Barcelona dag 2 - del 1
Söndag 28 mars - Sommartid!
Idag fick vi sovmorgon av oss, så vi sov till 9. Visserligen var kroppen bara 8, men vi kan nog lura hjärnan med lite cava så vi inte blir så trötta ikväll.
C gick ut på en morgonpromenad medan vi vaknade så gott det nu gick.
Jag var segare än Karlssons kalasklister. Jag visste inte ens var jag hade tvålen, trots att necessären borde ha varit det självklara stället, vilket det också var visade det sig, när jag irrat runt ett tag. Efter jag hade duschat blev det lite bättre och då hade C kommit tillbaka.
Frukosten var helt okej med tanke på var vi är. Jag fick t o m i mig lite yoghurt med corn flakes och coco pops. Jag hade inte förväntat mig att det skulle finnas kruska- och havrekli eller linfrö och det gick bara bra med godisflingorna. Annars kan man lika gärna stanna hemma och äta sina vanliga "frön".
Det fanns rostbröd, 2 sorters vitt bröd, ost, skinka, korv, tomater och sallad. Marmelad, juice, te och kaffe. Jag är mätt!!
Efter alla avklarade morgonbestyr tog vi bussen - nr 59 - upp mot Ramblan. Det är ju Palmsöndagen och förra året hade C hamnat mitt i en procession med flikade palmblad och Jesus i högsätet. Vi hoppades att samma sak skulle upprepas och se vi blev bönhörda.
Vi gick igenom översta delen av Ramblan.
Där var det djurförsäljning, mest fåglar, men även en massa olika sköldpaddor och andra smådjur.
Jag föll i trance vid sköldpaddorna förstås och den berömda kattabstinensen gjorde sig påmind, nu i form av sköldpaddsdito. VILL HA!!!!!!!
Här är vattensköldisar!
Landsköldpaddor
En sån där liten hade jag lätt kunnat ha med mig hem, men si det går ju inte!
Då kom processionen och jag fick annat att fokusera på!
Först två ryttare.
Sedan en gatsopare mitt i och efter henne lite ordningsmakt
Herrar med spiror och även damer med bärbara hyllningar
Små kåpklädda barn som delade ut Jesusbilder, som forna filmisar.
Vi fick också varsin.
Det svängdes med rökelsekar och nästan alla hade ett sånt där spröt i handen.
Sedan kom Jesus till häst och den stod på en vagn - en mycket guldig sådan, med färsk grönska, blommor och små fina bilder överallt längs sidorna.
Efter vagnen kom en blås- och slagverksensemble.
Häftigt och pampigt var det, men sen var det slut och vanligt folk anslöt med sina palmblad och spröt.
Vi fortsatte Ramblan ner och där gick jag bakom en i mitt tycke riktigt udda (ful) kappa.
Vi fortsatte tills vi kom till "slummen", några kvarter där man som turist definitivt kan råka ut för missöden, efter mörkrets inbrott.
Vi kom fram till en öppen plats där det var lite marknad. Jag hörde det karaktäristiska lätet från en papegoja och stannade och försökte fokusera upp i palmen som var ovanför mitt huvud.
Jodå, där var det ett par som höll på och byggde bo. Gröna, men svåridentifierade för en icke-kännare som jag är, jag känner dock igen lätet och lyckades få med den enes bakdel på bild.
Marknaden var lite rolig, mycket återvunnet material i ny skepnad.
Väskor
En uggleklänning är väl något alla kvinnor saknar i sin garderob?
Eller ett par byxor att föda barn i?
Nu närmade vi oss ett av mina absoluta MÅSTEN - Boteros stora katt. Jag såg den långt därborta.
Den finns på Rambla del Raval. För mig var det nästan ett "Hallelujamoment!"
OJ, vad fin och häftig och STOR och läcker och helt underbar den var!
Inget klotter på den och ingen förstörelse. Vi cirklade runt den ett tag, det var en hankatt kunde jag konstatera.
Vad nöjd jag var efter kattmötet, det var helt underbart!
Vi tog en annan gata upp tillbaka till Ramblan. Sprang på en fin vattenpost, inte alls som dem man lärt känna i Kalle Anka och gamla amerikanska filmer en gång i tiden.
Vårt nästa mål var Park Güell, väl ute på Ramblan tog vi metron åt det hållet. Jag var imponerad av handikapplatserna i tunnelbanevagnen, med gott om utrymme för en rullstol och säkra bälten.
Vi skulle ha picknick och inhandlade matigt bröd, wienerbröd och dryck.
Efter det var det dags för vätske- och toapaus som vi tog på lilla serveringen Mylka - mittemot "Konsum" med C.
När vi laddat färdigt med cava och öl var det bara: Upp och ut och gå igen!
Fortsättning följer!
Idag fick vi sovmorgon av oss, så vi sov till 9. Visserligen var kroppen bara 8, men vi kan nog lura hjärnan med lite cava så vi inte blir så trötta ikväll.
C gick ut på en morgonpromenad medan vi vaknade så gott det nu gick.
Jag var segare än Karlssons kalasklister. Jag visste inte ens var jag hade tvålen, trots att necessären borde ha varit det självklara stället, vilket det också var visade det sig, när jag irrat runt ett tag. Efter jag hade duschat blev det lite bättre och då hade C kommit tillbaka.
Frukosten var helt okej med tanke på var vi är. Jag fick t o m i mig lite yoghurt med corn flakes och coco pops. Jag hade inte förväntat mig att det skulle finnas kruska- och havrekli eller linfrö och det gick bara bra med godisflingorna. Annars kan man lika gärna stanna hemma och äta sina vanliga "frön".
Det fanns rostbröd, 2 sorters vitt bröd, ost, skinka, korv, tomater och sallad. Marmelad, juice, te och kaffe. Jag är mätt!!
Efter alla avklarade morgonbestyr tog vi bussen - nr 59 - upp mot Ramblan. Det är ju Palmsöndagen och förra året hade C hamnat mitt i en procession med flikade palmblad och Jesus i högsätet. Vi hoppades att samma sak skulle upprepas och se vi blev bönhörda.
Vi gick igenom översta delen av Ramblan.
Där var det djurförsäljning, mest fåglar, men även en massa olika sköldpaddor och andra smådjur.
Jag föll i trance vid sköldpaddorna förstås och den berömda kattabstinensen gjorde sig påmind, nu i form av sköldpaddsdito. VILL HA!!!!!!!
Här är vattensköldisar!
Landsköldpaddor
En sån där liten hade jag lätt kunnat ha med mig hem, men si det går ju inte!
Då kom processionen och jag fick annat att fokusera på!
Först två ryttare.
Sedan en gatsopare mitt i och efter henne lite ordningsmakt
Herrar med spiror och även damer med bärbara hyllningar
Små kåpklädda barn som delade ut Jesusbilder, som forna filmisar.
Vi fick också varsin.
Det svängdes med rökelsekar och nästan alla hade ett sånt där spröt i handen.
Sedan kom Jesus till häst och den stod på en vagn - en mycket guldig sådan, med färsk grönska, blommor och små fina bilder överallt längs sidorna.
Efter vagnen kom en blås- och slagverksensemble.
Häftigt och pampigt var det, men sen var det slut och vanligt folk anslöt med sina palmblad och spröt.
Vi fortsatte Ramblan ner och där gick jag bakom en i mitt tycke riktigt udda (ful) kappa.
Vi fortsatte tills vi kom till "slummen", några kvarter där man som turist definitivt kan råka ut för missöden, efter mörkrets inbrott.
Vi kom fram till en öppen plats där det var lite marknad. Jag hörde det karaktäristiska lätet från en papegoja och stannade och försökte fokusera upp i palmen som var ovanför mitt huvud.
Jodå, där var det ett par som höll på och byggde bo. Gröna, men svåridentifierade för en icke-kännare som jag är, jag känner dock igen lätet och lyckades få med den enes bakdel på bild.
Marknaden var lite rolig, mycket återvunnet material i ny skepnad.
Väskor
En uggleklänning är väl något alla kvinnor saknar i sin garderob?
Eller ett par byxor att föda barn i?
Nu närmade vi oss ett av mina absoluta MÅSTEN - Boteros stora katt. Jag såg den långt därborta.
Den finns på Rambla del Raval. För mig var det nästan ett "Hallelujamoment!"
OJ, vad fin och häftig och STOR och läcker och helt underbar den var!
Inget klotter på den och ingen förstörelse. Vi cirklade runt den ett tag, det var en hankatt kunde jag konstatera.
Vad nöjd jag var efter kattmötet, det var helt underbart!
Vi tog en annan gata upp tillbaka till Ramblan. Sprang på en fin vattenpost, inte alls som dem man lärt känna i Kalle Anka och gamla amerikanska filmer en gång i tiden.
