Bokredovisning
Det har efterfrågats vad jag läste på semestern. Nästan alla böcker hade vi köpt på loppis, eller utrangerade från biblan.
Tanken var att slippa bära hem lika många som vi tog med oss och det gick ganska bra. Vi lämnade dem på den lokala loppisen, värdfolket hade böcker så de klarade sig och mer därtill.
Här kommer min lista för juli månad (hittills?)!
* Anna Grue: "Judaskyssen" - Kärlek, bedrägerier, lite allt möjligt blandat med honom på J. Jag tyckte den var bra.
* Sabine Deitmer: "Kalla kyssar" - Styckmord och diverse ruskigheter. Så där, inte så särskilt bra. Jag läser dock nästan alltid ut alla, oavsett hur de är.
* Margaret Drabble: "De sju systrarna" - Trög början, sedan riktigt bra. Om en frånskild, mogen kvinna och hennes liv och leverne.
* Mark Mills: "Amagansett" - Bra intrig, mord mm "hjälten" är fiskare och krigsveteran. Mycket bra, jag behöll boken!
* Joy Fielding: "Låtsasleken" - Lättläst (som alla Fieldings böcker). Sorglig om Matties sjukdom och familjens liv.
* Will Lavender: "Blind lydnad" - Mycket knepig collegehistoria, psykologi och väldigt rörig. "Var är Polly?" Läs inte om du inte är väldigt intresserad av psykologiska intriger! Jag är det inte!
* Danuta Reah: "Dödvatten" - Konstutställning om "Dödens triumf" och en massa mord och förvecklingar. Inte heller så värst bra.
* Fay Weldon: "Inga små kvinnor" - Intressant, kvinnor i olika faser av sina liv, dock lite rörig, samtidigt rolig, då det var en hel del minnen från de olika perioderna.
* Rosellen Brown: "Före och efter" - Bra, sorglig, tung, realistisk med USA-mått mätt. Kämpande familj.
* Jane Jonsson: "Den tionde gåvan" - Två historier som vävs ihop. Broderi går igenom hela historien. BRA!
Det var vad jag läste i Hamburgsund. Sedan har jag läst två till sen jag kom hem.
* Vibeke Olsson: "Sågverksungen" - Om det strävsamma livet som arbetare på sågverk i Sundsvallstrakten. En bok som berörde mig ganska mycket då min farfar var sågställare, kom från Sundsvall och flyttade runt med familjen för arbetets skull. Bra.
* Mikael Andersson: "Armlös, benlös men inte hopplös" - Mycket BRA! Livsbejakande. Mikael berättar som sitt liv, från födseln och fram till idag. Alla borde läsa den! Jag tänker köpa den!
Nu håller jag på med "Det blödande hjärtat" av Andrew Taylor, en hittills aningen obegriplig, ganska ihoprörd berättelse. Jag hoppas och tror det klarnar lite längre fram, jag kan i alla fall inte sluta läsa den.
Lässemester är verkligen inte dumt!
Tvärtom, det är en av de bästa semestrar vi haft, det är vi rörande överens om! Rekommenderas med andra ord och det var ett genidrag att lämna datorn hemma.
Tanken var att slippa bära hem lika många som vi tog med oss och det gick ganska bra. Vi lämnade dem på den lokala loppisen, värdfolket hade böcker så de klarade sig och mer därtill.
Här kommer min lista för juli månad (hittills?)!
* Anna Grue: "Judaskyssen" - Kärlek, bedrägerier, lite allt möjligt blandat med honom på J. Jag tyckte den var bra.
* Sabine Deitmer: "Kalla kyssar" - Styckmord och diverse ruskigheter. Så där, inte så särskilt bra. Jag läser dock nästan alltid ut alla, oavsett hur de är.
* Margaret Drabble: "De sju systrarna" - Trög början, sedan riktigt bra. Om en frånskild, mogen kvinna och hennes liv och leverne.
* Mark Mills: "Amagansett" - Bra intrig, mord mm "hjälten" är fiskare och krigsveteran. Mycket bra, jag behöll boken!
* Joy Fielding: "Låtsasleken" - Lättläst (som alla Fieldings böcker). Sorglig om Matties sjukdom och familjens liv.
* Will Lavender: "Blind lydnad" - Mycket knepig collegehistoria, psykologi och väldigt rörig. "Var är Polly?" Läs inte om du inte är väldigt intresserad av psykologiska intriger! Jag är det inte!
* Danuta Reah: "Dödvatten" - Konstutställning om "Dödens triumf" och en massa mord och förvecklingar. Inte heller så värst bra.
* Fay Weldon: "Inga små kvinnor" - Intressant, kvinnor i olika faser av sina liv, dock lite rörig, samtidigt rolig, då det var en hel del minnen från de olika perioderna.
* Rosellen Brown: "Före och efter" - Bra, sorglig, tung, realistisk med USA-mått mätt. Kämpande familj.
* Jane Jonsson: "Den tionde gåvan" - Två historier som vävs ihop. Broderi går igenom hela historien. BRA!
Det var vad jag läste i Hamburgsund. Sedan har jag läst två till sen jag kom hem.
* Vibeke Olsson: "Sågverksungen" - Om det strävsamma livet som arbetare på sågverk i Sundsvallstrakten. En bok som berörde mig ganska mycket då min farfar var sågställare, kom från Sundsvall och flyttade runt med familjen för arbetets skull. Bra.
* Mikael Andersson: "Armlös, benlös men inte hopplös" - Mycket BRA! Livsbejakande. Mikael berättar som sitt liv, från födseln och fram till idag. Alla borde läsa den! Jag tänker köpa den!
Nu håller jag på med "Det blödande hjärtat" av Andrew Taylor, en hittills aningen obegriplig, ganska ihoprörd berättelse. Jag hoppas och tror det klarnar lite längre fram, jag kan i alla fall inte sluta läsa den.
Lässemester är verkligen inte dumt!
Tvärtom, det är en av de bästa semestrar vi haft, det är vi rörande överens om! Rekommenderas med andra ord och det var ett genidrag att lämna datorn hemma.
Hamburgsund - fortsättning
Hamburgö låg precis bredvid fastlandet. Det tog cirka 5 minuter med vägverksfärjan. Vi hade cyklarna med oss för att kunna se oss omkring utan att åka bil, så Hamburgön var ett givet första utflyktsmål.
Det är Hamburgsund på bilden, vi är på färjan.
Vi var där flera gånger under de här två veckorna, det var allt annat än lättcyklat, lika mycket höga berg som på fastlandet. Kärestan hade mountainbike, jag min gamla 5-växlade trotjänare från 1976. Det är lätt att räkna ut vem av oss som gick upp för alla backarna, ledande sin cykel.
Å ja, i början gick han också för den delen.
De här nybyggda husen ligger på fastlandssidan, de kostar runt 15 miljoner. Det är hisnande priser och det är närheten till vattnet som gör dem så erbarmeligt höga. Det ska byggas fler fick vi veta.
Hamburgö har haft en stor campingplats vid Boviken. Där är det enbart badvik numera. På lite omvägar cyklade vi dit första gången vi for över till ön.
Vid "Vänd igen", fanns en brygga och och man hade fri vy mot andra sidan.
Där låg ett riktigt stort nybygge, innan var det inte mycket med husen, sas det, men inköpspriset för tomt med befintlig bebyggelse var 18 miljoner. Sedan lär det ha rustats för lika mycket till. Det var norrmän som bodde där - oljemiljonärer kanske?
Båtarna hängde i luften när de inte användes och båthuset hade galjonsfigur.
Annars var det mest gammal bebyggelse och sjöbodar där på den sidan, så här långt ut.
Av ett bofast par fick vi reda på att det fanns en liten väg tvärs över, från Vänd igen och till Boviken, dit vi var på väg.
Elefantstigen heter den.
Stigen blev rejält smal bitvis, jag steg av och gick. Med min balans är det inte helt säkert att cykla på en stenig stig, bredvid vassa snår.
Jag hade förstås kunnat landa mitt i landskapsblomman om jag vurpat, men sånt vet man inte. Alltså gick jag för att vara på den säkra sidan. Å andra sidan kunde jag fotografera det jag såg.
Kaprifol - Bohusläns blomma
INGEN badade! Vi var nästan ensamma där ute vid badplatsen.
Det var massor med maneter av den här sorten i vattnet = inga badande.
Det gjorde alltså inte så mycket att vi inte tagit med oss badkläderna.
Vi klättrade omkring på bergen där i Boviken och tittade på båtar och ut över havet. Kärestan hade tänkt på att ta med sig kikaren. Själv hade jag en flaska saft och kameran.
Vi cyklade vidare och ner på flera andra småvägar, som alla slutade vid havet och nya saker att titta på.
Dessutom luktar det så otroligt gott i den friska luften, att det räckte med att bara stå och andas in om det mot förmodan inte fanns något intressant att fästa blicken på. (Men det fanns det alltid).
Havstulpaner i stora mängder!
Även på stenarna nere i vattnet.
Sedan var det att trampa på igen upp - och nerför backar tills vi kom tillbaka till färjeläget.
Matlagningen prioriterade vi inte, däremot var vi noga med att vi skulle äta gott varenda dag. Jordgubbar var obligatoriskt för min del, dels i yoghurten på morgonen, dels som plockgodis och dessert.
Här äter vi ostbricka med bl a den otroligt goda osten jag, med flera köpte på Island. Jag äter förstås en massa räkor också, det gjorde jag ofta.
Om någon vet att osten går att få tag på här i Sverige, var vänlig skriv en kommentar och tala om var den finns. TACK!
En annan dag beställde vi laxfat nere på fiskaffären. 4 sorters lax och 3 olika såser.
Vi hade dessutom köpt en nygjord potatissallad med räkor och rom i. Jag kan väl tala om det direkt, att inte gick vi ner i vikt, trots att vi cyklade och gick som riktiga fullblodsmotionärer, å andra sidan gick vi inte upp heller, (mer än lite grann.)
Nu får det räcka för idag, det kommer mera en annan dag!
Det är Hamburgsund på bilden, vi är på färjan.
Vi var där flera gånger under de här två veckorna, det var allt annat än lättcyklat, lika mycket höga berg som på fastlandet. Kärestan hade mountainbike, jag min gamla 5-växlade trotjänare från 1976. Det är lätt att räkna ut vem av oss som gick upp för alla backarna, ledande sin cykel.
Å ja, i början gick han också för den delen.
De här nybyggda husen ligger på fastlandssidan, de kostar runt 15 miljoner. Det är hisnande priser och det är närheten till vattnet som gör dem så erbarmeligt höga. Det ska byggas fler fick vi veta.
Hamburgö har haft en stor campingplats vid Boviken. Där är det enbart badvik numera. På lite omvägar cyklade vi dit första gången vi for över till ön.
Vid "Vänd igen", fanns en brygga och och man hade fri vy mot andra sidan.
Där låg ett riktigt stort nybygge, innan var det inte mycket med husen, sas det, men inköpspriset för tomt med befintlig bebyggelse var 18 miljoner. Sedan lär det ha rustats för lika mycket till. Det var norrmän som bodde där - oljemiljonärer kanske?
Båtarna hängde i luften när de inte användes och båthuset hade galjonsfigur.
Annars var det mest gammal bebyggelse och sjöbodar där på den sidan, så här långt ut.
Av ett bofast par fick vi reda på att det fanns en liten väg tvärs över, från Vänd igen och till Boviken, dit vi var på väg.
Elefantstigen heter den.
Stigen blev rejält smal bitvis, jag steg av och gick. Med min balans är det inte helt säkert att cykla på en stenig stig, bredvid vassa snår.
Jag hade förstås kunnat landa mitt i landskapsblomman om jag vurpat, men sånt vet man inte. Alltså gick jag för att vara på den säkra sidan. Å andra sidan kunde jag fotografera det jag såg.
Kaprifol - Bohusläns blomma
INGEN badade! Vi var nästan ensamma där ute vid badplatsen.
Det var massor med maneter av den här sorten i vattnet = inga badande.
Det gjorde alltså inte så mycket att vi inte tagit med oss badkläderna.
Vi klättrade omkring på bergen där i Boviken och tittade på båtar och ut över havet. Kärestan hade tänkt på att ta med sig kikaren. Själv hade jag en flaska saft och kameran.
Vi cyklade vidare och ner på flera andra småvägar, som alla slutade vid havet och nya saker att titta på.
Dessutom luktar det så otroligt gott i den friska luften, att det räckte med att bara stå och andas in om det mot förmodan inte fanns något intressant att fästa blicken på. (Men det fanns det alltid).
Havstulpaner i stora mängder!
Även på stenarna nere i vattnet.
Sedan var det att trampa på igen upp - och nerför backar tills vi kom tillbaka till färjeläget.
Matlagningen prioriterade vi inte, däremot var vi noga med att vi skulle äta gott varenda dag. Jordgubbar var obligatoriskt för min del, dels i yoghurten på morgonen, dels som plockgodis och dessert.
Här äter vi ostbricka med bl a den otroligt goda osten jag, med flera köpte på Island. Jag äter förstås en massa räkor också, det gjorde jag ofta.
Om någon vet att osten går att få tag på här i Sverige, var vänlig skriv en kommentar och tala om var den finns. TACK!
En annan dag beställde vi laxfat nere på fiskaffären. 4 sorters lax och 3 olika såser.
Vi hade dessutom köpt en nygjord potatissallad med räkor och rom i. Jag kan väl tala om det direkt, att inte gick vi ner i vikt, trots att vi cyklade och gick som riktiga fullblodsmotionärer, å andra sidan gick vi inte upp heller, (mer än lite grann.)
Nu får det räcka för idag, det kommer mera en annan dag!
Äntligen Göta kanal och lite till
ÄNTLIGEN har jag åkt på Göta kanal!
Vi låg där i "rännan" hela dagen tillsammans med cirka 140 andra människor som var där i samma syfte.
Vädret varierade från sol till regn, inne var det ganska kvalmigt och ute var det trångt, men jag NJÖT av varenda minut hela dagen. Periodvis lyckades jag få en plats i fören och där halvsatt jag de sista två timmarna på uppresan och bara tittade på det vi flöt förbi. Helt underbart och 100% avslappnad var jag, trots den eländiga, sneda järnkanten jag satt på.
Innan vi kom så långt som till avresan med Wasa Lejon skulle vi åka till Linköping för att lyxa oss och bo på Radisson i två nätter. Kärestan hade planerat att vi skulle ta vägen om Söderköping innan vi åkte till hotellet. Okej för min del, jag hade aldrig varit där, men det har jag nu.
Vi parkerade vid kanalen, solen sken och det var turister överallt. Vattnet var "tjockt", brungrumligt och där badade glada barn bredvid en fin skultur.
Vi strosade längs kajen och en viss seglingsabstinens infann sig hos mig.
Sedan gick vi upp i samhället och flanerade några kvarter. Det fanns en del gamla hus och det var mycket som var upplagt för turisterna. Så klart man ska utnyttja det om man kan.
Det här plåtskjulet tilltalade kärestan. "Titta på Puchskylten," sa han. Jag tittade och fattade noll om man säger så. "Det är en gammal skylt," sa han då, men jag blev inte ett dugg klokare för det. "Puch som Puch," tyckte jag. Det tyckte inte han. (Pucko kanske han tänkte, jag vet inte?)
Som sagt, i Söderköping fanns en del gammalt kvar....
Vi for till Linköping på småvägar och lyckades trassla oss fram till hotellgaraget.
Vi åt middag och tog en liten promenad innan vi gjorde kväll. Träffade en väldigt söt samojedhundvalp på 11 veckor, som verkligen inte ville det matte ville. Kort sagt, den totalvägrade att resa sig och gå. Allt runt omkring verkade roligare än det.
Vi tog en titt på portarna till domkyrkan, för in kom vi inte, det har buset sett till!
Nästa morgon var det dags. Göta kanal, här kommer jag (vi alltså) !!!!!
Där vid kajen i Berg fanns en minigolfbana med slussarna och allt i miniatyr.
Båten -
och de fiffiga "fendrarna" som skyddade skrovet i alla slussarna.
Bergs slussar nerifrån.
När vi gick ombord blev alla tilldelade ett bord. Jättebra, det blev ingen hets och trängsel till "bästa platsen". Sedan ombads man sitta tills alla kommit på plats och beställt mat om det var så att man ville äta.
Vi fick ett minibord mitt i en passage, framför beställningsdisken, men ingenting spelade någon roll. Jag hade inte tänkt sitta där hela resan ändå.
Vår miniatyrbordsblomma av äkta plast. Snygg???
Vi bestämde oss för att äta 14.30 och beställde fjordlax med vitvissås, till efterrätt mandeltårta med jordgubbar och vispgrädde. Visst lät det gott?
DET VAR DET INTE! Det var det enda dåliga med hela dagen.
Potatisen hade ett 5 mm tjockt skinn, såsen var tjock, mandeltårtan var en delicatotårtbit, jordgubbarna var upptinade frusna (mitt i bästa jordgubbssäsongen) och grädden, fejkgrädde ur sprayflaska. Laxen var dock okej.
Första slussen på väg mot Borensberg.
Vi var på väg! Det var uppehållsväder vid avfärden och många ute på däck.
Nu kommer bilder från hela vägen, med och utan kommentarer.
Det var en lite märklig känsla att ha vattenytan precis i ögonhöjd.
Sedan var vi tvungna att stå i aktern ett tag och titta på slussarna den vägen.
Vi stod ute i det lätta regnet och upptäckte att sidan av kanalen, från strandkanten och ner under vattnet, verkade täckt med duk. Vi hade olika funderingar på syftet, men enades om att det förmodligen skulle förhindra jord och sand mellan stenarna att sköljas bort. Någon som vet?
Vi åkte nära vägen, fartkameran var dock inget problem för vår del.
Jag hängde ut över relingen för att kunna ta den här bilden. Båt och broöppning.
Syns det hur tillfreds jag är med dagen, trots regn och halvdålig mat?
