Komplett för tillfället
Jag har alltid tyckt om blått och gult, men eftersom nästansyrran samlade på gult, valde jag blått.
Rörstrand kom med en fin kopp som hette "Klunk". Den var vit på insidan och ganska snart tröttnade jag på den eftersom te ger fula bruna fläckar, svåra att diska bort. Jag fick stå och gnida med salt efter var och varnnan gång vi druckit i dem.
Jag stuvade undan dem och köpte Gabrielverkens gula, med brun insida, sedan var det problemet ur världen. Människan är av naturen lat, sägs det.
I och med diskmaskinens inträde på arenan ljusnade det, för Klunk var maskindiskbar. Enda kruxet var att jag dyvlat på modern dem, hon ville ha vida koppar så det svalande fort, dessutom hade hon diskmaskin långt före mig. Hon tog emot dem med glädje och jag var nöjd.
Hon använde dem dagligen, så det var flera som gick sönder. Så småningom fick hon fullt i sina skåp och jag blev tillfrågad om jag ville ha tillbaka dem. Då fanns det inte mer än 4 kvar som var hela, varav en hade en flisa borta ur kanten.
I mogen ålder ångrade jag min otålighet med saltknådandet, jag hade diskmaskin och tog gärna hem dem igen. Nu tyckte jag de var riktigt fina, tunna kanter, som jag gillar och vackra att se på. Dessutom hade dottern fått hela Gabrielservisen när hon flyttade hemifrån.
Häromdagen, i en paus vid ett loppis/Antik blev serien om 8 stycken, som det var från början, komplett. Där stod det 5 stycken, visserligen à 150 kronor. Det var helt okej, men jag behövde bara en enda till. Slutletat, så nu får jag rikta in mig på något annat när jag ser nästa loppis. Oftast kan jag hålla mig som tur är.
Här kan man nu bjudas på te, i kopp med vit insida, det är inga som helst problem!
Hemskheter på Jula
Jag var där med kompis E, för att leta efter en dubbelbryggare. Hon vill kunna göra te och kaffe samtidigt och vad vi flängde runt på elektronikaffärer.
Det slutade på Net on Net och därifrån höll vi aldrig på att ta oss ut. Inga vägar ledde vare sig till Rom eller kassan, men till slut såg vi ljuset i tunneln och det var inte döden, utan utgången.
Parentes blev det. Det var ju chocken på Jula jag skulle lägga in. Alltså, jag blev inte chockad, för jag bryr mig inte, men jag vet att han kommer att bry sig i allra högsta grad!
Titta bara vad man kan få för futtiga 499 kronor!
Åter till sommaren i Hamburgsund
med skepparen Stellan Johansson.
Det är en typisk utflyktsbåt med hemmahamn Hamburgsund, eller Homborgsund som är det gamla namnet.
För 200 kronor/person fick vi en fantastisk båttur på drygt 2 timmar, i arkipelagen utanför.
Stellan underhöll oss hela tiden från styrhytten, med den ena historien efter den andra på ren bohuslänsdialekt. Allt han berättade var sant, enligt egen utsago, men men ....
Det får man nog ta med en nypa salt, otroligt intressant och roligt var det i alla fall när han kom igång.
Redan här fick vi höra om Bösejlarn, det är den här kustens variant på "Den flygande holländaren". Det kunde mycket väl vara en hund som stod till rors och då visste man med säkerhet att man skulle akta sig.
Vi for ut genom sundet och passerade mångmiljonhusen och f.d sjöbodar som uppenbarligen gjorts om till bostäder. Det trodde jag inte var tillåtet, men det finns säkert sätt att komma runt en sådan bestämmelse. Vi kan ju vara ganska påhittiga om det gagnar oss själva.
Det var en fin kväll, vi satt uppe på däck tillsammans med en massa andra turister. Ibland var vi så nära klipporna att det nästan gick att ta på dem.
På en ö var en gammal krigskyrkogård från andra världskriget.
Vi åkte norrut och passerade Fjällbacka. Han berättade att Ingrid Bergman står staty där på ett ställe där de inte fått bygga någonting pga rasrisken.
Vi var där en annan dag och tittade runt och då tog jag mig en titt på damen ifråga.
Tillbaka till Nolhåtten.
När vi kom till Hjärterön kom historien om sillkungen Janne Bruce, han var född 1855.
Han tyckte att hustrun var för kort, så han klädde av henne, målade henne blå och gul och hissade upp henne i flaggstången. På så sätt skulle hon bli lite längre.
Klok kvinna, hon skilde sig och det var en stor skandal i bygden, men prästen stod på hennes sida, vilket Janne Bruce inte tyckte om.
