En vanlig torsdag
Det är en alldeles vanlig torsdag i början av december. Jag kom nyss hem och ska nog baka lite saffransbullar när jag avslutat det här.
Idag tänker jag inte bli blåst på inloggning p g a Comhem, eller den seghet som bloggen drabbas av ungefär den tidpunkt på dygnet som jag oftast sitter ner vid datorn.
Jag säger som Astrid Lindgren och hennes syster sa varje gång de ringde till varandra: "Döden, döden", då var det eländet avklarat och de kunde fortsätta talas vid utan det ämnet.
Igår morse när jag kom ut hade min lilla tappra ranunkel drabbats av just döden, döden. Jag hade förstås inte förväntat mig något annat heller, men det kunde ju ha gått så att den hunnit slå ut en gång till.
Icke, nu var det kört! Vi hade nästan - 10 igår.
När jag då står därute, tar kortet och tycker synd om den lilla kraken ser jag hur fint mitt julfönster ser ut.
Vad mysigt, undrar vem som bor där, tänker nog tidningsbudet som hurtar förbi mitt i natten och lämnar pinfärska morgonnyheter till frukosten.
Bilden blev dock lite för mörkt och otydligt för min smak.
Jag går in igen och tar ett kort till, från insidan denna gång. 
Kommer upp till sovrummet där jag har min dator och då lyser snökulan i fönstret. Första året som jag inte har en traditionell pappersstjärna i fönstret. Det har blivit lite omfördelning på julbelysningarna här hemma, för jag har ingen reservlampa till min andra stjärna, den ska ha en liten, liten, liten lampa som knappt syns.
Då får sovrumsstjärnan flytta ner och snökulan in till mig, för så här års vill jag ha ljust i fönstren!
Sen blev det nästan döden, döden igen. Pellorna i fönstret går an, de ser inte alltför eländiga ut, men kraken Carmel som sitter på väggen, på en gammeldags blomsterhållare från någon loppis - hur ser den ut???
Stackars krake, måtte den orka börja om när det blir så dags. Jag tror jag tar fram saxen redan nu, den där gör ingen glad i nuläget.
Eller....... den får stå ett tag till, jag bakar lite bullar istället för att ägna mig åt blomvård!
Bloggtystnad
Sorry!
Ikväll har Comhem bråkat med mig igen. Jag vet inte hur och inte varför, men det var omöjligt att komma in på internet överhuvudtaget, än mindre på blogg.se
Nu är jag här igen, efter konsultation av min själsbroder nere i södra Sverige. Nu är det dock dags för sängen!
Imorgon hoppas jag på bättre kontakt med cyberrymden!
Ikväll har Comhem bråkat med mig igen. Jag vet inte hur och inte varför, men det var omöjligt att komma in på internet överhuvudtaget, än mindre på blogg.se
Nu är jag här igen, efter konsultation av min själsbroder nere i södra Sverige. Nu är det dock dags för sängen!
Imorgon hoppas jag på bättre kontakt med cyberrymden!
Antikbod
På stan finns en och annan antikaffär och 50/60-talsbutiken Kavalkad med flera.
Nu sen jag äntligen blivit vuxen, i alla fall i prästbetyget, tycker jag det är otroligt roligt att titta runt i de affärerna, kanske göra ett och annat fynd och även bli lite nostalgiskt över allt jag minns från förr.
Det som är mest frapperande är att mycket av det de har, s.k. antika eller i alla fall tillräckligt gamla grejer, har jag också. En hel del har jag dessutom haft sen jag flyttade hemifrån som 20-åring.
Inne på Gästgivaregården finns förutom Rosengrens Skafferi också antikboden Bobinen. Där gick vi in i söndags, inte för att handla, utan mest för att värma oss och kärestan var lite nyfiken.
Mitt framför mig står plötsligt en väldigt bekant servis.
"MEN, titta där, morfars servis", säger jag till honom.
Han tittar och fattar noll. Han har aldrig träffat min morfar och den servisen som jag faktiskt fick när han hade dött 1985, har redan gått i arv till kära dottern för flera år sen.
Sen såg jag att det inte stämde, för det var en kaffeservis morfar hade, det här var en teservis.
Gefles Gyllen! Lika fin nu som då!
"Jaså, den har tydligen uppnått antikstatus," konstaterade jag.
Det fanns en källare också, där hade jag aldrig varit tidigare och där var så lågt i tak att jag - 178 cm lång - fick huka mig lite.
På en hylla med gamla plåtburkar mm, fanns också kända ting från både mig och kärestan. Sockerburken har jag en exakt likadan och han har en i mindre format. Pottan har jag också haft, men numera är den utbytt mot en gammal i vitt porslin. Den gör tjänst som ytterkruka på uterummet på somrarna. Däremot har jag kvar emaljerat handfat och flera muggar.
Sätterikast och pigtittare finns också i mitt hem!
Ju mer vi tittade runt, desto mer kände vi igen.
Nu har jag börjat fundera på om jag bor mitt i en antik/loppisbod?
Oavsett hur det är, jag använder i alla fall alla mina saker. De står inte bara och samlar damm!
Nu sen jag äntligen blivit vuxen, i alla fall i prästbetyget, tycker jag det är otroligt roligt att titta runt i de affärerna, kanske göra ett och annat fynd och även bli lite nostalgiskt över allt jag minns från förr.
Det som är mest frapperande är att mycket av det de har, s.k. antika eller i alla fall tillräckligt gamla grejer, har jag också. En hel del har jag dessutom haft sen jag flyttade hemifrån som 20-åring.
Inne på Gästgivaregården finns förutom Rosengrens Skafferi också antikboden Bobinen. Där gick vi in i söndags, inte för att handla, utan mest för att värma oss och kärestan var lite nyfiken.
Mitt framför mig står plötsligt en väldigt bekant servis.
"MEN, titta där, morfars servis", säger jag till honom.
Han tittar och fattar noll. Han har aldrig träffat min morfar och den servisen som jag faktiskt fick när han hade dött 1985, har redan gått i arv till kära dottern för flera år sen.
Sen såg jag att det inte stämde, för det var en kaffeservis morfar hade, det här var en teservis.
Gefles Gyllen! Lika fin nu som då!
"Jaså, den har tydligen uppnått antikstatus," konstaterade jag.
Det fanns en källare också, där hade jag aldrig varit tidigare och där var så lågt i tak att jag - 178 cm lång - fick huka mig lite.
På en hylla med gamla plåtburkar mm, fanns också kända ting från både mig och kärestan. Sockerburken har jag en exakt likadan och han har en i mindre format. Pottan har jag också haft, men numera är den utbytt mot en gammal i vitt porslin. Den gör tjänst som ytterkruka på uterummet på somrarna. Däremot har jag kvar emaljerat handfat och flera muggar.
Sätterikast och pigtittare finns också i mitt hem!
Ju mer vi tittade runt, desto mer kände vi igen.
Nu har jag börjat fundera på om jag bor mitt i en antik/loppisbod?
Oavsett hur det är, jag använder i alla fall alla mina saker. De står inte bara och samlar damm!
En annan butik
Jag tänkte bara visa några bilder från en annan butik, som jag tyvärr inte vet vad den heter. Det spelar inte så stor roll egentligen, för ägarinnan är inte överdrivet intresserad av de kunder som kommer in.
Jag och B gick där ett bra tag, runt i de olika små rummen. B var intresserad av en lampa, men det var det enda intresse som svävade omkring i luften därinne.
Ägarinnan hade en kund, men hon kom in och visste exakt vad hon ville ha. Det var en ljusstake och den fick hon i en kasse, betalade och tackade för sig.
Det var en lite overklig känsla, som om vi var osynliga och gick runt därinne och gjorde vad vi ville.
Här är lite av det som fanns som jag tyckte var roligt.
JAAAAAAAAAA, jag tycker att wettexdukar är roligt! Är det konstigt???
Eftersom man nu måste städa då och då, kan man åtminstone få ha en rolig trasa att torka med. Det tycker min lilla dotter också. Har jag månne påverkat henne?
De hängde på en lång rad uppe i taket och längst bort satt en söt katt!
Bredvid katten var det får och i en annan hylla stod en härlig ko. Det var rena rama bondgården på hyllorna däruppe.
