Oj då, redan natt?
Nej, idag har jag gjort en massa annat, först en skön sovmorgon, eftersom vi var borta igår, tills det blev söndag innan vi kom hem igen.
Sedan har jag grejat! Det svarar alltid kärestan att han gjort, när tiden bara försvunnit och inget konkret finns att ta på.
Efter grejandet gick jag runt i mitt hus och renoverade mina persiennknoppar av olika slag, medan han var och hälsade på de sina. När han kom tillbaka for vi och gratulerade kära dottern som fyllt år sista september och som vi äntligen lyckats hitta en dag för uppvaktning, som passade oss alla.
Där fick vi gott fika och chans att gosa med djuren. Jag saknar katterna, det var så mysigt när de bodde här i nästan 1 hel vecka.
Akvariefantasten Ahti som älskar att ligga där i värmen
Trötta Babusjka ligger som en liten pralin på sidenkudden i soffan!
Medan Indra undrar vad det är för mycket roligheter som plötsligt hamnat på golvet. Den katten älskar papper och snören.
WOW, det ligger till och med en papperskasse på golvet! Vilken lyckodag!
Näääää, allt roligt ligger ju faktiskt utanför kassen. Den var helt tom!
Lek du Indra, du stör ingen! De andra djuren har somnat............
......... och vi människor har haft allt fokus på en smarrig mandeltårta!
Det var den söndagen det! Tack mitt barn!
Tatuering
Värmlandssöstra mi hade gjort en tatuering på handen fick jag se när vi träffades.
Svår att göra rättvisa i färgvalet, testade både med blixt - 
- och utan.
Sedan hade hon lite bling bling runt handleden också - och naggellack. Kort sagt, rustad för lite festligheter!
Jag har aldrig kunnat ha nagellack, det går bara inte, trots att jag försökt !
Tatueringar har jag inte heller velat ha för den delen, jag är fel generation. Numera kan jag nästan tycka att det finns en och annan fin, men jag skulle aldrig göra en. Min kropp är inte gjord för sådana! Det är däremot sonens, men det är en annan historia! Han är nämligen som en hel bilderbok!
Olika kroppar har vi uppenbarligen ! !
Bråttom, bråttom
Sedan har jag skrotat min gamla telefon och varit ute med elektroniksoporna och lite annat krafs.
Hunnit med att klippa av en nyutslagen ros och ställt på köksbordet, malt kaffebönor och kokat en mugg gott, GOTT kaffe från da Matteo.
Så vill jag tala om vart jag snart är på väg.
ÖJBC = Örebro Jazz och Blues Club fyller 25 år och vi har jubileumskonsert ikväll på Konserthuset här i Örebro. Det är Sandviken Big Band och en amerikansk sångerska som heter Deborah Brown.
Det blir säkert en fantastisk kväll, inte på operan, men väl på konserthuset.
Som styrelsemedlem har man en massa åtaganden och förpliktelser, därför är jag på språng. Om en dryg timme är jag på väg till bussen, för jag räknar med att kärestan dyker upp, trots sin antijazzinställning. Han får bevars fribiljett ikväll och då kan han "fobiträna" lite och det har han lovat. Följaktligen har jag skjuts hem och åker buss dit.
En i styrelsen har sammanställt en väldigt intressant jubileumsskrift och och den ska jag stå där och sälja. Vi kommer att ha lite aktiviteter under konsertkvällen, frågesport om klubben genom de här 25 åren, lotteri med vinster som har anknytning till jazzen förstås. Det blir utställning i foajén och en massa trevligt hoppas vi.
Nu ska jag ta sista skvätten och fortsätta. Det var skönt med en liten paus.
Återbäring från kalas
I köket hade hon lite nostalgi i ett vitrinskåp, bl a den här bakboken.
Jag fick en snabbskjuts tillbaka till barndomen, för den hade mor och ur den bakade hon en väldigt speciell chokladkaka. Det var för övrigt den allra första kaka jag bakade på egen hand som ganska liten.
