Äntligen hemma
De har en stillsam läsestund innan de ska diskutera vad var och en läst. Det är alldeles tyst därnere, det är bara i mitt hjärta det hamrar en lyckokänsla som nog kan tolkas som: "ÄNTLIGEN!"
Beata kom idag, alldeles hel och fin, inpackad som om det varit kronjuvelerna. Fantastisk säljare som var så noggrann. Jag nästan darrade innan jag fått av all bubbelplast, tejp och papper.
Nu har barndomsdrömmen gått i uppfyllelse!
Hon är ännu vackrare i verkligeheten än på bild. Faktiskt finare än sin syster Emma, även om hon också är en skönhet.
Undrar vad de läser?
Det kan vara Kunzelmann & Kunzelmann som Emma har kommit halvvägs i. Vi kan ha ett snack om den när hon är färdig med den. Jag tyckte om den.
Beata håller visst på med Gavaldas senaste: "Lyckan är en sällsam fågel." Den har inte ens jag läst, men snart så kan jag diskutera den med henne, för den är med i läsecirklen.
Vad nöjda och glada de ser ut, nu när de äntligen är tillsammans.
Jag är också nöjd och glad, fast någonstans i mitt inre hör jag hur det pickar..........
Jag tänker lite på Dora, väldigt lite än så länge. Hon har definitivt aldrig varit en önskan, än mindre en barndomsdröm, men ändå...........
Hon skulle göra sig där bakom de två som bara läser!!!!!!!
Hmmmmmmmmm!!!!! (Jag är väl galen antar jag, fast ingen talat om det för mig än).
Gubbar i Hallsberg och Kumla
Jag antar att han ska få oss att tänka på Hallsberg som den stora järnvägsknuten som det faktiskt var och fortfarande är.
På min tid, som min dotter säger, fick vi lära oss att Hallsberg hade norra Europas största rangerbangård. Hur det står till med den saken idag, kan jag ärligt tala om att jag inte har en aning om.
Det måste väl ha funnits rallare även i Hallsberg en gång i tiden, järnvägen växte inte upp ur marken.
När man stiger av tåget ser man honom nästan direkt, det går inte att undvika. Bara han inte såg så eländig ut hade det väl gått an. Förresten tycker jag inte om motorsågstillverkade konstverk, så är det inte mer med det.
Tar man sen tåget norrut och hoppar av på första stopp kommer man till Kumla. Där står nästa gubbe och påminner en om vad Kumla var stort för en gång i tiden.
Han är inte alls lika ful, tvärtom, han ser riktigt godmodig ut.
Han står på taket och visar var "Skoindustrimuseét" finns.
Jag har varit både på Louvren, Erimitaget, Tate Modern m fl, men jag har inte varit där.
Någon ledig dag kanske jag åker till Kumla och går på museum, vem vet?
Rop i skymningen
I fredags hörde jag inte att han kom, för jag lyssnade på musik i köket. Däremot hörde jag vrålet, eller kanske inte direkt vrålet, men i alla fall ROPET! Det var klart över normalt db-läge.
Vad var det då som var så förskräckligt att han var tvungen att hojta innan han ens kommit in från uterummet där han stod och luftade strupen.
Jo detta!
Vad skrek han då?
"VAAA, ÄR DET REDAN ADVENT??????"
Med en julfantast och en antijulare blir det regelbundna kollisioner.
Nu har jag faktist inte tagit fram vare sig advent eller julen. Däremot var jag på IKEA för ett tag sen och fyndade en billig ljusstake som jag tänker ha på uterummet det här året.
Jag bara provade om den passade på den smala brädan vid skjutfönstret och när den gjorde det fick den stå kvar.
Farligt va????
Jag som är så noga att man absolut inte får tända adventsljusstaken förrän det är första adventshelgen.
Fars dag
Min far brukade få en hjortrontårta av mig på fars dag, i alla fall de år jag var i närheten och kunde leverera den. När jag inte var det blev det skraplotter - en av hans stora passioner.
Kärestans far brukade också få skraplotter, även han var väldigt förtjust i den lilla stunden av spänning, när man kanske är miljonär, eller åtminstone får 10.000....... 100 kronor...... eller en ny lott.............. eller, äh, det blev inget!
Nu gällde det oss. Kärestans ätteläggar - två unga män som inte är dåliga på att äta, en med tillhörande flickvän och så vi två. 5 personer sammanlagt och han hade bestämt sig för att bjuda på smörgåstårta i år. Då slapp vi dessutom laga mat, för man blir riktigt mätt om det inte är för snålt tilltaget.
Senast jag köpte en hade de en kampanj på Smörgåsbutiken och jag fick en rabattkupong på 22%, att utnyttja om man köpte en 10- 12- eller 15-bitars. Kupongen var giltig till 30/11, så vi tog den nu för säkerhets skull och han slog på stort och beställde en 12-bitars till oss 5.
(Jag kan verkligen rekommendera Smörgåsbutikens goda sortiment)
Jag tycker alltid att man ska ha något sött efter, så jag bakade två äppelkakor, varav en skulle till frysen och den andra ätas till fikat efter.
När kärestan fick se den vi skulle ha sa han: 
"De där äter sönerna upp direkt, vi kommer inte att få smaka. Det där är ju ingenting för dem, det kommer bara att sopa till så är den borta."
"Jaja, men ta båda två då", svarade jag, baka kan jag och roligt är det, så inte är det något trauma för min del.
Sagt och gjort, vi tog med båda äppelkakorna hem till honom.
Inte känner han sina barn så där till 100%, eller så har de legat av sig med åren.