Sen måste jag ha något fel, för jag kan inte låta bli att dubbeltolka budskap när så är möjligt.
När jag såg de här lådorna fattade jag så klart direkt vad det handlade om - Ljus av 100% stearin. Sedan poppar nästa tanke upp som en blixt i skallen och jag gör denna reflektion: Hur ser då smutsig stearin ut och kan man köpa det?
Det är väl min form av galenskap som visar sig mellan varven!
Här är lampan som vi gick dit för att titta på.
Som sagt, ingen kom och frågade om vi letade efter något speciellt, eller om vi behövde någon hjälp. Vi letade själva reda på en lampskärm på en hylla på ett annat ställe i affären, monterade på den och ställde upp den för att se om den var ett tänkbart alternativ hemma på B.s musikhylla.
Jag skulle tro att de har ett visst svinn där. Vi hade nog kunnat ta lampan i handen och gått, om vi varit lagda åt kleptomanhållet.
Jag och B gick där ett bra tag, runt i de olika små rummen. B var intresserad av en lampa, men det var det enda intresse som svävade omkring i luften därinne.
Ägarinnan hade en kund, men hon kom in och visste exakt vad hon ville ha. Det var en ljusstake och den fick hon i en kasse, betalade och tackade för sig.
Det var en lite overklig känsla, som om vi var osynliga och gick runt därinne och gjorde vad vi ville.
Här är lite av det som fanns som jag tyckte var roligt.
JAAAAAAAAAA, jag tycker att wettexdukar är roligt! Är det konstigt???
Eftersom man nu måste städa då och då, kan man åtminstone få ha en rolig trasa att torka med. Det tycker min lilla dotter också. Har jag månne påverkat henne?
De hängde på en lång rad uppe i taket och längst bort satt en söt katt!
Bredvid katten var det får och i en annan hylla stod en härlig ko. Det var rena rama bondgården på hyllorna däruppe.
Sen måste jag ha något fel, för jag kan inte låta bli att dubbeltolka budskap när så är möjligt.
När jag såg de här lådorna fattade jag så klart direkt vad det handlade om - Ljus av 100% stearin. Sedan poppar nästa tanke upp som en blixt i skallen och jag gör denna reflektion: Hur ser då smutsig stearin ut och kan man köpa det?
Det är väl min form av galenskap som visar sig mellan varven!
Här är lampan som vi gick dit för att titta på.
Som sagt, ingen kom och frågade om vi letade efter något speciellt, eller om vi behövde någon hjälp. Vi letade själva reda på en lampskärm på en hylla på ett annat ställe i affären, monterade på den och ställde upp den för att se om den var ett tänkbart alternativ hemma på B.s musikhylla.
Jag skulle tro att de har ett visst svinn där. Vi hade nog kunnat ta lampan i handen och gått, om vi varit lagda åt kleptomanhållet.
Söndag, lika grå som en gammal yllesocka
Vaknade långt före 7 och ute såg det ut som havregrynsgröt!
Klockan 8 steg jag upp, kören skulle sjunga på 1 advent och eftersom jag var hemma i stan hade jag tänkt vara med. Det är härligt att sjunga in det allra första av julen.
När jag for 9.10 var det fortfarande bara 5 meters sikt. Det är inte ofta det är så tjock dimma så här långt från havet.
Sen blev det aldrig ljust på hela dagen heller för den delen. När vi sent omsider kom på att vi skulle gå ner till "Gamla stan" där det var en massa jippon + julmarknad, var det riktigt mörkgrått.
Havregrynsgröten hade fått ge vika för en mörkgrå ullig fårskinnsfäll, som hängde mörk och fuktig över oss.
De (vilka det nu är) hade försökt ordna lite äkta julstämning, det låg högar med snö här och där, med brinnande lyktor bredvid. Jag tror de hade fått den från ishallen, tycker mig ha läst det någonstans.
In på gården och kollade lite, det var för kallt och rått för att kännas mysigt, trots att vi hörde en barnkör som sjöng trevliga julsånger. De stod uppe på en balkong och sjöng, iförda röda luvor.
Fårskinnshimlen gjorde det nästan omöjligt att ta kort tyvärr.
Vi tittade runt ganska snabbt. Närketomtar stod där i ett stånd och var fina.
Glasunderläggen såg jag inte ens, jag var helt koncentrerad på tomtarna.
Ut på Engelbrektsgatan igen. CE.s hade långa rader med hyacinter till salu. Kallt för dem också, tänkte jag, men de är säkert tåliga med tanke på att de stod där ute i kylan. (Suddig bild).
Mitt egentliga ärende var till Rosengrens Skafferi för att köpa en burk julmarmelad från Valmas.
"Mandarinmarmelad med Grand Marnier & saffran". Den finns bara till jul och är en av mina favoriter. "En av mina favoriter" - den meningen skriver jag ganska ofta, men med åren har jag insett att jag är en riktig läckergom!
Jag passade på att köpa lite vit caprin (getost) när jag ändå hade spenderbyxorna på. Den kostar 250 kronor kilot, men om man bara köper 2 hg, blir det inte mer än 50 kronor.
Ute på gården - Gästgivargården heter den fick jag veta tidigare i veckan - var det eldtema. Det brann en skön brasa i en portabel kamin. Där värmde vi oss en stund, jag på baksidan och kärestan framsidan och händerna.
En liten bit längre bort höll ett par tjejer på och trixade med en lång stav med eld i båda ändar. Eldkonstnärer!
Ännu en bit längre bort från dem, stod en man och hjälpte dem att släcka elden med hjälp av en kraftig filt, sen de snurrat runt på staven, fort, fort, fort.
Vi kom lite sent, så det mesta av uppvisningen hade redan varit.
Sedan gick vi snabbt tillbaka till bilen, drog på full värme och åkte till Deiles och köpte korv med mos, rostad lök och räksallad - en klassiker!
Väl hemma igen tände vi första adventsljuset och åt vår inköpta korvmiddag - nostalgiskt mumsigt.
Klockan 8 steg jag upp, kören skulle sjunga på 1 advent och eftersom jag var hemma i stan hade jag tänkt vara med. Det är härligt att sjunga in det allra första av julen.
När jag for 9.10 var det fortfarande bara 5 meters sikt. Det är inte ofta det är så tjock dimma så här långt från havet.
Sen blev det aldrig ljust på hela dagen heller för den delen. När vi sent omsider kom på att vi skulle gå ner till "Gamla stan" där det var en massa jippon + julmarknad, var det riktigt mörkgrått.
Havregrynsgröten hade fått ge vika för en mörkgrå ullig fårskinnsfäll, som hängde mörk och fuktig över oss.
De (vilka det nu är) hade försökt ordna lite äkta julstämning, det låg högar med snö här och där, med brinnande lyktor bredvid. Jag tror de hade fått den från ishallen, tycker mig ha läst det någonstans.
In på gården och kollade lite, det var för kallt och rått för att kännas mysigt, trots att vi hörde en barnkör som sjöng trevliga julsånger. De stod uppe på en balkong och sjöng, iförda röda luvor.
Fårskinnshimlen gjorde det nästan omöjligt att ta kort tyvärr.
Vi tittade runt ganska snabbt. Närketomtar stod där i ett stånd och var fina.
Glasunderläggen såg jag inte ens, jag var helt koncentrerad på tomtarna.
Ut på Engelbrektsgatan igen. CE.s hade långa rader med hyacinter till salu. Kallt för dem också, tänkte jag, men de är säkert tåliga med tanke på att de stod där ute i kylan. (Suddig bild).
Mitt egentliga ärende var till Rosengrens Skafferi för att köpa en burk julmarmelad från Valmas.
"Mandarinmarmelad med Grand Marnier & saffran". Den finns bara till jul och är en av mina favoriter. "En av mina favoriter" - den meningen skriver jag ganska ofta, men med åren har jag insett att jag är en riktig läckergom!
Jag passade på att köpa lite vit caprin (getost) när jag ändå hade spenderbyxorna på. Den kostar 250 kronor kilot, men om man bara köper 2 hg, blir det inte mer än 50 kronor.