Vi pratade om detta en stund, hon hade även en annan ur samma serie. Jag visste inte ens om att det fanns flera, mor hade bara den här.
Två dagar senare fick jag ett tjockt brev på posten. Det var något som var inlindat i vitt, kraftigt papper och där stod skrivet:
Nog kan man säga att böckerna talar till en......
Den här boken säger i alla fall till mej.... vänligt och bestämt..... att den vill flytta till Suss (det är jag det) på xxxxxxxxxgatan.
Sedan stod det lite personliga hälsningar och en stor KRAM!
Det var som om det var jag som hade födelsedag och inte tvärtom. Nu finns boken tillsammans med mina kokböcker och jag får en hälsning från modern och hennes namne varje gång jag ser den.
TACK än en gång, min boksjälssyster därborta på "ängen".
Ljördalen - slutet på helgen
Vi stuvade in oss i bilen och åkte mot Fulufjället. Vi skulle titta på skidbackar och nybyggnationen.
Var tog den norska hytten vägen? Nu är det riktiga lyxvillor som klänger sig fast längs bergssluttningarna. Badtunnor fanns på ganska många ställen, det är säkert jättehärligt att krypa ner i när snön yr omkring öronen på en. Ja, inte mina alltså, men för dem som gillar snö!
Efter den turen upp på fjället blev det dags för stenletning. Det blev lite tungt!
Jag har alltid älskat hösten, förr var det mest för att alla spindlar dog då. Numera, när jag inte hotas till döden varje gång jag möter en 8-bening, är det för att det är en sådan fantastiskt ren och vacker årstid och hela skogen är ett enda stort skafferi! Färgerna är helt otroliga!
På söndagsmorgonen gick vi en sista runda i området där vi bodde.
Vi passerade ett garage med utsmyckad dörr.
Vi tog även en runda ner till "Kattfotsängen", där i fjärran ser man hela byn.
Mycket nöjda och fulla av frisk luft, glada minnen och härliga intryck for vi mot hemlandet vid 11.30-tiden. Vilka underbara vänner som tog med oss på den här turen. TACK än en gång!
Här en sista Norgebild!
Vegetation på taket ska det tydligen vara, här en kombinerad raststuga/toalett längs vägen.
Ljördalen, första halvan av lördagen
En rolig utkik mellan 3 tallar som stod där så lägligt.
Renlaven mjukt och ulligt fin.
Stenarna i kanten som utsöndrade röd "färg". Någon sorts sandsten som "blödde".
På väggen, precis under lampan hade nattflyna sitt morgonmöte.
Efter frukost klädde vi på oss och gick ner till byn. Det var disigt och vi tog vägen över den gamla bron. Den ligger under rivningshot, fick vi höra därnere och det var inget roligt besked, för den används flitigt av de som promenerar, cyklar, åker skidor osv. Den andra bron är för biltrafik, väldigt smal och saknar trottoar eller gångbana.
Kyrkan mitt i byn som är det vanliga, tyvärr låst, men kyrkogården fanns ju.
En titt bland gravarna, 2 mil från Sverige, såg det annorlunda ut här?
Jodå, det gjorde det, även om skillnaden inte var alltför stor.
Inbyggd gravlykta såg vi på flera gravar
Inget märkvärdigt att en barnmorska dött, men jordmor låter så fint.
En med en fjäril som utsmyckning på korset.
Här kan jag lugnt säga att det sprack mot min smak.
Sist någon slags minnessten som släkten låtit resa.
Dags för affärsrundan, det fanns ett Coop + en annan affär med liknande sortiment. En bensinmack med lite allt möjligt och en turistbyrå som också tillhandahöll ett och annat. Vi var in i båda affärerna och jag måste säga att där fanns det mesta för att normaltillvaron skulle fungera utan störningar.
