Snarkofag
Halsen har varit som en brännugn i två dagar - torsdag och fredag. Sen var jag "bara" hostig och snuvig igår och tyckte det kändes relativt okej. Lite spak var jag och jag blundade gärna för att jag även drogs med aningen feber. Vi skulle nämligen på kalas på kvällen. Käre särbons svåger i Hallsberg, fyllde jämnt och vi var bjudna på en trerätters i deras goda vänners lag. Vi hade tackat ja för längesen, köpt present och sett till att vi hade katt- och hundhårsfria kläder då svägerskan är extremt allergisk. Inte hade jag planerat någon mat heller, så vi var bara tvungna att åka iväg om vi inte skulle drabbas av undernäring och svältdöd.
Det var en trevlig tillställning med runt 50 personer, jättegod mat och allt så välordnat. Bara att sitta och beställa vad man ville ha. Jag hade erbjudit mig att köra bilen hem, så mitt usla tillstånd idag beror enbart på virus och baciller.
Jag har sovit oroligt och vaknade vid 6, inte orkade jag läsa särskilt länge igår kväll, trots att fredagar och lördagar är mina bästa läsnätter när jag vet jag kan sova länge morgonen efter. Jag orkade bara igenom några sidor i en gammal VI-tidning, sen fick jag släcka och somnade ganska direkt. Klockan var bara drygt 23.00. Olikt mig!
Jag steg inte upp klockan 6, utan tog en kudde till och slumrade om till 8. När jag då började röra på mig hör jag en trött röst som säger: "Inatt har jag legat i snarkofagen och inte fått en blund i ögonen!" Jag är inte förvånad, för jag hade svårt att andas igår. Snarkofag är ett härligt nyord, undrar om det finns? Där kommer jag nog att ligga inatt också, men då stör jag ingen mer än mig själv.
Här är två sätt att slippa snarkning. Jag tror heller jag börjar med didgeridoo om det fortsätter, än sover som tjuren Ferdinand med nosring. Hur snygg blir man då? Man kanske kan sätta något hänge i den för all del?
För övrigt kan jag meddela att jag är den som brukar ligga vaken och våndas i snarkofagen, för det är inte jag som snarkar normalt sett. Däremot har jag utvecklat en ganska effektiv tåfjutt som träffar särbon på vaden när han går an som värst. och där sitter tydligen avstängningsknappen för snarkning. Synd han inte hittade min inatt.
Imorgon tänker jag vara frisk, jag har varit hemma tillräckligt deh här terminen!
Igår med Povel
OJ, det var TOPPEN! ! ! Hjalmar Bergman teatern var fullsatt sånär som på några stolar på översta raden. Det var så otroligt bra och ett fantastiskt upplägg där artisterna turades om och i vissa låtar sjöng de tillsammans.
De hade gjort en del nya texter till gamla låtar som t ex i "Titta det snöar" som var omgjord till datatiderna som råder nu. De satt allihopa med varsin laptop, som kraschade på slutet i låten och den avslutades med sitt traditionella "Titta det snöar"-tema. Det var bara ett exempel.
Både Lotta och Mikael var riktigt bra och man kan lugnt säga att de med bravur kan föra Povels storhet vidare. Mikael jobbar för övrigt som musikterapeut här i Örebro, men vi är inte utbildade inom samma riktning.
Monica Dominique vid pianot var helt suverän! Jag blir lika fascinerad varje gång, hon gjorde ett par sångnummer också och en underbar tolkning av "Den sista jäntan" tillsammans med Niclas Sunde´n på dragspel. Jag är definitivt ingen vän av dragspel, men här var det fantastiskt!
Svante Thuresson håller hur gammal han än blir verkar det som, vad bra han är! Han snubblade lite på ett par ord i första låten, men vad gör det med tanke på hur många tungor man vrickat på Povels texter.
Annelie Rydé är bara hur bra som helst, vilken röst och vilken styrka, riktigt bra på blues också. Hon och Svante lät väldigt bra tillsammans.
Den för mig okände Stephan Lundin var också bra. Nu vet jag att han och Povel hade ett gott samarbete de senare åren i Povles liv och att han är estradör och musikeragent eller vad det nu heter.
Som gästartist hade de Charlotte Strandberg. Hon var helt underbar i en låt där hon hummade fram en del av texten och fyllde i med diverse dramatiska ord så det blev en helhet i en totalt galen låt. Den var förstås också av Povel, men i skrivande stund har jag glömt vad den heter.
Som lite extra information när jag nu låter som en konsertrecensent, vet jag att både Annelie Rydé och Mikael Ramel fått Karamelodiktstipendiet.
Föreställningen höll på från 19.00 till cirka 21.30 och de timmarna gick alldeles för fort. På lätta fötter travade vi ut i regnet alldeles fyllda av eufori. Det var inte helt lätt att somna efteråt och så brukar det bli när man haft en sån här härlig upplevelse.
Tur att han hann med att göra runt 950 låtar! Tack Povel där i din himmel skulle jag vilja säga!