Vi passerade många fina brovaktarbostäder.
Om jag inte minns fel var det kanalbolagets får som gick fritt och höll efter gräs och sly. Eller? Har jag fabulerat ihop alltihopa för att jag tycker det låter som en god idé?
Vem behöver söka skydd? Fåren eller cyklisterna längs kanalen?
Sammanlagt enkel väg, passerade vi 9 slussar och 2 akvedukter. Här är Borensberg.
Vi får möte strax innan Borensberg och de höll på att ränna rakt in i en sten. Skepparn fick ropa ut i högtalaren åt dem att det var risk för grundstötning inne vid kanten.
Vid varje krök på kanalen tutade han högt och länge. Wasa Lejon var ganska bred och behövde utrymme.
Känd byggnad för alla som varit där eller sett filmen........
Kort paus i Borensberg som förr hette Husbyfjöl. Sedan tillbaka till Berg.
Fina Airedaleterriers på kajen som viftar adjö till någon "anhörig" ombord.
Kanalen är tydligen en härlig plats för lek och äventyr också, fast ungarna väntade tills vi kom mitt för, sedan utbröt en väldigt hoppaktivitet. De är säkert på bild i mångas kameror.
Det kändes läskigare att slussa ner än upp. Tänk om båten skulle ränna rakt in i slussportarna?
Inne i slussen
Framme vid Bergs slussar igen.
Nu var det betydligt fler som frekventerade minigolfbanan.
Hej då Bergs slussar!
Jag är så nöjd och glad att jag nu gjort den här resan som jag önskat så länge! Som sagt, jag hade inte en tråkig minut på hela tiden, bara njutning! Tack än en gång, min käre man! !
Vi låg där i "rännan" hela dagen tillsammans med cirka 140 andra människor som var där i samma syfte.
Vädret varierade från sol till regn, inne var det ganska kvalmigt och ute var det trångt, men jag NJÖT av varenda minut hela dagen. Periodvis lyckades jag få en plats i fören och där halvsatt jag de sista två timmarna på uppresan och bara tittade på det vi flöt förbi. Helt underbart och 100% avslappnad var jag, trots den eländiga, sneda järnkanten jag satt på.
Innan vi kom så långt som till avresan med Wasa Lejon skulle vi åka till Linköping för att lyxa oss och bo på Radisson i två nätter. Kärestan hade planerat att vi skulle ta vägen om Söderköping innan vi åkte till hotellet. Okej för min del, jag hade aldrig varit där, men det har jag nu.
Vi parkerade vid kanalen, solen sken och det var turister överallt. Vattnet var "tjockt", brungrumligt och där badade glada barn bredvid en fin skultur.
Vi strosade längs kajen och en viss seglingsabstinens infann sig hos mig.
Sedan gick vi upp i samhället och flanerade några kvarter. Det fanns en del gamla hus och det var mycket som var upplagt för turisterna. Så klart man ska utnyttja det om man kan.
Det här plåtskjulet tilltalade kärestan. "Titta på Puchskylten," sa han. Jag tittade och fattade noll om man säger så. "Det är en gammal skylt," sa han då, men jag blev inte ett dugg klokare för det. "Puch som Puch," tyckte jag. Det tyckte inte han. (Pucko kanske han tänkte, jag vet inte?)
Som sagt, i Söderköping fanns en del gammalt kvar....
Vi for till Linköping på småvägar och lyckades trassla oss fram till hotellgaraget.
Vi åt middag och tog en liten promenad innan vi gjorde kväll. Träffade en väldigt söt samojedhundvalp på 11 veckor, som verkligen inte ville det matte ville. Kort sagt, den totalvägrade att resa sig och gå. Allt runt omkring verkade roligare än det.
Vi tog en titt på portarna till domkyrkan, för in kom vi inte, det har buset sett till!
Nästa morgon var det dags. Göta kanal, här kommer jag (vi alltså) !!!!!
Där vid kajen i Berg fanns en minigolfbana med slussarna och allt i miniatyr.
Båten -
och de fiffiga "fendrarna" som skyddade skrovet i alla slussarna.
Bergs slussar nerifrån.
När vi gick ombord blev alla tilldelade ett bord. Jättebra, det blev ingen hets och trängsel till "bästa platsen". Sedan ombads man sitta tills alla kommit på plats och beställt mat om det var så att man ville äta.
Vi fick ett minibord mitt i en passage, framför beställningsdisken, men ingenting spelade någon roll. Jag hade inte tänkt sitta där hela resan ändå.
Vår miniatyrbordsblomma av äkta plast. Snygg???
Vi bestämde oss för att äta 14.30 och beställde fjordlax med vitvissås, till efterrätt mandeltårta med jordgubbar och vispgrädde. Visst lät det gott?
DET VAR DET INTE! Det var det enda dåliga med hela dagen.
Potatisen hade ett 5 mm tjockt skinn, såsen var tjock, mandeltårtan var en delicatotårtbit, jordgubbarna var upptinade frusna (mitt i bästa jordgubbssäsongen) och grädden, fejkgrädde ur sprayflaska. Laxen var dock okej.
Första slussen på väg mot Borensberg.
Vi var på väg! Det var uppehållsväder vid avfärden och många ute på däck.
Nu kommer bilder från hela vägen, med och utan kommentarer.
Det var en lite märklig känsla att ha vattenytan precis i ögonhöjd.
Sedan var vi tvungna att stå i aktern ett tag och titta på slussarna den vägen.
Vi stod ute i det lätta regnet och upptäckte att sidan av kanalen, från strandkanten och ner under vattnet, verkade täckt med duk. Vi hade olika funderingar på syftet, men enades om att det förmodligen skulle förhindra jord och sand mellan stenarna att sköljas bort. Någon som vet?
Vi åkte nära vägen, fartkameran var dock inget problem för vår del.
Jag hängde ut över relingen för att kunna ta den här bilden. Båt och broöppning.
Syns det hur tillfreds jag är med dagen, trots regn och halvdålig mat?
Vi passerade många fina brovaktarbostäder.
Om jag inte minns fel var det kanalbolagets får som gick fritt och höll efter gräs och sly. Eller? Har jag fabulerat ihop alltihopa för att jag tycker det låter som en god idé?
Vem behöver söka skydd? Fåren eller cyklisterna längs kanalen?
Sammanlagt enkel väg, passerade vi 9 slussar och 2 akvedukter. Här är Borensberg.
Vi får möte strax innan Borensberg och de höll på att ränna rakt in i en sten. Skepparn fick ropa ut i högtalaren åt dem att det var risk för grundstötning inne vid kanten.
Vid varje krök på kanalen tutade han högt och länge. Wasa Lejon var ganska bred och behövde utrymme.
Känd byggnad för alla som varit där eller sett filmen........
Kort paus i Borensberg som förr hette Husbyfjöl. Sedan tillbaka till Berg.
Fina Airedaleterriers på kajen som viftar adjö till någon "anhörig" ombord.
Kanalen är tydligen en härlig plats för lek och äventyr också, fast ungarna väntade tills vi kom mitt för, sedan utbröt en väldigt hoppaktivitet. De är säkert på bild i mångas kameror.
Det kändes läskigare att slussa ner än upp. Tänk om båten skulle ränna rakt in i slussportarna?
Inne i slussen
Framme vid Bergs slussar igen.
Nu var det betydligt fler som frekventerade minigolfbanan.
Hej då Bergs slussar!
Jag är så nöjd och glad att jag nu gjort den här resan som jag önskat så länge! Som sagt, jag hade inte en tråkig minut på hela tiden, bara njutning! Tack än en gång, min käre man! !
Ut och flaxa igen!
Idag till Linköping, bo på lyxigt hotell med hjärtevännen.
Torsdag till Berg för att åka Göta kanal och slussa och tillbaka igen.
Åter till Linköping för ännu en lyxnatt, för att inte tala om frukosten.
Samtliga bilder "lånade" från nätet!
Sen blir det Hamburgsundberättelser igen och lite annat! Göta kanal kanske och mina egna bilder? Det är mycket nu finns det någon som säger. Tur att det rör lite på sig efter totalavslappningen i Hamburgsund.
Ses!
Torsdag till Berg för att åka Göta kanal och slussa och tillbaka igen.
Åter till Linköping för ännu en lyxnatt, för att inte tala om frukosten.
Samtliga bilder "lånade" från nätet!
Sen blir det Hamburgsundberättelser igen och lite annat! Göta kanal kanske och mina egna bilder? Det är mycket nu finns det någon som säger. Tur att det rör lite på sig efter totalavslappningen i Hamburgsund.
Ses!
Lite skriftligt från Hamburgssund
Det här var den mest avslappnande, trevliga, berikande, sköna, varma, lugna, vederkvickande (för att använda ett gammalt ord), roliga, läsvänliga osv osv osv, i all oändlighet om jag inte bryter nu och nu kommer slutorden: semester vi haft på flera år.
Vi kom fram till Hamburgsund vid 15-tiden på lördagen 3 juli. Tack och lov för att jag äntligen har en bil med AC istället för KD.
För den oupplyste betyder KD korsdrag, vilket är det enda jag haft tills jag köpte mitt blåa underverk som går under namnet Sidney!
Där bak hängde våra cyklar, för vi hade tänkt att cykla lite mellan böckerna.
De vi skulle hyra av S och B, var mycket underbara människor som bodde snett över gatan, båda pensionärer sedan ett antal år. De välkomnade oss och visade oss runt i "stugan", som vårt hus kallas. Den är från 1897.
Utanför en stor trädgård med fruktträd, blommor, trädgårdsmöbler och ett löfte om en hängmatta där jag skulle ligga och läsa enligt planerna. Den satte kärestan upp första morgonen.
Vi packade upp och cyklade ner till samhällets lilla centrum för att titta runt och få i oss lite mat.
Hjärtat i "byn", Ica på ena sidan parkeringen, fiskaffären på den andra.
Vi åt på Nolhåtten, jag åt fisksoppa, här ska frossas i fisk och skaldjur var mitt motto för våra 2 veckor. Min käre "karnivor" åt något filéaktigt med pommes frites. Båda var vi nöjda och det var huvudsaken.
Dag 2 åt vi pizza, mest för att vi upptäckte att det fanns en pizzeria och det doftade så gott.
Jag åt Ibrahims special, proppad med färska räkor och kräftstjärtar och en hel del annat mumsigt + en hemlig sås med vitlök. 140 kronor, mitt livs dyraste pizza.
Ibrahim var mycket noga med att berätta att räkorna var handskalade. Det borgar för kvalitet och dessutom var de från Strömstad vilket också var viktigt.
Specialsåsen hade han själv blandat till. När jag frågade om det var majonäs i, vilket jag inte tål så bra, svarade han ja. Då ville jag inte ha den.
Han undrade varför och jag förklarade att jag inte tål fett, att jag får ont i magen av det, men hör och häpna. Hans majonäs var inte fet, den var gjord av vatten.
Kärestan skojade om detta hela semstern, t ex: "Akta dig så du inte får majonäs i håret när du öppnar kranen i duschen," eller "Vill du ha lite sås, skruva bara på vattenkranen."
Jag åt pizzan med vattenmajonässåsen och jag fick jätteont i magen, men den var URGOD!
En titt nere i hamnen och över till Hamburgö där kommunens kyrka står på höjden.
Vi hade en mycket brant backe upp till vårt hus. Det vi inte hade i början var kondition. Jag trodde jag skulle stupa redan första dagen och att cykla upp blev det aldrig tal om på hela tiden.
De första dagarna prisade jag den okände Evald varje gång vi var på hemväg.
Evalds söffa stod drygt halvvägs uppe i backen, just efter det allra brantaste.
Frukost ute på framsidan
Fåglar i rabatten
Hamburgsund har en lång tradition av bl a stenhuggeri bakom sig. Vi hade stora bergknallar precis bakom där vi bodde och där var vi flera gånger och hoppade omkring bland stenarna.
Från högsta bergen hade man fin utsikt över samhället.
Det var gästhamn på båda sidor sundet. Kundparkeringen var rolig.
För friluftsfolk, mest seglare då förstås, fanns det lokala regler. Grilla gjorde man inte på mer än ett ställe och engångsgrillarna skulle i grillsoptunnan. Bra tycker jag.
På en gång utkristalliserades det en dygnsrytm som passade oss båda till 100%.
Utan att vi ens pratat om det blev det så här: Vi gick och la oss mellan 22.00 och midnatt. Läste till 1.30 - 2.00. Sov ostört som björnar i ide, till 6-tiden på morgonen. Ibland vaknade en av oss då, ibland båda. Läste igen tills ögonen for ihop och sov vidare till 11 ungefär och då blev det dusch och frukost.
Lässemestern har börjat!
Intermezzo!
Andra dagen i hängmattan låg jag där i godan ro med en bok och gungade lite, lite fram och tillbaka.
Så hör jag ett knakande och inte vet jag hur det gick till, men reflexmässigt kastade jag mig handlöst ur hängmattan, landade en bit ifrån och över alltihopa, där jag nyss låg, brakar 1/4 av äppelträdet ner.
Den tjocka sidostammen vi knutit fast den i var helt rutten inuti. Det syntes inte ett dugg av det från utsidan. Enda skadan jag fick var ett litet skrubbsår på utsidan av ena benet.
Vår käre hyresfarbror B sa: "Det var tur att du inte skadade dig, du hoppade ur, vig som en gasell." Gasell vid min ålder, man tackar!
Efter det var jag lite avvaktande till hängmattsliggande, men till slut låg jag ändå där igen, dock utan att gunga. Det gick bra!
Det kommer några fler "kapitel" från Hamburgsund med omnejd, framöver. Det är lite si och så med bloggandet för tillfället.
Åter till "fosterjorden"
Vi hann bara komma hem från Hamburgsund så var det dags att ge sig ut på nya begivenheter.
Jag kommer att berätta om Hamburgsund så fort jag hinner, men vi är snart på språng igen. Jag ska få ut min födelsedagspresent och åka på Göta Kanal en dag den här veckan. Då passar vi på att lyxa oss och bo på hotell natten före och efter, så mera bloggtystnad väntar!
Igår var det "Öppen trädgård" över hela Sverige, anordnat av Land.
Det har vi bara bevistat en gång tidigare, när vi var på mc-semester på Gotland.
Så här i efterhand kan jag fundera på hur vi kunde komma på tanken, att iklädd full mc-utrustning åka iväg för att gå runt i någons trädgård och titta, men det gjorde vi och med stor behållning vill jag minnas.
Igår tog vi bilen, lätt klädda. Vi tog med svärmor som även hon tycker om blommor och sedan gav vi oss ut för att titta på två trädgårdar.
Det var här i Närke och det var så njutbart, att idag kommer jag inte ihåg riktigt var vi var. Jag vet att den första låg mellan Mullhyttan och Svartå och jag tror kvinnan heter Ulrika. Kan det vara värmen, eller åldern som ger mig detta hjärnsläpp, eller är det semesterhjärnan som är för slapp?
De hade i alla fall höns, för dagen bakom galler, men normalt sett lösgående.
Här är några, det var inga vanliga raser.
Trädgården var härligt tät, slingriga gångar och roliga detaljer lite överallt. Dammar, portar, stenar och diverse fina och många annorlunda växter. Jag tyckte om den.
Fika fanns att köpa, så vi satt ner en stund med kaffe och en god kaka mitt i grönskan, sedan gick vi ett tag till och tittade.
Den här spretiga granen heter Ormgran.
Här är det trolldruvor
Fiffiga stora krukor, gjorda av taknockpannor, trodde kärestan.
Till sist en vacker lilja innan vi for till nästa.
Där var jag smart nog att ta ett kort på namnet. Fick förmodligen en kick av kaffet.
En hoper vackra eller intressanta blommor som jag inte kunde motstå.
Här fanns också "husdjur", men inga hönor. De här var visst från Italien.
En ny bekantskap
Är detta "Skönheten och Odjuret" tänkte jag.
Den här trädgården var stor, väldigt välordnad och otroligt fin. Bra med skyltar i kryddgården och Agneta som ägde hela härligheten gick runt hela tiden och svarade på frågor.
Man kunde köpa plantor och nyslungad honung och det gjorde jag föstås.
Jag antar att Agneta ligger bakom den här "skylten".
En SKÖN dag som vi avslutade hemma hos sväror med hattprovning. Hon hade vunnit den här läckra skapelsen förra veckan.
Jag som ser helt lobotomerad ut i mössa, tycker att jag är riktigt bra i hatt, eller?
Nästan en dam........................HÖHÖHÖ!!!
Jag kommer att berätta om Hamburgsund så fort jag hinner, men vi är snart på språng igen. Jag ska få ut min födelsedagspresent och åka på Göta Kanal en dag den här veckan. Då passar vi på att lyxa oss och bo på hotell natten före och efter, så mera bloggtystnad väntar!
Igår var det "Öppen trädgård" över hela Sverige, anordnat av Land.
Det har vi bara bevistat en gång tidigare, när vi var på mc-semester på Gotland.
Så här i efterhand kan jag fundera på hur vi kunde komma på tanken, att iklädd full mc-utrustning åka iväg för att gå runt i någons trädgård och titta, men det gjorde vi och med stor behållning vill jag minnas.
Igår tog vi bilen, lätt klädda. Vi tog med svärmor som även hon tycker om blommor och sedan gav vi oss ut för att titta på två trädgårdar.
Det var här i Närke och det var så njutbart, att idag kommer jag inte ihåg riktigt var vi var. Jag vet att den första låg mellan Mullhyttan och Svartå och jag tror kvinnan heter Ulrika. Kan det vara värmen, eller åldern som ger mig detta hjärnsläpp, eller är det semesterhjärnan som är för slapp?
De hade i alla fall höns, för dagen bakom galler, men normalt sett lösgående.
Här är några, det var inga vanliga raser.
Trädgården var härligt tät, slingriga gångar och roliga detaljer lite överallt. Dammar, portar, stenar och diverse fina och många annorlunda växter. Jag tyckte om den.
