Island dag 1 - del 2
Fortfarande fredag 11 juni
När jag tittar på kartan över Island, ser jag hur otroligt lite vi sett, trots att vi sovit och vilat minimalt, mest varit på språng hela tiden och varit och tittat på och upplevt olika saker.
Det är i huvudsak nere i sydvästra hörnet vi åkt runt. I början på den runda sydligaste delen ligger Eiyafjallajökull och dit var vi som längst bort från Reykjavik, samt en annan dag in i landet och åkte på "Gyllene cirkeln".
(Måste jag åka dit igen tro? Vem vet, jag kanske är tvungen).
Första kvällen skulle vi äta på Perlan hade S bestämt. Eftersom hon är isländska la vi så gott som alla beslut i hennes händer.
Perlan är en roterande restaurang på toppen av de stora varmvattencisternerna som försörjer hela stan med omnejd. Det var mycket sevärt inne i den byggnaden, från bottenvåningen och ända upp i kupolen av glas, där restaurangen är belägen.
Staty utanför Perlan där nästan alla, fast inte vi, lät sig fotograferas inne bland figurerna.
Utsikt över en del av stan.
Takkupolen
Längst ner i källarplanet fanns en konstgjord gejser, en försmak av vad som komma skulle.
Perlan byggnaderna (Island)
Reykjaviks kännetecken, Perlan, ligger på toppen av en kulle i utkanten av staden. Här lagras Reykjaviks geotermiska vattenreservoarer i sex stora behållare, och ovanpå dessa är den karakteristiska glaskupolen Perlan placerad (Detta kursiverade stycke tog jag från nätet.)
Allt varmt vatten kommer från underjorden och man kunde stå i duschen hur länge som helst utan att varmvattnet tog slut. En svag doft (i mitt och A.s tycke, en god sådan) av svavel kunde skönjas.
Vi gick ett varv på utsidan för att se på utsikten, innan vi gick in för att äta.
Några hade tydligen haft ett litet eget partaj där på utsiktsdäcket.
En bit ner i slänten fanns en varm källa som det rök och doftade svavel ur.
Den ska utforskas efter maten, tänkte jag när jag såg den.
Jag älskar skyltar överallt i världen. Här är nödutgången!
Isländska kronan är låg för tillfället.
Här sitter vi nu och lyxar oss, om än ganska trötta.
Vi äter en utsökt 4-rätters middag.
Innan maten blev det bröd med smörros och pesto.
Just nu är vi inne på huvudrätten. Först åt vi en lax med blini, rom och färskost, jag var så hungrig att den låg i magen innan jag kom ihåg att jag hade en kamera med mig.
Sedan en hummersoppa med underbart stark, men mild smak och med krispigt goda hummerstjärtar. Det är nog den godaste soppa jag ätit.
Nu har vi snart avverkat dagens fiskfångst med risotto och en ljuvlig sås, respektive 2 olika lammrätter med en massa goda tillbehör. Jag valde fisken.
Så här såg lammrätten ut!
S satt och berättade om sig och sina "tvångs" när det gäller ordning och reda. Inga lösa papper på hennes skrivbord inte.
Sedan kom vi in på tvätten, hur hon bestämt sig för att sluta stryka sina påslakan - OBS STRYKA med strykjärn. Hon hade bäddat, de gick och la sig. Klockan 3 på natten väckte hon sin man och det var bara att stiga upp och bädda om med strukna lakan.
Då testade hon ett nytt grepp, att lämna in tvätten och få den struken. Tji blev det, den kom tillbaka utan att banden var strukna, så det var fullständigt uteslutet.
Vi har fått många glada skratt redan den här första dagen.
Dags för desserten.
Jag ser vad det är, minns smaken, men inte vad det var. Någon fruktmousse med den läckraste sorbet jag smakat, vid sidan om. Olika frukter i både glaset och "hacket" bredvid.
Var det efter detta vräkätande någon som ville ha kaffe???? Jodå, alla utom tedrickarna, dit jag inte hör 100% längre. Kaffe är GOTT, snacka om att mina smakramar gjort en helomvändning !
Om vi nu mot förmodan inte blivit mätta fick vi tre små munsbitar till.
Nu har vi kommit till slutet av den här långa måltiden. Restaurangen har snurrat drygt 1 varv och det är betydligt mindre än det snurrar i våra huvuden, åtminstone för en del av oss.
Ny skylt på vägen ut. Snyrting är alltså toalett.
Jag stack ut lite i förväg, ville kolla in det som rök.
Lavastenar fanns det gott om.........
........och lupiner som var den mest förekommande vildväxande blomman
S har visat sig vara lika galen som oss andra och passar perfekt i vårt lag. Härligt! Kanske hon borde byta skola?
A längtar till rummet, till sitt sköna frottelakan och att få sträcka ut. Själv längtar jag att att få sträcka ut över vidderna imorgon när vi ska till Laxnessgården och leka familjen Cartwright. Jag som inte suttit på en häst sen jag var 25 år.
Snart ska P föra oss hem, lugnt och stilla. Jag konstaterar just på notan, att lättöl - Pilsner, kostar mer än än flaska Viking 6%.
Vi rullade ut från restaurangen, passerade ett roligt byggt radhus.
Trots att det nästan är ljust dygnet runt hann det bli solnedgång innan vi åkt våra 5 mil "hem" till Keflavik.
Här har vi tre damer LN, A och jag installerat oss......
Min säng !
och mina rumskamrater.
Vi kanske skulle försöka ta lite intryck av S och hennes ordningssinne?
När jag tittar på kartan över Island, ser jag hur otroligt lite vi sett, trots att vi sovit och vilat minimalt, mest varit på språng hela tiden och varit och tittat på och upplevt olika saker.
Det är i huvudsak nere i sydvästra hörnet vi åkt runt. I början på den runda sydligaste delen ligger Eiyafjallajökull och dit var vi som längst bort från Reykjavik, samt en annan dag in i landet och åkte på "Gyllene cirkeln".
(Måste jag åka dit igen tro? Vem vet, jag kanske är tvungen).
Första kvällen skulle vi äta på Perlan hade S bestämt. Eftersom hon är isländska la vi så gott som alla beslut i hennes händer.
Perlan är en roterande restaurang på toppen av de stora varmvattencisternerna som försörjer hela stan med omnejd. Det var mycket sevärt inne i den byggnaden, från bottenvåningen och ända upp i kupolen av glas, där restaurangen är belägen.
Staty utanför Perlan där nästan alla, fast inte vi, lät sig fotograferas inne bland figurerna.
Utsikt över en del av stan.
Takkupolen
Längst ner i källarplanet fanns en konstgjord gejser, en försmak av vad som komma skulle.
Perlan byggnaderna (Island)
Reykjaviks kännetecken, Perlan, ligger på toppen av en kulle i utkanten av staden. Här lagras Reykjaviks geotermiska vattenreservoarer i sex stora behållare, och ovanpå dessa är den karakteristiska glaskupolen Perlan placerad (Detta kursiverade stycke tog jag från nätet.)
Allt varmt vatten kommer från underjorden och man kunde stå i duschen hur länge som helst utan att varmvattnet tog slut. En svag doft (i mitt och A.s tycke, en god sådan) av svavel kunde skönjas.
Vi gick ett varv på utsidan för att se på utsikten, innan vi gick in för att äta.
Några hade tydligen haft ett litet eget partaj där på utsiktsdäcket.
En bit ner i slänten fanns en varm källa som det rök och doftade svavel ur.
Den ska utforskas efter maten, tänkte jag när jag såg den.
Jag älskar skyltar överallt i världen. Här är nödutgången!
Isländska kronan är låg för tillfället.
Här sitter vi nu och lyxar oss, om än ganska trötta.
Vi äter en utsökt 4-rätters middag.
Innan maten blev det bröd med smörros och pesto.
Just nu är vi inne på huvudrätten. Först åt vi en lax med blini, rom och färskost, jag var så hungrig att den låg i magen innan jag kom ihåg att jag hade en kamera med mig.
Sedan en hummersoppa med underbart stark, men mild smak och med krispigt goda hummerstjärtar. Det är nog den godaste soppa jag ätit.
Nu har vi snart avverkat dagens fiskfångst med risotto och en ljuvlig sås, respektive 2 olika lammrätter med en massa goda tillbehör. Jag valde fisken.
Så här såg lammrätten ut!
S satt och berättade om sig och sina "tvångs" när det gäller ordning och reda. Inga lösa papper på hennes skrivbord inte.
Sedan kom vi in på tvätten, hur hon bestämt sig för att sluta stryka sina påslakan - OBS STRYKA med strykjärn. Hon hade bäddat, de gick och la sig. Klockan 3 på natten väckte hon sin man och det var bara att stiga upp och bädda om med strukna lakan.
Då testade hon ett nytt grepp, att lämna in tvätten och få den struken. Tji blev det, den kom tillbaka utan att banden var strukna, så det var fullständigt uteslutet.
Vi har fått många glada skratt redan den här första dagen.
Dags för desserten.
Jag ser vad det är, minns smaken, men inte vad det var. Någon fruktmousse med den läckraste sorbet jag smakat, vid sidan om. Olika frukter i både glaset och "hacket" bredvid.
Var det efter detta vräkätande någon som ville ha kaffe???? Jodå, alla utom tedrickarna, dit jag inte hör 100% längre. Kaffe är GOTT, snacka om att mina smakramar gjort en helomvändning !
Om vi nu mot förmodan inte blivit mätta fick vi tre små munsbitar till.
Nu har vi kommit till slutet av den här långa måltiden. Restaurangen har snurrat drygt 1 varv och det är betydligt mindre än det snurrar i våra huvuden, åtminstone för en del av oss.
Ny skylt på vägen ut. Snyrting är alltså toalett.
Jag stack ut lite i förväg, ville kolla in det som rök.
Lavastenar fanns det gott om.........
........och lupiner som var den mest förekommande vildväxande blomman
S har visat sig vara lika galen som oss andra och passar perfekt i vårt lag. Härligt! Kanske hon borde byta skola?
A längtar till rummet, till sitt sköna frottelakan och att få sträcka ut. Själv längtar jag att att få sträcka ut över vidderna imorgon när vi ska till Laxnessgården och leka familjen Cartwright. Jag som inte suttit på en häst sen jag var 25 år.
Snart ska P föra oss hem, lugnt och stilla. Jag konstaterar just på notan, att lättöl - Pilsner, kostar mer än än flaska Viking 6%.
Vi rullade ut från restaurangen, passerade ett roligt byggt radhus.
Trots att det nästan är ljust dygnet runt hann det bli solnedgång innan vi åkt våra 5 mil "hem" till Keflavik.
Här har vi tre damer LN, A och jag installerat oss......
Min säng !
och mina rumskamrater.
Vi kanske skulle försöka ta lite intryck av S och hennes ordningssinne?
Island dag 1 - del 1
Fredag 11 juni
Med arbetslaget till Island + medföljande "sällskapsdamer" LN och S (LN är vår idrottslärare och medföljande S arbetar på en annan skola än vår och är isländska).
Här börjar äventyret!
Sverige idag är grått och lite småregnigt. Vi har fått veta att på Island är det lite oro i underjorden, under vulkanen Eiyaflallajökull, enligt P som lyssnat på morgonnyheterna.
Jaha, tänker jag genast, så här oinformerad har jag sällan hållit mig, men nu har vi S med oss och jag utgår från att hon har koll.
Inte vet jag var vi ska bo och nu vet jag inte ens om vi kommer hem som planerat.
Paus i Hummelsta. Vi fyller på koffein/teinförrådet och utnyttjar ställets bekvämlighetsinrättning.
Arlanda 13.30
Vi har fikat, en anledning till nya reflektioner !
En tepåse på Arlanda kostar uppenbarligen 27 kronor.
Jag backade vid det priset och bad om en kopp hett vatten och tänkte att det nog kunde kosta en 5-krona. Det var dock gratis! En kopp te kostar 27 kronor och då får man en tepåse till gratisvattnet. En kopp te = 27 kronors kostnad, alltså är det tepåsen som betingar detta höga värde.
Arlanda är verkligen exklusivit! ! ! !
Jag hade en Earl Grey i bakfickan, det har jag nästan jämt. Man vill ju inte riskera att bli utsatt för en Lipton Gul och denna gång sparade jag dessutom 27 kronor. Är jag snål eller smart?
Får jag bestämma sjäv väljer jag alternativ 2.
Ombord och planet är knökfullt. Vi sitter utspridda, men jag fick A till höger om mig och det är perfekt ressällskap för min del.
Prov på isländska språket här ombord.
* Sitjid med saetisolar spenntar. Björgunarvesti undis saetum
* Matur og drykkir
* Frönsk handsnyrting
* Kvikmyndir
Vi har flugit norr om Bergen, över Färöarna och har mindre än 1 timme kvar till Keflavik, där flygplatsen är. Det har varit klart väder och vi såg hela Island under oss, med vulkaner och allt. Tyvärr hade vi en dam på fönsterplatsen, men viga som vi är, hängde vi hit och dit och lyckades se en hel del.
På Reykjaviks flygplats var det bara att styra raka vägen in på taxfreen och vi fick en instruktiv guidning av S genom hela lakritshyllan. Jag hade ingen aning om att Island är lakritsens förlovade land, men nu vet jag. Den påsen och den påsen och den påsen osv.
Sedan gick vi vidare och därinne var det avsmakning av vin - 4 sorters i små plastsnapsglas. Jag avstod, däremot avsmakade jag ölet Gull som serverades som smakprov vid infarten till taxfreeavdelningen. Det var ganska blekt.
Tänk att man fick handla taxfree på inresan!
Jodå, vi handlade rejält mycket godis - mest lakrits. Sedan stegade vi iväg till sprithyllan, för S hade berättat om Topas och Opal.
Inga ädelstenar inte, långt därifrån. Det är snaps som är gjord på halstabletter och brännvin - mycket intressant, det måste vi förstås också testa. Snaps heter det halvgulliga ordet "Snafs" på isländska.
Mycket nytt blir det!
Till slut hade vi handlat färdigt och nästa steg var biluthyrningen. S gick iväg och sedan kom hon rusande tillbaka och hämtade mig. Det var ju jag som skulle lösa ut bilen.
Bilder från flygplatsen - vår första glutt på Island !
Herr Gårman är fortfarande gul på Island.
Iväg till parkeringen med alla lakritsväskor och sedan var det fel buss vi blivit anvisade. Det blev dock snabbt åtgärdat och vi åkte iväg till vårt boende GG och............. ja!
Möglig, unken källare luktade det för oss 3 + 3 som skulle bo i den delen. Vi är 6 stycken som ska dela på 1 badrum + att ett rum är outhyrt nere hos oss. Har vi otur blir vi ännu fler som ska samsas.