Fredag
Det är fortfarande jätteroligt att arbeta igen, efter 7 veckors sjukskrivning för den opererade axeln, men ack vad det tär på en gammal möglig, gravt medelsålders kvinna. Jag förstår inte varför jag inte kan vara klok och kvällstrött och gå och lägga mig i tid någon gång, så jag slipper vara så trött på morgonen. En kväll den här veckan lyckades jag faktiskt släcka sänglampan redan 22.45 och jag tror jag somnade ganska fort också. Det var dock inte igår kväll, då blev det midnatt. Nu när det äntligen är ett par lediga dagar ser jag fram emot att sova utan väckarklockan som piper strax före 6.
För att späka mig ytterligare har jag flängt runt i hela huset hela den här eftermiddagen, först med dammtrasa, sen snabeldraken och sist moppat nästan överallt. Jag till och med hävde ut mattan från uterummet, för där var det gott om höstlöv som dragits med in. Hoppas innerligt att ingen granne såg mig när jag dammsög trappen och fotskrapan utanför huset.
Jag har som bekant börjat sköta om kvarterets småfåglar. På framsidan vankas solrosfrö i en liten stuga som hänger på behörigt avstånd från katter. Medan Kosmos levde fick de söka sin mat någon annanstans, men det finns ju fler än han i närheten. På baksidan är det talgbollar som gäller, de hänger i en automat i grannen Karins syren. Skatorna har väldiga bekymmer över hur de ska komma åt godbitarna. Oj, nu blev det en sån där lång utvikning igen.
Jag dammsög fotskrapan, för de små liven sitter på hängrännan och äter, sen släpper de ner skalen precis framför ytterdörren och vips har man dragit in hur mycket som helst som fastnar i mattorna innanför dörren. Det håller förstås inte så länge, men just nu är det i alla fall fritt från solrosfröskal både ute och inne.
Ikväll ska vi gå och lyssna på "Kolla Povel". Jag gillar verkligen hans låtar, hela hans språk förresten. En ordekvilibrist av stora mått och bra musik också för den delen. Det är hans båda barn Lotta och Mikael, Svante Thuresson, Annelie Rydé och Stephan Lundin som gör en konsert med Povels repertoar. Den sistnämnde känner jag inte till, men de andra är helt klart bra artister. Det känns som det vore svårt att misslyckas med ett sånt koncept. I alla fall ska det bli skönt att släppa ner den rådbråkade städkroppen i en mjuk stol på Hjalmar Bergmanteatern i ett par timmar och bara njuta.
Natur
Jag kan bli stående och stirra på något helt trivialt och nästan falla i trans, den här tuvan med nån slags mossa t ex. Förmodligen heter den något på stjärn, eller hur? Visst är det hur vackert som helst?
Jag blev ohjälpligt efter hela tiden vi gick, för det var en sån fin dag, ljuset så skirt och härligt att fotografera i. Såna här daar får mig att känna mig som en riktig skogsmulle och jag önskar att jag visste mycket, mycket mer vad det är jag ser.
Sen kommer man ju fram till andra företeelser som får en att undra över folks förståndsgåvor....... Vem i hela friden är det som törs göra upp en eld på detta underlag? Nu verkar det för all del ha gått bra, men visste de det innan? Jag muttrade något oskrivbart när jag såg det här!
Ute på den stora floden Svartån - hörde faktiskt nån som häromdagen sa att det var en flod, var en annan naturentusiast ute och luftade sig. Det såg onekligen härligt ut, men jag är övertygad om att en som kan falla på släta golv garanterat skulle kantrat! Inga namn!
Hoppas det dröjer läääääääääääääääääääääääääääääääääänge innan snön kommer!
Samma söndagsmål
Ännu en solig söndag utan snö. Vi måste ut så klart och efter en stunds diskuterande blev det samma mål som förra helgen. Dock bestämde vi redan här hemma att vi skulle gå i en annan riktning. Det är gott om promenadvägar därnere och vi gick mot Vattenparken.
Ingen idé att försöka komma in på områdets toaletter. Stängt för säsongen. Någon har tydligen varit akut nödig sen den låstes, så nu var det rejält förspikat. Kofot medföres vid behov!
Ganska fort kom vi fram till samma ställe som vi gick förra söndagen, så vi svängde av rakt in i grönskan. Där fanns en liten stig under alla löv och kvistar, ganska blött, men vi var ordentligt skodda, så vi travade på. Där gick inte en enda människa mer än vi två, ganska skönt.
Jag som har rik och livlig fantasi började spåna om att vi var på väg in i ett mangroveträsk, man fick blunda lite för björkarna och kylan, så var det inte så långt i från......... i alla fall inte i min hjärna.
När vi stannade upp och lyssnade hördes en hel del fågelsång. Sen såg vi ganska många fåglar. Talgoxe och blåmes kände jag lätt igen sen fadern lärt upp mig vid fågelbordet som liten, men det fanns en annan liten grå sak, spräcklig skulle jag vilja säga, som jag inte kände igen och vi såg även en sotsvart, för oss okänd flygande varelse. Liten den också, så jag klämde till med att det var en ollonborr,vilket jag genast fick mothugg på. Jag försökte bara vara rolig, men där mitt i "träsket" var det plötsligt allvar. Inga ollonborrar här inte!
Vi tågade vidare in i vegetationen och då blev det plötsligt väldigt svenskt och åter till verkligheten.
Spår efter bäver och då menar jag förstås inte fotspår. Han hade gnagt på fler ställen och det är rejäla spån han lämnar, som riktig flis.
Björken full med tickor hör nog också mer hemma här än i mangroveträsket där långt borta!
