Leontina

Kärestan och jag studerade väderkartan mycket noga innan vi for  iväg i lördags. Det var lovat regn både här och där och det har vi fått nog av sen vi kom hem från västkusten i mitten av juli.

Det blev västra sidan av Vättern, fast inte längs med sjön, utan bara på den sidan.

I Forsvik skulle vi fika hade vi bestämt. Redan i Laxå körde vi in i ett Grrrrr......xxxxxx.....xxxxxx.....zzzzzz-REGN! Det verkar omöjligt att slippa undan vätan.

Hur det nu var så kom vi till Forsvik till slut och där får kärestan syn på en skylt där det står VETERANBILAR! Jag undrar om han visste om det i förväg, men jag tror inte det.




Längs gatan fanns också några loppisstånd, varpå han glatt utbrister: "Titta, där är det loppis, det tycker ju du om? Det kan du gå och titta på!"

Jag skrattade och sa: "Jodå, det kan jag och du kan ju roa dig med att titta på bilarna, eller.......???"

Mitt på den gamla bron stod en Hudson och ägaren stod bredvid och viftade med en pokal av något slag. Han hade förmodligen fått pris för sin pärla till bil.



Han backade ner från bron sedan han blivit fotograferad och for därifrån.




Det var verkligen en fin bil och innan, visste jag inte ens att det fanns en bil som heter Hudson.

En miniminihoj stod på ett släp, gammal eller ny? Jag kan inte sånt.



Loppisen var inte så värst och många hade redan packat ihop. Tomtar fanns det dock, men inte ens jag kände för en tomte den här dagen. Kanske för att mannen som sålde var så enträgen, att jag absolut skulle handla.



Forsviks Café & Mat vill jag däremot rekommendera varmt. Vilket underbart ställe. Jag hade kunnat stanna resten av dagen.



Jag led av svår koffeinabstinens och hade längtat efter ett caféstopp ganska länge. Kommer innanför dörren och möts av den här disken -



- och skylten



Kärestan bjöd, så jag plockade raskt 2 stycken goda saker.



En hembakad, helt perfekt bulle och den godaste bärpaj jag någonsin ätit. En god, GOD botten, sedan fylld med vaniljvisp och massor med blandade, färska bär uppepå + vaniljkräm bredvid. OJ OJ OJ !

Jag vet inte vad han ville visa med sitt val, men det var väl något hälsoryck som drabbade honom akut. HAHAHA!



När jag väl stillat kaffebehovet, vilket tog 2 koppar innan det var lugnt i kroppen + en till senare, började jag se mig omkring.

Vilket ljuvligt ställe! Ägarinnan heter Maria Nilsson och jag rekommenderar alla att göra sitt mat eller fikastopp just här. Vi kommer inte att välja något annat så länge som det finns kvar i sitt nuvarande koncept.

I det här rummet satt vi.



HAN, mannen i mitt liv, fick en otrolig klocka precis bredvid vårt bord.



Ett fungerande pendelur som slog med dubbla slag (med risk för att jag säger fel nu, men klockan gick rätt och sa PLING PLONG på jämna och halva klockslag).

På varje bord blomsterdekorationer i vackra skålar o dyl.

                          OBS: Levande blommor!



Nostalgisk bild över båtfärd på Göta kanal.



OCH, mitt i njutningen kommer lilla, mjuka Fräsan in och kollar vad som händer i köksregionen. Hon gick dock aldrig in i köket, bara kikade in.



Jag for upp som ett skott och ut genom bakdörren och talade lite med henne.



Hon såg ut precis som min Kisseclutten, som jag hade som tonåring.



På somrarna bodde hon hos Maria, vintertid hos sin andra matte i andra sidan av samhället. Så hade de haft det i några år och det verkade fungera bra. Det var katten som dikterade villkoren.

Efter detta ganska långvariga fikande tog vi ställets faciliteter i anspråk och där inne var det samma stuk som i övriga lokaler, alltså hur mysigt som helst.



Guds fred, eller några skyddsänglar verkar hålla sin hand över hela etablissemanget.



Som sagt! Ett ställe som jag rekommenderar alla att åka till. UNDERBART!