Fika fanns att köpa, så vi satt ner en stund med kaffe och en god kaka mitt i grönskan, sedan gick vi ett tag till och tittade.
Den här spretiga granen heter Ormgran.
Här är det trolldruvor
Fiffiga stora krukor, gjorda av taknockpannor, trodde kärestan.
Till sist en vacker lilja innan vi for till nästa.
Där var jag smart nog att ta ett kort på namnet. Fick förmodligen en kick av kaffet.
En hoper vackra eller intressanta blommor som jag inte kunde motstå.
Här fanns också "husdjur", men inga hönor. De här var visst från Italien.
En ny bekantskap
Är detta "Skönheten och Odjuret" tänkte jag.
Den här trädgården var stor, väldigt välordnad och otroligt fin. Bra med skyltar i kryddgården och Agneta som ägde hela härligheten gick runt hela tiden och svarade på frågor.
Man kunde köpa plantor och nyslungad honung och det gjorde jag föstås.
Jag antar att Agneta ligger bakom den här "skylten".
En SKÖN dag som vi avslutade hemma hos sväror med hattprovning. Hon hade vunnit den här läckra skapelsen förra veckan.
Jag som ser helt lobotomerad ut i mössa, tycker att jag är riktigt bra i hatt, eller?
Nästan en dam........................HÖHÖHÖ!!!
Kval
Efter svåra kval har jag beslutat mig för att vara datorfri i 2 (TVÅ!!!) hela veckor.
Det innebär att jag inte kommer att blogga ett endaste litet inlägg förrän runt den 18 juli, då jag åter nöter denna stol och detta tangentbord, i min iver att berätta det som tränger på.
Vi far på semester imorgon, en lässemester som kärestan flämtade fram som en önskan för ungefär ett år sedan. Det var då vi for, som skållade illrar runt Irland och upplevde det ena efter det andra.
På tolfte dagen, efter många mil i hällregn, vänstertrafik och total avsaknad av både matställen och B&B, gnydde han fram: "Nästa år vill jag vara hemma och ha en lässemester i 14 dagar.
Jag nappade direkt, med den lilla brasklappen, att jag ville att den skulle förläggas till västkusten. Så blev det och imorgon bär det iväg med minst 20 olästa böcker i en stor kasse.
Återkommer med nya hisnande sanna episoder ur våra liv runt 18 - 20 juli!
Ha det så bra tills dess och sola med måtta. Jag tänker ligga i hängmattan i skuggan och läsa!
Det innebär att jag inte kommer att blogga ett endaste litet inlägg förrän runt den 18 juli, då jag åter nöter denna stol och detta tangentbord, i min iver att berätta det som tränger på.
Vi far på semester imorgon, en lässemester som kärestan flämtade fram som en önskan för ungefär ett år sedan. Det var då vi for, som skållade illrar runt Irland och upplevde det ena efter det andra.
På tolfte dagen, efter många mil i hällregn, vänstertrafik och total avsaknad av både matställen och B&B, gnydde han fram: "Nästa år vill jag vara hemma och ha en lässemester i 14 dagar.
Jag nappade direkt, med den lilla brasklappen, att jag ville att den skulle förläggas till västkusten. Så blev det och imorgon bär det iväg med minst 20 olästa böcker i en stor kasse.
Återkommer med nya hisnande sanna episoder ur våra liv runt 18 - 20 juli!
Ha det så bra tills dess och sola med måtta. Jag tänker ligga i hängmattan i skuggan och läsa!
Traditionell årlig utflykt
När man gjort en sak ett antal gånger är det väl tradition?
Vi försöker att åka till Elsa Anderssons i Norberg en gång om året för att fika. Bara för att så där..... Det är fin miljö och en lämplig dagsutflykt med motorcykeln.
Kopparbunkarna väl förankrade mot ev. stöldförsök.
Mitt emot hade antikaffären bytts ut till
Det var ganska dyra saker, fina förstås, men inget jag behövde akut
På en hylla stod en rad klockor som jag inte heller behöver, men roliga var de
Det jag inte fotograferade var Evelyns Bageri som låg alldelse bredvid.
Jag antar att hon hade tänkt något mer med sin hemsida, men men. Jag länkar den i alla fall, för är man i närheten av Norberg, vore det dumt att inte åka till Evelyn och köpa med sig ett eller ett par bröd hem. Det är ekologiskt, surdeg, många olika sorter och bakas dagligen av henne själv.
Jag köpte den godaste valnöts-surdegslimpa jag någonsin ätit. Hon talade om att hon hållit på sen i oktober förra året och att det verkade som det skulle gå bra.
Jag säger bara: VILKET FANTASTISKT BRÖD!!!
Evelyns Bageri ligger alldeles till höger om Amazonen. (Till vänster är Hemma hos Alice)
Jag kombinerar gärna utflykten till Elsas med omvägen om Engelsberg när vi åker hem. Bruksmiljön har vi vandrat omkring i ganska många gånger vid det här laget, men skulpturparken förändras från år till år och det är den jag gärna vill se.
Årets tema
Nu raddar jag upp mina bilder från rundvandringen bland alla skulpturerna.
Gräsanden är levande, men inte de andra, han håller just på att vakna och är absolut inte skadad. Sträcker sig efter sin slummer bara.
Här filosoferar vi, jag och de andra
Tyvärr missade jag namnen på både skulpturer och skulptörer i början
Mitt bland skulpturerna och mitt i Bergslagen som vi är, en liten mur av slaggsten.
"RESPEKTERA KÄNSLAN OCH LIVETS KRAFTER BÄR BLOMSTRANDE DOFTER"
Så står det på stenen ovanför "dörröppningen" på stubben.
"Örnen" av Gea Sibola Hansen
"Trattgubbar" av Peter Tillberg
"Svalan" hette den här av vem.....? I bakgrunden en av Lars Vilks träskapelser
"Hammarkraft" av Björn Jäderås
I den grå monokeln finns ett litet, litet hål och om man kikar genom det ser man det här.
Det sitter en del till hjulet på var och en av de 4 stolparna och i det lilla hålet går de ihop till ett hjul.
"Rythm - Vi ger järnet" av Annika Heed
"Watergate - Ge Fe" av Emir Krajisnik
Från ena hållet -
-och andra. Det såg ut som en liten laxtrappa med ringar att hoppa genom
Den alldeles naturliga bron, ingår alltså inte i skulpturutställningen.
De här bara stod där ute i vattnet, jag tror de är kvar från något tidigare år.
"Den vilda sidan" av Birgitta Muhr
Jag undrar lite tamt, var är det vilda i det här? Jag är inte tillräckligt djup för att förstå.
"Puzzled choir" av Kent Wahlbeck
"Filosofiska bänken" av Sture Collin, de små gubbarna jag poserade med nyss.
"Ängelsberg bävern" av Gea Sibola Hansen
Sedan blev det raka vägen hem, möra i rumpan och stela i ryggen, men efter en härlig dag med massor av intryck i sinnet och intag via munnen.
Höga bord och djupa stolar
Jag och lilla dottern bestämde att vi skulle gå på stan i det vackra vädret.
Vi halvt ruinerade oss på Body Shop och efter en sån ekonomisk chock är det ändå kört, så jag föreslog en räkmacka på Vasa, med handskalade räkor och på min bekostnad.
Hon var inte svår att övertala.
Vi gick dit, beställde och bestämde oss att sitta ute, det är ändå sommar och VARMT!
Det blev som det blev, de som beställde utemöblerna hade inte direkt synkroniserat höjden på stolar och bord. Lilla livet som inte är lika lång som sin moder fick vissa problem.
Tilläggas bör, att även jag hade vissa problem att nå upp bekvämt!
Vi halvt ruinerade oss på Body Shop och efter en sån ekonomisk chock är det ändå kört, så jag föreslog en räkmacka på Vasa, med handskalade räkor och på min bekostnad.
Hon var inte svår att övertala.
Vi gick dit, beställde och bestämde oss att sitta ute, det är ändå sommar och VARMT!
Det blev som det blev, de som beställde utemöblerna hade inte direkt synkroniserat höjden på stolar och bord. Lilla livet som inte är lika lång som sin moder fick vissa problem.
Tilläggas bör, att även jag hade vissa problem att nå upp bekvämt!
Samsala
När jag var 11, nästan 12 flyttade vi till en liten by utanför Hallsberg som heter Samsala.
Idag bor min brorsdotter där med sin familj och en massa djur, precis som det var på min tid. En massa djur alltså är samma som förr, det är bara människorna som är utbytta till en yngre generation i släkten.
När man står längst ner på ägorna och tittar ut över gärdena (som vi sa) var det nära till kompisen Inga. Om man sprang över gärdena och bakom dungen, bort mot höger, finns huset där hon bodde.
Kära brorsdottern är hon som fick en get på sin födelsedag och nu var den och två till, installerade och hade fått eget hus och en hage. Jag åkte dit och hälsade på en kväll.
Det är Lukas, den grå, Trassel och Ida (den som är vit på huvudet tror jag.)
De har en fin hage, med roliga saker och en massa gott att äta. I alla fall när de kom. Getter har en förmåga att äta det mesta och ganska fort dessutom.
Ida
Trassel
Lukas, som var keligare än en kattunge, ville bara gosa och bli kliad (vem vill inte bli det?) Han ställde sig på bakbenen och krafsade på mig med frambenen, som en hund.
Gruppbild (ursäkta lilla hjärtat, men du är en av dem).
De har fått det gamla kaninhuset till lekstuga och det gillar de.
Höns tjatade jag om att vi skulle ha när vi bodde där, men inte förrän nu är det verklighet.
Sixten av Hedemoraras, med två av sina 3 fruar, vilken sort har jag glömt.
Här fick jag dem i samlad tropp.
Sedan ett par av de nya Hedemora, där det verkar som det bara är en enda höna.
Solen, Smilla, Murre och Musse - katterna, Alma och Nillan - hundarna och Lille Skutt - kaninen fick inte vara med på bild denna gång. Råttan och akvariet vet jag inte om de finns kvar, men kanske? Jag hade allt fokus på getter och höns den här gången.
Slutligen kan jag konstatera, att de små pinnarna Rosenhallon, som jag släpade hem från en kompis moster i Åsbro i slutet av 90-talet, har blivit ett stort, vackert buskage. Vad fina de är!
Jag kanske skulle ta med några pinnar hem till mig själv så är cirkeln sluten.
Island dag 5 - del 2 och dag 6 - hemresa!
Fortsättning tisdag 15 juni
Var låg valbåten?
S ringde och kollade. Vi skulle gå förbi nybygget som ska bli konserthus, gå förbi några gröna hus och sedan skulle vi se det.
Vi gick i mycket rask takt, mot röd gubbe, över parkeringar och upp på en gräsvall för att komma mot havssidan. Där stod vi som 8 fågelholkar och gapade mot en lång, stensatt strandlinje. Långt borta kunde vi se några kryssningsbåtar och inte ett grönt hus så långt ögat nådde.
S ringde igen, mitt i samtalet var det som någon tryckt på en startknapp och hon började gå åt exakt det håll vi kom i från.
Vi hakade på. Full fart mot röda gubbar igen, bilar stannade t o m när vi kom forsande. Vi såg nog ut som Folkets Befrielsefront där vi kom marscherande i rask takt med maniskt stirrande blick och en enda tanke i huvudet:
Var var de gröna husen?
Bara vi passerat dem skulle vi ju se valbåten. S ringde en gång till och nu kom vi fram till Samarkand, dvs valskådningsbåtarna.
I stressen råkade jag köpa en biljett för mycket. S skulle ju inte med. Stressa tilllbaka och som tur var köpte de tillbaka den, sedan med lilla löpsteget mot båten och där en bit bort stod LR och väntade på mig. Det var väldigt omtänksamt, jag blev jätteglad över det.
Eltvåhjulingar fanns till uthyrning därnere i hamnen. (El-Bike)
Vi letade oss till Elding som vår båt hette och hittade de andra som väntade på att få gå ombord.
Vi var inte så många, så det var gott om plats. Jag, LR och M satt på ena sidan vid relingen och de andra på andra sidan. P gick ganska fort högst upp och ställde sig. Det var lite gammal sjö och vi åkte rakt ut mot vinden, så det var ganska sugande sjö med upp och ner i vågorna.
Rakt ut från Reykjavik styrde de -
och LR och jag klädde på oss det mesta vi hade med oss. Vi är de som fryser mest. Inledningsvis hade jag långkalsonger och jeans, linne, långärmad tröja, fleecetröja och regnjacka, sjal, yllemössa, fodrade handskar och kapuschongen uppe. 
Sedan hämtade jag filtar åt oss alla 3 och så småningom tog jag på mig en fleecetröja till, min nya, fina, blå från 66 North.
Efter 45 minuters färd rakt ut började de prata i högtalarna att vi skulle spana efter valar. Om man såg något skulle det anges i klockslag, där fören var klockan 12 - smart tyckte jag.
Jag önskar någon hade filmat oss lite von oben. Där stod nästan alla längs relingen och i fören och 95 % hade en kamera i brösthöjd, beredda att trycka av om det skulle dyka upp någon val. Samtligas sökarögon gick från sida till sida medan tjejen/guiden höll koll från styrhytten.
Jag trodde inte vi skulle få se något, men hade fått veta att här hade man den märkligaste garanti jag någonsin hört talas om. "Valgaranti!" Hur kan man ge det?
Jodå, efter ett tag dök det upp en "Minkwhale", en stor, svart rygg på klockan 10. Jag lyckades t o m få med en liten liggande halvmåneformad svart klump mitt i havet när den var på väg ner i djupet.
Jooodå, det är det där något mörkare strecket ungefär mitt i bilden.
Sedan höll det på så där någon dryg timme.
"Something at 2 ò clock". "Someone seen something at 11 ò clock osv.
Och jag fick ett mörkt streck till på bild, som också var en val. Tänk om jag fått med stjärten ändå.
Av oss var det ett par som hade mått bättre och stackars LR blev riktigt dålig, så hennes goda halva macka fick gå tillbaka tilll naturen. Dock hann hon njuta ett bra tag innan dess, med sol och frisk luft ute på däck. Tur var väl det.
Vi andra satt väl inpackade i våra kläder och hade det rätt gott.
Det var gott om lunnefåglar och de är ju hur fina som helst, ser ut som gigantiska kolibris när de kommer flygande. Sedan guppar de omkring på vågorna och när man just zoomat in dem med kameran, försvinner de ner i djupet.
På hemvägen tog båten en sväng förbi "Lunnefågelön - Puffin Island". De lever i lägenhet med rent sovrum och ett annat för andra bestyr - renliga fåglar alltså.
Vid 20-tiden låg vi åter vid kajen. LR hade återuppstått som en något blekare kopia av sitt forna jag och S stod där och väntade på oss. Icelandic Fish&Chips låg tvärs över gatan och väntade också på oss och idag var det 3 till som beställde hummer.
Mitt i njutningen tog jag slut!
Det var det för mig kända "torsdagssyndromet" som slog till. Det som drabbar mig några gånger/termin när jag kört för hårt och sovit för lite och alldeles för länge för att det ska vara nyttigt.
Jag bara kände att maten inte smakade, trots att det var så gott och jag mådde inte alls bra. Jag satt en stund och väntade, men det släppte inte, så jag skickade resten av mina ljuvliga hummerstjärtar till S, som åt Fish&chips även idag. Å tog min ena foccacia och jag kände att det var skönt att det inte gick till spillo.
Jag drack mineralvatten och satt lugnt och stilla och samlade kraft. Det var nog bra att jag inte tvingade i mig resten, för när jag vilat en stund började jag känna mig normal igen.
Ett "övergående" brukade min mor säga när det blev så här.
Bilder från hamnen.
Vi betalade, åkte förbi J.s hus och lämnade tillbaka Berit (GPS.n), vinkade adjö till honom och Nökkvi och for hem till det lilla pesthuset på den isländska prärien. S körde och försökte hinna med så många lagöverträdelser som möjligt från Reykjavik till Keplavik. Hon bara skrattade och vi med henne.
Vi tankade upp bussen för att ha det gjort och bestämde tid för avfärd imorgon bitti. 5.00 avgår bussen mot flygplatsen.
Dagens samlade inköpsskörd!
Det var aningen kaotiskt till fram emot midnatt, men vid tolvslaget och efter mycket ojande, ackande och ett antal svordomar hade samtliga fått ner så gott som allt tokshoppande som gjorts under de här dagarna.
Hade jag tänkt köpa 4 jackor på 66 North?
NEEJ, verkligen inte, möjligen några isländska muffinsformar och lite kort.
Korten lyckades jag med, men i mycket liten mängd + ett par små fina böcker att skriva resedagbok i och någon enstaka julklapp.
Imorgon blir det den välklädda undertecknad som åker till flygplatsen, iklädd tjock fleecetröja, jacka, handbagage med allt som inte gick ner i resväskan + en liten kasse med det ömtåliga, min Emma t ex.
Jag läste godnattsaga för kidsen och la mig för att sova cirka 4 timmar.
Imorgon är det slut Island. Det är trist! Här är väldigt mycket kvar att göra.
Onsdag 16 juni
LN låg och "klickade" igår, som hon gör utan att ha en aning om det och just innan hon ska till att somna.
Vi hade släckt, det var knäpptyst och jag trodde att det bara var jag som inte somnat när klickandet kom. Efter några stycken hör jag A säga:
"ÅÅÅÅÅH, NEEEJ!"
"Vad är det", undrade jag
"Ja men, klickljudet", sa hon.
Vi började skratta alla tre, för det visade sig att LR också var vaken och då upphörde ljudet så klart, för då vaknade LN också och frågade lite halvstressat:
"Klickar jag nu igen?"
Det kunde vi förstås bekräfta och hon försökte lägga sig så hon skulle somna tyst. Vi tystnade också och lugnet lägrade sig över rummet, men det varade bara några minuter så lät hon igen och jag som var så övertrött började fnissa hysteriskt, varpå A stämde in.
