjutsade, peppade och höll handen. Tack och lov att hon inte är i Norge och rensar krabbor eller något sånt! Hon var t o m före mig på sjukhuset.
Så här fin arm har jag idag, mitt första paket, som jag burit på i snart ett dygn och aldrig kommer det att hamna under tallen.
Duschat har jag också lyckats med och vattnet färgades vackert rosa. Nu har kära dottern gjort julköttbullarna och skinkan står i ugnen och bakar sig.
Hon måste vara vuxen det lilla livet - vad duktig hon var, min "bebis!"
Vicke har varit med som sällskap. Av sin mormor fick han en tjurmuskel, som det så vackert heter. Det var mycket bra och mumsigt tyckte han.
Dagens kloka ord: Du kan inte fly undan vintern, den följer dig vart du går, till och med inomhus!
Halsfluss mm
Nu är det verkligen mm som gäller -oj vad stora bokstäver det blev, kan bero på att jag är vänsterhänt ett tag framöver.
Jag ska fatta mig kort, jag bröt höger handled hemma i hallen idag på em o nu har jag kommit hem från sjukhuset med årets första paket - min högra hand/arm, fint inslagen i vitt.
Återkommer snart, jag har ett litet f.d. hål i "huvudet" också som är ihopsytt, men jag är vid relativt gott mod!
Hur kunde det bli så stora bokstäver? Det får jag aldrig när jag vill ha dem.
Slut för idag!
Bullar och kakor
Gårdagskvällen tillbringade jag till stor del i köket!
Det tillverkades ätbara godsaker inför kommande julhelg.
Kära dottern och hund, kom ett tag på eftermiddagen, för att vara med, men det blev inte så mycket stök för oss tillsammans.
Först skulle vi klä färdigt tallen hade jag tänkt och sen ge oss ut i köket. Hon hängde dit lite garntomtar och halmsaker, sen blev det lek med hunden, som själv nosat reda på en studsboll i en korg.
Efter leken placerade hon ut tomtar och hjärtan i några blomkrukor, såna där pinnar med dekor som man får när man köper en julblomma. De brukar jag spara och trycka ner i mina ganska fula och torra pellor, för att blicken kan få fastna på något annat än deras tynande tillvaro så här års.
Vi drack lite te och tiden gick, sen kom kärestan hem och då kom vi på att min havererade cykel stod i snön utanför hennes hus. Han skjutsade hem henne för att samtidigt ta hem cykeln för vinterförvaring.
Då samlade jag ihop lite energi och tog jag bättre tag i köksstöket.
Först bakade jag ut cockiesdegen och trots att vi är litet hushåll numera, hade jag ändå förstås gjort dubbel sats. Det blev cirka 100 kakor, men de brukar ha en strykande åtgång - urgoda att hastigt doppa ner i teet och sen in med hela i munnen, så de går nog åt. Jag kan lätt trycka i mig 8 - 10 stycken på en gång. Suck!
Här är ena burken full med mumsiga mandel- och chokladfyllda cockies.
När det var färdigt och ugnen ändå varm fortsatte jag, nu fick jag hjälp av kärestan. När det inte handlar om kakor och annat slisk är han gärna i köket han också.
Det var inte saffransbullar som var på gång, inte ens vetebullar. Det var älgbullar!
Han kom ångande och ställde sig och blandade älgfärs med fläskfärs. Sen parkerade han vid spisen och rörde i kastrullen med smör, lök och lite annat jox som skulle ner i smeten.
Jag hade ett helt kilo älgfärs och 4 hg fläskfärs, så det blev ganska många, stora bullar.
Jag steker dem alltid i långpanna, hur enkelt som helst.
Det blev 37 stycken, större än pingisbollar, fast ovala och JÄTTEGODA!!!!
Sen tog jag kväll, sjönk ner i soffan och tittade på TV !
Det tillverkades ätbara godsaker inför kommande julhelg.
Kära dottern och hund, kom ett tag på eftermiddagen, för att vara med, men det blev inte så mycket stök för oss tillsammans.
Först skulle vi klä färdigt tallen hade jag tänkt och sen ge oss ut i köket. Hon hängde dit lite garntomtar och halmsaker, sen blev det lek med hunden, som själv nosat reda på en studsboll i en korg.
Efter leken placerade hon ut tomtar och hjärtan i några blomkrukor, såna där pinnar med dekor som man får när man köper en julblomma. De brukar jag spara och trycka ner i mina ganska fula och torra pellor, för att blicken kan få fastna på något annat än deras tynande tillvaro så här års.
Vi drack lite te och tiden gick, sen kom kärestan hem och då kom vi på att min havererade cykel stod i snön utanför hennes hus. Han skjutsade hem henne för att samtidigt ta hem cykeln för vinterförvaring.
Då samlade jag ihop lite energi och tog jag bättre tag i köksstöket.
Först bakade jag ut cockiesdegen och trots att vi är litet hushåll numera, hade jag ändå förstås gjort dubbel sats. Det blev cirka 100 kakor, men de brukar ha en strykande åtgång - urgoda att hastigt doppa ner i teet och sen in med hela i munnen, så de går nog åt. Jag kan lätt trycka i mig 8 - 10 stycken på en gång. Suck!
Här är ena burken full med mumsiga mandel- och chokladfyllda cockies.
När det var färdigt och ugnen ändå varm fortsatte jag, nu fick jag hjälp av kärestan. När det inte handlar om kakor och annat slisk är han gärna i köket han också.
Det var inte saffransbullar som var på gång, inte ens vetebullar. Det var älgbullar!
Han kom ångande och ställde sig och blandade älgfärs med fläskfärs. Sen parkerade han vid spisen och rörde i kastrullen med smör, lök och lite annat jox som skulle ner i smeten.
Jag hade ett helt kilo älgfärs och 4 hg fläskfärs, så det blev ganska många, stora bullar.
Jag steker dem alltid i långpanna, hur enkelt som helst.
Det blev 37 stycken, större än pingisbollar, fast ovala och JÄTTEGODA!!!!
Sen tog jag kväll, sjönk ner i soffan och tittade på TV !
Jullov och lite surr
Igår var sista dagen på skolan före jullovet och första för mig efter halsinfektionen. Jag som sa halsfluss, är det inte godkänt längre? Halsinfektion bevars är det som drabbat mig! Fast nu har jag inte ont längre.
Jullovet är efterlängtat, nu äntligen får jag pynta klart, stryka juldukar och lägga på och göra färdigt jultallen.
Jag har börjat tidigare lite här och där i år, för förra året blev jag less på tomtar i och med att julhelgen hade varit. I år bestämde jag mig för att få njuta lite längre och det pågår för fullt - njutandet alltså.
Medan jag sitter och skriver tittar jag ut lite. Här utanför mitt fönster är det - 12 grader och grannen står i snön och grillar för fullt. Det ryker som värsta Lützendimman. Han är en passionerad grillare och bjuder ofta på det han har på gallret. Det luktar, men det var värre när han var rökare, det inte bara luktade, det luktade förfärligt!