S och P fick sina rum en halvtrappa upp i huvudbyggnaden och de hade ett snäpp upp på stjärnskalan, det var nog nästan 1-stjärnigt hos dem.
I samma rum som jag ligger A och LN på frotteöverdrag och jag har ett av trikå på min säng. De ligger direkt på resårbotten, bäddmadrasserna under överdragen.
Vi öppnade ett litet fönster, så det blev något bättre luft därinne.
Raggardusch, betala hyran för 5 nätter och iväg till stan = Reykjavik! Det var mycket annorlunda och intressant natur hela vägen in.
Vi bor 5 mil utanför, i Keflavik, nära flygplatsen.
Flygplats heter så här på isländska, något som väckte munterhet.
Fortsättning följer, nu när jag äntligen kommit igång!
Med arbetslaget till Island + medföljande "sällskapsdamer" LN och S (LN är vår idrottslärare och medföljande S arbetar på en annan skola än vår och är isländska).
Här börjar äventyret!
Sverige idag är grått och lite småregnigt. Vi har fått veta att på Island är det lite oro i underjorden, under vulkanen Eiyaflallajökull, enligt P som lyssnat på morgonnyheterna.
Jaha, tänker jag genast, så här oinformerad har jag sällan hållit mig, men nu har vi S med oss och jag utgår från att hon har koll.
Inte vet jag var vi ska bo och nu vet jag inte ens om vi kommer hem som planerat.
Paus i Hummelsta. Vi fyller på koffein/teinförrådet och utnyttjar ställets bekvämlighetsinrättning.
Arlanda 13.30
Vi har fikat, en anledning till nya reflektioner !
En tepåse på Arlanda kostar uppenbarligen 27 kronor.
Jag backade vid det priset och bad om en kopp hett vatten och tänkte att det nog kunde kosta en 5-krona. Det var dock gratis! En kopp te kostar 27 kronor och då får man en tepåse till gratisvattnet. En kopp te = 27 kronors kostnad, alltså är det tepåsen som betingar detta höga värde.
Arlanda är verkligen exklusivit! ! ! !
Jag hade en Earl Grey i bakfickan, det har jag nästan jämt. Man vill ju inte riskera att bli utsatt för en Lipton Gul och denna gång sparade jag dessutom 27 kronor. Är jag snål eller smart?
Får jag bestämma sjäv väljer jag alternativ 2.
Ombord och planet är knökfullt. Vi sitter utspridda, men jag fick A till höger om mig och det är perfekt ressällskap för min del.
Prov på isländska språket här ombord.
* Sitjid med saetisolar spenntar. Björgunarvesti undis saetum
* Matur og drykkir
* Frönsk handsnyrting
* Kvikmyndir
Vi har flugit norr om Bergen, över Färöarna och har mindre än 1 timme kvar till Keflavik, där flygplatsen är. Det har varit klart väder och vi såg hela Island under oss, med vulkaner och allt. Tyvärr hade vi en dam på fönsterplatsen, men viga som vi är, hängde vi hit och dit och lyckades se en hel del.
På Reykjaviks flygplats var det bara att styra raka vägen in på taxfreen och vi fick en instruktiv guidning av S genom hela lakritshyllan. Jag hade ingen aning om att Island är lakritsens förlovade land, men nu vet jag. Den påsen och den påsen och den påsen osv.
Sedan gick vi vidare och därinne var det avsmakning av vin - 4 sorters i små plastsnapsglas. Jag avstod, däremot avsmakade jag ölet Gull som serverades som smakprov vid infarten till taxfreeavdelningen. Det var ganska blekt.
Tänk att man fick handla taxfree på inresan!
Jodå, vi handlade rejält mycket godis - mest lakrits. Sedan stegade vi iväg till sprithyllan, för S hade berättat om Topas och Opal.
Inga ädelstenar inte, långt därifrån. Det är snaps som är gjord på halstabletter och brännvin - mycket intressant, det måste vi förstås också testa. Snaps heter det halvgulliga ordet "Snafs" på isländska.
Mycket nytt blir det!
Till slut hade vi handlat färdigt och nästa steg var biluthyrningen. S gick iväg och sedan kom hon rusande tillbaka och hämtade mig. Det var ju jag som skulle lösa ut bilen.
Bilder från flygplatsen - vår första glutt på Island !
Herr Gårman är fortfarande gul på Island.
Iväg till parkeringen med alla lakritsväskor och sedan var det fel buss vi blivit anvisade. Det blev dock snabbt åtgärdat och vi åkte iväg till vårt boende GG och............. ja!
Möglig, unken källare luktade det för oss 3 + 3 som skulle bo i den delen. Vi är 6 stycken som ska dela på 1 badrum + att ett rum är outhyrt nere hos oss. Har vi otur blir vi ännu fler som ska samsas.
S och P fick sina rum en halvtrappa upp i huvudbyggnaden och de hade ett snäpp upp på stjärnskalan, det var nog nästan 1-stjärnigt hos dem.
I samma rum som jag ligger A och LN på frotteöverdrag och jag har ett av trikå på min säng. De ligger direkt på resårbotten, bäddmadrasserna under överdragen.
Vi öppnade ett litet fönster, så det blev något bättre luft därinne.
Raggardusch, betala hyran för 5 nätter och iväg till stan = Reykjavik! Det var mycket annorlunda och intressant natur hela vägen in.
Vi bor 5 mil utanför, i Keflavik, nära flygplatsen.
Flygplats heter så här på isländska, något som väckte munterhet.
Fortsättning följer, nu när jag äntligen kommit igång!
Ojojoj,
Nu kom min käre granne och ville att vi skulle grilla med dem - ikväll också. Vi var där förra helgen och gjorde samma sak och för att citera honom: "Vad spelar det för roll?"
Nej, ingen roll alls, mer än att det är väldigt osvenskt att gå och äta hos samma personer om och om igen. De är så otroligt gästfria och jag bär över bröd när jag bakar och försöker bjuda igen, men tycker ändå att det alltid är vi som sitter hos dem.
Nu ska vi dit igen och min Islandsrapportering kommer möjligen lite senare ikväll (läs natt).
Jag ser att det ryker från deras grill, bäst jag masar mig ut och hjälper kärestan som kör högtryckstvätt på mina f.d. terracottafärgade plattor på baksidan, så vi blir färdiga i tid. Plattorna återfår sin ursprungsfärg efter att ha skiftat i grönt sen snön försvann.
Jag återkommer, men nu slutar jag upp med att säga när!!!!!
Trevlig fredag så länge!
Nej, ingen roll alls, mer än att det är väldigt osvenskt att gå och äta hos samma personer om och om igen. De är så otroligt gästfria och jag bär över bröd när jag bakar och försöker bjuda igen, men tycker ändå att det alltid är vi som sitter hos dem.
Nu ska vi dit igen och min Islandsrapportering kommer möjligen lite senare ikväll (läs natt).
Jag ser att det ryker från deras grill, bäst jag masar mig ut och hjälper kärestan som kör högtryckstvätt på mina f.d. terracottafärgade plattor på baksidan, så vi blir färdiga i tid. Plattorna återfår sin ursprungsfärg efter att ha skiftat i grönt sen snön försvann.
Jag återkommer, men nu slutar jag upp med att säga när!!!!!
Trevlig fredag så länge!
Frånvaro
Imorgon bitti klockan 9 bär det av!
Jag återkommer i slutet av nästa vecka!!!
Läkerol
Jag tror att tandläkarkåren och Läkerol har ett samarbete!
Mina Läkerolfavoriter är Salvi och Granatäpple.
I förrgår kände jag att jag behövde en miniuppiggare och tog en, endast en tablett - Salvi var det.
Nu i efterhand har jag analyserat hur jag beter mig när jag äter läkerol. Jag stoppar in den eller oftast dem, men igår var det bara en (1 alltså).
Så fort den landat på tungan skickar jag fram den mellan framtänderna och biter lite några gånger, liksom kör runt med den innan jag låter den gå tillbaka till tungan. Det fastnar små bitar på framtänderna ibland, de är ganska klistriga.
Det är bevis nummer 1 i alliansen Tandläkarna&Läkerol. Jag tror den alliansen heter "Tandläkerolerna".
I förrgår fastnade det lite på baksidan, längs en framtand i nederkäken. När väl tabletten var slut, satt det kvar en sträng på tanden! Jag slickade på den, men den satt som berget.
Bevis 2, sitter de tillräckligt länge kan det bli karies (eller är alla sockerfria numera?)
Till slut fick jag stoppa in fingret och skrapa med nageln.
Det satt fast, nu började jag ana ugglor i mossen. Vad i .....?
Det satt inte fast någon tablettrest, det hade åkt ner i magen för längesen, tillsammans med en bit av min tand......!
KUL! Det är andra gången det händer. Förra gången fick jag kosta på mig en krona (runt 6000 kronor). Då satt bara den gamla plomben kvar.
Island fredagmorgon och en sylvass tand som saknar en bit av baksidan. En tand som aldrig någonsin varit lagad.
Jag kände mig minst sagt beprövad. Hur många tusenlappar?
Som tur är har jag en underbar tandläkare och de klämde in mig som en dubbelbokning bara för att göra en koll.
Igår em var jag där och visst hade jag rätt. Det fattades en bit.
Det blev en kort utfrågning vad jag ätit och en något längre instruktion hur jag ska bete mig med mina Läkerol i fortsättningen.
SLUTA ANVÄNDA TÄNDERNA!
Sug på den, sa hon.
Det är väl ingen feeling, det är ju det sega småtugget som är härligt!
En snabb putsning på tanden och några minuter senare var allt det vassa borta.
Lättad och glad över att det inte behövdes något större ingrepp reste jag mig leende och det leendet gick nästan runt skallen när hon säger så här: "Det där bjuder vi på".
Tandläkerolerna kanske bara är en produkt av min livliga fantasi?
Fast när jag kom tillbaka till jobbet och berättade fick jag veta att jag ingalunda var ensam om att det där hade hänt. Det var 3 till som haft liknande incidenter där det rykt både tandbitar och plomber på just Läkerol.
Vad ska man tro?
Mina Läkerolfavoriter är Salvi och Granatäpple.
I förrgår kände jag att jag behövde en miniuppiggare och tog en, endast en tablett - Salvi var det.
Nu i efterhand har jag analyserat hur jag beter mig när jag äter läkerol. Jag stoppar in den eller oftast dem, men igår var det bara en (1 alltså).
Så fort den landat på tungan skickar jag fram den mellan framtänderna och biter lite några gånger, liksom kör runt med den innan jag låter den gå tillbaka till tungan. Det fastnar små bitar på framtänderna ibland, de är ganska klistriga.
Det är bevis nummer 1 i alliansen Tandläkarna&Läkerol. Jag tror den alliansen heter "Tandläkerolerna".
I förrgår fastnade det lite på baksidan, längs en framtand i nederkäken. När väl tabletten var slut, satt det kvar en sträng på tanden! Jag slickade på den, men den satt som berget.
Bevis 2, sitter de tillräckligt länge kan det bli karies (eller är alla sockerfria numera?)
Till slut fick jag stoppa in fingret och skrapa med nageln.
Det satt fast, nu började jag ana ugglor i mossen. Vad i .....?
Det satt inte fast någon tablettrest, det hade åkt ner i magen för längesen, tillsammans med en bit av min tand......!
KUL! Det är andra gången det händer. Förra gången fick jag kosta på mig en krona (runt 6000 kronor). Då satt bara den gamla plomben kvar.
Island fredagmorgon och en sylvass tand som saknar en bit av baksidan. En tand som aldrig någonsin varit lagad.
Jag kände mig minst sagt beprövad. Hur många tusenlappar?
Som tur är har jag en underbar tandläkare och de klämde in mig som en dubbelbokning bara för att göra en koll.
Igår em var jag där och visst hade jag rätt. Det fattades en bit.
Det blev en kort utfrågning vad jag ätit och en något längre instruktion hur jag ska bete mig med mina Läkerol i fortsättningen.
SLUTA ANVÄNDA TÄNDERNA!
Sug på den, sa hon.
Det är väl ingen feeling, det är ju det sega småtugget som är härligt!
En snabb putsning på tanden och några minuter senare var allt det vassa borta.
Lättad och glad över att det inte behövdes något större ingrepp reste jag mig leende och det leendet gick nästan runt skallen när hon säger så här: "Det där bjuder vi på".
Tandläkerolerna kanske bara är en produkt av min livliga fantasi?
Fast när jag kom tillbaka till jobbet och berättade fick jag veta att jag ingalunda var ensam om att det där hade hänt. Det var 3 till som haft liknande incidenter där det rykt både tandbitar och plomber på just Läkerol.
Vad ska man tro?
Himlen
När Eyjafjallajökull betedde sig och gick an som värst stod jag då och då och stirrade upp mot himlen, för tänk om just jag skulle få se något som visade sig vara askmolnet!!!
Sedan hörde jag att man nog inte kunde se det. Bilden är från Islandsbloggen
Det är en mycket intressant blogg som jag och mina arbetskamrater följt ett längre tag nu, till och från. På fredag åker vi nämligen till Island på studieresa i 5 dagar. Jag lovar att det kommer inlägg därifrån ur min resedagbok när vi kommit hem igen.
Himlen kan ändå fascinera.
Är det jordens undergång som närmar sig tror jag säkert de funderade över förr, när man mest gissade vad naturfenomen berodde på.
Jag trodde inte det var domedagen, bara en ovanligt vacker kvällshimmel.
Det går fort, snart är det mörkt på kvällarna igen, nu när jag inte bor i Västerbotten längre!
Sedan hörde jag att man nog inte kunde se det. Bilden är från Islandsbloggen
Det är en mycket intressant blogg som jag och mina arbetskamrater följt ett längre tag nu, till och från. På fredag åker vi nämligen till Island på studieresa i 5 dagar. Jag lovar att det kommer inlägg därifrån ur min resedagbok när vi kommit hem igen.
Himlen kan ändå fascinera.
Är det jordens undergång som närmar sig tror jag säkert de funderade över förr, när man mest gissade vad naturfenomen berodde på.
Jag trodde inte det var domedagen, bara en ovanligt vacker kvällshimmel.
Det går fort, snart är det mörkt på kvällarna igen, nu när jag inte bor i Västerbotten längre!
Paradiset
Förra fredagen skulle jag ha skrivit om för längesen, men bättre sent än aldrig, för då var vi nästan i Paradiset och det vill jag gärna berätta om.
Min barndomskompis A och hennes man R har flyttat till "sjön." Är man från Hallsberg, som vi är från begynnelsen, vet man att sjön = Tisaren.
