Glömde
Härligt att ha dessa i köksfönstret, hon hade tre till i det andra fönstret och varför tog jag ingen bild på dem? Sånt undrar jag alltid efteråt! Det är som det är!
Den i mitten är ingen vanlig vit, det är en ovanlig vit - jättefin!
Den högra är nån slags rosenknoppspella och den vänstra en äggskals!
Datorfritt
I skolan har vi en elev med autism, som frågar om han får ha datorfritt. Han menar att han då har rast och får göra vad han vill på sin dator (=spela spel o dyl.)
När jag har datorfritt, som jag hade igår, betyder det att mitt hatobjekt Comhem krånglar och att jag inte har någon internetuppkoppling hur jag är beter mig. Inte ens min käre själsbroder J kunde hjälpa mig ut på nätet igår.
Jag är verkligen inte ett dugg förtjust i Comhem!!!!!!! Det var väldigt fint uttryckt av mig, inombords säger jag andra ord - censur!
Nu kan jag äntligen skriva om häromdagen!
Efter jobbet "häromdagen" åkte jag till min kompis E i Åsbro, vi som hade en egen liten muffinsbuffé hemma hos mig för några dagar sen. Nu hade hon frestat med äppelpaj och med tanke på hur trevligt vi har, och nu dessutom med en väntande äppelpaj, var det inte svårt att tacka ja.
Vi drog ut en sväng i Åsbro, för hon skulle visa mig några intressanta blommor, men innan vi kom dit dök nästa nostalgimack upp. Koppartrans denna gång. Vilken tur att jag hade kameran med mig för blomsterfotografering.
Där vid den gamla förbudskylten gällande parkering står en liten Bambino.
Jag minns dem sen jag var barn, grannpojken Börje cyklade omkring på en sån och inte en enda unge fick prova den. Han var otroligt egennyttig den gossen kommer jag ihåg. Inte en leksaksbil lånade han ut och inte sin Bambino. Han hade en hel väska full med Dinky Toys bilar, dem tömde han ut i sandlådan och där satt han och lekte för sig själv, vilket var ganska självklart med den inställningen.
Jag vet inte om jag ska gissa bilmärket..... men skyltarna på sidan av huset ger också upphov till nostalgiska minnen.
Anglia kanske, särbon som kan alla bilar ligger nere i soffan med näsan i en gammal Tfa, så jag kan inte fråga. Han kommer förmodligen att få sig ett gott skratt, eller så blir han imponerad av mina kunskaper (vilket jag inte tror på själv).
När vi tittat en stund åkte vi till det mål vi egentligen hade - blommorna. De däremot gissar jag är någon sorts kalla och det känner jag mig ganska säker på, men jag har aldrig sett något liknande förut.
Det var massor och de växte bredvid en liten bäck, det var ganska blött runtom dem.
Är det någon som vet?
Diverse fröjder
Jag kan inte minnas att det växte såna i Västerbotten när jag bodde där, men jag vet inte det heller.
Jag vet i alla fall hur det ser ut, för jag fotograferade fägringen häromdagen, när det blommande som värst och det är så otroligt fint att det är en sann fröjd att titta ut genom fönstret.
Sen hade jag och kompisen E en alldeles egen liten muffinsbuffé häromdagen (innan "slottshelgen").
Eftersom ingen av oss spelar i den magraste divisionen delade vi dessa tre mitt itu och åt hälften var av varje. Det blev över ganska många efter vårt födelsedagsfirande och inte stör det mig att jag har en massa gott i frysen som jag kan ta fram vid såna här tillfällen. Det störde inte henne heller!
Det hela slutade i alla fall med att nu är jag utnämnd till muffinskonsult och har redan fått mitt första uppdrag.
Vi ska träffas nån dag hemma hos henne nån dag och baka massor med muffins under mitt överinseende och mina visa råd. Det tycker jag ska bli kul!
Vi satt länge och drack te, åt muffins och pratade och sånt är också en sann fröjd.
Goda vänner ska man vara rädd om och E är en av de bästa!
Hem från "Slottet"
Söndag 10 maj
Efter ännu en riktig frukostfrossa gick vi till vår jaktvilla, packade ihop allt och återvände till slottet för att checka ut.
Idag var det en annan kvinna som satt bakom disken. När jag sagt mitt namn och hon kollat sina listor konstaterade hon surt, att vi inte ätit någonting alls på slottet. "Nej," bekräftade jag och betalde den av Bjertorp och Coop överenskomna summan för en hotellweekend, 1398 tror jag det var totalt.
Fyra damer checkade ut före oss från sin weekend och de hade uppenbarligen både ätit och druckit. Deras summor låg mellan ungefär 4100 och 4300 per person. Undra på att vi inte belönades med ett enda leende. Charmoffensiven var över!
Jag gick runt lite i rummen därnere och tog några bilder av finheterna i salongerna på bottenplan.
Det här är en liten loge, förmodligen har det varit en teater i rummet, det skulle ju alla slott ha förr.
Vi dristade oss till att köra upp bilen till entren när vi skulle checka ut, det var tillåtet när man kom, så vi ansåg att det omvända också gällde.
Grindstugan, där man granskades förr, innan man släpptes in.
Tänk om vi hade inkvarterats där!
Ingen ide att försöka ta sig in olovandes.
Förutom murarna omgavs ägorna av den här förfärliga granhäcken. 
Vi fortsatte på småvägar, jag läste karta och bad att vi skulle åka runt Hornborgasjön. Särbon är sällan omöjlig, så vi kom dit så småningom. 
Nu var förstås värsta ruschen över, men nog fick vi se ganska många tranor och många andra fåglar, genom kikaren som vi så klokt tagit med oss.
Hit vill vi nästa vår!
Ute på parkeringen kunde man tolka det som att det fanns ett fikabord för handikappade.
Det var kanske inte helt genomtänkt med den placeringen?
Vi fortsatte norrut och nästa intressanta stopp blev Gudhems klosterruin.
Man fick gå ner i källaren och då måste jag göra det!
Det var mest bara mörkt!