Han dog, men han spelade bara, så under begravningen for han upp ur kistan och genomförde en vild krigsdans. När han sen väl dog på riktigt blev det dramatik i alla fall. På väg med båt till Kville kyrkogård kantrade båten med kistan tre gånger.
Vi passerade mycket vacker natur, (hav och öar är väl natur?) små och stora hus, en del människor som Stellan kände, som var ute i sina båtar eller satt vid sjöbodarna.
Här bodde mannen som hade arbetat med att åka runt och tömma sopor och latrin. Båten hette logiskt sett "Latrina". Det i sig är inte något speciellt med, men han hade hemmahamn på Dyngön och då blev det genast otroligt roligt. Skylten sitter där på väggen.
Stellan mötte också en gammal bekant som var ute och dörjade makrill. Han hojtade ut över vattnet till honom och frågade om han fått något.
Förr kunde fiskarna bli rika när sillen gick till och de fick god fångst under några veckor, nu är det tyvärr inte så gott om vare sig fisk eller fiskare längre.
På Florön (det står Florö på skylten) fanns en krog, bostadshus och en konservfabrik - det stora gula huset. Byggnaderna är renoverade och K-märkta sedan 1944.
In och ut i smala sund, folk på land stirrade på oss när det var väldigt nära mellan båt och berg.
Här är det inte mer än högst 1 meter in till land
På en del öar syntes tydliga spår efter stenbrytningen.
Fyren "Saltskärs Käring" är Hamburgsunds stolta symbol. I olika väderstreck antar käringen olika gestalter - en ung mö, en havande kvinna och en gammal salt käring.
När Stellan var liten trodde han att det var en riktig "käring" och blev grymt besviken när han fick se den för första gången.
Fascinerande att se hur många olika möjligheter det finns att bygga ett hus mitt bland bergen, att utnyttja det befintliga berget för att komma lite i lä och även ha en plätt med gräs, träd och odlingar här och var.
Det lär ska vara extra lyckat om man fångar ålekråkan på bild, medan den torkar sig! Normalt heter den Storskarv, men inte på västkusten.
Så dök den salta käringen upp igen och nu såg hon faktiskt tjock ut!
När vi närmade oss Hornö fick vi höra om ett spöke som gjort Evert Taube riksbekant. Spöket tvingade öns ende invånare att fly och när huset blev till salu fanns det många spekulanter - herrar, men det blev ingen affär för någon. Deras fruar totalvägrade att flytta dit på grund av spöket.
Vad sedan Evert Taube hade med spöket att göra försvann i mikrofonbruset, men det finns säkert någon som kan tala om vad det var? Däremot vet jag att han satt på Hornö och diktade om strövtåg i Ranrike (norra Bohuslän).
Det var också en historia om en huvudlös man som någon eller några hade mött en stormig natt. Det hade dock sin naturliga förklaring, han hade dragit in skallen i oljerocken för att skydda sig mot ovädret.
Efter Hornö ränna kom vi till ett vägskäl, eller vågskäl kanske man ska säga?
Det står New York Jorvik - Hamburgsund Jorvik, Gothenburg - Oslo på skyltarna.
Nu kom makrillfiskar'n ikapp oss, undrar om han fick något?
Vi närmar oss fiskeläget Slottet och där har en rekonstruerad vikingaby, Hornbore by, uppförts strax norr om Slottet. Hornbore ting är ett vikingaspel, som spelas en helg varje sommar, på den gamla tingsplatsen.
Så lite vikingafår på stranden kändes trevligt.
Vi närmar oss hemmahamnen
Och jag kan konstatera att det finns fler "vägskyltar" till havs mer än de som talar om hur många knop som gäller här och där.
Jag har själv seglat under många år tidigare i livet, men den här skylten har jag aldrig sett förr.
Självklart har Nolhåtten sin fasta plats vid bryggan!
En mycket trevlig, underhållande och skön utflykt. Tack Stellan, solen och finvädret!
Det klarnar
Den heter "Festremsan" och är gjord av konstnären Walter Holmström, Kumla. Han är 97 år, fyller 98 i höst!
Min fundering idag, om att det nog är emalj och inte mosaik, visade sig också vara riktig. Den hamnade där på väggen 1968. Nu när jag fick ett namn på den var det ganska lätt att få ett svar av Google. Se länk!
Så var det inte mer med det.
Svar till alla som kommenterat är att jag kan inte göra annat än hålla med er.
Avskärmad
Inte har jag sett att han har fått en fästmö, sambo eller fru!
Dottern trodde nog att det var runt 19 juni det hade hänt, mycket möjligt, det hände ju en del den dagen!
Söta är de i alla fall!
Mosaikfundering ang. gårdagens inlägg
Jag har googlat på det också och inte hittat något, men emalj är nog mer troligt än mosaik.