A och R var på mitt kalas och där var även ett annat par B och E. Vi kvinnor känner varandra sen barnsben, via föräldrar, simskola, barngymnastik osv. Dessutom har både B.s och min barndomsfamilj haft sommarstuga vid "sjön".
Då på kalaset satt vi och blev väldigt nostalgiska och det ena minnet efter det andra poppade upp. Till slut bestämde vi att den här dagen skulle vi träffas hos dem,uppe vid "sjön", för att fortsätta det trevliga umgänget.
Vi bjuder på mat, sa A och så blev det.
De har flyttat dit permanent, byggt ett fantastiskt, väl genomtänkt hus, lagom för 2 personer.
Precis vid vattnet dessutom! Bara att gå rätt ut och ta morgondoppet!
Det var lite regnigt och grått när vi kom dit, så det blev en första snabbtitt på omgivningarna. Vi fuskade, vi stod under tak mot sjösidan och jag fotograferade i skydd för regnet.
Sjöfåglar var det gott om!
Måsen ligger på ägg!
Det fina köket, vars planering A ligger bakom, är fullt av små härliga detaljer.
Den inbyggda bänken t ex, som är lilla barnbarnet E:s favoritplats.
En otroligt praktisk lucka vid bänken. Gissa vad det är! Svar i slutet av inlägget.
Nu kände jag att jag snodde runt benen på A, som stod vid spisen och brassade tonfisk. Jag drog mig lite tillbaka med mitt fotograferande. Fisken ser ut som stora köttbitar, men det är bara en synvilla.
Den färdiga anrättningen som smakade himmelskt med färsk potatis
R har förstått att Tjeckien ligger i topp, när det gäller god smak på öl.
Han har också förstått att jag är en särdeles STOR fryslort. Det var väldigt skönt med en kamin, fullpackad med ved, precis bakom ryggen.
Efter maten hade det slutat regna, då skulle vi ut och uppleva gamla barndomsminnen. Gå på minnenas stigar kan man säga.
Först förbi campingen som verkligen har svällt sen vi var små.
Vi brukade gå längs vägkanten och plocka smultron i väntan på badbussen. Trädde dem på strån och åt raskt upp dem när vi väl fått dit dem.
Fram till kiosken där det finns en allmänhetens anslagstavla.
Ett par exempel på tjänster som erbjuds
Här gick vi i simskola, jag hatade att hoppa från tornet som fortfarande låg på marken i väntan på badsäsongen.
Jag som var som en säl, kunde inte förlika mig med att klättra upp och kasta mig ut i intet för att landa därnere med ett plask. Allt annat gjorde jag med stor förtjusning.
Deras hus från sjösidan, det är PARADISET!
Här står de, B och A. Till vänster "Södra land", helt obebott sånär som på en jaktstuga som funnits där i minst hela min livstid och det är ganska länge vid det här laget.
När myggorna insåg att det fanns gott om färskt människoblod ute och gick, fick vi nog. Fort inomhus och då blev det kaffe och biskvier!
Vad det var bakom luckan! En jättesmart förvaring!
Min barndomskompis A och hennes man R har flyttat till "sjön." Är man från Hallsberg, som vi är från begynnelsen, vet man att sjön = Tisaren.
A och R var på mitt kalas och där var även ett annat par B och E. Vi kvinnor känner varandra sen barnsben, via föräldrar, simskola, barngymnastik osv. Dessutom har både B.s och min barndomsfamilj haft sommarstuga vid "sjön".
Då på kalaset satt vi och blev väldigt nostalgiska och det ena minnet efter det andra poppade upp. Till slut bestämde vi att den här dagen skulle vi träffas hos dem,uppe vid "sjön", för att fortsätta det trevliga umgänget.
Vi bjuder på mat, sa A och så blev det.
De har flyttat dit permanent, byggt ett fantastiskt, väl genomtänkt hus, lagom för 2 personer.
Precis vid vattnet dessutom! Bara att gå rätt ut och ta morgondoppet!
Det var lite regnigt och grått när vi kom dit, så det blev en första snabbtitt på omgivningarna. Vi fuskade, vi stod under tak mot sjösidan och jag fotograferade i skydd för regnet.
Sjöfåglar var det gott om!
Måsen ligger på ägg!
Det fina köket, vars planering A ligger bakom, är fullt av små härliga detaljer.
Den inbyggda bänken t ex, som är lilla barnbarnet E:s favoritplats.
En otroligt praktisk lucka vid bänken. Gissa vad det är! Svar i slutet av inlägget.
Nu kände jag att jag snodde runt benen på A, som stod vid spisen och brassade tonfisk. Jag drog mig lite tillbaka med mitt fotograferande. Fisken ser ut som stora köttbitar, men det är bara en synvilla.
Den färdiga anrättningen som smakade himmelskt med färsk potatis
R har förstått att Tjeckien ligger i topp, när det gäller god smak på öl.
Han har också förstått att jag är en särdeles STOR fryslort. Det var väldigt skönt med en kamin, fullpackad med ved, precis bakom ryggen.
Efter maten hade det slutat regna, då skulle vi ut och uppleva gamla barndomsminnen. Gå på minnenas stigar kan man säga.
Först förbi campingen som verkligen har svällt sen vi var små.
Vi brukade gå längs vägkanten och plocka smultron i väntan på badbussen. Trädde dem på strån och åt raskt upp dem när vi väl fått dit dem.
Fram till kiosken där det finns en allmänhetens anslagstavla.
Ett par exempel på tjänster som erbjuds
Här gick vi i simskola, jag hatade att hoppa från tornet som fortfarande låg på marken i väntan på badsäsongen.
Jag som var som en säl, kunde inte förlika mig med att klättra upp och kasta mig ut i intet för att landa därnere med ett plask. Allt annat gjorde jag med stor förtjusning.
Deras hus från sjösidan, det är PARADISET!
Här står de, B och A. Till vänster "Södra land", helt obebott sånär som på en jaktstuga som funnits där i minst hela min livstid och det är ganska länge vid det här laget.
När myggorna insåg att det fanns gott om färskt människoblod ute och gick, fick vi nog. Fort inomhus och då blev det kaffe och biskvier!
Vad det var bakom luckan! En jättesmart förvaring!
Galna Busjka
Jag fick finfrämmande i fredags. Min älskade dotter och hennes lilla Babusjka.
Vi gick en lång, lång promenad på omkring 1 timme. Vi gick längst bort mot Mellringe för att titta på de nya husen som byggs där. Det är något slags eko-boende, men jag kan inte hela konceptet.
Husen vid en 4-vägskorsning och hur fina de än är, är det inte drömläget för mig i alla fall.
När vi kom tillbaka och hade druckit vatten gick vi ut på baksidan. Då blev Busjkan helt galen. Det var en oemotståndlig lukt i gräsmattan, eller jorden under, som bara hon kände.
Hon gick till attack mot marken.....
........for runt som ett löv om hösten
.........grävde mer......
...... gnuggade hela sig.......
....om och om igen, tills hon slutligen var nöjd med...... ja vad?
Snacka om energi!
Hon försöker t o m se oberörd ut, fast lite "mosig" på ögonen.
Vi diskuterade om de vill gnugga in sin egen lukt på en "bra" plats, eller om det är något i marken som de vill gnugga in i sin päls - "hundparfym", kamouflera sin egen lukt kanske?
Vår gamla hund Bess, som nästan såg ut så här och...
...ängel sedan lång tid tillbaka, brukade föredra hönsskit när sådant fanns tillgängligt. Tyvärr fanns det lite för ofta, men hon var salig!
Vet någon varför det håller på som de gör?
Vi gick en lång, lång promenad på omkring 1 timme. Vi gick längst bort mot Mellringe för att titta på de nya husen som byggs där. Det är något slags eko-boende, men jag kan inte hela konceptet.
Husen vid en 4-vägskorsning och hur fina de än är, är det inte drömläget för mig i alla fall.
När vi kom tillbaka och hade druckit vatten gick vi ut på baksidan. Då blev Busjkan helt galen. Det var en oemotståndlig lukt i gräsmattan, eller jorden under, som bara hon kände.
Hon gick till attack mot marken.....
........for runt som ett löv om hösten
.........grävde mer......
...... gnuggade hela sig.......
....om och om igen, tills hon slutligen var nöjd med...... ja vad?
Snacka om energi!
Hon försöker t o m se oberörd ut, fast lite "mosig" på ögonen.
Vi diskuterade om de vill gnugga in sin egen lukt på en "bra" plats, eller om det är något i marken som de vill gnugga in i sin päls - "hundparfym", kamouflera sin egen lukt kanske?
Vår gamla hund Bess, som nästan såg ut så här och...
...ängel sedan lång tid tillbaka, brukade föredra hönsskit när sådant fanns tillgängligt. Tyvärr fanns det lite för ofta, men hon var salig!
Vet någon varför det håller på som de gör?
Mot Viby
Kärestan kom på motorcykeln i fredags, han hade läst någonstans att det skulle luftas gamla mopeder i Viby. Närkingar är vi båda två, även om jag mest bott någon annanstans sen jag flyttade hemifrån och ändå var jag tvungen att ställa den här frågan:
"Var ligger Viby?"
Jojojojojo! Jag vet var Viby är, men det är inte så stort, det kryllar av små vägar i de trakterna och vi har en tendens att svänga där det ser fint ut och då blir det fel ibland.
Inte blev det bättre av att han svarade så här:
"Jag vet inte!"
Sedan skrattade vi hjärtligt båda två och han hämtade kartboken, slog upp inre Närke och memorerade raskt varenda liten väg, korsning och riktning.
Fixa nytt fika att ta med, bullar den här gången och sen ut på hojen och iväg.
Ganska fort var vi framme på mopedåkarnas väg, körde om en radda och ställde oss på ett ställe lämpligt för publik. 
Det tog bara en liten stund så kom de första knattrande.
Under tiden de passerade, passade vi på att fika. Bullarna från Jeremiasbageriet.
"Bordet" hade vi med oss......!
Det var många moppeåkare som lockats ut i det fina vädret och vi stod inte illa där vi stod, men till sist mattades det ändå av och vi gjorde som mannen i svarta hjälmen - fortsatte vägen fram.
På småvägar och med besök hos goda vänner tog vi oss hem till slut. En minnesglimt från barndomen kom för mig när vi passerade den här skylten.
När jag var liten kom bryggarbilen till vår gata med jämna mellanrum. Det hände någon gång, att vi skulle köpa något - läsk eller svagdricka och de gångerna ropade alltid min mor: "Nu kommer Mörtsjön". Det var ett lyckorop för oss, det betydde att det kunde finnas en läsk istället för saft och det var inte särskilt ofta, så det var FEST!
Inte förrän jag blev vuxen och åkte igenom Mörtsjön insåg jag, att bryggaren inte alls hette Mörtsjön, något som jag trott hela min barndom och fram tills det gick upp för mig att bryggeriet/lagret låg i Mörtsjön.
Så tänker barn!
Morgonstund har guld i mund!
Idag steg vi upp klockan 5.
Äntligen skulle jag vilja säga, för vi har pratat om det i flera år, att åka ner till Oset och lyssna på fågelsång, ha med kikaren och njuta av naturen. Vi åkte ner till Naturens hus och Rynningeviken.
Att fika på där på tillbakavägen var uteslutet i denna arla timma.
Detta hade vi förutsett och gjort frukost och tagit med. Vi tog korgen med oss och gick för att hitta en lämplig plats att äta.
Det var bara vi därnere och bedövande vackert. Solen sken och fågelsång överallt.
Månen var fortfarande högt på himlen, trots solskenet.
Blommor
Gott om djur, mestadels fåglar.
Vi kände oss iakttagna, vem mer var därnere?
Hon skulle förmodligen också äta frukost.
Mest ymnigt förekommande från djurriket var MYGGOR!!!!!!!
Var vi än stannade surrade det runt huvudena på oss. Vi gick fram till Svartån, där fläktade det lite, följaktligen nästan ingen mygg alls.
Det fanns t o m bord och bänkar så där dukade vi upp!
Här kommer kärestan med på bild, något som han undanbett sig och ändå ställer han sig så han kommer med, trots att han vet att jag lägger ut bilden.
Notera klädseln, jag hade linne, tjocktröja, sjal, fleecejacka och handskar.
Han står i nedre högra hörnet.........
Vi blev genast uppvaktade av Herr och fru Gräsand som nyss vaknat.
Ingen gång är det så gott att äta som vid sådana här tillfällen.
Vilken lyxfrukost och vad vi njöt!
Så upptäckte vi att nya bron över till Oset var färdig.
Vi lämnade korgen i bilen och gick över till Oset. Där har jag hört näktergal förut så här års och det hoppades vi på idag också.
På stigen var det gott om dessa slemmiga "vandrare", är det mördarvarianten?
Vi träffade även vandrare på två ben. Ornitologer som höll på att inventera Kärrsångare och just hade fått syn på en som inte var ringmärkt. Den skulle fångas in i nät, märkas och släppas igen.
Jag passade på att fråga om de hört näktergal eftersom jag inte är 100 % säker på lätet. De bekräftade att det var den vi hörde, för de sjöng överallt i snåren.
Vi gick en runda ut på oset också, lika vackert överallt, vare sig det är nyutslagna blommor eller döda träd, här såg det ut som det varit blixtnedslag.
Vi klättrade upp i fågeltornet och spanade en stund.
Sedan kom vi fram till vattnet igen och började gå mot bilen.
Då hör vi en riktig serenad rakt ovanför våra huvuden. Där satt rödhaken och sjöng som en galning, om och om igen drillade han och lät sig snällt fotograferas.
Längs Svartån satt nu en man och fiskade, vi var inte ensamma längre.
När vi kom tillbaka till bilen skrattade vi båda två. Hela parkeringen tom sånär som på min bil och en till och vilken plats hade den föraren valt?
Tätt intill min lilla bil!
Gruppmentalitet!
Vi kom hem strax före 8, gick och la oss igen. Plötsligt var klockan 10 och vi väcktes av telefonen.
En fantastisk njutbar morgon!
Äntligen skulle jag vilja säga, för vi har pratat om det i flera år, att åka ner till Oset och lyssna på fågelsång, ha med kikaren och njuta av naturen. Vi åkte ner till Naturens hus och Rynningeviken.
Att fika på där på tillbakavägen var uteslutet i denna arla timma.
Detta hade vi förutsett och gjort frukost och tagit med. Vi tog korgen med oss och gick för att hitta en lämplig plats att äta.
Det var bara vi därnere och bedövande vackert. Solen sken och fågelsång överallt.
Månen var fortfarande högt på himlen, trots solskenet.