Det blåste rejält däruppe på höjden där klostret varit placerat. Vi gick omkring ett tag, tittade, läste på skyltar och spekulerade om hur de haft det på 1100-talet då klostret grundades. Ett nunnekloster var det.
Bakom klostret nere vid muren hittade vi något som berörde oss illa. Vi tror att det var en avstjälpningsplats för gamla gravstenar. Man får ju hoppas att det inte finns några anhöriga kvar när deras stenar bara dumpats så här.
Vidare hemåt, fortsatte på småvägarna och körde ganska långsamt. Då har man chansen att upptäcka lite av varje.
Plötsligt upptäckte särbon något som inte hörde till det naturliga i naturen. Något rödmålat mitt på ett stenröse.
Vi krypkörde och fick syn på mer och mer träskulpturer därinne bland träden. När vi kom fram till en avfart låg där ett hus och på verandan satt två män och drack kaffe. Jag stegade fram och frågade om det var de som låg bakom allt vi sett och då medgav den ene av dem, att det var han.
Vi fick gärna titta, han var ändå lite halvgalen hävdade han, allt han skapat bara kom ur honom. Jag replikerade med att det passade bra, för vi var kvartsgalna. Det gav upphov till ett stort, gott skratt från honom och ett: "VAR SÅ GOD, bara titta ni!"
Här kommer ett urval. Det fanns massor!
En "kanon"
Bredvid den här skylten fanns en vävstolsmodell mitt i grönskan.
På det här förskeppet hänger ett vindur, till skillnad mot solur som folk har
i sina trädgårdar och klockor som slår.
Vinduret är en koskälla från Småland, som plingar när vinden blåser. 
Här tar jag igen mig på en utsågad liten tron mitt i alltihopa
Vi hann även med en loppis och ett B-fika på macken i Hova, till skillnad mot allt gott vi stoppat i oss på diverse cafeér.
Efter det ökade vi farten till det som stod på skyltarna. Vi insåg att vi varit på hemväg i över 5 timmar och att det började dra ihop sig till middagstid.
Slottsweekend del 2
Sängkomforten var bra i vår s.k. jaktvilla. Vi har en fin utsikt över slottet från vårt stora, tredelade fönster och bortsett från vår känsla av förvisning, kändes det mesta bra när vi vaknade. Vi hade t o m Lisa Syrén med oss. Därav kan man räkna ut att vi inte var uppe före 8.00, (eller är det så att hon börjar redan kl. 7.00 numera?)
Efter dusch och övriga morgonrutiner stegade vi upp till slottet för att inta vår frukost. Den var helt godkänd. Får jag bara äggröra och bacon, delar jag ut betyget godkänd direkt.
Särbon gick på omedelbar upptäcksfärd bland köttsmörgåsmaten och hittade både lufttorkad skinka och en fantastisk lammkorv som hette Bitterne Lamm.
"Dagobertmacka" brukar jag kalla dem när de ser ut så här!
Vi satt länge och åt och så mycket som vi proppade in, räcker det till tre normala vardagsfrukostar. Mätta och nöjda gick vi till "Jakttoaletten" och borstade tänderna innan vi drog ut på böggda.
Första delmål var Önum, där skulle en stor loppis gå av stapeln, tre lördagar i rad och efter lite kringelkrokar kom vi fram till en lada. Där var det bara ett par till förutom oss, samt mannen som sålde.
VAD MYCKET GREJER! Jag hittade tre fina, tunna glas, med slipade blomrankor á 5 kronor. Bra att ha, för fina att lämna kvar och kanske något att ge vidare till någon. Det får vi se.
Sen får jag syn på min käre man och vad står han och håller i ??????????????
En pendel till en klocka och han ser lätt förvirrad ut, innan han på bordet nedanför upptäcker den fulaste klocka jag hittills sett.
Jag ilar fram och frågar lätt orolig, om han ska köpa den, men han är inte riktigt närvarande. Han håller den dessutom upp och ner, för alla lösa delar var bortplockade, så det var inte lätt att se hur helheten skulle se ut.
Jag frågar igen, han svarar då, att han inte riktigt vet vad det är. Jag som är skarpögd tilttar från rätt håll och ser att det står GB i en liten ring. Visserligen syntes det väldigt svagt, men förvisso stod det GB.
Det är hans nya passion - Gustav Becker.
Nu duger inte Junghans längre, det ska vara Gustav Becker - gräddan av grädde i hans klockvärld. Jag får snabbt fram hans läsglasögon som jag härbärgerar i min väska och han kluckar förnöjt när han inser att jag läst rätt.
40 kronor kostade den, vad ska man säga?
Tror ni han köpte den?
Sen gör jag lite mer fynd, det mesta kostade 5 kronor, men jag köpte lite "dyrare" saker också. Två fina, oanvända teburkar á 10 kronor, en 50-tals väggupphängare för blommor som var i skick som ny, även den för 10 kronor och sen två Ittala ljusstakar för sammanlagt 50 kronor.
Det var vad jag kallar en fyndloppis. Vi drog vidare och satt och lyssnade till det invanda ljudet av en klocka som färdas i bil och plingar lite när det guppar.
Vi hade bestämt att vi i möjligste mån skulle hålla oss på småvägar och när vi kom in i Vedum (om jag minns rätt), står där en helfräsch Shellmack framför oss. Den såg ut att ha öppnats för en vecka sen, men den sortens Shellmack finns bara i nostalgivärlden numera. Vi var naturligtvis tvungna att stanna och kolla.
Jag förföll i gamla minnen framför mopedtappen. Hur många gånger har jag inte stått framför en sån och funderat över om jag haft råd att tanka för mer än en krona.
Man stoppade i sin krona, pumpade fram och tillbaka ett antal gånger på spaken vid sidan och sen kunde man pytsa i sin betalda ranson i moppen. Behändigt måste jag säga.
När man kikade in genom fönstret hängde dåtidens så vanliga pinup-kalender på väggen.
Bensinpriset var rena önskedrömmen, synd att vi inte kunde tanka fullt!