Återkommer om det någonsin blir klargjort vad det är, för nu har jag fått något att fundera på. Synd jag inte har min fader kvar, han visste!
Mosaik
Jag minns att jag hört något om hur och varför den kom dit, men mer än så minns jag inte i nuläget? Inga, vet du? Jag har googlat också, men får inte fram något, så den kanske inte är så märkvärdig.
Jag tycker i alla fall att det är roligt att man satsat på något så udda "vackert", vet inte med mig att jag sett något liknande någon annastans.
Huset ligger på V. Storgatan, mitt emot västra skolan.
Inte kan man ge det här huset så värst många estetpoäng om det inte vore för gavenl ut mot vägen?
Minisemester med "tjejerna"
Vi gjorde oss en heldag med slutmålet Hjo. Första stopp blev Venus choklad i Askersund, vi var så "låga", att vi satte i oss 5 praliner var innan vi ens närmat oss mitt nästa planerade stopp.
Som tur är, är det väldigt lätt att intala sig att det är nyttig choklad och så har man enkelt och lätt tagit sig runt den kaloribomben!
Den som är i närheten och inte gör ett besök på Venus gör ett dåligt val. Där finns mycket goda saker och samtliga varor av mycket hög kvalitet.
Nu 10 - 12 september är det dags för den årliga "Chokladsalongen", hela Askersund sjuder av aktiviteter och allting kretsar kring choklad.
Nu har jag snöat in på Göta kanal, så nästa stopp blev Forsvik.
Jag och slussar.....Hade vi tur skulle det säkert komma någon båt, det var min plan. Jag var osäker på om J sett hur slussning går till. Jag däremot känner mig nästan som expert numera, men får nog aldrig nog, av det som händer vid vatten.
Kanalbutiken hette fyndigt nog "5 knop"
Tänk att man ofta får som man vill, visst kom det båtar, från båda hållen till och med, fast inte samtidigt förstås.
Babusjka var väldigt intresserad, men hon löpte, så det kanske var den här snyggingen hon tittade på och inte alls båtarna och det som hände, som jag trodde.
Sedan kom en liten pudelpojke, som hon också tyckte var väldigt snygg.
När vi sett oss mätta åkte vi vidare till Hjo och nu hade chokladen försvunnit in i vårt innersta och vi var hungriga. Det gick ganska fort att hitta en restaurang där hundar var välkomna om man satt ute.
Fin utsikt hade vi över den lilla fyren och Vättern -
och ute på bryggan vilade herr Gräsand.
Café Grönköping Sjöterassen hette stället och vi åt varsin utsökt Club Sandwich med kyckling och bacon, ivrigt betittade av en liten bevingad publik på första parkett.
Glupskt slukade vi även detta utan att dokumentera hur fint det såg ut.
Fotografera resterna då, föreslog dottern och det gjorde jag.
Fast, det ska jag inte göra till någon vana, det ser inte så roligt ut!
Mätta och belåtna gick vi omkring och var turister. Det fanns en liten pir ut i vattnet och där var gräs och många intressanta dofter för en hund.
J såg en kräfta i vattnet, så hon gick och stirrade neråt hela tiden och jag fotograferade förstås.
Här testar jag den digitala 40 X zoomen.
Vi gjorde ett grundligt besökt på "Njuta", som säljer massor av goda saker. Titta på deras hemsida, det blev inga bilder, vi hade fullt upp och turades om att hålla koll på Babusjka, som satt på J.s tröja vid bänken utanför dörren.
Innan vi skulle åka hem var vi tvungna att fika.
Inga hundar på cafeét Vete & Råg!
"MIN matte!"
På torget mittemot fanns bord och stolar och även andra mat- och fikagäster -
och en rad till, som väntade på sin tur kanske?
Babusjka satt bredvid och tittade
När vi var färdiga fick hon komma upp i knät, hon är väldigt söt!
Min kaka ligger kvar, den var inget god, vi delade på J.s. Men Njutapåsen frestade.
Nu fick J totalfnatt, tog min kamera och tokknäppte!
Man kan snabbspola förbi hennes serie på sin mamma, då blir det nästan film.
MMMmmm, gammeldags paraplyklubba, vi åt upp dem på hemvägen.
Jag tror hon knäppte 30 - 35 bilder på mig, utan att jag fattade det.
Nu var vi i alla fall redo för avfärd, Babusjkan värmde sig i mattes jacka.
När vi kom tillbaka till parkeringen vid kyrkan trodde jag att jag såg dubbelt.
Det var en mysig dag tillsammans med de yngsta i familjen.
OBS: Det är enda gången jag kommer att finnas med på så många bilder.
Jag LOVAR ! ! ! ! ! ! ! !