Blommor
Gott om djur, mestadels fåglar.
Vi kände oss iakttagna, vem mer var därnere?
Hon skulle förmodligen också äta frukost.
Mest ymnigt förekommande från djurriket var MYGGOR!!!!!!!
Var vi än stannade surrade det runt huvudena på oss. Vi gick fram till Svartån, där fläktade det lite, följaktligen nästan ingen mygg alls.
Det fanns t o m bord och bänkar så där dukade vi upp!
Här kommer kärestan med på bild, något som han undanbett sig och ändå ställer han sig så han kommer med, trots att han vet att jag lägger ut bilden.
Notera klädseln, jag hade linne, tjocktröja, sjal, fleecejacka och handskar.
Han står i nedre högra hörnet.........
Vi blev genast uppvaktade av Herr och fru Gräsand som nyss vaknat.
Ingen gång är det så gott att äta som vid sådana här tillfällen.
Vilken lyxfrukost och vad vi njöt!
Så upptäckte vi att nya bron över till Oset var färdig.
Vi lämnade korgen i bilen och gick över till Oset. Där har jag hört näktergal förut så här års och det hoppades vi på idag också.
På stigen var det gott om dessa slemmiga "vandrare", är det mördarvarianten?
Vi träffade även vandrare på två ben. Ornitologer som höll på att inventera Kärrsångare och just hade fått syn på en som inte var ringmärkt. Den skulle fångas in i nät, märkas och släppas igen.
Jag passade på att fråga om de hört näktergal eftersom jag inte är 100 % säker på lätet. De bekräftade att det var den vi hörde, för de sjöng överallt i snåren.
Vi gick en runda ut på oset också, lika vackert överallt, vare sig det är nyutslagna blommor eller döda träd, här såg det ut som det varit blixtnedslag.
Vi klättrade upp i fågeltornet och spanade en stund.
Sedan kom vi fram till vattnet igen och började gå mot bilen.
Då hör vi en riktig serenad rakt ovanför våra huvuden. Där satt rödhaken och sjöng som en galning, om och om igen drillade han och lät sig snällt fotograferas.
Längs Svartån satt nu en man och fiskade, vi var inte ensamma längre.
När vi kom tillbaka till bilen skrattade vi båda två. Hela parkeringen tom sånär som på min bil och en till och vilken plats hade den föraren valt?
Tätt intill min lilla bil!
Gruppmentalitet!
Vi kom hem strax före 8, gick och la oss igen. Plötsligt var klockan 10 och vi väcktes av telefonen.
En fantastisk njutbar morgon!
Bedövande
Varje natt ligger jag i en bedövande, ljuvlig doftkokong.
Jag vaknar varje morgon av ett otroligt kvitter och när näsan också vaknat till liv drar jag in det som symboliserar sommar för mig ända sen barnsben.
Det här har jag precis utanför mitt sovrumsfönster och jag sover alltid med det öppet! 
Lila till höger och vitt till vänster, ytterligare lite till vänster står en lila till.
Även om morgontiden är min allra segaste på hela dygnet, är det en sann njutning att vakna just nu, trots att jag är hur trött som helst så här i terminsslut!
Junikväll
Ja, det var en kväll i juni, då när sommarn var som bäst.
Då satt jag och kära väninnan I-M (hon från Sunbury, London-resan) på Bishop och åt en underbar ½ Ceasarsallad och drack öl respektive vin istället för att jag satt ensam hemma och bloggade.
Hur det kan bli och mer än så blev det inte ikväll, men jag mår kanon och ska nu inta horisontalen, för det är ganska jobbigt att vara på topp en hel kväll, efter en hård dag på arbetet.
Då satt jag och kära väninnan I-M (hon från Sunbury, London-resan) på Bishop och åt en underbar ½ Ceasarsallad och drack öl respektive vin istället för att jag satt ensam hemma och bloggade.
Hur det kan bli och mer än så blev det inte ikväll, men jag mår kanon och ska nu inta horisontalen, för det är ganska jobbigt att vara på topp en hel kväll, efter en hård dag på arbetet.
För någon vecka sedan
Inte långt härifrån finns ett hus som ser ganska tråkigt ut.
På våren, för någon eller ett par veckor sen såg det ut så här i trädgården. Vi gick förbi där i helgen, det är inte lika mycket kvar, men nästa år är det likadant igen.
Vi kallar det Gullvivshuset!
På våren, för någon eller ett par veckor sen såg det ut så här i trädgården. Vi gick förbi där i helgen, det är inte lika mycket kvar, men nästa år är det likadant igen.
Vi kallar det Gullvivshuset!
London Dag 6 - Del 2
Söndag 16 maj - del 2
När vi kom till Harrods delade vi på oss.
Jag ville visa kärestan livsmedelsavdelningarna och även toaletttillbehör, som t ex de exklusiva toasitsar jag mindes från mitt förra besök.
Maten var inga problem att hitta, där gick vi runt ett bra tag och beskådade en massa delikatesser, t ex en hel disk med rysk kaviar.
Annat gott från fiskdisken, ööhh ostron....... är det gott????
Nästa fundering, konserverad oxtunga, hur är det tro??? Ser dyrt ut!
Oliver fanns i stora bunkar och i varje låg en vacker sked i olivträ, att ta upp dem med.
På pralinavdelningen fanns en disk med chokladpumps, dem var det fotograferingsförbud på, men jag råkade sikta lite snett när jag skulle fotografera körsbärspralinerna (jag ljuger så bra.....)!
Tips: Dricka champagne ur damens sko och sen äta upp den!
Vi åkte högst upp och arbetade oss neråt.
Passerade en svindyr samuraj, men vacker på rätt ställe. Hos mig passar den inte.
Lamporna går inte heller in i mitt möblemang.
Kärestan håller sin hand där för att man ska se hur stor lampan är.
När jag frågade efter "bathroom" såg damen alldeles bestört ut och undrade vad jag menade. Jo, jag menade ju attiraljer till badrum. Hon skickade iväg oss, men inte tusan kom vi till några toasitsar. Det fick vara. Vi fick titta på duschmössor istället. (Pryda England, som om en toasits skulle vara fel på Harrods).
Se den där rosa skapelsen med rosor! Vem vill ha?
Jag placerade kärestan i en skön stol, med tillåtelse från en vakt, att sitta där medan jag gick runt inne på musikavdelningen - pianon och flyglar.
Nja, inte den stolen, men den var söt som en liten pralin och fick komma med istället för bild på hans massagefåtölj där han sjönk ner.
Där stod en knallröd Elton John flygel. Samma kille som placerat kärestan i den sköna stolen, hade gett mig tillåtelse att provspela lite. Det lät BRA!
Jag testade några andra också, men bara försiktigt. En hade ett rött sammetsskydd över tangentraden, den kostade över £ 71.000!
Det var härligt, två av säljarna körde en pianoduell vid varsin flygel inför en presumtiv kund, förmodligen kines tyckte jag mig se. Med den musiken ringande i öronen hämtade jag kärestan och vi tog oss en titt på sovrumsavdelningen.
Där fanns allt från Hästens till riktigt smaklösa skapelser till dyra priser.
och en romantisk full med rosenknoppar på lakanen.
Minkkudde till sängen, den var så dyr att jag har förträngt det. Huva!
Jag gav upp det där med toasitsarna och gick på Harrods kundtoalett istället.
NEJ, jag testade ingen parfym därinne, det hade säkert kostat!
När vi var nästan nere igen sprang vi ihop med I-M och L. Vi bestämde oss för att ta tunnelbanan till hotellet, men stiga av stationen innan för att äta lite riktig mat innan det var dags för sista pärsen. Hade flygen börjat gå igen?
Längs vägen, en rolig detalj på ett byggplank.
I solens gass satt vi ute på "The Swan" och avnöjt en god måltid.
Alla hade valt olika rätter.
Jag hade vitlöksmörspäckad kyckling med krispigt skal, grillad tomat och (tyvärr) pommes frites - stora varianten.
Kärestan åt honungsrostad skinka med 2 lös springande (direkt översättning) ägg och de obligatoriska pommes fritesen, vad nu de heter i plural?
I-M åt Chili con carne och
L Fish&Chips
Ful tröja (enl. min smak), på en annan matgäst. Tur vi tycker olika.
Alla var väldigt mätta och nöjda när vi svalt ner det sista.
Innan vi kom fram till hotellet gick vi i n kyrkan på bortre hörnet, tror den hette St James någonting.
Vi "intog" kyrkan, I-M spelade sopranstämman på "En vänlig grönskas", jag sjöng alt och L sjöng bas. Kärestan sa att det lät mycket vackert och det får vi hoppas. Han var dock vår enda publik.
De vackra orgelpiporna.
Jag tände två ljus också innan vi gick därifrån.
Vi hämtade våra väskor. Det fanns inga uppgifter om att flyget ikväll var inställt = SKÖNT! Efter 13.00 hade flygtrafiken kommit igång igen, men vi såg inte särskilt mycket plan i luften. Något enstaka då och då.
Vi gjorde färdigt allt med hotellet och gick till Paddington. Tunnelbana till Victoria, därifrån åkte vi med vanliga tåget som vi löst biljett till tidigare. Det kostade totalt för oss 4 £ 24. Det är halva normalpriset. Är man 4 stycken får man åka för 2, alltså "Tag 4, betala för 2".
Det kostade oss £ 6 / person, istället för £ 15.60 som Gatwick Express kostade. Taxi till flyget hade kostat £ 75 ellle £ 80. Jag tjatar lite om vad saker och ting kostar, inte för jag är extremt snål, utan som tips till andra när man nu kommit på de lite billigare alternativen.
Det var rena sprintloppet till tåget. När vi frågade i informationen vilken perrong det stod på var det på nr 18 och 1 minut kvar till avgång.
Jag drog på i täten som Jesse Owens, blev väl inspirerad när jag såg honom på Madame Tussauds tidigare idag och tänk jag hann fram i tid och de andra spurtade efter. Jag tror vi sprang förbi 14 perronger innan vi var framme.
Kärestan var härsken som en gammal surmjölk, den mannen hatar att löpa efter bussar och tåg. Långsint är han dock inte, så redan innan Gatwick hade han tinat upp igen.
Prioriteringsskylt om det är ont om sittplatser på tåget.
Från stationen var det rulltrappan upp och en kort, LUGN spatsertur så var vi inne på flygplatsen. Här behövdes ingen hets, det gick bara inte. Det var folk överallt och köer och KÖER!!!
Vi hade tur, för just när vi kom öppnade de en kö till. Det var vid bagageincheckningen och det stod skyltat även "Passport" ovanför de 2 som betjänade dessa tusentals människor.
Jag tyckte det var lite konstigt att vi skulle stå där, vi hade ju bara handbagage, så jag gick och frågade en man några "luckor" bort, där det var stängt. Jodå, vi skulle stå där och visa våra pass.
Jag gick tillbaka och vi fortsatte att köa tills det var vår tur. Han tog emot våra pass och boardingcards, vi vägde våra laglydiga väskor, men när han smackade på en bagagetag på ena passet protesterade jag. "
"Vi har bara handbagage", sa jag
"Men kära du, varför står ni här då?" undrade den trevlige mannen.
Jag förklarade att jag frågat lite längre bort.
"Vem då", undrade han.
"Ukrainaren", svarade jag, för det var i Ukrainas lucka jag frågat.
OJ, vad han skrattade när han hörde svaret, han himlade med ögonen och skickade oss vidare till säkerhetskontrollen. Innan vi gick dit gick jag bort till de andra i andra kön och talade om att det räckte att L, som skulle checka in, köade.
Det var inte så noga att tömma fickorna eller ta av sig saker med metall. Jo, kärestan fick faktiskt ta av sig bältet, men inte klockan och den är inte liten. Däremot skulle alla tuber och vätskor som vanligt ligga i en stängd zippåse som vi skulle bära i handen. Tidigare har jag haft den påsen nerpackad i handbagaget.
Dessutom fick man bara ha 1 påse /person (nyhet för mig). Vi lydde alla uppmaningar och tog oss igenom spärrarna utan problem. De började sen!
Vårt plan som skulle gå 20.25 var försenat. Egentligen blev vi inte förvånade. Vi skulle åka 22.40 istället. En stund efter vi kommit for ett tidigare plan till Skavsta.
Vi gick och fikade, varsin god, grillad macka och kaffe/te. Där satt vi länge och på displayen blinkade antingen avgång 22.40 eller "Go to gate" 20.25. Så höll det på och tidsangivelserna sköts fram. Till slut var det ändå dags och 23.15 lyfte vi mot Sverige.
Ovanför Skavsta är vi nu 10 minuter innan landning. Det är 12 grader varmt och har gått jättebra.
Vi är väldigt trötta, men otroligt nöjda att vi är i Sverige.
Vi åkte hem i gryningen, då när alla djur är aktiva. Vi höll noggrann utkik medan L körde oss hemåt.
Här är resultatet
Rådjur 5
Hare 2
Grävling 1
Räv 2
Fladdermus 1
Uggla 1
Katt 6
Vildsvin 3
GPS:n, som jag kallade Berit vid det här laget, kom med en hel del udda vägförslag. Hon tystades och vi kom hem utan problem 2.30.
Det var den körresan! Mycket roligt och många upplevelser!
När vi kom till Harrods delade vi på oss.
Jag ville visa kärestan livsmedelsavdelningarna och även toaletttillbehör, som t ex de exklusiva toasitsar jag mindes från mitt förra besök.
Maten var inga problem att hitta, där gick vi runt ett bra tag och beskådade en massa delikatesser, t ex en hel disk med rysk kaviar.
Annat gott från fiskdisken, ööhh ostron....... är det gott????
Nästa fundering, konserverad oxtunga, hur är det tro??? Ser dyrt ut!
Oliver fanns i stora bunkar och i varje låg en vacker sked i olivträ, att ta upp dem med.
På pralinavdelningen fanns en disk med chokladpumps, dem var det fotograferingsförbud på, men jag råkade sikta lite snett när jag skulle fotografera körsbärspralinerna (jag ljuger så bra.....)!
Tips: Dricka champagne ur damens sko och sen äta upp den!
Vi åkte högst upp och arbetade oss neråt.
Passerade en svindyr samuraj, men vacker på rätt ställe. Hos mig passar den inte.
Lamporna går inte heller in i mitt möblemang.
Kärestan håller sin hand där för att man ska se hur stor lampan är.
När jag frågade efter "bathroom" såg damen alldeles bestört ut och undrade vad jag menade. Jo, jag menade ju attiraljer till badrum. Hon skickade iväg oss, men inte tusan kom vi till några toasitsar. Det fick vara. Vi fick titta på duschmössor istället. (Pryda England, som om en toasits skulle vara fel på Harrods).