Nog åt vi rejält, vi 5 som satt där runt bordet och bara hade ätit frukost innan. Ändå blev det smörgåstårta över så att han fick en rejäl matlåda, jag en lagom bit till lunch och han en lika stor till kvällsmat nästa dag.
Av äppelkaka nummer 1 återstod en 1/4 när vi alla var så mätta att vi stönade. Den lyckades vi pressa i oss senare på kvällen, när vi spelade kort.
Vad hände med den andra då? Jo, den vilar mycket riktigt i frysen, dock inte i min!
Smart drag!
Paus i Varnhem
Vi passade på att åka in i Varnhem på vägen hem från Göteborg.
Förra gången vi försökte komma nära den kyrkan var det massor med turistbussar där, fullt på parkeringen och inträdeskrav och jag minns inte allt. Då vände vi och sa till varandra att vi skulle ta det en annan gång.
Nu var det "en annan gång".
Kyrkan var väldigt fin där mitt i höstprakten. En liten vaktmästare satt på muren också när vi gick förbi.
Naturligtvis är det mer intressant att gå där medan klosterträdgårdarna står i sitt finaste flor.
Å andra sidan är jag inte överdrivet intresserad av just det, mer av känslan som infinner sig varje gång jag går mitt i historieboken, så att säga.
Följande tre bilder är jag "inne i klostret" och går med min kamera.
Sen kom jag då till det som är mitt lite bisarra intresse - gamla gravstenar och vad man kan utläsa på dem, förutsatt att inte väder och vind förstört texten förstås.
Mitt i låg en inhägnad med en till synes lite finare grav. Den drog givetvis till sig min blick.
Nu hade precis detta med väder och vind hänt. Det var i princip omöjligt att se någonting på stenen, däremot drogs min blick till en liten skylt på marken. Första gången jag stöter på en dylik.
Efter det gick jag runt och fann några gamla yrkestitlar på mannen i graven, något som aldrig förekommer numera. Kvinnorna hade förstås inget sånt, de var maka rätt och slätt.
Den här sista hade ett yrke som jag aldrig förr stött på!
Nu när jag tittar på bilden med klostervaktens familjegrav tycker jag mig se, att det också är en kulturgrav? Klostervakter fick tydligen tydligen ha familj i alla fall.
Äta och må bra, eller dåligt!
Typiskt, då kunde inte jag ta samma. Vilken beslutsångest jag fick, jag velade jättelänge, men till slut bestämde jag mig för att testa en nyhet - "Non Stop".
Den var otroligt god och som vanligt kan jag inte äta med måtta, utan jag håller på tills jag känner, att om jag tar en bit till kommer jag att må rejält illa.
Oftast behöver jag bara vänta en liten stund så går det över och jag kan äta upp resten. Nu är jag inte så van att ha 200 grams kakor, så det slog lite fel igår.
Det slutade med att jag fick tacka min käre särbo för att han gjort mig till Samarinist! Förut kunde jag inte få i mig det, men nu är jag till och med beroende.
Tack och lov säger jag, jag fick mig nästan hela kakan sen jag druckit ett glas av denna ädla dryck.
Idag återstod 4 rutor och de har gått åt medan jag skrivit detta.
Slutsats: Missbruk av Marabouprodukter botas lätt med överkonsumtion av Samarin!
Man kanske kunde ha Samarinsortimentet bredvid godisdisken i affären?
Snart kommer hon
Snart kommer hon!!!!!!!
Jag har väntat nästan hela mitt liv, mycket längre än Emma som bara bott här hos mig i några år. Hon väntar i och för sig också på sin syster, men absolut inte lika mycket som jag.
Hon kan ju roa sig med att läsa medan hon väntar. Själv måste jag arbeta och göra en massa annat, medan hon lugnt kan försjunka i sin bok, utan bekymmer om morgondagen.
Nöjd och belåten och säkert ganska flegmatiskt inväntar hon sitt sällskap på pianot!
Jag dristade mig till att bjuda högt på en auktion på Tradera i fredags.
När vi var i Skara var jag in på en butik med bara keramik och porslin från förr, alla firmamärken, designers osv som kostar mer och mer för varje dag som går. Damen i den butiken påstod att jag skulle nog fått ge runt 4000 för min barndoms dröm om hon bara haft någon.
Jag pratar om Beata, nu måste jag tala om det!
Jag var under 12 när jag blev helt betagen i just henne. Jag vet att jag inte var äldre, för vi bodde fortfarande kvar nere i samhället och jag var 11 när vi flyttade ut på landet.
Mor sa mycket förståeligt att vi absolut inte hade råd att köpa en så dyr sak. Jag var helt förkrossad, för det var nog första gången jag sett något så fint, som jag verkligen åtrådde.
Det slutade med att jag gick till ett dike där jag upptäckt att det fanns finfin lera. Där satt jag och gjorde en egen "Lisa Larsson Beata" med sin tjocka stjärt och boken framför sig. Brännugn fanns naturligtvis ingen, men den fick torka och jag målade henne med vattenfärger. Hon fick blå- och vitrandig baddräkt som originalet, men vinrött hår.
Min mor blev imponerad och skaffade en spegel formad som en romb och där låg hon i många, många år. Hon blev kvar hemma när jag flyttade till egen lägenhet, men till slut gick hon ändå sönder och jag medgav att det var okej att kasta bort bitarna.
Hur som helst, jag hade bestämt ett högstapris och det la det budet när det var 1 minut kvar av auktionen och tänk, min dröm gick i uppfyllelse. Jag tog av reservbufferten, den som ska användas om det uppstår en kris som kostar.