Hoppas ingen ringer på brandkåren bara, det står en tjock vit rök rakt upp i vinterkylan.
Kolla vad som hände igår.
Vår sista dag på jobbet ägnade vi åt lite felaktigt frosseri! Inga ord behövs!
R E S U L T A T E T !
Ingen protesterade, varken personal eller elever! Vad gott det var!
Jullovet är efterlängtat, nu äntligen får jag pynta klart, stryka juldukar och lägga på och göra färdigt jultallen.
Jag har börjat tidigare lite här och där i år, för förra året blev jag less på tomtar i och med att julhelgen hade varit. I år bestämde jag mig för att få njuta lite längre och det pågår för fullt - njutandet alltså.
Medan jag sitter och skriver tittar jag ut lite. Här utanför mitt fönster är det - 12 grader och grannen står i snön och grillar för fullt. Det ryker som värsta Lützendimman. Han är en passionerad grillare och bjuder ofta på det han har på gallret. Det luktar, men det var värre när han var rökare, det inte bara luktade, det luktade förfärligt!
Hoppas ingen ringer på brandkåren bara, det står en tjock vit rök rakt upp i vinterkylan.
Kolla vad som hände igår.
Vår sista dag på jobbet ägnade vi åt lite felaktigt frosseri! Inga ord behövs!
R E S U L T A T E T !
Ingen protesterade, varken personal eller elever! Vad gott det var!
Slutgiltig bild på de Kanaitiska blomstren
Så kom då dagen då det är dags att ta farväl av de välsignade blomstren.
Redan i morse insåg jag att det alldeles snart var dags för torkpinnen.
Det är inget märkvärdigt, jag har en lång blompinne instucken i bokhyllan och där hänger jag de flesta av mina röda rosor på tork, när de gjort sitt - dvs förgyllt min tillvaro under längre eller kortare tid.
Aldrig har jag haft några rosor så länge som de här exemplaren från Kanaans Blomsterhandel i Nora!
Idag ser de två som är kvar inte så glada och friska ut längre, men jag ska låta dem stå så kärestan får se dem innan de hamnar på pinnen som två gamla hönor.
Det är i alla fall rekord för min del. Det här är tredje fredagen de står på mitt köksbord, vad blir det? 15 dagar!!!!
Visst är det dags att ta adjö nu? Älskade vackra rosor, torka snyggt tack!
Redan i morse insåg jag att det alldeles snart var dags för torkpinnen.
Det är inget märkvärdigt, jag har en lång blompinne instucken i bokhyllan och där hänger jag de flesta av mina röda rosor på tork, när de gjort sitt - dvs förgyllt min tillvaro under längre eller kortare tid.
Aldrig har jag haft några rosor så länge som de här exemplaren från Kanaans Blomsterhandel i Nora!
Idag ser de två som är kvar inte så glada och friska ut längre, men jag ska låta dem stå så kärestan får se dem innan de hamnar på pinnen som två gamla hönor.
Det är i alla fall rekord för min del. Det här är tredje fredagen de står på mitt köksbord, vad blir det? 15 dagar!!!!
Visst är det dags att ta adjö nu? Älskade vackra rosor, torka snyggt tack!
O helga natt i Örebro
Nu vill jag varna för riktigt dåliga bilder, tagna i den svarta kvällen, utan blixt (så klart) mot rörliga måll Jag vill ha med dem ändå, för att försöka få fram känslan.
Det var den sjätte december den här gigantiska konserten gick av stapeln på Stortorget i Örebro, med start 17.00.
Sveriges största jul- och allsångskonsert !
De trodde det var runt 25.000 människor som samlats på torget och närliggande gator för att "vara med". De senare åren har de haft storbildsskärmar vid scenen och mot sidorna, annars ser man inte ett dugg.
Sedan starten 2001 har jag varit på alla utom en och det blir bara bättre och bättre.
TIPS!! I år kan hela Sverige vara med på samma konsert.
Den sänds på julafton i TV4 20.00.
Det är en massa JUL i olika former, bra artister och så utses också årets lokalartist - någon lovande talang från länet. I år var det Louise Rönnberg från Glanshammar som vann. Lyssna på hennes jazzinspirerade sång här.
Vi kom till Stortorget från ett annat håll i år och hamnade riktigt nära scenen och kunde se både därifrån och på storbildsskärmen.
På ena sidan av torget ligger Rådhuset. Där är i december en gigantisk adventskalender, med ett konstverk i varje fönster. 17.02 är det lucköppning varje dag. Den traditionen startade 2007.
Här är lucka 6 och öppningen har just börjat.
Vad ska det bli för bild undrade jag när det här började komma fram?
Det här blev det!
Eftersom min bild är sällsynt sunkig och för att jag vill göra konstnären Susanne Slöör rättvisa länkar jag till hennes sida, där syns verkligheten, som överstigen min "dikt" tusenfalt.
Ernst, Sveriges mediegud, var konferencier. Han såg ut som liemannen innan han tog ner kapuschongen.
Jag tycker han känns utsliten, varit med överallt och gjort allting, nu senast en julbok.
Han visade sig dock kunna sjunga riktigt bra och hålla ihop sig också, trots att han sjabblade lite med sina kom ihåg lappar.
Solvieg Ågrens kör, Kammarkören Stella stod på scenen hela tiden och både medverkade i artisternas nummer, allsången och gjorde egna framföranden.
Andra artister var Charlotte Perelli och Brolle. Båda med helt otroliga röster.
På storbildsskärmen dök andra celebriteter upp mellan numren och läste rim.
Som sista nummer gjorde Oscar Bly från Örebro Adams julsång: O helga natt - mycket vackert och för min del är just den ett MÅSTE när det är jul.
Jag ryser så jag fryser varenda gång den sjungande tenoren går upp en oktav på slutet.
Bilden på Oscar blev tyvärr inte alls användbar.
http://www.youtube.com/watch?v=ufnjnwzz82k
Har jag bara hört den kan julen komma när den vill, jag är redo!
Det var den sjätte december den här gigantiska konserten gick av stapeln på Stortorget i Örebro, med start 17.00.
Sveriges största jul- och allsångskonsert !
De trodde det var runt 25.000 människor som samlats på torget och närliggande gator för att "vara med". De senare åren har de haft storbildsskärmar vid scenen och mot sidorna, annars ser man inte ett dugg.
Sedan starten 2001 har jag varit på alla utom en och det blir bara bättre och bättre.
TIPS!! I år kan hela Sverige vara med på samma konsert.
Den sänds på julafton i TV4 20.00.
Det är en massa JUL i olika former, bra artister och så utses också årets lokalartist - någon lovande talang från länet. I år var det Louise Rönnberg från Glanshammar som vann. Lyssna på hennes jazzinspirerade sång här.
