Lördag
Idag tog min gamla hosta nya tag och jag låter som skrammel i en gammal burk igen.
Ute blåser definitivt inte sommarvind, regnet piskar ner, gula och röda löv blåser omkring och det är ruggigt kallt.
Jag lyckade mota ut kärestan på en promenad innan det bröt löst och tack och lov för det.
Nu blir det inget mer bloggande för min del idag.
Jag ska tas med mot hemligt mål i kväll. Det är en del av julklappen från kärestan, som innebar lite upplevelser, som ska infrias i afton. Jag vet inget mer än att jag inte bör vara alltför sunkigt klädd. Det betyder förmodligen att jag ska vara ganska fin. Alltså är det ingen naturupplevelse, tur det med tanke på vädret.
Nu måste jag dock pysa iväg, ska vara smakråd till en ny jacka till kära dottern.
Rapport kommer imorgon om vad det blev av kvällen.
Ute blåser definitivt inte sommarvind, regnet piskar ner, gula och röda löv blåser omkring och det är ruggigt kallt.
Jag lyckade mota ut kärestan på en promenad innan det bröt löst och tack och lov för det.
Nu blir det inget mer bloggande för min del idag.
Jag ska tas med mot hemligt mål i kväll. Det är en del av julklappen från kärestan, som innebar lite upplevelser, som ska infrias i afton. Jag vet inget mer än att jag inte bör vara alltför sunkigt klädd. Det betyder förmodligen att jag ska vara ganska fin. Alltså är det ingen naturupplevelse, tur det med tanke på vädret.
Nu måste jag dock pysa iväg, ska vara smakråd till en ny jacka till kära dottern.
Rapport kommer imorgon om vad det blev av kvällen.
Stadsträdgården
Vi var till Stadsträdgården för snart en vecka sen. Jag hade helt glömt bort det när jag hittade mina fina äppelbilder i kameran. Hur jag kunde missa det är mig en gåta, jag som i det närmaste är fastvuxen vid min nya kamera. Ja, ny och ny...... nå, den är i alla fall inte så gammal.
Det var en blåsig dag som påminde mycket om höst, men vi åkte ändå iväg för att se vad de ville visa upp.
Det är Kvinnestaskolan som har en massa praktiska studieuppdrag därnere i Stadsträdgår'n. Jag tror det heter Lantbruksgymnasium numera.
Det finns gott om fruktträd och buskar och de odlar en hel del annat också .
Kärestan parkerade så fiffigt att vi inte kunde ta oss till målet utan att först passera hans passion här i livet och då syftar jag inte på mig själv, jag gick ju bredvid.
NÄÄÄÄÄÄÄ, det var inte klockmarknad heller, han älskar ju rosor också!
Det fanns faktiskt lite blommor kvar, men framför allt fanns doften kvar, även om skönheten var klart på tillbakagång.
När kärestan ser en sån här blir han poetisk, det är tyvärr enda gången, men han har andra mycket goda sidor som väger upp det prosaiska.
Om just en ros kan han tala länge och lyriskt, han ackar och oar och orerar om hur den är sammansatt av alla blomblad åt olika håll, hur tät den är och hur färgen förvandlas från knopp till halvvissen blomma.
Jag är väldigt glad över just detta intresse. Sen får man liksom klockorna på köpet, det går ju inte att välja bort en bit av en färdig människa.
Jag kan gott erkänna, att jag lyssnar inte lika mycket på hur en Gustaf Becker ser ut inuti, jämfört med när han i tanken dissekerar en Astrid Lindgren.
Högt upp i pergolan fanns några helt fräscha rosor och sen kom vi in i Stadsträdgår'n.
Inne i växthusen fanns en chiliutställning, många olika sorter och förstås olika starka. Jag såg flera människor som gick och kände på chilifrukterna och hoppades i mitt inre att ingen av dem skulle klia sig i ögat innan de hunnit tvätta sig ordentligt. GÖR ALDRIG DET! Det gör fruktansvärt ont, råd från en som provat!
I ett hörn stod en bomullsplanta. Jag kom osökt in på Onkel Toms stuga, som alla i min ålder hade som obligatorisk läsning i skolan.