SÅ, nu är den här krisen avvärjd och jag använde av just de pengar som jag satt undan för krislägen. Det kan inte bli mera rätt än så, eller hur?
Förresten, några 4000 var det aldrig tal om, inte ens hälften!
Tredje dagen Göteborg - Öarna
Han hade aldrig varit därute, men däremot på Marstrand och kunde vi inte osv osv osv. Jo det kunde vi så klart, vi brukar lösa det mesta och det fick bli öarna den här gången, även om jag har varit där förut. Huvudsaken för mig var att komma till havet.
Vi åt frukost som jag grundat med en Treo även den här morgonen. Hotellkuddar är inte min grej, ska aldrig mer åka utan mitt eget frimärke till kudde.
Vägfärjan "ADA" låg där och väntade när vi kom. Vi körde på och jag skuttade ut och tog en fin bild, ja, jag undrar av vad? Var det fastlandet, eller var det Hönö, eller möjligen något annat?
Jag träffade en trevlig man på färjan, han var proffsfotograf och gav mig sitt kort för att jag skulle kunna titta på hans bilder. Nu har jag tyvärr lagt det på ett säkert ställe, så för tillfället kan jag inte länka dit.
Han tyckte i alla fall att vi gjort ett bra val, för på Hönö kunde det finnas cafeér öppna, trots att det var Alla Helgons dag, men förmodligen inte på Marstrand.
Alltså valde vi att åka till Hönö först, för eftersom han talat om kaffe blev vi fikasugna direkt. Vi körde enligt de anvisningar jag fått och kors i taket, vi kom ner till hamnen och visst var cafeérna öppna. Härligt.
Det blåste kallt, så vi slank in på Aleks nästan på en gång.
Jag tog te och en bit av en härlig wienerlängd.
Det var väldigt fint därinne, små rum och grupper med olika sittmöbler, från vanliga stolar till soffor och fåtöljer.
Dessutom prickiga dukar och jag som är så barnsligt förjtust i prickigt!
Efter det var vi redo att träda ut i höstblåsten. Det hade förändrats JÄTTEMYCKET sen jag var här senast. Det är visserligen drygt 10 år sen, men oj vad mycket nya hus det var och nybyggnationer pågick också.
Vi tog en lov runt, museét med båten ut ur väggen låg där det skulle i alla fall.
Erbjudande om en båttur fanns också, men inte med GG 195.
Huva, det såg kallt ut!
Bilder från hamnområdet på Hönö!
Jag gissar att det här är en sommarrestaurang eller kursgård, i alla fall blommade ringblommorna för fullt i den lilla steniga rabatten vid parkeringen.
Vi gick upp mot samhället igen och jag inser att det måste vara en annan klimatzon, trots havet, eller kanske tack vare?
Inget verkar ha frusit någonstans, t o m en lite luggsliten ros såg vi och vad jag önskar att någon kunnat tala om för mig vad det här är för växt som håller på att svepa in stenen med sin grönska.
Vi lämnade Hönö och åkte till Fotö. Här kommer bilder därifrån.
Vi gick så klart ut ur bilen för att fotografera, men på Fotö blev det ingen promenad, vi var lite frusna.
Hälsö nästa
Vi åkte på smala, krokiga gator bland gamla fina trähus.
Det fanns också väldigt gott om eternitklädda hus på alla öarna - en tidsangivelse i sig. Jag kan tänka mig att eternitplattorna måste ha varit revolutionerande när de kom, med tanke på hur underhållsfria de var.
I en trädgård stod en man, förmodligen fiskare och grejade med sina nät.
Ännu en hamn
Nu undrar jag varför vi har så fula betongsuggor där jag bor?
På Gotland har de fina Gotlandsfår med krumma horn, här har de sjöfåglar.
I långa rader till och med!
Sista ön för den här gången blev Öckerö. Skönt att vi kunde åka på broar hela vägen.
Kyrkan finns som sig bör, mitt i byn.
Just innanför kyrkogårdsmuren på baksidan, hittade jag en något udda artikel måsta jag säga.
Vi var ute och hoppade runt som bergsgetter på hällarna och bland stenarna och där växte både röda och blå bär. Nypon kan jag gissa, men jag känner inte igen de blå.
Nu hade nästan hela dagen gått och det började kännas ännu lite kyligare.
Vi åkte till färjan och den här gången var det GÖTA.
Jag tror jag blivit kameraberoende, jag var tvungen att ge mig ut i blåsten igen och fotografera.
På den här kobben sitter en hel del Ålekråkor. Fotografen jag träffade tyckte att om man kunde få en bild på en sån när de sitter och torkar sina vingar var det riktigt bra. Jaha, upp och torka er, tänkte jag, men de bara satt där!
Vi passerade flera små öar och vips sitter det en där på en stolpe och torkar vingarna för fullt! Vilken tur jag hade.
De heter egentligen Storskarv och jag tror mig veta, att de är ganska bra på att förstöra där de går/flyger fram.
Hem till hotellet, vila/läsa lite och bli varm, sen ut för att äta en god middag. Vi gick till Bee Bar som ligger bredvid Saluhallen. Där har vi ätit väldigt gott tidigare.
Vi hann börja äta innan jag skrek ut det nya stridsropet: "BLOGG OCKSÅ!"
Sen blev det kort på maten, om än lite naggad i kanten. Gissa vem som åt vad!
Pasta med gorgonzolasås, färsk grön sparris, valnötter och parmesan.
En stor burgare med pommes frites och grönsaker.
Vi tog ingen dessert, vi blev väldigt mätta. På vår väg till hotellet gick vi in på Irländska puben och tog varsin Guinness istället.