Vi kom till Stortorget från ett annat håll i år och hamnade riktigt nära scenen och kunde se både därifrån och på storbildsskärmen.
På ena sidan av torget ligger Rådhuset. Där är i december en gigantisk adventskalender, med ett konstverk i varje fönster. 17.02 är det lucköppning varje dag. Den traditionen startade 2007.
Här är lucka 6 och öppningen har just börjat.
Vad ska det bli för bild undrade jag när det här började komma fram?
Det här blev det!
Eftersom min bild är sällsynt sunkig och för att jag vill göra konstnären Susanne Slöör rättvisa länkar jag till hennes sida, där syns verkligheten, som överstigen min "dikt" tusenfalt.
Ernst, Sveriges mediegud, var konferencier. Han såg ut som liemannen innan han tog ner kapuschongen.
Jag tycker han känns utsliten, varit med överallt och gjort allting, nu senast en julbok.
Han visade sig dock kunna sjunga riktigt bra och hålla ihop sig också, trots att han sjabblade lite med sina kom ihåg lappar.
Solvieg Ågrens kör, Kammarkören Stella stod på scenen hela tiden och både medverkade i artisternas nummer, allsången och gjorde egna framföranden.
Andra artister var Charlotte Perelli och Brolle. Båda med helt otroliga röster.
På storbildsskärmen dök andra celebriteter upp mellan numren och läste rim.
Som sista nummer gjorde Oscar Bly från Örebro Adams julsång: O helga natt - mycket vackert och för min del är just den ett MÅSTE när det är jul.
Jag ryser så jag fryser varenda gång den sjungande tenoren går upp en oktav på slutet.
Bilden på Oscar blev tyvärr inte alls användbar.
http://www.youtube.com/watch?v=ufnjnwzz82k
Har jag bara hört den kan julen komma när den vill, jag är redo!
Rapport från sjuklägret och Kanaan!
Idag mår jag sämre än igår! Man ska icke förhäva sig och tro på under, vilket jag gjorde då min hals slutade brinna efter bara ett dygn.
Sent igår kväll bakade jag drömmar med krisp. Mycket goda, redan förpackade, de som inte är på väg till reningsverket via min och dotterns magar.
Istället borde jag ha legat under filten och läst bok, för idag har jag inte mått så bra.
Möjligen bakar jag något senare i afton, efter 22.00, när telefonen tystnat.
Nu har jag inte tid, jag förbereder mig för det slutgiltiga valet i "Bonde".
Jag tycker det är så roligt och det står jag för, hur mycket kritik jag än får. Så är det med det!!
Med det lilla vi fått se på TV, har jag helt klart för mig vilka jag tycker de ska välja. Fast, jag tror inte alla bönderna tycker som jag!
På förfrågan kan jag förtälja, att Kåvepenin fick jag utan att jag bad om det eller ville ha det. Jag skulle bara rådfråga vårdcentralen på telefon, om det var okej att självläka. Det var det INTE! Jag mer eller mindre kommenderades dit för att ta ett halsprov. Det var positivt och det var ju negativt som den vitsiga sköterskan sa.
1 ½ timme senare stod jag med paketet i handen på apoteket, svårare än så var det inte och det var som sagt, inte för att jag insisterade på att få medicin. Det var sjukrapporten, nu till Kanaaan.
De välsignade rosorna lever numera i tvåsamhet. Den tredje hänger på tork i väntan på placering i mässingsgrytan.
De två är dock hur fina som helst. Tänk om kärestan får njuta av dem en tredje helg, då blir han nog troende.
Så här såg de ut innan den till vänster hamnade på torken (hihi).
Jag säger än en gång - HELT OTROLIGT!!!!!!!
Sent igår kväll bakade jag drömmar med krisp. Mycket goda, redan förpackade, de som inte är på väg till reningsverket via min och dotterns magar.
Istället borde jag ha legat under filten och läst bok, för idag har jag inte mått så bra.
Möjligen bakar jag något senare i afton, efter 22.00, när telefonen tystnat.
Nu har jag inte tid, jag förbereder mig för det slutgiltiga valet i "Bonde".
Jag tycker det är så roligt och det står jag för, hur mycket kritik jag än får. Så är det med det!!
Med det lilla vi fått se på TV, har jag helt klart för mig vilka jag tycker de ska välja. Fast, jag tror inte alla bönderna tycker som jag!
På förfrågan kan jag förtälja, att Kåvepenin fick jag utan att jag bad om det eller ville ha det. Jag skulle bara rådfråga vårdcentralen på telefon, om det var okej att självläka. Det var det INTE! Jag mer eller mindre kommenderades dit för att ta ett halsprov. Det var positivt och det var ju negativt som den vitsiga sköterskan sa.
1 ½ timme senare stod jag med paketet i handen på apoteket, svårare än så var det inte och det var som sagt, inte för att jag insisterade på att få medicin. Det var sjukrapporten, nu till Kanaaan.
De välsignade rosorna lever numera i tvåsamhet. Den tredje hänger på tork i väntan på placering i mässingsgrytan.
De två är dock hur fina som helst. Tänk om kärestan får njuta av dem en tredje helg, då blir han nog troende.
Så här såg de ut innan den till vänster hamnade på torken (hihi).
Jag säger än en gång - HELT OTROLIGT!!!!!!!
Ändrade förhållanden
Så blev det slutligen det som de positiva kallar "Vinter" och vi övriga "Det vita helvetet". Det citatet har jag från vaktmästaren på min förra skola - i Umeå - så han visste nog vad han pratade om. Han var nöjd med tre veckor vitt, det är jag också!
Jag är innerligt trött på allt prat och tjat om att det blir så vitt och fint. T o m kärestan håller på med mig, jag förstår inte att han ids. Det är ännu värre än att hälla vatten på en gås. Jag orkar inte ens svara, jag bara fräser lite.
Jag är knäpp, för jag gillar mörka november. Jag älskar att sitta inne med en massa levande ljus på bordet och kura och pyssla med julförberedelser. Pyssla = Slå in julklappar, skriva listor, baka kakor och TÄNKA! Jag tänker på julen och det gör mig så otroligt harmonisk, ända tills någon börjar tjata om att det skulle vara finfinemang med en vit jul.
Men okej, låt gå för det då. Det får gärna vara en riktigt vit jul så alla, i synnerhet alla barn, får vara lyckliga och glada och kullra runt och bli blöta. Det kan t o m få vara vinter hela lovet och en liten bit in i januari. Sen räcker det. Vill man då ha mer får man leta sig till skidbackar och högre terräng.
Nu har jag orerat färdigt för den här gången, men snö är ett ständigt återkommande ämne, så det blir mer längre fram och förmodligen inte särskilt olikt det här.
Nu ska jag visa hur vitt och fint det var när jag kom ut, för jag var tvungen att trotsa halsen idag och åka till bussgodset med Norrlandsjulpaketet.