Kvarnboden
Det här är Kvarnboden, dit följde jag med min kompis E som skulle titta på nya gardiner till sitt kök. Som vanligt har jag allt jag behöver, även om det följer med något nytt då och då, men titta kan man alltid.
Det är ett fint gammalt timrat hus som butiksägarinnan inrett väldigt smakfullt.
Uppe på loftet fanns det kläder från SussiLi, väldigt ljuva, men ack så dyra för min kassa och inte är jag så ljuv heller för den delen. Heminredningstyger för beställning fanns också och många mycket smakfulla detaljer. 
Kudde med monogram, sådana gardiner fanns också.
Jag kikade ner från ovan på dem en våning under oss.
Man kunde köpa lite fika. Kaffe, te eller dricka med rulltårta.
Och ute i trädgården fanns olika sittplatser
Strax nedanför rinner Järleån (tror jag det är) och jag kan ju absolut inte motstå vatten, så dit drogs jag som flugan till sockerbiten.
Jag bara fastnade där och satt länge och tittade på skräddarna som var i full aktivitet
Så otroligt fin utemiljö, förutom den romatiska insidan av Kvarnboden.
Tillbaka in och här är lite bilder på sortimentet.
Prydnadskeramik, fina muggar och en väldigt rolig tekopp fanns av Leena Axelsson från Gisslarbo keramik. Det är en praktisk detalj, en inbyggd hållare för begagnad tepåse där på sidan.
Jag stod emot frestelsen och köpte inte ens ett kort. Vilken tur, med tanke på att jag såväl som present- och julklappspapper, har ganska många kort på lager också.
Det ska bli roligt att komma tillbaka när det börjar dra mot jul, då brukar såna här små bodar har mycket fint för en sån julklappsfantast som jag är!
Toltorps marken
Jag har hört talas om den sedan ganska många år tillbaka och den är bara vartannat år, så det gäller att hålla sig på hemmaplan denna enda dagen.
Vi hade planerat en motorcykeltur till Värmland. Jag längtade efter att åka till Ingesund, Arvika och titta hur det såg ut där. Det är flera år sen sist och skolan har ett visst nostalgiminnesvärde för mig, som gick där på halvfart i 3 + 1 år, när jag utbildade mig till musikterapeut.
Så får jag då höra att det är Toltorps marken samma dag. Det är en ren hantverksmarknad, inga plastprylar och lyckobrev, utan bara finheter och nyttoprylar av olika hantverkare.
Kärestan är ganska otrolig, han tittade ut över himlen och sa: "Det ser mörkt ut mot Värmland till, det blir nog regnoväder där idag. Vi kan åka till det där du sa istället (det där = Toltorp), så tar vi Arvika en annan dag. Han bestämde åt mig, så slapp jag vela som den berömda åsnan mellan hötapparna.
Det var soligt och fint och inte alls långt att åka.
Allt låg ute på ett öppet fält, där fanns lite hus och en massa marknadsstånd.
Det här var nog det märkligaste hantverket jag skådat!
Det var även försäljning i uthusen och där fanns Sonja Thyen med sina ullsaker.
Här är tovade tavlor, riktigt fina.
Förmodligen har jag det mesta jag behöver, för det gick ganska fort för oss att titta över alla stånden. Jag köpte en enda sak, en liten bok (vad annars......?) och sen drog vi oss mot fikaborden. Där satt vi nog lika länge som det tog oss att gå runt och titta.
På väg tillbaka till motorcykeln kom vi till ett stånd där de sålde ost och där köpte kärestan en sort som vi aldrig smakat förut. "Dillost!"
Den här bilden lånade jag på nätet, för inte visste vi att det var dillkryddat brännvin i den vi köpte. Mannen sa bara "Dillost" rätt och slätt!
Det kanske inte är tillåtet, eller lämpligt att tala om brännvin på en hantverksmarknad??
Gamla Linköping tillägg
Gamla Linköping
Jaha, vi lyssnade, men när de gått sa jag att jag ville dit i alla fall. Ingen av oss hade varit där tidigare, så vad hade vi att jämföra med.
Sagt och gjort, när vi checkat ut for vi dit!
Vi var in på det gamla apoteket och fick en fin "föreläsning" om hur det var förr, hur det kom sig att det fanns så mycket bevarat och en väldigt bra information. De hade tagit vara på ett gammalt apotek någonstans och mer eller mindre flyttat det som det var.
Ett otroligt vackert tak med den lilla apoteksormsymbolen
Det gamla "pillertrilleriet!"
Och de mycket generande sjukvårdsartiklarna som det smögs så med
Härinne låg möjligen skolan, för dit kom jag sen.
Den här sortens planscher minns jag, i alla fall på djur...
..... men absolut inte den här med avstavningsövningarna.