Jag sa som jag kände, till ägarinnan Maria, att jag skulle kunna sitta kvar hela dagen och fick till svar: "Gör det du om du vill, jag stänger inte förrän 19.00, så det går nog bra!"

HÄRLIGT!

I våras var det en annons i tidningen från Antikrundan.

"Tänk om du har ett fynd på vinden?",  stod det. Jag har ingen vind, men jag har det här gamla skåpet som jag använder dagligen och visserligen vet en del om, men inte tillräckligt.

Man skulle anmäla och mejla bilder senast 25 juli och lite nyfiken var jag, om jag kunde få reda på vad det är för slags skåp.
Närkeskåp, tänkte jag, finns det?
Stämmer årtalet som står på dörren och vad är det för bokstäver jag inte kan tolka?

Det dröjde ändå till senare delen av juni innan jag skickade in några bilder och skrev till dem, att de säkert hade nog med gamla skåp, men att jag ändå visste lite om det och ville veta mer.

Sedan rådde total tystnad. Det var som jag trodde, det var säkert inte intressant.



I början av augusti ringde en man från Antikrundan, de ville komma och titta på mitt skåp. Det var Jan och Max som kom sista dagen av ledigheten innan skolan började igen.

Max tittade på, för mig, underliga ställen, var nere på golvnivå och kollade, insidan av skåpdörren, kände och sa inte ett knyst. Till slut var jag så nyfiken att jag inte kunde bärga mig och frågade om han visste något om det. Jodå, det visste han, men inte ett ord tänkte han säga nu, det fick jag veta om det skulle komma med. "Spara dina frågor", sa han.

De överlade en stund och sen bestämde de sig för att ta med det.

I fredags var det dags för inspelning i Brunnsparken.





En budfirma hade hämtat mitt skåp dagen före och jag  var väldigt nervös att de skulle skada det. Jag vet inte om de skämtade, men den ene sa att de kunde tejpa dörrarna så de inte skulle åka upp när de bar. Jag RÖS!!! Den gamla, torra, målade dekoren och tejp......Huva!

Så här såg det ut när jag kom dit. Eftersom jag hade en sak - mitt skåp, inne i det allra heligaste, var det bara att glida förbi kön, heja på Max och stiga in!

VIP för första gången i livet, lustig känsla.



Folk hade köat ända sedan i morse visade det sig.



Jag fotograferade några av dem jag bara sett på TV hittills.




Jörgen, han tog sig an att berätta för mig om skåpet, när det väl blev min tur.



Men först skulle jag sminkas, det var också en upplevelse.




Jag hade Pernillas mamma A, min goda vän, körkompis, resekamrat mm, som sällskap där inne i "det allra heligaste".

Vi som satt och väntade hade en storbildsskärm vid borden och kunde se vad som hände när de filmade och experterna uttalade sig. Det här är ett finskt skåp tror jag och i förhållande till det, såg mitt ut som skrutt tyckte jag. Ändå tyckte jag mitt var finast!



Den här mannen hade en vacker kimono, men otroliga guldbroderier. Jag vill ju inte avslöja för mycket ifall det nu är så att det kommer med.

För så är det, det är inte säkert att man kommer med, trots att man blivit filmad.




En stor matta, den hörde jag inget om, för det var ett väldigt oväsen just då.



Här är ett annat skåp och mannen som har det, får sin lilla, lilla flint sminkad.



Intressanta saker från folk i kön hamnade också inne "hos oss".




Den vasen var förmodligen något fint, dock inte min smak, oavsett värde.



Saker bars ut och in hela tiden och det diskuterades experterna emellan.



Det var verkligen jätteroligt att få vara med från insidan och jag tyckte jag hade en massa bekanta där, även om det var väldigt ensidig bekantskap med de flesta. Alltså från TV-rutan.



Här bättrar jag på sminkningen med mitt livselixir - CERATET - innan det är dags för mig att gå in och bli filmad med skåp och expert. Mikrofonen är redan riggad.




Jörgen visar på en nötskada, man spacklade inte förr, utan bara målade över.



De här utskjutande delarna var utbytta, det syntes särskilt väl på baksidan.



Årtalet stämde och jag fick bokstäverna tydda.