Tillbaka mot Naturens hus, för vi blev hungriga på den svåra exkursionen. Där fanns några buskar med lite "mat" på, men vi lämnade det till våra bevingade vänner. Säkert godare nu sen de blivit frostnupna.
Bonden hade också gett upp för säsongen, han är väl ute och söker fru på TV 4!
Efter en mycket god Boeuf bourgogne på restaurangen lämnade vi detta härliga paradis för den här helgen.
Utanför satt lilla jag och undrade var matte och husse tagit vägen?????? "Jag ser dem därinne i värmen!"
Lördag allhelgonahelgen
Nu hade han köpt ett lodur på Blocket och ville hämta det själv så det inte skulle fara illa i transporten. Klokt! Jag följer gärna med ut och åker, så vi drog iväg direkt efter frukost (som intogs under Melodikrysset, inte alltför tidigt alltså).
I det här lilla huset bodde säljaren. Väl därinne fokuserade vi genast på helt olika saker. Han så klart på sin kära klocka, men jag hittade något mycket mer intressant. Kolla själv!
Och inte nog med det här lilla paret (Nymfparakiter för den som inte känner till olika papegojor).
De bodde förstås i två burar, men varannan, var tredje dag var det fri flygning därinne. Tapeten var "fint" putsad i kanterna, som det blir när man har fåglar lösa inomhus, men de såg ut att stortrivas. En tog en sväng över skallen på mig, men inga problem, den var inte intresserad av mitt hår - lika bra det, tyckte jag.
Vi åkte hem över Godegård, ett ställe som jag är väldigt förtjust i, utan att riktigt veta varför. En massa gamla fina hus sen brukstiden och där finns även ett underbart porslinsmuseum som jag tycker alla ska åka och titta på. http://www.godegard.se/
Det som inte tilltalade mitt öga var vintern som anlänt till den här delen av landet. Förmodligen bara på kort besök, men ändå, man såg ju snön...........! Och mycket var det också! HUVA ! ! ! ! ! ! ! ! !
Tog vägen hem om kyrkogården och där var så fint på gravarna, mors och fars och morfars. De hade varsina lyktor och inte behövde jag tända mina ljus heller, det var redan gjort. TACK Sofie, du är underbar! Skönt att träffa dig o ett par av barnen, därute också. Det är en skön stämning den här kvällen och så otroligt vackert med alla ljus för våra nära och kära.
Lite suddigt, men inte mindre vackert för det. Kameran förmår inte lika mycket som fotografen önskar.
Julen numera, lite fågelprat och motstånd mot det nya!
Fåglarna har varit här och sagt till att det är dags att jag börjar mata dem och det kan jag väl förstå med tanke på vädret. Själv har jag gått i ide. Nu är det detta som gäller i några månader: Snabbt ut till bilen som står med motor- och kupévärmare. Lika snabbt in på jobbet - arbeta - snabbt ut och skrapa fram eländet som står där och är igloo och sen en sprinterliknande promenad från parkeringen och in i det varma huset.
Under hot eller ihärdiga påtryckningar kan jag möjligen gå ut på en kortare promenad vintertid, detta förutsatt att det är sol.
Så var det då de små bevingade vännerna som väntar tåligt på att fågelhuset med solrosfrö och att matautomaten för talgbollar ska komma upp.
Intet ont anande gick jag in på Plantagen för att köpa en storpack talgbollar och kolla, hela ena halvan av lokalen lyste som värsta lampaffären. Det var julen som kommit, lagom till All helgona......Måste säga att de ligger efter, Ikea har snart sålt slut på sin jul, i alla fall gobitarna.
Jag bara älskar julen, det ska vara mycket av precis allt till jul. Julklappar, godis, mat, pynt, tomtar och änglar. Viktigast av allt är det fina, gröna, levande jultallen, den är obligatorisk. Absolut inte en gran i plast! För övrigt har det varit en total omöjlighet i vårt hem, då katten alltid varit vegetarisk till jul och noppat barr alla tider på dygnet.
Jag blev nästan drogad av att strosa runt bland alla borden med pynt, ljusstakar och stjärnor och bara försöka komma på vad jag bäst behöver. Det fanns massor på Plantagen, fast det var ett bord med alldeles svarta tomtar, de såg lite sorgliga ut. Jag fortsatte framåt och DÅ!!!!! Där stod det värsta jag sett hittills - EN ROSA JULGRAN - plast förstås och med virkade, stärkta änglar och dito kulor. Det var definitivt inte min smak.
Nu när jag letat efter en bild på en rosa gran på nätet, för att riktigt visa hur gräsligt det var, förstår jag att jag är totalt ute. Man ska tydligen ha en rosa plastgran i år för att få en harmonisk jul. Jag totalvägrar att acceptera detta, men på Google finns hur många bloggar som helst, där alla skriver sig saliga om de rosa granarna som finns till salu detta nådens år 2008! Jag struntar totalt i om jag är hopplöst fel, en rosa plastgran blir över min döda kropp. Möjligen hade jag kunnat gå med på en i miniformat om min dotter varit tre år och gråtit sig till en, men inte ens det är jag säker på!
Så var det med det!
