England Dag 3 - del 2
Jag klängde upp på muren för att se vad som fanns bakom. Det BLÅSTE!
Mera fina trädgårdar och därborta ett ställe som utifrån såg ut som en grön tunnel, en pergola kanske? Det såg intressant ut.
Vi såg till att komma närmare den delen, det var mycket mer trädgård kvar att utforska och jag var nyfiken på hur tjusigt det var inuti tunneln.
Aningen besviken kan jag väl säga att jag blev, inte ens en liten träbänk, men småfåglarna flög ut och in och luften stod stilla därinne, utan minsta pust.
Men när jag kom ut därifrån stod det en finfin staty i nischen nedanför trappen.
Vi gick runt, hit och dit i denna "nya" trädgård. Här var det ganska stramt.
Ett fint solur
- och någon som tappat ett fickur i gruset, trodde herrarna.
De försökte ta upp det, men inte gick det. Det var ett lock till någonting och satt fast.
Här och där kändes det som någon tittade på en!
Det är ansikten i det som inte är fönster, men ser så ut.
Det pågick utplantering och rabattskötsel på flera ställen.
Här kommer lite bilder från de sista delarna av trädgården som vi hade kvar, alldeles innan den exotiska delen. Det var otroligt välskött precis överallt och allt växte som det "skulle".
Det var nästan befriande med ett träd som visade lite motstånd mot det perfekta.
Sista inhängnaden på vår väg mot utgången.
Och därborta stod kärestan och tog kort på samma motiv som jag på min kant.
I öppningen i häcken står plötsligt den levande stayn igen.
Den exotiska delen med citrusplantor i stora planteringskärl.....
....och en växthus med en gigantisk vinstock som var från mitten av 1700-talet.
Utanför växthuset fanns en icke uppodlad, men mycket bördig jordplätt. Där hämtade vinrankans alla rötter sin näring ifrån. 250 kg druvor gav den, sa någon. Jag vet inte!
På väg ut fick jag verkligen mitt lystmäte vad det gäller skorstenar.
Nu var vi nöjda och ville gå ut, då var det så fiffigt, att för att komma till utgången måste man passera shopen.
Nu till den stora frågan. Gick vi in eller ut?
Alltså in i shopen, eller ut ur palatset? Det återstår att se när resedagboken fortsätter.
Mera fina trädgårdar och därborta ett ställe som utifrån såg ut som en grön tunnel, en pergola kanske? Det såg intressant ut.
Vi såg till att komma närmare den delen, det var mycket mer trädgård kvar att utforska och jag var nyfiken på hur tjusigt det var inuti tunneln.
Aningen besviken kan jag väl säga att jag blev, inte ens en liten träbänk, men småfåglarna flög ut och in och luften stod stilla därinne, utan minsta pust.
Men när jag kom ut därifrån stod det en finfin staty i nischen nedanför trappen.
Vi gick runt, hit och dit i denna "nya" trädgård. Här var det ganska stramt.
Ett fint solur
- och någon som tappat ett fickur i gruset, trodde herrarna.
De försökte ta upp det, men inte gick det. Det var ett lock till någonting och satt fast.
Här och där kändes det som någon tittade på en!
Det är ansikten i det som inte är fönster, men ser så ut.
Det pågick utplantering och rabattskötsel på flera ställen.
Här kommer lite bilder från de sista delarna av trädgården som vi hade kvar, alldeles innan den exotiska delen. Det var otroligt välskött precis överallt och allt växte som det "skulle".
Det var nästan befriande med ett träd som visade lite motstånd mot det perfekta.
Sista inhängnaden på vår väg mot utgången.
Och därborta stod kärestan och tog kort på samma motiv som jag på min kant.
I öppningen i häcken står plötsligt den levande stayn igen.
Den exotiska delen med citrusplantor i stora planteringskärl.....
....och en växthus med en gigantisk vinstock som var från mitten av 1700-talet.
Utanför växthuset fanns en icke uppodlad, men mycket bördig jordplätt. Där hämtade vinrankans alla rötter sin näring ifrån. 250 kg druvor gav den, sa någon. Jag vet inte!
På väg ut fick jag verkligen mitt lystmäte vad det gäller skorstenar.
Nu var vi nöjda och ville gå ut, då var det så fiffigt, att för att komma till utgången måste man passera shopen.
Nu till den stora frågan. Gick vi in eller ut?
Alltså in i shopen, eller ut ur palatset? Det återstår att se när resedagboken fortsätter.
England igen. Dag 3 - del 1
Fredag 14 maj
Idag var det spränghuvudvärk som förmodligen kan skyllas på kudden, koffeinbrist, gårdagens bussresa, vätskebrist eller en kombination av alltihopa.
Jag duschade länge, läääääänge i minikabinen - det hjälpte inte. Jag fick ta en inre dusch med Treo och lite bättre blev det.
Frukosten idag var en aning annorlunda, den engelska delen bestod av äggröra, korv, potatiskaka och vita bönor i tomatsås. Jag avstod bönorna och lyckades bara få i mig halva korven. Den var inte "My cup of tea".
Toast, te, juice, yoghurt och en banan (som vi tog med oss.)
Vila frukost och koll av kamera, pengar mm, sedan gick vi + I-M och L till busshållplatsen. Vår plan var Hampton Court på förmiddagen och Sunbury på eftermiddagen. Vi hade också fått noggranna instruktioner om att bussbiljetten kostade £ 2 och att vi var tvungna att ha jämna pengar, för man fick inte tillbaka någon växel. 
Vår dagsplanering sprack kan jag säga direkt. När vi kom fram och löste in oss, fick vi ett programpaket som täckte in hela dagen om vi hade önskat det.
Först gick vi runt och tittade lite och fotograferade vackerheter. 
VAD ÄR DET FÖR BLOMMA ? NÅGON SOM VET ?
Efter det ville alla fika, jag tog kaffe och två shortbread, kärestan tog te och chokladfylld muffins (alltså med vit och mörk choklad, misstänkt lik dem jag brukar baka).
Innan vi kom fram till caféet gick vi igenom rosenträdgården. Inte mycket blommade där heller, men vilken anläggning. Det är lätt att förstå hur det doftar där mellan murarna när det börjar blomma.
Innan klockan var 11 och det skulle börja, gick vi runt och tittade lite.
JAG GILLAR SKORSTENAR, SPECIELLT I ENGLAND!
SITT INTE HÄR OM DET VAR SÅ ATT DU HADE TÄNKT DET!
Små drakar längs takkanten, de var riktigt söta!
I Hampton Court Palace utspelades hela Henry VIII:s bröllopsdag med Katheryn Parr. Det var olika scener från 11.00 och framåt, oftast i 30 minuters intervall och vi - publiken - drogs aktivt med i spelet.
Vi hakade på ute på Base Court och var med alla andra en del i första akten i föreställningen.
Efter det gick vi runt i palatset och tittade. 
GOLV
TYGKLÄDD VÄGG
TAVLOR
HÖRNET PÅ RAMEN
Det var kallt därinne och när vi började frysa gick vi ut. Trots att inte särskilt mycket hade börjat blomma, var det otroligt vackert överallt.
Vi gick en bit längs Themsen och tillbaka, på ena sidan floden, på andra sidan staketet med palatset och trädgårdarna bakom, men in fanns ingen väg. 
Vi fick gå samma väg tillbaka och passerade ett riktigt stort träd som i hög grad var värd för mistel. Det var stora bollar som växte på en massa olika grenar.
Vi fick leta oss in i trädgårdarna med hjälp av kartan och kom på så vis in i grönskan.
Det var så skönt att strosa runt där i sakta mak. Ta kort på lite tulpaner, 
titta på de formklippta träden som stora koner, fontäner och extremt välskötta gräsmattor. Nåde det grässtrå som vek sig åt fel håll.
Där mitt på det täta gräset stod en staty jag ville se och jag törs beträda gräset.
Han var inte finare än att fåglarna kunde använda honom som toalett!
Vi var in i huset och tittade på Royal Tennis Court - en inomhustennisbana. Mindre än en vanlig, väl nätad vid rutorna och annorlunda racketar. 
Det var två herrar (gubbar) därinne bakom en låst dörr, men så kom en kille och skulle in och jag skyndade mig att sticka in kameran och trycka av för en bild. Annars hade det blivit bara en genom glasrutan och skyddsnätet. Kul att ha ett av varje och den utan nät blev onekligen bättre.
Ut igen, man kunde ta en tur med häst och vagn à £ 3 / person. I-M och L gjorde det. Vi drog runt och tittade i rabatterna medan de åkte.
Tiden gick fort, vi började gå mot utgången och hamnade förstås i nya trädgårdar. Det är en gigantisk anläggning och så mycket vackert överallt.
Dessa nya trädgårdar skriver jag vidare om i nästa inlägg!
"Julafton" 21 maj
Igår var det julafton!
Det är sant.
Mina kära arbetskamrater är väl medvetna om min passion för julen och med tanke på förra månadens födelsedag som jag firade, skulle även de fira den och mig. I mitt arbetslag gör vi alltid det när någon fyller med en nolla efter första siffran.
Veckan efter jag fyllt låg en skriflig anmodan från arbetslaget på mitt skrivbord. Jag fick några alternativ och ombads att kryssa i ett datum när jag inte var upptagen, det blev 21 maj.
För några dagar sen pekade min arbetskamrat A på mig och sa:
"Klockan 17 på fredag ska du vara beredd hemma hos dig."
Något mer fick jag inte veta.
Igår var jag beredd, normal nöjesklädsel hade jag lyckats klämma ur A att jag kunde ha på mig. På slaget 17.00 kom hon cyklande utanför mitt köksfönster, hon hade en luciakrona på huvudet........!
En stund senare hade även jag grenslat velocipeden.
Hon tog täten och vi cyklade iväg. Hela tiden uppmanade hon mig att vi skulle sjunga julsånger. Hon är så där lagom galen, så att hon hade luciakrona på sig störde mig inte . Däremot hatar hon mer eller mindre julen, så lite brydd var jag över julsångerna, men jag föll in och vi skrålade "Julen är här", "Tänd ett ljus", "Luciasången" m fl medan vi cyklade genom de västra förorterna.
Lokalsinne har jag fortfarande inte, så jag vet inte vart vi kom - typiskt nog.
Mitt arbetslag, med förstärkning av två f.d arbetskamrater som vi gärna har med och minus M-L som är sjuk, väntade i en park!
En grön filt låg utbredd på gräset och där fick jag sätta mig och fick varm glögg, en liten gran, ett julbrev och en liten julklappssäck! (De har äntligen fattat julens storhet och att man kan hålla på hela året utan problem).
Till glöggen fick jag pepparkakor och ost
Jag öppnade julbrevet, det var ett fantastiskt julkort, där jag var med som julkula på kuvertet -
- och de andra i en tredimensionell gran inuti.