Vårt nästa mål var Park Güell, väl ute på Ramblan tog vi metron åt det hållet. Jag var imponerad av handikapplatserna i tunnelbanevagnen, med gott om utrymme för en rullstol och säkra bälten.
Vi skulle ha picknick och inhandlade matigt bröd, wienerbröd och dryck.
Efter det var det dags för vätske- och toapaus som vi tog på lilla serveringen Mylka - mittemot "Konsum" med C.
När vi laddat färdigt med cava och öl var det bara: Upp och ut och gå igen!
Fortsättning följer!
Barcelona dag 1 - del 2
Roy Lichtenstein är namnet på konstnären jag nämnde i slutet av förra inlägget.
Fortsättning från cafeét där vi satt och insåg vilket skönt liv vi har!
Till slut kom verkligenheten ikapp oss och vi bröt upp från den paradisiska solen och gick till Hotell Oasis för att checka in.
Vi fick rum 505, högst upp i huset, tre sängar på rad och helfräscht.
Utsikten var över tornet på St Maria del Mar ("vår" kyrka) och på kullen långt borta berget Tibidabo med en kyrka och en nöjespark.
Vi blev väldigt kloka och unnade oss en liten "nap". Jag hade packat med mig väckarklockan klokt nog, den ställde jag på väckning en timme senare och sen var det "smöret" som de säger i Västerbotten. Det betydde alltså att man somnar, så var det bara!
När vi sent omsider återfått formen igen, jag t ex frös så jag skakade, så jag var tvungen att ligga under en filt ett tag, gick vi ut. Vi drog ner mot stan.
Vi gick till ett mycket vackert torg - Placa Reial, som tyvärr också var ett missbrukartillhåll, men ordningsmakten var snabbt framme om det hände något.
Det var en väldigt fin fontän i mitten och 2 väldigt speciella lyktstolpar som var Gaudis verk.
Vi gick vidare, passerade ett par fina väggutsmyckningar.
En affär som sålde i huvudsak haklappar, A stannade nästan förstummad och tänkte på barnbarnen.
Så var ju påsken i antågande och den är uppenbarligen stor, i synnerhet för chokladfabrikanterna. OJ OJ OJ, vad det fanns mycket fina chokladarrangemang att köpa och inom alla intresseområden också.
Sedan kom vi fram till Ramblan och gick ungefär halva.
Där fanns gott om levande statyer.
Den märkligaste satt med benen i kors och bara en fot i marken, sen lite längre ner fanns ännu en som satt ihopkrupen på en smal pinne, men han hade nog en platta under sig.
Vi strosade vidare och C berättade och visade oss allt längs den delen av Ramblan vi gick på. Det skulle bli procession på Palmsöndagen och överallt såldes de traditionella "spröten" i olika längd och utföranden, som folk bar med sig när de gick med i den.
Det var ovanligt lite folk ute, för där brukar man få knuffa sig fram. Det var för all del tid för siesta, vilket kan vara förklaringen.
Efter Ramblan tog vi metron till ett ställe nära fontänen/Fontana Magica, vars skådespel vi skulle se lite senare.
Där hittade vi en trevlig restaurang med uteservering. A och C delade på en flaska rött och jag tog en öl. Så fort de fått sina glas hände samma sak som i Bosco Marengo förra sommaren. En vindpust kom farande och slet mig sig allt som var löst. Jag högg tag i C.s glas innan det for iväg, för hon var ute på vift. Vi bara skrattade, vi är ju härdade vid det här laget och det gick bra.
Vi drog oss bort mot fontänen, in mellan de två tornen och ........
..........gatan upp. Det hade redan börjat. Längst upp ligger Nationalmuseum.
Efter att vi sett fontänen är det lätt att förstå C.s entusiasm när hon berättade om den. VILKEN UPPLEVELSE!
Vatten, musik, färg - så otroligt vackert. Vi var där länge och det var lika fascinerande hela tiden och upplevelsen förändrades i och med mörkrets inträde.
Här är lite fakta från nätet om arrangemanget.
Den gamla fontänen bjuder fortfarande på magiska shower i Barcelona. Ljus,färg, rörelse och musik sammansmälter till ett vackert arrangemang. Sessionerna varar i 30 minuter och genomförs på bestämda tider. Under vintern, oktober-april, så sker det fredag och lördag mellan klockan 19:00 -21:00. Under sommariden mellan maj-oktober så är det fontänshow mellan torsdag –söndag klockan 20:00 – 24:00. Inträdet är gratis och du tar metro L1 eller L3 till Espanya.
OCH, här är lite bilder - jag tog massor!
På slutet gick vi högst upp till museét och stod där och tittade.
Känslan som den här upplevelsen gav, är svår att beskriva, den måste nog upplevas. När de spelade Barcelona med Freddy Mercury och Montserrat Caballé och efter den verk ur Carmina Burana, kände vi att det var fulländat.
Vi var kvar ett tag till, sedan började vi gå mot metron och medan vi var på väg slutade allt tvärt där uppe vid fontänen. Nu värkte min stukade lilltå sa att jag var tvungen att be att vi skulle åka så nära "hemmet" som möjligt. A passade på att visa sina, enl. egen utsago, "sketfula skor".
Inget fel på dem och väldigt bekväma att gå i, jag hade gärna haft dem.
C kom på den ljusa ideén att vi skulle köpa med lite goda snacks, cava och öl till hotellet. Då kunde vi bara falla i säng när vi inte orkade mer. Bra, tyckte vi och köpte en massa okända och kända snacks på närmaste Supermercato.
Hem och korkade upp, surrade och flamsade. Vi skickade sms till körledaren och bad om en text vi glömt och vi hade väldigt trevligt. Helt uttröttade var vi förstås efter den korta natten och den långa, långa första dagen.
Då händer detta: Jag fick ett akut behov av att äta en Crema Catalana.
Vad händer?
JO, istället för att de kloka, stabila altkamraterna säger att det är dags att sova, utbrister de i ett:
JAAAAAAAA, DET GÖR VI!
Ut igen och ganska fort var vi på en uteservering.
- Har ni Crema Catalana?
- Ja, de hade Creme Catalana, men ska ni äta?
- Nej, inte mat.
- Tyvärr, det går inte.
- Men vi ska äta Crema Catalana.
Efter ett par omgångar diskussion satt vi där till slut och åt och njöt.
Nu äntligen har vi skruvat om klockorna till sommartid och ligger faktiskt i säng.
Den nya tiden är 1.25.
Snart sova!
Fortsättning från cafeét där vi satt och insåg vilket skönt liv vi har!
Till slut kom verkligenheten ikapp oss och vi bröt upp från den paradisiska solen och gick till Hotell Oasis för att checka in.
Vi fick rum 505, högst upp i huset, tre sängar på rad och helfräscht.
Utsikten var över tornet på St Maria del Mar ("vår" kyrka) och på kullen långt borta berget Tibidabo med en kyrka och en nöjespark.
Vi blev väldigt kloka och unnade oss en liten "nap". Jag hade packat med mig väckarklockan klokt nog, den ställde jag på väckning en timme senare och sen var det "smöret" som de säger i Västerbotten. Det betydde alltså att man somnar, så var det bara!
När vi sent omsider återfått formen igen, jag t ex frös så jag skakade, så jag var tvungen att ligga under en filt ett tag, gick vi ut. Vi drog ner mot stan.
Vi gick till ett mycket vackert torg - Placa Reial, som tyvärr också var ett missbrukartillhåll, men ordningsmakten var snabbt framme om det hände något.
Det var en väldigt fin fontän i mitten och 2 väldigt speciella lyktstolpar som var Gaudis verk.
Vi gick vidare, passerade ett par fina väggutsmyckningar.
En affär som sålde i huvudsak haklappar, A stannade nästan förstummad och tänkte på barnbarnen.
Så var ju påsken i antågande och den är uppenbarligen stor, i synnerhet för chokladfabrikanterna. OJ OJ OJ, vad det fanns mycket fina chokladarrangemang att köpa och inom alla intresseområden också.
Sedan kom vi fram till Ramblan och gick ungefär halva.
Där fanns gott om levande statyer.
Den märkligaste satt med benen i kors och bara en fot i marken, sen lite längre ner fanns ännu en som satt ihopkrupen på en smal pinne, men han hade nog en platta under sig.
Vi strosade vidare och C berättade och visade oss allt längs den delen av Ramblan vi gick på. Det skulle bli procession på Palmsöndagen och överallt såldes de traditionella "spröten" i olika längd och utföranden, som folk bar med sig när de gick med i den.
Det var ovanligt lite folk ute, för där brukar man få knuffa sig fram. Det var för all del tid för siesta, vilket kan vara förklaringen.