Ute på gården - Gästgivargården heter den fick jag veta tidigare i veckan - var det eldtema. Det brann en skön brasa i en portabel kamin. Där värmde vi oss en stund, jag på baksidan och kärestan framsidan och händerna.
En liten bit längre bort höll ett par tjejer på och trixade med en lång stav med eld i båda ändar. Eldkonstnärer!
Ännu en bit längre bort från dem, stod en man och hjälpte dem att släcka elden med hjälp av en kraftig filt, sen de snurrat runt på staven, fort, fort, fort.
Vi kom lite sent, så det mesta av uppvisningen hade redan varit.
Sedan gick vi snabbt tillbaka till bilen, drog på full värme och åkte till Deiles och köpte korv med mos, rostad lök och räksallad - en klassiker!
Väl hemma igen tände vi första adventsljuset och åt vår inköpta korvmiddag - nostalgiskt mumsigt.
Nu är jag LESS!
Jag är på vrången!
Jag är arg på tandläkare Baumbach som på 60-talet gjorde sådana otroligt stora, fina, silvriga fyllningar i mina molarer med små fluglortshål.
Jag ser ut som en silvergruva bak i munnen!
Jag vill mycket hellre åka till Prag och Barcelona än köpa mig en ny, konstgjord s.k. krona.
Om jag fortfarande hade haft som ambition att jag skulle bli prinsessa hade jag väl uppskattat att kunna köpa en "äkta" krona för bara 5000 - 6000. Nu arbetar jag i skolan och det är så långt från prinsessrollen som tänkas kan.
JAG BEHÖVER INGA MER KRONOR! Jag behöver svenska kronor - pengar alltså - så jag kan göra roliga saker!
Vad förorsakade denna krasch näst längst bak, vänster, nere (7:an på tandläkarspråk)?
JO, jag åt 3 pepparkakor med grönmögelost och efter det lite nachos med philadelphiasalsaost, gratinerade i ugn med vanlig Herrgårds uppepå?
Ska man inte ens kunna äta sånt längre utan att riskera att förlora flera tusen?
Näääää, jag är riktigt less på mitt usla garnityr!
MEN, jag tänker äta det jag vill i alla fall, så de´så!!!!!!!
Jag är arg på tandläkare Baumbach som på 60-talet gjorde sådana otroligt stora, fina, silvriga fyllningar i mina molarer med små fluglortshål.
Jag ser ut som en silvergruva bak i munnen!
Jag vill mycket hellre åka till Prag och Barcelona än köpa mig en ny, konstgjord s.k. krona.
Om jag fortfarande hade haft som ambition att jag skulle bli prinsessa hade jag väl uppskattat att kunna köpa en "äkta" krona för bara 5000 - 6000. Nu arbetar jag i skolan och det är så långt från prinsessrollen som tänkas kan.
JAG BEHÖVER INGA MER KRONOR! Jag behöver svenska kronor - pengar alltså - så jag kan göra roliga saker!
Vad förorsakade denna krasch näst längst bak, vänster, nere (7:an på tandläkarspråk)?
JO, jag åt 3 pepparkakor med grönmögelost och efter det lite nachos med philadelphiasalsaost, gratinerade i ugn med vanlig Herrgårds uppepå?
Ska man inte ens kunna äta sånt längre utan att riskera att förlora flera tusen?
Näääää, jag är riktigt less på mitt usla garnityr!
MEN, jag tänker äta det jag vill i alla fall, så de´så!!!!!!!
Julmarknad på slottet
Nu är det dags för julmarknad på Örebro Slott i dagarna fyra. Jag ville dit och kompisen B följde gärna med. Det är alltid trevligare att dela glädjen med någon.
Det lyste välkomnande när vi kom gående ner mot begivenheterna, som skulle få oss att göra av med pengar, samt berika julen ännu lite mer.
Redan vid första marknadsståndet blev det tvärstopp. Där fanns fårskinn och det är B på jakt efter till en skön "sovstol" hon har.
Jag spanade in de gröna bockarna. De är söta, men det ska vara av halm och de ska stå inomhus! Ute kan andra gärna få ha dem, men jag vill inte ha någon. Ändå tycker jag de är fina.
Efter att ha vält ut en sillhink där B köpte vindelrökt skinka gick vi in i mattältet. Jag med en sillstinkande vänsterhand, som blev rejält duschad när jag välte hinken. Varför skulle den stå öppnad mitt framför mig? Smidighet är inte min bästa egenskap tyvärr.
Killen som sålde, tyckte dock inte det var så farligt, för jag lyckades välta tillbaka den medan fortfarande mer än hälften var kvar och det som föll ut landade på locket på hinken bredvid.
Inne i det tältet var det gott om gott.
MMMMmmmmmm och smaka fick man göra nästan överallt!
MMMMMMMmmmmmmmmm igen! ! !
Fudge i en mängd smaker. En av dem kommer att finnas på mitt julgodisbord! Jag smakade av alla, den godaste köpte jag och den som smakade mest konstigt var glöggfudge.
Bröd av olika slag fanns det. Vackra var de också.
Gammeldags svagdricka, sånt man köpte en 5-literkagge av bryggar'n när han kom. När bryggarbilen kom till vår gata brukade alltid mor ropa: "Nu kommer Mörtsjön."
Jag var vuxen innan jag förstod att chauffören inte hette Mörtsjön, utan att det var bryggeriet som låg där. Vad karln hette, som jag mycket väl minns utseendet på, har jag ingen aning om.
Det smakade barndom och var avsevärt mycket dyrare nu, än då.
Vi smakade på väldigt god lax och just när jag tog bilden av B gastar hon till och undrar var hon ska slänga sin använda plastsked.
Hon fick skägg istället för att jag fick skäll, över bilden.
På väg ut ut tältet kom ännu mer barndom - marmeladstänger! Vi smakade 3 sorter.
Efter ätandet tågade vi in i slottet och där var det marknad i tornet på tre plan.
Det första jag såg var en gammal bekant. Samma typ av fågel som fanns på Jädersbruksdagarna!
Nu var keramikern med också - Anna Thidé - Skäftruna keramik.
Hon hade mycket härliga saker, jag bad att få länka till hennes hemsida och det fick jag, men hon var noga med att tala om att den inte var så bra uppdaterad. Jag tycker inte det gör så mycket, man ser så många finheter ändå och man får veta hur man tar kontakt med henne.
Här är lite mer av hennes alster!
Vi tittade runt och tog sen nästa våning.
Jag hittade restaurangen och smet in och fick låna handfatet så jag slapp dofta sillspad.
De hade en väldigt fin gran, exakt en sån som kärestan vill ha, med bara röda kulor. (Han som personifierar "Antijulen", vill ha en gran med bara röda kulor..........??? Hur går det ihop? Lite julsmittad kanske?)
MERA GODIS!
Jättesugna, men vi avstod!
Undrar om det är så där B tänker sig sin sovstol med ett fårskinn?
Det var en julmarknad med lite ovanliga saker, t ex lergökar
Ljussläckare i form av en blå katt
Härliga glastomtar och små monster
Och, där stod Ann-Britt Schmützer från Krukmakeri Hemjord i Nora, ett av mina favoställen.
En av hennes härliga ljusstakar, fast det är egentligen lite för klent att bara säga ljusstake.
Det fanns fina knivar också, man kan gå kurs och göra sin egen fick vi veta.
Efter att ha klarat av våning tre sa vi adjö till Engelbrekt som vakade över hela tillställningen!
På vägen ut passerade vi en hel hylla med fina saker från Paradisverkstaden, men det hade inget med julmarknaden att göra. Dock är de kunglig hovleverantör, så det kanske är för det de finns representerade i slottet? Kan det vara så tro?
Det var en mycket härlig julmarknad. Undrar vilken som kommer härnäst?
Det lyste välkomnande när vi kom gående ner mot begivenheterna, som skulle få oss att göra av med pengar, samt berika julen ännu lite mer.
Redan vid första marknadsståndet blev det tvärstopp. Där fanns fårskinn och det är B på jakt efter till en skön "sovstol" hon har.
Jag spanade in de gröna bockarna. De är söta, men det ska vara av halm och de ska stå inomhus! Ute kan andra gärna få ha dem, men jag vill inte ha någon. Ändå tycker jag de är fina.