Stackars LN, hon vågade knappt somna, men hur det nu gick till var klockan plötsligt 4 och LR steg upp och hoppade in i duschen och det var morgon.
Det blev lite tvagning, deo, coca cola, tandborstning, mousse, mascara och en låneplats i Å.s väska för hajen mm.
Vi våldstängde våra väskor, M fick lite morgon massage av Å och sen iväg ut i regnet mot flygplatsen.
S körde, det gick snabbt och lätt och 100% laglydigt. Hon lastade av oss, allt vårt bagage och sitt, med 4 djupfrysta lammlår bl a och for och lämnade tillbaka bussen.
Vi checkade in och hamnade på olika platser allihopa och så skönt att bli av med de tunga väskorna.
Hetsdricka det sista innan säkerhetskontrollen, fast före det var det jakten på den sista stämpeln för att få det skattefria att gälla.
Det var en pärs innan vi klarat av det, killen i luckan trodde oss inte, när vi inte kunde visa upp allt vi köpt. Det var ju redan incheckat, dessutom var han seg som Karlssons kalasklister.
Till slut var det ändå klart. Raska steg in i taxfreebutiken. STOR besvikelse över lakritsutbudet, som var mycket bättre på ditresan. Trots detta lyckades vi alla få ihop en försvarlig mängd. Lite andra inköp blev det också innan vi gick för att få i oss lite frukost.
Kaffefrukost med flatbröd med lammkött och en croissant. 
Avslut med en Draumur - MYCKET njutbart. 
M fick en Peter Flacktofs av A, nu när vi ska tillbaka till Örebro.
Sedan en sista raid in efter en lakritspåse till kära dotter med sambo.
Jag fick gräddplatsen på planet. Nr 8A vid dörren och fönstret. Kan vräka ut långbenen och se moln och land.
Fint väder hemma och snart ska jag utplåna mögelkällarnålfiltmattlukten ur mitt liv.
Lite bilder från inflygningen över ett helt klart Stockholm.
En HELT fantastisk resa!
TACK Svanfríður!
Island dag 5 - del 1
Tisdag 15 juni
S kom in till oss innan vi ens var halvvägs med morgonbestyren och gav oss förutsättningen för vår lyxfrukost. Vi hade bestämt oss för Hilton.
Den skulle vara slut för insläpp redan klockan 10, så paniken utbröt. A hade nyss klivit ur duschen, Å och M låg fortfarande och sov.
Vi i vår tur berättade om lampan som blinkade rött i bussen, S ringde och de kom från biluthyrningen och upplyste oss om att det var helt normalt.
En lampa som ser ut som en bil och blinkar ilsket rött, är fullständigt normalt..........???? Jag fattar inte riktigt det. Ett bevis att larmet fungerar, sa han!
Vi hann, vi var på Hilton 9.15 och ute i foajén igen 10.45. Vi åt alltså i princip i 1½ timme. S är imponerad av vår ätkapacitet och det får man verkligen hålla med om.
Äta kan vi, det är cementerat och maten processar för fullt inombords. (Fritt ur Floskeltoppen.)
Första åsynen av frukostutbudet.
Jag börjar alltid med äggröra och bacon när det finns, så även den här gången.
Samtliga tallrikar härunder är delar av min frukost! SANT ! Jag drack kaffe också.
Jag är TRÖTT och jag kan inte påstå att någon av de andra ser ut att vilja ge sig ut i joggingspåret. Vi hade dock ett program för den här dagen också, så det var inte läge att bli liggande i en fåtölj på Hilton i Reykkjavik.
Först åkte vi tillbaka till Öskjuhlíðarskóli och lämnade presenten som tack för att de tog emot oss och visade skolan. Sedan skulle vi till något som hette Kringlan. På väg dit passerade vi Ormsson - roliga namn här på Island.
Kringlan är ett stort köpcentrum och där finns även en avdelning där man kan lösa in sina taxfreekvitton. Vi letade reda på det för att slippa hålla på i arla morgonstund på flygplatsen innan vi far hem. Då är det tillräckligt mycket ändå.
Nu gick det inte att göra det före klockan 13.00. Av vilken anledning fick vi inte veta. Vi delade på oss, fast inne på samma affär - Hagkaup. S styrde stegen mot fiskdisken, A och jag hängde med och vilken lycka. Jag trodde inte det var sant.
Det fanns rutten haj!!!! Vacumpackad dessutom. Present till sonen tänkte jag, sedan hittade jag en förpackning med en grå massa. Det var fårskallesylta, så jag tog en sån också och en liten forell eller vad det var.
Till mig själv köpte jag lamm i skivor, som vanlig smörgåsmat och en Dimón ost i en fin spånask. S ordnade så att vi fick ha all maten i deras kylrum sedan vi betalat den, för att bara hämta ut när det var dags att åka vidare.
Ut i det stora varuhuset och jag måste säga att det är inte "My cup of tea". Jag kan gå loss som en shopoholic på ett visst ställe, som igår t ex, men sådana här ställen som Kringlan gör mig ganska trött och då menar jag "ganska" som det används i Västerbotten och det är rätt så mycket.
A och jag gick tillsammans, hon skulle in på Jack&Jones och kolla efter jeans som utgått hemma. Har man tur kan man fynda om det finns något svenskt restlager som sålts eller skickats till "fjärran länder".
Jag satte mig på bänken utanför och fyllde i mina taxfreepapper. Det satt en man bredvid mig, men i motsatt riktning.
En annan man kom gående, han var STOR, 2 meter lång och 1 meter bred, gråsprängd, långskäggig och hade riktigt usel tandstatus. De språkade en stund, sedan hör jag hur "Skägget" frågar den andre om jag var hans fru. Hehe, jag förstår lite isländska ibland, trots att jag inte kan säga Gullfoss.
Sedan kom han fram till mig och då förstod jag inte isländska längre, han böjde sig ner och visade sitt halvruttna garnityr mitt framför mig. Jag i min tur vräkte fram mitt stomatolleende och sa på ren och klar svenska: Jag förstår inte, jag är turist.
Fort var den eventuella flirten över och lika glad var jag.
Vår vana trogen drog vi oss till en bokhandel. Där fanns en hel avdelning med tidningar - typ glättade magasin och även andra vecko/månadstidningar. Där fanns också en skön stol och i den satt en dam i 40-50-årsåldern, behagligt avslappnad och läste den ena skvallerblaskan efter den andra.
Det skulle ha varit hemma det, där man på sin höjd kan läsa framsidan när de står i tidningsstället. Fascinerande!
Vi blev så utmattade av denna Kringla sen vi varit på Bonus (en annan mataffär) och insett att vi hade överbetalat det mesta av våra goda saker, så vi hamnade i en svacka.
Det blev en ny drickapaus, en underbar fruktjuice på ananas, kokosnöt och lite apelsin. Genast vaknade livsandarna och med den smaken komponerade A en tänkt, god drink.
Vi gick tillbaka till taxfreeutbetalningsstället och där var vi då alla åter församlade.
Plötsligt, vårt sista dygn här på ön, har hela vår grupp utrustats med kontanter, en ny känsla. Ingenstans där jag varit används betalkort så flitigt som här, om man så bara köper en lakritsrem använder man kort.
Efter vi fått ut pengarna blev det ett sista ryck inne på Kringlan, sedan for vi ner på stan, för S ville visa oss rådhuset.
Vi tittade på väldigt fina islandsbilder på en utställning och en stor modell av hela Island, med toppar och glaciärer.
Några av bilderna
Modellen över Island
Eyjaflallajökull
Jätteintressant, samtidigt som det fanns ett stort blädderblock med kartor över hela Island i olika delar så man kunde orientera sig och se vilken topp som var vilken, t ex vilken vulkan som var Hekla.
Efter detta var vi några som ville ha kaffe. Vi drog oss mot cafeterian och då plötsligt vällde det in folk, det var massor med pressfotografer som trängdes där i hallen och det blev ett himla palaver ute vid entrén. Jag frågade en kvinna med kamera vad som var på gång. Jo, vi hade hamnat mitt i installationen av den nya borgmästaren.
Vad allt får vi inte vara med om!
Ut igen, för killen i cafeterian hade inte tänkt på att man behövde brygga en ny kanna kaffe när den gamla tog slut och de hade inte snabbryggarvarianten. En pralin kändes inte heller rätt.
Det blev fika på ett annat ställe och det var jättegott. Jag och LR delade på en baguett så vi hade något nyttigt i oss, inte bara lakrits.
Tillbaka till bussen där vi klädde på oss nästan allt vi hade med oss, sånär som på badkläderna, för nu var det dags för valsafari.
Fortsättning och slut på Islandsresan följer snarast, så att jag kan skriva om allt annat roligt jag haft för mig på sistone.
S kom in till oss innan vi ens var halvvägs med morgonbestyren och gav oss förutsättningen för vår lyxfrukost. Vi hade bestämt oss för Hilton.
Den skulle vara slut för insläpp redan klockan 10, så paniken utbröt. A hade nyss klivit ur duschen, Å och M låg fortfarande och sov.
Vi i vår tur berättade om lampan som blinkade rött i bussen, S ringde och de kom från biluthyrningen och upplyste oss om att det var helt normalt.
En lampa som ser ut som en bil och blinkar ilsket rött, är fullständigt normalt..........???? Jag fattar inte riktigt det. Ett bevis att larmet fungerar, sa han!
Vi hann, vi var på Hilton 9.15 och ute i foajén igen 10.45. Vi åt alltså i princip i 1½ timme. S är imponerad av vår ätkapacitet och det får man verkligen hålla med om.
Äta kan vi, det är cementerat och maten processar för fullt inombords. (Fritt ur Floskeltoppen.)
Första åsynen av frukostutbudet.
Jag börjar alltid med äggröra och bacon när det finns, så även den här gången.
Samtliga tallrikar härunder är delar av min frukost! SANT ! Jag drack kaffe också.
Jag är TRÖTT och jag kan inte påstå att någon av de andra ser ut att vilja ge sig ut i joggingspåret. Vi hade dock ett program för den här dagen också, så det var inte läge att bli liggande i en fåtölj på Hilton i Reykkjavik.
Först åkte vi tillbaka till Öskjuhlíðarskóli och lämnade presenten som tack för att de tog emot oss och visade skolan. Sedan skulle vi till något som hette Kringlan. På väg dit passerade vi Ormsson - roliga namn här på Island.
Kringlan är ett stort köpcentrum och där finns även en avdelning där man kan lösa in sina taxfreekvitton. Vi letade reda på det för att slippa hålla på i arla morgonstund på flygplatsen innan vi far hem. Då är det tillräckligt mycket ändå.
Nu gick det inte att göra det före klockan 13.00. Av vilken anledning fick vi inte veta. Vi delade på oss, fast inne på samma affär - Hagkaup. S styrde stegen mot fiskdisken, A och jag hängde med och vilken lycka. Jag trodde inte det var sant.
Det fanns rutten haj!!!! Vacumpackad dessutom. Present till sonen tänkte jag, sedan hittade jag en förpackning med en grå massa. Det var fårskallesylta, så jag tog en sån också och en liten forell eller vad det var.
Till mig själv köpte jag lamm i skivor, som vanlig smörgåsmat och en Dimón ost i en fin spånask. S ordnade så att vi fick ha all maten i deras kylrum sedan vi betalat den, för att bara hämta ut när det var dags att åka vidare.
Ut i det stora varuhuset och jag måste säga att det är inte "My cup of tea". Jag kan gå loss som en shopoholic på ett visst ställe, som igår t ex, men sådana här ställen som Kringlan gör mig ganska trött och då menar jag "ganska" som det används i Västerbotten och det är rätt så mycket.
A och jag gick tillsammans, hon skulle in på Jack&Jones och kolla efter jeans som utgått hemma. Har man tur kan man fynda om det finns något svenskt restlager som sålts eller skickats till "fjärran länder".
Jag satte mig på bänken utanför och fyllde i mina taxfreepapper. Det satt en man bredvid mig, men i motsatt riktning.
En annan man kom gående, han var STOR, 2 meter lång och 1 meter bred, gråsprängd, långskäggig och hade riktigt usel tandstatus. De språkade en stund, sedan hör jag hur "Skägget" frågar den andre om jag var hans fru. Hehe, jag förstår lite isländska ibland, trots att jag inte kan säga Gullfoss.
Sedan kom han fram till mig och då förstod jag inte isländska längre, han böjde sig ner och visade sitt halvruttna garnityr mitt framför mig. Jag i min tur vräkte fram mitt stomatolleende och sa på ren och klar svenska: Jag förstår inte, jag är turist.
Fort var den eventuella flirten över och lika glad var jag.
Vår vana trogen drog vi oss till en bokhandel. Där fanns en hel avdelning med tidningar - typ glättade magasin och även andra vecko/månadstidningar. Där fanns också en skön stol och i den satt en dam i 40-50-årsåldern, behagligt avslappnad och läste den ena skvallerblaskan efter den andra.
Det skulle ha varit hemma det, där man på sin höjd kan läsa framsidan när de står i tidningsstället. Fascinerande!
Vi blev så utmattade av denna Kringla sen vi varit på Bonus (en annan mataffär) och insett att vi hade överbetalat det mesta av våra goda saker, så vi hamnade i en svacka.
Det blev en ny drickapaus, en underbar fruktjuice på ananas, kokosnöt och lite apelsin. Genast vaknade livsandarna och med den smaken komponerade A en tänkt, god drink.
Vi gick tillbaka till taxfreeutbetalningsstället och där var vi då alla åter församlade.
Plötsligt, vårt sista dygn här på ön, har hela vår grupp utrustats med kontanter, en ny känsla. Ingenstans där jag varit används betalkort så flitigt som här, om man så bara köper en lakritsrem använder man kort.
Efter vi fått ut pengarna blev det ett sista ryck inne på Kringlan, sedan for vi ner på stan, för S ville visa oss rådhuset.
Vi tittade på väldigt fina islandsbilder på en utställning och en stor modell av hela Island, med toppar och glaciärer.
Några av bilderna
Modellen över Island
Eyjaflallajökull
Jätteintressant, samtidigt som det fanns ett stort blädderblock med kartor över hela Island i olika delar så man kunde orientera sig och se vilken topp som var vilken, t ex vilken vulkan som var Hekla.
Efter detta var vi några som ville ha kaffe. Vi drog oss mot cafeterian och då plötsligt vällde det in folk, det var massor med pressfotografer som trängdes där i hallen och det blev ett himla palaver ute vid entrén. Jag frågade en kvinna med kamera vad som var på gång. Jo, vi hade hamnat mitt i installationen av den nya borgmästaren.
Vad allt får vi inte vara med om!
Ut igen, för killen i cafeterian hade inte tänkt på att man behövde brygga en ny kanna kaffe när den gamla tog slut och de hade inte snabbryggarvarianten. En pralin kändes inte heller rätt.
Det blev fika på ett annat ställe och det var jättegott. Jag och LR delade på en baguett så vi hade något nyttigt i oss, inte bara lakrits.
Tillbaka till bussen där vi klädde på oss nästan allt vi hade med oss, sånär som på badkläderna, för nu var det dags för valsafari.
Fortsättning och slut på Islandsresan följer snarast, så att jag kan skriva om allt annat roligt jag haft för mig på sistone.
Island dag 4 - del 2
Fortsättning Måndag 14 juni
Till slut tog vi oss ut från 66 North och på väg tillbaka till bussen hamnade vi på ännu en outlet. Det var bara att svänga in genom dörrarna.
Där hängde en himla fin, blå funktionströja och kostade 4990 isl. kronor = ungefär 165 kronor. En liten tant kom tassande och sa något oartikulerat till mig. Jag förstod noll, så hon testade med engelska och när jag då förstod var det plötligt halva priset av det som stod på prislappen, som hon försökte förmedla.
Inte nog med det, sedan kom hon med en liten kupong och visade att jag kunde få köpa 4 T-shirts till halva priset bara jag hade kupongen.
Nu fick jag problem, inte behövde jag 4 T-shirts, men då kom P till min hjälp. Han ville ha 1 till sin son. Skönt kändes det. Inte för att man var tvungen, men det är svårt att stå emot små viskande damer som får en att känna sig utvald.
OJ, jag var både nöjd och förvånad över mitt beteende, dock mest nöjd. Fast, jag tänker nog inte ha min 66 North jacka samtidigt som kärestan har sin. De råkar nämligen ha samma färg.
Vi åkte tillbaka mot centrum.
Jag fick äntligen min efterlängtade förbudstraktorskylt på bild.
Telefonkontakt med S som skulle umgås med sin bror ikväll och vi drog ut på stan på egna ben.
Vi parkerade på samma ställe och gick runt i centrum ett tag.
Ljusslingor med diverse klockor och blommor är tydligen populärt här.
En fläkt av Irland på Island. House of Guiness.
En skymt av hamnen
Utsmyckning vid en entre till något viktigt hus - inte min smak!
Bygget som ska bli det nya konsert/musikhuset
När alla var hungriga igen, enades om att testa Hummerhuset. Inte har jag problem med att äta hummer två gånger om dagen, då vore jag väl galen.
Tyvärr var det dyrt i överkant för vår kära Clara (fonddonatorn), så vi vände på trappan efter att ha läst matsedeln utanför.
Vi var också in på Irländska puben och vände, för att slutligen hamna på Café Paris. De hade en diger matsedel utanför dörren och vi fick ett bord för 7 när vi väl kommit in. Som vanligt, antagligen för att vi skulle dricka mycket, fick vi måltidsdrycken på en gång.
Hunts ketchup hade en lite rolig etikett.
Mycket gott åt vi, A.s ostburgare med bacon och ägg slog de flesta hamburgare jag sett.
Själv åt jag lamm, någon åt kött och det var flera hamburgare på bordet.
M som drogs med en hemsk hosta fick en dos Jäger av oss andra. Jag vet inte
direkt om det hjälpte, men gladare blev hon.