Efter Ramblan tog vi metron till ett ställe nära fontänen/Fontana Magica, vars skådespel vi skulle se lite senare.
Där hittade vi en trevlig restaurang med uteservering. A och C delade på en flaska rött och jag tog en öl. Så fort de fått sina glas hände samma sak som i Bosco Marengo förra sommaren. En vindpust kom farande och slet mig sig allt som var löst. Jag högg tag i C.s glas innan det for iväg, för hon var ute på vift. Vi bara skrattade, vi är ju härdade vid det här laget och det gick bra.
Vi drog oss bort mot fontänen, in mellan de två tornen och ........
..........gatan upp. Det hade redan börjat. Längst upp ligger Nationalmuseum.
Efter att vi sett fontänen är det lätt att förstå C.s entusiasm när hon berättade om den. VILKEN UPPLEVELSE!
Vatten, musik, färg - så otroligt vackert. Vi var där länge och det var lika fascinerande hela tiden och upplevelsen förändrades i och med mörkrets inträde.
Här är lite fakta från nätet om arrangemanget.
Den gamla fontänen bjuder fortfarande på magiska shower i Barcelona. Ljus,färg, rörelse och musik sammansmälter till ett vackert arrangemang. Sessionerna varar i 30 minuter och genomförs på bestämda tider. Under vintern, oktober-april, så sker det fredag och lördag mellan klockan 19:00 -21:00. Under sommariden mellan maj-oktober så är det fontänshow mellan torsdag –söndag klockan 20:00 – 24:00. Inträdet är gratis och du tar metro L1 eller L3 till Espanya.
OCH, här är lite bilder - jag tog massor!
På slutet gick vi högst upp till museét och stod där och tittade.
Känslan som den här upplevelsen gav, är svår att beskriva, den måste nog upplevas. När de spelade Barcelona med Freddy Mercury och Montserrat Caballé och efter den verk ur Carmina Burana, kände vi att det var fulländat.
Vi var kvar ett tag till, sedan började vi gå mot metron och medan vi var på väg slutade allt tvärt där uppe vid fontänen. Nu värkte min stukade lilltå sa att jag var tvungen att be att vi skulle åka så nära "hemmet" som möjligt. A passade på att visa sina, enl. egen utsago, "sketfula skor".
Inget fel på dem och väldigt bekväma att gå i, jag hade gärna haft dem.
C kom på den ljusa ideén att vi skulle köpa med lite goda snacks, cava och öl till hotellet. Då kunde vi bara falla i säng när vi inte orkade mer. Bra, tyckte vi och köpte en massa okända och kända snacks på närmaste Supermercato.
Hem och korkade upp, surrade och flamsade. Vi skickade sms till körledaren och bad om en text vi glömt och vi hade väldigt trevligt. Helt uttröttade var vi förstås efter den korta natten och den långa, långa första dagen.
Då händer detta: Jag fick ett akut behov av att äta en Crema Catalana.
Vad händer?
JO, istället för att de kloka, stabila altkamraterna säger att det är dags att sova, utbrister de i ett:
JAAAAAAAA, DET GÖR VI!
Ut igen och ganska fort var vi på en uteservering.
- Har ni Crema Catalana?
- Ja, de hade Creme Catalana, men ska ni äta?
- Nej, inte mat.
- Tyvärr, det går inte.
- Men vi ska äta Crema Catalana.
Efter ett par omgångar diskussion satt vi där till slut och åt och njöt.
Nu äntligen har vi skruvat om klockorna till sommartid och ligger faktiskt i säng.
Den nya tiden är 1.25.
Snart sova!
Barcelona dag 1 - del 1
Redan förra året i Italien bestämde vi att vi skulle åka till Barcelona tillsammans - jag, A och C. Det var C.s ide, Barca är hennes stamställe och hon åker dit med nya vänner hela tiden. Det här var femte gången och ändå var vi på ställen hon inte varit på.
Drygt 100 bilder har på något ickemirkaulöst, utan djävulskt vis, bara försvunnit ur kameran. Någon som vet om man kan återfinna dem? Tekniken, finns den för detta, när man är en vanlig privatperson och ingen brottsling som ska spåras via bilder?
Äh, det där lämnar jag för tillfället. Här kommer början på vår resa.
Planet till Barca skulle gå från Arlanda redan klockan 7, så det blev en väldigt kort natt. Jag somnade ungefär 00.15 och hade klockan på 1.30, men var faktiskt tvungen att dra mig 5 minuter innan jag orkade stiga upp. Att snooza en sån här dag var uteslutet. Jag fick i alla fall 1 timme och 15 minuters nattsömn.
Åt min vanliga vardagsfrukost och organiserade det sista, i den mån jag hade den förmågan så dags. Det lär visa sig när jag packar upp.
A kom 2.30 och hämtade mig och 5 minuter senare höll vi på att susa förbi C som stod vid vägkanten och väntade. Det gick bra i den mörka disiga natten och 7.30 satt vi på rad ovan molnen.
Jag är i en tillfällig tröttsvacka och fnissar ohejdat åt allt möjligt, t ex ordet "Bebidas", som betyder dryck. Tänk om jag kunde sova lite?
Sova var svårt, men vila lite gick bra. Vi har ätit varsin "Bocadillo de temperada + cerveza och vino = Baguett med säsongsfyllning + öl eller vin. Säsongsfyllningen var tonfisk och lite grönt. Det var riktigt gott. En liten burk öl för min del och damerna drack rött vin. Det lilla kalaset kostade 7.50 Euro.
Det är molnigt som en vit matta under oss, men för tillfället har jag Pyreneérnas toppar ut till höger.
Landskapet öppnar sig efter bergen och Barca börjar visa sig. HÄRLIGT!
Nästa notering i min resedagbok är 13.20.
Vi sitter nere vid hamnen på en cafeteria och ska dricka kaffe. När vi steg av planet tog vi en buss in till stan, kostade 5 E. Vi var helt överväldigade av vädret - solen sken, det blåste ljumma vindar och livet lekte verkligen, trots att vi gick och drog våra rullväskor och var klädda för vädret i högan nord.
Vi bestämde oss för att strosa bort till vårt hotell Oasis, när nu vädret var så skönt och vi suttit stilla så länge. Vi passerade en marknad som hade allt möjligt, i ett av stånden såldes väldigt fina barnkläder i oblekt bomull.
Strax bredvid fanns smycken och jag stannade och köpte mig ett par lila, små kulörhängen, ametist skulle jag tro. De kostade bara 3.50, så är det glas är ingen skada skedd.
Vi gick vidare och passerade den tjusigaste entrén till ett H&M jag någonsin sett.
Till slut kom vi till St. Maria del Mar, som jag och A varit med och byggt de senaste två veckorna tillsammans med Arnau i boken "Katedralen vid havet." 
Strax bredvid låg vårt hotell. Vi fick inte checka in, men lämna vårt bagage och låna toaletten. Den luktade inte alls gott - ingen mer kommentar om den, men A hade en teori om luktens uppkomst!
Canpaixano på Reine Cristina var ett intressant hål i väggen där vi hamnade sen. FULLPACKAT med folk och champagnen - cavan - flödade. 
Vi klämde oss in som tre ålar och jag bestämde mig för att äntligen testa champagne/cava. Tänk om jag tål det, så jag inte är sjuk imorgon?
Vi pekade på smörgåsar med lufttorkad skinka och beställde in en hel flaska cava Brut. Den kostade runt 5 E och glasen man fick var små och vida. De hällde upp och ställde flaskan bredvid.
Det fanns röd cava också, så vi testade ett gemensamt glas av den. Mycket godare tyckte jag. 
Folk strömmade ut och in, det var en enorm trängsel, mackor, tallrikar med diverse korvar och annat, glas med cava langades kors och tvärs och killarna bakom disken hade stenkoll på vem som beställt vad.
Vi hade tur som tog oss in sa C. Det stod folk överallt och mitt i alltihopa stod vi!
Tala om annorlunda matställe, ingen hälsoinspektion här inte.
Mätta och lätt snurriga travade vi vidare. 12 E kostade hela kalaset - Otroligt!
Vi gick ner mot hamnen, tittade på ännu en marknad och där köpte vi varsin kula glass. Varje kula kostade 1 E och struten också 1 E. Jag tog Creme de Catalana och den var jättegod, dock var jag lätt upprörd över att struten kostade en extra E.
Efter detta hamnade vi här på cafeét och har just druckit koffein i olika former.
Solen gassar, jag är hur trött som helst, men NJUTER!
Jag sitter och tittar på en intressant skulptur mitt i gatan och vem som gjort den berättade C, men det rann ut ur mitt medvetande fortare än jag hann skriva ner det!
Slut på del 1 dag 1.
Tortyr och estetik
Min kära dotter har fått som hon länge, länge önskat.