Nu får jag väl på skallen antar jag????? Det kan jag ta, men inte en rosa gran! GOD JUL!Nattuggla
Ute låter det som ett riktigt blåsigt höstväder. Det singlar ner nåt vitt skräp från himlen också och om Kosmos levt hade jag definitivt inte låtit honom gå ut.
Inne ligger Janne och snusar och sover, snarkar lite och mumlar något osammanhängande. Förmodligen hör han mitt knappande på datorn i sitt undermedvetna och tror att han ber mig vara tyst.
Varför sover inte jag då? Ligger inte ens och läser den nya boken av Harry Bernstein född 1910! "Drömmen" heter den.
Jo, för jag håller på och bakar matbröd. Sån är jag, komplett galen och ju senare på kvällen, desto större projekt. Jag insåg att det inte fanns just något matbröd kvar och jag vill helst ha hembakat, har skämt bort mig en aning.
Nu ligger 22 havrebullar med valnötter därnere och kallnar och här sitter jag redo för sängen och kallnar mycket fortare än bullarna. Jag kan tala om, att det är inte första gången det händer, aldrig lär jag mig heller, men det är jag uppriktigt sagt glad för. Tänk vad lugnt och skönt det är när alla utom jag (och Inga) sover, ingen ringer och stör och alldeles tyst är det. Fast......... nu drar de stora timmerstockarna igång här bakom mig. Han sover djupt min lilla älskling!
Det är dock inte jättesent, snart midnatt och innan 1 ligger jag! Tror jag ska gå tillbaka ner och slå in en julklapp elller två medan jag väntar!
Syjunta
Igår var det dags för syjunta. Min kompis Mary och jag satt och spånade för ganska längesen (mer än ett år sen) om att förr hade kvinnorna syjunta. En del har det idag också, men före TV.n och datorns inträde i våra liv var det mycket vanligt förekommande. Vi bestämde oss för att det skulle vara trevligt och att vi fråga en kompis var om vi inte skulle ta upp denna gamla tradition.
Sagt och gjort, jag frågade Eva och Mary frågade Margareta och vips hade vi en liten junta. Det blev en gång hemma hos var och en av oss, ev. två gånger hos någon, sen rann det liksom ut i sanden som sommaren kom dragande med.
Eva och jag träffas ganska ofta och för ett par veckor sen skickade vi helt sonika ett sms till Mary, som ofta träffar Margareta, att var det så att de inte var intresserade längre så skulle vi maska av. Vi fick ett raskt svar, att de skulle allt maska på igen och vi fick välja vilken kväll vi ville hemma hos Margareta vecka 44. KUL tyckte vi och bestämde tisdag - igår kväll var det alltså dags. Vi hade en jättetrevlig kväll, men..........
.......vi är nog ingen riktig syjunta. Eva hämtade mig, hon hade med samma grytlapp som året innan, i en påse. Jag tog med den nästan färdiga koftan som också varit med förut och som fortfarande saknade hals- och framkant.
Ny adress var det för Margareta hade flyttat. Vi irrade runt på rätt gata med tillhörande gård i nästan 20 minuter (detta är sant) innan vi hittade entredörren men till slut var vi inne i huset. Väl inne i lägenheten var vi bara 3. Mary hade glömt bort att hon skulle vara barnvakt, så hon skulle bli lite sen, men skulle ha med sig rutor som hennes mamma virkat på sin tid. Margareta låtsades inte ens att hon skulle handarbeta, hon vill hellre umgås och det går också bra. Hon visade oss i alla fall väldigt fina mormorsrutor och spånade lite om att hon kanske kunde göra en kudde av dem - nån gång!.
Vi fick otroligt gott fika och eftersom vi nu har så trevlig på våra möten blev vi sittande i 2 timmar och fikade och pratade. Till slut bytte vi köksstolarna mot soffan och då äntligen, vid pass 20.30 hörde Mary av sig, ytterligare lite senare kom hon.
22.00 blev klockan innan vi bröt upp efter en väldigt rolig kväll och fick skjuts hem av Eva.
Vad vi åstadkom???? Jo, lite blev det faktiskt! Eva hann runt några varv på sin grytlapp. Jag stickade hela 5 varv på min halskant. Mary visade en hög olika fina rutor och blommor, men plockade raskt ner dem igen för att hinna med fikat som hon längtat efter hela kvällen. Margareta, hon hade som sagt knåpat ihop sitt "handarbete" redan innan vi kom: Hembakat bröd med ost, skinka, grönsaker, sås, en superb äpplepaj med grädde och dukat så vackert att bara det var ett konstverk.
Än har vi inte maskat av! Fortsättning följer med fotodokumentation från nästa träff.
Måndag
Idag har jag äntligen börjat jobba igen! Jag trodde inte jag skulle längta så efter skolan och arbetskamraterna som jag har gjort.
Jag spelar väldigt mycket piano i mitt jobb som musikterapeut och sitter långa stunder utan stöd för armarna. Så visade det sig då så småningom att jag tydligen inte var så muskulös som jag trodde. Jag fick mer och mer ont i min vänstra axel. Testade med alla möjliga och omöjliga kurer. Jag gick på massage, vilket var den allra bästa av alla kurerna, för det var så himla skönt. Trots att jag blev skönt uppmjukad, trött, slapp och mjuk i kroppen, och tom i plånboken blev inte axeln ett dugg bättre.