Vitt och fint, jojomen! Orörd snö är vit och fin.
Den är precis lika vit och fin när den vilar på bilarna och hur kul är det att gräva fram sin bil vareviga gång man ska iväg?
Det är tyvärr så, att det inte är särskilt många av oss 68 hus här i föreningen som är välsignade med garage. Det är 20 års kö på de få som finns, fick veta när jag flyttade hit. Om cirka 12 år står min bil inomhus när det är vitt ute.
Svängde ut från gården och upp på stora vägen. Hur vitt och fint är det egentligen?
HO HO HO HO, vad jag har gnällt och klagat nu! Det var skönt!!!!!!!!!!!!
Jag är innerligt trött på allt prat och tjat om att det blir så vitt och fint. T o m kärestan håller på med mig, jag förstår inte att han ids. Det är ännu värre än att hälla vatten på en gås. Jag orkar inte ens svara, jag bara fräser lite.
Jag är knäpp, för jag gillar mörka november. Jag älskar att sitta inne med en massa levande ljus på bordet och kura och pyssla med julförberedelser. Pyssla = Slå in julklappar, skriva listor, baka kakor och TÄNKA! Jag tänker på julen och det gör mig så otroligt harmonisk, ända tills någon börjar tjata om att det skulle vara finfinemang med en vit jul.
Men okej, låt gå för det då. Det får gärna vara en riktigt vit jul så alla, i synnerhet alla barn, får vara lyckliga och glada och kullra runt och bli blöta. Det kan t o m få vara vinter hela lovet och en liten bit in i januari. Sen räcker det. Vill man då ha mer får man leta sig till skidbackar och högre terräng.
Nu har jag orerat färdigt för den här gången, men snö är ett ständigt återkommande ämne, så det blir mer längre fram och förmodligen inte särskilt olikt det här.
Nu ska jag visa hur vitt och fint det var när jag kom ut, för jag var tvungen att trotsa halsen idag och åka till bussgodset med Norrlandsjulpaketet.
Vitt och fint, jojomen! Orörd snö är vit och fin.
Den är precis lika vit och fin när den vilar på bilarna och hur kul är det att gräva fram sin bil vareviga gång man ska iväg?
Det är tyvärr så, att det inte är särskilt många av oss 68 hus här i föreningen som är välsignade med garage. Det är 20 års kö på de få som finns, fick veta när jag flyttade hit. Om cirka 12 år står min bil inomhus när det är vitt ute.
Svängde ut från gården och upp på stora vägen. Hur vitt och fint är det egentligen?
HO HO HO HO, vad jag har gnällt och klagat nu! Det var skönt!!!!!!!!!!!!
Sjukläger
Rapport från ett sjukläger!
Halsen bränner som eld, är inte särskilt svullen, men röd.
Dock är den full av streptokocker!
De lär se ut så här!
Jag har fått HALSFLUSS!!!!!!!
Hur kul är det så här 10 dagar innan jul?
Det är inte så att jag jublar och hoppar jämfota över lyckan att få vara hemma och stöka med min älskade jul. Jag orkar inte det. För tillfället orkar jag mobilisera så mycket kraft att jag vågar svälja. Så ONT gör det!
I kväll har jag fått ut Kåvepenin, det vet jag sen tidigare att jag mår pest av, men nu var det det absolut bästa mot dessa små varelser som invaderat min strupe så........
...........le och var glad. 
Om 3 dygn mår jag bättre är det utlovat!
Ja, sen var det nog inget mer för idag. Jag skriver väl lite julkort i natten, jag behöver i alla fall inte stiga upp klockan 6 imorgon bitti, så någon liten glädje för det ändå med sig för en morgontrött människa.
Är de välsignade?
De här tre rosorna fick jag av kärestan förra fredagen, alltså 4 december.
Han gör så ganska ofta, men inte så ofta att jag inte blir lika lyckligt överraskad vareviga gång han kommer med en bukett till mig.
Jag tycker inte det är bortkastade pengar, även om de hamnar i komposten till slut och jag är så glad att han visar sin uppskattning även med blommor.
Det jag börjar fundera över är om de är välsignade?
De är inköpta på Kaanans blomsteraffär 4/12 och idag, 9 dagar senare ser de ut så här!
Kaanans förlovade land minns jag från kristendomsundervisningen, vem vet?
Han gör så ganska ofta, men inte så ofta att jag inte blir lika lyckligt överraskad vareviga gång han kommer med en bukett till mig.
Jag tycker inte det är bortkastade pengar, även om de hamnar i komposten till slut och jag är så glad att han visar sin uppskattning även med blommor.
Det jag börjar fundera över är om de är välsignade?
De är inköpta på Kaanans blomsteraffär 4/12 och idag, 9 dagar senare ser de ut så här!
Kaanans förlovade land minns jag från kristendomsundervisningen, vem vet?
Konsert i Närkes Kils kyrka 10 december
Torsdagkvällen tillbringade vi i Närkes Kils kyrka, i alla fall rätt stor del av kvällen. Det var julkonsert med Göran Fristorp och Anna-Lotta Larsson.
Förra gången vi var där, för två år sen, tyckte vi att vi kom i god tid. Vi kom dit ungefär en halvtimme innan det började. Kyrkan var knökfull och vi hänvisades upp till läktaren. Där var endast bakre raden ledig och när man satt såg man noll och intet. Jo, kyrktaket och lamporna, men det var inte det vi kommit dit för. Vi fick stå upp om vi ville se något.
Den här gången hade jag bestämt mig för att jag skulle sitta långt fram och nere i kyrkan.
Jag upplyste kärestan om att jag tänkte vara på plats redan 18.00. Konserten började 19.00. Han tittade på mig med de där underliga ögonen han får ibland - som jag tolkar som att han kollar om jag blivit skvatt galen och kan se det på något som förändrats i mitt ansiktsuttryck eller i mina ögon.
Nej då, jag såg ut precis som vanligt och han insåg att här var inte läge för protester. Han suckade, men innan han hunnit ta till orda sa jag:
"Du behöver inte komma då, jag håller upp en plats till dig förstår du väl?"
Då såg han alldeles normal ut igen och sa snabbt att han skulle dyka upp vid 18.30-tiden. För säkerhets skull kollade han en gång till om jag verkligen menade allvar. JO, det gjorde jag.
18.00 stegade jag in i kyrkan. Där avslutades just repetitionen av "Jul, jul, strålande jul", med kören. Vackert var det så jag nästan kom av mig.
Strax efter mig kom mer publik, men jag var faktiskt först.....!
På tredje raden fanns de första icke reserverade platserna och där parkerade jag mig, min jacka och satte mig ner och läste. Klok kvinna medför alltid sysselsättning, i det här fallet boken "Berättelsen om Edgar" och en blodapelsin.
Kyrkan fylldes väldigt snabbt och jag skrockade inombords över att jag satt där jag satt. Sen kom kärestan och ännu mer folk.