Coop hade kampanj på köttfärs - kjøttdeig.
Inne i butiken kunde man köpa sig en korv med bröd. Selfservice! En ensam liten korv låg kvar i spadet och bara en halv lompe (brödet), men vi kom ju direkt från frukostbordet, så på oss gick ingen nöd.
På den andra affären kunde man köpa kött till får i kål.
"MMMmmmm," sa jag, kärestan rös!
På byns anslagstavla efterlystes en försvunnen norsk skogskatt (gissar jag).
Och så fanns det förstås diverse ombud för annan samhällsservice.
Tillbaka tog vi den andra bron, det var väldigt disigt, men solen kämpade för att komma fram.
Där gick vi förbi ett kanotuthyrningscenter. Uppblåsbara som gummiflottar, fast i kanotform. Det är nog härligt att åka utför forsarna med de där. Uppblåsta förstås :-)
Vi gick hem, en snabbis in, då I och L packade en ryggsäck och sedan var det dags att dra iväg igen på en hemlig utflykt, först med bil, sen en liten bit till fots. Jag väntade ute och satt och gonade mig i solen, som nu lyckats tränga igenom molnen och gav oss en sagolikt skön dag.
Första stopp var vid en liten hängbro som vi skulle ha gått över, men ideén hade förkastats och det tror jag min käre särbo var innerligt tacksam för. Nog kan han gå på broar, trots att han inte gillar det, men den här svajade betänkligt när jag tog några steg ut på den.
Vi åkte vidare och här är den svenske vissångaren Gunde Johanssons stuga. Den låg väldigt vackert precis vid älven.
Här var målet för vår utflykt, vi parkerade och gick en bit till fots.
Jag som ÄLSKAR vatten, i synnerhet brusande. Här fick jag mitt lystmäte.
Vi gick uppströms en bit och den bron gick vi på allihopa utom L.
Han var kvar och gjorde upp eld nere vid de stora fallen där det var en grillplats.
Det var otroligt vackert och rofyllt därute i skogen. Vi NJÖT ! ! ! ! !
Där luften är riktigt ren trivs laven, experter i ämnet får gärna namnge den om den heter något annat än "Skägglav", som är min gissning.
Stenen i marken var väldigt röd på sina ställen och skiktade sig som skiffer.
När vi kom tillbaka brann elden för fullt och det var dags för korvgrillning.
Den här bilden har jag "lånat", men precis sådana lomperullar fick vi också.
J Ä T T E GO D A ! ! !
Efter vi ätit en massa gott fanns det också en kaffetermos i L.s innehållsrika ryggsäck. Herrarna stod kvar på berget och drack sitt -
- men jag tog med mig min mugg och gick nerströms för att kolla hur det var där.
Det var precis lika vackert som uppströms och jag tog hur mycket bilder som helst. Detta med vatten är något magiskt för mig, inte nog med det, jag gillar stenar också!
En naturlig trappa rätt ner till vattnet, det var bara det, att varje steg var närmare en meter höga. Jag var förstås tvungen att gå ner i alla fall, med viss möda - och sedan upp igen, för därnere kunde jag inte stanna och inte komma vidare.
Växtkraften är enorm!
Det här är stenarnas naturliga utseende och det hette något jag inte minns.
Precis nere vid kanten såg stenarna ut som de var utsågade och ditlagda.
Halvvägs mellan vägen och grillplatsen fanns t o m en toalett och på taket växte både mossa och små träd.
Här slutar del 1 av lördagen, men fortsättning följer förhoppningsvis redan imorgon.
Norgehelgen i delar, här börjar det!
Vilken fantastiskt, underbar helg vi fick i vårt västra grannland!
Vi åkte tillsammans med kompisarna I och L i deras bil. L hade gjort fikaväska med jättegoda mackor. Jag som fick ett infall på "Kanelbullens dag", bidrog med bullar.
Halvvägs någonstans stannade vi på en fin rastplats och smorde kråset. 