De tappraste beställde in Banana Split efter denna mastiga måltid - P, LR, Å, LN och jag. Kaffedrinkar blev det också några stycken, men vår chaufför den rena Lena, drack grönt te.
Imorgonkväll kör någon annan, då får vi se vad hon väljer.
Det regnade när vi kom ut efter att ha betalat och idag har vi verkligen överskridit vår budget. Min plånbok kvider, för det är inte bara vår gemensamma budget som farit illa, även min!
Själv är jag obehagligt, obekymrat nöjd med mina inköp!
Vi drog oss mot bussen, passerade den korvmoj som Barack Obama lär ha ätit vid då han besökte Island.
Iväg mot Keflavik, fast med ny chaufför och 7 passagerare i matkoma blev det lite felnavigerat.
Vi hamnade längst ut på en udde, med skyltar för mig att fotogafera och en kyrka i intressant arkitektur.
Kyrkan hette Seltjarnarneskirkja och taket såg nästan ut som segel.
En fyr fanns förstås därute på udden
- och en bra vy upp över Perlan, där vi var första kvällen - en hel evighet sen!
LN - tillfälligt självutnämnd logoped, så idrottslärare hon är, har haft intensivtrimming och träning av min innermun. Så här var instruktionerna:
"Ek, ek, ek-ljud! "
"Vad säger katten?"
"Tungan mot framtänderna. "
"Lite slem bak i halsen!"
"Samordna alltihopa!"
"Stöt ut!"
= Namnet på ett stort vattenfall på Island som är en ädel metall (au) + foss
G U L L F O S S !
S är någonstans, vi vet inte var, men hon är hemma här och kan ta vara på sig själv, så vi behövde inte oroa oss.
Jag har fått en lakritsslang inbakad på magen, från sida till sida.
Bilen är kaiko och imobiliserad, det lyser en blinkande röd bil på instrumentpanelen.
Livet leker!
Imorgon kan det bli lek med valar eller Blå Lagunen efter vi shoppat loss igen.
Shoppat loss ja! Så här såg det ut på rummet efter 66 Northraiden.
Min säng..................! Imorgon måste jag packa ner allt detta!
Snart är vi hemma, nu när jag snart har fått till munmotoriken vad det gäller vattenfall och inte behöver den mer.
SUCK!
Till slut tog vi oss ut från 66 North och på väg tillbaka till bussen hamnade vi på ännu en outlet. Det var bara att svänga in genom dörrarna.
Där hängde en himla fin, blå funktionströja och kostade 4990 isl. kronor = ungefär 165 kronor. En liten tant kom tassande och sa något oartikulerat till mig. Jag förstod noll, så hon testade med engelska och när jag då förstod var det plötligt halva priset av det som stod på prislappen, som hon försökte förmedla.
Inte nog med det, sedan kom hon med en liten kupong och visade att jag kunde få köpa 4 T-shirts till halva priset bara jag hade kupongen.
Nu fick jag problem, inte behövde jag 4 T-shirts, men då kom P till min hjälp. Han ville ha 1 till sin son. Skönt kändes det. Inte för att man var tvungen, men det är svårt att stå emot små viskande damer som får en att känna sig utvald.
OJ, jag var både nöjd och förvånad över mitt beteende, dock mest nöjd. Fast, jag tänker nog inte ha min 66 North jacka samtidigt som kärestan har sin. De råkar nämligen ha samma färg.
Vi åkte tillbaka mot centrum.
Jag fick äntligen min efterlängtade förbudstraktorskylt på bild.
Telefonkontakt med S som skulle umgås med sin bror ikväll och vi drog ut på stan på egna ben.
Vi parkerade på samma ställe och gick runt i centrum ett tag.
Ljusslingor med diverse klockor och blommor är tydligen populärt här.
En fläkt av Irland på Island. House of Guiness.
En skymt av hamnen
Utsmyckning vid en entre till något viktigt hus - inte min smak!
Bygget som ska bli det nya konsert/musikhuset
När alla var hungriga igen, enades om att testa Hummerhuset. Inte har jag problem med att äta hummer två gånger om dagen, då vore jag väl galen.
Tyvärr var det dyrt i överkant för vår kära Clara (fonddonatorn), så vi vände på trappan efter att ha läst matsedeln utanför.
Vi var också in på Irländska puben och vände, för att slutligen hamna på Café Paris. De hade en diger matsedel utanför dörren och vi fick ett bord för 7 när vi väl kommit in. Som vanligt, antagligen för att vi skulle dricka mycket, fick vi måltidsdrycken på en gång.
Hunts ketchup hade en lite rolig etikett.
Mycket gott åt vi, A.s ostburgare med bacon och ägg slog de flesta hamburgare jag sett.
Själv åt jag lamm, någon åt kött och det var flera hamburgare på bordet.
M som drogs med en hemsk hosta fick en dos Jäger av oss andra. Jag vet inte
direkt om det hjälpte, men gladare blev hon.
De tappraste beställde in Banana Split efter denna mastiga måltid - P, LR, Å, LN och jag. Kaffedrinkar blev det också några stycken, men vår chaufför den rena Lena, drack grönt te.
Imorgonkväll kör någon annan, då får vi se vad hon väljer.
Det regnade när vi kom ut efter att ha betalat och idag har vi verkligen överskridit vår budget. Min plånbok kvider, för det är inte bara vår gemensamma budget som farit illa, även min!
Själv är jag obehagligt, obekymrat nöjd med mina inköp!
Vi drog oss mot bussen, passerade den korvmoj som Barack Obama lär ha ätit vid då han besökte Island.
Iväg mot Keflavik, fast med ny chaufför och 7 passagerare i matkoma blev det lite felnavigerat.
Vi hamnade längst ut på en udde, med skyltar för mig att fotogafera och en kyrka i intressant arkitektur.
Kyrkan hette Seltjarnarneskirkja och taket såg nästan ut som segel.
En fyr fanns förstås därute på udden
- och en bra vy upp över Perlan, där vi var första kvällen - en hel evighet sen!
LN - tillfälligt självutnämnd logoped, så idrottslärare hon är, har haft intensivtrimming och träning av min innermun. Så här var instruktionerna:
"Ek, ek, ek-ljud! "
"Vad säger katten?"
"Tungan mot framtänderna. "
"Lite slem bak i halsen!"
"Samordna alltihopa!"
"Stöt ut!"
= Namnet på ett stort vattenfall på Island som är en ädel metall (au) + foss
G U L L F O S S !
S är någonstans, vi vet inte var, men hon är hemma här och kan ta vara på sig själv, så vi behövde inte oroa oss.
Jag har fått en lakritsslang inbakad på magen, från sida till sida.
Bilen är kaiko och imobiliserad, det lyser en blinkande röd bil på instrumentpanelen.
Livet leker!
Imorgon kan det bli lek med valar eller Blå Lagunen efter vi shoppat loss igen.
Shoppat loss ja! Så här såg det ut på rummet efter 66 Northraiden.
Min säng..................! Imorgon måste jag packa ner allt detta!
Snart är vi hemma, nu när jag snart har fått till munmotoriken vad det gäller vattenfall och inte behöver den mer.
SUCK!
Island dag 4 - del 1
Måndag 14 juni
Idag var vi lite trötta och hade som tur var gjort ett duschschema redan igår kväll. Jag stod som nummer 2, före A som tur var.
Frukosten kändes väldigt klen idag, så i demokratisk anda har P och jag beslutat att vi ska åka till något finare hotell imorgon och äta brunch.
Min tur att köra, på vägen in till Reykjavik åker vi alltid förbi Ali Bacon och Gunnars Majonäs.
Vi sitter på Öskjuhlíðarskóli och pratar. Vi har fått en fin guidning på skolan.
Vi överrumplade rektor Dagný med att be om att få se ett piano det första vi gjorde, vi hade sagt att en av oss (jag) var så otroligt intresserad av att få se ett piano överallt jag kom. Sedan intog jag det, de andra ställde sig runt pianot och vi rev loss Owe Thörnqvists Dagny det första vi gjorde.
Vi fick många intressanta tips för egen del under rundvandringen i de olika rummen och när man ser alla utrymmen, olika specialrum, små rum osv, undrar åtminstone jag, om det i vissa lägen inte var bättre förr, före den normaliserande (?) integreringen? Den gamla reaktionären har talat! HUGH!
På träslöjden kunde vi verkligen se att det var eleverna själva som tillverkat sina saker. Jättefina tyckte vi allihopa.
Efter rundvandringen och visningen blev vi inbjudna på kaffe och där på bordet tronade två stora kakburkar. En genomskinlig där vi kunde skymta något av choklad, typ chokladtryffelmuffins och en plåtburk med locket på glänt.
Här sitter vi och pratar och suktar och jag passar på att skriva lite.
P och jag spekulerar om det är så att gästerna är de som ska ta initiativet. LN har försökt få kontakt med småfolket som finns i underjorden här på Island, A och jag har försökt med hypnosliknande överföringstankar. Inget fungerar. Frustrationen är stor när vi nu upparbetat en så enormt hög sockernivå i kroppen.
Vi frågade S sedan och det var som P och jag trodde, vi skulle bara ha tagit för oss. Kulturkrock kan man väl säga?
Det får bli lakritschock nästa. Kolla gärna på mer på Islandsbloggen. Det har varit en sida vi läst väldigt flitigt innan vi for till Island.
Rolig affisch hur man skyddar sig mot svininfluensan.
Skylt på parkeringen och skolans sandlåda med svart lavasand (obs, ej aska.)
Dagný erbjöd sig att köra före oss till en bra parkering. Jag hängde på med vår Toyotatraktor, det gick ganska bra.
Vi satt och såg hur trevligt S och Dagný hade - de är gamla klasskamrater från förr. De pratade och gestikulerade och ibland tror jag inte de var medvetna vare sig om oss eller var vi var.
En gång stannade de strax efter de hade passerat en korsning och där blev vi stående bakom dem, med bakdelen av bussen mitt i korsningen. Inga problem, ingen tutade. Den här mentaliteten i trafiken gillar jag.
Icelandic Fish&Chips var vårt mål.
Det blev några inhopp i butiker efter vägen, bl a Frida Fraenkas antikaffär.
Jag har köpt en Lisa Larsson Emma för 5000 isl. kronor = cirka 310 kronor = CHOCKPRIS!
Ägarinnan till antikaffären sa att ingen islänning någonsin skulle ha köpt den, ingen klok i alla fall och att hon förstått att den skulle gå tillbaka till Sverige. Hur det var med mitt mentala tillstånd uttalade hon sig inte om.
Jag köpte också en ask med amerikanska gem, någon slags dubbelvariant som jag aldrig sett förr.
Efter detta en av dödssynderna.
F R O S S E R I !
OCH, vad vi frossade och njöt! Alla utom LN, LR och jag åt fish&chips.
Vi 3 åt grillade hummerstjärtar med vitlöksyoghurt (Den isländska gräddkrämiga, magra yoghurten som heter Skyr, en helt fantastisk produkt) och foccacia med örter. Vi fick varsin stor skål och vi åt upp varenda liten stjärt, i alla fall LR och jag. LN gav visst upp när hon hade 2 kvar.
Till slut masade vi oss ut och gick och förlängde parkeringstiden. Det blev lite strul med betalkorten, efter att ha testat mina 2 och LR.s ena kom LN, den smarta, och stoppade in sitt i parkeringsautomaten. Hennes var giltigt, för hon hade placerat magnetremsan neråt, vilket var rätt såg vi då. Det fanns en micropil som vi förväntades förstå. Detta säger dock inget om oss andra och vår IQ........hoppas vi!
Det tog oss hårt, vi bestämde oss för att gå i kyrkan. På vägen dit tappade vi M, hon hakade på S som skulle till garnaffären och sedan var hon väck med pusta.
Vi lyckades också bli 2 grupper, men inför Leifr Ericsson framför Hallgrimskyrkan, som såg ut som en rymdraket, var vi åter alla församlade, sånär som på den förlorade dottern M.
LN, P och jag var in i ett par butiker efter vägen. Jag har än en gång fått mina kamrater att förstå att jag inte passar i mössa.
Expediten undrade om vi inte var intresserade av en "sälpåse" att krypa in i.
Alla hus är byggda av sten och många har ett yttre skal av korrugerad plåt.
Minns jag rätt? Var det detta fina hus som var eller varit fängelse?
Kyrkan var en mäktig upplevelse när vi kom fram.
Leifr stod där på sin sockel
Ytterdörrens skylt om någon vill läsa isländska -
och den ena av pardörrarna in till helgedomen.
Kyrkan vackert vit och enkel inuti.
Därinne fick A och jag en gemensam "uppenbarelse." Det slutade med att vi förenades under Spritual Mastern Sri Chinmoys beskydd på Ecstasrys Heart Garden över en Ginger Ale och ett toalettbesök.
En ren reflexinitierad reaktion kan man säga.
Nu mår vi bättre och ska kolla in algutbudet i hälsokostaffären i nästa dörr.
Jag satt kvar och skrev lite resedagbok, sedan gick jag in en stund efter A och där stod hon och såg upphängd och nersläppt ut. Det var hon också för hon stirrade på mig med tomma, (lerfria) ögon och sa: "Jag förstår ingenting". Sedan tog hon sin algpåse och gick och betalde. Det var så att jag började undra vad det varit i hennes Ginger Ale, men jag hade ju druckit en likadan.
Vi drog nerför backen, jag fotografeade lite efter vägen och då ringde kamraterna och undrade var vi var.
Fin liten trädgård mitt i stan.
"Vi fick magknip", sa A, "men vi kommer nu".
Roligheter efter vägen.
DU GÅR MOT RÖTT!!!!!
På lite omvägar och med hjälp av ett antal inmundigade þristur tog vi oss till bussen.
Nu körde inte jag längre, det blev LN vid ratten och rätt ut ur stan till 66 North. De hade en outlet en bit utanför stan.
Det var rejäla dobbar på de stövlarna!
Jag skulle inget ha, men det blev ju som vanligt när jag väl blir indragen i en klädaffärl Jag som för 4 dagar sen var som en 100% oskuld när det gällde 66 North.
Det var bra priser och de ytterplaggen alla var intresserade av är både vind- och fukttäta + varma och normalpriset är över 4000 kronor för en sån jacka som jag köpte för 1200.
Sedan fick jag syn på LN och Å, som stod vid ett vädringsställ där det hängde kläder och de lyste som solar.
Jag gick dit och det var rena fyndgruvan. JIIPIII!!! Jag köpte två till, till kärestan och kära dottern och det till rena vrakpriserna. Mindre än hälften av vad min kostade, så det fick följa med en urhärlig fleecetröja till mig också, i en perfekt blå färg.
Sånt faller jag för - F Y N D!
Fortsättning följer, men förmodligen inte imorgon.
Ibland gör jag annat än bloggar, finns på datorfri plats t ex. Så blir det nog fram till imorgon kväll. Kanske, kanske inte skriver jag lite om jag kommer hem i rimlig tid!
Idag var vi lite trötta och hade som tur var gjort ett duschschema redan igår kväll. Jag stod som nummer 2, före A som tur var.
Frukosten kändes väldigt klen idag, så i demokratisk anda har P och jag beslutat att vi ska åka till något finare hotell imorgon och äta brunch.
Min tur att köra, på vägen in till Reykjavik åker vi alltid förbi Ali Bacon och Gunnars Majonäs.
Vi sitter på Öskjuhlíðarskóli och pratar. Vi har fått en fin guidning på skolan.
Vi överrumplade rektor Dagný med att be om att få se ett piano det första vi gjorde, vi hade sagt att en av oss (jag) var så otroligt intresserad av att få se ett piano överallt jag kom. Sedan intog jag det, de andra ställde sig runt pianot och vi rev loss Owe Thörnqvists Dagny det första vi gjorde.
Vi fick många intressanta tips för egen del under rundvandringen i de olika rummen och när man ser alla utrymmen, olika specialrum, små rum osv, undrar åtminstone jag, om det i vissa lägen inte var bättre förr, före den normaliserande (?) integreringen? Den gamla reaktionären har talat! HUGH!
På träslöjden kunde vi verkligen se att det var eleverna själva som tillverkat sina saker. Jättefina tyckte vi allihopa.
Efter rundvandringen och visningen blev vi inbjudna på kaffe och där på bordet tronade två stora kakburkar. En genomskinlig där vi kunde skymta något av choklad, typ chokladtryffelmuffins och en plåtburk med locket på glänt.
Här sitter vi och pratar och suktar och jag passar på att skriva lite.
P och jag spekulerar om det är så att gästerna är de som ska ta initiativet. LN har försökt få kontakt med småfolket som finns i underjorden här på Island, A och jag har försökt med hypnosliknande överföringstankar. Inget fungerar. Frustrationen är stor när vi nu upparbetat en så enormt hög sockernivå i kroppen.
Vi frågade S sedan och det var som P och jag trodde, vi skulle bara ha tagit för oss. Kulturkrock kan man väl säga?
Det får bli lakritschock nästa. Kolla gärna på mer på Islandsbloggen. Det har varit en sida vi läst väldigt flitigt innan vi for till Island.
Rolig affisch hur man skyddar sig mot svininfluensan.
Skylt på parkeringen och skolans sandlåda med svart lavasand (obs, ej aska.)
Dagný erbjöd sig att köra före oss till en bra parkering. Jag hängde på med vår Toyotatraktor, det gick ganska bra.
Vi satt och såg hur trevligt S och Dagný hade - de är gamla klasskamrater från förr. De pratade och gestikulerade och ibland tror jag inte de var medvetna vare sig om oss eller var vi var.
En gång stannade de strax efter de hade passerat en korsning och där blev vi stående bakom dem, med bakdelen av bussen mitt i korsningen. Inga problem, ingen tutade. Den här mentaliteten i trafiken gillar jag.
Icelandic Fish&Chips var vårt mål.