Medan jag höll på med det sjöng de julsånger och drack glögg
Så blev det dags att öppna julklappar. Ingen var märkt, jag skulle öppna samtliga och sedan gissa vem som köpt vad. JÄTTEROLIGT!
Lite mera glögg och sen drog jag igång.
Ingen hade med någon sked, så det här är tekniken för att få i sig russinen
A passar på att äta lite pepparkakor och ost medan jag ägnar mig åt paketen.
De ser roade ut - antijulfolket!
Sköldpaddan var lätt, den var från T.
Här har jag däremot fått problem - vätskeersättning....?!?
Till slut hade jag med ganska mycket hjälp löst det hela. Två var kristallklara - sköldpaddan från T och ett par knallblå kattörhängen från Å.
Chokladklubborna gick också ganska lätt, men de andra fick jag klura mycket på. Det var bra och roliga saker alltihopa, mer choklad, vätskeersättningen om drinkfesten i sommar skulle bli för svår och en spännande italiensk olivolja.
De har verkligen kläm på vad jag tycker om, det tyder på god arbetslaganda!
Efter paketöppningen var det dags att cykla igen. Här vill jag bara tala om att det var ICA-glögg vi drack, så det gick lugnt tillväga.
Vi cyklade ner på stan och hamnade slutligen på den italienska restaurangen Al Forno. Dit kom också en av våra hemspråkslärare M.
Vilken toppenrestaurang och vilken god mat!
Vi valde lite olika från menyn!
Jag valde grillad lammfilé med ruccola, soltorkad tomat, rödlök, chevrecreme och vitlökssky. Potatisgratäng fick alla som valde kötträtter.
Här är bilder på all den andra maten!
Vi satt länge och åt och drack, mat och dessert, kaffe av olika slag och stämningen var hög. Al Forno kommer att få fler besök av mig, det är ett som är säkert.
Dock, inget kalas utan kras!
För att få till en långbord hade de satt ihop flera småbord, de små var aningen ostadiga och när P hängde lite på armbågen mot bordshörnet vek det ner sig och han fick nästan strike på de glas som stod på det bordet.
Här konstaterar han precis att det bara är ett ben i mitten under bordet.
Serveringspersonalen kom ilande och röjde av.
Vi fnittrade mest, sånt där är inget man kan rå över, det bara händer.
Lite svinn får man räkna med !
TACK KÄRA ARBETSKAMRATER FÖR EN FANTASTISK KVÄLL ! ! ! !
Det är sant.
Mina kära arbetskamrater är väl medvetna om min passion för julen och med tanke på förra månadens födelsedag som jag firade, skulle även de fira den och mig. I mitt arbetslag gör vi alltid det när någon fyller med en nolla efter första siffran.
Veckan efter jag fyllt låg en skriflig anmodan från arbetslaget på mitt skrivbord. Jag fick några alternativ och ombads att kryssa i ett datum när jag inte var upptagen, det blev 21 maj.
För några dagar sen pekade min arbetskamrat A på mig och sa:
"Klockan 17 på fredag ska du vara beredd hemma hos dig."
Något mer fick jag inte veta.
Igår var jag beredd, normal nöjesklädsel hade jag lyckats klämma ur A att jag kunde ha på mig. På slaget 17.00 kom hon cyklande utanför mitt köksfönster, hon hade en luciakrona på huvudet........!
En stund senare hade även jag grenslat velocipeden.
Hon tog täten och vi cyklade iväg. Hela tiden uppmanade hon mig att vi skulle sjunga julsånger. Hon är så där lagom galen, så att hon hade luciakrona på sig störde mig inte . Däremot hatar hon mer eller mindre julen, så lite brydd var jag över julsångerna, men jag föll in och vi skrålade "Julen är här", "Tänd ett ljus", "Luciasången" m fl medan vi cyklade genom de västra förorterna.
Lokalsinne har jag fortfarande inte, så jag vet inte vart vi kom - typiskt nog.
Mitt arbetslag, med förstärkning av två f.d arbetskamrater som vi gärna har med och minus M-L som är sjuk, väntade i en park!
En grön filt låg utbredd på gräset och där fick jag sätta mig och fick varm glögg, en liten gran, ett julbrev och en liten julklappssäck! (De har äntligen fattat julens storhet och att man kan hålla på hela året utan problem).
Till glöggen fick jag pepparkakor och ost
Jag öppnade julbrevet, det var ett fantastiskt julkort, där jag var med som julkula på kuvertet -
- och de andra i en tredimensionell gran inuti.
Medan jag höll på med det sjöng de julsånger och drack glögg
Så blev det dags att öppna julklappar. Ingen var märkt, jag skulle öppna samtliga och sedan gissa vem som köpt vad. JÄTTEROLIGT!
Lite mera glögg och sen drog jag igång.
Ingen hade med någon sked, så det här är tekniken för att få i sig russinen
A passar på att äta lite pepparkakor och ost medan jag ägnar mig åt paketen.
De ser roade ut - antijulfolket!
Sköldpaddan var lätt, den var från T.
Här har jag däremot fått problem - vätskeersättning....?!?
Till slut hade jag med ganska mycket hjälp löst det hela. Två var kristallklara - sköldpaddan från T och ett par knallblå kattörhängen från Å.
Chokladklubborna gick också ganska lätt, men de andra fick jag klura mycket på. Det var bra och roliga saker alltihopa, mer choklad, vätskeersättningen om drinkfesten i sommar skulle bli för svår och en spännande italiensk olivolja.
De har verkligen kläm på vad jag tycker om, det tyder på god arbetslaganda!
Efter paketöppningen var det dags att cykla igen. Här vill jag bara tala om att det var ICA-glögg vi drack, så det gick lugnt tillväga.
Vi cyklade ner på stan och hamnade slutligen på den italienska restaurangen Al Forno. Dit kom också en av våra hemspråkslärare M.
Vilken toppenrestaurang och vilken god mat!
Vi valde lite olika från menyn!
Jag valde grillad lammfilé med ruccola, soltorkad tomat, rödlök, chevrecreme och vitlökssky. Potatisgratäng fick alla som valde kötträtter.
Här är bilder på all den andra maten!
Vi satt länge och åt och drack, mat och dessert, kaffe av olika slag och stämningen var hög. Al Forno kommer att få fler besök av mig, det är ett som är säkert.
Dock, inget kalas utan kras!
För att få till en långbord hade de satt ihop flera småbord, de små var aningen ostadiga och när P hängde lite på armbågen mot bordshörnet vek det ner sig och han fick nästan strike på de glas som stod på det bordet.
Här konstaterar han precis att det bara är ett ben i mitten under bordet.
Serveringspersonalen kom ilande och röjde av.
Vi fnittrade mest, sånt där är inget man kan rå över, det bara händer.
Lite svinn får man räkna med !
TACK KÄRA ARBETSKAMRATER FÖR EN FANTASTISK KVÄLL ! ! ! !
Dag 2 - del 2
Fortsättning torsdag 13 maj
Räkna var den usel på - GPS:n. Det var småvägar, vägarbete med stopp i ena riktningen och till slut en präktig "trafficjam".
Körledaren K-M ändrade förutsättningarna för hemkomsten 3 gånger. Sista och slutgiltiga budet blev: Snabbt in på rummet, byt till körklädsel, ta pärm och sjal/slips och iväg till bussen igen = 8 minuter!
Ett sånt rafsande och hafsande det blev. Busschauffören väntade och skjutsade oss till kyrkan 18.45. Fort in och upp på läktaren och 19.00 började vi sjunga.
Det var inte så mycket folk i kyrkan och ännu färre som brydde sig om vad vi, den svenska kören, höll på med däruppe. Lite frustrerande var det med alla som umgicks med varandra därnere, som på ett cocktailparty och sorlet steg upp till oss mellan sångerna.
Det var 9 ungdomar som skulle konfirmeras och vi skulle sjunga under ceremonien. Nå, unga och unga, det var ett par äldre också, tyckte jag.
Nya ceremonier, samtliga skulle döpas först. Det såg inte vi från läktaren, för det pågick precis under oss. Efter det blev det konfirmation och sedan nattvard, allt utfördes av en ny och ung biskop. Vi var med i liturgin så gott det gick.
Efter att konfirmanderna fått nattvarden var det församlingens tur. Nästan hela kören travade ner och knäböjde på de fina kuddarna och av allt folket i kyrkan var det bara min käresta och en annan köranhörig som inte tog den.
Sammanlagt höll det på cirka 2 timmar. Jag var alldeles yr innan det var färdigt (och jag hade inte tagit nattvarden och druckit av det lokala vinet), men intressant var det och den lille biskopen var där och deltog aktivt hela tiden.
Vi blev lotsade av en riktigt rekordelig kyrkans insatskvinna till "The Hall" - (församlingshemmet). Hon tog oss via prästens trädgård, mellan två höga häckar och över en parkeringsplats fram dit och där var uppdukat en liten buffé. Jag förstår nu, att vi i Sverige inte har fattat vad en liten buffé är.
Det var ett jättestort långbord fyllt med kall buffémat och sötsaker och ett nästan lika stort med glas som skulle fyllas med juice, vitt- och rött vin.
Det var bara att stoppa i sig. Jag åt en massa gott, en ägg- och salladsskottsmacka, en med lax, 2 rullar med sparris, en citronkrämsmuffin, en kokosboll, några långa brödhistorier med ost som gräddats in i brödet, 2 stycken chips (exakt 2 stycken), en kokoskaka och ett glas juice. Sedan var jag mätt - kanske inte så konstigt?
Rätt som det var kom en av prästerna med 4 stora raketer som skulle fyras av för: Fadern, sonen, den helige Ande och kyrkan.
Han drog med sig en massa av folket, bl a oss, ut på parkeringen och mitt ibland alla bilarna fyrade han av i tur och ordning FADERN, SONEN, den HELIGE ANDEN, sen blev det stopp! Det lyckades inte att få iväg den fjärde, men är det den heliga treenigheten så är det! Då kanske det inte går att dra in en fjärde part, inte ens om det är kyrkan?
Det var i alla fall fint i den svarta natten och luktade gott gjorde det också.
Vi i kören intog scenen när vi kom in och framförde en riktigt svensk visa: "Uti vår hage." Vi hade nog gärna sjungit lite mer, men det blev inte så. Biskopen ville umgås med vår körledare K-M.
Ganska snart efter detta drog vi oss hemåt. Vi gick längs Themsen och halvvägs när vi kom upp på trottoaren vid stora vägen gick våra vänner I-M och L där, så vi tog sällskap hem.
Jag brukade få sjöben förr när jag seglade. Idag tror jag att jag fick busskropp. Det snurrar till och gungar lite då och då och så länge kan väl inte en enda Guiness från Bath sitta i?
God Natt, idag sover kärestan före mig.
SPÄCKAD DAG!!!!!!!
Räkna var den usel på - GPS:n. Det var småvägar, vägarbete med stopp i ena riktningen och till slut en präktig "trafficjam".