Skönt att slippa hålla på med Halloween, det tilltalar inte mig, men så här långt kan jag sträcka mig!
Eftermiddag och kväll dag två i Göteborg
Vi åt upp HELA!
Det kändes inte som jag hade behov av att stoppa i mig något mer den här dagen. Jag kände att jag behövde röra på mig och det var jag inte ensam om. Vi strosade Haga Nygata fram och tillbaka och min nya vana trogen tittade jag inte på folk jag mötte, utan uppåt fasaderna på husen.
Vilka roliga skyltar de hade på en del butiker och i skyltfönstren också för den delen.
Det är klart att den hade varit roligare om det stått plastskor t ex, men jag tyckte det här var tillräckligt roligt.
Undrar om det fortfarande sjungs i det här huset? När hörde man senast talas om just en "Gosskör?"
Mera möjligheter att sko sig!
Får man sen fotsvett kan man köpa sig lite parfym, en klassiker - 4711 !
Cykelaffären var tyvärr stängd, där som kärestan hade tänkt sig en pratstund med cykelhandlaren. De har talat med varandra vid tidigare besök.
Lappen som berättar om cykeln Vesta 1909 gav barndomsminnen till särbon, då hans pappa brukade prata om New Departure. Som alla äldre förr kunde han inte så mycket engelska, så han uttalade det ungefär som det stavades. Ända tills kärestan själv lärde sig engelska trodde han att det hette "Never partur." Tänk bara hur vi uttalade alla utländska filmstjärnors namn när vi var små!
När vi strosat fram och tillbaka där i Haga och fikat sjunkit undan drog vi oss upp mot centrum igen.
Precis som förra gången såg vi bilar som parkerat i vårt tycke lite knepigt. Fastnar inte bilen när man går in och sätter sig och det blir tyngre?
OOOOOOOHHHhHHhhiiiiii ! ! ! ! ! ! En pappersbutik ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
"Hindra mig," bad jag och med stort motstånd lät jag mig forslas bort från förförelsen!
Ur askan i elden. Julmotståndaren ledde mig till nästa fönster och vem/vad finns där då??
Visserligen ganska fula, men de ger direkt en association till vad som snart komma skall! HÄRLIGT!
Jag gick faktiskt förbi där också, bullen måste ha innehållit något antimedel mot frestelser. Som om inte den i sig var största frestelsen!
Mera fjärilar mötte vi och nu är vi inte på Mornington.
Nu hade hjärnan i alla fall kommit ikapp och börjat fungera.
Jag kom på Kronhusbodarna och vi fick tips av någon, om att gå till Klockboden och med tanke på kärestans faiblesse för klockor var det ett perfekt mål för honom.
Jag var mer intresserad av chokladboden som också finns där.
Sagt och gjort, vi frågade två väktare efter vägen och sen tågade vi iväg.
Passerade många roliga gatunamn, bl a detta.
Väl framme valde jag att utsätta mig för klockeriet och följde med honom.
NU KOMMER EN VARNING! GÅ INTE DIT ! ! ! !
Därinne huserade två snorkiga surgubbar som aldrig någonsin varit i närheten av en charmkurs, än mindre lärt sig kundbemötande eller ens vanligt folkvett.
Vi klev in och jag sa, att här kommer det en riktigt klockfantast, väggarna var nämligen fulla med gamla klockor.
Svaret fick mig att häpna. Då hade vi nämligen kommit fel, här var minsann ingen affär och de var inga försäljare, de var urmakare! URMAKARE! URMAKARE! Det fanns gott om affärer som sålde klockor fick vi också veta, där i Klockboden skedde bara reparationer.
Vi försökte konversera en stund, i synnerhet kärestan som verkligen har ett genuint intresse, men de ignorerade hans frågor eller snäste av honom, så till sist visade vi bätte vett och sa tack och adjö.
Jag måste säga att de var en besvikelse, varför sitter det såna där surkartar på ett så populärt turistmål som Kronhusbodarna?
Jag tog mig en titt på den gamla byggnaden mitt på torget,
sen var jag in till Keramikern en sväng och vi hade sparat det bästa till sist - Chokladen.
VAD HÄNDER?
När jag kommer in kan jag inte förmå mig att köpa minsta bit, inte ens till imorgon. Det var något magiskt med den där bullen. Vi gick därifrån, avsnästa av surgubbar och med alla pengar kvar.
På kvällen insåg vi att det enda vi ätit efter frukost, var en bautabulle.
Vi gick ner för att kolla om hotellet hade mat, för vi ville inte gå ut. Vilken tur vi hade, det var "After work" på vårt hotell. Man köpte något att dricka, vi valde varsin öl och sen fick man äta hur mycket väldigt god soppa och urgott "hotellbakat" bröd man ville.
(Hotellbakat, till skillnad mot hembakat som det alltid står, fast man är på ett hotell, restaurang eller skolmatsal - det är väl inga hem?) Fast det stod ingen skylt med hotellbakat, det är bara en reflektion vi gör ibland.
Mätta och nöjda gick vi sen upp och fortsatte vår läsorgie. Vi läste ut två böcker var på tre nätter, samt ett antal tidningar och tidskrifter.
Del av andra dagen i Göteborg
Vi skulle till en MC-firma ute i periferin någonstans. Killen på firman hade sagt att det gick spårvagn dit, men som tur var tog kärestan ett beslut att ta bilen när vi hämtat den från Heden och innan vi checkade in den på nästa hotells parkering.
Inte vet jag om det går spårvagnar till Björlanda, men det var ungefär där affären låg och inte såg jag några spår heller för en delen.