Hon som står där i ur och skur, var inte lika bra, som fiskaren på andra sidan sjön.
Mackan var som en smärre landgång, fast som rund kanske det heter landflotte???
Väl framme i Dalarna kunde jag konstatera att suggorna är dalahästar.
På Gotland är de gutefår. Sånt gillar jag!
Vi åkte över till Norge vid Sälen. Här är stugan. Jättefin!
Taket är ett sticktak. Ett mycket intressant hantverk från förr.
Och en passande vindflöjel när man är i Norge!
Här bodde vi, jag låg överst, äldst men vigast! HAHAHA!!!!!!!!!!
På menyn stod Janssons och till dessert mandelskorpor och Limocello!
Vi var ganska trötta efter arbetsdagen och resan upp, så vi slötittade lite på norska "Så ska det låta" och fattade väl ungefär hälften - jag alltså.
Koncentrationen var inte på topp och vi hade så mycket annat att prata om. TV.n var inte prio ett, men det var lite roligt med den norska varianten som inte var helt lik den svenska.
På soffan ligger Vegard Ulvang och håller koll på allt och alla!
Han var väldigt mjuk, söt och en älsklig bekantskap!
Allt som fanns i stugan passade perfekt och jag bara njöt av alla detaljer.
En jättefin, iordningjord gammal ugnslucka från Näfveqvarns bruk i Sörmland.
När det är ont om förvaringsutrymmen gäller det att tänka kreativt, det kunde de, det kan jag intyga. Det var fiffiga lösningar både här och där. 
Sängbord till en överslaf på våningssängen, hur ordnar man det?
Så här!
Det fungerade perfekt, jag hade tidning, två böcker, glasögon och cerat inom räckhåll.
Norska kartan i tallriksformat, bit för bit av landet och "inramat!" Det fattas några, men sökning pågår efter fler.
Det fanns lite Lofoten i stugan också. I och L hade några tavlor med ungefär samma motiv, men av olika konstnärer och i olika teknik. En riktigt rolig samlaridé, tycker jag.
Bilden till höger är på I, som står där vid Lofoten med en av tavlorna som hon förmodligen köpt där på platsen.
Imorgon ska jag berätta mera, för vi har som sagt haft en fantastisk helg!
Helginformation
Jag åker utomlands!!!!!
Om det syns på den lilla kartan så är det lätt att förstå att vi inte ska så jättelångt bort, men det ska bli sååååååååå roligt, för nu är det tredje gången gillt vi försöker följa med våra goda vänner till deras stuga och den här gången verkar vi hålla oss friska, så imorgon bär det iväg.
Det blir säkert något att berätta när vi kommer tillbaka till fosterlandet!
TREVLIG HELG !
Vacker okänd växt
Vid USÖ växer den här busken.
Jag gick förbi där i fredags och var tvungen att stanna till och hiva fram kameran och ta några bilder. Den var så vacker, dessutom för min del, både ovanlig och totalt okänd.
Någon som vet vad det är? Den är köttig inuti om det kan vara en ledtråd.
Fortbildningshelg
Det var inte så långt hemifrån den här gången, tyvärr........
Jag fick resa 27 km så var jag framme. Hallsberg är nu en gång för alla ganska enkelt att ta sig till från många orter i Sverige, tack vare att det är en stor järnvägsknut.
Framför stationshuset ligger torgbacken och i den hotell Stinsen, där det hela gick av stapeln.
Att det var enkelt och bra med Hallsberg tyckte föreningen (RFDM), förra året också, så jag har haft det stora "nöjet" att återvända till platsen för min födelse och uppväxt, två år i rad.
Det var väldigt givande, en mycket bra kurs och avslutningen på lördagen var en gemensam tre-rätters middag. Vi fick renköttsstubbe på salladsbädd till förrätt, oxfilé med potatisgratäng till varmrätt och sedan ......desserten, se bild.