Efter att ha vält ut en sillhink där B köpte vindelrökt skinka gick vi in i mattältet. Jag med en sillstinkande vänsterhand, som blev rejält duschad när jag välte hinken. Varför skulle den stå öppnad mitt framför mig? Smidighet är inte min bästa egenskap tyvärr.
Killen som sålde, tyckte dock inte det var så farligt, för jag lyckades välta tillbaka den medan fortfarande mer än hälften var kvar och det som föll ut landade på locket på hinken bredvid.
Inne i det tältet var det gott om gott.
MMMMmmmmmm och smaka fick man göra nästan överallt!
MMMMMMMmmmmmmmmm igen! ! !
Fudge i en mängd smaker. En av dem kommer att finnas på mitt julgodisbord! Jag smakade av alla, den godaste köpte jag och den som smakade mest konstigt var glöggfudge.
Bröd av olika slag fanns det. Vackra var de också.
Gammeldags svagdricka, sånt man köpte en 5-literkagge av bryggar'n när han kom. När bryggarbilen kom till vår gata brukade alltid mor ropa: "Nu kommer Mörtsjön."
Jag var vuxen innan jag förstod att chauffören inte hette Mörtsjön, utan att det var bryggeriet som låg där. Vad karln hette, som jag mycket väl minns utseendet på, har jag ingen aning om.
Det smakade barndom och var avsevärt mycket dyrare nu, än då.
Vi smakade på väldigt god lax och just när jag tog bilden av B gastar hon till och undrar var hon ska slänga sin använda plastsked.
Hon fick skägg istället för att jag fick skäll, över bilden.
På väg ut ut tältet kom ännu mer barndom - marmeladstänger! Vi smakade 3 sorter.
Efter ätandet tågade vi in i slottet och där var det marknad i tornet på tre plan.
Det första jag såg var en gammal bekant. Samma typ av fågel som fanns på Jädersbruksdagarna!
Nu var keramikern med också - Anna Thidé - Skäftruna keramik.
Hon hade mycket härliga saker, jag bad att få länka till hennes hemsida och det fick jag, men hon var noga med att tala om att den inte var så bra uppdaterad. Jag tycker inte det gör så mycket, man ser så många finheter ändå och man får veta hur man tar kontakt med henne.
Här är lite mer av hennes alster!
Vi tittade runt och tog sen nästa våning.
Jag hittade restaurangen och smet in och fick låna handfatet så jag slapp dofta sillspad.
De hade en väldigt fin gran, exakt en sån som kärestan vill ha, med bara röda kulor. (Han som personifierar "Antijulen", vill ha en gran med bara röda kulor..........??? Hur går det ihop? Lite julsmittad kanske?)
MERA GODIS!
Jättesugna, men vi avstod!
Undrar om det är så där B tänker sig sin sovstol med ett fårskinn?
Det var en julmarknad med lite ovanliga saker, t ex lergökar
Ljussläckare i form av en blå katt
Härliga glastomtar och små monster
Och, där stod Ann-Britt Schmützer från Krukmakeri Hemjord i Nora, ett av mina favoställen.
En av hennes härliga ljusstakar, fast det är egentligen lite för klent att bara säga ljusstake.
Det fanns fina knivar också, man kan gå kurs och göra sin egen fick vi veta.
Efter att ha klarat av våning tre sa vi adjö till Engelbrekt som vakade över hela tillställningen!
På vägen ut passerade vi en hel hylla med fina saker från Paradisverkstaden, men det hade inget med julmarknaden att göra. Dock är de kunglig hovleverantör, så det kanske är för det de finns representerade i slottet? Kan det vara så tro?
Det var en mycket härlig julmarknad. Undrar vilken som kommer härnäst?
En härlig blueskväll på jazzklubben
Tisdagar är jazzkvällar, men nu är det så att Örebro Jazzklubb bytte namn för ett antal år sen och heter numera ÖJBC = Örebro Jazz och Blues Club!
Så är det och då innebär det att man måste leva upp till namnet. Det gjordes med besked i tisdags. Då var "Arnesens Blues Band" här.
Vilken höjdarkväll!
Jazzklubben håller till på Frimis och själva krogdelen är ganska nyrenoverad, men man känner ändå det gamla kvar i väggarna på något vis. Detta trots att det är sprillans nya, häftiga tapeter, som för övrigt passar väldigt bra.
Kristallkronorna finns kvar.....
........... medan baren är helt ombyggd och modern.
Det var en kanonkväll och de spelade så det rungade i väggarna! JÄTTEBRA!
Här är det Thomas Arnesen på gitarr. En bluesen mästare enligt mina öron!
Den här bilden gillar jag för han spelar några snabba ackord så handen är alldeles suddig.
Jag vill bara säga en sak: Missa inte honom och hans band om de dyker upp någonstans. Det är värt varenda krona!
Så är det och då innebär det att man måste leva upp till namnet. Det gjordes med besked i tisdags. Då var "Arnesens Blues Band" här.
Vilken höjdarkväll!
Jazzklubben håller till på Frimis och själva krogdelen är ganska nyrenoverad, men man känner ändå det gamla kvar i väggarna på något vis. Detta trots att det är sprillans nya, häftiga tapeter, som för övrigt passar väldigt bra.
Kristallkronorna finns kvar.....
........... medan baren är helt ombyggd och modern.
Det var en kanonkväll och de spelade så det rungade i väggarna! JÄTTEBRA!
Här är det Thomas Arnesen på gitarr. En bluesen mästare enligt mina öron!
Den här bilden gillar jag för han spelar några snabba ackord så handen är alldeles suddig.
Jag vill bara säga en sak: Missa inte honom och hans band om de dyker upp någonstans. Det är värt varenda krona!
Kors i taket och finheter i köket
Grattis får jag väl säga till mig själv och kors i taket också. Nu kom jag in här på nästan värsta rusningstid. På eftermiddagen i dag var det stört omöjligt, så jag hade bestämt mig för att hoppa över idag.
Nu är jag ändå här och då ska jag passa på att visa upp mina härliga uppiggningsfinheter från min fantastiskt, utmärkta favoritblomsterhandel - Varberga blommor.
Där står Anette vareviga dag är och det trevligaste man kan träffa på. Har man tur kan det vara en liten medhjälpare med ibland, eller två till och med och det har hänt att jag fått med mig en liten extra blomma hem av den lille expediten.
När mina rosor stod och bockade när jag kom hem igår var jag tvungen att slinka in och försöka hitta något fint att fästa blicken på, när jag är så trött på morgonen att det knappt går att fokusera ens på frukosten.
Blandade gerberor i härliga färger stod där och bara väntade. Jag fick två stycken av mig och vad var det för blad nu då? Sa hon eukalyptos?
Jättenöjd och glad att jag hade så lätt att bestämma mig (höhöhö, det var ren och skär dikt, jag velade jättelänge), stegade jag fram till kassan för att betala.
MEN VAD I HELA FRIDEN ÄR NU DETTA?
Där på disken tronar något jag aldrig sett förr och då fick jag det också av mig.
Nu ligger de på ett litet sött glasfat på köksbordet framför vasen.
Det är riktiga päron som är vaxbehandlade och sen glitterströdda. Helt sagolika!
Jag som egentligen inte alls tycker om glitter! Hur det kan bli!!!!!
Nu är jag ändå här och då ska jag passa på att visa upp mina härliga uppiggningsfinheter från min fantastiskt, utmärkta favoritblomsterhandel - Varberga blommor.
Där står Anette vareviga dag är och det trevligaste man kan träffa på. Har man tur kan det vara en liten medhjälpare med ibland, eller två till och med och det har hänt att jag fått med mig en liten extra blomma hem av den lille expediten.
När mina rosor stod och bockade när jag kom hem igår var jag tvungen att slinka in och försöka hitta något fint att fästa blicken på, när jag är så trött på morgonen att det knappt går att fokusera ens på frukosten.
Blandade gerberor i härliga färger stod där och bara väntade. Jag fick två stycken av mig och vad var det för blad nu då? Sa hon eukalyptos?