Det står Anno 1807, sedan A J D vilket är ett kvinnonamn, för D:et står för "Dotter. Sedan M L S vilket är ett mansnamn då S står för "Son". Skåpet är förmodligen ett bröllopsskåp.




Han berättade en hel del, ändå sa han att han inte visste ett enda dugg om mitt skåp, för han hade inte sett något liknande förr. Det var nog tack vare, att det först stått i farbror Emils uthus och sen i mina föräldrars, som det var så oförstört, trots att det är så nött.

Jag tror det ligger en hel del i det antagandet, hade det rymts inne, hade mor säkert lutat av det, för det gjorde man på 60-talet och det var då hon fick det.

När vi skulle tömma barndomshemmet 2003 och det skulle ges vidare, velade jag länge om jag skulle ta det eller inte. För mor var det viktigt att någon skulle ta skåpet, så att jag mer eller mindre offrade mig. Jag var osäker på om jag skulle kunna ha det hos mig.
 
När det väl var hemma kände jag mig jätteglad att jag sagt ja. Det blev så bra i mitt kök och jag behövde verkligen lite mer förvaring, för mitt kök är som ett dockkök, det har jag alltid tyckt.


Efter inspelningen gick jag tillbaka till min plats och hela tiden kom det in mer fina saker.






Plötsligt kom det en bekant till. Vi kände henne, men hon kände inte oss.

Gunilla Åkesson i sällskap med Kerstin från Galleri Victoria i Pershyttan.



Kerstin har ett underbart galleri och inredningsaffär i lilla Pershyttan utanför Nora. Ett bra utflyktsmål, men kolla öppettiderna. Hon har också fina antika saker till salu.

Jag har varit där några gånger och bland annat fyndat en komplett dockservis, exakt likadan som den jag hade som barn. Den var helt orörd i sin originalkartong.

Detta talade jag om nu när vi satt där och Kerstin kom mycket väl ihåg det. Sedan var det som hon fått en uppenbarelse, hon vänder sig till Gunilla och säger: "Men Gunilla, det var ju den från din mamma."

Så var det och nu har jag den, fortfarande ouppackad, men precis som min och när jag blir gammal och går i barndom, om inte förr, ska jag packa upp den och leka för allt vad jag är värd!




Gunilla och Pernilla!



Vi hade så trevligt vid vårt bord med Gunilla och Kerstin, att de kom och bad oss att inte skratta så högt, det störde inspelningen.

Gunilla var där för att få veta lite om ett halsband hon fått. Det skriver jag inget om, för det kommer säkert med i sändningen, hon har ju ett lokalförflutet här, från Peter Flacks revyer.



Här var det ett slags "Speakes corner", men jag såg ingen stå där.




Det var så mycket roligt under de här timmarna, mycket upplevelser och en massa bekanta (om än de flesta bara genom TV-rutan), alla var enormt trevliga och det var inte en lugn sekund. Det hände nya saker hela tiden när man satt, så att säga, mitt i händelsernas centrum.

Det gör mig inte ett dugg om inte inslaget med mig och mitt skåp kommer med, jag hade några fantastiska timmar där allt bara var jättemysigt och roligt.

En upplevelse rikare!

Ja, det undrar jag också, men det beror på att dygnet bara har 24 timmar och jag och kärestan har en förmåga att sova bort stor del av det på helgerna. Nattgäster eller inte, det blir lätt sovmorgon på helgen ändå.

På eftermiddagen hade jag tänkt skriva, jag som har så mycket att berätta just nu, men då trotsade vi regnmolnen och drog vi till skogs.

Det var slipprigt och vått, men äntligen var jag tillfreds med att få klafsa runt därute i grönskan, med svampkorgen och min levande GPS med mig.

Här är min del av resultatet från den 3 timmar långa vistelsen i det sköna, gröna.



Trattisarna, redan förvällda när jag tog bilden, blev bara en liten påse av. De skulle inte plockas nu, men slank med bara för att de stod där.

All taggsvamp skänktes till lilla dottern, som är väldigt förtjust i den sorten och lika mycket blandad svamp är hos kärestan, det får han ta hand om imorgon.

Jag är färdig med min del! Det ligger i frysen, utom en burk som ska smörstekas till pålägg imorgon. SLURP, MUMS!