Den är svår att orda om, den måste upplevas, men jag försöker!
Det är en halvfrusen citronglassbakelse på hallonsåsbädd. Utanpå ett krispigt skal som smälter i munnen och inuti finns en liten klump citronkräm, typ lemon curd.
Det är en himmelsk smakkombination, hallonsåsen och citronen. Jag sitter här och känner snålvattnet.
Hallsberg nästa år igen kan vara okej, förutsatt att vi får den då också!!!!!
Kattmormor
Katterna är väldigt hemtama här hos mig och gör lite som de vill!
Kvällsmat - stereoätning.
Och, de kan absolut inte tänka sig att dricka vatten ur en skål.
Att slänga sig upp på bokhyllan och kliva runt går däremot väldigt bra.
Kattmormor är väldigt snäll och ordnar varma, sköna sovplatser till de små godingarna.
På tisdag åker de hem till sig igen, det blir lugnt och TOMT!
Morrande möte hos frisören
Jag, dotter J och hennes hund Babusjka for iväg till frisören, det var J som behövde toppa håret. Både hon och vår frisör har gått hos samma hundexpert och var nu nyfikna på varandras hundar, så att Babusjka skulle med var inplanerat.
Jag blev alldeles paff när jag fick se hur otroligt långt hår mitt kära barn hade. Hon har det aldrig utsläppt när vi ses.
Klippningen gick fort och lätt, de pratade hund hela tiden och hundmormor satt i en stol med "barnet", läsande Se & Hör eller vad det nu var för skvallertidning.
När håret var fixat blev det dags för Atlas att komma in och visa upp sig.
Det tyckte Babusjka inte jättemycket om, morrande satte hon sig i trygghet och kollade in killen som kom in genom dörren.
Han är fortfarande ganska valpig och ville genast lukta på den lilla tjejen.
Hon däremot var inte intresserad, han var inte alls i hennes smak, så: "Nu går jag!"
"Jag ser mormor därborta, hon är stor, tryggg och ett bra ställe att krypa in bakom."
Inte brydde han sig om det, han bara skulle fram och lukta på henne, trots att hon morrade.
Babusjka var väldigt svårflörtad och vägrade gå fram och nosa. Till slut ålade sig Atlas fram längs golvet, dit J och Babusjka satt och försökte lukta in vem hon var.
"Oh shit, vad jobbig han är, nu åker vi hem!" 
Atlas är jättemysig och glad, men tycke uppstod definitivt inte, hon ville inte ens lukta på honom, så var det bara.
Alla kan ju inte älska alla här i världen!
Redan slukad!
I tisdags på vår återträff fanns de i överflöd. Så kändes det i alla fall för oss som inte har någon given kontakt på Island, som kan skicka oss en påse eller fler, då och då.
Jag hade sparat den jag tog på slutet för att njuta av vid något speciellt tillfälle.
Jag som givit mig tillfälligt godisstopp under veckorna, för obestämd tid framåt, la in den i ett köksskåp med låsbar dörr när jag kom hem på tisdagskvällen. Jag var väldigt mätt ända till nästa dag, alltså onsdag och fram till dess var det lugnt. Tacka för det, jag var på jobbet fram till nästan 17.00, så det var inga problem.
MEN, när jag kom hem poppade minnet av den upp och låg där och gnagde i mitt medvetande. Jag förde ett mycket seriöst, lutheranskt inre samtal med mig själv om vådan av att rucka på principerna för en så liten bit av det förbjudna. Det var ett fasligt velande i mitt inre och inte gav jag vika, för karaktär brukar jag skryta med att jag har.
Så duktig var jag och en lika duktig snärt hade jag i bortknäppandet av Luther, där han satt på min axel och pickade mig i skallen för att jag skulle stå emot.