Körledaren K-M ändrade förutsättningarna för hemkomsten 3 gånger. Sista och slutgiltiga budet blev: Snabbt in på rummet, byt till körklädsel, ta pärm och sjal/slips och iväg till bussen igen = 8 minuter!
Ett sånt rafsande och hafsande det blev. Busschauffören väntade och skjutsade oss till kyrkan 18.45. Fort in och upp på läktaren och 19.00 började vi sjunga.
Det var inte så mycket folk i kyrkan och ännu färre som brydde sig om vad vi, den svenska kören, höll på med däruppe. Lite frustrerande var det med alla som umgicks med varandra därnere, som på ett cocktailparty och sorlet steg upp till oss mellan sångerna.
Det var 9 ungdomar som skulle konfirmeras och vi skulle sjunga under ceremonien. Nå, unga och unga, det var ett par äldre också, tyckte jag.
Nya ceremonier, samtliga skulle döpas först. Det såg inte vi från läktaren, för det pågick precis under oss. Efter det blev det konfirmation och sedan nattvard, allt utfördes av en ny och ung biskop. Vi var med i liturgin så gott det gick.
Efter att konfirmanderna fått nattvarden var det församlingens tur. Nästan hela kören travade ner och knäböjde på de fina kuddarna och av allt folket i kyrkan var det bara min käresta och en annan köranhörig som inte tog den.
Sammanlagt höll det på cirka 2 timmar. Jag var alldeles yr innan det var färdigt (och jag hade inte tagit nattvarden och druckit av det lokala vinet), men intressant var det och den lille biskopen var där och deltog aktivt hela tiden.
Vi blev lotsade av en riktigt rekordelig kyrkans insatskvinna till "The Hall" - (församlingshemmet). Hon tog oss via prästens trädgård, mellan två höga häckar och över en parkeringsplats fram dit och där var uppdukat en liten buffé. Jag förstår nu, att vi i Sverige inte har fattat vad en liten buffé är.
Det var ett jättestort långbord fyllt med kall buffémat och sötsaker och ett nästan lika stort med glas som skulle fyllas med juice, vitt- och rött vin.
Det var bara att stoppa i sig. Jag åt en massa gott, en ägg- och salladsskottsmacka, en med lax, 2 rullar med sparris, en citronkrämsmuffin, en kokosboll, några långa brödhistorier med ost som gräddats in i brödet, 2 stycken chips (exakt 2 stycken), en kokoskaka och ett glas juice. Sedan var jag mätt - kanske inte så konstigt?
Rätt som det var kom en av prästerna med 4 stora raketer som skulle fyras av för: Fadern, sonen, den helige Ande och kyrkan.
Han drog med sig en massa av folket, bl a oss, ut på parkeringen och mitt ibland alla bilarna fyrade han av i tur och ordning FADERN, SONEN, den HELIGE ANDEN, sen blev det stopp! Det lyckades inte att få iväg den fjärde, men är det den heliga treenigheten så är det! Då kanske det inte går att dra in en fjärde part, inte ens om det är kyrkan?
Det var i alla fall fint i den svarta natten och luktade gott gjorde det också.
Vi i kören intog scenen när vi kom in och framförde en riktigt svensk visa: "Uti vår hage." Vi hade nog gärna sjungit lite mer, men det blev inte så. Biskopen ville umgås med vår körledare K-M.
Ganska snart efter detta drog vi oss hemåt. Vi gick längs Themsen och halvvägs när vi kom upp på trottoaren vid stora vägen gick våra vänner I-M och L där, så vi tog sällskap hem.
Jag brukade få sjöben förr när jag seglade. Idag tror jag att jag fick busskropp. Det snurrar till och gungar lite då och då och så länge kan väl inte en enda Guiness från Bath sitta i?
God Natt, idag sover kärestan före mig.
SPÄCKAD DAG!!!!!!!
England dag 2 - del 1
Torsdag 13 maj
Jag har vaknat några gånger i natt, men ändå sovit väldigt gott. Jag hade klockan på 7.30 med tanke på badrummets iskyla, avsaknad av värmekälla och okänd funktion på duschen.
Bortsett från köldchocken funkade allt bara fint. Eftersom jag numera bor i det s.k. gnällbältet kan jag tillägga att något att stå på eller en trasa att torka golvet med efter duschen, hade varit bra. Egentligen är det helt okej!
Det bor folk ovanför oss och vi hör trafiken, men det är inga som helst problem.
Vi fick en mycket bra frukost. Pocherade ägg, bacon, tomat och stekt bröd, olika yoghurt, flingor, toast, marmelad, sylt, te, kaffe och juice. Jag åt massor.
En kort promenad i närområdet innan vi satte oss i bussen för att åka till Bath.
Det tog sina dryga 2 timmar till målet och väl där fick vi 2 timmar som allra mest, helst bara 1.50. Nu är det sällskapsresa!
Löpning mellan begivenheterna, men det är bara idag och vi har löparskorna på oss båda två. Tur också att jag varit här förut.
Tack vare dem tog vi oss snabbt till "The Roman Baths" och hann se och lyssna på det mesta under första timmen av de två.
Bilder från Roman Baths!
Saker som de hittat vid utgrävningarna.
De hittade även små plattor med förbannelser på. T ex om jag var arg på min granne som gjort mig något som jag ansåg var fel, kunde jag rista in det på en liten metallplatta och kasta den i den heliga källan.
De heta källorna tillägnades gudinnan Sulis, som definierades som den heliga Minerva, vars gyllene mask de också hittade vid utgrävningarna.
Bakifrån såg det ut som hon hade hål i huvudet (nu hädade jag förmodligen!)
Vi gick runt hela etablissemanget, fick se var källorna kom rinnande upp ur underjorden.
De gamla vattenledningsrören var gjorda av bly.
Man kunde se hur det bubblade upp från "underjorden".
- och här satt badvakten!
Vi var t o m in i Pump Room och fick varsitt 40-45 - gradigt vatten direkt från källan.
Utan biljett till romerska badet kostade ett glas 50 p. Gott var det inte, det vore en överdrift att påstå, men vi blev omedelbart både yngre, starkare och friskare.....hehe!
Ut i vimlet igen! 1 timme kvar.
Avsmakning av äkta engelsk fudge, definitivt godare än vattnet!
Liten talangfull gosse.
Jag bara älskar engelska skorstenar!
Katedralen!
Parken nedanför bron
Nu sitter vi på samma pub som jag och Anna satt på när vi har i Bath - i "trädgården". Puben heter Lamb & Lion.
På väg dit passerade vi genom något slags lager bakom affärer.
Begagnade reservdelar till "människor", packade för retur.
Puben har en muromgärdad gård med blomlådor av största format längs med murarna och som gör det riktigt trivsamt. Det är det som är "The Garden!"
Varsin Guiness och varsin bakad potatis. Kan man tillbringa en timme av sitt liv på bättre sätt?
JO!!!
I en bokhandel när jag tänker efter. Jag rusade iväg efter vi ätit, gjorde en snabb repa i "min" Bookshop på hörnet, på väg mot Pratts Hotel.
Äntligen har jag köpt en stor vägkarta över hela Britain. Därinne kostade den bara £ 3.99 (utan CD).
Riktigt nöjd är jag med det inköpet. Gjorde en snabb visning för kärestan var man kunde äta Sally Lunn Bunn på väg därifrån.
När vi ätit hade vi inte så mycket tid kvar. Jag slank in på en affär för att köpa vatten och där fanns också tvål - en bristvara hos oss. . Typiskt, när man måste tänka på bagagevikten, då fick man en gratis när man köpte en och GRATIS är svårt att stå emot. Jag får väl ta den i byxfickan när vi checkar in.
Alla kom i tid och vi drog vidare mot Marlborough.
Bussen är utrustad med GPS och nu är jag inte lika såld på en sån som igår. Tidsramarna, det GPS:n säger, spricker hela tiden. Den kan förmodligen inte inberäkna trafikstockningar o dyl
På Pollys Tearooms i Marlborough var det dukat när vi kom. Jag fick byta ut vår clotted cream mot vanligt grädde. Vi fick varsitt scones, sylt och te, förutom grädden. GOTT, GOTT!
Annika och jag köpte varsin extra kaka och delade, så fick vi smaka två. De kostade £ 1.90/styck och den ena var så obeskrivligt god att det är svårt att beskriva.
Millioneers shortbread. Den hade 3 lager, ett mörkbrunt, ett ljusbrunt och som ett shortbread i botten, men det säger ju inte ett dugg om smaken. Jag får ha den i tacksamt minne bevarad!
Vi var ganska trötta och vädret var grått och blåsigt, så Marlborough gjorde inget starkare intryck på mig. Dessutom hade vi bara 1 timme totalt på oss, så det blev ena trottoaren upp och den andra ner.
Jag köpte ett kort på ungtupparna William och Harry (prinsarna) och skickade till nästansyster A. Hon behöver lite engelska gossar i sitt liv.
Kärestan lyckades snoka upp en Classic MC på WH Smith, så han var lika salig som jag över min kartbok.
Nu hade GPS:n räknat ut att det var 45 minuter hem.
JOJO!!!!
Fortsättning följer!
Jag har vaknat några gånger i natt, men ändå sovit väldigt gott. Jag hade klockan på 7.30 med tanke på badrummets iskyla, avsaknad av värmekälla och okänd funktion på duschen.
Bortsett från köldchocken funkade allt bara fint. Eftersom jag numera bor i det s.k. gnällbältet kan jag tillägga att något att stå på eller en trasa att torka golvet med efter duschen, hade varit bra. Egentligen är det helt okej!
Det bor folk ovanför oss och vi hör trafiken, men det är inga som helst problem.
Vi fick en mycket bra frukost. Pocherade ägg, bacon, tomat och stekt bröd, olika yoghurt, flingor, toast, marmelad, sylt, te, kaffe och juice. Jag åt massor.
En kort promenad i närområdet innan vi satte oss i bussen för att åka till Bath.
Det tog sina dryga 2 timmar till målet och väl där fick vi 2 timmar som allra mest, helst bara 1.50. Nu är det sällskapsresa!
Löpning mellan begivenheterna, men det är bara idag och vi har löparskorna på oss båda två. Tur också att jag varit här förut.
Tack vare dem tog vi oss snabbt till "The Roman Baths" och hann se och lyssna på det mesta under första timmen av de två.
Bilder från Roman Baths!
Saker som de hittat vid utgrävningarna.
De hittade även små plattor med förbannelser på. T ex om jag var arg på min granne som gjort mig något som jag ansåg var fel, kunde jag rista in det på en liten metallplatta och kasta den i den heliga källan.
De heta källorna tillägnades gudinnan Sulis, som definierades som den heliga Minerva, vars gyllene mask de också hittade vid utgrävningarna.
Bakifrån såg det ut som hon hade hål i huvudet (nu hädade jag förmodligen!)