Jag har lite ont om tid för bloggande för tillfället, trots att det är helg. Jag har min gamla barndomskompis I här över helgen, men vi delar lite på oss, eftersom jag också har kärestan att tänka på.

* Nora marknad lockar
* Vädret är perfekt för en motorcykeltur, det kan vara årets sista
* Skogen ropar på mig att jag ska komma och ta del av det som bjuds
* På Stortorget är det en fransk delikatessmarknad

Varför är det plötsligt ett så enormt utbud på en och samma helg? Det skulle inte förvåna mig om det är "Bondens marknad" också, borta på söder.

Nu ropar kärestan att det ska bli regn imorgon, så det verkar som han har bestämt oss.

Motorcykeln nästa!

Ett par av mina blommor på baksidan har verkligen gjort sitt bästa i sommar.

Hibiscusen med grön kamrat(?) bredvid, fick jag när jag fyllde i april. Den har blommat hur länge som helst och håller på än. Nya knoppar hela tiden.





Jag har en lerkruka med taklök också, som jag brukar övervintra i en kartong på uterummet med några tidningar som isolering. I år fick jag lov att köpa en ny liten planta, för vintern hade tagit död på den gamla.

Den här nya måste ha tyckt att den kom till paradiset. Den har brett ut som som en komocka och dessutom blommat på långa rangliga stjälkar större delen av sommaren.



Jag undrar om jag fått gröna fingrar?    

Mycket skräp och annat ser man på trottoarer och andra ställen, där skräpkorgen är någon meter för långt bort. Jag gick förbi en liten samling häromdagen, inte särskilt estetiskt något av det, trots att det inte var varken stort eller mycket.

Varför slänger en hundägare bajspåsen på trottoaren? 

Kondomomslaget? Hur hamnade det på gatan??? Det var inte direkt någon avskild plats, utan på trottoaren vid en trafikerad gata.

Maskrosorna de gör som de vill, så är det bara.




        Något svar lär jag aldrig få, inte av de ansvariga i alla fall!

Jag säger som Sara Leander sjöng:

"Jag är glad att jag inte längre är ung!" (Inuti känner jag mig evigt ung).

Varför det undrar kanske någon?

Jo, jag slipper laptopdermatit , för det drabbar främsta unga, dessutom är jag är stationär.

Många yngre datoranvändare sitter med sin dator i knät, många timmar i sträck och dagligen. Såg i söndagens DN att ordet "laptopdermatit" är ett av 6 uttryck i veckan som gick.


Bild ur Läkartidningen






Jag slipper också "läskfetma" som är ett annat av veckans uttryck. I någon annan tidning läste jag att det också, i huvudsak drabbar unga - de som är uppfödda på coca cola och annat sprattelvatten och har gjort det till sin dagliga dryck.

Länken är till Sveriges största hälsoblogg: Kostdoktorn.se


I min generation var det STOR fest när man fick en läsk, t ex när jag kom till mormor och alltid fick en Loranga första dagen.



Mormor fick aldrig veta att jag inte tyckte särskilt mycket om Loranga. Jag tycket det var för mycket kolsyra och smaken var inte heller riktigt rätt. Jag drack ändå och var överlycklig över att slippa dela den med någon, brorsan t ex.

Tilläggas bör, att jag kan skaffa mig fetma hur lätt som helst, utan läsk! Nu senast på Island lyckdes jag arbeta fram en riktigt fin "lakritsslang" på mindre än en vecka, mitt fram längs med midjan.

Tyvärr är den inte helt punkterad än......!

Apropå mina förra inlägg.

Tack och lov för Karintorp i Åsbro. Där finns en stor tomatodling och de smakar hur gott som helst. De är inte besprutade, de använder div insekter istället för bekämpningsmedel och tomaterna växer i torv. KOLLA LÄNKEN!





Det smakar nästan "mor och sommar", som när man fick gå ut i växthuset och hämta mogna tomater och bara mumsa i sig och nästan hur mycket som helst. Jag älskar tomater och äter dem som smågodis, eller istället för kanske jag ska säga. Det funkar utmärkt!

Det här köpte vi senaste gången, alla påsar kostar 25 kronor styck, oavsett vilken sort man köper. Tomatsalsan minns jag inte priset på, men det är billigare än ute i affärerna, om man nu har sån tur så att det säljs i ens vanliga matbutik.