Så blev det till att botanisera på Apoteket. Där finns långa rader med smärtlindring och eftersom jag inte är någon större anhängare av att äta piller riktade jag blicken mot hyllan med salvor/krämer som går på djupet. De kryper in under "ontet" och låter det krypa upp i små pilar mot hudytan och försvinna. Som en trollformel bara: SIMSALABIM och vips slinker vesslan och man blir bra !
Zon hette den första som kära särbon smorde in min axel och skuldra med, nja, ingen större effekt.
Sen tipsade vår kompis Ingvar om en med Aloe som värmde och som fanns på hälsokosten. Den luktade väldigt gott, men ont hade jag fortfarande. Tillbaka till Apoteket och nu blev det Voltaren - ingen skillnad, till slut gick jag på reklamen om Eeze spray vilken inte fordrade närvaro av särbon, utan jag kunde spraya kontinuerligt en hel vecka. Blev jag bra då? Nej, det blev jag inte !
Någon gång under hela detta egna kvackande hade jag sökt ett antal läkare som alla hade olika teorier. Den jag minns allra bäst var den absolut ärligaste läkare jag någonsin träffat på. Han hade tre förslag som han delgav mig på bruten svenska, efter att ha gjort diverse tester och kontroller av min axelfunktion. Så här sa han:
"Du kan vara utsliten, eller du kan ha kalkaxel och det kan vara bursan (med reservation för stavningen)". Jag hade ingen aning om vad en bursa var. Bursan är en liten slemsäck som sitter inne i axeln, förklarade han för mig som förmodligen såg ut som ett kryss i ansiktet vid det laget.
Sen sa han: "Man kan ge en spruta rakt in i bursan med cortison och lite bedövning och jag kan det till 50/50, så om du vill kan vi prova?" Han log ett charmigt leende, jag stirrade förskräckt på honom, tänkte på min sprutskräck som jag teraperat mig mot i väldigt många år genom att vara blodgivare, men ändå inte kommit över helt och tackade vänligt med bestämt nej! Han såg inte särskilt ledsen ut för det, men hur många läkare är så ärliga när man sitter där och söker hjälp för det ena och det andra?
Till slut opererades jag i alla fall i axeln, fick akut en återbudstid 9 september. Vid det laget hade jag väldigt ont och var starkt begränsad i rörligheten i vänster arm. Jag blev förstås mycket tacksam att slippa den 6-8 månader långa kön, jag hade bara avverkat hälften av den tiden. De fräste bort en del som växt till på nyckelbenet, rensade takbenet som var fullt med nånting(?), samt tog bort den inflammerade "bursan", eller möjligen del av den.
Jag blev sjukskriven i 8 veckor och det kändes väldigt skönt då, men sanningen att säga har det varit ganska tråkigt. Jag har haft för ont för att kunna köra bil, baka bröd, lyfta saker mm mm. Det har blivit lite kortare promenader och sen har jag förstås läst väldigt mycket böcker. En del främmande har jag också haft = ROLIGT! Men, allra roligast var att åka till skolan idag! Jag skulle egentligen inte börja förrän nästa måndag, men nu ville jag ut hemifrån.
Trots att vi inte haft några elever idag var jag så trött när jag kom hem vid 16.30 att jag bara sjönk ihop på soffan. Sen fick jag en energikick när jag låg där uthälld och bara stirrade i taket. Förmodligen stod det något budskap däruppe, för jag var tvungen att gå till köket och baka kakor. Jag skrattade för mig själv, nog är man knäpp, men jag mådde jättebra när de stod i ugnen. Det är nog bäst att jag tar med mig några och bjuder arbetslaget på imorgon, det kan ju vara så att de kollar min blogg ikväll och undrar varför jag kommer utan kakor när de nu var så uppiggande!
Det var den dagen det!
Hallongrottor, fast med hjortronsylt, på rekommendation från kompisen Ellika i Umeå! Garanterat goda!
Söndag - normaltid - utflykt
Eftersom det blev normaltid inatt igen, så var åtminstone jag utsövd ganska tidigt om man jämför med normala helger. Då kan jag sova till både 10 och 10.30 och ändå inte ha lust att stiga upp. Idag vaknade jag första gången vid 7 och försökte lista ut om kroppen var 6 eller 8. Jag kom fram till att den var 8 och då hade jag alltså redan sovit 7 timmar. Jag brukar klara mig bra med det. Somnade dock om till 9 hur det nu kom sig och då var jag verkligen pigg.
Hur som helst blev även frukosten tidig och dagen kändes oändligt lång. Jag föreslog en promenad i Rynningeviken. Det var absolut inte sol, tvärtom, renget hängde i luften, men det var varmt och inte alltför blåsigt. Jag tror det var drygt 10 grader och det kändes skönt ute. Vi tog bilen dit ner och bestämde att först en tur som med start och mål Naturens hus, sedan fika.
Vi gick över vid Rävgången och tog rundan runt Rävgångsmaden (se kartan). Det är väldigt populärt att strosa runt här på helgerna, man möter jättemycket folk och det är så välordnat. Det finns toaletter, värmestuga, bra vägar att gå på och mycket att titta på. Gott om sjöfågel är det också och förstås många hundar som är ute och motionerar sina mattar och hussar.
Här är bron över vid Rävgången, det här är fotograferat sen man gått över från Naturens hus. Det finns ett "rastställe" på bron med bänkar där man kan sitta och filosefera, fika, ta kort eller bara vila sig lite om man behöver.