Jättenöjd och glad att jag hade så lätt att bestämma mig (höhöhö, det var ren och skär dikt, jag velade jättelänge), stegade jag fram till kassan för att betala.
MEN VAD I HELA FRIDEN ÄR NU DETTA?
Där på disken tronar något jag aldrig sett förr och då fick jag det också av mig.
Nu ligger de på ett litet sött glasfat på köksbordet framför vasen.
Det är riktiga päron som är vaxbehandlade och sen glitterströdda. Helt sagolika!
Jag som egentligen inte alls tycker om glitter! Hur det kan bli!!!!!
Åkerby hit och Åkerby dit
Ända tills i söndags var jag helt övertygad om att Åkerby låg i Nora. Förvisso gör det det, men jag visste inte att det fanns ett till, mycket närmare.
När vi lämnat julmarknaden i "Holmagata", hamnade vi som så många gånger förr rätt ut i obygden. Den verkar faktiskt finnas lite överallt.
Vi passerade en massa enstaka gårdar, några i flock och även ganska många övergivna ställen. En del är säkert sommarstugor numera, andra kanske helt enkelt står tomma.
Jag far illa när jag ser äpplen som bara lämnas åt sitt öde.
Både gula och röda, fullt på både marken och kvar i träden. Synd på fin frukt!
Mitt i alltihopa uppenbarade sig plötsligt Åkerby Hembygdsgård och vi visste inte ens vart vi var. Vi hade tagit den ena smala grusvägen efter den andra. Ett tag såg jag Högen, ett tag ett vindkraftverk och vi hade inte åkt särskilt många mil, men vi visste inte var vi var.
Åkerby Hembygdsgård. Vilket Åkerby undrade jag, utan att få svar av lokalsinneoraklet vid min sida.
Massor med små röda hus, en del med gräs på taket. Vi stannade!
Det regnade lite lätt, vilket fick oss att förstå det sinnrika systemet med uddar på översta trälisten. Där rann dropparna av, för att landa på nävret som vattnet bara gled över och ner på marken.
På stora huset fanns moderniteten hängrännor.
Tack och lov inte av plåt.
Det var så idylliskt med alla de små husen, vart och ett för sitt ändamål.
Vi strosade runt en bra stund och bara njöt.
Kärestan ropade på mig och ville visa dörrhandtagen, dels på porten in på gården, dels på "stora" huset.
Jag var nyfiken på interiören och den gjorde mig inte besviken när jag gluttade in genom fönstret.
Då hojtade han igen.
"Kolla, där är en cykelverkstad, undrar om de har "Never parture"? De som följer min blogg fattar lätt det där med Never parture.
Jag var inte sen att glutta in i ett fönster till.
Tillbaka upp till boningshuset igen, för där hade jag upptäckt blommande malvor. . . .
Det var den 22 november och malvorna blommade, både rosa och vita. De var inte ens frostnupna, bara lite gula i bladen.
Det är inte klokt tänkte jag och stirrade rakt upp på den delvis blå himlen och fick se taket på det närmaste huset.
Där uppe var en vällingklocka.
Vilken otroligt idyllisk plats, med massor med gamla attribut som får en att tänka tillbaka på tidigare generationer och fantisera om hur de levde.
Vi hade dock ett ärende och hur grönt och skönt gräset än var, var vi till slut tvungna att åka vidare.
Blommande maskros också, var det verkligen den 22 november?????
Hit kommer vi att åka tillbaka i sommar!
När vi lämnat julmarknaden i "Holmagata", hamnade vi som så många gånger förr rätt ut i obygden. Den verkar faktiskt finnas lite överallt.
Vi passerade en massa enstaka gårdar, några i flock och även ganska många övergivna ställen. En del är säkert sommarstugor numera, andra kanske helt enkelt står tomma.
Jag far illa när jag ser äpplen som bara lämnas åt sitt öde.
Både gula och röda, fullt på både marken och kvar i träden. Synd på fin frukt!
Mitt i alltihopa uppenbarade sig plötsligt Åkerby Hembygdsgård och vi visste inte ens vart vi var. Vi hade tagit den ena smala grusvägen efter den andra. Ett tag såg jag Högen, ett tag ett vindkraftverk och vi hade inte åkt särskilt många mil, men vi visste inte var vi var.
Åkerby Hembygdsgård. Vilket Åkerby undrade jag, utan att få svar av lokalsinneoraklet vid min sida.
Massor med små röda hus, en del med gräs på taket. Vi stannade!
Det regnade lite lätt, vilket fick oss att förstå det sinnrika systemet med uddar på översta trälisten. Där rann dropparna av, för att landa på nävret som vattnet bara gled över och ner på marken.
På stora huset fanns moderniteten hängrännor.
Tack och lov inte av plåt.
Det var så idylliskt med alla de små husen, vart och ett för sitt ändamål.
Vi strosade runt en bra stund och bara njöt.
Kärestan ropade på mig och ville visa dörrhandtagen, dels på porten in på gården, dels på "stora" huset.
Jag var nyfiken på interiören och den gjorde mig inte besviken när jag gluttade in genom fönstret.
Då hojtade han igen.
"Kolla, där är en cykelverkstad, undrar om de har "Never parture"? De som följer min blogg fattar lätt det där med Never parture.
Jag var inte sen att glutta in i ett fönster till.
Tillbaka upp till boningshuset igen, för där hade jag upptäckt blommande malvor. . . .
Det var den 22 november och malvorna blommade, både rosa och vita. De var inte ens frostnupna, bara lite gula i bladen.
Det är inte klokt tänkte jag och stirrade rakt upp på den delvis blå himlen och fick se taket på det närmaste huset.
Där uppe var en vällingklocka.
Vilken otroligt idyllisk plats, med massor med gamla attribut som får en att tänka tillbaka på tidigare generationer och fantisera om hur de levde.
Vi hade dock ett ärende och hur grönt och skönt gräset än var, var vi till slut tvungna att åka vidare.
Blommande maskros också, var det verkligen den 22 november?????
Hit kommer vi att åka tillbaka i sommar!
Total helomvändning
Hur kunde kaffe plösligt bli så gott?
Jag sitter just nu och sippar på en kopp nykokt kaffe. Kopp och kopp....... det är en f.d. temugg och den är FULL!
Jag som kunde få ett smärre utbrott tidigare, om någon besudlade mina temuggar med kaffe.
Jag som kunde orera hur länge som helst om hur otroligt äckligt det var med kaffe.
Jag som kunde sitta på något möte eller annan sammankomst och vara sarkastisk över att arrangörerna trodde att världen enbart bestod av kaffedrickare, när det inte fanns te som alternativ.
Jag som med glädje dumpade mina två underbara, emaljerade kaffepannor, till förmån för en äkta engelsk kettle, där jag kokade tevatten minst 5 gånger om dagen.
Nu är det kört!
Jag gör avbön.
Jag får svara.
Jag får förklara.
Jag får efter bästa förmåga försöka besvara vad det var som hände, när jag blev en sån inbiten kaffedrickare på så kort tag.
Jag behöver varken mjölk, socker eller kaka till, jag bara slurpar i mig den svarta tjäran och njuter så jag ryser.
Jag får inte ens ont i magkatarren!
Något konstigt är det, men jag har inte svaret. Gott är det i alla fall!
Smakramarna förändras!
Skrivet av en sann kaffenjutare mitt under intagandet av nykokt Colombiakaffe!
Exakt den sorten är det, jag har kaffekvarn och mal nytt varje gång jag kokar!
Jag sitter just nu och sippar på en kopp nykokt kaffe. Kopp och kopp....... det är en f.d. temugg och den är FULL!
Jag som kunde få ett smärre utbrott tidigare, om någon besudlade mina temuggar med kaffe.
Jag som kunde orera hur länge som helst om hur otroligt äckligt det var med kaffe.
Jag som kunde sitta på något möte eller annan sammankomst och vara sarkastisk över att arrangörerna trodde att världen enbart bestod av kaffedrickare, när det inte fanns te som alternativ.
Jag som med glädje dumpade mina två underbara, emaljerade kaffepannor, till förmån för en äkta engelsk kettle, där jag kokade tevatten minst 5 gånger om dagen.
Nu är det kört!
Jag gör avbön.