I Karintorp finns det tomater långt in på hösten. De har en liten butik där de också säljer andra tomatprodukter och varor från andra producenter i närheten, t ex Granhammars ostar och honung.



De har öppet torsdag - söndag 17.00 - 18.00 fram till 1 oktober.

Det är väl värt att passa in ett besök om man är i närheten!

När vi kom ut, hade det kommit en ny kund som uppenbarligen var så ivrig att handla att han bara hade rusat in i affären, utan tanke på hur man parkerar! Tur att affären ligger långt ute på landet, annars hade han kunnat haft en halv bil när han kom ut igen.



Det är skillnad på tomater och tomater, det är ett som är säkert!

Jag har fått många kommentarer om de evigt unga tomaterna, bl a den här från någon som heter eller kallar sig Ove Gan.

Vill gärna dela med mig av hans information, inte så kul tycker jag!



Då blir det till att sluta köpa importerat och inte mycket kvar att äta.
Såväl frukter, bananer/bär, grönsaker, rotfrukter och kryddor bestrålas runt om i världen. T ex för att förhindra groddbildning hos potatis och lök eller fördröja övermognad. Bestrålning görs också för att ta död på sjukdomsframkallande organismer eller för att förhindra spridning av skadeinsekter. Enligt lag ska dock dessa livsmedel märkas med texten ”bestrålad” eller ”behandlad med joniserande strålning”. Någon som någonsin sett den märkningen?

Det har för övrigt också tagits fram genmodifierade/manipulerade tomater som inte åldras i normal takt.

         VAD HAR "DE/NÅGON" GJORT MED DESSA?



Det är körsbärstomater från kvist. När vi skulle åka till Hamburgsund 3 juli repade jag av de 5 sista - det är de här - och la dem i en plastpåse. Väl framme letade jag igenom hela packningen utan att hitta dem, inte hade de ramlat ur någon påse i bilen heller.

17 juli kom vi hem och där på köksbänken låg påsen med tomater. OBS: Inte i kylskåpet. Här i Närke hade det varit runt + 30 och mer, nästan hela tiden vi varit borta.

Tomaterna var lika fina som när vi for.

Bilden har jag tagit idag, 21 augusti! Vad har "de" gjort med dem? Jag vet så lite om hur man kan manipulera växter, är de strålade på något vis?

Jag lovar och svär, de är snart 2 månader och ett par är aningen rynkiga, men alla 5 är fasta och fina.

Jag kommer inte att köpa utländska tomater särskilt ofta efter det här!

Tillägg, de här tomaterna var holländska eller spanska, jag minns inte riktigt, vet bara att de inte var svenska.

Mer från västkusten.

Vi var ute och åkte på en massa olika vägar och den här dagen hade vi läst oss till att det skulle finnas något vi blev ganska nyfikna på - Rambergs kyrka. 

Namnet Rambergs kyrka kommer av att hit ska enligt legenden den siste katolske prästen i Bottna, som hette Ramberg, fördrivits. Det skedde när protestanterna gjorde sitt intåg i Bottna i mitten av 1500-talet. 

"Kyrkan" är en formation av stora klippblock som rasat ner från berget och bildat "kyrkan", med flera gångar och rum. Det lär ska finnas lysmossa därinne som lyser neongrönt om ljuset faller in från rätt ställe.

Vi hittade en dam som visste besked och skickade ut oss på en smal skogsväg. Det fungerade några hundra meter, sen parkerade vi mitt i grönskan och gick iväg.

Plötsligt ser jag hur det rör sig på stigen och när jag tittar ner har vi precis klivit in i grodornas barnkammare.

Vilken liten söting och det var 100-tals, så det blev riktigt svårt att gå, för inte fick man trampa på en sån för mig.



Vi gick och vi gick och vi gick. Stigen var utmärkt med färgade brädpilar mot dels "Rambergs kyrka, dels en utsiktspunkt.

Ganska tidigt sa kärestan att vi nog passerat avfarten till kyrkan för längesen, för det gick ganska mycket uppför. "Jag tror vi är på väg upp på berget", sa han ordagrant. Jag misstänkte att han hade rätt, men nekade. Jag ville inte att det skulle vara så och ibland fungerar det med total förnekelse. Dock inte denna gång.