Efter det här exotiska kom vi sen till äppelutställningen, den som var huvudtemat för dagen. Det visade sig att det fanns lite plommon att titta på också. De tycker jag inte man ska titta på, de ska ätas i mängder så man inte glömmer bort att man har en mage som behöver renas ibland.
Det måste ha varit med en estet när äppelutställningen gjordes i ordning.
Titta och njut, det gjorde vi!
Här kommer lite fruktmix som avslutning, dvs plommonen blandar sig i.
Utanför pågick en liten marknad med frukttema. Jag blev helt salig, det satt en liten tjej där och sålde påsar med Åkeröäpplen, de godaste äpplen jag vet. 5 stycken för 15 kronor. Jag har tre kvar och jag bjuder inte bort ett enda ett. De är mina!!!!!!!!!
Det var en blåsig dag som påminde mycket om höst, men vi åkte ändå iväg för att se vad de ville visa upp.
Det är Kvinnestaskolan som har en massa praktiska studieuppdrag därnere i Stadsträdgår'n. Jag tror det heter Lantbruksgymnasium numera.
Det finns gott om fruktträd och buskar och de odlar en hel del annat också .
Kärestan parkerade så fiffigt att vi inte kunde ta oss till målet utan att först passera hans passion här i livet och då syftar jag inte på mig själv, jag gick ju bredvid.
NÄÄÄÄÄÄÄ, det var inte klockmarknad heller, han älskar ju rosor också!
Det fanns faktiskt lite blommor kvar, men framför allt fanns doften kvar, även om skönheten var klart på tillbakagång.
När kärestan ser en sån här blir han poetisk, det är tyvärr enda gången, men han har andra mycket goda sidor som väger upp det prosaiska.
Om just en ros kan han tala länge och lyriskt, han ackar och oar och orerar om hur den är sammansatt av alla blomblad åt olika håll, hur tät den är och hur färgen förvandlas från knopp till halvvissen blomma.
Jag är väldigt glad över just detta intresse. Sen får man liksom klockorna på köpet, det går ju inte att välja bort en bit av en färdig människa.
Jag kan gott erkänna, att jag lyssnar inte lika mycket på hur en Gustaf Becker ser ut inuti, jämfört med när han i tanken dissekerar en Astrid Lindgren.
Högt upp i pergolan fanns några helt fräscha rosor och sen kom vi in i Stadsträdgår'n.
Inne i växthusen fanns en chiliutställning, många olika sorter och förstås olika starka. Jag såg flera människor som gick och kände på chilifrukterna och hoppades i mitt inre att ingen av dem skulle klia sig i ögat innan de hunnit tvätta sig ordentligt. GÖR ALDRIG DET! Det gör fruktansvärt ont, råd från en som provat!
I ett hörn stod en bomullsplanta. Jag kom osökt in på Onkel Toms stuga, som alla i min ålder hade som obligatorisk läsning i skolan.
Efter det här exotiska kom vi sen till äppelutställningen, den som var huvudtemat för dagen. Det visade sig att det fanns lite plommon att titta på också. De tycker jag inte man ska titta på, de ska ätas i mängder så man inte glömmer bort att man har en mage som behöver renas ibland.
Det måste ha varit med en estet när äppelutställningen gjordes i ordning.
Titta och njut, det gjorde vi!
Här kommer lite fruktmix som avslutning, dvs plommonen blandar sig i.
Utanför pågick en liten marknad med frukttema. Jag blev helt salig, det satt en liten tjej där och sålde påsar med Åkeröäpplen, de godaste äpplen jag vet. 5 stycken för 15 kronor. Jag har tre kvar och jag bjuder inte bort ett enda ett. De är mina!!!!!!!!!
På språng norrut
Idag var jag snabbt iväg på norrut efter jobbet. Jag skulle träffa min kollega i Lindesberg för lite, eller mycket musikterapiprat.
Vi brukar träffas då och då, för det är så bra att ha någon att diskutera arbetet med. Vi är dessutom kurskompisar, så vi har hållit på ett bra tag nu med samma sak.
Jag kom inte längre än en bit bortom Kvinnersta, sen var det totalstopp pga olycks och där satt jag ett bra tag och lyssnade på min talbok. Tack och lov för den, nu när jag inte hade någon annan läsning med mig.