Den fina värmestugan helt i glas, det finns rejäla bänkar och bord inne och även en eldstad. Måtte den få stå ifred, för den är verkligen fin.
Sitter man därinne är det här vad man ser. Fåglarna varierar så klart........!
Det är väl skyltat, ingen risk att man missar någon information. Här låg förut den gamla oljehamnen, marken lär ha varit full med diverse icke naturligt, försvaret hade visst också något med det här området att göra. Regementet som hette I 3 i Örebro lades ner 1992 och då var den intressenten ute ur bilden. Sen tog kommunen tag i att göra om det till naturområde/reservat och det har de verkligen lyckats bra med. Det är ett rikt fågelliv och på strandängarna strövar betesdjur omkring under sommarhalvåret.
Vi mötte en hel del människor, trots att det småregnade lite. Det var inte alls obehagligt, utan ett skönt regn och jag som begåvats med självfall fick en ny frisyr alldeles gratis.
Det var ingen som cyklade idag, men det finns väl skyltat hur man tar sig Hemfjärden runt. Det har dock inte lockat mig än så länge, men är väldigt populärt och på sommaren kan man göra det i skock om man är road av sånt. Jag menar att det är ett återkommande arrangemang varje sommar.
Tillbaka vid Naturens hus var det gott om folk som åt och fikade, vi sällade oss till dem och nu kommer en bild på det jag fick till mitt fika. Det har jag lärt mig av Inga, för himmel vad mycket gott jag sett på hennes blogg genom tiderna. (Det låter som du bloggat sen tidernas begynnelse Inga, men du skriver så ofta, så mycket och så bra, att det nästan känns så).
Det ser väl smarrigt ut? Äppelpaj med vaniljvisp........ när jag gör det hemma ser hela anrättningen mer ut som en vanlig pajbit med vaniljsås, undrar vad de gör som inte jag gör? Kan det vara de där två amerikanska, lätt torra blåbären som är skillnaden? ? ?
Sen var det slut på utflykten och dags att återgå till normallivet, dvs hem och laga mat och packa arbetsväskan, för imorgon är det måndag!
Undrar just om kroppen fattar att det är en annan tideräkning, jag brukar vara värre än gamla kor när det blir sommar- och normaltid, svårt att somna, svårt att vakna. Jag kanske får anledning att återkomma till ämnet om det blir alltför knepigt med omställningen. Det borde inte påverka en ett dugg, men det gör det!
Rapport från senaste dagarna
Jag har varit på en kortare turne till Dalarna. Där har jag en nästansyster som heter Anna och vi måste ses då och då för att må bra. Hon var här med sin sambo i september och nu var jag hos dem/henne ett par dagar för att bara umgås och hitta på så mycket roligt som man orkar och kan klämma in på två dagar.
Den här underbara bonaden fyndade vi på Röda Korsets secondhandbutik i Hallsberg när Anna var hos mig. Jag hade en släng av generositet och gott hjärta när jag hittade den i en låda och uppmanade henne att köpa den. Nu kan jag undra varför, men med tanke på min redan nämnda godhet känner jag mig nöjd att den sitter på hennes vägg och gör alla gäster glada när de kommer. I alla fall kände jag mig väldigt glad och välkommen direkt!
På den härliga butiken Hemjord! i Nora, hade jag köpt ett ljust till familjens yngsta. Det ändrar färg medan det brinner och jag som har ett nästan sjukligt intresse för ljus kan bli sittande och bara stirra på just den här sorten hur länge som helst. Mycket fascinerande! Jag rekommenderar alla som gillar ljus att köpa ett, där jag köper dem i Nora kostar de 50 kronor styck, men det är de helt klart värda.
Vi var till Mora och shoppade loss, i den mån man kan göra det i Mora. Jag kan! Det blev fyrsiffriga belopp, men då har jag köpt en hel del julklappar. På vissa affärer blev de ganska förvånade när jag bad om julpapper på det jag köpte. De skulle veta att jag är i full gång redan i januari och köper på mig och samlar i "stack". Min dröm är att inreda gamla gästrummet till julklappsrum, nu när mitt yngsta barn har flyttat hemifrån och hennes rum fungerar som ett mycket bättre gästrum. Jag kan lova att Anna är avundsjuk på mig som ska ge mig själv ett julklappsrum.
I alla fall hade de en fin, typisk turistfriande plantering på genomfartsleden i Mora. Kolla själv!
I skrivande stund är jag ganska trött, totalt utan lokalsinne som jag är har jag irrat runt en del däruppe i Dalarna idag.........och det tar på orken!
Min lilla resa skulle avslutas idag i Lima hos ett annat par mycket goda vänner och hur jag nu åkte så hamnade jag nästan i Sälen. Jag tyckte att jag kände mig hemma på vägarna där och tog en genväg över Venjan, men jag valde fel avtagsväg inne i byn och hamnade så småningom mitt på Vasaloppsvägen. När det stod Risberg på en skylt blev jag lite misstänksam och körde åt sidan för att konsultera min gamla, blekta kartbok. Jo, nog var jag ute på irrspår alltid. Jag tänkte några icke skrivbara ord och vände bilen. Jag har väl åkt en bra bit av Vasaloppet nu då, även om det är både fel årstid och fel fortskaffningsmedel. Dock gick det fortare än om jag valt skidor i snö. Blåbärssoppa och funktionärer till trots - jag hade omkommit efter vägen om jag åkt skidor, för jag hade kört fel där också och farten ska vi inte tala om. Jag blev omåkt av sonen när han endast var 3 ½ år, efter det höll jag mig till sparken när det var tal om att förflytta sig vintertid utan bil.