Vi åkte vidare och kom till Bitterna, där någonstans skulle "Bitterna Lamm" ligga. Vi var på jakt efter den goda lammkorven vi smakat till frukost.
Vädret var ömsom sol, ömsom spöregn och mitt i värsta skuren kom vi fram till deras gårdsbutik och kunde köpa oss några bitar av just den korven vi fått till frukost.
Jag köpte även lite rökt, torkat lammkött, det verkade intressant. Jag antar att mina ätteläggar förväntar sig att jag delar med mig och det ska jag göra har jag tänkt.
Sen skulle vi till Falbygdens ost i Falköping. Vi frågade lamm-mannen om vägen dit och då började han prata om Sivan. Hon sålde vällagrade ostar i en vagn på torget i Vara och det var bra mycket bättre enligt honom. Vi tänkte kolla in båda försäljningarna, för ost gillar vi. Tackade för oss och susade vidare på småvägar ner mot ostriket.
På något sätt missförstod vi honom, för när vi passerade en skylt strax innan Falköping, där det stod gårdsmejeri, vände vi bilen och åkte in. Vi kom till "Påverås Gårdsmejeri", det påminde väldigt mycket om min favoritostbutik i Granhammar - Ostbiten. Det sa jag också till mejerskan och då visade det sig, att hon sålt sina fjällnära kor till just Karin i Granhammar.
Hon Sivan, såg vi inte en skymt av, men vi fick reda på att hon köper upp vanliga ostar och långlagrar dem innan hon säljer dem vidare på torget i Vara.
Vi inhandlade ett antal ostar och bestämde medan vi stod där, att det fick bli vårt gourmetmål i Jaktvillan ikväll. Man kan alltid titta på de hungriga i Robinson och äta lite kittost och kraftfull grönmögelost, medan de krakarna äter lite kokosnötter.
Sen blev det raka motsatsen när vi klev in på Falbygdens ost. Storskaligt och industriellt förpackat. En del precis lika dyrt som i butiken hemma, men annat till betydligt lägre priser. Så kom det sig att vi köpte varsin kasse där också.
Jag ser fram emot att avnjuta en Cheddar Single Malt, eller vad det stod på etiketten och Maasdamer. Särbon köpte ett antal starka, magra, grynpipiga ostar - Präst och Brännvinsost tror jag. Vi fick med några Gorgonzolor också, ett par Pecorino och en St Agur och lite annat gott, samt en julklapp till min kära "syster" i Umeå.
In till Falköping. Är det stället som Gud glömde? Eller hamnade vi bara så helt fel?
Jag såg ingenting som kittlade min upptäckariver. Vi hade tänkt fika, hittade två cafeér som just skulle stänga, klockan hade hunnit bli 13.55. Sen kom vi till ett som höll öppet ända till 15.00 och det berodde nog mest på att det var ett kombinerat café och matställe.
Vi beställde kaffe, bulle och jordgubbscheesecake. De som känner oss vet vem som skulle ha bullen. Kaffet jag valde idag var espresso med varm mjölk skummat på toppen. Jättegott!
Efter fikat gick vi en promenad på stan, men det var ganska intetsägande. Vi vet dock inte om vi missade en massa finheter som vi inte visste fanns.
Nu kände vi att vi kunde börja leta oss hemåt och det var fortfarande småvägar som gällde. Lite fel körde vi och det berodde inte på mig. Även mannen med stenkoll på riktning och vägval kan missa lite ibland.
Vi skulle åka genom Floby, för dit och därifrån var det riktiga små krokvägar och nog är det, det allra roligaste om man inte har bråttom.
Där i Floby köpte jag mitt livs hittills dyraste päron till vår ostbricka ikväll. 4 små skruttconferencepäron för 39.94. Det är inte klokt ! ! ! !
Efter ett tag kom vi till en riktigt gammal stuga. Det var en ryggåsstuga, där skogsarbetaren Anders Andreasson Lundal, född 6/ 5 1805 iÖrslösa hade varit första ägaren.
Stugan hörde nu till Valeberg-Ryds Hembygdsgård.
Där klev vi omkring ett tag och kände historiens vingslag.
Mitt hem var så ringa,
dess dörr var så låg,
men allrig en kärare
boning jag såg
jag ärvde vid fädernehärden
Dikten var skriven och satt på en lapp på huset, där man också kunde läsa vilka som bott där från början.
Sen kom en ny störtskur och med den störtade vi också in i bilen och åkte "hem till vår villa".
Det blev raka vägen in i slottet för en Afternoon Tea och till min stora fröjd och lycka stod där en skål lemoncurd bredvid hallonsylten. Korgen var full av varma scones och lediga platser fanns vid det stora panoramafönstret med utsikt över slottsträdgården. Även vi proletärer fick oss en skymt av den fina världen.
Jag tror jag skulle överleva ganska länge på lemoncurd-diet.
Tänk er varma scones, lite grädde och massor med curd..........MMMMMM!
Vi satt länge och fikade, läste tidningar och bara slappade. Särbon tog seden dit man kommer och läste Dagens Industri, fast när jag frågade om han tyckte om den, läste han den enbart för att det var den enda tidning som var ledig just då. Sen blev det Skaraborgs tidning och tänk, just idag fanns en artikel om Shellmacken i Vedum.
Nu har vi dragit oss tillbaka till vårt rum, ostarna ligger och krämar till sig, särbon ligger och krumsar (=sover/vilar och mår gott under filten) och jag ska skölja päron och inventera dagens inköp.
Imorgon äter vi frukost i slottsmatsalen för andra och sista gången i livet. Hit återvänder vi aldrig, även om vi blivit trevligt bemötta både igår och idag. Slott är nog ingenting för oss, det duger gott med ett vanligt 4-stjärning hotell någonstans i Sverige (fniss)! ! !
Hotellhelg på Bjertorps slott 8 - 10 maj
Fredag 8 maj!
Så har vi då degraderats till de fattiga släktingarna från landet, som gynnar kooperationen och inte riktigt platsar i de fina salongerna.
Vi brukar åka och bo på hotell åtminstone en gång om året, bara för att göra något annat och koppla av. Då nyttjar vi alltid Coop-checken och vi har haft några riktiga höjdarhelger, bl a Blommenhof i Nyköping.