Det var en buss och en bil som krockat och kört in i vajerräcket. Det var lite otäckt, flera polisbilar och 3 ambulanser. Jag vet ingenting om hur det gick för människorna som var inblandade, men jag hoppas det gick bra.
Jag kom ganska försenad, men helskinnad fram till Lindesberg.
Längs hela vägen hem till A-C var det massor med rönnar proppade med bär. Undrar om det stämmer med det gamla talesättet: Mycket rönnbär = KALL vinter!
Optimist som jag är, dessutom väldigt händig tog jag ett kort i förbifarten på en otroligt späckad rönn. Det ska jag inte göra om kan jag lätt konstatera. Ibland undrar jag hur jag tänker, men förmodligen tänker jag inte alls, bara agerar. Då blir det så här fint!
Klokare har jag dock blivit med åren, så jag slutade göra två saker samtidigt, alltså köra bil och fotografera, la ifrån mig kameran och stannade vid nästa fina rönn, enbart för att ta det där kortet jag så gärna ville ha. Det var inte särskilt svårt, det är inte klokt vad rönntätt det var där jag for fram idag.
A-C bor passande nog i ett område där många gator har namn med musikanknytning, t ex "Dur", "Moll", "Alt", "Diskant" osv.
Genast när jag klev ur bilen fick jag ännu en liten hint från bollkryssvärlden, håller de ihop, levande och döda, för att håna oss som inte får dem att leva? Jag bara stirrade och gick tillbaka till bilen och hämtade kameran.
Det var en av de finaste jag sett någon gång.
Jag hämtade mig dock ganska fort, bankade på dörren och klev in.
Musikterapimöte eller ätorgie? Jag blev lite osäker på vad det var jag tackat ja till, men äta kan vi och prata musikterapi också - en riktigt bra kombination,
I en av de små glasskålarna fanns det nyplockade smultron.......... 1 oktober!!!!
När jag blundade och tänkte bort lite tjocka kläder var det enbart sommar! Hög njutfaktor!
Vi pratade mycket arbete och satt länge och åt och rätt som det var sa A-C: "Men, titta en katt."
Jag tittade ut och det var minsann inte vilken katt som helst, det var en brunmaskad birma som kom tassande på stenkanten och satte sig vid lyktan och gosade lite med den.
Jag tog bilden genom fönstret för att inte skrämma bort den, men ingen av oss kattälskare kunde hålla oss. Vi var tvungna att fjompprata lite med den och den var precis lika fjompig som vi, för den svarade.
Sen bevärdigade den oss en liten strykning på benet innan den tassade vidare till nästa trädgård.
Jag fick se en gigantisk begonia också och en hel del andra fina blommor som riskerar frostskador i natt.
Här säger A-C: "Var ska jag ställa den här inatt?" Jag föreslog att hon skulle lägga över ett lakan.
Det är fint där på deras baksida, i lusthuset har vi suttit några gånger och ätit vid levande ljus. Mycket trevligt och väldigt rofyllt.
Det var lite kyligt, så efter kattvisiten gick vi tillbaka in och som om vi inte ätit nog kom det fram lite mer "Väldigt gott och fullständigt omöjligt att säga nej till smarrigt" på bordet.
Jag deltog i framställningen av det läckra genom att hålla i elvispen på vaniljvispet.
A-C skulle kunna stå på torget och bli rik på sina fantastiska äppelpajer. På den här hade hon strött mandelmassa och ringlat flytande honung på havregrynscrumblet, innan gräddning.
Härligt, krispigt, lagom sött/syrligt och fullständigt hopplöst att sluta äta. Jag var mätt innan, men tog om 4 gånger, även om det inte var några stora portioner de sista tre! (Jeansen stramar redan).
När jag så mätt att jag vacklade ut i hallen för att börja hemfärden möter mig dessa ord över ytterdörren.
JA, har inte vi tagit vara på dagen så vet inte jag hur man ska göra, för att leva upp till det?
När jag sen satt i bilen och föredömligt stannade för att ta sista bilden förstod jag att vi verkligen hade lyckats fånga hela dagen, för det hade blivit kväll.
Fullmånen var på väg upp!