Hennes moder - dvs jag - har åtgärdat de ludna benen som stört hennes estetiska sinne så länge hon varit medveten om att det växer hår på sagda extremiteter.
Jag åker till Barcelona i natt med två kompisar - rapport kommer när jag kommit hem.
Nu är snöstormen slut därnere och igår var det + 17, då kan det bli så att man går barbent och det har aldrig varit några som helst problem för mig. Jag har haft några enstaka, ljusa strån på underbenen och så har det varit hela livet.
Helt plötsligt, med stigande ålder och hormonellt förfall har dessa strån blivit färre, men längre och mörkare, så jag kröp så att säga till korset och bad om hjälp.
Inte fick jag raka benen, nej då, de skulle vaxas, hon nästan skrockade.
Det skulle dessutom göras så nära avresan som möjligt, det fick alltså lov att gå av stapeln igår kväll. Hon inhandlade ovanstående kit för hudförsköning och jag satte mig tillrätta i en bekväm stol, barbent och fundersam vad jag höll på med.
Så här FRUKTANSVÄRT luden var jag. Visst är det hemskt?
Använd gärna lupp.........
Sedan kom nästa steg, de där rosa vaxlapparna skulle värmas mellan händerna. Det gjorde hon och sedan kladdade hon fast dem på mig på strategiska ställen - de håriga.
Två och två tryckte hon dit dem, så fick de sitta en liten stund och sen SLET hon loss dem igen.
Jag laddade, bet mig i fingret och var redo. Lite kändes det, men inte så farligt som det ser ut.
Hon hade rätt, jag var lite hårig som synes, men nog hade jag kunnat leva med de där stråna utan allt för stort psykiskt trauma.
Nu är det ändå gjort, jag är len som en nyfödd babystjärt på benen och det var skönt att bli lite ompysslad av kära dottern ett tag. Hon kokade te åt oss och efterbehandlade med några feta, våtservetter som följde med i förpackningen och jag satt bara och tog emot.
Vem vet, jag kanske gör om det om det blir så där "ludet" igen....!
Nu blir det alltså bloggtystnad ända fram till påskhelgen, så jag säger väl
Hennes moder - dvs jag - har åtgärdat de ludna benen som stört hennes estetiska sinne så länge hon varit medveten om att det växer hår på sagda extremiteter.
Jag åker till Barcelona i natt med två kompisar - rapport kommer när jag kommit hem.
Nu är snöstormen slut därnere och igår var det + 17, då kan det bli så att man går barbent och det har aldrig varit några som helst problem för mig. Jag har haft några enstaka, ljusa strån på underbenen och så har det varit hela livet.
Helt plötsligt, med stigande ålder och hormonellt förfall har dessa strån blivit färre, men längre och mörkare, så jag kröp så att säga till korset och bad om hjälp.
Inte fick jag raka benen, nej då, de skulle vaxas, hon nästan skrockade.
Det skulle dessutom göras så nära avresan som möjligt, det fick alltså lov att gå av stapeln igår kväll. Hon inhandlade ovanstående kit för hudförsköning och jag satte mig tillrätta i en bekväm stol, barbent och fundersam vad jag höll på med.
Så här FRUKTANSVÄRT luden var jag. Visst är det hemskt?
Använd gärna lupp.........
Sedan kom nästa steg, de där rosa vaxlapparna skulle värmas mellan händerna. Det gjorde hon och sedan kladdade hon fast dem på mig på strategiska ställen - de håriga.
Två och två tryckte hon dit dem, så fick de sitta en liten stund och sen SLET hon loss dem igen.
Jag laddade, bet mig i fingret och var redo. Lite kändes det, men inte så farligt som det ser ut.
Hon hade rätt, jag var lite hårig som synes, men nog hade jag kunnat leva med de där stråna utan allt för stort psykiskt trauma.
Nu är det ändå gjort, jag är len som en nyfödd babystjärt på benen och det var skönt att bli lite ompysslad av kära dottern ett tag. Hon kokade te åt oss och efterbehandlade med några feta, våtservetter som följde med i förpackningen och jag satt bara och tog emot.
Vem vet, jag kanske gör om det om det blir så där "ludet" igen....!
Nu blir det alltså bloggtystnad ända fram till påskhelgen, så jag säger väl
Opposite Corner på jazzklubben
För mig var det en höjdarkväll på jazzklubben i tisdags. Då var Opposite Corner där och det är musik som jag tycker mycket om.
Bandet består av Lars Jansson på piano. Han är från Örebro från början och för mig är han bland det bästa jag kan lyssna på när det gäller piano - och jazz!
Gunnar Lindgren på saxofon, Lars-Urban Helje "Lubbe" på kontrabas och Paul Svanberg på trummor. Paul är son till Lars och en fantastisk trummis, trots att han ännu är ung.
Opposite bildades 1967, de som varit med från början är Gunnar och Lubbe. Lars kom med ganska tidigt också, men jag kan inga årtal. Paul är av naturliga skäl ganska ung i bandet, men ack så BRA!
Hur som helst, med Paul har de så att säga återupppstått och jag var och lyssnade på dem på Glenn Miller Café förra våren och sen dess har jag legat på jazzklubbsstyrelsen att vi borde ta hit dem.
Nu är det gjort. I tisdags var de här och nu har jag inte det att se fram emot mer, men väl ha kvar i minnets ljuva arkiv och njuta av.
Förhoppningsvis ska jag få en inspelning också från konserten, då behöver inte minnet bli så ansträngt, då kan jag lyssna direkt.
P A U L
L U B B E
L A R S
G U N N A R
Det finns en betydligt proffsigare fotograf än jag, som är amatör. Han tar fina bilder på våra konserter och andra ställen.
Kolla på jazzbilder.se där finns även bilder från tisdagens konsert med Opposite.
Julklappsuttag
Tidigare i veckan tog jag ut min julklapp från svärmor, jaghade fått presentkort på blommor. Det var härligt att kunna unna sig 20 tulpaner på en gång.
En bukett med 10 svenska tulpaner för 65 kronor, två för 100. Anette, på min utmärkta blomsteraffär "Varberga blommor", har alltid svenskodlade tulpaner. Jag vet inte om jag bara inbillar mig, men jag tycker att de håller mycket längre än de importerade.
Sedan tog jag fram kopparhinken jag brukar ha enris i varenda jul!
Jag tycker det blev otroligt fint!
Ändå, snart hoppas jag det står en äggkopp med tussilago där!
En bukett med 10 svenska tulpaner för 65 kronor, två för 100. Anette, på min utmärkta blomsteraffär "Varberga blommor", har alltid svenskodlade tulpaner. Jag vet inte om jag bara inbillar mig, men jag tycker att de håller mycket längre än de importerade.
Sedan tog jag fram kopparhinken jag brukar ha enris i varenda jul!
Jag tycker det blev otroligt fint!
Ändå, snart hoppas jag det står en äggkopp med tussilago där!
Tillfälligt ryck i 180 km/timmen
I lördags var det dags igen. Reptilhjärnan slog till med full kraft och jag betedde mig som innan saltormortalen i hallen.
Vi hade redan gått och lagt oss när jag kom på att jag glömt att ta upp älgfärs till nästa dag. Jag kvittrade till kärestan att jag bara skulle (som Alfons Åberg ungefär) gå ner och ta fram den, sen kunde det få bli nattro.
Eftersom jag redan lagt mig hade jag inga glasögon på mig och eftersom jag inte ser något utan dem, brydde jag mig inte om att tända i hallen.
Det jag hade glömt var, att i trappen låg en plastpåse med små, fina glasflaskor som jag skulle ha att sätta blomskott i. Trappen är en så otroligt bra avställningsplats, när man kommer in och inte har hunnit ta av sig ytterkläderna. Sedan kan det hampa sig så att saker blir liggande ett tag i väntan på förflyttning.
Det var just det som hänt med de små flaskorna i sin påse.
Jag förmodar att jag hade hög fart nerför trappen, för i nästa andetag tappade jag fotfästet - jag trampade till på påsen och den rullade undan, eftersom flaskorna var som små, runda rullar och jag med dem.
POOF!
Där for jag igen, men även här reagerade reptilhjärnan och jag fick tag i en längsgående bräda/spjäla mitt emot trappräcket och där blev det stopp. Jag slog i och skrapade upp högra armbågen, men den höll bortsett från ett litet skrapsår och ont.
Jag kände försiktigt på den tidigare brutna handen - den var hel.
Vänster lilltå däremot höll inte fullt lika bra, men den gick inte av, den landade bara lite olyckligt under hela mig.
Ojojoj, vad jag ylade och skrek, grinade och hojtade. Mitt i hör jag kärestans lugna röst: "Älskade vän, du måste ta det lugnt, du har så bråttom jämt!"