Jag får svara.
Jag får förklara.
Jag får efter bästa förmåga försöka besvara vad det var som hände, när jag blev en sån inbiten kaffedrickare på så kort tag.
Jag behöver varken mjölk, socker eller kaka till, jag bara slurpar i mig den svarta tjäran och njuter så jag ryser.
Jag får inte ens ont i magkatarren!
Något konstigt är det, men jag har inte svaret. Gott är det i alla fall!
Smakramarna förändras!
Skrivet av en sann kaffenjutare mitt under intagandet av nykokt Colombiakaffe!
Exakt den sorten är det, jag har kaffekvarn och mal nytt varje gång jag kokar!
Nu är det äntligen dags
Det var på tiden att det börjar dyka upp annonser för julmarknader.
Som den stora julfantast jag är, tycker jag om att besöka några sådana per år. Det var faktiskt kärestan som kom med förslaget, något som sånär fick mig att fundera över om han plötsligt insjuknat i något som gjorde honom otillräknelig.
Han är ganska anitjulen om jag nu inte nämnt det förut, men i livet med mig ingår julpaketet XXL, vare sig man vill eller inte!
Det finns inga kompromisser vad det gäller just det och det är enda gången på hela året som jag frossar i precis allt som hör julen till - utom möjligen lutfisk.
(Den här bilden är från förra julen.)
Vid gårdagens frukost lyfter han blicken ur morgontidningen och säger: "Det är julmarknad i Hällabrottet! Ska vi åka dit och titta, du ville ju ändå till kyrkogården och tända ljus?"
Jag var genast med på noterna och frågade var i Hällabrottet. Jag har ändå ett förflutet där. Som nyexad fritidspedagog hade jag mitt allra första långa vikariat på barnstugan Ekorren.
"I Holmagata", fick jag till svar. Lever man med en äkta närking heter det Holmagata, inte gatan.
Ordenshuset dessutom, det gamla anrika där jag varit och dansat som tonåring mer än en gång. Kul att få se det inifrån igen.
Det ser precis likadant ut som det alltid har gjort, men som tonåring kanske jag inte var så observant på detaljer som jag är idag.
Det sitter en liten ekorre ovanför dörren - varför, vad har ekorren med det hela att göra? Barnstugan jag arbetade på hette också Ekorren! ? !
Ett par fina spiror på taket till den runda utbyggnaden som inrymmer trappan upp och -
- på den lilla takkupolen mitt på nocken.
Vi gick in. I första rummet var det kaffeservering, lottförsäljning på ett stort bord och vid ett annat, försäljning av Yxhultsbygdens kalender 2010.
Hallsbergs hembygdsförening ger också ut en sån här kalender varje år och som tur är, är det en stadig julklapp till mig från min kompis I-L som bor kvar där.
In i nästa rum (danssalen) och där var försäljningen.
Jag fastnade vid första bordet, hos Inge Samuelsson som hade en massa fina träsaker till salu.
Här är han i livligt samspråk med kärestan som för en gångs skull är med på bild. Visserligen bara med handen, men ändå.
Det var inte så stor julmarknad, men lite olika saker som vi gick runt och tittade på.
Den privata grodan var väldigt fin och len som en babystjärt!
Det blev ett par små inköp innan vi gav oss ut ur julstämningen och in i det gröna, i väntan på advent och jul!
Jag unnar barnen lite vit vinter när det blir så dags att det inte går att undvika, men jag saknar INTE snön! Så här grönt en dryg månad före jul känns dock inte helt okej.
Novembermörkret har jag inget emot, det ger mig massor av tillfällen att elda mycket och många ljus - det är mysigt!
Som den stora julfantast jag är, tycker jag om att besöka några sådana per år. Det var faktiskt kärestan som kom med förslaget, något som sånär fick mig att fundera över om han plötsligt insjuknat i något som gjorde honom otillräknelig.
Han är ganska anitjulen om jag nu inte nämnt det förut, men i livet med mig ingår julpaketet XXL, vare sig man vill eller inte!
Det finns inga kompromisser vad det gäller just det och det är enda gången på hela året som jag frossar i precis allt som hör julen till - utom möjligen lutfisk.
(Den här bilden är från förra julen.)
Vid gårdagens frukost lyfter han blicken ur morgontidningen och säger: "Det är julmarknad i Hällabrottet! Ska vi åka dit och titta, du ville ju ändå till kyrkogården och tända ljus?"
Jag var genast med på noterna och frågade var i Hällabrottet. Jag har ändå ett förflutet där. Som nyexad fritidspedagog hade jag mitt allra första långa vikariat på barnstugan Ekorren.
"I Holmagata", fick jag till svar. Lever man med en äkta närking heter det Holmagata, inte gatan.
Ordenshuset dessutom, det gamla anrika där jag varit och dansat som tonåring mer än en gång. Kul att få se det inifrån igen.
Det ser precis likadant ut som det alltid har gjort, men som tonåring kanske jag inte var så observant på detaljer som jag är idag.
Det sitter en liten ekorre ovanför dörren - varför, vad har ekorren med det hela att göra? Barnstugan jag arbetade på hette också Ekorren! ? !
Ett par fina spiror på taket till den runda utbyggnaden som inrymmer trappan upp och -
- på den lilla takkupolen mitt på nocken.
Vi gick in. I första rummet var det kaffeservering, lottförsäljning på ett stort bord och vid ett annat, försäljning av Yxhultsbygdens kalender 2010.
Hallsbergs hembygdsförening ger också ut en sån här kalender varje år och som tur är, är det en stadig julklapp till mig från min kompis I-L som bor kvar där.
In i nästa rum (danssalen) och där var försäljningen.
Jag fastnade vid första bordet, hos Inge Samuelsson som hade en massa fina träsaker till salu.
Här är han i livligt samspråk med kärestan som för en gångs skull är med på bild. Visserligen bara med handen, men ändå.
Det var inte så stor julmarknad, men lite olika saker som vi gick runt och tittade på.
Den privata grodan var väldigt fin och len som en babystjärt!
Det blev ett par små inköp innan vi gav oss ut ur julstämningen och in i det gröna, i väntan på advent och jul!
Jag unnar barnen lite vit vinter när det blir så dags att det inte går att undvika, men jag saknar INTE snön! Så här grönt en dryg månad före jul känns dock inte helt okej.
Novembermörkret har jag inget emot, det ger mig massor av tillfällen att elda mycket och många ljus - det är mysigt!
21 november på min framsida
Hösten kom för ganska längesen, för ännu mycket längre sen kom en Ranukel in i mitt liv i form av en födelsedagsblomma från Eva. Det var i april.
När den blommat färdigt tryckte jag ner den i jorden nedanför mitt köksfönster. Det värsta som kan hända är att den dör, tänkte jag.
Min framsida består idag, 21 november, mest av bruna blad och vissnade blommor av olika slag. Jag har inte klippt bort någonting än.
Kärleksörten frodas dock, den känner väl av inomhusstämningen och så länge frosten håller sig borta är den vackert grön.
Om man tittar lite närmare kan man se vad aprilranunkeln håller på med.........
Det är ju inte klokt, en inomhuskrukväxt som fick ny plats ute och som nu har lust att blomma i november!
När den blommat färdigt tryckte jag ner den i jorden nedanför mitt köksfönster. Det värsta som kan hända är att den dör, tänkte jag.
Min framsida består idag, 21 november, mest av bruna blad och vissnade blommor av olika slag. Jag har inte klippt bort någonting än.
Kärleksörten frodas dock, den känner väl av inomhusstämningen och så länge frosten håller sig borta är den vackert grön.
Om man tittar lite närmare kan man se vad aprilranunkeln håller på med.........
Det är ju inte klokt, en inomhuskrukväxt som fick ny plats ute och som nu har lust att blomma i november!
En ganska ny, stor favorit
Sen några år tillbaka har jag ännu en favoritförfattare, alltså en ganska ny bekantskap om man jämför med t ex Astrid Lindgren och Yasar Kemal.
Det är Anna Gavalda och det började med hennes "Tillsammans är man mindre ensam." Den läste jag som förhäxad och hade sett hela filmen inne i huvudet, långt innan den ens var påbörjad.