Den inre rösten talade med mig än en gång och den sa:
"Tänk om du glömmer bort din sista Þristur och du hittar den någon gång i finaste tussilagotiden i vår, hård och osmaklig, så otroligt ledsen du skulle bli då."
Det räckte!
Inga tveksamheter över en dålig karaktär. Inte heller. Jag gjorde ju en insats för min inre själsfrid.
Iväg till skåpet, låsa upp och fram med det som skulle sparas. Av med pappret och innehållet var blottat!
Den ljuvliga lilla godbiten räckte till tre små tuggor. De avnjöts relativt långsamt, så långsamt som är möjligt med något så underbart. Sen låg pappret där och slut var det. Inget att göra åt.
Gissa om jag varit lugn sedan dess!
YES!
Ingenting som stör och jag är återigen en godisförnekare under veckorna. Jag tog mig helt enkelt ett mycket litet återfall och vandrar åter den smala stigen fram.
Brasklapp: Om nu någon gärna vill skicka till mig lite Þristur dagtingar jag gärna med mitt samvete igen. Inga som helst problem!
Islandsträff
Vi skulle hem till S, vår isländska klippa, som gjorde denna resa till den höjdpunkt den blev för oss allihopa.
P var tyvärr sjuk, så han missade hela begivenheten, men vi andra som arbetade till 17.00, hastade ut till våra bilar och drog iväg med blixtens hastighet.
VILKET HEM !
Nu har jag varit i ett helt otroligt hem, värdigt att vara med i Residence, Sköna hem, Lantliv eller vilket magsin som helst, ett sånt där tjockt, med osannolikt vackra hem.
Varför ska jag orera om detta, när det finns bilder?
Först utemiljön!
Inte är det svenska flaggan man ser, när man kommer hem till 2 islänningar.
Island är inte en blomsterprunkande ö, följaktligen var inte den här fina trädgården heller överdrivet blomsterprydd, men ack så FIN!
Vi gick runt och föll i trance över än det ena, än det andra.
Gäststugan, för stora och små.
Här bodde kaninen Oliver under sin livstid, just nu var det ett bra förråd.
Minne från Island juni 2010 - Eyjafjallajökullaska!
Ett svep runt huset.
Uppfyllda av allt det sköna vi sett var det dags att gå inomhus.
Värdinnans fötter och inneskor.
Vi passade på att lämna över en present för att visa vår uppskattning för allt hon ordnat och fixat med under hela resan, samt som ett litet tack för den här kvällen också.
Vi hade lyckats nosa reda på Karuizawa - en vulkanisk, japansk whisky och vad kunde passa bättre med tanke på hur osäker vår resa var, in i det sista p g a Eyjafjallajökull och dess beteende, samt att S är whiskykännare och connaisseur.
Nu kommer rundvandringen i deras mycket fina hem!
Jag noterade tvåspråkigheten, på förvaringslådorna, i ett av rummen. Det var faktiskt riktigt kul och det kom igen på flera ställen, svenska och isländska om vartannat, mycket naturligt förstås.
Det mest rogivand sovrum jag sett, mitt eget inberäknat!
Smart förvarningslösning i det smala badrummet!
Inne i badrummet
Utanför i hallen
Här förbereder S välkomstdrinken, medan jag smyger runt och fotograferar.
Dags att sätta sig till bords!
Servetterna behöver ingen kommentar, 100% rätt var de i alla fall!
Isländska ljuslyktor med olika motiv - vackra!
Det bjöds på mustig höstsoppa/gryta som smakade väldigt bra, alldeles för bra, för det var fler än jag som åt mer, än vad som egentligen rymdes inombords.
Bröd, smör, hel parmesanost och riven dito, samt yoghurt till soppan.
När vi sedan var så proppmätta att vi bara stönade, försvann S ut i köket och kom in med desserten.
Den mest ljuvliga pannacotta jag någonsin smakat, fullt med svarta vaniljprickar i botten. Gräddigt krämig, med lagom vaniljsötma, som bröts av de mosade hallonen och björnbären uppepå.