Lokalsinnesbristen var 100% för min del. Nackspärr och ett Treobehandlat huvud gjorde mig inte till den bästa kartläsaren heller. Jag försökte så gott jag kunde, men det ska jag sluta med, för det uppskattades inte när vi kom fel.
Vi susade över någon stor bro, men då hade jag redan tappat riktning och nästan befintlighet också, jag blev akut selektiv mutist, då var det omöjligt att lotsa föraren fel.
Hur som helst kom vi dit vi skulle och en helt annan (snabbare) väg tillbaka. Parkerade bilen och checkade in på nästa hotell.
Eftersom mitt huvud levde sitt eget liv hade vi fått nog av kommunikationsmedel och beslöt oss att använda apostlahästarna. SKÖNT! Gå kan vi och tur är det.
Vi gick längs vallgraven med sikte mot Haga.
Stjärnan på synagogan (det utgår jag ifrån att byggnaden var)
Hösten var osedvanligt vacker på andra sidan vattnet, för solen behagade visa sig.
AHA, jag kom på vart allt regnvatten tar vägen, enkel och bra lösning!
NER HÄR -
- OCH UT DÄR!!!!
Vi fortsatte i det milda solskenet, en stolpe som nog var ett konstverk dök upp.
Det där lilla gröna nere på marken är små, små skor.
Jag såg tyvärr ingen skylt som talade om vad detta är, någon som vet?
Sedan kom vi in i parken längs vägen bort mot Haga. Jag testade hur det skulle vara att vara träd.
Flera träd var fullhängda med något färglatt, vi gick närmare och såg det här.
En förskola som låtit barnen göra fjärilar och skriva önskningar. Fint!
Mitt i ett enormt vackert höstträd!
Mycket löv blir det i stora parker. Jag kunde behärska mig, men nog hade jag lust att bara kasta mig rakt i. Kände dock min värdighet, samt fortfarande en släng av fakirkuddens verkningar, så det fick vara den här gången.
Fina hus och detaljer på hus och vi strosade runt så vi missade Haga och fick gå tillbaka en bit.
Jag minns inte när jag senast såg en "Frukt & Konfektyraffär.
När jag såg Oddfellows pampiga hus tänkte jag i mitt stilla sinne, att de borde ha råd att sponsra vår skolresa till just Göteborg. Vilket "flådigt" hus!
Kärestan insåg att vi var vilse, han frågade en vänlig dam och vips var vi i Haga.
En snabb rundvandring, där vi bl a "hälsade på" kärestans vänner från Böggda, fast i Bokrummet i Haga.
OBS: Den här gången köpte jag bara två, säger 2 böcker! (Inte Böggdaböcker.)
En annan favoritbutik på Haga Nygata är Olivolja etc.
In och smaka, smaka, smaka och sen handla lite gott.
Det är inte jag!
F I K A D A G S ! ! !
Framme vid disken låg massor med goda bakverk, alla i kolossalformat!
Mina livsandar vaknade till när jag såg att de hade nygjorda smoothies, jag valde en med hallon, min nya favoritsmak.
Sen bestämde vi oss för att det fick räcka med en bulle på oss två.
Efter detta blev det paltkoma, jag återkommer lite senare med slutet av dagen.
Tisdagkväll = jazzkväll
Idag blir det inget Göteborgsbloggande, jag är på språng mot jazzklubben där jag bör infinna mig om cirka 35 minuter. Jag tror inte jag hinner, för jag har nyss kommit hem.
Blogga om Götet är helt uteslutet denna dag. Vi har suttit i handledning på skolan, sen snabben hem och kasta i sig ett par mackor med Västerbottensost. Jag har dristat mig till att köpa ett "hjärta", som vi i familjen brukar kalla mittbiten, vare sig det är på en ost, melon eller annat som är godast i mitten. (Alltså inte en hjärtformad ostbit).
MMMMMMmmmmm vad gott det var! Den är verkligen drottningen bland ostar!
Jazzklubben är Örebro Jazz & Bluesklubb där jag numera har en plats i styrelsen. Då bör man vara närvarande på konserterna och finnas till hands där det behövs. Vi ska sälja biljetter, stå i dörröppningen och ta emot både gäster och biljetter, hälsa välkommen, presentera banden, något som C är helt suveränt duktig på, sälja skivor och mycket mer.
I höst har vi och har haft ett väldigt bra program, i min smak i alla fall. Ikväll ska vi lyssna på Meta Roos, för mig är det första gången. Jag har inte varit hemma en enda gång av alla de gånger hon varit här tidigare, så det ska bli intressant.
Nästa gång kommer Georg Riedel, Jan Lundgren och Jan Allan, det tror jag blir hur bra som helst. Kolla gärna länken med program, foton, information mm och framför allt: Ge jazzen en chans, kom och lyssna!!!!
Göteborg i tre dagar, här är den första!
Vi åkte rätt in i smeten och letade oss fram till Heden efter att bara ha frågat en gång om vägen. Där parkerade vi och tog våra rullväskor och gick några hundra meter så var vi framme vid Mornington.
Vi blev mycket väl mottagna! När vi tog fram vinstchecken fick de oss att känna oss väldigt, mycket extra VIP!
Vilken skillnad mot Bjertorps slott, där vi hamnade i träkåken med det fashionabla namnet "Jaktvillan", när de fick se vår Coop-check.
Inte nog med att det var gratis allting, vi var Stravaganzakunder, vilket innebar att vi hade fri tillgång till den häftiga kaffebaren i entrén, med valfria godsaker till. Där fanns allt från lyxiga chokladpraliner till sprakande färska wienerbröd och höga muffinsar.