Vi gick runt hela etablissemanget, fick se var källorna kom rinnande upp ur underjorden.
De gamla vattenledningsrören var gjorda av bly.
Man kunde se hur det bubblade upp från "underjorden".
- och här satt badvakten!
Vi var t o m in i Pump Room och fick varsitt 40-45 - gradigt vatten direkt från källan.
Utan biljett till romerska badet kostade ett glas 50 p. Gott var det inte, det vore en överdrift att påstå, men vi blev omedelbart både yngre, starkare och friskare.....hehe!
Ut i vimlet igen! 1 timme kvar.
Avsmakning av äkta engelsk fudge, definitivt godare än vattnet!
Liten talangfull gosse.
Jag bara älskar engelska skorstenar!
Katedralen!
Parken nedanför bron
Nu sitter vi på samma pub som jag och Anna satt på när vi har i Bath - i "trädgården". Puben heter Lamb & Lion.
På väg dit passerade vi genom något slags lager bakom affärer.
Begagnade reservdelar till "människor", packade för retur.
Puben har en muromgärdad gård med blomlådor av största format längs med murarna och som gör det riktigt trivsamt. Det är det som är "The Garden!"
Varsin Guiness och varsin bakad potatis. Kan man tillbringa en timme av sitt liv på bättre sätt?
JO!!!
I en bokhandel när jag tänker efter. Jag rusade iväg efter vi ätit, gjorde en snabb repa i "min" Bookshop på hörnet, på väg mot Pratts Hotel.
Äntligen har jag köpt en stor vägkarta över hela Britain. Därinne kostade den bara £ 3.99 (utan CD).
Riktigt nöjd är jag med det inköpet. Gjorde en snabb visning för kärestan var man kunde äta Sally Lunn Bunn på väg därifrån.
När vi ätit hade vi inte så mycket tid kvar. Jag slank in på en affär för att köpa vatten och där fanns också tvål - en bristvara hos oss. . Typiskt, när man måste tänka på bagagevikten, då fick man en gratis när man köpte en och GRATIS är svårt att stå emot. Jag får väl ta den i byxfickan när vi checkar in.
Alla kom i tid och vi drog vidare mot Marlborough.
Bussen är utrustad med GPS och nu är jag inte lika såld på en sån som igår. Tidsramarna, det GPS:n säger, spricker hela tiden. Den kan förmodligen inte inberäkna trafikstockningar o dyl
På Pollys Tearooms i Marlborough var det dukat när vi kom. Jag fick byta ut vår clotted cream mot vanligt grädde. Vi fick varsitt scones, sylt och te, förutom grädden. GOTT, GOTT!
Annika och jag köpte varsin extra kaka och delade, så fick vi smaka två. De kostade £ 1.90/styck och den ena var så obeskrivligt god att det är svårt att beskriva.
Millioneers shortbread. Den hade 3 lager, ett mörkbrunt, ett ljusbrunt och som ett shortbread i botten, men det säger ju inte ett dugg om smaken. Jag får ha den i tacksamt minne bevarad!
Vi var ganska trötta och vädret var grått och blåsigt, så Marlborough gjorde inget starkare intryck på mig. Dessutom hade vi bara 1 timme totalt på oss, så det blev ena trottoaren upp och den andra ner.
Jag köpte ett kort på ungtupparna William och Harry (prinsarna) och skickade till nästansyster A. Hon behöver lite engelska gossar i sitt liv.
Kärestan lyckades snoka upp en Classic MC på WH Smith, så han var lika salig som jag över min kartbok.
Nu hade GPS:n räknat ut att det var 45 minuter hem.
JOJO!!!!
Fortsättning följer!
Hemma igen med Englandsdagboken 12 - 17 maj
England - Dag 1
Dags för körresa till England!
Jag arbetade till ungefär en timme innan vi skulle åka. Det var inga problem, jag hade packat natten innan. Vi skulle samåka med I och L och de kom och hämtade oss 14.45.
Nu har jag hittat läsningen på mitt irrande, kringflackande liv. GPS är svaret!
(Lånad bild)
Nog har jag hört talas om dem förut, men det var första gången jag upplevt en IRL (som ungdomarna säger, i verkligheten alltså). Jag är helt såld, det får bli ett besök på Net on Net när vi kommer hem.
Kaffe och te på Skavsta och vi åt våra goda mackor som kärestan gjort.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen utan att det pep någonstans och inga misstänkta föremål i väskan.
Det är första gången vi åker med enbart handbagage båda två, så det gäller att hålla 10 kilos gränsen. Vi blev invägda, dvs väskan. Min vägde 9.8, det hade jag kollat innan vi åkte hemifrån.
Vi köpte vatten och när det var en knapp timme kvar gick vi utan probelm igenom passkontrollen.
Sen kom det! Delay!
Planet från England var sent och det blev drygt 45 minuter innan vi kom ombord. 2 timmar var vi luften på ett ungefär, inga Jelly Beans till försäljning och landningen var den absolut sämsta jag någonsin upplevt och jag har flugit ganska mycket.
På Gatwick gick jag först till Boots och köpte vatten och halstabletter, sedan till WH Smiths för att bara titta. Då frågade jag efter Jelly Beans - det fanns! Jag köpte 2 och sen visade jag Barcakompisen C, som rusade dit och köpte 2 hon också.
Gemensam buss som på 45 minuter tog oss till Sunbury Court.
Huvudbyggnaden och annexet som vi bodde i.
Vi bor i annexet rum nummer 22. Det är litet, men 100% funktionellt, fint badrum, mycket välutrustat.
Handdukarna estetiskt utlagda på respektive säng med tvålen i mitten.
Vi lämnade in våra grejer och gick sen upp till stora huvudbyggnaden, ett mycket pampigt hus som tillhör Salvation Army.
Där skred vi in under en otrolig kristallkrona med cirka 3000 prismor och bjöds på den mest överdådiga smörgåsbuffé jag någonsin sett. OJOJOJ!
Jag valde en bagel med lax och färskost och ett grovt bröd med sallad och kräftstjärtsröra + ett litet wienerbröd med vanlijkräm och sylt.
Kaffe för mig och te till kärestan (ombytta roller).
Alla mumsade och åt, vi var riktigt hungriga.
Jag gick runt och tittade på huset och tog lite bilder.
Efter vi ätit kändes det helt rätt att gå ut i den mörka natten och ta en liten promenad. Vi letade oss ner till Themsen, sedan gick vi förbi en rad typiskt engelska hus och jag bara NJÖT! Ungefär i mitten av husraden fanns en grind som ledde till till fin gammal bro och då hamnade vi på privat område. Vi gick tillbaka och tittade på alla husen som var som ur en sagobok allihopa.
0.30 blev det äntligen natt för oss och hör och häpna, jag släckte lampan före kärestan. Det händer inte många gånger/ år, det är ett som är säkert.
Dags för körresa till England!
Jag arbetade till ungefär en timme innan vi skulle åka. Det var inga problem, jag hade packat natten innan. Vi skulle samåka med I och L och de kom och hämtade oss 14.45.
Nu har jag hittat läsningen på mitt irrande, kringflackande liv. GPS är svaret!
(Lånad bild)
Nog har jag hört talas om dem förut, men det var första gången jag upplevt en IRL (som ungdomarna säger, i verkligheten alltså). Jag är helt såld, det får bli ett besök på Net on Net när vi kommer hem.
Kaffe och te på Skavsta och vi åt våra goda mackor som kärestan gjort.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen utan att det pep någonstans och inga misstänkta föremål i väskan.
Det är första gången vi åker med enbart handbagage båda två, så det gäller att hålla 10 kilos gränsen. Vi blev invägda, dvs väskan. Min vägde 9.8, det hade jag kollat innan vi åkte hemifrån.
Vi köpte vatten och när det var en knapp timme kvar gick vi utan probelm igenom passkontrollen.
Sen kom det! Delay!
Planet från England var sent och det blev drygt 45 minuter innan vi kom ombord. 2 timmar var vi luften på ett ungefär, inga Jelly Beans till försäljning och landningen var den absolut sämsta jag någonsin upplevt och jag har flugit ganska mycket.
På Gatwick gick jag först till Boots och köpte vatten och halstabletter, sedan till WH Smiths för att bara titta. Då frågade jag efter Jelly Beans - det fanns! Jag köpte 2 och sen visade jag Barcakompisen C, som rusade dit och köpte 2 hon också.
Gemensam buss som på 45 minuter tog oss till Sunbury Court.
Huvudbyggnaden och annexet som vi bodde i.
Vi bor i annexet rum nummer 22. Det är litet, men 100% funktionellt, fint badrum, mycket välutrustat.
Handdukarna estetiskt utlagda på respektive säng med tvålen i mitten.
Vi lämnade in våra grejer och gick sen upp till stora huvudbyggnaden, ett mycket pampigt hus som tillhör Salvation Army.
Där skred vi in under en otrolig kristallkrona med cirka 3000 prismor och bjöds på den mest överdådiga smörgåsbuffé jag någonsin sett. OJOJOJ!
Jag valde en bagel med lax och färskost och ett grovt bröd med sallad och kräftstjärtsröra + ett litet wienerbröd med vanlijkräm och sylt.
Kaffe för mig och te till kärestan (ombytta roller).
Alla mumsade och åt, vi var riktigt hungriga.
Jag gick runt och tittade på huset och tog lite bilder.
Efter vi ätit kändes det helt rätt att gå ut i den mörka natten och ta en liten promenad. Vi letade oss ner till Themsen, sedan gick vi förbi en rad typiskt engelska hus och jag bara NJÖT! Ungefär i mitten av husraden fanns en grind som ledde till till fin gammal bro och då hamnade vi på privat område. Vi gick tillbaka och tittade på alla husen som var som ur en sagobok allihopa.
0.30 blev det äntligen natt för oss och hör och häpna, jag släckte lampan före kärestan. Det händer inte många gånger/ år, det är ett som är säkert.
Fröjd
När Umeåkompisen E var här var det inte bara arbete på dagen och sitta hemma i soffan på kvällen. Hon stannade till lördagen och vi fick fredag eftermiddag tillsammans.
Jag hade bestämt mig för att bjuda henne på Fröken Brogrens Veranda, efter att ha testat det för bara ett litet tag sen. Jag VET att E skulle älska det.
Vi parkerade på exakt samma ställe som förra gången och innan vi kom fram till Verandan kom vi till Fröjd.
"Oooooppps, här måste vi stanna och titta i skyltfönstret", sa jag.
"Kolla grisarna," sa E och det gjorde vi under lätta fniss.
Idag var det öppet. "Vi måste in," sa jag och in gick vi.
Där stod Karin som äger butiken och hon var jättetrevlig.
Jag fick fotografera hur mycket jag ville och lägga ut alltihopa på bloggen. Hon var så positiv och uppenbarligen väldigt kreativ också, för hon låg bakom en hel del av allt det vackra hon hade till försäljning.