TACK A-C för en trevlig, delikat, mättande och berikande eftermiddag!
Vi brukar träffas då och då, för det är så bra att ha någon att diskutera arbetet med. Vi är dessutom kurskompisar, så vi har hållit på ett bra tag nu med samma sak.
Jag kom inte längre än en bit bortom Kvinnersta, sen var det totalstopp pga olycks och där satt jag ett bra tag och lyssnade på min talbok. Tack och lov för den, nu när jag inte hade någon annan läsning med mig.
Det var en buss och en bil som krockat och kört in i vajerräcket. Det var lite otäckt, flera polisbilar och 3 ambulanser. Jag vet ingenting om hur det gick för människorna som var inblandade, men jag hoppas det gick bra.
Jag kom ganska försenad, men helskinnad fram till Lindesberg.
Längs hela vägen hem till A-C var det massor med rönnar proppade med bär. Undrar om det stämmer med det gamla talesättet: Mycket rönnbär = KALL vinter!
Optimist som jag är, dessutom väldigt händig tog jag ett kort i förbifarten på en otroligt späckad rönn. Det ska jag inte göra om kan jag lätt konstatera. Ibland undrar jag hur jag tänker, men förmodligen tänker jag inte alls, bara agerar. Då blir det så här fint!
Klokare har jag dock blivit med åren, så jag slutade göra två saker samtidigt, alltså köra bil och fotografera, la ifrån mig kameran och stannade vid nästa fina rönn, enbart för att ta det där kortet jag så gärna ville ha. Det var inte särskilt svårt, det är inte klokt vad rönntätt det var där jag for fram idag.
A-C bor passande nog i ett område där många gator har namn med musikanknytning, t ex "Dur", "Moll", "Alt", "Diskant" osv.
Genast när jag klev ur bilen fick jag ännu en liten hint från bollkryssvärlden, håller de ihop, levande och döda, för att håna oss som inte får dem att leva? Jag bara stirrade och gick tillbaka till bilen och hämtade kameran.
Det var en av de finaste jag sett någon gång.
Jag hämtade mig dock ganska fort, bankade på dörren och klev in.
Musikterapimöte eller ätorgie? Jag blev lite osäker på vad det var jag tackat ja till, men äta kan vi och prata musikterapi också - en riktigt bra kombination,
I en av de små glasskålarna fanns det nyplockade smultron.......... 1 oktober!!!!
När jag blundade och tänkte bort lite tjocka kläder var det enbart sommar! Hög njutfaktor!
Vi pratade mycket arbete och satt länge och åt och rätt som det var sa A-C: "Men, titta en katt."
Jag tittade ut och det var minsann inte vilken katt som helst, det var en brunmaskad birma som kom tassande på stenkanten och satte sig vid lyktan och gosade lite med den.
Jag tog bilden genom fönstret för att inte skrämma bort den, men ingen av oss kattälskare kunde hålla oss. Vi var tvungna att fjompprata lite med den och den var precis lika fjompig som vi, för den svarade.
Sen bevärdigade den oss en liten strykning på benet innan den tassade vidare till nästa trädgård.
Jag fick se en gigantisk begonia också och en hel del andra fina blommor som riskerar frostskador i natt.
Här säger A-C: "Var ska jag ställa den här inatt?" Jag föreslog att hon skulle lägga över ett lakan.
Det är fint där på deras baksida, i lusthuset har vi suttit några gånger och ätit vid levande ljus. Mycket trevligt och väldigt rofyllt.
Det var lite kyligt, så efter kattvisiten gick vi tillbaka in och som om vi inte ätit nog kom det fram lite mer "Väldigt gott och fullständigt omöjligt att säga nej till smarrigt" på bordet.
Jag deltog i framställningen av det läckra genom att hålla i elvispen på vaniljvispet.
A-C skulle kunna stå på torget och bli rik på sina fantastiska äppelpajer. På den här hade hon strött mandelmassa och ringlat flytande honung på havregrynscrumblet, innan gräddning.
Härligt, krispigt, lagom sött/syrligt och fullständigt hopplöst att sluta äta. Jag var mätt innan, men tog om 4 gånger, även om det inte var några stora portioner de sista tre! (Jeansen stramar redan).