Nu hade vi tänkt oss att toppa med ett slott, närmare bestämt Bjertorps slott utanför Kvänum. Det ligger mitt i "böggda", dvs särbons favoritställe för tillfället, när han läser sina kära böcker av Dan Korn och vistas mentalt därnere i Västergötland så gott som hela tiden.
Vi åkte från Örebro vid 13-tiden. Det småregnade mest hela vägen, men vi tog det lugnt. Vi var in i Mariestad och fikade på ett trevligt ställe - Lundstedts konditori - med mycket goda saker att välja på.
Sådana här rutor satt överst i vartenda fönster.
Här är våra val, mitt var godast tyckte jag!
På slutet var det småvägar och det gillar vi. Vi satt och kollade efter "böggda" mest hela tiden, men vi får nog ge oss in på betydligt mindre vägar om vi ska hitta någon rest efter Olov i Ljungås eller Astrid i Röret.
Däremot kom vi fram till slottet. 
Det var inte så slottslikt, men det kändes lite häftigt att vi skulle bo på något av alla de fina rummen, där inget är det andra likt och samtliga varsamt nyrenoverade.
Vägen in var pampig, med en lång allé, men skylten på grinden hade sett lite bättre dagar, än när vi anlände.
Vi parkerade och släpade med oss allt vi hade i bilen. Dörren var så stor och tung att jag fick lov att ställa ifrån mig väskan för att kunna öppna.
Det första som mötte oss var en uppstoppad, luggsliten björn, som stod och höll i en gästbok.
Vi letade oss till receptionen som var tom, men ganska snart kom en trevlig dam och tog emot oss.
VAD HÄNDER?
Hon nästan kuttrar, talar vänligt till oss och är så trevlig och säger: Jaha, ni har en sån där Coop-check, få se nu........... ni ska bo i Jaktvillan.
Mina tankar surrar som den värsta bikupan. Vad då Jaktvillan, det namnet har jag inte stött på när jag läst om slottet på internet, vad är detta?
Jag får mål i mun och frågar. Jo, det är ett hus ute på gården och där har vi fått ett STORT, FINT rum och ack och oh vad fint det är och hur underbart vi ska få det därute.
Hon förklarar att hela slottet är fullt, men det är så otroligt, fantastiskt där vi ska bo osv osv osv. SUCK!
Vi tar emot vår nyckel, tar bilen från slottsparkeringen och åker ner till en gul tvåvånings träkåk som heter Jaktvillan. 
Vi har fått en nyckel som passar till både ytterdörren och vårt rum, nummer 128 och visst var det helt okej, men vi hade faktiskt tänkt att bo på ett slott i två nätter.
Vi kollade runt, särbon tyckte att det var som vilket vandrarhem som helst, bortsett från vårt rum. Gemensamt kök där man kunde koka te och kaffe och även använda kylskåpet som stod där, för på rummet fanns inget.
På baksidan fanns "rökrutan" och där var det inte undanstädat på ett tag.
Varning till alla småbarnsföräldrar som har nyfikna barn med små plockande fingrar!
Fönstret ovanför ytterdörren i "vår" Jaktvilla, var inte heller så fräscht!
Vi hade blivit lovade att de skulle vänta med att ta bort sconsen mm som stod framme för alla gäster, så att vi skulle få lite välkomstfika.
När vi kom tillbaka till slottet, mötte hon oss och undrade om vi var nöjda, vilket jag förnekade. Jag förklarade att vi faktiskt hade förväntat oss att få en slottshelg, men se, det hade vi inte alls bokat och det måste vi förstå, att så billigt som vi bodde, var Jaktvillan vårt enda alternativ. De andra rummen lät sig hyras ut hur lätt som helst, utan Coop-checkar.
Jag talade om, att ingenstans kunde man läsa att sådana snyltare som vi (fast, jag uttryckte mig lite mer vårdat, jag var ju bevars på ett slott), skulle placeras i nån f.d. tjänstebostad som snofsats upp och då medgav hon att annonseringen var både dålig och felaktig.
Vi samtalade en stund och hon förstod att vi var besvikna och blev riktigt trevlig mot oss.
Raskt ordnade hon så att vi fick nybakta scones, när vi sen tog vår svenska variant på "Cream tea"", som inte saknade något mer än russinen i sconsen, kom hon ilande med en skål lemon curd till mig. Det hade undsluppit mig att jag nyss varit i England och njutit av ett par utsökta "cream teas".
Den lemoncurden var superb och det visade sig, att deras kock var engelsman och curdreceptet var hans mammas.
Jag lyckades sleva i mig hela skålen, det var inte alls svårt!
Nu bor vi i Jaktvillan, som har två hjorthorn nere i hallen - därav namnet antar jag. De har väl hängt dit dem för att kunna namnge det gamla trähuset. Rummet och sängarna är bra, badrummet riktigt fint, om än det saknar ventilation, men slottskänslan är ungefär 200 meter bort.
Så var det med det och med oss som förväntat oss att ligga innanför stenväggarna i natt och känna oss lite förmer än normalt, när vi kryper ner i våra sängar därhemma.
Kontinental marknad
Förutom Stadsparken med magnolior, Wadköping och bokhandeln, hann vi även med att besöka den kontinentala marknaden som slagit upp sina försäljningsstånd på Stortorget i Örebro. Jag hade läst om det i tidningen, men på något mycket märkligt sätt glömt bort det.
Tänk vilken rolig överraskning när vi kom gående genom stan och hela torget sjöd av liv och lust och en massa fröjder radade upp sig för mina ögon.
Det var massor av språk som talades och liv och rörelse, till skillnad från våra vanliga marknader. Försäljare som hojtade att man skulle komma och smaka på deras goda ostar och var det inte så att lilla damen behöver en ny temugg?
Mina ögon trängde nästan ut när jag fick syn på det engelska curdståndet. (Hoppsan, vad det ordet lät fräckt då!)
Nå, jag gillar ju ord, så det får väl stå där och här kommer bilden så blir det inga missförstånd.