Det låg onekligen något i det han sa insåg jag när jag såg tån.
Morgonen därpå insåg jag ännu mer att jag varit uppe i 180 igen. Jag hade slitit loss trappräcket längst ner, det hängde ut från väggen och bakom var ett stort hål.
Vilken tur jag måste ha haft trots allt!
Idag ser mina fötter ut så här.
Närbild på den vänstra
Vackert blå, tjock och ytterst ovillig att ha på sig skor.
Men oavsett tillstånd, på lördag och fem dagar framåt, ska den trava runt i
B A R C E L O N A !
Vi hade redan gått och lagt oss när jag kom på att jag glömt att ta upp älgfärs till nästa dag. Jag kvittrade till kärestan att jag bara skulle (som Alfons Åberg ungefär) gå ner och ta fram den, sen kunde det få bli nattro.
Eftersom jag redan lagt mig hade jag inga glasögon på mig och eftersom jag inte ser något utan dem, brydde jag mig inte om att tända i hallen.
Det jag hade glömt var, att i trappen låg en plastpåse med små, fina glasflaskor som jag skulle ha att sätta blomskott i. Trappen är en så otroligt bra avställningsplats, när man kommer in och inte har hunnit ta av sig ytterkläderna. Sedan kan det hampa sig så att saker blir liggande ett tag i väntan på förflyttning.
Det var just det som hänt med de små flaskorna i sin påse.
Jag förmodar att jag hade hög fart nerför trappen, för i nästa andetag tappade jag fotfästet - jag trampade till på påsen och den rullade undan, eftersom flaskorna var som små, runda rullar och jag med dem.
POOF!
Där for jag igen, men även här reagerade reptilhjärnan och jag fick tag i en längsgående bräda/spjäla mitt emot trappräcket och där blev det stopp. Jag slog i och skrapade upp högra armbågen, men den höll bortsett från ett litet skrapsår och ont.
Jag kände försiktigt på den tidigare brutna handen - den var hel.
Vänster lilltå däremot höll inte fullt lika bra, men den gick inte av, den landade bara lite olyckligt under hela mig.
Ojojoj, vad jag ylade och skrek, grinade och hojtade. Mitt i hör jag kärestans lugna röst: "Älskade vän, du måste ta det lugnt, du har så bråttom jämt!"
Det låg onekligen något i det han sa insåg jag när jag såg tån.
Morgonen därpå insåg jag ännu mer att jag varit uppe i 180 igen. Jag hade slitit loss trappräcket längst ner, det hängde ut från väggen och bakom var ett stort hål.
Vilken tur jag måste ha haft trots allt!
Idag ser mina fötter ut så här.
Närbild på den vänstra
Vackert blå, tjock och ytterst ovillig att ha på sig skor.
Men oavsett tillstånd, på lördag och fem dagar framåt, ska den trava runt i
B A R C E L O N A !
Igår var det vår
Jag var glad som en sprittande lärka igår. Gick runt med kameran och gladdes över att marken började titta fram.
Ölandstoken som aldrig förr varit helt täckt med snö hade börjat komma upp till ytan igen.
Den ska få flytta härifrån i vår har jag tänkt, om den inte är helt bruten av all snö.
När jag sen kom till min blomrabatt lite närmare huset ser jag detta!!!!!!!
Det är inte klokt, krokusen hade kommit upp på nolltid, både blå och vit!
Grannens gräsmatta skiftade nästan i grönt......
........... men idag vräker det ner som vanligt och det är den vita varan tyvärr!
Ölandstoken som aldrig förr varit helt täckt med snö hade börjat komma upp till ytan igen.
Den ska få flytta härifrån i vår har jag tänkt, om den inte är helt bruten av all snö.
När jag sen kom till min blomrabatt lite närmare huset ser jag detta!!!!!!!
Det är inte klokt, krokusen hade kommit upp på nolltid, både blå och vit!
Grannens gräsmatta skiftade nästan i grönt......
........... men idag vräker det ner som vanligt och det är den vita varan tyvärr!
Kalas
I flygande fläng (därav bildens usla kvalitet) passerade vi ett nytt landmärke för Hallsberg igår eftermiddag.
Den skulle inte hamna i kulturnämndens skrifter, men har nu stått där några år. Det är förstås en däckfirma därinne på området - Michelin kanske? Jag vet inte!
Vi var på väg på 40-årskalas. Det är äldsta brorsdottern som håller på att snart vara lika gammal som jag. Jag är lite osäker när mitt åldrande stannade av, men någonstans vid drygt 40 vill jag minnas att det var.
Här står den lilla ungen och är ett klart bevis på att åren gått sen hon gick på dagis Sidensvansen. Då brukade jag hämta henne ibland, för att få ha henne alldeles för mig själv en eftermiddag och kväll och med övernattning i fasters säng.
Det var en så trevlig tillställning att jag glömde bort att ta kort. Det blev inte alls många bilder. Synd att inte fötterna kom med, jag är djupt imponerad av att hon vid 40-årsålder kan gå i klackskor. Det har jag kvar att lära mig.
Här en del av allt som bjöds, tyvärr ingen bild av all maten.
Blå prinsesstårta med gul ros. MUMSIGT!
Andra brorsdottern är lite yngre, men tids nog ska vi väl fira henne också.
De är söta de små liven!
MEN: "Är inte jag den sötaste", tycks Smilla fråga, en av husets 4 kattor.
Gissa vad brorsdottern fick av sina arbetskamrater (tror jag det var).
Här är svaret!
Den skulle inte hamna i kulturnämndens skrifter, men har nu stått där några år. Det är förstås en däckfirma därinne på området - Michelin kanske? Jag vet inte!
Vi var på väg på 40-årskalas. Det är äldsta brorsdottern som håller på att snart vara lika gammal som jag. Jag är lite osäker när mitt åldrande stannade av, men någonstans vid drygt 40 vill jag minnas att det var.
Här står den lilla ungen och är ett klart bevis på att åren gått sen hon gick på dagis Sidensvansen. Då brukade jag hämta henne ibland, för att få ha henne alldeles för mig själv en eftermiddag och kväll och med övernattning i fasters säng.
Det var en så trevlig tillställning att jag glömde bort att ta kort. Det blev inte alls många bilder. Synd att inte fötterna kom med, jag är djupt imponerad av att hon vid 40-årsålder kan gå i klackskor. Det har jag kvar att lära mig.
Här en del av allt som bjöds, tyvärr ingen bild av all maten.
Blå prinsesstårta med gul ros. MUMSIGT!
Andra brorsdottern är lite yngre, men tids nog ska vi väl fira henne också.
De är söta de små liven!
MEN: "Är inte jag den sötaste", tycks Smilla fråga, en av husets 4 kattor.
Gissa vad brorsdottern fick av sina arbetskamrater (tror jag det var).
Här är svaret!
Spiragården
Härligt att kunna blogga lite igen, jag snikade mig in på jobbet för att meddela att Comhem hade stängt av mig och grannarna för något arbete. Jag fick ringa broder J i Skåne för att få reda på detta, men nu är det som vanligt ett tag igen.
Onsdag hade vi studiedag och hade bokat in ett besök på Spiragården för hela arbetslaget. Det är ett arbetskooperativ med ekologisk inriktning, som bl a ser gården som en pedagogisk resurs och arbetar med små grupper. Det handlar om elever som behöver mer, för att få lika mycket. Bra uttryck tycker jag, som jag fått av en kollega.
Där finns djur och människor som lever i samspel med naturen och de var självförsörjande på det mesta. Det ligger ett par mil utanför Örebro och hur fint som helst. Jag hade kunnat stanna kvar, jag längtar ut från stan!
När vi kom var det dags att mata djuren, vi fick följa med om vi ville och det ville alla förstås. Jag ville till hönsen först och där fanns även en ståtlig tupp.
Skogen ligger helt nära, men trots att hönsen sprätter omkring lite som de vill har inte räven lyckats döda någon än, däremot har några blivit falk- eller hökmat.
Strax bredvid fanns kaninerna. De hade ungar och var tama och aningen rymningsbenägna, åtminstone den vita, som drog in i vedboden när hon fick chansen.
"Har ni inga katter", undrade jag, som alltid är redo för en ny kattbekantskap.
Jodå, Frasse kom som på beställning och det tog honom inte många sekunder förrän han hade satt sig tillrätta på min arm och gosade och spann som om han hade betalt för det.
Jag vet inte vem som njöt mest - han eller jag? (Jag spann också.)
Korna fick också mat, den svarta hade nyss fått kalv.
Han var VÄLDIGT VÄLDIGT SÖT!!!!!!!! (Vilken kalv är inte det?)
Alldeles bredvid dem var fåren.
Lilla Ulla var flasklamm, hennes mamma hade ingen mjölk till henne. Därför var hon mer social än de andra fåren och ville gärna kolla vad vi var för folk.