Torget
Här håller ett par arbetande herrar på att baxa ut en kärra. Det var jätteroligt att väldigt många var tidstypiskt klädda och även spelade med i den tiden de föreställde.
Från det gamla postkontoret, ett oförglömligt frimärke!
Inne från polishuset ett otäckt vapen från 1773
Vi gick runt där kors och tvärs, ibland tillsammans, ibland var för sig.
Jag var in i ett lite finare hem och där fanns en massa vackra detaljer
Golvplankorna var riktigt breda. Det var inga små späda träd de kom från.
Handelsboden
Utanför, ett par av de gamla skyltarna från förr, före min tid till och med.
Här har han med vagnen hamnat i diskussion med "stadens" journalist. Kärestan stannade kvar länge och lyssnade, för det var naturligtvis en del i hela konceptet med Gamla Linköping. Jag passade på att slinka in till en tjej som bl a gjorde väldigt fina smycken.
Jag köpte faktiskt ett par hängörhängen, av dem med silverbladen nere till höger. Vi får se när jag kommer tillbaka till att använda häng igen. De var i alla fall väldigt fina och jag kände mig nöjd, trots att jag mest använder "knoppar" numera.
Cloetta hade en liten affär där mitt i alltihopa. MÅSTE köpa!
Mariannekulorna var slut, men kärstan visste vägen till Ljungsbro sa han.....!
Sedan försvann han, fick syn på en traktor! Vi har olika fokus, choklad - traktorer!
Vi följdes in till en träkarvare. Jag är imponerad, men vill absolut inte ha!
Sedan kom jag bort igen, jag gick in till repslagaren och de höll just på att slå och sno ihop en riktigt kraftig tross. Det här har jag inte sett sen jag var på Sri Lanka 1984, så där fastnade jag.
Vägen hem var inte mycket lång och många har vi mött, men på Cloetta blev det stopp och där köpte vi en ganska stor kasse full med goda saker (och den från G. Linköping var inte så liten den heller och den var också full med mycket gott ).
När jag börjar jobba ska jag sluta med godis, samt undvika kakor och slisk så mycket som möjligt. Jag lovar dock ingenting, för man vet aldrig, men jag tänker i alla fall sunt......
Inget inlägg
Det i sin tur, bryggeriet alltså, vore väl värt ett blogginlägg. Tyvärr har jag inte varit där, bara testat lite olika produkter när jag varit på puben och med tanke på att jag inte direkt är stamgäst, har det inte blivit så många olika.
Kolla länken och ett kan jag säga, att de jag testat har varit urgoda!
Här kan du läsa mer om detta härliga ställe. Sedan kan man googla också, det finns en hel del på nätet.
Alternativt godis
Jag vet att vi testade med kåda också, men det var mycket krångligare.
Ofta fick jag stanna bilen akut när någon av dem fick syn på ett vetefält längs vägen.
"VETE", skrek en eller båda och då var det bara att bromsa. Sen var det förstås jag, som hade de längsta benen, som fick hoppa över diket och rafsa åt mig ett antal strån.
OJ, vad skräpigt det blev i bilen efteråt och
OJ, vad det var svårt att städa bort de sträva skalen!
Vad hände när jag och dottern var på Högen häromdagen? Jag valde att åka småvägar hem och plötsligt hojtar hon till:
"VETE, mamma, det är såna där korn som vi åt när vi var små".
"Jag ser det," svarade jag.
TYSTNAD!
"Jag minns vad arg du var för att hela bilen var full av skräp en gång och du inte fick bort dem".
"Så arg var jag väl inte?"
"JOOOOO du, det var du!"
TYSTNAD igen!
Nu var det jag som pratade först.
"Vill du att jag ska stanna och ta lite?"
MMMmmm, det var lika gott som förr, sa hon och nog är det skräp i min bil nu också, fast inte så mycket och inte är jag arg heller!
Högenbesök 2010
Det var dragningen till Högen som kom som ett brev på posten. I år har det pyrt mer än vanligt där i underjorden och öppningsdatumet fick lov att flyttas fram, tills det var säkert att släppa upp oss människor dit.
Jag har längtat efter att se den nya skulpturen som heter "Var finns konstverket". Det är Marc Broos som gjort den och som står där och spanar. De som sitter är hans hustru Karin och hans vän Lars Lerin. Hos Inga kan man läsa mycket om Lars Lerin och se många bilder. Hon har bloggat om honom flera gånger.
Den här gången frågade jag min kära dotter om hon ville följa med och tänk, det ville hon. Vi tog förstås med oss Babusjka också, för den här skulpturutställningen är helt hundtillåten.
Jag blev nästan chockad när hon - dottern J - säger att hon aldrig varit där förut. Varför har både jag, kärestan, hennes gudmor, Jimmy, bror och far varit där, men inte hon? Varken hon eller jag visste.