Man fick smaka på allt som fanns och jag var av någon underlig anledning tvungen att smaka tre gånger på lemon/limecurd och två på ren lemoncurd, innan jag kunde bestämma mig för vad jag ville ha.
Jag smakade på en massa annat gott också, men nöjde mig med en burk av det godaste jag vet - lemon curd!
Porslinet var också engelskt och de huserade bredvid varandra.
Jag tycker det är läckert med alla blommor och färger, men man kanske tröttnar på sikt?
Denna gång kunde jag avhålla mig från att köpa minsta lilla äggkopp. Jag tror särbon är en återhållande kraft för min del och det är ganska bra. Sen gör jag som jag vill ändå, om jag absolut inte kan stå emot, men jag är i alla fall mottaglig för argument.
När vi kom till de franska korvarna fick jag ett nytt fnissanfall.
På skylten står det faktiskt: Har du din torr korv???
När vi kom till "Italien", rann snålvattnet när jag förnam smaken av lufttorkad skinka i munnen.
Nästa anhalt var den engelska fudgen och annat sött ,sliskigt gott.
Efter detta överflöd hamnade vi åter i "Frankrike", men nu bland en massa undergörande tvålar.
Särbon gillar att duscha med goda tvålar, de ska vara feta och lukta lagom starkt och samtidigt fräscht.
Det som nästan aldrig händer när vi är på såna här begivenheter hände dock denna dag.
Han handlade för dubbelt så mycket som jag. Min curd kostade 50, han köpte två tvålar 100 kronor!
Igår
Det gick inte att komma ut på internet och jag fick ringa min själsbroder J och be honom kolla upp det hela. Jodå, det var någon avgrävd kabel el dyl och ingen information om hur länge det kunde förväntas ta innan man fick kontakt med yttre rymden igen, eller om det möjligen är inre?
Jag har förgäves försökt få mitt bredband via Telia, som jag hade när jag bodde i Umeå.
När jag nyss flyttat hit anmälde jag till Telia att jag ville ha det, det skulle ta cirka 3 veckor och vad jag väntade......
3 veckor gick, inget hände, 4 likaså, sen började mitt tålamod tryta, så i slutet av 5.te veckan ringde jag och kollade vart mitt bredband tagit vägen. Svar: NÄÄÄÄÄÄ, det går inte att installera hos dig, du bor i ett Comhem-hus.
Jag gillar inte att bara fösas in i något jag inte valt aktivt, utan gjorde så klart motstånd och gick vidare för att få Telia.
Efter mycket dividerande och diverse palaver hit och dit visade det sig att om jag kunde övertyga min granne att också välja Telia, kunde de möjligen gå in i kabeln (nu blev det för tekniskt för mig) och ordna så vi två fick det.
Inte utan min granne alltså!
Där föll det!
Så, nu är jag Comhem-kund när det gäller TV och bredband. Telefonen har jag på Telia, har alltid haft och kommer alltid att ha!
Ingen chans till bloggning igår med andra ord. Det var bara det jag ville ha sagt!
Fortsättning på allt vi gjorde 1 maj
När vi frossat färdigt i magnoliorna vände jag blicken åt lite andra håll och blev genast fascinerad av träden runt omkring mig.
"Kolla, vilka formationer," sa jag entusiastisk. Särbon tyckte de var fula efter att ha blivit helt uppfylld av sinnlighet från magnoliorna.
Han bara ÄLSKAR att lukta på blommor, han står där som tjuren Ferdinand och ser ut att vara helt avstängd från yttervärlden.
I viss mån kan jag förstå att hans estetiska sinne inte tilltalades av det jag hojtade om.
Sen tittade jag åt andra hållet och där var det ännu knotigare. Jag gillar det!!!!
Under det första trädet finns en härlig staty av en kvinna som går balansgång, mitt ute i vattnet. Balansgång är en konst jag inte behärskar, inte ett dugg.
Jag kan snubbla på ingenting, var som helst och när vi skulle gå på bom i skolan kom jag inte ens upp, innan jag föll ner igen. Hopplöst fall!
Längst bort i porlet satt en liten pilfink och duschade av hjärtans lust.
Än en gång saknade jag en kamera med teleobjektiv. Jag känner att den närmar sig. Jag vill fotografera mera!
Tror inte att den lille vattenälskaren syns på bilden, men han sitter till vänster om vattnet, i hörnet, .
Vi gick mot bilen, passerade den stora blomsterplanteringen. Där är det vackert hela sommaren, med olika sorters blommor, för tillfället är det penseér.
Stadsparken utsågs faktiskt till Sveriges vackraste park 2004 och det namnet tycker jag nog den gör skäl för fortfarande.
Den byggs ut och förnyas hela tiden, här är en liten bäck som funnits ett tag och som alltid lockar barn att plaska, leka, sjösätta pinnar osv.
Nyaste anläggningen är en Rhododendronplantering vid en annan konstgjord vattensamling. Den är ganska ny och jag har inte sett den i full blom än.
Sist det viktigaste, i alla fall om man är barn.
Promenad över stan
När man bara flanerar utan stress blir det en del skyltfönstertittande och jag slogs av vilken uppdelning det blivit på de olika gatorna, trots att de sitter ihop.
Centrum, med alla de kända butikerna är på Drottninggatan. På Storgatan finns det lite mer udda namn som t ex Ali Baba, Rättvis handel, Jerusalem osv. Mitt i ligger också Bergslagens Bok som är en väldigt trevlig bokaffär med bra priser. Jag stannar alltid och kollar deras skyltfönster när jag går förbi och så även denna gång. Då hör jag särbon utbrista:
- Tittta, där är Olov i Ljungås!"
Jag tittar mig omkring och undrar under ett par sekunder vad han menar, sen fortsätter han:
- " Jag känner igen hans fötter".
I skyltfönstret ligger bl a dessa böcker.
Det är alltså boken av Dan Korn "Där vägen börjar", som på framsidan har Olovs ben och fötter.
Dessa två böcker och ett antal till av Dan Korn har särbon slukat med stort intresse under det senaste året.