Det blev några inhopp i butiker efter vägen, bl a Frida Fraenkas antikaffär.
Jag har köpt en Lisa Larsson Emma för 5000 isl. kronor = cirka 310 kronor = CHOCKPRIS!
Ägarinnan till antikaffären sa att ingen islänning någonsin skulle ha köpt den, ingen klok i alla fall och att hon förstått att den skulle gå tillbaka till Sverige. Hur det var med mitt mentala tillstånd uttalade hon sig inte om.
Jag köpte också en ask med amerikanska gem, någon slags dubbelvariant som jag aldrig sett förr.
Efter detta en av dödssynderna.
F R O S S E R I !
OCH, vad vi frossade och njöt! Alla utom LN, LR och jag åt fish&chips.
Vi 3 åt grillade hummerstjärtar med vitlöksyoghurt (Den isländska gräddkrämiga, magra yoghurten som heter Skyr, en helt fantastisk produkt) och foccacia med örter. Vi fick varsin stor skål och vi åt upp varenda liten stjärt, i alla fall LR och jag. LN gav visst upp när hon hade 2 kvar.
Till slut masade vi oss ut och gick och förlängde parkeringstiden. Det blev lite strul med betalkorten, efter att ha testat mina 2 och LR.s ena kom LN, den smarta, och stoppade in sitt i parkeringsautomaten. Hennes var giltigt, för hon hade placerat magnetremsan neråt, vilket var rätt såg vi då. Det fanns en micropil som vi förväntades förstå. Detta säger dock inget om oss andra och vår IQ........hoppas vi!
Det tog oss hårt, vi bestämde oss för att gå i kyrkan. På vägen dit tappade vi M, hon hakade på S som skulle till garnaffären och sedan var hon väck med pusta.
Vi lyckades också bli 2 grupper, men inför Leifr Ericsson framför Hallgrimskyrkan, som såg ut som en rymdraket, var vi åter alla församlade, sånär som på den förlorade dottern M.
LN, P och jag var in i ett par butiker efter vägen. Jag har än en gång fått mina kamrater att förstå att jag inte passar i mössa.
Expediten undrade om vi inte var intresserade av en "sälpåse" att krypa in i.
Alla hus är byggda av sten och många har ett yttre skal av korrugerad plåt.
Minns jag rätt? Var det detta fina hus som var eller varit fängelse?
Kyrkan var en mäktig upplevelse när vi kom fram.
Leifr stod där på sin sockel
Ytterdörrens skylt om någon vill läsa isländska -
och den ena av pardörrarna in till helgedomen.
Kyrkan vackert vit och enkel inuti.
Därinne fick A och jag en gemensam "uppenbarelse." Det slutade med att vi förenades under Spritual Mastern Sri Chinmoys beskydd på Ecstasrys Heart Garden över en Ginger Ale och ett toalettbesök.
En ren reflexinitierad reaktion kan man säga.
Nu mår vi bättre och ska kolla in algutbudet i hälsokostaffären i nästa dörr.
Jag satt kvar och skrev lite resedagbok, sedan gick jag in en stund efter A och där stod hon och såg upphängd och nersläppt ut. Det var hon också för hon stirrade på mig med tomma, (lerfria) ögon och sa: "Jag förstår ingenting". Sedan tog hon sin algpåse och gick och betalde. Det var så att jag började undra vad det varit i hennes Ginger Ale, men jag hade ju druckit en likadan.
Vi drog nerför backen, jag fotografeade lite efter vägen och då ringde kamraterna och undrade var vi var.
Fin liten trädgård mitt i stan.
"Vi fick magknip", sa A, "men vi kommer nu".
Roligheter efter vägen.
DU GÅR MOT RÖTT!!!!!
På lite omvägar och med hjälp av ett antal inmundigade þristur tog vi oss till bussen.
Nu körde inte jag längre, det blev LN vid ratten och rätt ut ur stan till 66 North. De hade en outlet en bit utanför stan.
Det var rejäla dobbar på de stövlarna!
Jag skulle inget ha, men det blev ju som vanligt när jag väl blir indragen i en klädaffärl Jag som för 4 dagar sen var som en 100% oskuld när det gällde 66 North.
Det var bra priser och de ytterplaggen alla var intresserade av är både vind- och fukttäta + varma och normalpriset är över 4000 kronor för en sån jacka som jag köpte för 1200.
Sedan fick jag syn på LN och Å, som stod vid ett vädringsställ där det hängde kläder och de lyste som solar.
Jag gick dit och det var rena fyndgruvan. JIIPIII!!! Jag köpte två till, till kärestan och kära dottern och det till rena vrakpriserna. Mindre än hälften av vad min kostade, så det fick följa med en urhärlig fleecetröja till mig också, i en perfekt blå färg.
Sånt faller jag för - F Y N D!
Fortsättning följer, men förmodligen inte imorgon.
Ibland gör jag annat än bloggar, finns på datorfri plats t ex. Så blir det nog fram till imorgon kväll. Kanske, kanske inte skriver jag lite om jag kommer hem i rimlig tid!
Island dag 3 - del 2
Fortfarande söndag 13 juni
Dagens middag skulle vi äta på Hestheimar och där fanns även möjlighet att få rida islandshäst.
S hade förbeställt middag till oss, vi skulle äta lammsadel med tillbehör och vid det här laget var vi ganska hungriga så det var så skönt att få gå in och känna en härlig doft av mat.
Fortfarande söndag 13 juni
Vi sitter till bords efter en rundvandring här på Hestheimar.
Det är ägarnas bostad som också fungerar som restaurang och hotell. Stallet ligger nere i backen och utsikten är sagolik.
Syskonen S o J har gnabbats ganska länge om vilken av vulkanerna vi sett efter vägen som är Hekla. Lillebror J avgick med segern. Han kom dansande efter oss när vi gick runt och tittade, sedan han kollat upp att han hade rätt och nu får S sina fiskar varma - vad han njuter!!!!!
Tillbaka in till maten, nu var vi utsvultna, efter alla upplevelser.
Gissar att så här håller man vinet rätt tempererat!
Vi njuter av en hästcarpaccio med sylt, creme fraichesås och havsalger
Rätt nummer två: Lammsadel och lammfiol med karamelliserad potatis, grönsaker, rabarbermarmelad, rödkål, görna ärtor och de var konserverade, så jag var salig. Konserverade ärtor är barndom för mig.
Sedan fick vi rabarberpaj med två sorters glass, hemgjord tror jag. Det var choklad och vanilj, sedan var det skålar med chokladöverdragna russin och tre sorters glassåser.
Det var tur att kaffet var flytande, annars hade vi inte fått ner det. Nu rann det ner mellan lammet och ärtorna.
Snabbt ner till stallet och nu hände det! Lea på Hestheimar frågade hur många som skulle rida av oss 8 och jag hör mig säga att jag skulle det. Ett förbehåll dock, jag ville ha en lugn och snäll häst.
Jag fick Amma, hon till vänster på bilden. Det betyder mormor och hon brukar bära runt på funktionshindrade.
Det kändes som hand i handske, för sällan har jag känt mig så dysfunktionell. Jag var 15 eller 16 senast jag red ordentligt.
Vid 25 års ålder satt jag upp på Eva Wilhelmssons häst i Botsmark och jag var inte mer än 2 minuter äldre när jag satt av. Det var förfärligt högt över marken!
Nu däremot fick jag några enkla instruktioner av Lea och sedan skumpade vi runt därinne i ridhuset ett par varv. Jag andades lugnt och hade säkerhetstigbyglar, så vad kunde gå fel egentligen?
MYCKET sammanbiten tar jag emot lite goda råd inför ridturen. Jag har packat på mig min stora fleecetröja under vårjackan, så jag kände mig som en stoppad korv.
Det var bara M och LR som inte red. Vi andra skrittade ut på en rad och det var jättehärligt.
Jag har ridit genom vatten 2 gånger, jag har töltat en liten liten stund, jag har suttit kvar medan Amma hade bergsgetsbeteende och medan S.s häst kastade av henne. Jag satt t o m kvar trots att jag tappade ena stigbygeln 3 gånger, när Amma klättrade omkring på sluttningarna på en smal stig.
Hem gick jättebra och jag hade gärna gått ett varv till. Vi som inte ville rida fort, gick in och satt av.
Det var bara jag och Å som inte skulle ut igen. De andra töltade 3 varv på en ovalbana, sedan var det som de trodde var uppvärmning, i själva verket slutet på ritten. Jag var jättenöjd!
Sedan fick jag gosa med stallkatten också, så det var hur bra som helst.
Vi tittade på deras uthyrningsstugor, betalade och for mot stan.
Jag har problem med Gullfoss, jag kan inte uttala de två ll som är i namnet. Det ska liksom "gucka" istället för låta som L och det funkar inte för mig. Nu har jag fått det på hjärnan, så jag går runt och kluckar och guckar som en gammal kalkon. "Gukk!"
Ingen orkade något mer efter detta, så nu är det GOD NATT!
P.S. Vi har lärt oss en radda fulord, men de lämpar sig inte i tryck!
Dagens middag skulle vi äta på Hestheimar och där fanns även möjlighet att få rida islandshäst.
S hade förbeställt middag till oss, vi skulle äta lammsadel med tillbehör och vid det här laget var vi ganska hungriga så det var så skönt att få gå in och känna en härlig doft av mat.
Fortfarande söndag 13 juni
Vi sitter till bords efter en rundvandring här på Hestheimar.
Det är ägarnas bostad som också fungerar som restaurang och hotell. Stallet ligger nere i backen och utsikten är sagolik.
Syskonen S o J har gnabbats ganska länge om vilken av vulkanerna vi sett efter vägen som är Hekla. Lillebror J avgick med segern. Han kom dansande efter oss när vi gick runt och tittade, sedan han kollat upp att han hade rätt och nu får S sina fiskar varma - vad han njuter!!!!!
Tillbaka in till maten, nu var vi utsvultna, efter alla upplevelser.
Gissar att så här håller man vinet rätt tempererat!
Vi njuter av en hästcarpaccio med sylt, creme fraichesås och havsalger
Rätt nummer två: Lammsadel och lammfiol med karamelliserad potatis, grönsaker, rabarbermarmelad, rödkål, görna ärtor och de var konserverade, så jag var salig. Konserverade ärtor är barndom för mig.
Sedan fick vi rabarberpaj med två sorters glass, hemgjord tror jag. Det var choklad och vanilj, sedan var det skålar med chokladöverdragna russin och tre sorters glassåser.
Det var tur att kaffet var flytande, annars hade vi inte fått ner det. Nu rann det ner mellan lammet och ärtorna.
Snabbt ner till stallet och nu hände det! Lea på Hestheimar frågade hur många som skulle rida av oss 8 och jag hör mig säga att jag skulle det. Ett förbehåll dock, jag ville ha en lugn och snäll häst.
Jag fick Amma, hon till vänster på bilden. Det betyder mormor och hon brukar bära runt på funktionshindrade.
Det kändes som hand i handske, för sällan har jag känt mig så dysfunktionell. Jag var 15 eller 16 senast jag red ordentligt.
Vid 25 års ålder satt jag upp på Eva Wilhelmssons häst i Botsmark och jag var inte mer än 2 minuter äldre när jag satt av. Det var förfärligt högt över marken!
Nu däremot fick jag några enkla instruktioner av Lea och sedan skumpade vi runt därinne i ridhuset ett par varv. Jag andades lugnt och hade säkerhetstigbyglar, så vad kunde gå fel egentligen?
MYCKET sammanbiten tar jag emot lite goda råd inför ridturen. Jag har packat på mig min stora fleecetröja under vårjackan, så jag kände mig som en stoppad korv.
Det var bara M och LR som inte red. Vi andra skrittade ut på en rad och det var jättehärligt.
Jag har ridit genom vatten 2 gånger, jag har töltat en liten liten stund, jag har suttit kvar medan Amma hade bergsgetsbeteende och medan S.s häst kastade av henne. Jag satt t o m kvar trots att jag tappade ena stigbygeln 3 gånger, när Amma klättrade omkring på sluttningarna på en smal stig.
Hem gick jättebra och jag hade gärna gått ett varv till. Vi som inte ville rida fort, gick in och satt av.
Det var bara jag och Å som inte skulle ut igen. De andra töltade 3 varv på en ovalbana, sedan var det som de trodde var uppvärmning, i själva verket slutet på ritten. Jag var jättenöjd!
Sedan fick jag gosa med stallkatten också, så det var hur bra som helst.
Vi tittade på deras uthyrningsstugor, betalade och for mot stan.
Jag har problem med Gullfoss, jag kan inte uttala de två ll som är i namnet. Det ska liksom "gucka" istället för låta som L och det funkar inte för mig. Nu har jag fått det på hjärnan, så jag går runt och kluckar och guckar som en gammal kalkon. "Gukk!"
Ingen orkade något mer efter detta, så nu är det GOD NATT!
P.S. Vi har lärt oss en radda fulord, men de lämpar sig inte i tryck!
Hoppsan, drinkfesten kom emellan
Island ligger och vilar sig lite, igår var det dags för den årliga, traditionella drinkfesten här hos mig, så allt fokus har legat på att fixa uterummet, laga mat och klura ut en god drink att bjuda på.
De 4 "damerna" anlände vi 18-tiden medförande diverse klirr i sina väskor.
Så här går det till: Först bjuder jag på en välkomstdrink, det var Creme de Cassis med fuskchampagne = JÄTTEGOTT och somrigt.
Sedan äter vi mat så vi har en stadig grund att stå på, för sedan bjuder alla alla kan man säga.
Var och en har med sig ingredienser till en drink som ska räcka tilll 5 personer och ingen vet vad den andra har hittat på. Hittills har det fungerat så vi sluppit dricka 2 av samma. Det här är fjäde året och det är lika roligt varje gång.
I år satt vi utanför uterummet ett par timmar, vädret var strålande.
Många viktiga och oviktiga frågor stöts och blöts från olika håll.
Det här är en vidareutveckling av shoten "Kamikaze" som A testade på Island. I den här tappningen har hon kallat den "Fox terrier suicide". JÄTTEGOD!
Det är bäst att se till att "de" inte bara dricker, utan äter också!!!!!!!!
Mycket fibrer blev det, eller................
Olika stilar hur man inmundigar en "Fox terrier suicide"
Nattens sista var min och den hade jag googlat fram genom att söka på Bacardi lemon, som jag hade i mitt förråd. Tyvärr vet jag inte vad den hette?
Den var i alla fall jättegod, jag hade provgjort en kvällen före så jag visste vad jag bjöd på. Den innehåller Bacardi lemon, Blå curaçao, Cointreau och Bols Peach, sedan fyller man upp med Schweppes Ginger Ale och is.
De andra drinkarna var Coffee Norway (B.s eget namn), White Lady och Sour Red Berry Cola.
Man kan inte göra så stora eller starka drinkar eftersom det blir så många man ska smaka. Å andra sidan har de här kvällarna en tendens att bli väldigt lååååååååååååååånga och otroligt roliga!
E åkte hem lite tidigare än de andra. Hon är den enda av oss som skulle arbeta idag, men inte förrän 13.00 som tur var.
Det är inte så farligt som det ser ut. När de åkt städade och diskade jag alltihopa, så jag inte skulle behöva komma ner till ett veritabelt kaos idag.
Jag gick och la mig strax efter 3 och festen började 18.00, så idag var det sovmorgon!
Snart återvänder jag till Island, det är mycket kvar att berätta!
De 4 "damerna" anlände vi 18-tiden medförande diverse klirr i sina väskor.
Så här går det till: Först bjuder jag på en välkomstdrink, det var Creme de Cassis med fuskchampagne = JÄTTEGOTT och somrigt.
Sedan äter vi mat så vi har en stadig grund att stå på, för sedan bjuder alla alla kan man säga.
Var och en har med sig ingredienser till en drink som ska räcka tilll 5 personer och ingen vet vad den andra har hittat på. Hittills har det fungerat så vi sluppit dricka 2 av samma. Det här är fjäde året och det är lika roligt varje gång.
I år satt vi utanför uterummet ett par timmar, vädret var strålande.
Många viktiga och oviktiga frågor stöts och blöts från olika håll.
Det här är en vidareutveckling av shoten "Kamikaze" som A testade på Island. I den här tappningen har hon kallat den "Fox terrier suicide". JÄTTEGOD!
Det är bäst att se till att "de" inte bara dricker, utan äter också!!!!!!!!
Mycket fibrer blev det, eller................
Olika stilar hur man inmundigar en "Fox terrier suicide"
Nattens sista var min och den hade jag googlat fram genom att söka på Bacardi lemon, som jag hade i mitt förråd. Tyvärr vet jag inte vad den hette?
Den var i alla fall jättegod, jag hade provgjort en kvällen före så jag visste vad jag bjöd på. Den innehåller Bacardi lemon, Blå curaçao, Cointreau och Bols Peach, sedan fyller man upp med Schweppes Ginger Ale och is.
De andra drinkarna var Coffee Norway (B.s eget namn), White Lady och Sour Red Berry Cola.
Man kan inte göra så stora eller starka drinkar eftersom det blir så många man ska smaka. Å andra sidan har de här kvällarna en tendens att bli väldigt lååååååååååååååånga och otroligt roliga!
E åkte hem lite tidigare än de andra. Hon är den enda av oss som skulle arbeta idag, men inte förrän 13.00 som tur var.
Det är inte så farligt som det ser ut. När de åkt städade och diskade jag alltihopa, så jag inte skulle behöva komma ner till ett veritabelt kaos idag.
Jag gick och la mig strax efter 3 och festen började 18.00, så idag var det sovmorgon!
Snart återvänder jag till Island, det är mycket kvar att berätta!
Island dag 3 - del 1
Söndag 13 juni
Alla har sovit och det var en aning segt på morgonen.
A var inte på topp, vaknade med lera i ögonen, sedan försvann hennes klocka, men nåja, det var ändå en billig, so what, tyckte hon.