Rum 610 fick vi och efter viss möda lärde vi oss hur man åker hiss med hjälp av sitt nyckelkort.
Vårt rum såg ut exakt som den bilden jag tog från nätet när jag skrev att vi skulle till Mornington.
Sängen en ren dröm, kuddarna tyvärr fakirkuddar, det syns väl? Tog nästan död på min nacke och skallen värkte som aldrig förr nästa morgon.
URHÄFTIG tapet!
- och en divan!
- vilken måste testas omedelbart!
Glaset är tomt, det håller jag i bara för det ska se extra lyxigt ut! ("Oj, vad det ska arrangeras", muttrar kärestan som måste ta kortet.)
Rummet var väldigt mycket svart, det är tydligen inne nu. Jag tycker det är jobbigt när jag inte ser ordentligt, för inte var det så värst många watt i lampan över skrivbordet.
I badrummet låg en intressant ask, svart med guldfjäril, som jag hade lite svårt att komma in i.
Jag vände och vred på den och lyckades till sist, tänk om det var praliner.....
Det var det inte. Det var nödvändor - ett överlevnadskit kan man nästan kalla det.
Vi upptäckte rätt snabbt att guldfjärilar var hotellets signum på något vis. De fanns lite här och där. Utanför vår dörr t ex.
På väggen
Lite fler bilder från vårt rum som sonen och sonhustrun var nyfikna på.
och till sist utsikten!
Kaffebaren frekventerade i synnerhet jag ganska friskt! Vi testade flera olika sorters tillagning, samt två sorters bönor. Här ett par av dem.
Dubbel Macchiato med två praliner.
Americano med hallonmuffins och pralin
Cappuchino med färskt wienerbröd med underbar grön pistageklet!
Jag var lite fundersam över var matsalen låg. Den var mitt framför mig visade det sig!
Dörren var gömd i ena hörnet av det här rummet.....
........med den här tapeten. "Böcker" nu igen.
Vi var ute en liten sväng på kvällen för att se oss omkring, äta något och kanske ta en öl. Vad hittar vi då?
En Irländsk pub - The Dubliner. Valet var givet!
Sen ut på stan och där kom nästa höjdare. Bokutförsäljning! Ännu mera böcker!!!
Där sögs vi in och blev kvar ett tag, det blev inte så dyrt, men ännu mer trångt i våra bokhyllor. Jaja, man kan missbruka värre saker än böcker!
Julbelysningen var redan uppe, men tack och lov var den inte tänd. Sånt får man inte tjuvstarta med, däremot kan man som bekant gärna hålla på med julklappar hela året. Det är helt okej.
Frukosten morgonen efter avnjöts innanför bokdörren. Alla bord var dukade med ställ med kryddor, tandpetare och kritor om någon plötsligt skulle drabbas av ett kreativt ryck.
Jag drabbades inte, för jag hade fullt upp med span på en man som antingen var Sven Wollters dubbelgångare, eller så var det originalet. Finkänslig som jag är rusade jag inte fram för att "känna" på honom. Undrar om han var där och åt frukost med oss vanliga människor just den dagen?
Det var lite fina dekorationer också, jag tittade inte bara på Sven.
Efter inmundigad frukost var det dags för vedermödor och irrfärder ut i förorterna, dem berör vi ytterst lite i ett senare inlägg!
Fortsättning och sen adjö till Skara
Jag kollar ofta uppåt numera för att se hur mycket vackert som bara fåglarna får se, om man inte böjer på nacken. Jodå, det var någon för mig odefinierbar krusidull på toppen, på en del av tornen på domkyrkan.
Då fick jag för mig att titta ner också och där var det gott om fossil i gatstenen.
Det gäller att inte "sova" sig igenom livet helt klart, då missar man förmodligen ganska mycket.
Kyrkan var pampig, men allt ryms inte ens i min excellenta kamera, det får bli när jag uppgraderar nästa gång.
Framför den här gaveln var en mur med olika kopparstick, här är något med biblioteket, konstigt att jag valde just det, eller??? Nej, det föll sig helt naturligt, jag älskar ju böcker!
Vi gick in, det fanns mycket vackert därinne.
Altaret
Predikstolen
Orgeln
Ett av många fönster med glasmålningar
Det Soopska gravmonumentet, där han Erik Soop vilar i en kista i monumentet, medan hustrun ligger begravd under kyrkans golv. Ännu en fråga jag vill ha besvarad - varför är det så?
Monumenetet är svulstigt, av svart marmor och vit alabaster!
Det där störde mig lite, med hustrun under golvet, tur jag hittade några vackra brudkronor som avslutning på min rundvandring i domkyrkan.
Vi insåg att Göteborg väntade på oss, men jag hann med ett par bilder utanför kyrkan också.
Ett litet hus precis snett över gatan, antar att det är gammalt och jag tyckte det var väldigt fint. Jag gillar gula hus, och tyckte det såg lite grann ut som det kommit vilse, med alla stora stenbyggnader runtomkring sig.......
......för strax bredvid låg biblioteket, även det i en anrik gammal byggnad.
Man ska tydligen arbeta natt och lägga in bloggen på morgonen. Fort och lätt gick det här!
Göteborg nästa!!!!!
Avfärd torsdag förmiddag mot Göteborg
Vi for iväg i torsdags mot Göteborg efter en mycket sen frukost, utan något mer bestämt än att vi inte skulle stressa ett enda dugg de här dagarna.