Det var väldigt trevligt i Lima och avfärden försenades förstås, så jag fick åka sista timmen i kolmörker. Då var jag dock på kända vägar och kunde köra på rätt bra. Jag lyssnar oftast på talbok när jag kör längre sträckor, så jag hann med ett mord och ett självmord på väg mot Nora. Nu får jag ställa mig och baka i helgen så jag får reda på hur det slutar, för till jobbet blir det inte mer än 10 minuters lyssnande och då blir det ganska osammanhängande.
Avslutar innan jag somnar med att visa lilla Mimmi i Orsa. Hon "sytas" varje kväll framför TV.n i sin alldeles egna pläd där hon myser framför bl a "Bonde söker fru", Animal Planet och andra för henne mycket intressanta program. Jag måste tillstå att hon är söt, trots att jag inte är någon större kaninvän!
Vaddå syta? Jag har för mig att det betyder att man sköter om, gosar, är trevlig, tämjer osv osv.
Mer bilder eller bild.....
Bild över kanalen nerströms
När jag dricker te vill jag ha full mugg!!! Här kan man dock lugnt säga att
han som hällde upp överdrev. Jag fick nämligen bara drygt halva vid första
försöket, så jag bad att få fullt, tack!
Handtaget på muggen fungerade som en mycket bra avrinning i alla fall,
som synes.
OBS: Det var inte serveringspersonalen på cafeét som hällde upp!!!!!!
Här är en av de stängda slussportarna. Det är mycket vatten i kanalen, så
det blir som ett litet vattenfall.
Här ligger Gustaf Lagerbjelke i torrdocka. Den går även under namnet
"Räkbåten" och på sommaren trafikerar den Svartån i Örebro, från
centrum och ut till oset - kanske längre ut, men det vet inte jag - och tillbaka
in igen. Det lär visst vara väldigt trångt att sitta där och äta.
Söndagsutflykt
Igår var vi ute på motorcykeltur, förmodligen årets sista. Vi äger en halv motorcykel var, som tur är sitter halvorna ihop. Det är en BMW 1100 RT som vi är mycket nöjda med. Jag provkörde den innan vi köpte den, men sen dess har jag bara åkt bakpå. Det har flera orsaker, dels är jag inte van vid den än, dels har jag haft problem med min vänstra axel ett par år och känt att det inte är jag, utan hojen som bestämmer. Nu är jag opererad och till sommaren ska jag nog testa igen och se om jag kan ta över lite av den makten.Vi åkte iväg med packad fikaväska, solen sken och det var ganska svårt att tänka att det är andra halvan av oktober. Till helgen återgår vi till normaltid och sen är det bara att invänta november som alla människor utom jag tycks avsky.
Hjälmare Docka blev första stopp, där är så otroligt vackert, inte minst nu på hösten.
Hjälmare kanal är en kanal som förbinder Hjälmaren med Arbogaån och sedan vidare med Mälaren. Kanalen byggdes 1623-1639 med syftet att underlätta transporten av gods mellan Bergslagen och Stockholm/Östersjön. Kanalen fick 1819-1829 en delvis ny sträckning. (Detta kopierade jag från Wikipedia, undrar om sånt är tillåtet, måste fråga min instruktör......)
I alla fall, det är Sveriges äldsta byggda vattenväg och där vid Hjälmare Docka, kanalens torrdocka, finns ett kanalmuseum, gästhamn och café. Kanalen går mellan Gravudden i Arbogaån och Notholmen på Hjälmarens norra sida. Om jag minns rätt är det tre slussar just där, totalt 9 i hela kanalen.Vi satt länge i solen och fikade, sen gick vi runt torrdockan och tittade på vinterupplagda båtar, en del hade nog stått mer än en vinter såg det ut som.
Vi avstod från Hjälmaren runt och åkte vidare norrut på ganska små och mycket trevliga vägar. Jag såg ortsnamn jag aldrig hört förut, trots att jag är född i Närke. Garlinge och Fillinge är ett par exempel.
Vi såg väldigt många rådjur som var "ute på söndagmiddag " och på hemvägen även en älgko med två kalvar. De stod alldeles i utkanten av det samhället vi just passerat, lite mot skogskanten. Först såg vi bara en mörk massa, sen rörde den sig och då var jag tvungen att hoppa av cykeln för att titta lite närmare. De var inte alls långt borta och vi tittade på varandra ett tag innan de lunkade och vi åkte vidare.
Med särskild adress till Inga, vi kom till en kyrkogård där jag hittade en mjölnare....!
Det var en härlig tur och en skön avslutning på motorcykelsäsongen.
Nu törs jag inte försöka lägga in mer bilder just här där jag skrivit, för jag har redan lyckats radera all text en gång. Jag gör ett inlägg till utan text och testar lite bildhantering.
Utkast: Oj, här ...