När jag så mätt att jag vacklade ut i hallen för att börja hemfärden möter mig dessa ord över ytterdörren.
JA, har inte vi tagit vara på dagen så vet inte jag hur man ska göra, för att leva upp till det?
När jag sen satt i bilen och föredömligt stannade för att ta sista bilden förstod jag att vi verkligen hade lyckats fånga hela dagen, för det hade blivit kväll.
Fullmånen var på väg upp!
TACK A-C för en trevlig, delikat, mättande och berikande eftermiddag!
Missnöjd
Nu tänker jag klaga!
Mina sommarblomster blev aldrig så där stora och fina som jag är van vid. Det är helt mitt eget fel, hade jag inte rasslat runt på Irland i två veckor, utan varit hemma istället, pysslat, vattnat och skött om blomstren hade det varit samma prakt som jag blivit van vid sen jag bytte breddgrad.
För några veckor sen insåg jag, precis som en del andra, att nu var det Bollkryss som gällde. Drog alltså iväg en dag efter jobbet och investerade i en riktigt stor, inte någon liten 39 kronors, ljuslila var den. Jag placerade den mellan krukan med de taniga mörklila Petuniorna och krukan med de något kraftigare röda Flitiga lisorna, som växte runt en rätt så fin Marguerit.
Snyggt blev det, speciellt som krukorna var likadana, fast i olika storlek..
Förra veckan fick jag lov att ansa "Bollen", det var premiär för min del. Jag talade med den och frågade varför den hade en massa bruna torra blommor. Den svarade inte!
Förmodligen blev den sårad och surnade till ordentligt, för igår var hela brun och nu ligger den där i komposten för den eviga vilan, medan Lisan står där och prunkar, hon som inte brukar tåla att vara ute när det är bilrutsskraparväder. Förresten lever Petuniorna också.
Det är slut mellan mig och Bollkryss för det här året, kanske för alltid.
Tacka vet jag ljung när det blir dags för höstblomster!
Mina sommarblomster blev aldrig så där stora och fina som jag är van vid. Det är helt mitt eget fel, hade jag inte rasslat runt på Irland i två veckor, utan varit hemma istället, pysslat, vattnat och skött om blomstren hade det varit samma prakt som jag blivit van vid sen jag bytte breddgrad.
För några veckor sen insåg jag, precis som en del andra, att nu var det Bollkryss som gällde. Drog alltså iväg en dag efter jobbet och investerade i en riktigt stor, inte någon liten 39 kronors, ljuslila var den. Jag placerade den mellan krukan med de taniga mörklila Petuniorna och krukan med de något kraftigare röda Flitiga lisorna, som växte runt en rätt så fin Marguerit.
Snyggt blev det, speciellt som krukorna var likadana, fast i olika storlek..
Förra veckan fick jag lov att ansa "Bollen", det var premiär för min del. Jag talade med den och frågade varför den hade en massa bruna torra blommor. Den svarade inte!
Förmodligen blev den sårad och surnade till ordentligt, för igår var hela brun och nu ligger den där i komposten för den eviga vilan, medan Lisan står där och prunkar, hon som inte brukar tåla att vara ute när det är bilrutsskraparväder. Förresten lever Petuniorna också.
Det är slut mellan mig och Bollkryss för det här året, kanske för alltid.
Tacka vet jag ljung när det blir dags för höstblomster!
Skrapa skrapa skrapa
Nu kan jag bara säga ett ord, som jag brukade säga när jag bodde i Västerbotten och som passar alldeles utmärkt här också just nu.
H U V A !
I morse var första dagen som jag var tvungen att skrapa bilrutorna och det var inte klokt vad det frusit hårt. Jag fick ta i allt jag orkade. Huva igen!
Jag är ingen vintervän, men den kommer ändå, trots att jag gör motstånd. Jag kan stå ute när det vräksnöar, med blicken riktad uppåt och vråla :"SLUTA SNÖA!"
Precis som nån skulle bry sig, bara grannarna, de stirrar på galningen som står och skriker. I de här lägena säger kärestan till mig att klä mig ordentligt så ska vi gå ut och ta en vinterpromenad och då gör jag det.