De var hisnande vackra när de kom in - Anna-Lotta och Göran alltså.
Hennes klänning var djupröd, men jag valde att fotografera utan blixt för att inte störa, så det syns tyvärr inte. Bilderna blev inte heller knivskarpa, men tillräckligt bra för bloggen. Han hade svart sammet i sina kläder.
De hade också med sig Andreas Landegren, en fantastiskt duktig pianist.
Inte nog med det, han var otrolig på att sjunga också. Han och Anna-Lotta sjöng duett i ett stycke då han även spelade. Mycket vackert!
Kören bestod av folk ur olika körer från närområdet - Närkes Kil, Ervalla, Hovsta kanske ännu fler ställen?
De hade några egna framträdanden och då satt Anna-Lotta och Göra och lyssnade.
Efter 1 ½ timme och ett extranummer var det slut på fröjden för den här gången.
De tackade för sig och vi for hemåt i den mörka natten.
Förra gången vi var där, för två år sen, tyckte vi att vi kom i god tid. Vi kom dit ungefär en halvtimme innan det började. Kyrkan var knökfull och vi hänvisades upp till läktaren. Där var endast bakre raden ledig och när man satt såg man noll och intet. Jo, kyrktaket och lamporna, men det var inte det vi kommit dit för. Vi fick stå upp om vi ville se något.
Den här gången hade jag bestämt mig för att jag skulle sitta långt fram och nere i kyrkan.
Jag upplyste kärestan om att jag tänkte vara på plats redan 18.00. Konserten började 19.00. Han tittade på mig med de där underliga ögonen han får ibland - som jag tolkar som att han kollar om jag blivit skvatt galen och kan se det på något som förändrats i mitt ansiktsuttryck eller i mina ögon.
Nej då, jag såg ut precis som vanligt och han insåg att här var inte läge för protester. Han suckade, men innan han hunnit ta till orda sa jag:
"Du behöver inte komma då, jag håller upp en plats till dig förstår du väl?"
Då såg han alldeles normal ut igen och sa snabbt att han skulle dyka upp vid 18.30-tiden. För säkerhets skull kollade han en gång till om jag verkligen menade allvar. JO, det gjorde jag.
18.00 stegade jag in i kyrkan. Där avslutades just repetitionen av "Jul, jul, strålande jul", med kören. Vackert var det så jag nästan kom av mig.
Strax efter mig kom mer publik, men jag var faktiskt först.....!
På tredje raden fanns de första icke reserverade platserna och där parkerade jag mig, min jacka och satte mig ner och läste. Klok kvinna medför alltid sysselsättning, i det här fallet boken "Berättelsen om Edgar" och en blodapelsin.
Kyrkan fylldes väldigt snabbt och jag skrockade inombords över att jag satt där jag satt. Sen kom kärestan och ännu mer folk.
De var hisnande vackra när de kom in - Anna-Lotta och Göran alltså.
Hennes klänning var djupröd, men jag valde att fotografera utan blixt för att inte störa, så det syns tyvärr inte. Bilderna blev inte heller knivskarpa, men tillräckligt bra för bloggen. Han hade svart sammet i sina kläder.
De hade också med sig Andreas Landegren, en fantastiskt duktig pianist.
Inte nog med det, han var otrolig på att sjunga också. Han och Anna-Lotta sjöng duett i ett stycke då han även spelade. Mycket vackert!
Kören bestod av folk ur olika körer från närområdet - Närkes Kil, Ervalla, Hovsta kanske ännu fler ställen?
De hade några egna framträdanden och då satt Anna-Lotta och Göra och lyssnade.
Efter 1 ½ timme och ett extranummer var det slut på fröjden för den här gången.
De tackade för sig och vi for hemåt i den mörka natten.
Äntligen hemma
- och då syftar jag inte på Martin Timell, utan helt och hållet på mig själv.
Jag önskar att jag inte var så snabb att säga ja tack till allting. Numera har jag blivit lite, lite klokare än förr, så det händer att jag tillåter mig att boka av något, även om det är roligt, eller också att säga nej tack och kunna motivera varför.
Ikväll har det varit personalfest på min skola och jag kom nyss hem.
Jooo, jag var hemma en stund på eftermiddagen, men då kom jag på den lysande ideén att jag skulle baka lite matbröd till imorgon och kommande dagar. Istället för att baka lite matbröd, kom på en ännu mer lysande idé att det var lika bra att baka på 1 liter istället för att bara fjutta till med en liten deg.
Så blev det som det blev. De timmarna jag var hemma ägnade jag åt att:
1. Koka en mugg kaffe, sen jag malt lite av de nya bönorna. Franskt mörkrost eller vad det hette.
2. Göra deg, baka ut och grädda. Mellan plåtarna, under tiden det gräddades hann jag fräscha upp mig och byta om.
16.55 tog jag ut sista plåten, 17.00 stod arbetskamraten Å utanför och väntade för avfärd tillbaka till skolan.
* Vi fick en skogsvandring på en stig kantad av marshaller.
* väl framme var det eldar och en järngryta med glögg som vi fick.
* Avslutningsvis kom hela skolledningen i luciatåg och sjöng mitt i mörka kvällen.
Tillbaka till skolan och vi bjöds på en superb grekisk buffé som vår exellenta kökspersonal fixat till.
22.00 kom jag hem, nu har jag bytt om och nu ska jag paketera matbröd.
Det ligger ett litet berg med nykomponerade matbrödknosar därnere och väntar på frysen!
Jag önskar att jag inte var så snabb att säga ja tack till allting. Numera har jag blivit lite, lite klokare än förr, så det händer att jag tillåter mig att boka av något, även om det är roligt, eller också att säga nej tack och kunna motivera varför.
Ikväll har det varit personalfest på min skola och jag kom nyss hem.
Jooo, jag var hemma en stund på eftermiddagen, men då kom jag på den lysande ideén att jag skulle baka lite matbröd till imorgon och kommande dagar. Istället för att baka lite matbröd, kom på en ännu mer lysande idé att det var lika bra att baka på 1 liter istället för att bara fjutta till med en liten deg.
Så blev det som det blev. De timmarna jag var hemma ägnade jag åt att:
1. Koka en mugg kaffe, sen jag malt lite av de nya bönorna. Franskt mörkrost eller vad det hette.
2. Göra deg, baka ut och grädda. Mellan plåtarna, under tiden det gräddades hann jag fräscha upp mig och byta om.
16.55 tog jag ut sista plåten, 17.00 stod arbetskamraten Å utanför och väntade för avfärd tillbaka till skolan.
* Vi fick en skogsvandring på en stig kantad av marshaller.
* väl framme var det eldar och en järngryta med glögg som vi fick.
* Avslutningsvis kom hela skolledningen i luciatåg och sjöng mitt i mörka kvällen.