Små, vassa tänder hade hon, för hon ville gärna snutta lite på fingret om det möjligen skulle finnas lite mjölk i det.
Det fanns det förstås inte, men väl i nappflaskan som kom som på beställning.
Lite gosigt blev det också när hon ätit! Hon stångades lite.......
............. och la nosen? mulen? (VAD HETER DET på får? ) i min hand.
Rätt som det var klev hon bara över bräderna i inhägnaden och kom ut till oss.
Kalven ville tydligen inte vara sämre och även han gjorde en utbrytning.
Då blev det fart på korna, båda två larmade direkt och stod och bevakade situationen tills han blev inlyft igen i tryggheten.
Vi fick gå in och titta i stora huset, det var jättevackert byggt med en stor eldstad som var murad av lera och halm.
På alla hyllor stod sålådor och små krukor med nysådda frön och plantor som väntar på sommaren.
All mat och allt bröd lagas och bakas där och allt är ekologiskt. De t o m mal sitt mjöl själva, av egenodlad säd eller som de köper från en ekobonde i närheten.
En del av gårdens djur äts alltså upp, precis som det alltid varit på bondgårdar, även om många av dagens barn och ungdomar inte har varit med om det.
En sån kvarn vill jag också ha och mala mjöl på.
Utanför huset fanns en vedeldad ugn.
En bit ifrån var vedboden, alldeles bredvid kaninerna och hönsen på hörnet.
På väg till ett annat hus en bit ifrån, för att prata lite och fika, upptäckte vi att det inte var första gången Ulla var på rymmen.
Här ska det vara majbrasa om drygt en månad. Det känns väldigt avlägset just nu.
I det huset vi kom till fanns också delar av den gamla inredningen kvar - eller nybyggt i gammal stil. Jag glömde att fråga.
Där var också rum för skapande och de gör sin egen logga på äggkartongerna.
Vi satt länge och pratade om Spiragården och dess ideologi, pedagogiska inriktning och blev bara mer och mer imponerade över helheten och arbetssättet. Under tiden drack vi kaffe med kuddmackor och ost och rätt som det var kom det in en kille med nybakade kladdkaka och vispgrädde till oss.
Den satt som en smäck! Allt som fattas har vi glufsat i oss!
Den godaste jag någonsin smakat och det var vi rörade överens om!
Som avslutning fick vi med oss en inspirationsbok om gården som pedagogisk resurs.
Det är den BÄSTA studiedag jag haft på många, många år!
Onsdag hade vi studiedag och hade bokat in ett besök på Spiragården för hela arbetslaget. Det är ett arbetskooperativ med ekologisk inriktning, som bl a ser gården som en pedagogisk resurs och arbetar med små grupper. Det handlar om elever som behöver mer, för att få lika mycket. Bra uttryck tycker jag, som jag fått av en kollega.
Där finns djur och människor som lever i samspel med naturen och de var självförsörjande på det mesta. Det ligger ett par mil utanför Örebro och hur fint som helst. Jag hade kunnat stanna kvar, jag längtar ut från stan!
När vi kom var det dags att mata djuren, vi fick följa med om vi ville och det ville alla förstås. Jag ville till hönsen först och där fanns även en ståtlig tupp.
Skogen ligger helt nära, men trots att hönsen sprätter omkring lite som de vill har inte räven lyckats döda någon än, däremot har några blivit falk- eller hökmat.
Strax bredvid fanns kaninerna. De hade ungar och var tama och aningen rymningsbenägna, åtminstone den vita, som drog in i vedboden när hon fick chansen.
"Har ni inga katter", undrade jag, som alltid är redo för en ny kattbekantskap.
Jodå, Frasse kom som på beställning och det tog honom inte många sekunder förrän han hade satt sig tillrätta på min arm och gosade och spann som om han hade betalt för det.
Jag vet inte vem som njöt mest - han eller jag? (Jag spann också.)
Korna fick också mat, den svarta hade nyss fått kalv.
Han var VÄLDIGT VÄLDIGT SÖT!!!!!!!! (Vilken kalv är inte det?)
Alldeles bredvid dem var fåren.
Lilla Ulla var flasklamm, hennes mamma hade ingen mjölk till henne. Därför var hon mer social än de andra fåren och ville gärna kolla vad vi var för folk.
Små, vassa tänder hade hon, för hon ville gärna snutta lite på fingret om det möjligen skulle finnas lite mjölk i det.
Det fanns det förstås inte, men väl i nappflaskan som kom som på beställning.
Lite gosigt blev det också när hon ätit! Hon stångades lite.......
............. och la nosen? mulen? (VAD HETER DET på får? ) i min hand.
Rätt som det var klev hon bara över bräderna i inhägnaden och kom ut till oss.
Kalven ville tydligen inte vara sämre och även han gjorde en utbrytning.
Då blev det fart på korna, båda två larmade direkt och stod och bevakade situationen tills han blev inlyft igen i tryggheten.
Vi fick gå in och titta i stora huset, det var jättevackert byggt med en stor eldstad som var murad av lera och halm.
På alla hyllor stod sålådor och små krukor med nysådda frön och plantor som väntar på sommaren.
All mat och allt bröd lagas och bakas där och allt är ekologiskt. De t o m mal sitt mjöl själva, av egenodlad säd eller som de köper från en ekobonde i närheten.
En del av gårdens djur äts alltså upp, precis som det alltid varit på bondgårdar, även om många av dagens barn och ungdomar inte har varit med om det.
En sån kvarn vill jag också ha och mala mjöl på.
Utanför huset fanns en vedeldad ugn.
En bit ifrån var vedboden, alldeles bredvid kaninerna och hönsen på hörnet.
På väg till ett annat hus en bit ifrån, för att prata lite och fika, upptäckte vi att det inte var första gången Ulla var på rymmen.
Här ska det vara majbrasa om drygt en månad. Det känns väldigt avlägset just nu.
I det huset vi kom till fanns också delar av den gamla inredningen kvar - eller nybyggt i gammal stil. Jag glömde att fråga.
Där var också rum för skapande och de gör sin egen logga på äggkartongerna.
Vi satt länge och pratade om Spiragården och dess ideologi, pedagogiska inriktning och blev bara mer och mer imponerade över helheten och arbetssättet. Under tiden drack vi kaffe med kuddmackor och ost och rätt som det var kom det in en kille med nybakade kladdkaka och vispgrädde till oss.
Den satt som en smäck! Allt som fattas har vi glufsat i oss!
Den godaste jag någonsin smakat och det var vi rörade överens om!
Som avslutning fick vi med oss en inspirationsbok om gården som pedagogisk resurs.
Det är den BÄSTA studiedag jag haft på många, många år!
Datortystnad
Comhem håller på med "något" på min gata och jag är avstängd från datoryttervärlden.
Helt säkert är att jag återkommer så fort det är möjligt.
Frustrerande är det kan jag tala om!
Helt säkert är att jag återkommer så fort det är möjligt.
Frustrerande är det kan jag tala om!
MYCKET bra bok
Den här boken läser jag just nu, "Katedralen vid havet" av Ildefonso Falcones och den är så otroligt bra att jag bara önskar att jag kunde ligga och sträckläsa så länge den varar.
Vi blivande Barcelonaresenärer A och jag, var på "spansk" middag hos C förra söndagen.
Vi betraktar henne som vår reseledare. Hon har varit där flera gånger förut och är en fena på att fixa bra besök, planera, ordna och greja. Vi behöver bara säga ja eller nej. Vi har sagt mest ja, och det vi sagt nej till har även hon tyckt lika om, så vi är rörande eniga om vad vi vill och tänker göra.
När vi nästan var på väg hem frågade hon om vi läst "Katedralen vid havet". Det hade vi inte, hon talade om att den handlar om Barcelona på 1300-talet och när folkets katedral "Santa Maria" byggs. Vi ska bo väldigt nära den, så det blir liksom vår hemmakyrka.
Hon lånade ut sin bok till A och jag som gärna vill äga de böcker jag tycker mycket om gick och köpte en i torsdags. Nu är jag redan på sidan 386 och jag vet att jag kommer att ha sorg när den tar slut på sidan 666.
Det känns otroligt roligt att vi snart ska gå där på gatorna där även romanens huvudperson Arnau gick på sin tid.
Här nedan en beskrivning från något förlags sida. Jag köpte min i pocket på Akademibokhandeln för 75 kronor - ett mycket bra köp som jag kan rekommendera till alla läshungriga!
Beskrivning:
1300-TALETS BARCELONA är en stad i förändring. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare. Samtidigt pågår byggandet av folkets katedral: Santa Maria. Katedralen vid havet är en storslagen äventyrsroman för alla och den har redan tagit Spanien, Italien och Nederländerna med storm. Nu introduceras den i övriga Europa samt i USA.