I arbetslaget har vi mer än en gång konstaterat att: ÄTA KAN VI!
Trots den påtagliga paltkomans inträde på arenan bangade vi inte när det isländska godiset kom fram på bordet.
Jag lyckades klämma i mig en Þristur på direkten, men som flera av de andra bad jag att få ta en med mig hem och det fick jag så klart.
Vi hasade oss en trappa ner, efter att L, vår idrottslärare, hjälpt till att röja upp efter matorgien. Hon bör vara den mest vältränade av oss, med tanke på hur hon sportar hela dagarna!!!!
Där blev vi sittande, halv- och helliggande framför en bildvisning av våra Islandsupplevelser.
Allting har en ände, även denna trevliga afton, så vid 21.30-tiden tuffade vi hemåt i natten.
En sak är vi överens om: ALLA VILL VI ÅKA TILL ISLAND IGEN ! ! ! ! ! !
En omtvistad bro
Det här är Tybblebron, en träbro som skapat rubriker och en massa diskussion ända sedan planeringsstadiet.
För er som inte bor i Örebro så handlar det om en stor träbro som reser sig över Norrköpingsvägen i Tybble. Under finns ett övergånsställe som man nyttjade innan brotiden, eller nåja, så var det tänkt - innan brotiden alltså.
Folk går fortfarande på övergångsstället. Det är trafikljus och relativt säkert. Bron skulle dock göra det hela ännu säkrare och därför byggdes den.
Det man inte tog med i beräkningen är, att "människan är av naturen lat". Folk orkar inte gå uppför alla trappsteg, gå över gatan på bron och ner på andra sidan. Den är inte handikappanpassad och på vintern ganska stor halkrisk på trätrappstegen.
Det har talats om att flytta den, massor med olika ställen i stan är föreslagna, men den står där den står. Någon gång roade sig någon med att räkna antalet människor som valde bron, i rusningstid. Jag vill minnas att det var under 10, resten gick på övergångsstället, precis som de alltid gjort!
Numera är det lite kult att ha varit uppe på bron, man har förfest, låter sig fotograferas på denna nästan orörda plats. Den finns med i en massa olika bloggar, där det nämns att man gått på Tybblebron osv.
Själv har jag aldrig gått på den, å andra sidan bor jag inte åt det hållet numera. Under mitt förra Örebroliv bodde jag där, då fanns den inte, men jag tror inte jag skulle valt den ändå.
Jag är människa, alltså är jag lat!
Gamla klassiker lever än!
Man kan ju inte gärna stanna, hoppa ut och fotografera, där går i alla fall min gräns, men jag bad kärestan ta ner farten så jag skulle får chansen att ta en bild till. Det gjorde han!
Det ser ut som den är i fullt användbart skick. Det kanske står en gammal amerikanare inne i någon lada, lackad i exakt samma färger?
Jag får kolla med en mig närstående, manlig person, om han ser den när han åker iväg och tittar på gamla veteranfordon nästa gång.
Mera skogen
Å andra sidan är det bara positivt, även om kroppen känns mer än rådbråkad nu ikväll.
Vi packade fika, två korgar och for iväg. Kallt var det, vi huttrade och frös på första stället - ja svampstället alltså. Vi gjorde som folk säger att de gör, bara stannade bilen längs en grusväg och klev in i skogen. Där vällde det fram trattkantareller, vart vi tittade var det stora drivor.
Plocka, plocka, plocka! Till slut, långt innan svampen var slut, frös vi så mycket att det fick räcka med halva korgen full.
In i bilen, vi drog på full värme, slog på stolsvärmen och for vidare och då kändes det bättre ganska snart. Nästa lilla skogsväg stannade jag på. Där fanns gott om svamp, men inga som vi ville ha!
Jag gissar att de heter Pepparriska!