Tillbaka till skolan och vi bjöds på en superb grekisk buffé som vår exellenta kökspersonal fixat till.
22.00 kom jag hem, nu har jag bytt om och nu ska jag paketera matbröd.
Det ligger ett litet berg med nykomponerade matbrödknosar därnere och väntar på frysen!
Julen kryper närmre
Nu är det nästan bara en massa jultjat här. Min blogg kanske borde heta Leontinas jultjatblogg?
"Sagga" säger de i Närke, det är när man är erbarmeligt tjatig.
Idag ska jag inte sagga! Inte ikväll heller.
Idag = nu, ska jag visa min fina enebukett. Det är tradition att det ska stå en knippe enris i en gammal kopparkruka direkt innanför dörren här hos mig.
Jag brukar variera kulorna lite grann. I år blev det matt vita, i en något större storlek än förr. Dessutom har de små, små glitterknoppar på sig - Det var kära mor som köpte dem en gång när hon var i Umeå på besök, på den tiden jag var Västerbottning.
Se, det blev inget sagg idag. Inte ikväll heller!
Visserligen ska det handla om julen ikväll, men inte här på bloggen. Vi ska på julkonsert i Närkes Kil där Göran Fristorp (ortens son) och Anna-Lotta Larsson ska sjunga. Det ser jag verkligen fram emot!
Augustiföreteelser
Efter den regniga julmarknaden i lördags ägnade vi oss roligare saker.
Eller godare kanske är bättre att säga?
Kärestan hade nästan tjatat hål i huvudet på mig om det 1½ kilot kräftor som låg i hans frys och bara riskerade att torka, när de inte fick komma fram på bordet.
Jag, hans osolidariska levnadsparter, hade minsann fått äta kräftor med en kompis, medan han nästan tynade bort över att inte fått njuta av de röda läckerheterna. Vätternkräftor dessutom.
Livet är grymt mot somliga.
I alla fall föreslog jag tidigare under veckan att vi skulle bjuda hem kompis I, han som vi brukar åka motorcykel tillsammans med. Lördagen skulle vara en lämplig dag och när jag föreslog kräftor på menyn höll min stackars hjärtevän på att dåna.
Sagt och gjort! Här är en liten närbild, bara för att läska den som känner för det!
Jag gillar kombinationen adventsljusstake - kräftfat!
Notera den enormt välkylda OP:n som står där på bordet.
Så vill gubbarna ha det till det röda guldet. Själv är jag tacksam att slippa.
Vi satt till bords i mer än fem timmar, de första åt och åt och åt vi, sen pratade vi.
Det var en ovanligt bra kräftlåda, nästan bara honor och det var bara jag som ville ha rommen.
O J , V A D V I N J Ö T ! ! ! ! ! ! !
Spring på julmarknader
Om jag blir tjatig med tanke på ämnet, går det bra att sluta läsa HÄR!
Vi har varit på julmarknad igen, ja faktiskt har vi det. Jag har inte fyllt min kvot än, det blir nog minst en till och det är inget att göra åt, bara att rätta in sig i ledet, som kärestan brukar säga.
Det blir mer konserter också för den delen, så hur jag ska hinna baka nya obrända saffransbullar + en hoper kakor står skrivet i stjärnorna. Det ordnar sig säkert, men i nuläget har jag lite dålig koll.
Nu går vi på julmarknad i regn och rusk i Nora, lördagen 5 /12.
Jag är inte överdrivet rädd för regn, för jag är inte så söt att jag smälter. Det värsta som händer är att håret krusar sig lite, men det står jag ut med numera, det är rentav praktiskt!
Vi blev förvånade att det trots det ihärdiga strilandet var så pass mycket folk ute.
Det är extra mysigt i Nora, för de har en massa små marknader på innergårdarna. Man går igenom en gränd eller annan passage och därinne finns en massa marknadsstånd med olika försäljning.
Innan vi kom fram till nästa gård passerade vi ett skyltfönster. Där hängde någons fina julaftonstunika i fönstret - dock inte min!
Paljetter i all ära, men för mig är de för evigt förknippade med sambadresser, ända sedan barnens gudmor höll på och tillverkade sådana. Hon hade ett helt skåp fullt med paljetter och glitter och gjorde de mest fantastiska, minimala skapelser som hon sen dansade i, med Ume Batucada.
Vi vadade vidare och in på nästa gård.
Där var ett stånd med lite roliga tomtar, som jag aldrig sett någon annanstans.
Tomtefar själv hade kastat sig upp i schäsen, han ville nog hem till Rovaniemi, där det är vinter.
In till nästa gård är det två fina portar som självklart var öppna idag. Det var lite svårfotograferat, för folk hade inte så bråttom ut ur porten, som in.
Därinne på den gården stod "vår" vän från Kloten, så nu har vi den goda salladsosten ett tag igen. Den tar slut fortare än jag kan förstå. Väldigt god!
Mistlar i massor, men det är för tidigt än. Jag är inte tillräckligt okysst än!
Nu kände jag mig nöjd på marknadsupplevelser, det återstod bara en tur till Hemjord. Jag behövde förnya mitt förråd av Norakaffe, samt inköpa en julklapp till bonussonens sambo. Hemligt, hemligt!
Utanför satt en lovande skylt.
Förresten vad då? Vem har inte det?
Jag har också ett helt rum med julklappar.
Jag har ju ett julklappsrum - året runt dessutom! ! ! !
Väl inne insåg vi att 75 % av alla marknadesbesökare också valt att gå inomhus. Trångt, trångt var det.
Lite fin keramik som jag var livrädd att slå ner med någon blöt ärm eller kasse.
Fort gjorde jag mina ärenden och någonstans efter vägen hade vi varit inne på en brödbod och köpt varsin bulle. Jag var mätt på julmarknad i regn och sugen på bulle och te - utan regn.
Vi drog oss mot bilen!
TYPISKT!
Regnet hade nästan slutat helt insåg vi, när vi började gå.
Det där julklappsrummet missade jag helt, det var för mycket folk!
Vi har varit på julmarknad igen, ja faktiskt har vi det. Jag har inte fyllt min kvot än, det blir nog minst en till och det är inget att göra åt, bara att rätta in sig i ledet, som kärestan brukar säga.
Det blir mer konserter också för den delen, så hur jag ska hinna baka nya obrända saffransbullar + en hoper kakor står skrivet i stjärnorna. Det ordnar sig säkert, men i nuläget har jag lite dålig koll.
Nu går vi på julmarknad i regn och rusk i Nora, lördagen 5 /12.
Jag är inte överdrivet rädd för regn, för jag är inte så söt att jag smälter. Det värsta som händer är att håret krusar sig lite, men det står jag ut med numera, det är rentav praktiskt!
Vi blev förvånade att det trots det ihärdiga strilandet var så pass mycket folk ute.
Det är extra mysigt i Nora, för de har en massa små marknader på innergårdarna. Man går igenom en gränd eller annan passage och därinne finns en massa marknadsstånd med olika försäljning.