Dan är från Göteborg och under 80- och 90-talet först cyklade han, sen åkte bil, runt i Västergötland mm och besökte människor som levde lite utanför det hetsiga, moderna livet. Som tog dagen som den kom och levde som de alltid gjort på sina gårdar.
Dessa böcker är mycket intressanta och ger oss ett helt annat perspektiv på livet. De påminner om "De ovanliga", men Dan skrev sina mycket tidigare.
Magnoliafrossa
"Ska vi dricka kaffe innan vi åker," undrade särbon?
"Nej," sa jag, "för jag tänkte bjuda dig på fika i Wadköping. "
Sagt och gjort, vi for till Wadköping, parkerade bilen och gick direkt till cafeét.
Inte så lätt att bestämma sig när det finns så mycket gott.
Mackorna ratade vi, dels hade vi ätit sen frukost, dels hade kärestan lovat att bjuda mig på mat på lokal efter att vi hade lyssnat på Jan Eliasson på Olof Palmes torg. Han var första maj-talare i Örebro igår.
Hur det nu var blev det lite beslutsångest och jag kunde efter svår vånda ta en havrekaka med marängtäcke, det är de fyrkantiga på fatet på fot. (Smarriga).
Mannen hade det värre, han vill alltid ha kanelbulle och hur roligt är det, kläcker jag ur mig varje gång. Då passade han på att ta ett vaniljhjärta också.
"En kaffe och en cappucino också , tack," (än en gång hör jag mig själv beställa kaffe - cappucinon var min).
127 kronor säger flickan bakom disken, något som jag ifrågasatte. Hon tittade på kvittot under 3 sekunder och säger lite näbbigt: "Jo, det stämmer, 3 konoditori och 2 kaffe, 127 kronor." Jag betalar, tar emot kvittot och går ut.
När jag satt mig ner granskar jag detsamma och ser att hon slagit in 22 kronor för mycket. Går in igen och påpekar detta, varpå hon också granskar kvittot, bekräftar och säger:
"Jaha, det blev ett konditori för mycket." Hon ger mig 22 kronor och vänder sig till nästa kund.
Jag som är fostrad säger :
"Tack, en ursäkt hade kanske varit på sin plats." Jag blir helt ignorerad och jag är inte ett dugg förvånad.
Detta har inget med magnoliafrossan att göra, bara en liten notis hur det kan vara. Det smakade gott, men jag kan höra min salige fader muttra över hur slappt det är numera och det är inte utan att jag tänker att jag nog blir likadan fram på ålderns höst.
Det är fint i Wadköping!
När vi fikat gick vi mot magnoliorna! Orden räcker inte till! Titta och njut!
Det finns mer från gårdagen, men det får jag spara på. Veckan som kommer ger nog inte så mycket, men då har jag lite kvar att skriva om!
En del magnolior var inte bara vackra, de doftade himmelskt också!
Valborg
Vi var bjudna till ett par kompisar för att fira Valborg med dem och i det ingick en hel massa fröjder!
För det första deras trevliga sällskap för oss båda.
Sedan var det utlovat surströmming, vilket är en höjdare för min del. Särbon skulle få tomatsill, medan vi andra tre skulle frossa i denna utsökta delikatess. Jag kände mig alldeles darrig vid tanken på att sätta tänderna i en klämma och känna den ljuvliga smaken. (Jag fuskar lite, jag gör bara en halv klämma, annars blir det så mycket mättande bröd att jag kanske inte orkar pressa in så mycket strömming som jag önskar).
För att skona den icke-ätande hade de ordnat lite luktavledande manövrer och för säkerhets skull placerat hela arrangemanget ute på balkongen.
Nästa fröjdhöjdare: Våra vänner bor nästan högst upp i ett hus vid Järntorget. Där har man en helt perfekt utsikt över slottet där valborgsfirandet går av stapeln varje år med sång, tal och musik. Dessutom brasa på en flotte ute i vattnet och ett häftigt fyrverkeri.
Här har det inte satt igång än.
Men här har folk strömmat till och än mer blev det längre fram.
Något annat fröjdefullt var att få smaka nässelsoppa, som var förrätten.
Det var premiär för både mig och särbon och vi fick genast en ny favoriträtt båda två. Nu blir det till att ge sig ut i naturen och försöka plocka sig lite toppskott och tillreda. Tur vi har en konsult, både vad det gäller förberedelse av ogräset och tillredning av detsamma. Mycket gott!
Mitt i surisätandet började firandet där utanför och vi sprang lite fram och tillbaka för att kunna, både äta och även vara med och titta, lyssna, samt sjunga tillsammans med studentsångarna och den stora kören. Det var härligt! (=fröjdefullt även det, men det blir lite tjatigt med samma ord hela tiden).
Här har bågskyttarna just fyrat av sina brinnande pilar mot flotten ute i Svartån och brasan är tänd!
Särbon hade en alldeles egen liten fröjd, för värdfolket har en gammal Moraklocka som inte velat fungera på ett bra tag. 
NEJ, HAN KÖPTE DEN INTE, DEN VAR INTE TILL SALU ! ! ! !
Däremot hittade vi honom därute i hallen några gånger under kvällen, med huvudet instoppat i fodralet och med en klurig min i ansiktet. Sen grejade (hans favorituttryck) han lite och tänk ................. den satte igång ! Jag borde inte vara förvånad, men den hade inte gått på länge, så jag trodde nog inte han skulle lyckas.
När alla sånger var sjungna och vi ätit tomt i burken började fyrverkeriet. Jag älskar det, även om det är helt bortkastade pengar och man inte borde och allt det där.
Jag tog en massa bilder rakt upp i himlen och här kommer ett litet urval av det som fastnade.
Kvällen fortsatte i njutandets tecken och vi fick glass med varm hjortronsylt. En massa prat senare blev det kaffe och te med utsökta praliner och jag fick en hel kanna Lapsang för mig själv.
Dessutom fick jag lära mig ett nytt, roligt namn på detta rökta te som är så speciellt.
"Korv-te".