Dags för tandborstning - ingen tandkräm. Då skulle jag skoja med henne och tog min lilla resetub och placerade uppe på vårt gemensamma skåp.
När hon kom in i rummet lyste hon upp och sa:
- "MEN, var hittade du den?"
- "Den är min," sa jag och då trodde hon mig inte. Hon hade en likadan och visste inte jag när jag skämtade till det lite.
Hon såg lite tvivlande ut, men sedan hittade hon sin och något bättre blev det i vårt numera 4-mannarum.
Hennes hår var som kladdigt spunnet socker efter gårdagens svavelbad och inte hade varken lilla eller stora A infunnit sig. Det luktar inte bara svavel, utan också lite Bath.....
Några minuter senare hör jag:
- "Nämen!" och där står hon och viftar med klockan.
Nu ordnar det sig nog med A:na också.
Jag körde in till S bror J och han är dagens chaufför till Eyjafallajökull. Hans hund Nökkvi är också med. Vi tankade och på Island har de fortfarande personlig service på mackarna.
Det rök ur marken på ganska många ställen.
Vi började med att åka till en grotta, som direkt översatt heter "Rövhålsgrottan"! 1200 meter rakt in under jorden.
Vid pilen ovanför P-platsen var ingången.
Vi gav oss ner och in en bit.
Det var så kallt att det var snö kvar därnere, jag var tvungen att gå fram och känna om det verkligen var snö och inte en kalkhög el dyl.
En del är ju hurtigare än andra och längst in, där det blev kolsvart, gick bara LR, LN och P. Sedan stannade även de som tur var.
M stod ovanpå grottaket och vinkade ner till oss genom ett av hålen i marken.
När jag kom ut gick jag också upp till ett av hålen och tog kort på dem därnere.
Det var hål lite här och där, så det kändes en aning osäkert att gå ovanpå grottan.
Iväg och nästa sevärdhet blev ett fängelse "Litla Hraun", Islands största fängelse. Fast egentligen var det en liten fiskeby som S ville visa oss.
Vi gick ner till havet, det doftade gott av tång och förväntan steg tills vi kom upp över standvallen. Det var ebb och bara en massa tång.
Strandkanten
J var och frågade om det fanns någon fin strand. Jodå, längst bort i byn ungefär vid fängelset, där vi nyss vänt.
Tillbaka igen, genom byn och nästa strand, en svart lavasandstrand.
Den med den svarta lavasanden, var lika ful. Det fick vara med havet, vi tittade på fängelset en andra gång och åkte mot Eyjafjallajökull istället.
Lite regn hamnade vi i, men det varade inte så länge. Vi intog en halvklen lunch på en mack med hamburgar/smörgåsmeny och glass . Det fick duga, vi blev mätta.
Bilder fotograferade från bussen längs vägen.
Efter det har vi skådat vattenfall i olika storlek, blött ner oss och jag har lyckats fylla halva högerskon med rödlera.
Seljalandsfoss
S stötte ihop med en bekant som hon inte sett på över 20 år.
P och LR har gått bakom vattenfallet, man ser dem som små prickar till vänster om fallet
Sedan blev det äntligen askdags. Det låg mycket aska på sluttningarna och glaciärerna var alldeles svarta. Vi började närma oss Eyjafjallajökull.
S hade lovat en på sin skola att ta med aska från vulkanen hem och vi ville självklart också ha denna exklusiva souvernir.
J stannade längs vägkanten och alla vi tokiga svenskar, inklusive hans syster S, rusade dit och öste våra olika burkar och påsar fulla med vulkanaskan. J satt kvar i bussen och skakade på huvudet.
Det var väldigt mycket aska längs sluttningarna, på vissa ställen på marken var det alldeles mörkgrått och svart.
På en turistbutik inne i Reykjavik såg vi senare att de sålde små glasburkar med aska för 120 kronor styck. Det var ungefär 2 - 3 matskedar aska i varje. Om de sen gick att sälja vet jag inte!
Kratern på Eyjafjallajökull hade fyllts med smältvatten från glaciären och man befarade att det skulle bli en rejäl störtvåg om det blev oro i vulkanen. Därför höll man på och la upp stora vallar för att stoppa vattnet från att förstöra grödorna. Detta hände dock inte så länge vi var kvar i alla fall, fick vi veta sista dagen.
Askan hade inte lyckats kväva växtligheten, tvärtom, det växte riktigt bra där det inte var alltför tjocka lager och på andra ställen som här, kämpade vegetationen för att ta sig igenom.
Skógafoss
J och Nökkvi vid Skógafoss
P, LR, LN och Å har strävade hela vägen upp tlll toppen av fallet.
Jag gick så nära det gick att komma därnere istället, utan att bli alltför blöt.
Längs hela bergväggen intill fallet, var det fågelbon
Mycket blöt, mossig vegetation därframme
Vid vattendraget nedanför fallet var det svart, slemmig lera.
Där vid Skógafoss blåste det så hemska vindbyar fulla med aska, att det var bara att blunda för att inte få ögonen fulla. J talade om att det gått ut en varning på radion för folk med kontaktlinser.
Jag ledde A till bussen, hon fick en liten aning om ett liv som blind.
Tyvärr kom vi inte längre än till foten av Eyjafjallajökull. Vägen var avstängd p g a vattenanhopningen i kratern som kunde komma farande när som helst.
Vi vände och gjorde ett flertal stopp för att se hur askan påverkat människor och natur.
Här yr askan omkring i vinden.
Allt är svart, ingen skymt av någon glaciär, normalt sett ska de synas.
Vi var många fotografer i bussen
Sprickor i berget
Vi såg en intressant byggnation också på ett ställe......
.....och jag som älskar skyltar var bara tvungen att fotografera den här.
Fortsättning med mat och hästar följer !
Alla har sovit och det var en aning segt på morgonen.
A var inte på topp, vaknade med lera i ögonen, sedan försvann hennes klocka, men nåja, det var ändå en billig, so what, tyckte hon.
Dags för tandborstning - ingen tandkräm. Då skulle jag skoja med henne och tog min lilla resetub och placerade uppe på vårt gemensamma skåp.
När hon kom in i rummet lyste hon upp och sa:
- "MEN, var hittade du den?"
- "Den är min," sa jag och då trodde hon mig inte. Hon hade en likadan och visste inte jag när jag skämtade till det lite.
Hon såg lite tvivlande ut, men sedan hittade hon sin och något bättre blev det i vårt numera 4-mannarum.
Hennes hår var som kladdigt spunnet socker efter gårdagens svavelbad och inte hade varken lilla eller stora A infunnit sig. Det luktar inte bara svavel, utan också lite Bath.....
Några minuter senare hör jag:
- "Nämen!" och där står hon och viftar med klockan.
Nu ordnar det sig nog med A:na också.
Jag körde in till S bror J och han är dagens chaufför till Eyjafallajökull. Hans hund Nökkvi är också med. Vi tankade och på Island har de fortfarande personlig service på mackarna.
Det rök ur marken på ganska många ställen.
Vi började med att åka till en grotta, som direkt översatt heter "Rövhålsgrottan"! 1200 meter rakt in under jorden.
Vid pilen ovanför P-platsen var ingången.
Vi gav oss ner och in en bit.
Det var så kallt att det var snö kvar därnere, jag var tvungen att gå fram och känna om det verkligen var snö och inte en kalkhög el dyl.
En del är ju hurtigare än andra och längst in, där det blev kolsvart, gick bara LR, LN och P. Sedan stannade även de som tur var.
M stod ovanpå grottaket och vinkade ner till oss genom ett av hålen i marken.
När jag kom ut gick jag också upp till ett av hålen och tog kort på dem därnere.
Det var hål lite här och där, så det kändes en aning osäkert att gå ovanpå grottan.
Iväg och nästa sevärdhet blev ett fängelse "Litla Hraun", Islands största fängelse. Fast egentligen var det en liten fiskeby som S ville visa oss.
Vi gick ner till havet, det doftade gott av tång och förväntan steg tills vi kom upp över standvallen. Det var ebb och bara en massa tång.
Strandkanten
J var och frågade om det fanns någon fin strand. Jodå, längst bort i byn ungefär vid fängelset, där vi nyss vänt.
Tillbaka igen, genom byn och nästa strand, en svart lavasandstrand.
Den med den svarta lavasanden, var lika ful. Det fick vara med havet, vi tittade på fängelset en andra gång och åkte mot Eyjafjallajökull istället.
Lite regn hamnade vi i, men det varade inte så länge. Vi intog en halvklen lunch på en mack med hamburgar/smörgåsmeny och glass . Det fick duga, vi blev mätta.
Bilder fotograferade från bussen längs vägen.
Efter det har vi skådat vattenfall i olika storlek, blött ner oss och jag har lyckats fylla halva högerskon med rödlera.
Seljalandsfoss
S stötte ihop med en bekant som hon inte sett på över 20 år.
P och LR har gått bakom vattenfallet, man ser dem som små prickar till vänster om fallet
Sedan blev det äntligen askdags. Det låg mycket aska på sluttningarna och glaciärerna var alldeles svarta. Vi började närma oss Eyjafjallajökull.
S hade lovat en på sin skola att ta med aska från vulkanen hem och vi ville självklart också ha denna exklusiva souvernir.
J stannade längs vägkanten och alla vi tokiga svenskar, inklusive hans syster S, rusade dit och öste våra olika burkar och påsar fulla med vulkanaskan. J satt kvar i bussen och skakade på huvudet.
Det var väldigt mycket aska längs sluttningarna, på vissa ställen på marken var det alldeles mörkgrått och svart.
På en turistbutik inne i Reykjavik såg vi senare att de sålde små glasburkar med aska för 120 kronor styck. Det var ungefär 2 - 3 matskedar aska i varje. Om de sen gick att sälja vet jag inte!
Kratern på Eyjafjallajökull hade fyllts med smältvatten från glaciären och man befarade att det skulle bli en rejäl störtvåg om det blev oro i vulkanen. Därför höll man på och la upp stora vallar för att stoppa vattnet från att förstöra grödorna. Detta hände dock inte så länge vi var kvar i alla fall, fick vi veta sista dagen.
Askan hade inte lyckats kväva växtligheten, tvärtom, det växte riktigt bra där det inte var alltför tjocka lager och på andra ställen som här, kämpade vegetationen för att ta sig igenom.
Skógafoss
J och Nökkvi vid Skógafoss
P, LR, LN och Å har strävade hela vägen upp tlll toppen av fallet.
Jag gick så nära det gick att komma därnere istället, utan att bli alltför blöt.
Längs hela bergväggen intill fallet, var det fågelbon
Mycket blöt, mossig vegetation därframme
Vid vattendraget nedanför fallet var det svart, slemmig lera.
Där vid Skógafoss blåste det så hemska vindbyar fulla med aska, att det var bara att blunda för att inte få ögonen fulla. J talade om att det gått ut en varning på radion för folk med kontaktlinser.
Jag ledde A till bussen, hon fick en liten aning om ett liv som blind.
Tyvärr kom vi inte längre än till foten av Eyjafjallajökull. Vägen var avstängd p g a vattenanhopningen i kratern som kunde komma farande när som helst.
Vi vände och gjorde ett flertal stopp för att se hur askan påverkat människor och natur.
Här yr askan omkring i vinden.
Allt är svart, ingen skymt av någon glaciär, normalt sett ska de synas.
Vi var många fotografer i bussen
Sprickor i berget
Vi såg en intressant byggnation också på ett ställe......
.....och jag som älskar skyltar var bara tvungen att fotografera den här.
Fortsättning med mat och hästar följer !
Island dag 2 - del 3
Nu var det Gullfoss!
W O W och H A L L E L U J A ! ! !
Jag bara älskar vattenfall, ju mer det brusar och vräker ner, desto bättre.
Det var så mäktigt och vackert och underbart och stort och alla ord jag kan komma på som är positiva gällande vattenfallsupplevelser. Därav mängden bilder på samma ställe.
Stenarna har den här formen naturligt.
Det är jobbarkompisen LR som står här som en galjonsfigur i blåsten.
Även här fanns en turistshop som vi tittade in i och nu fick jag äntligen mina arbetskamrater att förstå att jag faktiskt inte passar i mössa! Strumpor däremot går bara fint!
Jag hade kunnat stanna hur länge som helst vid vattenfallet, men vi hade ju en planering att följa och islandshästridningen var i farozonen tidsmässigt för längesen, trots att S trodde vi skulle hinna.
Att äta middag 19.00 hade vi redan avskrivit.
Hur som helst, även ridningen ställdes in, S ringde sin bror och det vräkregnade i Reykjavik och hur det nu var skulle vi rida i Laxness och vad det hade med regnet i Reykjavik att göra förstod jag aldrig, men de visste nog bättre än vi turister. Kanske Laxness låg i samma zon, jag frågade aldrig.
Det blev ett omkast i planeringen och vi är jätteflexibla, så det var okej.
Vi tog en liten besträckare vid en fin bäck.
Mitt i gruset en liten blommande tuss! (Internt skämt).
Vi vände och for mot Blå Lagunen som nu helt plötsligt blivit nästa mål och dagens sista. Det blev en annan väg tillbaka och vi fick se ganska mycket rök rakt upp ur marken här och där.
Alla hus verkar värmas med jordvärme, naturligt nog och gott om uppvärmda växthus är det också.
Ibland känns det som vi är i Skottland, ibland på månen. Landskapet är helt otroligt!
Det regnade mer och mer ju närmare målet vi kom.
Berit förvandlades till Beirut, precis som jag hade befarat. Det skedde när S programmerade in Blå Lagunen och P som körde, hamnade på villospår.
"Äh," tyckte S, "sväng ändå", trots att han stod 3 filer bort från vänstersvängen. Han vägrade! Klokt!
Nu ÖSREGNADE det och blåste rejält. Här ser vi Blå Lagunen från bussen.
När vi kom fram till parkeringen var det inte särkilt många bilar där. Ute var temperaturen + 8, men bada skulle vi.
Vägen fram till entren gick mellan svarta lavahögar, som murar.
(Bilderna tagna efter att regnet avtagit lite)
Det blåste rakt emot oss och regnet landade med stora, tunga droppar. Samtliga hade dyngsura jeans och skor efter den promenaden från parkeringen och in.
Vi betalade och fick plastarmband som vi nästan kunde styra hela anläggningen med. Dusch och sen ut i det rykande blå.
VAD KALLT DET VAR FRÅN DÖRR TILL VATTNET!
Vi tassade ut som en rad älvor för att inte halka. P låg redan i blöt, med en stor papperstuss i ena näsborren. Han hade passat på att åderlåta sig lite innan badet.
På ett par ställen fanns vit, mineralrik lera i hinkar att göra ansiktismask med. Man skopade upp en sked mellan spjärlorna i "locket" och kladdade in det i ansiktet.
(Okänd från nätet)
Vi testade lite här och där, armarna, ryggen osv och vi blev både vackrare och lena som barnrumpor i huden.
Om bilderna av lagunen ser konstiga ut och med underliga vinklar och speglingar, beror det på att samtliga är fotograferade genom fönstret på anläggningen.
Och så en från nätet i fint väder!
Det turkosblå vattnet doftade svavel och var rejält salt, man flöt som en kork. Vi simmade runt, alltmedan regnet piskade ner. Lite kallt var det, men sedan hittade vi ett riktigt varmt ställe, som ett turkiskt bad och där stannade vi ganska länge, flöt omkring och njöt.
Vid 21-tiden simmade vi bort till en grotta och där utanför fanns en dörr rätt i. Vi slapp springa en gång till i det iskalla regnet.
Så skönt det var att duscha. Varmdusch istället för regnduschen på den långa vägen från parkeringen och in. Samtligas jeans var fortfarande genomblöta på hela framsidan. Jag försökte torka mina med en hårtork, men det gick inte så bra.
Överallt verkar det finnas shoppingmöjligheter, så även här.
Den mineralrika leran har visat sig vara nyttig för diverse hudåkommor. Därför har det tagits fram en hel serie med hudprodukter som fanns till försäljning. T o m psoriasis påverkas mycket positivt av någon av krämerna fick vi veta.
Klockan var över 22.00 när vi lämnade den regniga, men härliga Blå Lagunen.
MAT, ropade mina kamrater. Jag var trött och inte särskilt hungrig. Efter att ha åkt omkring i Keflavik utan att hitta någon godkänd pizzeria eller annat matställe blev det ett kvällsöppet snabbköp, där var och en plockade ihop något ätbart.
Det var det mesta från pop corn till någon leverhistoria instoppad i en ihopsydd fårmage. Den rätten nobbade jag på vår gemensamma plockkvällsmat. Inte lever, det är mitt livsmotto!
Däremot knaprade jag i mig lite torkad fisk, det var gott.
Vi gjorde långbord, satt och glammade och åt och tog en massa mer eller mindre helknäppa bilder.
Alla var jättetrötta, A hade fått lagunlera innanför linserna och var halvblind.
(Där kom blindhuvudet upp igen från LN). P hade kört hela dagen och att bada tog verkligen kraft, hur skönt det än var.
Nu har vi baxat in LR.s säng i vårt rum, så hon slipper sova i ljudridån som vår kära M lägger vareviga natt och som Å sover i helt obesvärad. Det är hon dock ensam om att klara av.
Så var den dagen slut med råge!
W O W och H A L L E L U J A ! ! !
Jag bara älskar vattenfall, ju mer det brusar och vräker ner, desto bättre.
Det var så mäktigt och vackert och underbart och stort och alla ord jag kan komma på som är positiva gällande vattenfallsupplevelser. Därav mängden bilder på samma ställe.
Stenarna har den här formen naturligt.
Det är jobbarkompisen LR som står här som en galjonsfigur i blåsten.
Även här fanns en turistshop som vi tittade in i och nu fick jag äntligen mina arbetskamrater att förstå att jag faktiskt inte passar i mössa! Strumpor däremot går bara fint!