Se den där rosa skapelsen med rosor! Vem vill ha?
Jag placerade kärestan i en skön stol, med tillåtelse från en vakt, att sitta där medan jag gick runt inne på musikavdelningen - pianon och flyglar.
Nja, inte den stolen, men den var söt som en liten pralin och fick komma med istället för bild på hans massagefåtölj där han sjönk ner.
Där stod en knallröd Elton John flygel. Samma kille som placerat kärestan i den sköna stolen, hade gett mig tillåtelse att provspela lite. Det lät BRA!
Jag testade några andra också, men bara försiktigt. En hade ett rött sammetsskydd över tangentraden, den kostade över £ 71.000!
Det var härligt, två av säljarna körde en pianoduell vid varsin flygel inför en presumtiv kund, förmodligen kines tyckte jag mig se. Med den musiken ringande i öronen hämtade jag kärestan och vi tog oss en titt på sovrumsavdelningen.
Där fanns allt från Hästens till riktigt smaklösa skapelser till dyra priser.
och en romantisk full med rosenknoppar på lakanen.
Minkkudde till sängen, den var så dyr att jag har förträngt det. Huva!
Jag gav upp det där med toasitsarna och gick på Harrods kundtoalett istället.
NEJ, jag testade ingen parfym därinne, det hade säkert kostat!
När vi var nästan nere igen sprang vi ihop med I-M och L. Vi bestämde oss för att ta tunnelbanan till hotellet, men stiga av stationen innan för att äta lite riktig mat innan det var dags för sista pärsen. Hade flygen börjat gå igen?
Längs vägen, en rolig detalj på ett byggplank.
I solens gass satt vi ute på "The Swan" och avnöjt en god måltid.
Alla hade valt olika rätter.
Jag hade vitlöksmörspäckad kyckling med krispigt skal, grillad tomat och (tyvärr) pommes frites - stora varianten.
Kärestan åt honungsrostad skinka med 2 lös springande (direkt översättning) ägg och de obligatoriska pommes fritesen, vad nu de heter i plural?
I-M åt Chili con carne och
L Fish&Chips
Ful tröja (enl. min smak), på en annan matgäst. Tur vi tycker olika.
Alla var väldigt mätta och nöjda när vi svalt ner det sista.
Innan vi kom fram till hotellet gick vi i n kyrkan på bortre hörnet, tror den hette St James någonting.
Vi "intog" kyrkan, I-M spelade sopranstämman på "En vänlig grönskas", jag sjöng alt och L sjöng bas. Kärestan sa att det lät mycket vackert och det får vi hoppas. Han var dock vår enda publik.
De vackra orgelpiporna.
Jag tände två ljus också innan vi gick därifrån.
Vi hämtade våra väskor. Det fanns inga uppgifter om att flyget ikväll var inställt = SKÖNT! Efter 13.00 hade flygtrafiken kommit igång igen, men vi såg inte särskilt mycket plan i luften. Något enstaka då och då.
Vi gjorde färdigt allt med hotellet och gick till Paddington. Tunnelbana till Victoria, därifrån åkte vi med vanliga tåget som vi löst biljett till tidigare. Det kostade totalt för oss 4 £ 24. Det är halva normalpriset. Är man 4 stycken får man åka för 2, alltså "Tag 4, betala för 2".
Det kostade oss £ 6 / person, istället för £ 15.60 som Gatwick Express kostade. Taxi till flyget hade kostat £ 75 ellle £ 80. Jag tjatar lite om vad saker och ting kostar, inte för jag är extremt snål, utan som tips till andra när man nu kommit på de lite billigare alternativen.
Det var rena sprintloppet till tåget. När vi frågade i informationen vilken perrong det stod på var det på nr 18 och 1 minut kvar till avgång.
Jag drog på i täten som Jesse Owens, blev väl inspirerad när jag såg honom på Madame Tussauds tidigare idag och tänk jag hann fram i tid och de andra spurtade efter. Jag tror vi sprang förbi 14 perronger innan vi var framme.
Kärestan var härsken som en gammal surmjölk, den mannen hatar att löpa efter bussar och tåg. Långsint är han dock inte, så redan innan Gatwick hade han tinat upp igen.
Prioriteringsskylt om det är ont om sittplatser på tåget.
Från stationen var det rulltrappan upp och en kort, LUGN spatsertur så var vi inne på flygplatsen. Här behövdes ingen hets, det gick bara inte. Det var folk överallt och köer och KÖER!!!
Vi hade tur, för just när vi kom öppnade de en kö till. Det var vid bagageincheckningen och det stod skyltat även "Passport" ovanför de 2 som betjänade dessa tusentals människor.
Jag tyckte det var lite konstigt att vi skulle stå där, vi hade ju bara handbagage, så jag gick och frågade en man några "luckor" bort, där det var stängt. Jodå, vi skulle stå där och visa våra pass.
Jag gick tillbaka och vi fortsatte att köa tills det var vår tur. Han tog emot våra pass och boardingcards, vi vägde våra laglydiga väskor, men när han smackade på en bagagetag på ena passet protesterade jag. "
"Vi har bara handbagage", sa jag
"Men kära du, varför står ni här då?" undrade den trevlige mannen.
Jag förklarade att jag frågat lite längre bort.
"Vem då", undrade han.
"Ukrainaren", svarade jag, för det var i Ukrainas lucka jag frågat.
OJ, vad han skrattade när han hörde svaret, han himlade med ögonen och skickade oss vidare till säkerhetskontrollen. Innan vi gick dit gick jag bort till de andra i andra kön och talade om att det räckte att L, som skulle checka in, köade.
Det var inte så noga att tömma fickorna eller ta av sig saker med metall. Jo, kärestan fick faktiskt ta av sig bältet, men inte klockan och den är inte liten. Däremot skulle alla tuber och vätskor som vanligt ligga i en stängd zippåse som vi skulle bära i handen. Tidigare har jag haft den påsen nerpackad i handbagaget.
Dessutom fick man bara ha 1 påse /person (nyhet för mig). Vi lydde alla uppmaningar och tog oss igenom spärrarna utan problem. De började sen!
Vårt plan som skulle gå 20.25 var försenat. Egentligen blev vi inte förvånade. Vi skulle åka 22.40 istället. En stund efter vi kommit for ett tidigare plan till Skavsta.
Vi gick och fikade, varsin god, grillad macka och kaffe/te. Där satt vi länge och på displayen blinkade antingen avgång 22.40 eller "Go to gate" 20.25. Så höll det på och tidsangivelserna sköts fram. Till slut var det ändå dags och 23.15 lyfte vi mot Sverige.
Ovanför Skavsta är vi nu 10 minuter innan landning. Det är 12 grader varmt och har gått jättebra.
Vi är väldigt trötta, men otroligt nöjda att vi är i Sverige.
Vi åkte hem i gryningen, då när alla djur är aktiva. Vi höll noggrann utkik medan L körde oss hemåt.
Här är resultatet
Rådjur 5
Hare 2
Grävling 1
Räv 2
Fladdermus 1
Uggla 1
Katt 6
Vildsvin 3
GPS:n, som jag kallade Berit vid det här laget, kom med en hel del udda vägförslag. Hon tystades och vi kom hem utan problem 2.30.
Det var den körresan! Mycket roligt och många upplevelser!
London Dag 6 - del 1
Måndag 17 maj - vår sista dag hoppas vi.
Sovit med öppet fönster, det var väldigt skönt och huvudkuddarna som låg undanstoppade i och på skåpet visade sig vara De-luxevarianter, så natten har varit god!
Vaknade dock kl. 6 och tänkte på aska det första jag gjorde. Till och från Irland och Spanien är flygningarna inställda, mer information kommer under dagen.
Frukosten bra, vi intog den lätt sommarklädda, med tanke på gårdagens värmechock. Vi har packat, ska checka ut och sen lämna väskorna på hotellet över dagen. Tjejen i receptionen kollade läget för Gatwick och det är stängt till 13.00 på både Heathrow och Gatwick för närvarande.......
Vi promenerade till Paddington - gick bakom en dam med rosa skor
och köpte biljett ut till Gatwick, samt dagkort och sedan åkte vi till Baker street, närmaste station för vaxkabinettet.
I kiosken utanför hade de inget kylskåp till drickorna, men en annan fiffig lösning från anno dazumal om man säger så.
Madame Tussads var dagens första mål.
Nu säger jag som de gamla reaktionärerna: "Det var bättre förr".
Måndagmorgon, lågsäsong och hur mycket folk som helst. Vaxkabinettet var rejält omgjort sen jag var där på 70-talet.
Man kunde bli duschad med vattenpistol av ..??
Alla dockor stod fritt ute på golvet eller på någon upphöjning, så nu kunde man låta sig fotograferas med vem som helst av sina idoler, eller också med någon man inte var så förtjust i - denne man t ex.
Det ledde till att det var fullt med folk vi nästan varenda vaxdocka. Något färre vid Hitler och Khadaffi.
Churchill dyker upp lite här och där i London, förra gången som staty.
Det var hög ljudnivå och det gick ganska fort att gå igenom. Jag fick mig en liten frukostcocktail med Audrey Hepburn på Tiffanys.
Här kommer några som föll mig i smaken.
Sist men störst - mina idoler då och för alltid! (lite för blonda
tyckte vi alla som var med då det begav sig).
Det är väl lika bra att visa upp de kungliga i detta rojalistiska land, annars kanske jag hädar. De tillhör dock inte mina idoler, de bara finns där.
Hon Camilla, ser ju väldigt nöjd ut över att hon fick sin prins till slut.
Medan Queen Victoria ser allt annat än nöjd ut!
Vi fick gå igenom skräckkammaren med massor av förmaningar, mest om vad man inte fick göra därinne i mörkret. Det var nämligen levande människor som skrämdes, så vi fick absolut inte röra vid dem. Vi fick också veta var det fanns nödutgångar om det blev för tufft.
Det var mest fånigt! Ändå kom det ett par utrusande därifrån alldeles likbleka, precis innan vi skulle gå in. Jag har gått i Spökhuset Gasten på Liseberg och tycker det var värre.
En liten svensk pojke som inte blev insläppt i skräckkammaren var väldigt upprörd över att hans föräldrar talat om att han var 8 år. Rekommenderad ålder var minst 12. När vi kom ut efter vår tur därinne, stod han fortfarande kvar och ältade samma sak med sin mamma.
Efter det matades vi framåt och fick sitta 2 och 2 i ett tåg, typ spöktåg. Där passerade hela Englands historia revy i vax, medan vi satt och vagnarna vreds från ena sidan till den andra.
Vi var mer än nöjda när vi kom ut därifrån och vi fick tränga oss genom turistshopen för att komma ut i den sköna, friska luften.
I-M orienterade sig och oss med hjälp av kartan och vi började gå. Ganska fort kom vi till ett Starbucks och där fick vi alla giftet vi så väl behövde.
Macka och lemoncake av något slag - GOD!
Efter att ha samlat kraft drog vi in i Belgravia för att promenera mot Harrods.
Vi passerade kommissarie Lynleys gata och en massa fina hus, ambassader och f.d. högreståndsbostäder med "mews" mellan husen.
Det var en skön promenad, folk hade allt från olivträd till en hjort i naturlig storlek framför sina hus.
Mountbattens hade bott i ett av husen
och skådespelaren Lily Langtry i ett annat. Det satt plaketter på husen så att vi inte skulle behöva vara ovetande om detta.
På väg till Harrods passerade vi ett husbygge där ingen av herrarna var intresserade av att söka arbete om så hade varit möjligt. Inte vi damer heller, tror jag.
Endast en del återstår att berätta om denna resa, kanske redan imorgon!
Kom vi hem som vi skulle eller inte?????
England Dag 5 - del 2
Söndag 16 maj
Först en roligt episod från frukosten:
Det var ganska mycket slammer i frukostmatsalen.
Sedan vi satt oss tillsammans med I-M och L kom en av tjejerna som serverade fram till kärestan och frågade vilket rumsnummer vi hade. Han hörde inte vad hon sa, så för säkerhets skull, att inte vara oartig, svarade han: "Thank you".
Hon blev tyst, stirrade på oss, sen på mig och frågade om. Jag svarade 17, hon blev nöjd och försvann väldigt fort. Hon undrade nog vad det var för folk som slunkit in i "hennes" matsal. Vi SKRATTADE!
Tillbaka till nuet!
Vi gick hem sen regnet avtagit. Jag var pigg, men såg till att kärestan intog både horisontalläge, halsdödare (som jag kallar de engelska, så effektiva, Bootsmedikamenterna) och vätska. Sedan gick jag ut. Jag tänkte utforska närområdet.
Jag kom inte så långt, nere vid Paddington sprang jag ihop med L - också medlem i kören - och vi började prata. Så kom regnet igen och vi gick in på en pub och tog varsin Guiness. Det var trevligt. Den ölen räckte nästan 1½ timme.
Hem till hotellet, men han skulle nödvändigtvis gå åt fel håll och nu var jag säker.
- Gå åt vilket håll du vill, jag går häråt, sa jag.
Han insisterade på att han hade rätt och vi skildes åt och han gick fel och jag kom till hotellet.
Detta är en MYCKET ovanlig situation för mig, som bara händer på nya, okända platser. Då slår ett hjärnrelä till, som styr överlevnad och självbevarelsedrift.
Kärestan mötte mig i ytterdörren. Han var orolig och hade varit ute 3 gånger och kollat efter mig. Jag kan förstå det, men i London kommer jag inte bort. Den kan han dock inte vara säker på än, men så är det.
Vi sammanstrålade med I-M, L, L och S. Vi gick till den s.k. jazzbaren och satt där en stund.
Sedan gick vi till vår eftermiddagspub "The Monkey Puzzle" för att äta sista middagen tillsammans.
Betongen utanför puben. Jag grunnar på om det gått en fågel där, innan det stelnat, eller om de gjort mönstret för att det ser roligt ut.
Jag åt en mycket god "Steak" - medium med handskurna pommes frites och röd/grönpepparsmör. Mycket gott för £ 11. Till det tog jag en iskall Lager.
När vi ätit blev kärestan alldeles blek. Jag skickade hem honom och I-M hade en Ipren i väskan som hon gav honom.
Vi satt kvar en stund till och när vi kom till hotellet mötte vi honom utanför, han mådde inte bra. Vi tog en lång, lång promenad, bara han och jag. Köpte mineralvatten och gick ute i den friska natten och efter ett tag mådde han bättre. Han har gått väldigt mycket på vilja hela den här resan, med en rejält besvärlig hosta och säkert lite feber då och då.