Nu blev det i alla fall en tur dit och hon såväl som alla andra tyckte att backen upp var väldigt brant, nästan lite otäck med hårnålskurvorna mitt i branten. Upp kom vi och det var många fler än vi som lyckats med det den här dagen.
Redan vid parkeringen kändes svaveldoften och man såg röken upp från underjorden. Babusjka verkade aningen konfunderad, hon blev stående länge och bara vädrade runt i luften. Till höger om "Sju" rök det rejält och doftade intensivt. Jag blundade och tänkte på Island!
En bit därifrån var det också riktigt mycket rök.
Mittemot står Lars Vilks "Waaaal" under en himmel som gjorde den obegripliga skapelsen riktigt mäktig och aningen hotfull.
Nu var det ju inte för röken vi kommit dit, så jag drog iväg med barn och hund på den sedvanliga rundan för att få med alla konstverken. Glatt insåg jag att J tyckte det var intressant, hon fotograferade ganska mycket och hon frågade mig om jag hade någon favorit däruppe.
Jo, jag har ju Ebba Matz "Rännil" som jag är väldigt förtjust i och även Ulf Rollofs "Bröstskål".
Här har jag fotat landskapet med bröstskålens undersida som tak.
Sedan gick vi för att titta på "Rännil" och då blev jag besviken. Den var så inbäddad i högt, torrt gräs att den var svår att hitta. Pölen som rinner ut ur ett betongrör en bit ifrån var helt övertäckt.
Här lägger jag in två bilder av "Rännil" från 2008, som visar hur fin den är. Tack min käre själsbror Jimmy som fotograferat, jag kan inte fråga om lov om jag får använda dem, för du är inte hemma! Hoppas du har trevligt därborta!
Med risk för fästingar var jag bara tvungen att göra en liten insats och krafsa fram den hjälpligt.
Skärpning Kumla kommun!
J tyckte i alla fall som jag, att den var väldigt fin.
Oj, vad det blåste. Mitt hår stod rakt upp och Babusjka blundade när vi satte oss hos dem som undrar var konstverket finns.
När jag satt där upptäckte jag att Lars Lerin sitter och håller i en smurf.
Myrstacken stod kvar sedan den förra utställningen i Arken - "Myriader" av Anna Molander.
Nu var det en annan utställning där inne av Björn Engström, "På insidan" . Det var väldigt blandad konst. Jag tog kort på dem jag tyckte om.
De andra var papperskonstverk, målade, knövlade kartonger, uppspikade pocketböcker med gulmarkerade rader här och där mm. Jag förstår inte konsten i detta konstiga, är inte tillräckligt djup brukar jag säga.
Här har jag fångat J som njuter av utsikten (eller koncentrerar sig kanske, med tanke på konstverkets namn), genom öppningen på Torgny Larssons "Koncentrator". Där inne kan det bli rejält varmt när solen ligger på.
Hon, mitt yngsta barn, tyckte mycket om Kent Karlssons "Absit Omen" också. Kyrkan som jag brukar kalla den för enkelhetens skull.
Tilläggas bör kanske, att Högen = Kvarntorpshögen.
Kaffe och Hemjord
Det ska vara GOTT!
* Nescafé - NEJ TACK!
* Inte heller för svagt, det är och har alltid varit en styggelse, rentav hälsovådligt.
* Inga tillbehör som socker, mjölk eller grädde - om det inte är Irish Coffee förstås.
Jag köper mitt kaffe av Björn, på Hemjord i Nora eller på Bladet & Bönan i Karlskoga.
Det var inte alls så att jag var utan kaffe, men det vi hade på semestern - da Matteo "Sommar" - tog slut två dagar innan semestern var slut. MYCKET GOTT och väldigt begärligt. Jag ville ha mer.
Sommar – bryggblandning
50% Kebado Dara, Etiopien
50% Chelba, Etiopien
Smakprofil: Frisk, fyllig, röda bär, lemonad
Sommar är en bryggblandning som består av lika mängd kaffe från två sammanslutningar av gårdar i Etiopien. Chelba, som är torkat med fruktköttet på och därmed sött och bärigt och Kebado Dara som är ett tvättat kaffe och därmed frisk och blommig. Tillsammans får dom med sig allt det som är viktigt i sommaren. Bär, blommor, lite lemonad och mycket sötma. Kaffet passar utmärkt att dricka på en picknick i en park eller en skärgård.
Sagt och gjort, det var bara att bege sig till Hemjord och det gör jag gärna. Ann-Britt har en ny utställning i trädgården, då skulle jag få se den och samtidigt köpa en påse till av det gudagoda kaffet.