Terrängen var aningen oländig, men det fanns en liten blöt, smal stig bredvid. Grodorna hade vi lämnat bakom oss för längesen.



Gamla mossiga träd och slippriga stenar. Tur vi hade gåskorna och inte Birken.



Till slut fick han rätt, det insåg t o m jag när jag tittade ut över nejden.



Så fick vi vända neråt igen och där möter vi två entusiastika herrar som undrade om vi hittat Rambergs kyrka. De kom på den smala, snåriga stigen, släpande på sina cyklar..... Det var andra året de var ute och letade, utan att hitta den och då kändes det genast lite lättare att inte vi heller lyckats.

Smultron, söta och mogna, var det däremot väldigt gott om längs stigen och inte tillstymmelse till stickiga flygare, så det var inte så dumt ändå. (Lånad bild).




Har Rambergs kyrka funnits där i snart 500 år, kanske vi också försöker en gång till om vi kommer i närheten. Vi tänker dock inte ta cyklarna med oss in i skogen, det såg ganska svettigt ut!

HUNNEBOSTRAND

Jag blev inte så imponerad av "Sports Gallery". Det kan för all del ha varit bättre på insidan, men jag tittade faktiskt inte efter.






Gott om mycket och vackra rosor!








GREBBESTAD

Evert Taube var den första vi fick syn på, som vi kände alltså!!!!!! ;-)













Liten gummibåt bogserar ut en stor segelbåt!


Det här goda åt jag. Innan jag hunnit hejda mig och ta fram kameran, hade jag ätit upp alla havskräftorna och musslorna. Jag fick fejka och lägga dit skal och stjärtdel från sista kräftan. Hur ljuvligt gott som helst.



FJÄLLBACKA


Hönsskötarstövlar. Tänkte på brorsdottern, men tyvärr VÄLDIGT dyra!





Här var det nog inte Evert Taube....







Mycket passande namn på den gatan!





Plast och trä möts! Ett dött och ett levande material.



Badis i stort behov av en restaurering!





GREBBESTAD igen, på besök hos en mycket god vän,  K och hennes barn.






Nere i "vår" hemmahamn - HAMBURGSUND!

Det här är MITT berg och här vaktar jag!



Den gamla milstolpen på vår gata.



Och, även i Hamburgsund hade vi en Ingrid Bergman - otroligt vacker!




Västkusten är Bästkusten för oss  ! ! !

Jag har lite kvar att berätta om Hamburgsund, det kommer när jag får bloggtorka nästa gång.

När jag kom från garaget efter att ha ställt in bilen såg jag att någon tappat sin röda sjal eller vad det var för plagg och att någon annan hittat den och hängt upp den på häcken vid husgaveln.

Har jag tappat något rött, var min tanke, men nej, det tyckte jag nog inte.



När jag kom lite närmare, såg jag att det naturen - häcken själv, som spelade mig ett spratt. Inte var det något av tyg som satt där i häcken.



Det var en gren, där samtliga blad bytt till höstkostymen redan!

Jag cyklade tillsammans med arbetskompisen A och passerade "Fröjd". Kollade med henne om hon kände till det och det gjorde hon så klart.

Vi gick in, jag ville se om det kommit något nytt och visst hade det det.

Redan utifrån såg jag fina fåglar i fönstret, där det hängde dansande grisar förra gången jag visade stället här på bloggen.



Inifrån fick jag med min gamla cykel när jag fotade fågelfönstret.



Så otroligt MYCKET FINT det finns, för alla smaker kan jag tänka mig.

Små tovade tavlor - jättesöta.



Roliga och läckra smycken - det finns många, många fler!





De godaste tvålar som finns och det bästa, det finns en för alla smaker!

Det är Klockargårdens naturtvål, gudomligt sköna.



Lite smått och gott för våra minsta.





Hela affären är full av finheter, avslutar den här rundvandringen med ett fint brickbord som vem som helst skulle kunna ställa hemma. Det skämmer ingenstans!



Kolla på Fröjds hemsida, det är bara ett litet tips. Det finns förstås mycket mer i affären än vad som syns på hemsidan.