ASKLÄGET: Vi kan bli kvar här!!!!!! Klockan 6 imorgon bitti kommer nästa besked. Vi hoppas så klart att vi kommer iväg hem.
Lånad bild!
Kärestan sover, klockan är 23.35l Jag laddar kamerabatterier inför Madame Tussad imorgon.
Snart sova, jag är jättetrött!
GOD NATT LONDON!
Först en roligt episod från frukosten:
Det var ganska mycket slammer i frukostmatsalen.
Sedan vi satt oss tillsammans med I-M och L kom en av tjejerna som serverade fram till kärestan och frågade vilket rumsnummer vi hade. Han hörde inte vad hon sa, så för säkerhets skull, att inte vara oartig, svarade han: "Thank you".
Hon blev tyst, stirrade på oss, sen på mig och frågade om. Jag svarade 17, hon blev nöjd och försvann väldigt fort. Hon undrade nog vad det var för folk som slunkit in i "hennes" matsal. Vi SKRATTADE!
Tillbaka till nuet!
Vi gick hem sen regnet avtagit. Jag var pigg, men såg till att kärestan intog både horisontalläge, halsdödare (som jag kallar de engelska, så effektiva, Bootsmedikamenterna) och vätska. Sedan gick jag ut. Jag tänkte utforska närområdet.
Jag kom inte så långt, nere vid Paddington sprang jag ihop med L - också medlem i kören - och vi började prata. Så kom regnet igen och vi gick in på en pub och tog varsin Guiness. Det var trevligt. Den ölen räckte nästan 1½ timme.
Hem till hotellet, men han skulle nödvändigtvis gå åt fel håll och nu var jag säker.
- Gå åt vilket håll du vill, jag går häråt, sa jag.
Han insisterade på att han hade rätt och vi skildes åt och han gick fel och jag kom till hotellet.
Detta är en MYCKET ovanlig situation för mig, som bara händer på nya, okända platser. Då slår ett hjärnrelä till, som styr överlevnad och självbevarelsedrift.
Kärestan mötte mig i ytterdörren. Han var orolig och hade varit ute 3 gånger och kollat efter mig. Jag kan förstå det, men i London kommer jag inte bort. Den kan han dock inte vara säker på än, men så är det.
Vi sammanstrålade med I-M, L, L och S. Vi gick till den s.k. jazzbaren och satt där en stund.
Sedan gick vi till vår eftermiddagspub "The Monkey Puzzle" för att äta sista middagen tillsammans.
Betongen utanför puben. Jag grunnar på om det gått en fågel där, innan det stelnat, eller om de gjort mönstret för att det ser roligt ut.
Jag åt en mycket god "Steak" - medium med handskurna pommes frites och röd/grönpepparsmör. Mycket gott för £ 11. Till det tog jag en iskall Lager.
När vi ätit blev kärestan alldeles blek. Jag skickade hem honom och I-M hade en Ipren i väskan som hon gav honom.
Vi satt kvar en stund till och när vi kom till hotellet mötte vi honom utanför, han mådde inte bra. Vi tog en lång, lång promenad, bara han och jag. Köpte mineralvatten och gick ute i den friska natten och efter ett tag mådde han bättre. Han har gått väldigt mycket på vilja hela den här resan, med en rejält besvärlig hosta och säkert lite feber då och då.
ASKLÄGET: Vi kan bli kvar här!!!!!! Klockan 6 imorgon bitti kommer nästa besked. Vi hoppas så klart att vi kommer iväg hem.
Lånad bild!
Kärestan sover, klockan är 23.35l Jag laddar kamerabatterier inför Madame Tussad imorgon.
Snart sova, jag är jättetrött!
GOD NATT LONDON!
England Dag 5 - del 1
Söndag 16 maj
Ännu en fakirkudde, ändå lyckades vi sova till 8.15.
Vi sammanstrålade med I-m och L i matsalen som låg en smal trappa ner, i källarplan. Varmt som en högsommardag i Italien därinne, men klart godkänd frukost och vi skildes från varandra för att ses ikväll igen.
Jag mår bättre, kärestan hostar värre än någonsin. Jag gick tillbaka till matsalen och hämtade 2 små burkar honung och matade i honom både honung på sked och honungsvatten.
Askläget har krisat till, Irland är stängt och ev. stänger England ikväll. Finns möjlighetet kanske vi åker hem tidigare imorgon.
Till slut kom vi iväg. Gick till Paddington och köpte dagbiljett på bussar och tunnelbana £ 5.60. Vi tog Circle line till Tower hill och beskådade Towern och en Beefeater från gratissidan.
Vi såg en stackars tant ramla handlöst på trottoarkanten, mitt framför oss, det lät väldigt otäckt när hon föll. Anhöriga strömmande till i en stor flock, så vi drog oss åt sidan. När jag en stund senare tänkte efter - tant? Hon var säkert åldersmässigt yngre än jag, men utseendemässigt, kläder, skor, smycken, betydligt äldre. Jag får börja tänka mig för när jag tänker "tant" , tror jag.
Utanför Towern fanns en glatt målad elefant som var till salu och jag tror intäkterna skulle gå till välgörenhet. Lite för stor att köpa med hem till elefantväninnan M eller kära dottern, som båda tycker om elefanter.
Mitt emot Towern tittade vi på ett stort minnesmärke, som en smärre park - The Tower Hill memorial. Där fanns namnen på alla som fått sin grav till havs under andra världskriget (alla man haft koll på som varit med ombord). Det var fiskebåtar och handelsfartyg av olika nationaliteter, vi hittade även svenska båtar.
Vid ingången fanns texten:
1939 - 1945
The twentyfourthousand of the merchant navy and fishing fleets
whose names are honoured on the wall of this garden
gave their lives for their country
and have no grave but the sea.
Nästa attraktion sen vi beskådat Tower Bridge blev en båttur på Themsen bort till Westminster.
Det var en ganska stor katamaran med platser både inne och ute. Vi valde inne och satt på vänster sida, vilket innebar att vi missade åsynen av St Pauls Cathedral.
Vi fick en bra guidning via högtalarna och den avslutades med att han som pratade, talade om att det gjorde de utan att få någon lön, det var bara som en service till oss och vi fick gärna lämna ett bidrag.
Ett krigsfartyg "Belfast" som tilldrog sig kärestans intresse.
Lite kända och okända landmärken efter vägen.
Den här vägen användes förr för att föra in dödsdömda fångar i Towern.
När London Eye var nytt för 10 år sen, kostade det £ 5 för en vuxen att åka, sa killen. Idag kostar det £ 60 för en familj med två barn. Vad priset för en vuxen idag, är sa han inte.
När vi gick av båten stod han med en ganska stor hink som folk släppte ner pengar i - dock inte vi snåla svenskar. Det räckte med att betala den ganska dyra biljetten.
Westminster Abbey var stängt för besökare på söndagar - det gjorde inget.
Utanför stod en tjusig bil och efter en stund kom en typisk engelsk man som de såg ut förr. Det räckte som turistattraktion för oss just då.
B - En Bentley kanske? Vad minns jag av vad han sa den hette?
Det kändes viktigare att få visa kärestan Big Ben - klockan! Han brast dock inte ut i stora ovationer som jag trott, men han är lite spak av allt hostande.
Vi gick runt där ett tag på turisters vis, sen gick vi lite planlöst, hit och dit och kom till St James Park.
Där vilade vi på en bänk tillsammans med en äldre, lite kufig dam som satt och doppade brödbitar i en ask med färskost, som hon tuggade i sig medan hon höll en stor näsduk för halva ansiktet.
Det var ett väldigt fågelliv vid vattnet och på några stenar en bit ut satt två pelikaner.
Vi såg många andra kända och okända fåglar också ....
.......+ en liten ekorre som satt i en rabatt och åt frukost.
När vi gick kom vi ut på gatan som leder till Buckingham Palace, så fick vi det på köpet. Slott hade jag inte med på min visningslista, bortsett från Windsor.
I andra änden ligger Buckingham.
Nu sitter vi på Café Nero. Jag hade siktet på Trafalgar Square för att vinka åt Nelson på sin pelare, det gick ganska snabbt....
.......för när cafeét dök upp insåg vi att klockan redan var 13.30 och vi verkligen var fikasugna.
En te, en latte, en chokladcroissant och en lemon&poppyseedmuffin kostade bara £ 7.25 och det tycker jag var väldigt humant. Fikat i England är klart billigare än i Sverige.
Vi njuter, varsin skinnfåtölj vid ett litet runt bord och skön musik i högtalarna.
Dags att studera kartan!
Vad bra jag hittar när jag är borta. Jag ledde ner kärestan i tunnelbanan och vi åkte en station till Picadilly.
Som alla andra turister satt vi en stund på trappan under Eros och läste karta.
Jag förordade en promenad till Oxford Circus, men halvvägs fick kärestan syn på en dubbeldäckare och ville åka med den för att åka ovan jord och titta lite. Då gjorde vi det, han får bestämma, det är hans första Londonresa.
Vi såg fler elefanter, de fanns lite överallt i London
Vi åkte samma väg tillbaka och vid Picadilly fick jag syn på en Boots och vips hoppade vi av igen och in och köpte medikamenter till den hostande kraxmannen. Upp på en ny buss och innan vi kom till Sussex Gardens - vår gata - öppnade sig himlen.
Upp med den lånade paraplyn och halvvägs till hotellet dök det en pubskylt upp "The Monkey Puzzle".
Det var den breda vägen kan man säga. Här sitter vi nu nersjunkna i ännu en lädermöbel med hög komfort, en tvåmanssoffa.
Man kan hyra sig en irländare här - en äkta - om man känner för det.
Jag njuter av en Courvoisier och kärestan en Jäger + jag en Lager och han en Guiness.
Låt regnet falla, askan kan gärna falna! Vi har det gott för tillfället. Detta är nog ett ställe med anor.
De olika båsen har blyinfattade rutor och herrar uppmanas att vara klädda på överkroppen. (kan de vara nakna nertill tro?)
Ännu en fakirkudde, ändå lyckades vi sova till 8.15.
Vi sammanstrålade med I-m och L i matsalen som låg en smal trappa ner, i källarplan. Varmt som en högsommardag i Italien därinne, men klart godkänd frukost och vi skildes från varandra för att ses ikväll igen.
Jag mår bättre, kärestan hostar värre än någonsin. Jag gick tillbaka till matsalen och hämtade 2 små burkar honung och matade i honom både honung på sked och honungsvatten.
Askläget har krisat till, Irland är stängt och ev. stänger England ikväll. Finns möjlighetet kanske vi åker hem tidigare imorgon.
Till slut kom vi iväg. Gick till Paddington och köpte dagbiljett på bussar och tunnelbana £ 5.60. Vi tog Circle line till Tower hill och beskådade Towern och en Beefeater från gratissidan.
Vi såg en stackars tant ramla handlöst på trottoarkanten, mitt framför oss, det lät väldigt otäckt när hon föll. Anhöriga strömmande till i en stor flock, så vi drog oss åt sidan. När jag en stund senare tänkte efter - tant? Hon var säkert åldersmässigt yngre än jag, men utseendemässigt, kläder, skor, smycken, betydligt äldre. Jag får börja tänka mig för när jag tänker "tant" , tror jag.
Utanför Towern fanns en glatt målad elefant som var till salu och jag tror intäkterna skulle gå till välgörenhet. Lite för stor att köpa med hem till elefantväninnan M eller kära dottern, som båda tycker om elefanter.
Mitt emot Towern tittade vi på ett stort minnesmärke, som en smärre park - The Tower Hill memorial. Där fanns namnen på alla som fått sin grav till havs under andra världskriget (alla man haft koll på som varit med ombord). Det var fiskebåtar och handelsfartyg av olika nationaliteter, vi hittade även svenska båtar.
Vid ingången fanns texten:
1939 - 1945
The twentyfourthousand of the merchant navy and fishing fleets
whose names are honoured on the wall of this garden
gave their lives for their country
and have no grave but the sea.
Nästa attraktion sen vi beskådat Tower Bridge blev en båttur på Themsen bort till Westminster.
Det var en ganska stor katamaran med platser både inne och ute. Vi valde inne och satt på vänster sida, vilket innebar att vi missade åsynen av St Pauls Cathedral.
Vi fick en bra guidning via högtalarna och den avslutades med att han som pratade, talade om att det gjorde de utan att få någon lön, det var bara som en service till oss och vi fick gärna lämna ett bidrag.
Ett krigsfartyg "Belfast" som tilldrog sig kärestans intresse.
Lite kända och okända landmärken efter vägen.
Den här vägen användes förr för att föra in dödsdömda fångar i Towern.
När London Eye var nytt för 10 år sen, kostade det £ 5 för en vuxen att åka, sa killen. Idag kostar det £ 60 för en familj med två barn. Vad priset för en vuxen idag, är sa han inte.
När vi gick av båten stod han med en ganska stor hink som folk släppte ner pengar i - dock inte vi snåla svenskar. Det räckte med att betala den ganska dyra biljetten.
Westminster Abbey var stängt för besökare på söndagar - det gjorde inget.
Utanför stod en tjusig bil och efter en stund kom en typisk engelsk man som de såg ut förr. Det räckte som turistattraktion för oss just då.
B - En Bentley kanske? Vad minns jag av vad han sa den hette?
Det kändes viktigare att få visa kärestan Big Ben - klockan! Han brast dock inte ut i stora ovationer som jag trott, men han är lite spak av allt hostande.
Vi gick runt där ett tag på turisters vis, sen gick vi lite planlöst, hit och dit och kom till St James Park.
Där vilade vi på en bänk tillsammans med en äldre, lite kufig dam som satt och doppade brödbitar i en ask med färskost, som hon tuggade i sig medan hon höll en stor näsduk för halva ansiktet.
Det var ett väldigt fågelliv vid vattnet och på några stenar en bit ut satt två pelikaner.
Vi såg många andra kända och okända fåglar också ....
.......+ en liten ekorre som satt i en rabatt och åt frukost.
När vi gick kom vi ut på gatan som leder till Buckingham Palace, så fick vi det på köpet. Slott hade jag inte med på min visningslista, bortsett från Windsor.
I andra änden ligger Buckingham.
Nu sitter vi på Café Nero. Jag hade siktet på Trafalgar Square för att vinka åt Nelson på sin pelare, det gick ganska snabbt....
.......för när cafeét dök upp insåg vi att klockan redan var 13.30 och vi verkligen var fikasugna.
En te, en latte, en chokladcroissant och en lemon&poppyseedmuffin kostade bara £ 7.25 och det tycker jag var väldigt humant. Fikat i England är klart billigare än i Sverige.