När jag väl fotat dem, upptäckte jag att det fanns gott om blåbär. Det älskar jag och plötsligt blev jag så sugen att äta lite. Jag plockade och åt, sen kom jag på att kärestan nog också ville smaka, så jag fyllde handen och letade reda på honom. Han hade inte heller sett de svampar vi ville ha. Däremot tog han gärna emot lite blåbär som åkte in i gapet direkt.
Min tunga var alldeles blå, jag tog en bild av den, men det blev lite hög äckelfaktor på den, så det får vara med den visningen.
Vanten fick också hänga kvar, trots att vi var kalla om händerna.
"En vante gör ingen sommar(värme)"!
Till nästa avfart och där stegade vi in med den andra korgen i högsta hugg. Idag hade vi rustat oss med varsin kniv, för att slippa blanda mina fint avskurna svampar med kärestans jordklumpförsedda, som i förlängningen gör mina fina, lika jordiga som hans.
Nu gick vi igen och gick. Över stock och sten, blöt mark och hård mark. Stubbar med växtlighet av olika slag var det gott om, men var fanns kantarellerna?
Plötsligt händer det!!!!!!!!!! En kantarell och sedan massor - HÄRLIGT !
Jag får lov att säga att jag är nöjd med den här dagen också.
Det bästa är, att nu vid pass 22.00, är de redan rensade, förvällda och i frysen!
Sagotårta
Hennes skapelse och medarbetare L.s små ljuva marsipanrosor fick mig att avvika från den smala stigen, den som inte innehåller slisk under veckorna, utan enbart en bulle el dyl under helgen.
Den var lika underbart god som den ser ut, kan jag intyga!
Det var väl inte så konstigt att jag inte kunde säga nej till den tårtan?
I väntan på bussen.....
Jaha, tänkte jag, här har väl inget hänt, utan det är vita, heterosexuella par som ståtar där i plast. Hur ska alla de andra göra, som faktiskt kan gifta sig eller ingå partnerskap idag?
Jag stegade närmare och blev glatt överraskad. Här fanns det mesta i brudparsväg, möjligen att jag saknade någon med lite ljusare brun hudfärg, men nog har det hänt en del trots allt!
Det går framåt här i världen, vad tycker vårt nya riksdagsparti om det här tro?
Malins hembageri
Detta är min åsikt!
Stans bästa bageributik heter "MALINS HEMBAGERI". 
Den ligger på Rynningegatan 17, på norr här i Örebro och de bakar det mest superba matbröd man kan tänka sig. Jag som ändå bakar det allra mesta av mitt bröd, går gärna dit ibland och köper mig lite som någon annan bakat.
Här är surdegens mecka, råvarorna ekologiska och det mesta närproducerat. Här är det inte tal om att sno ihop något snabbt, här får det ta tid och det känns på kvaliteten.
Mycket frön, nötter, grova korn, morötter mm mm mm finns i bröden. De är noga med att upplysa om detta, så ingen allergiker ska behöva råka illa ut. De har innehållsförteckning över varenda ingrediens på enskilda lappar för varje sorts limpa.
De gör också små goda, sega ciabattor (eller vad de nu heter i plural?) och runda frallor, alldeles knalligt goda och ytan späckad med vallmofrö.,
Varje dag har sitt eget bröd, som då är extra billigt. Det brukar kosta 15 kronor när det är dagens.
(Jag ser att mina ben är förevigade i fönstret, tvenne gånger på dessa bilder)
Det finns olika sorters kex, skorpor och även gott sötebröd, det som går under namnet "Slisk" när jag pratar om det. Väl värt att notera, att "Slisk", är ett mycket positivt ord för mig. Jag bara älskar kakor, tårtor och annat slisk!
Interiör med alla de goda bröden på sina hyllor och i sina korgar.
Sist den lilla mumsiga "sliskdisken". Gott och nyttigt för själen!
Missa INTE Malins om du är i Örebro och har möjlighet att ta dig till norr!