Innan vi kom fram till nästa gård passerade vi ett skyltfönster. Där hängde någons fina julaftonstunika i fönstret - dock inte min!
Paljetter i all ära, men för mig är de för evigt förknippade med sambadresser, ända sedan barnens gudmor höll på och tillverkade sådana. Hon hade ett helt skåp fullt med paljetter och glitter och gjorde de mest fantastiska, minimala skapelser som hon sen dansade i, med Ume Batucada.
Vi vadade vidare och in på nästa gård.
Där var ett stånd med lite roliga tomtar, som jag aldrig sett någon annanstans.
Tomtefar själv hade kastat sig upp i schäsen, han ville nog hem till Rovaniemi, där det är vinter.
In till nästa gård är det två fina portar som självklart var öppna idag. Det var lite svårfotograferat, för folk hade inte så bråttom ut ur porten, som in.
Därinne på den gården stod "vår" vän från Kloten, så nu har vi den goda salladsosten ett tag igen. Den tar slut fortare än jag kan förstå. Väldigt god!
Mistlar i massor, men det är för tidigt än. Jag är inte tillräckligt okysst än!
Nu kände jag mig nöjd på marknadsupplevelser, det återstod bara en tur till Hemjord. Jag behövde förnya mitt förråd av Norakaffe, samt inköpa en julklapp till bonussonens sambo. Hemligt, hemligt!
Utanför satt en lovande skylt.
Förresten vad då? Vem har inte det?
Jag har också ett helt rum med julklappar.
Jag har ju ett julklappsrum - året runt dessutom! ! ! !
Väl inne insåg vi att 75 % av alla marknadesbesökare också valt att gå inomhus. Trångt, trångt var det.
Lite fin keramik som jag var livrädd att slå ner med någon blöt ärm eller kasse.
Fort gjorde jag mina ärenden och någonstans efter vägen hade vi varit inne på en brödbod och köpt varsin bulle. Jag var mätt på julmarknad i regn och sugen på bulle och te - utan regn.
Vi drog oss mot bilen!
TYPISKT!
Regnet hade nästan slutat helt insåg vi, när vi började gå.
Det där julklappsrummet missade jag helt, det var för mycket folk!
Julens vara eller inte vara
En av våra kollegor i arbetslaget är min raka motsats vad det gäller julen. Ett nödvändigt ont, som gärna kunde få passera obemärkt har hon alltid pläderat, nästan ett fobiskt motstånd.
Idag skulle hon komma tillbaka efter 2 veckors ledighet och då såg vi vår chans att försöka omvända henne.
Jag som själv gått i spindelfobiträning vet att det kan gå över. I mitt fall började vi MYCKET försiktigt, i hennes fall vräkte vi på allt vi kunde komma på och så här såg det ut när hon kom i morse.
Förresten var det ännu lite värre. Det var en gnistrande julgran på datorskärmen och skön julmusik ljöd i rummet. En flaska glögg och en kopp stod och väntade bredvid pepparkakorna.
Ordspråktet åskådliggjordes mycket tydligt så budskapet skulle gå fram!
Reaktionen lät inte vänta på sig.
Hon svepte in, tvärstannade och spärrade upp ögonen, ryckte till sig koppen med barnglögg som också stod där och luktade gott, tog en svälj och sa ungefär så här:
"OJ, vad fint!!!!!!!! Jag skulle nog kunna vänja mig."
Det hade vi inte väntat oss, men det var roligt i alla fall.
Så här ser hon ut när hon har tomteluvan på sig! Fast hon äger nog ingen (än).
Idag skulle hon komma tillbaka efter 2 veckors ledighet och då såg vi vår chans att försöka omvända henne.
Jag som själv gått i spindelfobiträning vet att det kan gå över. I mitt fall började vi MYCKET försiktigt, i hennes fall vräkte vi på allt vi kunde komma på och så här såg det ut när hon kom i morse.
Förresten var det ännu lite värre. Det var en gnistrande julgran på datorskärmen och skön julmusik ljöd i rummet. En flaska glögg och en kopp stod och väntade bredvid pepparkakorna.
Ordspråktet åskådliggjordes mycket tydligt så budskapet skulle gå fram!
Reaktionen lät inte vänta på sig.
Hon svepte in, tvärstannade och spärrade upp ögonen, ryckte till sig koppen med barnglögg som också stod där och luktade gott, tog en svälj och sa ungefär så här:
"OJ, vad fint!!!!!!!! Jag skulle nog kunna vänja mig."
Det hade vi inte väntat oss, men det var roligt i alla fall.
Så här ser hon ut när hon har tomteluvan på sig! Fast hon äger nog ingen (än).
Fredagens konsert
Konserten med Örebro Kammarkör som uppförde två requiem var en väldigt tudelad upplevelse för min del.
Rekviem Rehnqvist & Fauré.
”Himlen, döden och livet”. Konsert den 4 december 2009 tillsammans med Svenska Kammarorkestern och solister i Örebro konserthus.
De inledde med Faurés Requiem som är ett av de vackraste stycken som finns enligt min smak.
Jag var där med körkompisen A och vi bara njöt, vilket väldigt många i publiken verkade göra också. När jag gjorde ett svep med blicken var det många ögonpar som inte mötte mina, på grund av att de var slutna, deras ansikten avslappnade och njutande av de vackra tonerna.
Det blev paus och sedan dags för den svenska premiären av ett nytt requiem – "Requiem aeternam" av Karin Rehnqvist.
Det är just vid de här tillfällena som jag inte riktigt förstår om jag är musikalisk eller inte.
Vackert var det inte, men intressant. Jag var så glad att jag inte dragit dit kärestan, för han har inte sådana lyssnaröron att de lämpar sig för ett modernt requiem.
Vanliga julkonserter klarar han bra numera, träning ger färdighet och i mitt sällskap blir det en hel del träning för hans del.
För att återgå till konserten, det blev väldigt mycket applåder. Svenska Kammarorkerstern, Örebro Kammarkör och tre utmärkta solister bidrog till applådåskorna. Jag glömde räkna hur många gånger de kallades in för att bocka och tacka, men det var många.
Som helhet betraktat är det Fauré jag har kvar i musikminnet och estetsinnet.
Parentes: Lyran på taket hade "läkt" lite, men helt frisk är den inte än!
Rekviem Rehnqvist & Fauré.
”Himlen, döden och livet”. Konsert den 4 december 2009 tillsammans med Svenska Kammarorkestern och solister i Örebro konserthus.
De inledde med Faurés Requiem som är ett av de vackraste stycken som finns enligt min smak.
Jag var där med körkompisen A och vi bara njöt, vilket väldigt många i publiken verkade göra också. När jag gjorde ett svep med blicken var det många ögonpar som inte mötte mina, på grund av att de var slutna, deras ansikten avslappnade och njutande av de vackra tonerna.