Jag hade tagit med några skivor med gamla 60 - och 70- talslåtar, så vi satt ganska tysta i början av färden och bara var nostalgiska. Fast det håller inte så länge, dyker det inte upp något utanför bilfönstret så dyker det upp något i min rörliga skalle som jag måste prata om, i alla fall om det inte är för tidigt på dagen, för då är jag helst TYST!
Vi passerade Göta kanal, det var kav lugnt på skilsmässodiket.
Kärestan passade på att kolla om bilens hastighet stämde med ljusskylten längs vägen och jag slet upp kameran, varvid han ropade till: "Blogg också!"
Det har blivit någon slags betingad reflex hos honom när han ser min kamera. Pavlov visste hur det gick till och nu vet jag att det även fungerar på människor.
Det dröjde inte länge förrän vi kom ner på Västgötaslätten och där pågick uppmontering av nya vindsnurror. De är väldigt stora.
Sen kände vi efter lite extra om vi inte var fikasugna och det var vi förstås. "Skara," sa jag, för där tyckte jag mig aldrig ha varit. Undrar om det verkligen är så?
Vi har oftast inga kommunikativa problem, så vi hamnade i Skara, fik som fik tror jag kärestan tycker och jag som är mer kräsen vägrar vägkrogar med Delicatosoritment. In i städerna längs färdvägen, det brukar alltid ge någon bonus i form av något mer att titta på än vägkanten vi passerar.
Skara, de hade mycket som passade oss och då gick vi ändå bara några kvarter runt cafeét som jag redan glömt namnet på. Det kan ha varit Nockes.....!
Jag fick syn på ett hus med noter på väggen och nedanför några konstiga soffor och fåtöljer innanför ett staket. Jag som inte gillar grönt, tyckte t o m färgen var konstig, men var ändå nyfiken.
Sen såg jag att det stod "Roser´s Salonger" på en skylt på väggen och då förstod jag att det väl är något slags nöjespalats och att möblemanget förmodligen hörde dit. 
Min färg var det då inte i alla fall. Jag hade en sån tröja en gång, som jag köpte en sommar då jag råkat få lite sol på mig så att jag inte var naturligt blek. När den lilla brännan släppte och jag hade tröjan på mig såg jag alltid ut som jag led av svår magsjuka. När jag insåg det hamnade den hos Myrorna!
Vi slank in på cafét som jag inte minns namnet på och där fanns de mest gigantiska chokladbollar jag sett i hela mitt liv.
Jag bad tjejen bakom disken sticka in handen för att få en jämförelse. Hon berättade då att de var tvungna att väga 250 gram styck. Fyra på ett kilo alltså...........
Om jag valt en sån gissar jag att jag skulle fått samma färg i ansiktet som när jag hade på mig den gröna tröjan. MEN, lite frestande var det.
Här är dock mitt slutgiltiga val, en pecannötpajbit och en latte.
Vi gick även förbi ett gammalt hus med skylten BAD. Fint det också, roligt att skylten är kvar och ännu roligare om huset inrymmer ett bad även idag. 
Efter fikat tågade vi vidare, för vi hade sett två kyrktorn sticka upp bakom en gammal stor tegelbyggnad. 
Jag frågade en gosse vi mötte om det var domkyrkan. "ÖÖÖÖöööhhh", fick jag till svar, sen samlade han sig och sa att det låg en kyrka därborta. Jag bara hoppas att han inte var skarabo.
Vi rundade tegelbyggnaden som visade sig vara ett gammalt läroverk, högre till och med. Då undrar jag: Fanns det lägre läroverk också?
Kärestan undrade inte över det, han undrade över varför de inte ställt om klockan till vintertid. 
Vi har helt klart olika fokus när vi är ute!
Kyrkklockan gick rätt. Vilken tur!
Nu får det räcka för ikväll, bloggen är mer än seg och det tar flera minuter att ladda upp varenda bild.
Det kommer mera Skara imorgon, det är ett som är säkert!
Uppehåll
Syftet är dock att koppla av, ligga och jäsa på hotellen med en massa böcker, sen masa sig ut och äta mat som någon annan har lagat och bara slappa och vila.
Jag skulle ljuga om jag sa att vi inte ser fram emot de närmaste dagarna.
Första natten bjuder sonen på, han vann en övernattning på Mornington och skänkte den till oss.
Sedan har vi bokat 2 nätter med Coopchecken på First Hotel G.
Där har vi bott förut när vi varit i Göteborg och det är hur lyxigt som helst. Det är ganska nybyggt och ligger mitt i stan ovanpå centralstationen, men är helt ljudisolerat.
Jag skulle också ljuga om jag låtsades att jag inte längtar! Det gör vi båda förresten.
Ses söndag!
Dockparad
Nu tittar jag in hos min kompis I-L igen, där jag var för några veckor sen när vi gick på Hallsbergsmarken.
Hon tycker mycket om gamla dockor och har lyckats samla på sig några stycken. Ofta har de gamla, slitna och även fula kläder, men då får de nya, fina av sin nya "mamma". Det är lätt att se vilka färger den nya dockmamman gillar.
Dockorna sitter i en soffa i väntan på att deras hylla ska bli färdig och uppsatt på väggen. Den låg på tork på vinden när jag var där.
Från andra hållet också, så man ser allas ansikten.
Tilll sist lite närbilder
Den sista sitter på egen stol i hallen, hon kanske har lite finare anor än de andra?
Det är roligt att titta på dem, alla är olika och om man tänker på alla Barbies idag, som är lika över hela världen, så är de här onekligen mer intressanta. Tänk om de kunde tala, så man fick veta var de kom ifrån och vad de varit med om.
Jag har ägt en liknande. Jag fick den som 7-åring, när vi var i Italien. Hon hade ljusblå klänning och var ganska lik den näst nedersta, men hade brunt hår.