Något barn i värdparets närhet hade sagt ungefär så här till sin mamma efter ett besök hos dem: "Kan inte vi också köpa sånt där korvte (då syftande på rökt korv)?"
Tilläggas bör, att när vi tackade för oss ungefär 00.15 gick Moraklockan fortfarande. Nu ska jag maila och fråga hur det är med den idag, samt tacka för en otroligt trevlig och fröjdefull Valborgskväll!
Blomster
Jag tillhör den kategorin som gärna har (och tycker om att få ) blommor och anser inte alls det är bortkastade pengar. De skänker mig jättemycket glädje medan de står där och ger värme inombords också ,med tanke på att de är köpta till mig/oss av någon som tänkt till vad vi skulle tycka om.
Jag som fyllde för 12 dagar sen har fortfarande kvar en liten del av buketten jag fick av Karin, världens bästa granne ni vet?
Nu är buketten liten och söt, förut var den stor och vacker. Då var det hela 10 rosor, nu återstår 3.
Sen kom "syster" Mary med man och förärade oss, eller mig kanske, ett citrusträd. Nu har jag fått instruktioner att det ska stå ute, så idag har det härdats lite på uterummet och nu på eftermiddagen fick det flytta ut på baksidan.
Man lär ska kunna koka marmelad av frukterna, leka bi måste man också göra när det blommar, annars blir det ingen marmeladbas.
Ett par andra nära, goda vänner E och B, även hon en "syster" kom med blommor och presenter, trots att vi bestämt att vi inte ska hålla på med sånt. Sen är det ingen av oss som håller på det.
Jag fick en ranunkel, hur kunde hon veta att jag älskar även dem? Den skulle också stå ute, för att så småningom grävas ner. Den har hamnat på framsidan.
Särbon fick en vacker, vit primula, men den bor inte hos mig.
Min kära svärmor hade också en pampig bukett med sig. Gult som är så fint och liljor som är så vackra! Undrar om jag älskar alla sorters blommor, för jag tycker väldigt, mycket om dessa också. Det är väl inte svårt att förstå?
Slutligen kom bonusbarnen och hade med sig en riktigt ljuv bukett med vad jag tror är lövkoja och margueriter. De doftar himmelskt!
Hos frisören
Tack och lov har jag via en kollega på skolan hittat en pärla till frisör. Hon håller till ute på landet, mellan Örebro och Nora. Järle Klippstuga heter det och hon passar mig perfekt. Hon t o m hackar min lugg som jag vil!
När jag kommer dit känner jag lugnet direkt, det är grusväg sista biten fram och jag som är uppvuxen med det tycker nästan att jag kommer hem.
Öppnar grinden och möts av sonen i kattfamiljen. Han är dubbelt så stor som sin mamma, som denna gång satt under en rhododendron i blomrabatten.
Det finns hundar också i familjen och valpen är lite väl vidlyftig ibland, då kan det vara bra att ha lite grenar mellan sig och den kärleksfulle hundbrodern.
Jag talar katters språk och Bamse (tror jag att han heter) är väldigt social. Ibland ligger han i mitt knä medan jag klipps och då får han slingor kan man säga. Han tittar då upp lite lojt, klipper med ögonen, beordrar med kli och fortsätter njuta och spinna.
Den här gången nöjde vi oss med utomhusgosning, det var alldeles för härligt kattväder för att gå med in och vara trevlig mot kunderna.
Sen finns två som inte visade sig den här gången. En kattsyster och en liten fosterbror som är ute hela nätterna och alltså inte umgås med oss kunder, för när vi kommer sover han inför kommande nattfröjder.
Om jag någonsin kommer att bo så här ska jag ha minst två katter, förmodligen tre!
Varmt
Jag njuter, tro inget annat, jag skulle aldrig drömma om att klaga över värmen efter alla dessa år i Västerbotten där jag frös jämt. Jag trivdes med allt i Umeå, utom breddgraden. Hade stan bara legat härnere hade jag aldrig flyttat.
Det har varit en härlig dag, även om jag tyvärr tillbringat större delen inomhus.
På väg till skolan tog jag mig en titt på den stora magnolian som jag skrivit om tidigare.
OJ, den hade slagit ut under helgen och till och med hunnit tappa några blomblad ner på trottoaren.
På hemvägen var jag på rätt sida trädet och gjorde jag en totalt olaglig parkering, nästan helt uppe på trottoaren för att få ta en bild på hela härligheten.
Doften som mötte mig när jag närmade mig trädet, är tyvärr omöjlig att få med här.
Den får man gissa sig till. Det var ljuvligt och trädet................
...........så otroligt vackert!
Stadsparken så fort som möjligt, där finns många fler. De har en hel liten "magnoliaavdelning" sen ett par, tre år tillbaka.
Söndagkväll och trötta
Vi började strax före 14.00 och höll på lite drygt 4 timmar.
Eftersom vi hade s.k. öppet hus hade vi gjort sån mat som kan vänta på gästerna istället för tvärtom. Vi ordnade en tacobuffé. Det tyckte i synnerhet våra äldsta gäster - svärmor och min kära granne - var extra roligt, för det hade de aldrig ätit förr. De lät sig väl smaka och tyckte det var gott kan jag tala om.
Jag spann vidare på buffétemat och hade ordnat muffinsbuffé istället för tårta till kaffet efteråt.
Jag hade gjort 4 sorter: Hallon& lakrits, (med massor av saltlakritskola) Äpple&kanel, Vit choklad&Smarties och Black&White (choklad med vit och mörk choklad i stora klumpar inuti). Det var också gott.
Ovanligt nog tog jag inte en enda bild av alla muffins uppstaplade med namnskyltar på glasfat på fot. Det såg riktigt maffigt ut, och så här i efterhand kan jag inte förstå att jag inte tänkte på att föreviga det hela.
Nu har vi dragit oss tillbaka hemma hos särbon. Här är inte en kotte som vill oss något. Den enda som visat sig är "den eviga huskatten" och inte ens han är särskilt krävande, med tanke på att han är konstgjord.
Här ligger han och han kan nog bli ganska gammal i gården, om ingen får för sig att ta honom härifrån.