Här kommer lite smakprov! Ett måste är hennes hemsida, länk däruppe!
Grisarna från insidan
Termometer
Spelduk: "Kaffe med knuff".
Keramik (det fanns andra sorter också)
Små brickor
Underbara klädnypor, ekologiska tvålar, fina fåglar och dörrstoppar.
Smycken
Ett ljushuvud kunde man köpa om man saknar ett eget!
Eller en glad ängel i silver
Fiffigt nyckelskåp, det här är två, ett öppet och ett stängt - "svängdörr"
Ljuvliga dammvippor, jag har en och det är ROLIGT att damma numera.
(Det är den allra värsta städning jag vet annars!)
Luffarslöjd, de var väldigt fina. E köpte sticka, jag köpte hjärta!
Vackra muddar, här heter de pulsvärmare
Tovade små, ljuvliga börsar!
Till slut slet vi oss därifrån efter våra inköp och väl framme på Verandan smakade jag något jag aldrig ätit förr. Polkagrischeesecake. Den var väldigt god.
E tog en Williamsbakelse, men den har jag nyss visat här på bloggen.
Jag ska nog erkänna, att vi var först på Fröjd och handlade lite. Sedan kände vi fikabehovet och tackade och gick. På väg tillbaka till bilen var det fortfarande öppet och då gick vi in en gång till och handlade lite mer.
Bra tips från två som provat: "Shop till you drop"! Gå till Fröken Brogrens Veranda och inta lite energi och sen på't igen!
Jag hade bestämt mig för att bjuda henne på Fröken Brogrens Veranda, efter att ha testat det för bara ett litet tag sen. Jag VET att E skulle älska det.
Vi parkerade på exakt samma ställe som förra gången och innan vi kom fram till Verandan kom vi till Fröjd.
"Oooooppps, här måste vi stanna och titta i skyltfönstret", sa jag.
"Kolla grisarna," sa E och det gjorde vi under lätta fniss.
Idag var det öppet. "Vi måste in," sa jag och in gick vi.
Där stod Karin som äger butiken och hon var jättetrevlig.
Jag fick fotografera hur mycket jag ville och lägga ut alltihopa på bloggen. Hon var så positiv och uppenbarligen väldigt kreativ också, för hon låg bakom en hel del av allt det vackra hon hade till försäljning.
Här kommer lite smakprov! Ett måste är hennes hemsida, länk däruppe!
Grisarna från insidan
Termometer
Spelduk: "Kaffe med knuff".
Keramik (det fanns andra sorter också)
Små brickor
Underbara klädnypor, ekologiska tvålar, fina fåglar och dörrstoppar.
Smycken
Ett ljushuvud kunde man köpa om man saknar ett eget!
Eller en glad ängel i silver
Fiffigt nyckelskåp, det här är två, ett öppet och ett stängt - "svängdörr"
Ljuvliga dammvippor, jag har en och det är ROLIGT att damma numera.
(Det är den allra värsta städning jag vet annars!)
Luffarslöjd, de var väldigt fina. E köpte sticka, jag köpte hjärta!
Vackra muddar, här heter de pulsvärmare
Tovade små, ljuvliga börsar!
Till slut slet vi oss därifrån efter våra inköp och väl framme på Verandan smakade jag något jag aldrig ätit förr. Polkagrischeesecake. Den var väldigt god.
E tog en Williamsbakelse, men den har jag nyss visat här på bloggen.
Jag ska nog erkänna, att vi var först på Fröjd och handlade lite. Sedan kände vi fikabehovet och tackade och gick. På väg tillbaka till bilen var det fortfarande öppet och då gick vi in en gång till och handlade lite mer.
Bra tips från två som provat: "Shop till you drop"! Gå till Fröken Brogrens Veranda och inta lite energi och sen på't igen!
Baktakt
Jag har kommit i baktakt i dubbel bemärkelse.
Jag ska åka till England med kören på onsdag, direkt efter jobbet. Alltså skulle jag packa väskan redan idag, för imorgon är jag just inte hemma alls, varken på dagen elller kvällen.
Vad gör jag då?
B A K A R ! ! !
Som om det inte räckte med de goda muffinsarna, neeej, nu blev jag sugen på äppelkaka mitt i våren (kanske för att den är så höstkall?). Jag går som i trance när det blir så. Plockade fram boken "Kyrkkaffe" som verkligen innehåller mängder med onödigt goda kakrecept och satte igång.
Den slår upp sig själv på sidan där äppelrutorna med råsocker och kanel finns.
Jag hade 3 lätt övermogna äpplen som ingen ville äta, så tog jag vara på dem också.
Fram med långpannan och på en stund så stod den inne i ugnen!
Dumt nog använde jag blixt när jag tog kortet på den färdiga kakan. Kanelen ser alldeles gröngrågul och tråkig ut, men jag garanterar att kakan är supersmaskig. Tala om att färgerna ljuger.
England innebär att jag kommer att vara frånvarande cirka 1 vecka, sen kommer jag å andra sidan förhoppningsvis ha en del roligt att skriva om.
Allt förutsatt att inte den isländska vulkanen fräser till, askan blir mycket mer, samt bestämmer sig för att ligga över Brittiska öarna. Då blir vi kvar hemma!
Kakorna är i frysen och väntar på oss kakmonster, när det nu blir.
Jag ska åka till England med kören på onsdag, direkt efter jobbet. Alltså skulle jag packa väskan redan idag, för imorgon är jag just inte hemma alls, varken på dagen elller kvällen.
Vad gör jag då?
B A K A R ! ! !
Som om det inte räckte med de goda muffinsarna, neeej, nu blev jag sugen på äppelkaka mitt i våren (kanske för att den är så höstkall?). Jag går som i trance när det blir så. Plockade fram boken "Kyrkkaffe" som verkligen innehåller mängder med onödigt goda kakrecept och satte igång.
Den slår upp sig själv på sidan där äppelrutorna med råsocker och kanel finns.
Jag hade 3 lätt övermogna äpplen som ingen ville äta, så tog jag vara på dem också.
Fram med långpannan och på en stund så stod den inne i ugnen!
Dumt nog använde jag blixt när jag tog kortet på den färdiga kakan. Kanelen ser alldeles gröngrågul och tråkig ut, men jag garanterar att kakan är supersmaskig. Tala om att färgerna ljuger.
England innebär att jag kommer att vara frånvarande cirka 1 vecka, sen kommer jag å andra sidan förhoppningsvis ha en del roligt att skriva om.
Allt förutsatt att inte den isländska vulkanen fräser till, askan blir mycket mer, samt bestämmer sig för att ligga över Brittiska öarna. Då blir vi kvar hemma!
Kakorna är i frysen och väntar på oss kakmonster, när det nu blir.
Gullvivekoll i Herrfallsäng
Solen lyste inbjudande en stund mitt på dagen och vi beslutade oss för att åka till Herrfallsäng och se efter hur långt gullvivorna kommit. På en tomt här i närheten där jag bor, blommar de för fullt.
Jag packade lite fika, det är mycket lättare nu sen jag blivit kaffedrickare, för då kokar vi kaffet och fyller den nya termos jag köpt för just det ändamålet och lämnar pulver och tepåsar hemma.
Bara för att vi skulle ha något till kaffet skyndade jag mig att baka lite goda muffins. Det är med mörk choklad och jordgubbar.
Det var soligt och fint när vi kom fram. Gullvivorna var inte så stora, det fanns enstaka exemplar som var fullväxta, men de flesta var ganska små.
Skylten in i området har varit med några år, fint blekt av solen.
Medan vi strosade runt och tittade på gullvivorna blev jag varse att det surrade i luften. Jodå, en bit bort fanns det riktigt många bikupor och de hade vaknat och höll på med vårbestyren.
Det fanns fortfarande en STOR mängd vitsippor. Det måste ha varit ett magiskt vitsippsår i de här trakterna, ja kanske överallt där de finns. Marken har varit mer vit än grön nästan överallt där de växer.
De döda träden inne i Herrfallsäng är vackra trots sitt förfall.
Tänk vad mycket nyttigt och gott det finns inne i den här murkna stammen, fast jag föredrar förstås kaffe och muffins.
Vi spekulerade om det var så att det här trädet med sin tjocka rot också hade dött.
Jag tror det, för hagen drabbades av almsjuka för ett antal år sen och massor av träd dog.
Det är fint ändå att gå där, trots de döda träden. Det är en del av kretsloppet i naturen och jag hoppas det kommer nya från dem som lever om man nu inte får plantera in nya, vilket jag inte vet.
Sen fick vi se en massa gröna spjut som stack upp ur marken.
Liljekonvaljer! De har i alla fall "vett" att vänta lite med att blomma.
Jag vill inte ha alla underbara blommor samtidigt, som jag tycker det varit i år.
Det blåste ganska mycket och när solen gick i moln blev det lite kyligt. Vi hittade ett bord med bra vindskydd. Det står bakom den här massiva eneväggen.
Där dukade vi upp vårt fika.
Min förnämliga nya kaffetermos.
Vårt goda eftermiddagsfika.
Den friska luften och promenerandet gav oss hunger, trots fikat, samt mer eller mindre sög musten ur oss.
På hemvägen satt kärestan och spekulerade över om vi skulle äta fisk och om allt vi behövde fanns hemma. Jag bara kände hur trött jag var, hur trött var då inte han, som har hosta och är förkyld.
Jag sa det förlösande ordet.
ROSALIS!
Vad lättövertalad han var, han opponerade sig inte ens.
Här nyöppnad Pasta Alfredo med skinka hemma vid köksbordet!
Mätt och skön, fort och lätt gick det också!
Jag packade lite fika, det är mycket lättare nu sen jag blivit kaffedrickare, för då kokar vi kaffet och fyller den nya termos jag köpt för just det ändamålet och lämnar pulver och tepåsar hemma.
Bara för att vi skulle ha något till kaffet skyndade jag mig att baka lite goda muffins. Det är med mörk choklad och jordgubbar.
Det var soligt och fint när vi kom fram. Gullvivorna var inte så stora, det fanns enstaka exemplar som var fullväxta, men de flesta var ganska små.
Skylten in i området har varit med några år, fint blekt av solen.
Medan vi strosade runt och tittade på gullvivorna blev jag varse att det surrade i luften. Jodå, en bit bort fanns det riktigt många bikupor och de hade vaknat och höll på med vårbestyren.
Det fanns fortfarande en STOR mängd vitsippor. Det måste ha varit ett magiskt vitsippsår i de här trakterna, ja kanske överallt där de finns. Marken har varit mer vit än grön nästan överallt där de växer.
De döda träden inne i Herrfallsäng är vackra trots sitt förfall.
Tänk vad mycket nyttigt och gott det finns inne i den här murkna stammen, fast jag föredrar förstås kaffe och muffins.
Vi spekulerade om det var så att det här trädet med sin tjocka rot också hade dött.