Oj, här kanske jag har lyckats få fram min första bild. Den här lille vännen är numera ängel och mumsar råttor på de saligas ängder utan större ansträngning. Han kom vandrande på hösten 1987, förmodligen en övergiven sommarkatt. Han tog oss till sitt folk och fick stanna. Kära Kosmos, han blev 19 år innan han lämnade detta jordiska och var en helt underbar kisse!
Jag är en MYCKET stor kattvän och längtar varje dag efter minst en ny, gärna två! Jag har dock har bestämt mig för att det inte blir någon katt förrän jag känner att min lust att resa börjar avta, att jag kommer att vara mer hemma än vad fallet är nu och att jag bor så den/de kan få vara ute utan risk. Som tur är finns det andra katter i familjen och släkten så när abstinensen blir för stor söker jag upp dem och gosar tills jag känner mig nöjd. Sen är jag hårig och harmonisk! När någon klagar på allt katthår jag drar omkring med på kläderna brukar jag säga att det är lammull (det finns ju såna ludna tröjor t ex), ibland funkar det!
Fredagstankar
Oj vad detta med bloggandet maler i mitt huvud. Varför fattar jag inte hur man gör när man godkänner en kommentar? Ska det vara så himla svårt? Värre ändå, hur kommenterar jag en kommentar och värst, hur i hela världen lägger jag ut en bild som jag, utan att begripa hur jag gjorde, fått in under rubriken "Bild", samt skrivit kommentar till. Mögel kan jag tydligen inte skylla på, för jag har inte arbetat i en mögeskola. Man kanske kan mögla lite av för flitigt ätande av Gorgonzola? Inga, är det så?
I alla fall, i kväll, efter en skön sittning i TV-soffan med en spansk lufttorkad korv, en bit Manchego (spansk ost för den som ev. undrar, fårost tror jag), en jätteklase vindruvor och ett par tjeckiska öl samt käre särbon Janne, smög jag mig upp till datorn. Smög, för Janne slumrade så sött, halvsittande i soffan. Jag vet att han bara samlar kraft för att orka gå uppför trappan till sängen.
Efter en stunds knappande kom jag in på en ny sida och plötsligt hade jag visst godkänt det som kommit in. I och för sig har jag inte kollat än, men det såg ut som det skulle fungera, tänk om bilden också kommit fram? Låter lovande va? Dock, det är det inte, för jag vet inte vad jag gjorde och jag känner mig inte redo att konsumera kor, fårost, druvor och öl varje gång jag vill att hjärnan ska gå igång. Det måste finnas något enklare sätt.
Jag tror jag trots allt ska anlita Telia och ringa en vän snart.
Efter denna utläggning ska jag smyga ner och väcka hjärtevännen ,så han kan fortsätta sova i horisontalläge istället. Dels är det bekvämare, dels trevligare för min del i morgon bitti när han ligger bredvid mig och snusar och sover.
P.S. den där profilen man ska skriva för att ev läsare ska veta lite mer ligger också väl sparad, men ej publicerad. Suck!
Mögel i skallen
Har lärt mig av min kära vän I, som är en flitig bloggare, att vi har mögel i våra "skallar", det är förmodligen någon omskrivning för åldrande. Min är då akut angripen för närvarande, skriva kan jag som sagt, men inte lyckas jag med så värst mycket mer här på bloggen. Har försökt lite allt möjligt, men jag får nog ringa min instruktör och be om hjälp. Instruktören är samma I som möglar ikapp med mig, men hon är en fena på allt som har med bloggande att göra, så där vilar jag trygg.
Ringa en vän kan man göra om man är med i TV, men det funkar även i mitt liv, så kommer jag inte längre än så här snart, så hör jag av mig! ! Det är värre att försöka fråga publiken i mitt fall, med tanke på att mannen i mitt liv är särbo och barnen utflugna och 50/50 har ingen effekt alls.
Som nu den uppmärksamme kan förstå tittar jag gärna på TV4 fredagar och lördagar 19.30. Jag är en stor fantast av frågeprogram, ett av arven från de vetgiriga föräldrarna. Jag har slutat hetsa upp mig över reklamen som stör mitt i koncentrationen, då slår jag över på 1:an och tittar lite på nyheterna som går parallellt. Vid det här laget har jag lärt mig att jag kan titta i minst 5 minuter utan att missa Richard Sjöberg efter paus. Sen får jag gnugga hjärnan en liten stund till innan det är slut. Ja, jag erkänner, jag har en lott i postkodlotteriet också, detta enbart för att jag och nästansystern A lyckades hetsa varandra att gå med, för tänk om man får se grannen stå härutanför och vifta med ett guldkuvert och Magdalena Graf om halsen. Den sistnämnda kan jag avstå ifrån, men inte skulle det göra ont med ett guldkuvert, eller hur? Förresten 10.000 är nog så bra om det skulle vara så.
Hur som helst så vinner jag flera hundra tusen en del helger, andra lite mindre, fast......... det är förstås hemma i soffan!
Att blogga
Bilder blir det inte tal om riktigt än, men jag älskar att fotografera, så det kanske kommer det också så småningom. Nu håller jag på att försöka skriva en profil som ska föreställa mig, vet inte om det lyckas heller, men tro inte att jag sitter här och tjurar och surar för det- nääää, det är inte min grej. Det ordnar sig,
Mitt allra första inlägg som bloggare
Jag återkommer, nu är jag på inlärning!