Jag fick aldrig leka med den, hon skulle sitta på sängen och vara fin dam.
Jag har ingen aning om vart hon tog vägen, hon kanske hittar hem till den här samlingen vackra damer någon gång, om hon finns kvar därute någonstans.
Förresten, den här tavlan är också hemifrån I-L. Den är väldigt fin och passar ihop med dockorna tycker jag.
Hundar i Hallsberg
De har ganska många hundar hemma hos bror och svägerska och jag passade på att supergosa med lilla Ella, så pass att jag fick mig en lammullströja på köpet. Eller kanske inte....... men det såg ut så när jag släppte ner henne. Jag hade min svarta tröja och den var som Esau, väldigt luden!
Även om jag nu har umgåtts med hundar en kväll, betyder inte det att jag svängt från kattmänniska till hunddito, däremot tycker jag så klart om djur, men fortfarande mest om katter och sen kommer konstigt nog, sköldpaddor.
Hundar kommer sen någonstans, eller hästar, fast det har jag aldrig haft någon, bara grannens som stod i vår trädgård ibland när de tyckte gräset var grönare på vår sida.
Äsch, jag vet inte vad jag tycker känner jag. Det spelar förresten ingen roll, jag har bara någon enstaka silverfisk för tillfället och de är definitivt inte på min favolista!
Nog filosoferat om djur, här kommer lite hundar från Bisens kennel.
Niña och Mozart
Isa
Ella
Betty
Asta
Det finns en York till - Diva - men hon lyckades inte fastna på någon bild.
Paris Hilton look a like????
MY NAME IS PARIS HILTON ! ! ! ! ! !
- AND LITTLE TINKERBELL!!!!!!!!!!
Är det likt??????
Äsch, det är jag och svägerskans lilla Ella. Hur kunde ni missa det?
Nästan fotoförträngning
Just innan vi högg in på förrätten, som man liksom får göra sin egen del av, kom jag ihåg kameran.
Det är "Ostmojs".
Naturligtvis hette det inte så från början, för övrigt har jag ingen aning om var det började. Jag fick receptet från nästansystern för många, många år sen, minst 25, för sonen är 28 och han har alltid känt till den här rätten.
Man tar så många rån man vill - ett i taget lämpligast, annars blir de svampiga - brer på ostmojs och njuter. Till det drack vi öl.
Sen blev det så trevligt att när vi ätit en portion av huvudrätten och jag fyllde på skålarna och bjöd om skrek jag till: "KAMERAN!". Alla hoppade till (ja, inte särbon förstås, han tänkte säkert "Blogg också" i sitt huvud och satt lugn, han vet hur det är). Jag förklarade att jag skulle lägga ut bilder av maten på bloggen, men att ingen behövde vara med på bild om de inte ville.
Det ville de inte.
Här är kycklingen.
Det är "Anettes bästa kyckling", det har jag kallat den eftersom kompisen jag fick receptet av sa så.
Praktiskt, då vet jag vilken av alla goda kycklingrätter det är, när jag letar i kokboken. Gästerna fick ett italienskt vin som heter något på C, vi som inte dricker sånt fortsatte med öl.
När det sent omsider blev dags för dessert valde jag medvetet att vänta med kameran så att man kunde se in i pajen. Det gula ser så läckert ut, tycker jag.
Det är citron- marängpaj med vispgrädde. En av de allra godaste efterrätterna jag vet och det tyckte tydligen alla, för det blev nästan ingenting kvar när vi tilll slut var redo att försöka förflytta oss till lite bekvämare möbler.
Till desserten hade jag köpt ett annat italienskt vin, vitt, lite mousserande och lite sött. På etiketten stod det: "Nivole" Om jag minns rätt var det ett Muscatvin. Det är inte lätt när man inte är intresserad av vin, men på systembolaget är de hur hjälpsamma som helst med såna här frågor.
Tjejen jag frågade om val av vin ville veta exakt vad vi skulle äta och sen gick hon med mig runt och förklarade och visade olika viner. Jag gjorde så klart som hon sa, annars hade det kunnat bli hur tokigt som helst. Nu blev det bra istället.
Vi förflyttade oss som sagt in till rummet och sjönk ner i lite bekvämare möbler och där blev vi resten av kvällen. Jag malde bönor och kokade kaffe och till det lyckades vi få ner varsin Bernadottepralin, som egentligen inte ska säljas förrän nästa år. Dock fanns de till försäljning på Venus Choklad på Chokladsalongen i Askersund i september och jag hade sparat dem till just den här kvällen.
Till kaffet smakade vi också på "Limocello" i två olika varianter, dels Limocello från Sorrento, dels "Crema di Limocello" som är en variant med grädde. (Bild från nätet)
Vill bara visa den mycket vackra blombukett jag fick av våra kära vänner när de kom.
Nu blev det bråttom
Det är våra goda vänner I-M och L som kommer på middag, inte de kunglige, men han vill ha det mer snyggt och ordentligt än jag och då får han så gärna göra det.
Duken som var för skrockig kom ut från linneskåpet där den legat ihopvikt, nytvättad och manglad. Han gillade inte mangelvecken. Nu stryker han!
Jag måste ila ner i köket, sen in i badrummet och fräscha upp mig innan jag kan sticka ut och tända lilla välkomstlyktan och stå lugn och sansad i dörren och säga välkommen.
Det är lugnt, nästan allt är färdigt även om huvudrätten är helt rå än.
Kanske hinner jag ta kort på maten den här gången, inte bara tomma tallrikar.
Vi hoppas på en trevlig kväll!