Vi njuter, varsin skinnfåtölj vid ett litet runt bord och skön musik i högtalarna.
Dags att studera kartan!
Vad bra jag hittar när jag är borta. Jag ledde ner kärestan i tunnelbanan och vi åkte en station till Picadilly.
Som alla andra turister satt vi en stund på trappan under Eros och läste karta.
Jag förordade en promenad till Oxford Circus, men halvvägs fick kärestan syn på en dubbeldäckare och ville åka med den för att åka ovan jord och titta lite. Då gjorde vi det, han får bestämma, det är hans första Londonresa.
Vi såg fler elefanter, de fanns lite överallt i London
Vi åkte samma väg tillbaka och vid Picadilly fick jag syn på en Boots och vips hoppade vi av igen och in och köpte medikamenter till den hostande kraxmannen. Upp på en ny buss och innan vi kom till Sussex Gardens - vår gata - öppnade sig himlen.
Upp med den lånade paraplyn och halvvägs till hotellet dök det en pubskylt upp "The Monkey Puzzle".
Det var den breda vägen kan man säga. Här sitter vi nu nersjunkna i ännu en lädermöbel med hög komfort, en tvåmanssoffa.
Man kan hyra sig en irländare här - en äkta - om man känner för det.
Jag njuter av en Courvoisier och kärestan en Jäger + jag en Lager och han en Guiness.
Låt regnet falla, askan kan gärna falna! Vi har det gott för tillfället. Detta är nog ett ställe med anor.
De olika båsen har blyinfattade rutor och herrar uppmanas att vara klädda på överkroppen. (kan de vara nakna nertill tro?)
Bloggpaus
Imorgon torsdag 27 maj är jag på skolresa med min klass och skulle bli mycket förvånad om jag sätter mig och bloggar när jag kommer hem vid midnatt!
Ses på fredag, då kommer mer England! London till och med!
Ses på fredag, då kommer mer England! London till och med!
England Dag 4 - del 1
Lördag 15 maj
Vaknade klockan 6 av rejäla timmerstockar som drogs så det durrade i luften. Jag hade som tur var lagt öronpropparna i översta lådan - alltid redo - så det var bara att proppa in och byta sovsida.
Liten rödhake som bodde i trädet utanför annexet.
9.30 skulle vi vara ute ut rummen och 10.00 avfärd. Tidsangivelserna är ungefär lika flytande som i Italien, men till slut var vi ändå på väg.
Första stopp var redan inne i Sunbury. I Walled Garden, där vi var och kikade in igår fanns ett fantastiskt broderi som tillverkats i byn och invigdes av drottningen vi milleniumskiftet.
Vi fick en liten stund där och nog var det värt att stanna till för. Jag gillar att brodera och tänk att vara några stycken som gör en så stor sak tillsammans.
Iväg igen och nu var nästa stopp "Windsor Farm Shop".
Där fanns fudge, sylt, bröd, mat, godis, blommor mm, allt under de kungligas flagg (subventionerar kungahusetes utsvävningar) och allt till saftiga priser.
Utanför livsmedelsaffären fanns plantor, grönsaker och frukt och tillbehör.
KOLLA PELLORNA!!!! (Köpförbud!)
Jag köpte en liten burk "Mens mini mints", till kärestan. Det fanns olika motiv med sportprylar, hästmotiv och öl. Gissa vilken jag valde! Burken var verkligen mini och kostade £ 2.25.
Till mig själv köpte jag en "Millionaires Shortbread - en kaka lik den Annika och jag delade på i Marlborough. Den kostade £ 1.25, så nu har jag gjort lite kunglig shopping.
In i bussen igen efter 30 minuter. Jag och Maria löpte i mål som de sista ombord. Vi blev sinkade i kassan, för tjejen strulade till det när vi skulle betala
Det gick både fort och bra fram till Windsor.
Vi gick direkt upp i centrum vid stationen och sjöng 3 sånger. Jag tror vi hade mer publik än i kyrkan, för de som var här stod och lyssnade, de umgicks inte.
Efter sångframförandet delade vi på oss. Vi, I-M och L gick och köpte biljett till tåget så var det gjort och det kändes bra. Sedan delade även vi på oss. Jag ville visa Crocked House och Eton för kärestan.
Vi gick till Carpenters Arms och där smakade jag en nyhet - Ginger Beer med is och citron. Det var mycket friskt och gott. Härligt när de lyckas kamouflera öl så det smakar hälsosamt, förutom att det är gott.
Inne på Carpenters satt två ur vårt sällskap och vi sprang ihop med flera andra också under dagen.
Vi gick upp till slottet, för jag hörde marschmusik och när vi stått där tillsammas med alla andra turister en stund gick vi vidare.
Det var mycket folk överallt, vi hade siktet på Eton och gick över bron som känns som skiljelinjen mellan Windsor och Eton.
Vi fortsatte bort mot colleget och gick förbi en del fina, gamla hus.
Vi såg en tjej som skulle fickparkera, undrar hur det gick????????????
Aj då, vi har bara handbagage! Porslin är tungt!
Framme vi kyrkan innan Eton College, där stod plötsligt L ur kören framför mig. Han ville också se lite på omgivningarna vid skolan.
Vi gick runt ett tag, men inte ända bort till cricketplanerna.
Vi var hungriga och när vi kom till en pub som hade italiensk meny, jag tror den hette Henry VIII, satte vi oss och åt en medelhavstallrik med varm ciabatta och nu tog jag en Guiness och kärestan en Strongbow cider.
Det var rena rama kvalitetstiden, vi satt i den s.k. garden, fast det var mest asfalt och sten, solen lyste och det enda oväsen som hördes var fotbollsmatchen som pågick inne på pubens TV.
Tallriken bestod av två sorters salami, lufttorkad skinka, ruccola, mozarella, soltorkade tomater, cornichons och oliver, till det varm ciabatta med olja och vinäger. OJ, vad vi njöt!
När vi ätit tog jag en espresso, den var som te - svagt te. Bortsett från den var det fulländat.
Vi började återfärden tillbaka till bussen, till fots förstås. Det var vansinningt mycket folk överallt, hur mycket turister som helst. I Windsor pågick både Windsor Horse Show och sista dagen av Tatoo.
Vågen på en toalett jag slank in på, på väg till bussen. Anno dazumal!
Annorlunda dörrstopp!
Vi gick till hjulet - London Eye-kopian och satt där i parken en stund. Att få upp kärestan i hjulet kunde jag glömma lika fort som jag tänkte tanken.
Till slut var det dags för återsamling. Vi hämtade våra väskor i bussen, jag lämnade mina hudkrämer till A, för frakt i incheckat bagage till Sverige. Så strålade vi samman med I-M och L och drog oss till stationen.
Vi missade första tåget med 1 minut.
Inga sura miner, I-M och jag gick på damrummet och tog en sväng i köpcentrumet.
Tåget var fullt när vi väl kommit på, men det var bara 1 station Slough, sedan skulle vi byta mot Paddington. Där kan man snacka om FULLT tåg. Jag lyckades få en plats hos 3 herrar bara tack vare att jag trängde mig på först av oss 4. Den andra lediga platsen som jag spanat in blev upptagen innan I-M hann fram.
Det gick ändå ganska fort och vi skulle bo nära stationen visade det sig.
Vi bor på Best Western Delmere. Vårt rum är mindre än i Sunbury, men överlägset i komfort.
Vi vilade 1 timme, drack te och kaffe, sedan gick vi ut tillsammans alla 4 och tog en sväng till Hyde Park innan vi letade reda på den italienska restaurangen vi blivit rekommenderade av en körkompis.
Acklejor i Hyde Park.
Jag hade rejält ont i magen, så jag tog bara en tallrik parmaskinka och melon, det var lagom.
Kärestan åt en smarrig pizza och de andra Pasta Carbonara. Det var jättegott, vi satt där en timme ungefär och sedan vandrade vi tillbaka till hotellet på omvägar.
När vi kom tillbaka hade vi rumsvisning för varandra. Vårt var minimini jämfört med deras, men vi är på innergården, lugnt och tyst, inga ljud alls från gatan. Vi är nöjda. Sängen är skön och handfatet har blandare.
Jag kollade på nyheterna vid 19.30. Vulkanen är på gång igen och det kan drabba flyget från måndag och framåt från England. Den som lever får se.
Jag preliminärbokade rum för oss båda paren även måndagnatt. Sen är det fullbokat här!!!! Vi får se vad som händer.
Jag har magplågor, men det har inget med vulkanen att göral Jag har väl vräkt i mig för mycket godsaker och kaffe antar jag.
Frosseriet är en dödssynd, sägs det, men mycket gott har jag ätit idag, det är säkert.
Nu är det läggdags!
Vaknade klockan 6 av rejäla timmerstockar som drogs så det durrade i luften. Jag hade som tur var lagt öronpropparna i översta lådan - alltid redo - så det var bara att proppa in och byta sovsida.
Liten rödhake som bodde i trädet utanför annexet.
9.30 skulle vi vara ute ut rummen och 10.00 avfärd. Tidsangivelserna är ungefär lika flytande som i Italien, men till slut var vi ändå på väg.
Första stopp var redan inne i Sunbury. I Walled Garden, där vi var och kikade in igår fanns ett fantastiskt broderi som tillverkats i byn och invigdes av drottningen vi milleniumskiftet.
Vi fick en liten stund där och nog var det värt att stanna till för. Jag gillar att brodera och tänk att vara några stycken som gör en så stor sak tillsammans.
Iväg igen och nu var nästa stopp "Windsor Farm Shop".
Där fanns fudge, sylt, bröd, mat, godis, blommor mm, allt under de kungligas flagg (subventionerar kungahusetes utsvävningar) och allt till saftiga priser.
Utanför livsmedelsaffären fanns plantor, grönsaker och frukt och tillbehör.
KOLLA PELLORNA!!!! (Köpförbud!)
Jag köpte en liten burk "Mens mini mints", till kärestan. Det fanns olika motiv med sportprylar, hästmotiv och öl. Gissa vilken jag valde! Burken var verkligen mini och kostade £ 2.25.
Till mig själv köpte jag en "Millionaires Shortbread - en kaka lik den Annika och jag delade på i Marlborough. Den kostade £ 1.25, så nu har jag gjort lite kunglig shopping.
In i bussen igen efter 30 minuter. Jag och Maria löpte i mål som de sista ombord. Vi blev sinkade i kassan, för tjejen strulade till det när vi skulle betala
Det gick både fort och bra fram till Windsor.
Vi gick direkt upp i centrum vid stationen och sjöng 3 sånger. Jag tror vi hade mer publik än i kyrkan, för de som var här stod och lyssnade, de umgicks inte.
Efter sångframförandet delade vi på oss. Vi, I-M och L gick och köpte biljett till tåget så var det gjort och det kändes bra. Sedan delade även vi på oss. Jag ville visa Crocked House och Eton för kärestan.
Vi gick till Carpenters Arms och där smakade jag en nyhet - Ginger Beer med is och citron. Det var mycket friskt och gott. Härligt när de lyckas kamouflera öl så det smakar hälsosamt, förutom att det är gott.
Inne på Carpenters satt två ur vårt sällskap och vi sprang ihop med flera andra också under dagen.
Vi gick upp till slottet, för jag hörde marschmusik och när vi stått där tillsammas med alla andra turister en stund gick vi vidare.
Det var mycket folk överallt, vi hade siktet på Eton och gick över bron som känns som skiljelinjen mellan Windsor och Eton.
Vi fortsatte bort mot colleget och gick förbi en del fina, gamla hus.
Vi såg en tjej som skulle fickparkera, undrar hur det gick????????????
Aj då, vi har bara handbagage! Porslin är tungt!
Framme vi kyrkan innan Eton College, där stod plötsligt L ur kören framför mig. Han ville också se lite på omgivningarna vid skolan.
Vi gick runt ett tag, men inte ända bort till cricketplanerna.
Vi var hungriga och när vi kom till en pub som hade italiensk meny, jag tror den hette Henry VIII, satte vi oss och åt en medelhavstallrik med varm ciabatta och nu tog jag en Guiness och kärestan en Strongbow cider.
Det var rena rama kvalitetstiden, vi satt i den s.k. garden, fast det var mest asfalt och sten, solen lyste och det enda oväsen som hördes var fotbollsmatchen som pågick inne på pubens TV.
Tallriken bestod av två sorters salami, lufttorkad skinka, ruccola, mozarella, soltorkade tomater, cornichons och oliver, till det varm ciabatta med olja och vinäger. OJ, vad vi njöt!
När vi ätit tog jag en espresso, den var som te - svagt te. Bortsett från den var det fulländat.
Vi började återfärden tillbaka till bussen, till fots förstås. Det var vansinningt mycket folk överallt, hur mycket turister som helst. I Windsor pågick både Windsor Horse Show och sista dagen av Tatoo.
Vågen på en toalett jag slank in på, på väg till bussen. Anno dazumal!
Annorlunda dörrstopp!
Vi gick till hjulet - London Eye-kopian och satt där i parken en stund. Att få upp kärestan i hjulet kunde jag glömma lika fort som jag tänkte tanken.
Till slut var det dags för återsamling. Vi hämtade våra väskor i bussen, jag lämnade mina hudkrämer till A, för frakt i incheckat bagage till Sverige. Så strålade vi samman med I-M och L och drog oss till stationen.
Vi missade första tåget med 1 minut.
Inga sura miner, I-M och jag gick på damrummet och tog en sväng i köpcentrumet.
Tåget var fullt när vi väl kommit på, men det var bara 1 station Slough, sedan skulle vi byta mot Paddington. Där kan man snacka om FULLT tåg. Jag lyckades få en plats hos 3 herrar bara tack vare att jag trängde mig på först av oss 4. Den andra lediga platsen som jag spanat in blev upptagen innan I-M hann fram.
Det gick ändå ganska fort och vi skulle bo nära stationen visade det sig.
Vi bor på Best Western Delmere. Vårt rum är mindre än i Sunbury, men överlägset i komfort.
Vi vilade 1 timme, drack te och kaffe, sedan gick vi ut tillsammans alla 4 och tog en sväng till Hyde Park innan vi letade reda på den italienska restaurangen vi blivit rekommenderade av en körkompis.
Acklejor i Hyde Park.
Jag hade rejält ont i magen, så jag tog bara en tallrik parmaskinka och melon, det var lagom.
Kärestan åt en smarrig pizza och de andra Pasta Carbonara. Det var jättegott, vi satt där en timme ungefär och sedan vandrade vi tillbaka till hotellet på omvägar.
När vi kom tillbaka hade vi rumsvisning för varandra. Vårt var minimini jämfört med deras, men vi är på innergården, lugnt och tyst, inga ljud alls från gatan. Vi är nöjda. Sängen är skön och handfatet har blandare.