Jag tror det, för hagen drabbades av almsjuka för ett antal år sen och massor av träd dog.
Det är fint ändå att gå där, trots de döda träden. Det är en del av kretsloppet i naturen och jag hoppas det kommer nya från dem som lever om man nu inte får plantera in nya, vilket jag inte vet.
Sen fick vi se en massa gröna spjut som stack upp ur marken.
Liljekonvaljer! De har i alla fall "vett" att vänta lite med att blomma.
Jag vill inte ha alla underbara blommor samtidigt, som jag tycker det varit i år.
Det blåste ganska mycket och när solen gick i moln blev det lite kyligt. Vi hittade ett bord med bra vindskydd. Det står bakom den här massiva eneväggen.
Där dukade vi upp vårt fika.
Min förnämliga nya kaffetermos.
Vårt goda eftermiddagsfika.
Den friska luften och promenerandet gav oss hunger, trots fikat, samt mer eller mindre sög musten ur oss.
På hemvägen satt kärestan och spekulerade över om vi skulle äta fisk och om allt vi behövde fanns hemma. Jag bara kände hur trött jag var, hur trött var då inte han, som har hosta och är förkyld.
Jag sa det förlösande ordet.
ROSALIS!
Vad lättövertalad han var, han opponerade sig inte ens.
Här nyöppnad Pasta Alfredo med skinka hemma vid köksbordet!
Mätt och skön, fort och lätt gick det också!
Vårmarken i Hallsberg
Så var det då första fredagen efter första tisdagen i månaden = Hallsbergsmarken. Förra året lärde jag mig äntligen det.
Kompis I-L som bor där och jag brukar träffas och dra en sväng över Storgatan och Allégatan för att se om vi kan göra några fynd. Jag parkerade bakom hennes hus och i trädet bredvid hade kajorna något slags "möte".
Jag var lite orolig att "snör- och pappersmannen" skulle vara där med sina oemotståndliga frestelser, för då hade det blivit svårt. Det var han inte och då fick jag veta att vårmarken inte är lika stor som den på hösten - då man dessutom ska äta kålsoppa för det ska vara ett äkta markndasbesök till 100 %.
Det stod några ensamma rullar i änden av ett marknadsbord där de sålde annat och där hade jag inga problem att passera.
Aldrig förr har "lådmannen" haft så mycket lådor med billiga saker. Det var som en labyrint att gå igenom för att se allt han sålde, gång upp och gång ner.
Det var en sällsynt blåsig dag, försäljarna fick stå och hålla i sina "tak" och många saker låg förankrade under tunga block eller stenar. Vi frös, så det gick ganska fort att gå igenom hela marknaden, dessutom hade jag lite tidspress. Jag skulle hämta upp min bästa Umeåkompis E inne i stan, som är på tillfälligt besök härnere genom sitt arbete.
Mina inköp blev:
Ett långt skohorn av metall till kärestan som bara bryter av de som är av plast, en rulle 1-liters fryspåsar, en vindelrökt skinkbit, 1 liten, svart handväska och en påse chokladkulor till bara mig.
Vi kom tillbaka till ruta 1 kan man säga. Där finns ett nytt "konstverk" vid det ombyggda Stortorget.
Jag bara undrar!!!!! Är det vackert?
Kompis I-L som bor där och jag brukar träffas och dra en sväng över Storgatan och Allégatan för att se om vi kan göra några fynd. Jag parkerade bakom hennes hus och i trädet bredvid hade kajorna något slags "möte".
Jag var lite orolig att "snör- och pappersmannen" skulle vara där med sina oemotståndliga frestelser, för då hade det blivit svårt. Det var han inte och då fick jag veta att vårmarken inte är lika stor som den på hösten - då man dessutom ska äta kålsoppa för det ska vara ett äkta markndasbesök till 100 %.
Det stod några ensamma rullar i änden av ett marknadsbord där de sålde annat och där hade jag inga problem att passera.
Aldrig förr har "lådmannen" haft så mycket lådor med billiga saker. Det var som en labyrint att gå igenom för att se allt han sålde, gång upp och gång ner.
Det var en sällsynt blåsig dag, försäljarna fick stå och hålla i sina "tak" och många saker låg förankrade under tunga block eller stenar. Vi frös, så det gick ganska fort att gå igenom hela marknaden, dessutom hade jag lite tidspress. Jag skulle hämta upp min bästa Umeåkompis E inne i stan, som är på tillfälligt besök härnere genom sitt arbete.
Mina inköp blev:
Ett långt skohorn av metall till kärestan som bara bryter av de som är av plast, en rulle 1-liters fryspåsar, en vindelrökt skinkbit, 1 liten, svart handväska och en påse chokladkulor till bara mig.
Vi kom tillbaka till ruta 1 kan man säga. Där finns ett nytt "konstverk" vid det ombyggda Stortorget.
Jag bara undrar!!!!! Är det vackert?
Vatten
Lilla Svartån är väldigt full av vatten just nu och har varit det ganska länge. Jag cyklade förbi häromdagen och var tvungen att fotografera kände jag.
Med risk för att överdriva ganska mycket tänkte jag på Amazonfloden. Helt fel förstås, men vatten är det i alla fall.
Jag tycker om när det växer träd och snår vid vattnet.
Gott om fåglar är det också, en del tycker jag mer om och andra mindre. Måsar av olika slag och kajor - så typiska för Örebro, är på nedre delen av listan. Fast jag medger att måsar ser ganska majestätiska ut.
Skrattmåsen är läcker med sitt svarta huvud.
Den satt där alldeles ensam, sen bara det flaxade till i luften och det kom flera stycken. De kanske trodde att min kamera innehöll måsgodis?
Här har de satt sig, 3 stycken på varsin sida på broräcket och 2 i luften på väg ner. Det såg ganska roligt ut, som det var uppgjort dem emellan hur de skulle placera sig.
Det var fåglar i vattnet också, två andrakar. Jag skulle önska att det var två d, så det blev and-drakar. Barnen tyckte om orden andrake när de var små och vi matade gräsänder i branddammen.
En bit längre bort en flock grågäss. Det var fler på land än i vattnet såg jag.
Gäss har jag ingen erfarenhet av, jag antar att de letade mat.
Det blev en skön paus i cyklandet i alla fall.
Med risk för att överdriva ganska mycket tänkte jag på Amazonfloden. Helt fel förstås, men vatten är det i alla fall.
Jag tycker om när det växer träd och snår vid vattnet.
Gott om fåglar är det också, en del tycker jag mer om och andra mindre. Måsar av olika slag och kajor - så typiska för Örebro, är på nedre delen av listan. Fast jag medger att måsar ser ganska majestätiska ut.
Skrattmåsen är läcker med sitt svarta huvud.
Den satt där alldeles ensam, sen bara det flaxade till i luften och det kom flera stycken. De kanske trodde att min kamera innehöll måsgodis?
Här har de satt sig, 3 stycken på varsin sida på broräcket och 2 i luften på väg ner. Det såg ganska roligt ut, som det var uppgjort dem emellan hur de skulle placera sig.
Det var fåglar i vattnet också, två andrakar. Jag skulle önska att det var två d, så det blev and-drakar. Barnen tyckte om orden andrake när de var små och vi matade gräsänder i branddammen.
En bit längre bort en flock grågäss. Det var fler på land än i vattnet såg jag.
Gäss har jag ingen erfarenhet av, jag antar att de letade mat.
Det blev en skön paus i cyklandet i alla fall.
Vilken dans
Här sitter jag med ont i ryggen och helt slut.
Jag har dansat runt här hemma ett par timmar, inte precis med min favoritman, utan med snabeldraken.
Min bruna Miele, som visserligen sköter sig väldigt bra men är en tråkig kavaljer, och jag har snurrat runt överallt här i huset och förintat alla små söta råttor som samlats i hörnen. Sen har jag moppat, det tycker jag bättre om.
Visst är det skönt nu, bortsett från ryggen, men jag lägger mig på spikmattan en halvtimme innan jag somnar och hoppas på helbrägdagörelse tills jag vaknar.
Mycket tillfredsställande med ett rent hus i alla fall, nu när det färdigt!
Förresten har jag bakat en massa matbröd också, så jag kan känna mig väldigt nöjd när jag tänker efter!
Jag har dansat runt här hemma ett par timmar, inte precis med min favoritman, utan med snabeldraken.
Min bruna Miele, som visserligen sköter sig väldigt bra men är en tråkig kavaljer, och jag har snurrat runt överallt här i huset och förintat alla små söta råttor som samlats i hörnen. Sen har jag moppat, det tycker jag bättre om.
Visst är det skönt nu, bortsett från ryggen, men jag lägger mig på spikmattan en halvtimme innan jag somnar och hoppas på helbrägdagörelse tills jag vaknar.
Mycket tillfredsställande med ett rent hus i alla fall, nu när det färdigt!
Förresten har jag bakat en massa matbröd också, så jag kan känna mig väldigt nöjd när jag tänker efter!
Babusjka på cykel
Ikväll fick jag middagsfrämmande. Ja, främmande och främmande, det var dottern och hon är en av de minst främmande personer jag umgås med.
Hon och Babusjka kom i alla fall och hon var hungrig och det var jag också, så jag snodde ihop en ostpaj. Jag hade Schwarzwaldskinka som vi skulle ha ätit till helgfrukosten, men glömt bort. Den öppnade jag och la överst på osten innan den åkte in i ugnen.
JÄTTEGOTT! För en gångs skull ingen bild på maten.
De cyklade till mig. Babusjka har fått egen cykelkorg fram på styret och där sitter hon som en drottning på sin tron och har koll på allting.
Jag medger gärna att hon är söt, för det är hon!
Hon och Babusjka kom i alla fall och hon var hungrig och det var jag också, så jag snodde ihop en ostpaj. Jag hade Schwarzwaldskinka som vi skulle ha ätit till helgfrukosten, men glömt bort. Den öppnade jag och la överst på osten innan den åkte in i ugnen.
JÄTTEGOTT! För en gångs skull ingen bild på maten.
De cyklade till mig. Babusjka har fått egen cykelkorg fram på styret och där sitter hon som en drottning på sin tron och har koll på allting.
Jag medger gärna att hon är söt, för det är hon!
Söndagsreflektion
Om jag inte hörs av mer idag kan det bero på att jag ligger i matkoma någonstans.
Vi ska sätta tänderna i en sån här idag, en 15-bitars på 8 personer.
Kärestan har fyllt år och det ska firas idag. För säkerhets skull har jag bakat ännu en mandeltårta med chokladtryffelfyllning och grädde att fylla ut med om vi skulle behöva något mer efteråt, något "litet" sött kanske?
Jag inser att det kan bli konsekvenser som total utmattning efter denna kalorichock. Jag menar att hjärnan kanske tar en liten söndags-timeout. Förresten, vad sa vi innan timeout hade blivit nysvenska? Paus kanske?