Den unge Arnau Estanyol växer upp i staden och vi följer honom från hans lekar kring katedralens bygge och på hans flykt från ett liv i fattigdom till samhällets högsta topp när han drygt femtio år senare som rik man är med och inviger katedralen.
Katedralen vid havet är ett fantastiskt porträtt av 1300-talets Barcelona och Katalonien. Historiska fakta i kombination med sociala intriger, konspirationer och kärleksöden gör detta till en bokupplevelse för alla. Boken har sålt i två miljoner ex i Spanien och vunnit ett flertal priser, däribland det prestigefyllda italienska priset Giovanni Boccaccio för bästa utländska författare 2007 samt 2007 års Qué Leer-pris för bästa spanska bok.
Daim
Jag har ett problem, jag kan inte äta Daim som en normal människa, eller också är jag som det stora flertalet, jag vet faktiskt inte. Jag har inte gjort någon undersökning om den saken.
Jag måste VRÄKA i mig hela första biten, för självklart köper jag en dubbel om jag ändå ska äta godis.
Den åker in i munnen på högst en minut och jag måste KROSSA och TUGGA tills allt bara är att svälja ner. Jag hinner knappt känna smaken.
Då bestämmer jag mig för att njuta på ett mer normalt sätt med bit nummer 2.
Det håller ungefär 15 sekunder, sen tuggar jag för fullt igen och .........
.............VIPS är den fröjden över. Så är det med det!
Förresten tycker jag inte om att den heter Daim med i.
Det ska vara Dajm! Då kanske jag inte skulle glufsa i mig så fort!
Sommartid
När det blir sommartid finns det en konstig minnesregel att när man tar fram trädgårdsmöblerna, flyttar man fram klockan 1 timme.
Jag har jätte-jättesvårt för sommar- och vintertid. Jag vill ha samma dygnsrytm jämt. Det är likadant när jag åker utomlands, helst ingen tidsförskjutning alls, då mår jag bäst. Jag får också fundera länge över om jag vinner eller förlorar en timme.....
När vi kom från mataffären idag insåg jag att det smälter som bara den.
Dagsmeja!
Det är nog ett gammalt ord, morfar och mormor sa alltid så.
Det här är "hemma på min gata i stan".
Jag har mätt, islagret på gatan är drygt 1 dm hårt packad is och snö, men här är asfalten framme. Kärestan drog sig till minnes en nu avflyttad granne som satt insvept i en filt, utanför sitt hus så fort de första solstrålarna visade sig.
Jag är inte sämre än att jag nappar på en sån kommentar.
Vi flyttade ut köksstolarna och jag kokade kaffe.
Jag respekterar att mannen i mitt liv inte vill visa sig på bloggen, men då får han också finna sig i att bli halshuggen en sån här gång.
Bullarna har vi redan ätit upp, fårskinnsfällarna var varma och det var solen också.
MEN, inte blev det sommar(tid), trots att vi tog fram stolarna. Det kan ha berott på att det inte var trädgårdsmöbeln vi tog fram ! ? !
Jag har jätte-jättesvårt för sommar- och vintertid. Jag vill ha samma dygnsrytm jämt. Det är likadant när jag åker utomlands, helst ingen tidsförskjutning alls, då mår jag bäst. Jag får också fundera länge över om jag vinner eller förlorar en timme.....
När vi kom från mataffären idag insåg jag att det smälter som bara den.
Dagsmeja!
Det är nog ett gammalt ord, morfar och mormor sa alltid så.
Det här är "hemma på min gata i stan".
Jag har mätt, islagret på gatan är drygt 1 dm hårt packad is och snö, men här är asfalten framme. Kärestan drog sig till minnes en nu avflyttad granne som satt insvept i en filt, utanför sitt hus så fort de första solstrålarna visade sig.
Jag är inte sämre än att jag nappar på en sån kommentar.
Vi flyttade ut köksstolarna och jag kokade kaffe.
Jag respekterar att mannen i mitt liv inte vill visa sig på bloggen, men då får han också finna sig i att bli halshuggen en sån här gång.
Bullarna har vi redan ätit upp, fårskinnsfällarna var varma och det var solen också.
MEN, inte blev det sommar(tid), trots att vi tog fram stolarna. Det kan ha berott på att det inte var trädgårdsmöbeln vi tog fram ! ? !
Mumsig fredagskväll
Mitt under skollunchen igår känner jag hur min moblitelefon vibrerar i fickan. Eftersom inte eleverna får ha på sina mobiler under lektions- och mattid, anammar vi personal samma regel - normalt sett.
För ett tag sedan satte jag ut ett par hyllor på Blocket och dumt nog angav jag bara mobilnumret. Snabbt lärde jag mig var ljudlösknappen fanns och nu är den på nästan jämt, för jag vill gärna bli av med dem.
När durret inte upphörde ursäktade jag mig och drog mig en bit från bordet och svarade.
Det var kärestan, han ville bara tala om att han var sugen på havskräftor. Han hade läst en annons om nykokta sådana på någon affär i stan. Lucullus trodde han.
Jag gjorde samtalet kort, sa bara "Ja, det blir bra, vi hörs sen".
När han kom på eftermiddagen åkte vi till Lucullus.
VILKEN FANTASTISK FISKDISK! ! ! !
De hade färska räkor, krabba, hummer, musslor, hela laxsidor och flera hinkar med nykokta havskräftor. Kräftorna kostade 149,90 / kg och räkorna 89.90 / kg.
Av alla skaldjur som finns tycker jag bäst om räkor, det är bara så, sen kommer krabba, kräftor, hummer och sist musslor, men jag äter allt. Vi köpte räkor, kräftor och lite lax.
På kvällen blev det fest med goda tillbehör och mycket slurpande och skalande.
Västerbottenost och cheddar i kuber, färsk baguette och iskall tjeckisk öl.
Det var otroligt gott, vi satt en hel timme och bara njöt!
För ett tag sedan satte jag ut ett par hyllor på Blocket och dumt nog angav jag bara mobilnumret. Snabbt lärde jag mig var ljudlösknappen fanns och nu är den på nästan jämt, för jag vill gärna bli av med dem.
När durret inte upphörde ursäktade jag mig och drog mig en bit från bordet och svarade.
Det var kärestan, han ville bara tala om att han var sugen på havskräftor. Han hade läst en annons om nykokta sådana på någon affär i stan. Lucullus trodde han.
Jag gjorde samtalet kort, sa bara "Ja, det blir bra, vi hörs sen".
När han kom på eftermiddagen åkte vi till Lucullus.
VILKEN FANTASTISK FISKDISK! ! ! !
De hade färska räkor, krabba, hummer, musslor, hela laxsidor och flera hinkar med nykokta havskräftor. Kräftorna kostade 149,90 / kg och räkorna 89.90 / kg.
Av alla skaldjur som finns tycker jag bäst om räkor, det är bara så, sen kommer krabba, kräftor, hummer och sist musslor, men jag äter allt. Vi köpte räkor, kräftor och lite lax.
På kvällen blev det fest med goda tillbehör och mycket slurpande och skalande.
Västerbottenost och cheddar i kuber, färsk baguette och iskall tjeckisk öl.
Det var otroligt gott, vi satt en hel timme och bara njöt!
Kortslutning
Just nu lider jag av något avbrott i hjärndelen av huvudet.
Min kabel från kameran till datorn har tydligen fått en ny plats här i huset. Förmodligen är det jag som åstadkommit det, eftersom jag bor här alldeles ensam, åtminstone på veckorna.
VAR ÄR DEN?
Jag kan inte lägga in de bilder jag hade tänkt och därmed inte heller skriva inlägget. Just nu är jag bara frustrerad och irriterad. Normalt sett läser datorn av minneskortet lätt som en plätt = ingen kabel behövs.
Just ikväll är det inte så och här sitter jag och sjuder av frustration.
Kärestan snusar redan gott bakom mig, han är kraftigt förkyld, så nu vet jag vad jag har att vänta om jag inte kvackar ihop någon gammal huskur mot snuva o dyl.
Jag lägger ner bloggandet för ikväll, tror jag har hittat lösningen för mig!
Kanske jag borde skaffa mig det? Kan det förändra något till det bättre????
Min kabel från kameran till datorn har tydligen fått en ny plats här i huset. Förmodligen är det jag som åstadkommit det, eftersom jag bor här alldeles ensam, åtminstone på veckorna.
VAR ÄR DEN?
Jag kan inte lägga in de bilder jag hade tänkt och därmed inte heller skriva inlägget. Just nu är jag bara frustrerad och irriterad. Normalt sett läser datorn av minneskortet lätt som en plätt = ingen kabel behövs.
Just ikväll är det inte så och här sitter jag och sjuder av frustration.