Motorcykelväder
Okej, jag tog hela övervåningen redan igår, så bestämde vi att allt skulle vara färdigt på lördagen, innan vi grenslade hojen. Man är ganska spak efter en halvdag ute på vägarna, på något mysigt café, stopp på natursköna ställen och diverse andra saker som man inte kan förutsäga.
Sagt och gjort, vad händer när man har sovmorgon??????
Jag vaknar 6 som vanligt och är klarvaken. Det känns skit rent ut sagt! Jag som nästan aldrig somnar före midnatt på veckorna, behöver sova till 8 på helgen. Jag suggererade mig att det var arbetsdag och tänk, det fungerade. Jag sov till 7.45, drog mig 10 minuter och sen viskade jag till den sovande särbon, tillika städkamraten, att jag skulle gå ner och damma ( något jag HATAR!). Han protesterade inte.
Sen gick jag därnere, lyssnade på "Ring så spelar vi", dammade och torkade. Det var jätteskönt. 9.00 kom han ner och fixade en utsökt frukost och sen vidtog storstädning.
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men 11.15 var vi helt färdiga med all städing, allt blänkte och vi hade t o m lyckats lösa Melodikrysset mellan torkandet och fejandet! Vi kanske skulle ta över "Rent hus"? Vi var nämligen extremt effektiva och detta var första gången på våra snart 7 år tillsammans som vi städade ihop. Bådar gott för framtiden!
Vi åkte söderut, först var jag på kyrkogården, sen styrde vi kosan mot Askersund.
Café Tutingen lockade!
Det ligger vid torget i Askersund och har en väldigt trevlig trädgård på baksidan, där man kan sitta och fika.
Nu igen hör jag mig själv säga att jag vill ha kaffe och ingen liten kopp, utan mycket!
Det är märkligt det här som hänt med mina smakramar sen drygt ett år tillbaka. Jag, den födde teomanen, kan längta efter kaffe och även dricka det utan att få ont i magen.
Här står vårt fika.
Det stora glaset med kaffe latte är mitt.
Det blev inte tråkigare av att kärestan hittade ett olöst korsord. Solen lyste och det var oerhört skönt att sitta där och njuta av allt runt omkring.
När vi latat oss färdigt och korsordet var löst sånär som på ett ord, någon grekisk gudinna, drog vi ut ur stan. De som bestämmer har verkligen lagt sig vinn om att ta vara på den lilla biten av Vättern som finns i Askersund. Nu är det en sjöstad.
När jag var ung var det ett urtrist ställe som bara hade kyrkor och äldre människor. Det var förstås inte riktigt sant, men med en tonårings ögon var det så.
Vidare mot vägen som går förbi Laxsjöarna. Där är det också vackert.
Vi stannade vid busshållplatsen Reveln, det är fantastiskt att man kan ta bussen hit ut i skogen.
Jag gick runt där, såg en korp som liksom jag gick omkring. En enda campare i en husvagn, det är nog inte öppet än, jag tror de öppnar 1 maj.
Bra att de är rädda om vår natur!
Mitt bland träden ser jag plötsligt att de är numrerade.....??????
Är detta något folks förbokade platser, eller varför är träden numrerade?
Detta fick jag sitta och fundera på medan vi susade hemåt! Är det någon som har svaret?
Fredagkväll
Särbon och jag råkar fylla år med 11 dagars mellanrum och förr om åren har vi nästan flått livet ur oss för att hinna ha två kalas. Sen förra året slår vi ihop det till en lite större tillställning för barn, släkt och vänner.
Imorgon utlovas värme, sol och vackert väder, då måste vi hinna lufta både oss och hojen dessutom. Det kör ihop sig lite kan man säga.
Därför har jag börjat fixa för maten redan ikväll, sen ska jag ha muffinsbuffé istället för tårta, så den är nästan färdig redan. Jag har bakat tre sorters muffins - modell amerikanska - och ska nog göra ytterligare en. Man får äta precis hur många man vill. Vi blir som mest 14 personer tror jag och jag har redan bakat 42 stycken. Bilder kommer senare.
Ikväll har vi tittat på postkoden, sen tagit en lång, lång promenad i det sköna vädret och helt enkelt skippat soffpotatisandet!
Nu väntar Viktor Kunzelmann på mig, så här kan jag inte sitta och gagga om just ingenting.
Återkommer när jag har något väsentligt att komma med.
GOD NATT ! ! ! ! Eller åtminstone God läsning!
Slut tid kvar och lite siffror!
Nu skulle jag vilja skrika : "DENNA VECKAN ETT LIV"!
Ibland blir alla möten, konferenser, styrelseuppdrag, körövningar, föreläsningar etc etc etc samlade på samma vecka.
Den veckan har jag just nu.
Därför har jag haft bloggtorka, tur jag varit så flitig med resedagboken innan.
Allt jag har att tillägga idag är detta meddelande som Englandssysterresenären skickat till mig!
AT 5 MINUTES AND 6 SECONDS AFTER 4 A.M. ON THE 8TH OF JULY THIS YEAR THE TIME AND DATE WILL BE:
04:05:06 07/08/09
THIS WILL NOT HAPPEN AGAIN UNTIL THE YEAR 3009. . . . .
(I just had a deep feeling that you needed to know this.)
Hon är lite extra engelsk just för tillfället! Det kan jag faktiskt förstå!
Södra station
Första gången jag såg det höll jag på att köra av vägen, det var ett par år sen. Folk nästan vallfärdar dit och tar kort på sig själv, vänner och barn, halva och hela släkten i allt det lila och vita. Det är helt fantastiskt!
Sedan har jag upptäckt att det är likadant vid södra infarten till stan och på kullen vid Bernh Arena, som Eyravallen heter numera.
Jag gissar att det är någon klurig stadsträdgårdsmästare som fått en ljus ide, men faktum är att jag har aldrig kollat upp det, det är bara som jag tror. Det kan dessutom finnas på fler allmänna ställen i stan som inte jag upptäckt än.
Här kommer lite mer innan det blir horisontalläge för min del.