Arbetsdagar som är planeringsdagar/studiedagar brukar vi åka iväg från skolan och äta på något mysigt, trevligt ställe.

I fredags blev det en klassiker. Inte så mysigt ställe kanske, men GOTT!



2 kokta med mos, rostad lök  och räksallad från Deiles! En sann klassiker för många i Örebro med omnejd!

Lite förstört är det, för efter ombyggnaden av kiosken, till ett lite större hus, där man kan sitta och äta, heter det "Sibylla Deiles Hamburgeri". De har både Max och Mc Donalds att konkurrera med och då kanske det inte räcker med min klassiker?

Det må väl vara hänt, men jag kommer aldrig att äta en hamburgare där, inte så länge det finns kokt med mos, rostad lök och räksallad, möjligen att jag kan sträcka mig till en tunnbrödsrulle.

Jag skulle till Hallsberg i ett ärende, tänkte att jag kunde kolla om kompisarna i Åsbro var hemma, när jag ändå var så nära.
E brukar säga: "Det är lika långt från Örebro till Åsbro, som från Åsbro till Örebro och ändå är det så få som kommer åt det här hållet."  Jag tillhör dem som insett detta och åker dit när jag har möjlighet. Så trevliga kompisar ska man vårda väl!

Fika!

Det var nästa tanke. E och jag hade visserligen bestämt oss för en sundare linje, så att vi kunde få användning för hela vår garderob framöver, men är man en svag, karaktärslös människa så är man. Åtminstone ibland, det är vi i alla fall och det vet vi om och inget vi hymlar med.

Jag sms:ade, de var hemma, jag sms:ade igen att jag skulle ta vägen förbi Sveas (konditori/café i Kumla) och köpa med mig något. Tänk, hon hade inget, INGET emot det!

Jag kan lugnt säga att vi blev väldigt nöjda alla tre över avvikelsen från den smala vägen!

Jag fick t o m vara med och testa den nya dubbelbryggaren som vi sånär förlorat förståndet för veckan innan. Då, vid inköpstillfället, när vi inte hittade ut från det eländigt gigantiska Net on Net, som hade noll antal pilar som visade riktiningen ut! (Eller så såg vi dem inte för allt annat som var därinne).






Ska vi ta och glänta på locket och se vad det blev för kalorisnåla "historier"?


Eller ska jag låta bli att erkänna våra svagheter??????


Eller..... det kanske inte är någon ide efter allt annat jag visat här på bloggen?


Det här blev mitt förstahandsval. Smarrigt värre!


Vi placerade dem på det nya, oanvända fågelbadet, men där blev de inte så värst länge. Skådebröd var det absolut inte fråga om.




 Alla nöjda kan jag intyga.

Har hon gått och dränkt sig?

Nej då, det är bara vi som har en liten tvåmanskräftfest på uterummet.

Jag som har svårt för kladdiga fingrar och rinnande spad, om än väldigt gott sådant, hade låtit kräftorna ligga i durkslag innan vi skulle äta.

Vilken HIMLA tur att jag inte hällt bort spadet. Kärestan ville ha sin andel av kräftorna riktigt dränkta. Då blev lösningen så där.

GOTT var det och visst ser läckerheterna på bordet läskande ut?



Varmt som en tropisk natt, följaktligen blev vi sittande på uterummet till väldigt sent. Nu först startade jag datorn och ser till min häpnad att det redan är söndag.

Hur det kan bli!

Dags att bli lite intellektuell och läsa bok istället för att sitta på uterummet och dega! Sova kan vara ett annat alternativ, men jag vet inte......... boken lockar mer än sömnen!

Lite på begäran kommer här en bild på det tredje äppelträdet i "vår" trädgård i Hamburgsund. Det var överfullt med äpplen i det och det såg ut att må väldigt bra!

Jag berättade för mina Barcakompisar igår hur jag kraschade med hängmattan och 1/4-del av trädet brakade ner pga att det var ruttet.

Tredje trädet var det dock aldrig tal om att vi skulle använda. Det såg ut så här.



Ett par närbilder på stammen, så är det lättare att föstå varför.




Då hade jag garanterat ALDRIG ens övervägt att ligga i hängmattan!