Kärestan snusar redan gott bakom mig, han är kraftigt förkyld, så nu vet jag vad jag har att vänta om jag inte kvackar ihop någon gammal huskur mot snuva o dyl.
Jag lägger ner bloggandet för ikväll, tror jag har hittat lösningen för mig!
Kanske jag borde skaffa mig det? Kan det förändra något till det bättre????
Det som göms i snö del 2
Här börjar grannens bil tina upp!
Det är inte årets modell precis, men jag tycker den är häftig!
Opel någonting, Kadett tycker jag mig se där bak. Grön är den i alla fall.
När kärestan frågar mig vad olika människor har för bil brukar jag svara med färgen, t ex: "MMmmmm, en grön."
Jag har lite svårt för bilmodeller, det är inte mitt största intresse, om man säger så.
Det är inte årets modell precis, men jag tycker den är häftig!
Opel någonting, Kadett tycker jag mig se där bak. Grön är den i alla fall.
När kärestan frågar mig vad olika människor har för bil brukar jag svara med färgen, t ex: "MMmmmm, en grön."
Jag har lite svårt för bilmodeller, det är inte mitt största intresse, om man säger så.
Skön eftermiddag
Efter jobbet åkte jag till Waynes för att träffa en gammal barndomskompis. Vi har mer eller mindre gjort det till en oregelbunden tradition och det är hur skönt som helst.
Helt kravlöst att träffas på ett fik, ingen behöver städa eller fixa fika, bara beställa, betala, äta, dricka och prata tills alla sinnen fått sitt.
Det här fick bli istället för middag. Det är foccacia med kyckling och diverse gott instoppat i den grillade mackan.
Om några veckor ses vi där igen! Rekommenderas!
Helt kravlöst att träffas på ett fik, ingen behöver städa eller fixa fika, bara beställa, betala, äta, dricka och prata tills alla sinnen fått sitt.
Det här fick bli istället för middag. Det är foccacia med kyckling och diverse gott instoppat i den grillade mackan.
Om några veckor ses vi där igen! Rekommenderas!
HLR
Idag har vi lärt oss HLR på eftermiddagskonferensen.
Numera behöver inte sköterskorna släpa runt på dockan Ann. Hon har dragit sig tillbaka - av ålderskäl antar jag, för hon var med på den tiden jag var en "URK-are", dvs medlem i Ungdomens Röda Kors.
Hur många gånger har man inte blåst "liv" i henne?
Anns efterträdare heter MiniAnne och är en kraftigt nedbantad version av sin föregångare.
Får jag presentera fru/fröken MiniAnne!
Hon får nya lungblåsor efter varje livräddning och en rejäl spritdos runt mun och inblåsningsmunstycke bak på ryggen.
Hela arbetslaget satt i ring på klassrumsgolvet, sedan vi föst undan bänkarna. Alla hade vi en MiniAnne framför oss, tämligen livlösa hela bunten.
Vi fick också varsin mobiltelefon i papper, så att vi kunde ringa 112.
På vår Smartboard fick vi noggranna instruktioner hur vi skulle gå tillväga för att göra hjärt - lungräddning. Det var en kvinnlig instruktör som talade tydligt till oss och det var hur lätt som helst att förstå.
Man skulle göra 30 hjärtkompressioner och 2 inblåsningar om och om igen i 2 minuter. Det tog på krafterna kan jag tala om. Nästan alla fick ta av sig ett lager tröja. I verkligheten kan det bli mycket längre än 2 minuter, 20 - 30 eller ända tills ambulans anländer.
Man drog ut en liten spärr under bröstbenet på damen, där stod det "Adult". När man tryckte på bröstet skulle det klicka.
Jag var fortfarande alldeles för svag sen jag bröt handen. Min vuxna MiniAnne skulle ha dött, för det klickade inte en enda gång. Rådlös är jag inte även om jag är svag, jag bestämde mig för att rädda ett barn istället och drog ut spärren ett hack till.
Den lilla barn-MiniAnne var lättare och klickade varje gång jag tryckte.
Väldigt viktig kunskap fick vi allihopa och det är jättebra, men inte så gravallvarlig att vi inte kunde skämta lite.
I vårt arbetslag har vi en särdeles god anda, så det var helt okej.
"Ojoj, lilla MiniAnne, hur är det, kan du inte öppna ögonen?"
"Du är alldeles kallsvettig på pannan känner jag!"
"Det har väl inte fastnat något i svalget på dig?"
Efter att ha fått testa lite annat, repeterat framåtstupa sidoläge som det hette förr, avslutades det hela och alla MiniAnnor åkte ner i sina kartonger igen för vidareutbildning av nästa arbetslag.
Det var bra och lättbegripligt och jag tror jag skulle våga om det skulle behövas.
Handen har inget med HLR att göra, om nu någon skulle fundera över det!
Numera behöver inte sköterskorna släpa runt på dockan Ann. Hon har dragit sig tillbaka - av ålderskäl antar jag, för hon var med på den tiden jag var en "URK-are", dvs medlem i Ungdomens Röda Kors.
Hur många gånger har man inte blåst "liv" i henne?
Anns efterträdare heter MiniAnne och är en kraftigt nedbantad version av sin föregångare.
Får jag presentera fru/fröken MiniAnne!
Hon får nya lungblåsor efter varje livräddning och en rejäl spritdos runt mun och inblåsningsmunstycke bak på ryggen.
Hela arbetslaget satt i ring på klassrumsgolvet, sedan vi föst undan bänkarna. Alla hade vi en MiniAnne framför oss, tämligen livlösa hela bunten.
Vi fick också varsin mobiltelefon i papper, så att vi kunde ringa 112.
På vår Smartboard fick vi noggranna instruktioner hur vi skulle gå tillväga för att göra hjärt - lungräddning. Det var en kvinnlig instruktör som talade tydligt till oss och det var hur lätt som helst att förstå.
Man skulle göra 30 hjärtkompressioner och 2 inblåsningar om och om igen i 2 minuter. Det tog på krafterna kan jag tala om. Nästan alla fick ta av sig ett lager tröja. I verkligheten kan det bli mycket längre än 2 minuter, 20 - 30 eller ända tills ambulans anländer.
Man drog ut en liten spärr under bröstbenet på damen, där stod det "Adult". När man tryckte på bröstet skulle det klicka.
Jag var fortfarande alldeles för svag sen jag bröt handen. Min vuxna MiniAnne skulle ha dött, för det klickade inte en enda gång. Rådlös är jag inte även om jag är svag, jag bestämde mig för att rädda ett barn istället och drog ut spärren ett hack till.
Den lilla barn-MiniAnne var lättare och klickade varje gång jag tryckte.
Väldigt viktig kunskap fick vi allihopa och det är jättebra, men inte så gravallvarlig att vi inte kunde skämta lite.
I vårt arbetslag har vi en särdeles god anda, så det var helt okej.
"Ojoj, lilla MiniAnne, hur är det, kan du inte öppna ögonen?"
"Du är alldeles kallsvettig på pannan känner jag!"
"Det har väl inte fastnat något i svalget på dig?"
Efter att ha fått testa lite annat, repeterat framåtstupa sidoläge som det hette förr, avslutades det hela och alla MiniAnnor åkte ner i sina kartonger igen för vidareutbildning av nästa arbetslag.
Det var bra och lättbegripligt och jag tror jag skulle våga om det skulle behövas.
Handen har inget med HLR att göra, om nu någon skulle fundera över det!
Din del
Nya lokaltelefonkatalogen kom idag. Din del tror jag det står på den.
Bilden från nätet.
Jag fnissar åt mitt eget beteende, det första jag gör, utan att tänka och likadant varenda gång jag får den nya telefonkatalogen i min hand. Jag slår upp mig själv, kommer på mig med att nicka förnöjt när jag ser att jag är med ännu ett år.
Ojojoj, undrar hur länge jag hållit på med det?
Nästa tanke är, att min kära dotter inte ens tar in katalogen när den läggs nere i hennes port. Hon har ju datorn om hon söker någon svarar hon, när jag frågar om hon hämtat in den.
Sonen är säkert precis likadan. Tiderna förändras!!
Bilden från nätet.
Jag fnissar åt mitt eget beteende, det första jag gör, utan att tänka och likadant varenda gång jag får den nya telefonkatalogen i min hand. Jag slår upp mig själv, kommer på mig med att nicka förnöjt när jag ser att jag är med ännu ett år.
Ojojoj, undrar hur länge jag hållit på med det?
Nästa tanke är, att min kära dotter inte ens tar in katalogen när den läggs nere i hennes port. Hon har ju datorn om hon söker någon svarar hon, när jag frågar om hon hämtat in den.
Sonen är säkert precis likadan. Tiderna förändras!!