Självklart köpte jag boken och sen kom filmen som bilaga till någon tidning för ett bra tag sen. Den har legat på mogning (kan det ordet finnas?) ända till den här veckan. Jag tycker alltid det är svårt att se en film som jag redan "har sett", men den här var mitt i prick.
Dessutom med min favoritskådespelare Audrey Tautou, från "Amelie från Montmartre", som också har en plats i mitt hjärta.
Nu väntar "Lyckan är en sällsam fågel" och den har jag också köpt. Den är redan mogen, nu är det tiden som fattas, men den har avancerat så långt som upp till sovrummet. 
Sängbordet nästa, det närmar sig alltså och jag vet, att när jag väl öppnar den, kommer jag inte att vara särskilt sällskaplig, förrän jag kommit till slutet av sidan 552. Däremot kommer jag nästan att ha sorg, för så känns det när det inte finns fler sidor kvar.
Gavalda har också skrivit "Jag älskade honom" den har jag också kvar att läsa och novellsamlingen "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans".
Den har jag läst och den var bra, men om jag var novellfantast kanske jag skulle ha uppskattat den mer.
Jag tycker att noveller tar slut för fort!
Inställt
Torsdagen 19 november ställdes min blogg helt akut in!
Det låg en halv lax i kylskåpet och väntade på behandling. Det var bara att inrätta sig i ledet.
Nu ligger det en halv, halv gravad lax i kylskåpet och resten i kotlettskivor i frysen.
Ikväll väntar nya fröjder!
Det låg en halv lax i kylskåpet och väntade på behandling. Det var bara att inrätta sig i ledet.
Nu ligger det en halv, halv gravad lax i kylskåpet och resten i kotlettskivor i frysen.
Ikväll väntar nya fröjder!
Mitt i stan........
............ ligger LÄNSHUSET!
Nu har jag bott här i drygt 8 år, men vad Länshuset är, har jag ingen aning om. Fult är det då så det räcker, speciellt med tanke på att det ligger nederst vid Stortorget och där runtomkring finns ganska många vackra, gamla hus.
Det skämmer lite enligt mina smakramar.
Hoppsan, smakramarna handlar inte bara om gommens njutning.
Böjer man sen nacken ännu mer bakåt ser man taket. Ibland är det ju väldigt vackert högt däruppe.
Ack nej, det var allt annat än vackert!
En snårig djungel av allt möjligt för att få kontakt med inre och yttre rymden. Ett litet torn med en utkiksplats ser det också ut som.
Undrar om jag är inne på något hemligt område och tassar omkring. Har ingen som helst aning
NEEJ, det var verkligen inte ett dugg vackert!
Nu kommer ett alldeles nybyggt hus på Kungsgatan. Det estetiska totalt bortglömt!
"Fulbloggen" heter min blogg idag!
Mera hundar på utställningen
Nu måste jag avsluta rapporteringen från hundutställningen, annars kanske jag blir stämplad som hundfantast. Det är helt fel, även om jag älskar lilla Vicke och kan tycka om en ocn annan, annan hund också.
Kära dottern min känner lite dragning till både Grand Danois och Rhodesian Ridgeback. Jag kan förstå det, för båda de raserna har jag haft en relation med, i synnerhet G D, som fanns i granngården när jag var 12 år och länge framåt. De var större än mig när jag satt mitt emellan dem.
På grund av detta intrese blev det lite bilder på sagda raser.
Jag ger mig inte in på att försöka namnge färger eller andra rastypiska detaljer, jag skulle lika gärna kunna försöka skriva på hebreiska, så okunnig är jag.
Den här är svart, det räcker för mig.
Den här har en annan färg.
Sen kom det en liten skrynklig "sak" förbi med sin matte som drog och slet i kopplet.
Dottern sa något oartikulerat som jag också väljer att inte befatta mig med. Det lät som en namnet på en kattmat eller något sånt.
Efter en stund så uppstod ett Grand Danoismöte precis bredvid oss, där vi stod.
En vuxen och en valp, det var faktiskt roligt att se alla turer i deras möte.
(Det är inte samma hund som den här ovanför)
Här möts de nos mot nos, men man skymtar bara den lilles nos.
Så luktar vi lite här bak........
................ och under
"MEN HALLÅ DÄR, JAG VILL VÄL OCKSÅ LUKTA!" Notera den lilles svans.
"NU LÄGGER DU AV!!!!!!"
" Okej, okej, jag lägger mig!"
Alldeles bredvid var en liten och en stor Rhodesian Ridgeback. Vi stod tydligen på ett bra ställe.
Nu är det dags för min andra favorit, det blir svårt om jag ska ha hund någon gång. Att bestämma sig alltså, för hur ska jag kunna välja mellan en "Svensk-dansk" och den här godingen?
Gode tid vilken liten "töting" (= söting på töntspråk).
Mitt bland alla myllrande hundar faller min blick på något fullständigt orörligt ovanpå en bur, bredvid ett par.
Jag petade på mina flickor och viskade: "Vad är det där för ras?"
Det är fritt fram att gissa!
Avslutar nu detta hundande med en liten fråga från Buddha till matte.
"Vann vi?"
Kära dottern min känner lite dragning till både Grand Danois och Rhodesian Ridgeback. Jag kan förstå det, för båda de raserna har jag haft en relation med, i synnerhet G D, som fanns i granngården när jag var 12 år och länge framåt. De var större än mig när jag satt mitt emellan dem.
På grund av detta intrese blev det lite bilder på sagda raser.
Jag ger mig inte in på att försöka namnge färger eller andra rastypiska detaljer, jag skulle lika gärna kunna försöka skriva på hebreiska, så okunnig är jag.
Den här är svart, det räcker för mig.
Den här har en annan färg.
Sen kom det en liten skrynklig "sak" förbi med sin matte som drog och slet i kopplet.
Dottern sa något oartikulerat som jag också väljer att inte befatta mig med. Det lät som en namnet på en kattmat eller något sånt.
Efter en stund så uppstod ett Grand Danoismöte precis bredvid oss, där vi stod.
En vuxen och en valp, det var faktiskt roligt att se alla turer i deras möte.
(Det är inte samma hund som den här ovanför)
Här möts de nos mot nos, men man skymtar bara den lilles nos.
Så luktar vi lite här bak........
................ och under
"MEN HALLÅ DÄR, JAG VILL VÄL OCKSÅ LUKTA!" Notera den lilles svans.
"NU LÄGGER DU AV!!!!!!"
" Okej, okej, jag lägger mig!"
Alldeles bredvid var en liten och en stor Rhodesian Ridgeback. Vi stod tydligen på ett bra ställe.
Nu är det dags för min andra favorit, det blir svårt om jag ska ha hund någon gång. Att bestämma sig alltså, för hur ska jag kunna välja mellan en "Svensk-dansk" och den här godingen?
Gode tid vilken liten "töting" (= söting på töntspråk).
Mitt bland alla myllrande hundar faller min blick på något fullständigt orörligt ovanpå en bur, bredvid ett par.
Jag petade på mina flickor och viskade: "Vad är det där för ras?"
Det är fritt fram att gissa!
Avslutar nu detta hundande med en liten fråga från Buddha till matte.
"Vann vi?"
Blogg med förhinder
Jag satt i godan ro vid 18-tiden och förberedde kvällens blogginlägg. Tänkte det skulle vara bra, innan det blir heltjockt och sirapssegt att få med något.
Då ringde telefonen!
Det var ordföranden i jazzklubben som undrade om jag ville ha min macka???
Jag var ett enda stort frågetecken, det var väl inget att fråga om, styrelsemötet var ju imorgon.
Fel, fel, fel, som de sa i "Fem myror är fler än fyra elefanter." De hade ändrat datum för mötet till ikväll. Jag var inte med på förra och hade missat det.
Istället för blogg blev det möte och snabba ryck iväg. De hade redan börjat. Jättetrevligt i och för sig, men tji hundar blev det ikväll.
"Skäll" om det inte känns bra, det kommer i alla fall att passa till morgondagens bilder.
Då ringde telefonen!
Det var ordföranden i jazzklubben som undrade om jag ville ha min macka???