Lilla mjukisen Foppa finns alltid på plats och vill som alla andra katter vara medelpunkten. Var placerar man då lämpligast sin mjuka lilla kropp?
VAR GOD : S T Ö R E J ! ! ! ! !
Jag bråkar inte gärna med en katt som njuter. Jag gick ut och tog mig en titt på keramikfoppan och alla andra fina saker.
Hon är duktig, Ann-Britt. Jag blir lika imponerad varje år när jag ser hennes utställning. Här kommer ett smakprov på årets. Åk till Nora och titta på den. Den finns i trädgården bakom affären Hemjord och är väl värd ett besök!
Det är lätt att se vem som suttit modell för kattdelen av utställningen.
Jag gick därifrån med två andra kaffepåsar, för Sommar var tillfälligt slut. Dessutom lite annat smått och framförallt gott.
Dessutom köpte jag en ny mjölkkanna i svart keramik, eller snäcka som det hette förr. Det var som en liten ihopvikt "påse" med keramikknapp uppepå. Igår invigde jag den när jag bjöd grannen på gott kaffe. Den fungerade perfekt. Inte minsta droppe utanför!
Mitt utflyktstips!
ÅK TILL NORA, TITTA PÅ UTSTÄLLNINGEN OCH ALLT FINT SOM FINNS INNE I BUTIKEN.
KÖP NÅGOT ROLIGT OCH KÖP NÅGOT GOTT.
Den kyrkokulturella delen av semestern
Vi låg inte bara och läste och åt en massa gott därnere i Hamburgsund, även om tanken med semestern var att bara vara. Ibland kändes gräset grönare lite längre bort och då drog vi iväg.
Dessutom fick vi lite turistbroschyrer av vår värd B, så det fanns ett och annat som kittlade vår nyfikenhet.
Jag har som bekant en förkärlek för gamla kyrkogårdar med tillhörande kyrkor då förstås. Mycket nära Hamburgsund ligger Svenneby gamla kyrka. Den hör till de allra äldsta i Bohuslän och den ville jag gärna se.
Som tur är har kärestan inget emot min faiblesse för dylika byggnader, så han hängde glatt med.
Den är från 1100-talet och ligger strategiskt placerad, skyddad mot hårda vindar, bredvid ett ganska högt berg med rak sida. Uppe på berget i sin tur står klockstapeln. 
Klockan är från 1200-talet och den sköts manuellt. Repet hänger ner längs berget. 
Det var fina målningar i både taket och på framsidan av läktarna. 
Det obligatoriska votivskeppet i kustkyrkor och kapell - 
- och fattigbössan. Låsen sticker ut lite, men de behövs förstås.
Det här båset funderade jag mycket över, men lyckades läsa mig till att det var bänkar för prästerskapet.
Men, vad hade de luckan till? Det svaret hittade jag inte.
Här finns uppenbarligen inget intressant för kyrktjuvar, för kyrkan är öppen dagligen till klockan 18.00. Själv tyckte jag det var mycket fint att titta på.
Ute på kyrkogården såg jag en annorlunda krans på en av gravarna. Fast här på kusten kanske den är vanlig?
Bokenäs gamla kyrka i Uddevalla kommun fick också ett besök av oss.
(Denna bild från nätet).
Den är troligen också en 1100-talskyrka. Där fanns en annorlunda grav som var välskött, trots att den härrör från första världskriget.
Votivskeppet och takmålning.
Mycket fina dörrar in till kyrkbänkarna.
Några gamla tennplåtar med namn fanns samlade, den person som var äldst var född 1769.
Altaret med sin utsmyckning. Första gången jag ser ett lamm så där.
En nästan svart Jesusgestalt. Jag kommer osökt att tänka på den Svarta madonnan i Montserrat utanför Barcelona, som vi var och tittade på i våras.
Vi hoppades på att komma in i Svenneby nya kyrka, men det var låst. Vi fick nöja oss med att konstatera hur skickligt stenhuggarna hade gjort granitblocken som både kyrkan och stenräcket runtom var byggda av.
Kyrkan är betydligt mycket yngre än den gamla, den här byggdes 1912-15. Graniten bröts i närheten av byggplatsen och har också använts i den kyrkoterrass som kyrkan står på.
Bottna kyrka kom också i vår väg en dag när vi var ute och åkte. Den låg ganska nära oss, men inte efter stora vägen. 
Det är också en 1100-talskyrka och tyvärr låst när vi kom dit. Den gamla portalen finns kvar och har en huggen stenrelief som föreställer Gunnar i ormgården. Jag tog flera kort av den, men det var väldigt svårt att se att det föreställde något.
Kyrkogården hade flera stenar med titlar jag aldrig förr har sett på en gravsten.
Jag förmodar att de donerat pengar ? ! ?