Jag hade kunnat stanna hur länge som helst vid vattenfallet, men vi hade ju en planering att följa och islandshästridningen var i farozonen tidsmässigt för längesen, trots att S trodde vi skulle hinna.
Att äta middag 19.00 hade vi redan avskrivit.
Hur som helst, även ridningen ställdes in, S ringde sin bror och det vräkregnade i Reykjavik och hur det nu var skulle vi rida i Laxness och vad det hade med regnet i Reykjavik att göra förstod jag aldrig, men de visste nog bättre än vi turister. Kanske Laxness låg i samma zon, jag frågade aldrig.
Det blev ett omkast i planeringen och vi är jätteflexibla, så det var okej.
Vi tog en liten besträckare vid en fin bäck.
Mitt i gruset en liten blommande tuss! (Internt skämt).
Vi vände och for mot Blå Lagunen som nu helt plötsligt blivit nästa mål och dagens sista. Det blev en annan väg tillbaka och vi fick se ganska mycket rök rakt upp ur marken här och där.
Alla hus verkar värmas med jordvärme, naturligt nog och gott om uppvärmda växthus är det också.
Ibland känns det som vi är i Skottland, ibland på månen. Landskapet är helt otroligt!
Det regnade mer och mer ju närmare målet vi kom.
Berit förvandlades till Beirut, precis som jag hade befarat. Det skedde när S programmerade in Blå Lagunen och P som körde, hamnade på villospår.
"Äh," tyckte S, "sväng ändå", trots att han stod 3 filer bort från vänstersvängen. Han vägrade! Klokt!
Nu ÖSREGNADE det och blåste rejält. Här ser vi Blå Lagunen från bussen.
När vi kom fram till parkeringen var det inte särkilt många bilar där. Ute var temperaturen + 8, men bada skulle vi.
Vägen fram till entren gick mellan svarta lavahögar, som murar.
(Bilderna tagna efter att regnet avtagit lite)
Det blåste rakt emot oss och regnet landade med stora, tunga droppar. Samtliga hade dyngsura jeans och skor efter den promenaden från parkeringen och in.
Vi betalade och fick plastarmband som vi nästan kunde styra hela anläggningen med. Dusch och sen ut i det rykande blå.
VAD KALLT DET VAR FRÅN DÖRR TILL VATTNET!
Vi tassade ut som en rad älvor för att inte halka. P låg redan i blöt, med en stor papperstuss i ena näsborren. Han hade passat på att åderlåta sig lite innan badet.
På ett par ställen fanns vit, mineralrik lera i hinkar att göra ansiktismask med. Man skopade upp en sked mellan spjärlorna i "locket" och kladdade in det i ansiktet.
(Okänd från nätet)
Vi testade lite här och där, armarna, ryggen osv och vi blev både vackrare och lena som barnrumpor i huden.
Om bilderna av lagunen ser konstiga ut och med underliga vinklar och speglingar, beror det på att samtliga är fotograferade genom fönstret på anläggningen.
Och så en från nätet i fint väder!
Det turkosblå vattnet doftade svavel och var rejält salt, man flöt som en kork. Vi simmade runt, alltmedan regnet piskade ner. Lite kallt var det, men sedan hittade vi ett riktigt varmt ställe, som ett turkiskt bad och där stannade vi ganska länge, flöt omkring och njöt.
Vid 21-tiden simmade vi bort till en grotta och där utanför fanns en dörr rätt i. Vi slapp springa en gång till i det iskalla regnet.
Så skönt det var att duscha. Varmdusch istället för regnduschen på den långa vägen från parkeringen och in. Samtligas jeans var fortfarande genomblöta på hela framsidan. Jag försökte torka mina med en hårtork, men det gick inte så bra.
Överallt verkar det finnas shoppingmöjligheter, så även här.
Den mineralrika leran har visat sig vara nyttig för diverse hudåkommor. Därför har det tagits fram en hel serie med hudprodukter som fanns till försäljning. T o m psoriasis påverkas mycket positivt av någon av krämerna fick vi veta.
Klockan var över 22.00 när vi lämnade den regniga, men härliga Blå Lagunen.
MAT, ropade mina kamrater. Jag var trött och inte särskilt hungrig. Efter att ha åkt omkring i Keflavik utan att hitta någon godkänd pizzeria eller annat matställe blev det ett kvällsöppet snabbköp, där var och en plockade ihop något ätbart.
Det var det mesta från pop corn till någon leverhistoria instoppad i en ihopsydd fårmage. Den rätten nobbade jag på vår gemensamma plockkvällsmat. Inte lever, det är mitt livsmotto!
Däremot knaprade jag i mig lite torkad fisk, det var gott.
Vi gjorde långbord, satt och glammade och åt och tog en massa mer eller mindre helknäppa bilder.
Alla var jättetrötta, A hade fått lagunlera innanför linserna och var halvblind.
(Där kom blindhuvudet upp igen från LN). P hade kört hela dagen och att bada tog verkligen kraft, hur skönt det än var.
Nu har vi baxat in LR.s säng i vårt rum, så hon slipper sova i ljudridån som vår kära M lägger vareviga natt och som Å sover i helt obesvärad. Det är hon dock ensam om att klara av.
Så var den dagen slut med råge!
Island dag 2 - del 2
Nu till Geysir.
Där hade det byggts upp ett litet turistcenter sen S var där senast.
Lavastenar i hög utanför huset.
Brevlåda mitt ute i ödemarken
Vi kom till ett område med varma källor som bubblade och sprutade varma kaskader rakt upp, oregelbundet, men ofta. Det luktade svavel och rök ur marken.
De olika källorna var olika heta och hade också olika namn.
Den största "Strokkur" var inhägnad, men man kom ändå ganska nära.
Precis innan den sköt upp sin jättekaskad blev den alldeles turkos längst ner.
Efter att ha stått och stirrat som en dåre, bland alla de andra likasinnade och med kameran i ett stadigt grepp riktad mot Strokkur, i hopp om att få den perfekta bilden - vilket jag tyckte jag fick efter ganska många klickanden, stoppade jag ner kameran.
Jag skymtade A i ångorna och gick till henne.
Sedan drog vi i oss värsta svaveloset och inväntade nästa utbrott stående där i "röken". Det kom, dimman tätnade och sedan kom varmduschen. A sprang, men jag stod kvar med ryggen emot och tog skuren ( i regnjacka förstås), men sedan sprang jag också. Storskrattande var vi båda två.
Att vi njuter så mycket av svaveloset, när inträdde detta märkliga begär hos oss?
Vi gick runt ett tag bland de olika källorna och bubblet.
Efter det drog vi oss ner till turistbutiken och tittade runt. Både M och Å kom ut därifrån med varsin Islandströja - båda var fina.
Bak i bussen dukade P upp allt gott vi hade köpt inne på bageriet och sedan var det gående matplockning.
Mycket gott åt vi och det var en skön picknick på betongtrappan.
Det här var också stunden för russinpungarna att komma fram och det gjorde de!
Ingen är riktigt klok av oss, det är för det vi trivs så otroligt bra ihop!
Vi avslutade med att köpa kaffe + 1 mugg vatten till LN, som hon på något sätt fick gratis, trots att den först skulle kosta 100 isl. kronor.
När sedan LR kom med sin vattenmugg, hade tjejen i kassan lagt upp en strategi och sa att hon verkligen var tvungen att ta 50 isl. kronor för den.
Jag tror hon improviserade, vem tar betalt för varmvatten på Island, där hela underjorden är full av det? (Nåja, det är förstås inte rent dricksvatten).
De här bullarna luras, de skulle vi sliska i oss efter maten, men de fick bli djurmat ute på lavafältet istället. Tänk något som ser så gott ut och smakar ingenting mer än sött av glasyren.
Ett par bilar på parkeringen. En med askregnsrester......
....... och en som fraktar fiskespöna på ett smart och fiffigt sätt.
Efter Geysir, svavel, turistshop, picknick och kaffe kom vi till slut iväg till nästa vatten.
Där hade det byggts upp ett litet turistcenter sen S var där senast.
Lavastenar i hög utanför huset.
Brevlåda mitt ute i ödemarken
Vi kom till ett område med varma källor som bubblade och sprutade varma kaskader rakt upp, oregelbundet, men ofta. Det luktade svavel och rök ur marken.
De olika källorna var olika heta och hade också olika namn.
Den största "Strokkur" var inhägnad, men man kom ändå ganska nära.
Precis innan den sköt upp sin jättekaskad blev den alldeles turkos längst ner.
Efter att ha stått och stirrat som en dåre, bland alla de andra likasinnade och med kameran i ett stadigt grepp riktad mot Strokkur, i hopp om att få den perfekta bilden - vilket jag tyckte jag fick efter ganska många klickanden, stoppade jag ner kameran.
Jag skymtade A i ångorna och gick till henne.
Sedan drog vi i oss värsta svaveloset och inväntade nästa utbrott stående där i "röken". Det kom, dimman tätnade och sedan kom varmduschen. A sprang, men jag stod kvar med ryggen emot och tog skuren ( i regnjacka förstås), men sedan sprang jag också. Storskrattande var vi båda två.
Att vi njuter så mycket av svaveloset, när inträdde detta märkliga begär hos oss?
Vi gick runt ett tag bland de olika källorna och bubblet.
Efter det drog vi oss ner till turistbutiken och tittade runt. Både M och Å kom ut därifrån med varsin Islandströja - båda var fina.
Bak i bussen dukade P upp allt gott vi hade köpt inne på bageriet och sedan var det gående matplockning.
Mycket gott åt vi och det var en skön picknick på betongtrappan.
Det här var också stunden för russinpungarna att komma fram och det gjorde de!
Ingen är riktigt klok av oss, det är för det vi trivs så otroligt bra ihop!
Vi avslutade med att köpa kaffe + 1 mugg vatten till LN, som hon på något sätt fick gratis, trots att den först skulle kosta 100 isl. kronor.
När sedan LR kom med sin vattenmugg, hade tjejen i kassan lagt upp en strategi och sa att hon verkligen var tvungen att ta 50 isl. kronor för den.
Jag tror hon improviserade, vem tar betalt för varmvatten på Island, där hela underjorden är full av det? (Nåja, det är förstås inte rent dricksvatten).
De här bullarna luras, de skulle vi sliska i oss efter maten, men de fick bli djurmat ute på lavafältet istället. Tänk något som ser så gott ut och smakar ingenting mer än sött av glasyren.
Ett par bilar på parkeringen. En med askregnsrester......
....... och en som fraktar fiskespöna på ett smart och fiffigt sätt.
Efter Geysir, svavel, turistshop, picknick och kaffe kom vi till slut iväg till nästa vatten.
Island dag 2 - del 1
Lördag 12 juni
Jag luktar fukt, källare och gammal unken heltäckningsmatta, å andra sidan luktar de andra likadant.
Det var kö till det enda badrummet. A hann först och jag gick ut och satte mig på kistan i hallen för att inte störa LN som sov. Där satt jag och hörde M sova gott i det andra rummet - det HÖRS kan man säga.
Så småningom var vi då alla församlade till en typisk s.k. kontinental frukost. Färdigskivat, uppuffat, vitt bröd att rosta, marmelad, färdigskivad ost och även en färdigskivad skinka. Juiceimitation, te och kaffe.
Det REGNADE!!!!!!!!! Och det håller på hela tiden.
Vi for till S.s bror Johann för att låna en isländsk Berit, dvs en GPS.
Det är jag som kallar alla GPS:er för Berit, ibland kraschar dem totalt och då blir det Beirut. Jag vet, det är ett dåligt skämt, men jag står för det! Är det kaos så är det, oavsett om det är i Reykjavik eller Beirut.
Vi skulle ge oss ut på den Gyllene Cirkeln och se allt vackert längs vägen.
Medan vi väntade utanför hans hus hoppade vi runt ett tag på lavastenarna utanför.
Vi såg också de små vita blommorna som M skymtat från bilen på väg mot stan och som vi inte vad det är för sort.
Sedan for vi till Mosfellsbaer för att köpa lunch att ta med.
Där i bageributiken hade de också en disk med goda ostar, pålägg, röror och man kan lugnt säga att vi shoppade loss på delikatessavdelningen.
Sedan blev det sliskdisken och där fick LN ett frispel och började hojta om att hon ville smaka på ballar. Det är fler än vår förra medarbetare T, som kan hålla sig under bältet. Det var inte bara hon som ville ha en sån, det var bara det att bakverket hette pungar, närmare bestämt russinpungar, en liten ordförväxling. Ibland är det bra att vi talar olika språk.....!
De var 5 som ville äta russinpungar, vi andra tog toscakakor av stort format.
Vårt första mål var Þingvalla / Thingvellir.
Där hölls första tinget på 850 - 900-talet där alla vikingahövdigar träffades och platsen användes även som domstol.
Där finns också den stora kontinentalsprickan som "delar landet" mitt itu. Från sydväst till nordost.
Det var hur mäktigt som helst och att gå där mitt emellan var en speciell känsla.
På många ställen på Island, bl a här, är det förbjudet att gå på gräset = att nöta på gräset. Det hjälper till att behålla jord och mylla, som annars försvinner bort med ovädren. Det är också därför lupinerna kom dit en gång i världen. Nu är det nästan lite för gott om just dem.
Här t ex var gräset helt bornött ner till sprickan/grottan i berget och där är nu bara slammig lera som inte går att gå på.
Vi åkte vidare, genom ett blandat landskap rätt ut i ingenting och ju längre vi kom, desto mer fantastiska vyer blev det.
Till slut blev det grusväg och den var som en tvättbräda. Dessutom var naturen så otrolig att vi inte kom många meter i taget innan någon var tvungen att gå ut och fotografera.
Nu kommer ett antal bilder av en natur jag aldrig sett någon annanstans.
OJ, vad mycket kort vi tog. Ibland tog vägen slut på krönet och man visste inte åt vilket håll den fortsatte på andra sidan.
Blindhuvud, sa vi våra ljushuvuden, för det roade oss väldigt....!
Efter detta månlandskap var det Geysir som hägrade. Ett område med varma källor som bubblade och sprutade rakt upp mot skyn, oregelbundet, men ganska ofta.
När vi närmade oss såg vi hur det rök ur marken och nu kändes det verkligen att vi var i ett helt annorlunda landskap.
Fortsättning följer och den är ganska häftig, tycker jag i alla fall.
Jag luktar fukt, källare och gammal unken heltäckningsmatta, å andra sidan luktar de andra likadant.
Det var kö till det enda badrummet. A hann först och jag gick ut och satte mig på kistan i hallen för att inte störa LN som sov. Där satt jag och hörde M sova gott i det andra rummet - det HÖRS kan man säga.
Så småningom var vi då alla församlade till en typisk s.k. kontinental frukost. Färdigskivat, uppuffat, vitt bröd att rosta, marmelad, färdigskivad ost och även en färdigskivad skinka. Juiceimitation, te och kaffe.
Det REGNADE!!!!!!!!! Och det håller på hela tiden.
Vi for till S.s bror Johann för att låna en isländsk Berit, dvs en GPS.
Det är jag som kallar alla GPS:er för Berit, ibland kraschar dem totalt och då blir det Beirut. Jag vet, det är ett dåligt skämt, men jag står för det! Är det kaos så är det, oavsett om det är i Reykjavik eller Beirut.
Vi skulle ge oss ut på den Gyllene Cirkeln och se allt vackert längs vägen.
Medan vi väntade utanför hans hus hoppade vi runt ett tag på lavastenarna utanför.
Vi såg också de små vita blommorna som M skymtat från bilen på väg mot stan och som vi inte vad det är för sort.
Sedan for vi till Mosfellsbaer för att köpa lunch att ta med.
Där i bageributiken hade de också en disk med goda ostar, pålägg, röror och man kan lugnt säga att vi shoppade loss på delikatessavdelningen.
Sedan blev det sliskdisken och där fick LN ett frispel och började hojta om att hon ville smaka på ballar. Det är fler än vår förra medarbetare T, som kan hålla sig under bältet. Det var inte bara hon som ville ha en sån, det var bara det att bakverket hette pungar, närmare bestämt russinpungar, en liten ordförväxling. Ibland är det bra att vi talar olika språk.....!
De var 5 som ville äta russinpungar, vi andra tog toscakakor av stort format.
Vårt första mål var Þingvalla / Thingvellir.
Där hölls första tinget på 850 - 900-talet där alla vikingahövdigar träffades och platsen användes även som domstol.
Där finns också den stora kontinentalsprickan som "delar landet" mitt itu. Från sydväst till nordost.
Det var hur mäktigt som helst och att gå där mitt emellan var en speciell känsla.
På många ställen på Island, bl a här, är det förbjudet att gå på gräset = att nöta på gräset. Det hjälper till att behålla jord och mylla, som annars försvinner bort med ovädren. Det är också därför lupinerna kom dit en gång i världen. Nu är det nästan lite för gott om just dem.
Här t ex var gräset helt bornött ner till sprickan/grottan i berget och där är nu bara slammig lera som inte går att gå på.
Vi åkte vidare, genom ett blandat landskap rätt ut i ingenting och ju längre vi kom, desto mer fantastiska vyer blev det.
Till slut blev det grusväg och den var som en tvättbräda. Dessutom var naturen så otrolig att vi inte kom många meter i taget innan någon var tvungen att gå ut och fotografera.
Nu kommer ett antal bilder av en natur jag aldrig sett någon annanstans.
OJ, vad mycket kort vi tog. Ibland tog vägen slut på krönet och man visste inte åt vilket håll den fortsatte på andra sidan.
Blindhuvud, sa vi våra ljushuvuden, för det roade oss väldigt....!
Efter detta månlandskap var det Geysir som hägrade. Ett område med varma källor som bubblade och sprutade rakt upp mot skyn, oregelbundet, men ganska ofta.
När vi närmade oss såg vi hur det rök ur marken och nu kändes det verkligen att vi var i ett helt annorlunda landskap.
Fortsättning följer och den är ganska häftig, tycker jag i alla fall.