Jag var ett enda stort frågetecken, det var väl inget att fråga om, styrelsemötet var ju imorgon.
Fel, fel, fel, som de sa i "Fem myror är fler än fyra elefanter." De hade ändrat datum för mötet till ikväll. Jag var inte med på förra och hade missat det.
Istället för blogg blev det möte och snabba ryck iväg. De hade redan börjat. Jättetrevligt i och för sig, men tji hundar blev det ikväll.
"Skäll" om det inte känns bra, det kommer i alla fall att passa till morgondagens bilder.
Hundutställning
Idag har jag - kattmänniskan - varit på hundutställning.
Jag har en liten extradotter, en f.d. arbetskamrat som även hon har flyttat ner från nordliga breddgrader. Jag tycker mycket, mycket om henne och vi bestämde på ett tidigt stadium att jag var hennes "Örebromamma," i brist på den riktiga.
Idag skulle hon ställa ut en av sina hundar, en bullmastiff som heter Buddah. Han är bara 8 månader, men rätt så stor och väldigt söt.
Han var helt cool, bara låg där och väntade på sin tur, bytte ställning då och då, men vilade mest.
Om jag nu mot förmodan en gång skulle skaffa hund igen, så inte blir det en så här stor.
Idag förälskade jag mig i en Svensk-dansk gårdshund. De hade jag bara sett på bild fram till idag, men nu fick jag se flera stycken och en sån skulle jag nog kunna leva med.
Det här är också en sån, fast en valp. Helt bedårande, jag blev såld!
Ytterligare en, de kan tydligen se lite olika ut . Jag gillade den där småprickiga bäst, men som sagt, en sån här kan jag nog tänka mig om det skulle bli aktuellt och då spelar det ingen större roll hur den ser ut ! ! !
Jag blev en erfarenhet rikare idag också. Det är väldigt svårt att fotografera hundar. Det än nästan alltid någon del på dem som rör sig och ger oskärpa. Jag fick radera över hälften av alla bilder jag tog och ändå har jag flera med svansvift och huvudrörelser.
Det kommer fler bilder, med fler raser + ännu en favorit, från utställningen en annan dag, här har jag inte tid att sitta längre!
OCH ! !
Observera: Det är inte aktuellt för mig att bli matte, absolut inte, tro inte det, jag talar om i god tid om det skulle bli så.
Jag har en liten extradotter, en f.d. arbetskamrat som även hon har flyttat ner från nordliga breddgrader. Jag tycker mycket, mycket om henne och vi bestämde på ett tidigt stadium att jag var hennes "Örebromamma," i brist på den riktiga.
Idag skulle hon ställa ut en av sina hundar, en bullmastiff som heter Buddah. Han är bara 8 månader, men rätt så stor och väldigt söt.
Han var helt cool, bara låg där och väntade på sin tur, bytte ställning då och då, men vilade mest.
Om jag nu mot förmodan en gång skulle skaffa hund igen, så inte blir det en så här stor.
Idag förälskade jag mig i en Svensk-dansk gårdshund. De hade jag bara sett på bild fram till idag, men nu fick jag se flera stycken och en sån skulle jag nog kunna leva med.
Det här är också en sån, fast en valp. Helt bedårande, jag blev såld!
Ytterligare en, de kan tydligen se lite olika ut . Jag gillade den där småprickiga bäst, men som sagt, en sån här kan jag nog tänka mig om det skulle bli aktuellt och då spelar det ingen större roll hur den ser ut ! ! !
Jag blev en erfarenhet rikare idag också. Det är väldigt svårt att fotografera hundar. Det än nästan alltid någon del på dem som rör sig och ger oskärpa. Jag fick radera över hälften av alla bilder jag tog och ändå har jag flera med svansvift och huvudrörelser.
Det kommer fler bilder, med fler raser + ännu en favorit, från utställningen en annan dag, här har jag inte tid att sitta längre!
OCH ! !
Observera: Det är inte aktuellt för mig att bli matte, absolut inte, tro inte det, jag talar om i god tid om det skulle bli så.
Ingenting är längre som förut
Jag känner mig som den gamle reaktionären som envist hävdar att "Det var bättre förr." Nu vet jag att allt inte var bättre förr, men ibland är det svårt när det inte är som det var och man inte inte vet hur det är nu.
OJOJOJ, den meningen var oerhört intressant, var det verkligen svenska som jag fick ihop så där?
Vad gnäller jag om?
JO, jag har konstaterat att jag fått hyresgäster på uterummet. Beviset: Två söndergnagda fleecefiltar som legat därute för att hålla värmen så här års, när jag nu inte vill köra infravärmarna som är några år och som jag inte riktigt litar på.
Filtarna hade plötsligt genomgående hål och det hände vid förra köldknäppen.
Igår skulle jag ta in en ölflaska med staniol runt kapsylen, (hoppsan, finns det kvar tro, eller heter det något annat det också?), då var all staniol helt försvunnen.
Det måste ha varit gott i en musmage? Blå staniol! Syns nog bra på röntgen om man skulle drista sig till att röntga den lille gnagaren.
Vi for iväg efter frukost, för nu skulle jag köpa råttfällor. Jag har bott på landet, så jag är van att tömma dem. Inga problem alls för min del.
Men Gode tid, hur ser de ut idag? En miniatyr av en plastbur för katter blev min association.
Vart tog de gamla hederliga träfällorna, med hård metallfjäder, vägen? Något skyddsombud som dragit in dem sen han fått fingret i kläm? Vem har inte fått det förresten?
De har nästan garanti också, på baksidan står det: "Fällan bryter nacken av djuret."
Inte nog med det, sen kommer det: "Typgodkänd av Naturvårdsverket enligt tillägg nr 1.18."
För mig blir det en motsägelse med Naturvårdsverket, det känns som de skulle värna om djuren, inte godkänna mordredskap.
Vi får se hur det går med jakten, de ska ställas ut i eftermiddag.
Nästa stopp var på sportaffären för inköp av nya varma lånkisar till kärestan (långkalsonger alltså). Ull- och Helly Hansenvarianten verkar ha tappat någon placering.
Här är de nya, de är gjorda av bambu och är ekologiska!
Jag ser fram emot att få en utvärdering av hur de känns, jag kanske måste ha ett par jag också?
OJOJOJ, den meningen var oerhört intressant, var det verkligen svenska som jag fick ihop så där?
Vad gnäller jag om?
JO, jag har konstaterat att jag fått hyresgäster på uterummet. Beviset: Två söndergnagda fleecefiltar som legat därute för att hålla värmen så här års, när jag nu inte vill köra infravärmarna som är några år och som jag inte riktigt litar på.
Filtarna hade plötsligt genomgående hål och det hände vid förra köldknäppen.
Igår skulle jag ta in en ölflaska med staniol runt kapsylen, (hoppsan, finns det kvar tro, eller heter det något annat det också?), då var all staniol helt försvunnen.
Det måste ha varit gott i en musmage? Blå staniol! Syns nog bra på röntgen om man skulle drista sig till att röntga den lille gnagaren.
Vi for iväg efter frukost, för nu skulle jag köpa råttfällor. Jag har bott på landet, så jag är van att tömma dem. Inga problem alls för min del.
Men Gode tid, hur ser de ut idag? En miniatyr av en plastbur för katter blev min association.
Vart tog de gamla hederliga träfällorna, med hård metallfjäder, vägen? Något skyddsombud som dragit in dem sen han fått fingret i kläm? Vem har inte fått det förresten?
De har nästan garanti också, på baksidan står det: "Fällan bryter nacken av djuret."
Inte nog med det, sen kommer det: "Typgodkänd av Naturvårdsverket enligt tillägg nr 1.18."
För mig blir det en motsägelse med Naturvårdsverket, det känns som de skulle värna om djuren, inte godkänna mordredskap.
Vi får se hur det går med jakten, de ska ställas ut i eftermiddag.
Nästa stopp var på sportaffären för inköp av nya varma lånkisar till kärestan (långkalsonger alltså). Ull- och Helly Hansenvarianten verkar ha tappat någon placering.
Här är de nya, de är gjorda av bambu och är ekologiska!
Jag ser fram emot att få en utvärdering av hur de känns, jag kanske måste ha ett par jag också?