Jag kollade på nyheterna vid 19.30. Vulkanen är på gång igen och det kan drabba flyget från måndag och framåt från England. Den som lever får se.
Jag preliminärbokade rum för oss båda paren även måndagnatt. Sen är det fullbokat här!!!! Vi får se vad som händer.
Jag har magplågor, men det har inget med vulkanen att göral Jag har väl vräkt i mig för mycket godsaker och kaffe antar jag.
Frosseriet är en dödssynd, sägs det, men mycket gott har jag ätit idag, det är säkert.
Nu är det läggdags!
England Dag 3 - del 3
Slutet på 13 maj
Jag måste bara visa lilla söta enhörningen, han kom inte med igår!
Hur otroligt konstigt var det inte att tänka tanken att bara passera shopen?
Det gick inte, den var proppad med frestelser och underbara saker. Även om vi inte skulle shoppa loss var det ljuvligt att bara gå där, titta och njuta. Pilla lite på olika finheter och acka och ooa över ouppnåeliga ting.
Jag har svårt att se mig själv i min minimala radhusträdgård, där jag "odlar" gräslök och rabarber, med de här handskarna på mig, men låtsas kan man alltid.
När jag vänder mig om för att visa I-M hur tjusig jag är, har hon fallit i trance över de underbara kaninerna som var mjukare än den mjukaste babystjärt.
Jag arbetade mig inåt, det fanns så mycket fint att titta på.
Ååhh, titta bara på vattenkannorna, det är ju inte klokt vad härliga de är.
Tyvärr vare sig plats i väskan, eller något större behov av en sådan.
Senare visade det sig att I-M hade köpt sig en, vilken lyckans ost!
Jag tittade på lite små djurminiatyrer, men den siames jag hoppats hitta lyste med sin frånvaro vart vi än var, så även här på Hampton-shopen.
Ugglorna var dock söta.
Jag hittade i alla fall en liten, liten julklapp till min kompis i Hallsberg. Den ligger och väntar inne i julklappsrummet på att det ska bli dags. Om 7 månader är det juldagen, tänk på det!
Till slut kom vi ut på första gården, där Henry VIII spelet började. Där tog jag en rolig bild på fontänen eller vad det nu var. På ena sidan sitter en staty, på andra en turist av kött och blod.
Lite vackra träd i de yttre trädgårdarna - de som var gratis att se.
I-M hade koll, det lär vara ett näsduksträd.
De här som vi gick förbi var också fina. Rhododendron kanske?
Rhododendron helt klart, det ser jag!
- och ett gammalt träd med knotig stam, beskuret många gånger.
Nu lämnar vi i alla fall Hampton Court, passerar en vacker, guldig port -
- och lämnar palatset bakom oss.
Vi var otroligt nöjda alla 4, men hungriga. Vi sökte ett matställe i Hampton, men det slutade med att vi tog bussen tillbaka till Sunbury och åt på en pub där.
Herrarna drack varsin Guiness......
.... och jag en Ale som hette "Naked Ladies".
Jag och kärestan beställde en Club Sandwich som visade sig vara av kolossalformat, vi valde smörgåsalternativet med tanke på att vi ska ut med hela kören och äta ikväll, inte hade vi tänkt att smörgåsen skulle vara en hel måltid.
Typisk engelsk pub!
Säkert en stamgäst som gjort någon donation eller utmärkt sig på något vis.
Vi masade oss hemåt i sakta mak.....
.....och efter en stunds vila var det dags att ge sig ut igen.
Vi tog en lång, lång promenad ut från Sunbury Court, först strosade vi lite i närområdet.
Längs vår gata
Från mitt på bron åt båda hållen. Bron leder till en liten ö med hus mitt i Themsen.
Sedan valde vi en "Public footpath" och gick länge i ett grönt ingenting, då och då dekorerat med hundbajs på stigen.
Till slut kom vi fram någonstans och sedan gick vi säkert en timme gata upp och gata ner. Villor, villor, villor och massor med trädgårdsväxtlighet av olika kvalite och mängd.
Upprepade gånger frågade jag kärestan i vilken riktning Themsen låg och med hans vetskap om mitt lokalsinne viftade han lite vid sidan av oss och sa: "Däråt är det."
En stund senare vevade han på åt andra hållet och vem av oss som visste det hur faktiska förhålladet var, har jag ingen aning om. Jag hade nämligen föreslagit exakt motsatt riktning än vad han svarade första gången.
Så småningom kom vi fram till den busstrafikerade gatan och då blev det genast solklart även för mig,eftersom Themsen och gatan gick parallellt.
Klockan är 18.35. Vi sitter på uteserveringen vid Themsen, på The Magpie.
Ingen ur kören är här än och matsalen verkar vara stängd. Fåglarna kvittrar som galna, Yachtklubben mittemot har grillkväll och än är det uthärdligt att sitta ute.
Huset bredvid puben har en variant av trädgårdstomte på altanen.
Sista kvällen med gänget sa K-M när han föreslog att vi skulle träffas här. Vi får väl se hur många det blir, i synnerhet om man inte kan äta däruppe i matsalen, som nog många vill.
20.15: Vi är hela kören, Alla kom indroppande, en del gick igen, men kom tillbaka och det var en jätterolig kväll med mycket prat, lite mat och olika sorters öl och gruppkonstellationer.
Vår engelska körkompis J beställde in Fish & chips. Jag ser att hon inte ätit upp fisken och säger:
- Finish your cod, den är utrotningshotad!
- Är du Greenpeace? undrar hon, sedan pekar hon på sin tallrik där det ligger en stor hög gröna ärtor, som man alltid får till den maträtten och säger:
- Green peas! Vi bara tjöt av skratt, just då var det oerhört roligt......!
Vi hade en riktigt rolig kväll på The Magpie. En del åt, en del bara drack. Kycklingen tog slut, annan mat tog slut, servitrisen var helt ny, arbetade sin första kväll, övervåningen var bokad för ett party, platserna inne på puben tog slut. Vi bar in ett bord från uteserveringen och klämde ihop oss, det kom ännu fler och flera sorters öl tog slut.
Pubägaren bröt ihop, det är han i grönrandig tröja.
Han blev halvt hysterisk för att så många ville äta och det inte var förbeställt. Oproffsigt tyckte vi och någon frågade om man skulle få skäll för att man ville äta mat.
Sista portionen med kyckling innan den tog slut, vem var det nu som hade beställt den?
Var det A eller var det M?
Här diskuteras och funderas vem av dem som ska äta upp den.
Så kommer de på att de ska dela på en pommes frites, äta som Lady och Lufsen från varsin sida.
OJOJOJ, det blev svettigt, men det slutade med att A fick maten och M
fick in något annat som också var på väg att ta slut.
Hur som helst, till slut hade alla som ville fått mat, om än det inte var deras förstahandsval.
Vi pratade kors och tvärs och det var ett helt otroligt oväsen. Det var skönt att de inte spelade musik på hög volym också.
Det blev otroligt varmt, vi satt liksom instängda, längst in i hörnet på soffan och kärestan visade sig vara vig som en ormmänniska när han skulle ut på toaletten. Han bara dök ner under bordet som drogs ut ett par dm, sedan ålade han sig iväg utan problem, trots att det var en tvärslå där under. Inte nog med det, även jag dök ner under bordet och ålade mig ut när det blev dags för mig.
I rummet bredvid, där halva kören huserade, var det ont om bord, men de klarade sig bra med sina knän. Allt funkar om man bara vill!
Folk troppade av så sakteliga, så även vi och nu vid 23-tiden är vi snart sovande och det känns skönt.
Imorgon sista dagen med kören, sen blir det London.
Inte än, men snart GOD NATT!
Jag måste bara visa lilla söta enhörningen, han kom inte med igår!
Hur otroligt konstigt var det inte att tänka tanken att bara passera shopen?
Det gick inte, den var proppad med frestelser och underbara saker. Även om vi inte skulle shoppa loss var det ljuvligt att bara gå där, titta och njuta. Pilla lite på olika finheter och acka och ooa över ouppnåeliga ting.
Jag har svårt att se mig själv i min minimala radhusträdgård, där jag "odlar" gräslök och rabarber, med de här handskarna på mig, men låtsas kan man alltid.
När jag vänder mig om för att visa I-M hur tjusig jag är, har hon fallit i trance över de underbara kaninerna som var mjukare än den mjukaste babystjärt.
Jag arbetade mig inåt, det fanns så mycket fint att titta på.
Ååhh, titta bara på vattenkannorna, det är ju inte klokt vad härliga de är.
Tyvärr vare sig plats i väskan, eller något större behov av en sådan.
Senare visade det sig att I-M hade köpt sig en, vilken lyckans ost!
Jag tittade på lite små djurminiatyrer, men den siames jag hoppats hitta lyste med sin frånvaro vart vi än var, så även här på Hampton-shopen.
Ugglorna var dock söta.
Jag hittade i alla fall en liten, liten julklapp till min kompis i Hallsberg. Den ligger och väntar inne i julklappsrummet på att det ska bli dags. Om 7 månader är det juldagen, tänk på det!
Till slut kom vi ut på första gården, där Henry VIII spelet började. Där tog jag en rolig bild på fontänen eller vad det nu var. På ena sidan sitter en staty, på andra en turist av kött och blod.
Lite vackra träd i de yttre trädgårdarna - de som var gratis att se.
I-M hade koll, det lär vara ett näsduksträd.
De här som vi gick förbi var också fina. Rhododendron kanske?
Rhododendron helt klart, det ser jag!
- och ett gammalt träd med knotig stam, beskuret många gånger.
Nu lämnar vi i alla fall Hampton Court, passerar en vacker, guldig port -
- och lämnar palatset bakom oss.
Vi var otroligt nöjda alla 4, men hungriga. Vi sökte ett matställe i Hampton, men det slutade med att vi tog bussen tillbaka till Sunbury och åt på en pub där.
Herrarna drack varsin Guiness......
.... och jag en Ale som hette "Naked Ladies".
Jag och kärestan beställde en Club Sandwich som visade sig vara av kolossalformat, vi valde smörgåsalternativet med tanke på att vi ska ut med hela kören och äta ikväll, inte hade vi tänkt att smörgåsen skulle vara en hel måltid.
Typisk engelsk pub!
Säkert en stamgäst som gjort någon donation eller utmärkt sig på något vis.
Vi masade oss hemåt i sakta mak.....
.....och efter en stunds vila var det dags att ge sig ut igen.
Vi tog en lång, lång promenad ut från Sunbury Court, först strosade vi lite i närområdet.
Längs vår gata
Från mitt på bron åt båda hållen. Bron leder till en liten ö med hus mitt i Themsen.
Sedan valde vi en "Public footpath" och gick länge i ett grönt ingenting, då och då dekorerat med hundbajs på stigen.
Till slut kom vi fram någonstans och sedan gick vi säkert en timme gata upp och gata ner. Villor, villor, villor och massor med trädgårdsväxtlighet av olika kvalite och mängd.
Upprepade gånger frågade jag kärestan i vilken riktning Themsen låg och med hans vetskap om mitt lokalsinne viftade han lite vid sidan av oss och sa: "Däråt är det."
En stund senare vevade han på åt andra hållet och vem av oss som visste det hur faktiska förhålladet var, har jag ingen aning om. Jag hade nämligen föreslagit exakt motsatt riktning än vad han svarade första gången.
Så småningom kom vi fram till den busstrafikerade gatan och då blev det genast solklart även för mig,eftersom Themsen och gatan gick parallellt.
Klockan är 18.35. Vi sitter på uteserveringen vid Themsen, på The Magpie.
Ingen ur kören är här än och matsalen verkar vara stängd. Fåglarna kvittrar som galna, Yachtklubben mittemot har grillkväll och än är det uthärdligt att sitta ute.
Huset bredvid puben har en variant av trädgårdstomte på altanen.
Sista kvällen med gänget sa K-M när han föreslog att vi skulle träffas här. Vi får väl se hur många det blir, i synnerhet om man inte kan äta däruppe i matsalen, som nog många vill.
20.15: Vi är hela kören, Alla kom indroppande, en del gick igen, men kom tillbaka och det var en jätterolig kväll med mycket prat, lite mat och olika sorters öl och gruppkonstellationer.
Vår engelska körkompis J beställde in Fish & chips. Jag ser att hon inte ätit upp fisken och säger:
- Finish your cod, den är utrotningshotad!
- Är du Greenpeace? undrar hon, sedan pekar hon på sin tallrik där det ligger en stor hög gröna ärtor, som man alltid får till den maträtten och säger:
- Green peas! Vi bara tjöt av skratt, just då var det oerhört roligt......!
Vi hade en riktigt rolig kväll på The Magpie. En del åt, en del bara drack. Kycklingen tog slut, annan mat tog slut, servitrisen var helt ny, arbetade sin första kväll, övervåningen var bokad för ett party, platserna inne på puben tog slut. Vi bar in ett bord från uteserveringen och klämde ihop oss, det kom ännu fler och flera sorters öl tog slut.
Pubägaren bröt ihop, det är han i grönrandig tröja.
Han blev halvt hysterisk för att så många ville äta och det inte var förbeställt. Oproffsigt tyckte vi och någon frågade om man skulle få skäll för att man ville äta mat.
Sista portionen med kyckling innan den tog slut, vem var det nu som hade beställt den?
Var det A eller var det M?
Här diskuteras och funderas vem av dem som ska äta upp den.
Så kommer de på att de ska dela på en pommes frites, äta som Lady och Lufsen från varsin sida.
OJOJOJ, det blev svettigt, men det slutade med att A fick maten och M
fick in något annat som också var på väg att ta slut.
Hur som helst, till slut hade alla som ville fått mat, om än det inte var deras förstahandsval.
Vi pratade kors och tvärs och det var ett helt otroligt oväsen. Det var skönt att de inte spelade musik på hög volym också.
Det blev otroligt varmt, vi satt liksom instängda, längst in i hörnet på soffan och kärestan visade sig vara vig som en ormmänniska när han skulle ut på toaletten. Han bara dök ner under bordet som drogs ut ett par dm, sedan ålade han sig iväg utan problem, trots att det var en tvärslå där under. Inte nog med det, även jag dök ner under bordet och ålade mig ut när det blev dags för mig.
I rummet bredvid, där halva kören huserade, var det ont om bord, men de klarade sig bra med sina knän. Allt funkar om man bara vill!
Folk troppade av så sakteliga, så även vi och nu vid 23-tiden är vi snart sovande och det känns skönt.
Imorgon sista dagen med kören, sen blir det London.
Inte än, men snart GOD NATT!