Nu ser jag i alla fall fram emot allt det goda vi ska stoppa i oss.
Smörgåstårtan och bilden, kommer från Örebros utmärkta "Smörgåsbutiken". Bäst i stan enligt vår uppfattning!
Boo
Efter frukosten som är sen på lördagar, vi har ju Melodikrysset att klara av innan vi kan resa oss från frukostbordet, drog vi iväg till Boo.
Det ligger strax innan man kommer fram till Hjortkvarn och där finns ett ganska stort område med vilda påskliljor. Så här års är det många som åker dit bara för att titta på dem.
De skiljer sig från de planterade så tillvida att kronbladen är mycket ljusare än mittdelen (som säkert heter något vetenskapligt). Planterade är helgula.
Vi hade bilen och tog det ganska lugnt. Jag spanar alltid efter vildsvin, det finns gott om dem, men vi har bara råkat på dem en enda gång och då hade jag ingen kamera med mig.
Tranor fick vi syn på ute på ett gärde. Två stycken gick där och åt frukost.
Här är den ena, de blev dock rädda och flög när jag fotograferade.
Bakom nästa krök var en stor flock med hjortar. På långt håll det också.
Det är runt kyrkan det är mest påskliljor, vi parkerade och tog en promenad åt det hållet.
Kyrkogården domineras av släkten Hamilton som har Boo slott.
Som jag tidigare nämnt på bloggen fascineras jag av kyrkogårdar och den historia man kan utläsa där om man bara anstränger sig, samt fantiserar lite.
Det är inga vanliga proletärer som vilar under de här stenarna!
Inte under de här korsen eller den resta kanonen heller.
Måste kolla närmare på kanonen, kärestan har för längesen försvunnit i påskliljorna.
Friherre Silfver - nånting, chef för Artilleristaben, född 1797.
Jag tyckte mer om minnesmärket/graven just bredvid kyrkan.
Åter till påskliljorna. De har tydligen förvildats från trädgårdar, eller möjligen slottet en gång i världen. Nu finns det mest av dem runt kyrkan och mindre bestånd lite här och där i byn. Jag som alltid trott att man måste sätta ner lökar för att få fram dem.
Där i Boo finns också Sveriges nordligaste bestånd av "vilda" bokar. Alldeles utanför muren växer det rikligt av dem.
Den här "Vad det nu är", ligger på andra sidan vägen från kyrkan. Klockstapel, men jag ser ingen klocka, bara en
klocka. (Det där var skämtsamt skrivet.)
Tar gärna emot inofomation om vad det är för byggnad. Fin är den i alla fall.
En bit bort, i Boo gamla skola är det sommarcafé.
Brukar vi fika när vi är ute??? J A A A A A A A A A A A !
Så även denna gång.
Detta eminenta fika kostade sammanlagt 60 kronor, med egen kanna kaffe till.
Det fanns tre värmekällor bredvid varandra där vi satt. Den modernaste - "byggfläkten" var den som var i bruk, syns i nedre högra hörnet.
Längs väggarna fanns en "Paradhanddukutställning". (Dagens längsta ord!)
Boohästen fanns också till beskådande, dock i motljus, men också på bild.
Min vana trogen måste jag kolla in ställets faciliteter. Det var utedass denna gång.
Spännande! Notera handtvättningsstället.
Och, kungen och hela konkarongen var med på det här dasset också.
Det blev klart godkänt, bortsett från att det inte gick så bra att haspa från insidan. En annan intresserad dam ryckte upp dörren medan jag var därinne med kameran. Undrar vad hon tänkte?
Luften utanför dasset var helt ren kunde jag konstatera. Lav på träden.
Tillbaka in för att titta på paradhanddukarna. Fantastiska kvinnor som suttit och broderat detta för att ha det lite fint i vardagen. Jag har själv några alster efter min mormor som jag vårdar ömt.
Bilder!
Trevlig utflykt, även om vädret inte var det bästa.
Det hjälpte inte att motorcykeln fick stå kvar hemma för att vi skulle få sol!!!!!
Det ligger strax innan man kommer fram till Hjortkvarn och där finns ett ganska stort område med vilda påskliljor. Så här års är det många som åker dit bara för att titta på dem.
De skiljer sig från de planterade så tillvida att kronbladen är mycket ljusare än mittdelen (som säkert heter något vetenskapligt). Planterade är helgula.
Vi hade bilen och tog det ganska lugnt. Jag spanar alltid efter vildsvin, det finns gott om dem, men vi har bara råkat på dem en enda gång och då hade jag ingen kamera med mig.
Tranor fick vi syn på ute på ett gärde. Två stycken gick där och åt frukost.
Här är den ena, de blev dock rädda och flög när jag fotograferade.
Bakom nästa krök var en stor flock med hjortar. På långt håll det också.
Det är runt kyrkan det är mest påskliljor, vi parkerade och tog en promenad åt det hållet.
Kyrkogården domineras av släkten Hamilton som har Boo slott.
Som jag tidigare nämnt på bloggen fascineras jag av kyrkogårdar och den historia man kan utläsa där om man bara anstränger sig, samt fantiserar lite.
Det är inga vanliga proletärer som vilar under de här stenarna!
Inte under de här korsen eller den resta kanonen heller.
Måste kolla närmare på kanonen, kärestan har för längesen försvunnit i påskliljorna.
Friherre Silfver - nånting, chef för Artilleristaben, född 1797.
Jag tyckte mer om minnesmärket/graven just bredvid kyrkan.
Åter till påskliljorna. De har tydligen förvildats från trädgårdar, eller möjligen slottet en gång i världen. Nu finns det mest av dem runt kyrkan och mindre bestånd lite här och där i byn. Jag som alltid trott att man måste sätta ner lökar för att få fram dem.
Där i Boo finns också Sveriges nordligaste bestånd av "vilda" bokar. Alldeles utanför muren växer det rikligt av dem.
Den här "Vad det nu är", ligger på andra sidan vägen från kyrkan. Klockstapel, men jag ser ingen klocka, bara en
klocka. (Det där var skämtsamt skrivet.)
Tar gärna emot inofomation om vad det är för byggnad. Fin är den i alla fall.
En bit bort, i Boo gamla skola är det sommarcafé.
Brukar vi fika när vi är ute??? J A A A A A A A A A A A !
Så även denna gång.
Detta eminenta fika kostade sammanlagt 60 kronor, med egen kanna kaffe till.
Det fanns tre värmekällor bredvid varandra där vi satt. Den modernaste - "byggfläkten" var den som var i bruk, syns i nedre högra hörnet.
Längs väggarna fanns en "Paradhanddukutställning". (Dagens längsta ord!)
Boohästen fanns också till beskådande, dock i motljus, men också på bild.
Min vana trogen måste jag kolla in ställets faciliteter. Det var utedass denna gång.
Spännande! Notera handtvättningsstället.
Och, kungen och hela konkarongen var med på det här dasset också.
Det blev klart godkänt, bortsett från att det inte gick så bra att haspa från insidan. En annan intresserad dam ryckte upp dörren medan jag var därinne med kameran. Undrar vad hon tänkte?
Luften utanför dasset var helt ren kunde jag konstatera. Lav på träden.
Tillbaka in för att titta på paradhanddukarna. Fantastiska kvinnor som suttit och broderat detta för att ha det lite fint i vardagen. Jag har själv några alster efter min mormor som jag vårdar ömt.
Bilder!
Trevlig utflykt, även om vädret inte var det bästa.
Det hjälpte inte att motorcykeln fick stå kvar hemma för att vi skulle få sol!!!!!
Middagsfrämmande
Min kära dotter bjöd in sig själv och sambon till årets första grillafton häromdagen.
Jag var så där måttligt road, dels skulle jag arbeta nästan hela dagen, dels brukar jag inte äta två rejäla mål mat på samma dag. Det var dock valborgsmässoafton hon föreslog, så jag tyckte att det kändes okej.
I morse var det varmt ute och ännu skönare när jag slutade 15.00 och åkte hem. Det kändes bra. Kärestan var redan hos mig när jag kom och jag fick visa honom "mitt" garage. Sedan körde jag in bilen och kände mig lyxig!
Tänkte på vargavintern som snart är här igen.....
Allt flöt på, vi fixade ugnsbakad potatis, hackade sallad, dukade, startade grillen och började grilla.
När "barnen" kom hade de varit förbi djuraffären och köpt ett litet ben till Babusjka. Hon nosade runt lite och när vi satte oss till bords och njöt av maten, fick hon sitt ben.
Jag vet inte vem som blev mest mätt, vi eller hunden.
Jag vet inte heller om hon ätit ben förut, men nu har hon och intressant var det!
Plötsligt var hon bara borta, vem som bar benet vet jag inte, det måste så klart ha varit hon. Vi trodde det var för tungt, men hon förflyttade sig till hallen. Hur hon kunde veta att benet låg mer stilla där är också något att fundera över.
Det var en som var trött efter den här middagen...! En fyrbening!
OJ VAD HON SOV!!!! Trevlig kväll utan en enda brasa. Det ösregnar här !
Väder/Oväder
Den här helgen kommer kärestan i bil, motorcykeln står alltså och vilar sig kan man säga. Då funderar jag lite över om det inte kommer att bli riktigt fint väder.
Jag menar, ska man åka hoj, vill man ju gärna att det är soligt och lagom varmt.
Förra helgen hade vi motorcykeln och då blev det sånt här väder!
Blir det en fin Valborg här, i det s.k. gnällbältet, är det kanske oss ni ska tacka!
Jag menar, att vi låter motorcykeln stå = vackert väder = "Lagen om tji" (för vår del).
Fröken Brogrens veranda
Jag stod på jobbet och tog på mig jackan, hade satt på mobilen och den ringde nästan med det samma. Det var E, en av kompisarna som inte kom på kalaset.
Hon undrade var jag var, så frågar man numera när man ringer eftersom alla har mobiltelefoner.
Inte "Hur är det?", utan "Var är du?".
Jo, jag var på jobbet, var var hon?
Hon var på stan och tyckte att jag skulle infinna mig vid hennes sida om jag bara hade möjlighet. Hon behövde smakråd i klädfrågor. Jag som har så god smak (hahaha), kastade mig i bilen och susade iväg och mötte henne. Det är bra att handla kläder med henne, för vi är äckligt uppriktiga mot varandra om det är något som inte ser bra ut.
Det gick ganska bra, även jag blev med lite nya överdelar och dyrt blev det också för den delen.
Sen blev jag mer eller mindre shanghajad, eller kanske inte, men efter de lyckade klädinköpen tyckte E att det var dags att göda oss lite.
Vi uppsökte Fröken Brogrens Veranda. Det var premiär för oss båda.
Väl därinne skulle hon absolut bjuda mig på fika eftersom jag fyllt år.