Här är det donatorerna och hustrun, hon var kanske medellös?
Ett ankare är ganska logiskt så här nära havet.
Till sist lite annat som jag inte heller sett förut.
Efter detta kanske det passar att säga Amen?
Gamla hus i Hallsberg
I Hallsberg fanns länge tre riktigt gamla hus längs Storgatan, faktiskt den äldsta bebyggelsen som finns kvar i tätorten.
De kallades Tripp, Trapp, Trull, förmodligen p g a sitt utseende med olika storlek.
För ett par år sen revs det minsta -Tripp, förfallet hade gått för långt och sen dess har det förts en diskussion om de andra ska bevaras eller rivas. Alldeles nyligen kom ett beslut att de skulle bevaras och rustas som ett kulturminnesmärke.
I måndags brann Trapp, det har varit tillhåll för ungdomar, som gamla hus gärna blir, i synnerhet numera när varenda ungdomsgård stängts för att man ska spara pengar.
Jag och kära dottern var i närheten och hade tänkt åka till Hallsberg och köpa glass.
Så här såg det ut, fasaden har inte brunnit, men hela trapphuset på baksidan är borta och det har brunnit invändigt.
Det gula huset Trull mår inte heller så bra och det är inte så längesen det fortfarande bodde folk där och fanns en aktiv affär.
Jag antar, att fler än jag funderar över hur det blir nu?
Det vore synd om hela den gamla miljön försvann. Telegrafhuset bredvid är också gammalt och anrikt och alldeles i närheten liggen också Bergööska huset med Carl Larssonmålningarna.
Den som lever får se, jag hoppas fortfarande på återuppbyggnad och ett bevarande för framtiden.
Hamburgsund - 2 utflykter till samma mål
Vi körde länsvägen söderut och svängde där vi tyckte namnet på målet verkade intressant.
Kärestan ville ner mot Heestrand och se om det var något intressant där, men det var mest hus och sommarstugor, vad det nu är för skillnad på dem. Brevlådesamlingen tyckte jag var lite rolig. Det brukar se ut så på sommarorterna.
Vi snirklade runt där ett tag och tittade på husen, sedan upp på länsvägen igen.
Nästa gång blev det jag som ville ner på en sidoväg. Valön - naturreservat stod det då. (Länken visar kartan)
Det blev en fullträff. Vi körde in på en liten grusväg och kom fram till en parkering, sedan blev det apostlahästarna för att komma vidare. Det bodde bofast folk både utan- och innanför parkeringen. Jag var lite fascinerad av att man kan bo i ett naturreservat.
Campa fick man däremot inte!
Det var en smal grusväg och man var tvungen att gå genom en grind, för det fanns lös boskap där inne.
Bergen var släta och fina och nere vid vattnet gick en massa nötkreatur.
Jag tänkte på Kurt Olsson: "Har du koskräck?" Det har inte jag!
Vi följde en stig längs vattnet, men jag hade riktigt olämpliga skor, så det var lite svårt att gå.
Nöjda med det vi sett vände vi, sedan vi sett ett svanpar komma simmande majästätiskt, med några meters mellanrum, genom ett smalt sund.
Väl hemma berättade vi för vårt värdpar att vi varit där och fick då reda på, att runt udden längst ut är klipporna så otroligt vackra, ljusa och alldeles släta. Det väckte vår nyfikenhet, så andra veckan bar det av till Valön en gång till. Den här gången hade vi med oss både vatten, kaffe och lämpliga skor, för nu skulle det klättras i berg.
Här kommer MÅNGA bilder från andra besöket på Valön!
Kubbungar
Det ser ut som en förstenad björnram.
Okända bär, jag trodde det var olvon, men de är visst röda?
Trift
På tillbakavägen hade hela kohögen ockuperat stigen.
Då kändes det nästan som om kärestan hade koskräck. Jag försäkrade honom om att jag skulle skydda honom med mitt eget skinn om det skulle behövas. Sedan drog vi rakt igenom skocken.
De hade bara upptäckt att gräset var lite grönare på andra sidan stigen.
Fin vit digitalis på hemvägen.
Det fanns ett litet hus till salu där. Utgångsbudet var 8.000 000. Kolla in vad man får för 8 mille på västkusten!
Avsmakning
Nu har jag avsmakat en av mina födelsedagspresenter. Den här fick jag av min brorsdotter med familj och ikväll kände jag vilddjuret vakna inom mig - HAHAHA!
Den är godisgod, nästan som Baileys, inte fullt så söt. Jag kommer att njuta i mig det mesta själv, kärestan är inte tilltalad av den här sortens drycker, men jag ska bjuda givaren, för hon var lite nyfiken på den.
Kapsylen tilltalar mig mycket, små detaljer är viktiga!