Det blev paus och sedan dags för den svenska premiären av ett nytt requiem – "Requiem aeternam" av Karin Rehnqvist.
Det är just vid de här tillfällena som jag inte riktigt förstår om jag är musikalisk eller inte.
Vackert var det inte, men intressant. Jag var så glad att jag inte dragit dit kärestan, för han har inte sådana lyssnaröron att de lämpar sig för ett modernt requiem.
Vanliga julkonserter klarar han bra numera, träning ger färdighet och i mitt sällskap blir det en hel del träning för hans del.
För att återgå till konserten, det blev väldigt mycket applåder. Svenska Kammarorkerstern, Örebro Kammarkör och tre utmärkta solister bidrog till applådåskorna. Jag glömde räkna hur många gånger de kallades in för att bocka och tacka, men det var många.
Som helhet betraktat är det Fauré jag har kvar i musikminnet och estetsinnet.
Parentes: Lyran på taket hade "läkt" lite, men helt frisk är den inte än!
Saffransslöseri
Det är vad jag har ägnat mig åt, i alla fall lite grann. Jag slösade mer eller mindre bort hälften av de 30 saffransbullar jag bakade häromkvällen.
Jag blev osäker på varför degen var så otroligt lös, den var verkligen inte hanterbar. Ringde raskt nästansystern som gett mig receptet. Då var hon borta för flera timmar framåt, sa hennes sambo.
Han undrade vad jag ville. Jo, jag förklarade det där med degen, att den verkade så lös när jag nu haft i allt som skulle i. Den skulle inte gå att rulla några bullar av. Samtidigt sa jag: "Men, det vet väl inte du något om?"
Hans specialitet är nämligen wienerbröd och det är inte som bagare, utan som konsument.
Han tillstod att han inte visste och då nästan jag skrek: "Men säg JA, är du snäll."
Sen frågade jag igen om degen skulle vara så lös och han sa snällt JA! Jag tackade och sa hej då, klickade i degen i formarna och följde receptet.
Det blev väldigt bra och fina såg de ut att bli också, för jag hackade mandel och blandade med pärlsockret och de stod där i sina blänkande metallformar och jäste upp.
30 bullar, tänkte jag. De kommer att räcka till flera julfika med släkt, vänner och bekanta, för jag brukar ha en massa kakor också.
Sen kommer ett ABER!
De gräddades väldigt fort.
Resultatet! ! ! !
15 stycken som är normala och 15 som är s.k. brungräddade. SUCK!
Jag älskar brända bullar, men är nog ganska ensam om det. Kära dottern skalade av både kanten och ovansidan när hon kom förbi och fick fika och vad blev kvar då?
En liten gul bullbit med fyllning. Som en dockskåpsbulle i storlek. Det blev dock inget svinn, för hennes glupska, moder rafsade raskt till sig det brända och tuggade i sig. Gott var det tyckte jag, men inte hon.
Jag lär väl baka en omgång till, trots priset på saffran, det är ändå jul.
Den gången ska jag passa ugnen lite bättre.
Jag blev osäker på varför degen var så otroligt lös, den var verkligen inte hanterbar. Ringde raskt nästansystern som gett mig receptet. Då var hon borta för flera timmar framåt, sa hennes sambo.
Han undrade vad jag ville. Jo, jag förklarade det där med degen, att den verkade så lös när jag nu haft i allt som skulle i. Den skulle inte gå att rulla några bullar av. Samtidigt sa jag: "Men, det vet väl inte du något om?"
Hans specialitet är nämligen wienerbröd och det är inte som bagare, utan som konsument.
Han tillstod att han inte visste och då nästan jag skrek: "Men säg JA, är du snäll."
Sen frågade jag igen om degen skulle vara så lös och han sa snällt JA! Jag tackade och sa hej då, klickade i degen i formarna och följde receptet.
Det blev väldigt bra och fina såg de ut att bli också, för jag hackade mandel och blandade med pärlsockret och de stod där i sina blänkande metallformar och jäste upp.
30 bullar, tänkte jag. De kommer att räcka till flera julfika med släkt, vänner och bekanta, för jag brukar ha en massa kakor också.
Sen kommer ett ABER!
De gräddades väldigt fort.
Resultatet! ! ! !
15 stycken som är normala och 15 som är s.k. brungräddade. SUCK!
Jag älskar brända bullar, men är nog ganska ensam om det. Kära dottern skalade av både kanten och ovansidan när hon kom förbi och fick fika och vad blev kvar då?
En liten gul bullbit med fyllning. Som en dockskåpsbulle i storlek. Det blev dock inget svinn, för hennes glupska, moder rafsade raskt till sig det brända och tuggade i sig. Gott var det tyckte jag, men inte hon.
Jag lär väl baka en omgång till, trots priset på saffran, det är ändå jul.
Den gången ska jag passa ugnen lite bättre.
Konsert
Ikväll ska jag på konsert.
Örebro Konserthus är en fin byggnad från 30-talet som ligger vackert bredvid Svartån, mitt i stan.
Det är Örebro Kammarkör som ger Faurets Requiem. Det är alltså en dödsmässa kan man säga, men den är otroligt vacker och jag ser fram emot att höra den live igen.
Egentligen blir det första gången jag lyssnar. Jag har själv sjungit den med Umeå Kammarkör, så lite live kan jag väl säga att jag hört den, men inte i så avslappnat tillstånd som det blir ikväll. Nu är jag enbart publik.
Tillbaka till huset.
På det högsta, lite runda taket på Konserthuset står det någon????
Kvinna, man eller något annat? En liten frihetsgudinna?
På det lägre taket en lyra med lysande grön neon. Den har tyvärr varit lite "halvkrasslig" ett tag, eller ska man rent av drista sig till att säga halvsidesförlamad?
Jag ska kolla ikväll om de fixat till det, de där välkända "de eller dom", som just ingen egentligen vet vem det är!
Örebro Konserthus är en fin byggnad från 30-talet som ligger vackert bredvid Svartån, mitt i stan.
Det är Örebro Kammarkör som ger Faurets Requiem. Det är alltså en dödsmässa kan man säga, men den är otroligt vacker och jag ser fram emot att höra den live igen.
Egentligen blir det första gången jag lyssnar. Jag har själv sjungit den med Umeå Kammarkör, så lite live kan jag väl säga att jag hört den, men inte i så avslappnat tillstånd som det blir ikväll. Nu är jag enbart publik.
Tillbaka till huset.
På det högsta, lite runda taket på Konserthuset står det någon????
Kvinna, man eller något annat? En liten frihetsgudinna?
På det lägre taket en lyra med lysande grön neon. Den har tyvärr varit lite "halvkrasslig" ett tag, eller ska man rent av drista sig till att säga halvsidesförlamad?
Jag ska kolla ikväll om de fixat till det, de där välkända "de eller dom", som just ingen egentligen vet vem det är!