Jag tyckte inte det, eftersom hon också fyllt, före mig dessutom och vi inte har gjort något åt det än, men JODÅ, hon skulle bjuda mig och nu kunde jag sluta tramsa.
Tack, tack, sa jag då och lät mig bjudas.
Här är vårt gemensamma val! Varsin så klart. Williamsbakelse.
Jag som lärt mig älska kaffe valde nån slags dubbel latte och hon drack te.
Vad det gällde te, fanns det många valmöjligheter.
Då valde hon löste, det skulle jag också gjort!
Sen satt vi där och jag som skulle på kören. Jag fick sms:a körledaren och "sittabredvidkompisen" att jag fått oväntat besök, för så var det ju.
Vi hade väldigt trevligt och pratade och pratade, planerade en massa, bland annat höstens stora konsert som vi ska på i november. Då blir det "We will rock you" på Cirkus i Stockholm. Härligt!
När det blev stängningsdags började vi se oss omkring innan vi skulle gå. Då fick jag se att de hade en underbar butik i rummet innanför serveringen.
Här kommer bilder.
Den här te- och delikatesshyllan stod i första rummet, där man beställer.
Resten är från det inre rummet. Otroligt mycket finheter!
Mycket finfina saker fanns det och väldigt trevligt inrett.
Till Fröken Brogrens veranda återvänder vi gärna! REKOMMENDERAS ! !
Hon undrade var jag var, så frågar man numera när man ringer eftersom alla har mobiltelefoner.
Inte "Hur är det?", utan "Var är du?".
Jo, jag var på jobbet, var var hon?
Hon var på stan och tyckte att jag skulle infinna mig vid hennes sida om jag bara hade möjlighet. Hon behövde smakråd i klädfrågor. Jag som har så god smak (hahaha), kastade mig i bilen och susade iväg och mötte henne. Det är bra att handla kläder med henne, för vi är äckligt uppriktiga mot varandra om det är något som inte ser bra ut.
Det gick ganska bra, även jag blev med lite nya överdelar och dyrt blev det också för den delen.
Sen blev jag mer eller mindre shanghajad, eller kanske inte, men efter de lyckade klädinköpen tyckte E att det var dags att göda oss lite.
Vi uppsökte Fröken Brogrens Veranda. Det var premiär för oss båda.
Väl därinne skulle hon absolut bjuda mig på fika eftersom jag fyllt år.
Jag tyckte inte det, eftersom hon också fyllt, före mig dessutom och vi inte har gjort något åt det än, men JODÅ, hon skulle bjuda mig och nu kunde jag sluta tramsa.
Tack, tack, sa jag då och lät mig bjudas.
Här är vårt gemensamma val! Varsin så klart. Williamsbakelse.
Jag som lärt mig älska kaffe valde nån slags dubbel latte och hon drack te.
Vad det gällde te, fanns det många valmöjligheter.
Då valde hon löste, det skulle jag också gjort!
Sen satt vi där och jag som skulle på kören. Jag fick sms:a körledaren och "sittabredvidkompisen" att jag fått oväntat besök, för så var det ju.
Vi hade väldigt trevligt och pratade och pratade, planerade en massa, bland annat höstens stora konsert som vi ska på i november. Då blir det "We will rock you" på Cirkus i Stockholm. Härligt!
När det blev stängningsdags började vi se oss omkring innan vi skulle gå. Då fick jag se att de hade en underbar butik i rummet innanför serveringen.
Här kommer bilder.
Den här te- och delikatesshyllan stod i första rummet, där man beställer.
Resten är från det inre rummet. Otroligt mycket finheter!
Mycket finfina saker fanns det och väldigt trevligt inrett.
Till Fröken Brogrens veranda återvänder vi gärna! REKOMMENDERAS ! !
Blåsippornas paradis
Dagen efter jag fyllt år tog vi en rekreationstur till blåsippornas paradis.
Det ligger i Hällabrottet och marken där är väldigt kalkrik, vilket vi tror är gynnsamt för blåsippor i alla nyanser man kan tänka sig. De växer rikligt där och det är rena rama terapin att kasta sig ut i snåren och bara njuta.
Jag hade kameran i ena handen, det blev en del bilder och många olika färger.
I Hällabrottet är det gott om gamla stenbrott. Kalkstensbrott kan man lätt förstå, i synnerhet när man går nära och ser stenen i lager på lager.
Det är fula "sår" i naturen, men inte tänkte de på det, på den tiden. Det gällde att ha en utkomst, att kunna försörja familjen och det fanns inte en tanke på att samma ställe, generationer senare, skulle bebos av folk med en helt annan uppfattning om det estetiska.
Jag tycker det är fascinerande, även om det är hål i marken. Vad de slet våra förfäder och vad duktiga och driftiga de måste ha varit. Farit illa också förstås, men spåren finns kvar för att vi ska minnas!
Vattnet i brotten är alldeles grönt. Det finns flera ställen där man kan bada. Där jag var senast gällde det att dyka rakt ner, ingen strand eller någon brygga, sedan klättra upp över kanten. Men det finns andra, mer anpassade bad också.
Vi promenerade vidare. Videungen hade börjat bli ullig och fin.
En ensam, enveten fågel satt och lockade och sjöng hela tiden ovanför oss.
Vi gick förbi ett träd som jag tyckte var väldigt fint!
Sedan kom mer rester från stenbrytningen. Sprängsten, sa kärestan, man kunde se var borrarna gått ner i blocken.
Så mitt i all sten kommer vi fram till ett fornminne - i sten förstås!
Tussilagon blommade också för fullt och jag tycker inte de ska vara samtidigt som blåsipporna. Det är fel för mig, men söta är dem.
Sedan blev det ännu mera fel, för det fanns blommande vitsippor också.
Detta inlägg kommer lite sent, med tanke på att det var den 18 april vi var ute.
Anledningen är att jag redan skrivit det en gång och när det var nästan färdigt gjorde min dator en egen manöver och alltihopa försvann ut i världsrymden. Där ute, där det redan ciruklerar en massa borttrollade blogginlägg, mail och försändelser från folk över hela jorden.
Det ligger i Hällabrottet och marken där är väldigt kalkrik, vilket vi tror är gynnsamt för blåsippor i alla nyanser man kan tänka sig. De växer rikligt där och det är rena rama terapin att kasta sig ut i snåren och bara njuta.
Jag hade kameran i ena handen, det blev en del bilder och många olika färger.
I Hällabrottet är det gott om gamla stenbrott. Kalkstensbrott kan man lätt förstå, i synnerhet när man går nära och ser stenen i lager på lager.
Det är fula "sår" i naturen, men inte tänkte de på det, på den tiden. Det gällde att ha en utkomst, att kunna försörja familjen och det fanns inte en tanke på att samma ställe, generationer senare, skulle bebos av folk med en helt annan uppfattning om det estetiska.
Jag tycker det är fascinerande, även om det är hål i marken. Vad de slet våra förfäder och vad duktiga och driftiga de måste ha varit. Farit illa också förstås, men spåren finns kvar för att vi ska minnas!
Vattnet i brotten är alldeles grönt. Det finns flera ställen där man kan bada. Där jag var senast gällde det att dyka rakt ner, ingen strand eller någon brygga, sedan klättra upp över kanten. Men det finns andra, mer anpassade bad också.
Vi promenerade vidare. Videungen hade börjat bli ullig och fin.
En ensam, enveten fågel satt och lockade och sjöng hela tiden ovanför oss.
Vi gick förbi ett träd som jag tyckte var väldigt fint!
Sedan kom mer rester från stenbrytningen. Sprängsten, sa kärestan, man kunde se var borrarna gått ner i blocken.
Så mitt i all sten kommer vi fram till ett fornminne - i sten förstås!
Tussilagon blommade också för fullt och jag tycker inte de ska vara samtidigt som blåsipporna. Det är fel för mig, men söta är dem.
Sedan blev det ännu mera fel, för det fanns blommande vitsippor också.
Detta inlägg kommer lite sent, med tanke på att det var den 18 april vi var ute.
Anledningen är att jag redan skrivit det en gång och när det var nästan färdigt gjorde min dator en egen manöver och alltihopa försvann ut i världsrymden. Där ute, där det redan ciruklerar en massa borttrollade blogginlägg, mail och försändelser från folk över hela jorden.
Som en liten sko
Precis så sa kära dottern om den lilla hunden hon hade hemma på prov för två helger sen.
Det var min svägerska som undrade om inte hon och sambon kunde tänka sig att bli fodervärd åt en liten York. Det hade de nog inte tänkt sig, men hon älskar djur, i synnerhet hundar och katter och prova kunde man ju alltid.
Hon var lite orolig att katterna skulle gå till attack, med tanke på den lillas storlek. (Litenhet kanske är ett mer passande ord).
Hon fick också löfte att klippa henne och det var ganska avgörande, för de är mycket ute i skog och mark och med den långa pälsen är det mycket som fastnar och blir besvärligt.
Katterna försvann med blixtens hastighet till varsin trygg plats när hon anlände.
Helgen gick bara fint och när de skulle lämna tillbaka henne slutade det med att de nu är fodervärdar.
Jag fick besök och det var en lågmäld liten hund som snosade runt här.
Där är min matte, tänker Babusjka (som hette Diva innan).
Sedan gick vi ut och kollade in baksidan. Hon var jättelugn, ingen lust alls att rymma.
Stor är hon inte, i alla fall inte fysiskt!
Sedan blev det lite kallt om tassarna, för människorna gick ju aldrig in.
"Men, då fick jag en hundfilt hos mormor."
Sedan kom grannen in och hälsade också och det blev det genast jättetrevligt igen.
Undrar hur små märgben det finns på Robertssons?
Det var min svägerska som undrade om inte hon och sambon kunde tänka sig att bli fodervärd åt en liten York. Det hade de nog inte tänkt sig, men hon älskar djur, i synnerhet hundar och katter och prova kunde man ju alltid.
Hon var lite orolig att katterna skulle gå till attack, med tanke på den lillas storlek. (Litenhet kanske är ett mer passande ord).
Hon fick också löfte att klippa henne och det var ganska avgörande, för de är mycket ute i skog och mark och med den långa pälsen är det mycket som fastnar och blir besvärligt.
Katterna försvann med blixtens hastighet till varsin trygg plats när hon anlände.
Helgen gick bara fint och när de skulle lämna tillbaka henne slutade det med att de nu är fodervärdar.
Jag fick besök och det var en lågmäld liten hund som snosade runt här.
Där är min matte, tänker Babusjka (som hette Diva innan).
Sedan gick vi ut och kollade in baksidan. Hon var jättelugn, ingen lust alls att rymma.
Stor är hon inte, i alla fall inte fysiskt!
Sedan blev det lite kallt om tassarna, för människorna gick ju aldrig in.
"Men, då fick jag en hundfilt hos mormor."
Sedan kom grannen in och hälsade också och det blev det genast jättetrevligt igen.
Undrar hur små märgben det finns på Robertssons?