Det händer att jag gör det, jag har faktiskt köpt mössor sen jag flyttade hit. I Umeå gick jag aldrig ut från oktober till april, bara till och från bilen, garaget och huset.
Tack och lov hade inte de fantastiska blomstren i Varberga centrum frusit sönder. Än har jag lite dispens!
H U V A !
I morse var första dagen som jag var tvungen att skrapa bilrutorna och det var inte klokt vad det frusit hårt. Jag fick ta i allt jag orkade. Huva igen!
Jag är ingen vintervän, men den kommer ändå, trots att jag gör motstånd. Jag kan stå ute när det vräksnöar, med blicken riktad uppåt och vråla :"SLUTA SNÖA!"
Precis som nån skulle bry sig, bara grannarna, de stirrar på galningen som står och skriker. I de här lägena säger kärestan till mig att klä mig ordentligt så ska vi gå ut och ta en vinterpromenad och då gör jag det.
Det händer att jag gör det, jag har faktiskt köpt mössor sen jag flyttade hit. I Umeå gick jag aldrig ut från oktober till april, bara till och från bilen, garaget och huset.
Tack och lov hade inte de fantastiska blomstren i Varberga centrum frusit sönder. Än har jag lite dispens!
Fiskrens
Helt utan vidare sprang jag på en ny butik på söder. Fiskrens design.
Genom skyltfönstret kunde jag skönja kort och det är jag svårt beroende av, trots att jag vid det här laget har minst 2 byrålådor fulla. Jajajaja, tjata inte, man kan ha värre laster och tvångs!
Fort in och där stod innehavaren som jag tror heter Petra.
Jag hade sett rätt, det var kort och vilka härliga sen. Mysiga djur som alla har olika karaktärer.
Jag hittade genast några favoriter, Fröken Flodin t ex, som liksom jag tycker det blir lite extra jobbigt när det blir för varmt med långbyxor och tröja på stranden, då när bikinin ska fram och den feta fronten är ett faktum.
Glenn är också väldigt söt i sin försynthet, samt Jeanette och Conny m fl. Man kan läsa om dem där det står "Om djuren."
De fanns som underlägg också och ...............
.............. små necessärer eller börsar eller vad man vill ha dem till.
Så fanns en baby- barnshop också. NEJ, man kan INTE köpa sig en bebis eller ett barn där, men en hel del ljuvligheter till det lilla livet man har i åtanke.
Det fanns en hel del andra produkter också och jag hoppade runt som en känguru därinne och fotograferade, allt medan jag pratade med Petra, om det nu var hon, vilket jag är ganska säker på.
Det var helt okej att jag skrev om hennes butik på bloggen och då ville hon att jag skulle nämna att hon har en webbshop också, alltså fiskrens design (länk högst upp.)
Förutom ett litet kort, bara ett enda, för jag behärskade mig, köpte jag en wettexduk.
Det fanns många att välja på där också!
Detta var bara första besöket, men absolut inte det sista, jättetrevlig affär!
Genom skyltfönstret kunde jag skönja kort och det är jag svårt beroende av, trots att jag vid det här laget har minst 2 byrålådor fulla. Jajajaja, tjata inte, man kan ha värre laster och tvångs!
Fort in och där stod innehavaren som jag tror heter Petra.
Jag hade sett rätt, det var kort och vilka härliga sen. Mysiga djur som alla har olika karaktärer.
Jag hittade genast några favoriter, Fröken Flodin t ex, som liksom jag tycker det blir lite extra jobbigt när det blir för varmt med långbyxor och tröja på stranden, då när bikinin ska fram och den feta fronten är ett faktum.
Glenn är också väldigt söt i sin försynthet, samt Jeanette och Conny m fl. Man kan läsa om dem där det står "Om djuren."
De fanns som underlägg också och ...............
.............. små necessärer eller börsar eller vad man vill ha dem till.
Så fanns en baby- barnshop också. NEJ, man kan INTE köpa sig en bebis eller ett barn där, men en hel del ljuvligheter till det lilla livet man har i åtanke.
Det fanns en hel del andra produkter också och jag hoppade runt som en känguru därinne och fotograferade, allt medan jag pratade med Petra, om det nu var hon, vilket jag är ganska säker på.
Det var helt okej att jag skrev om hennes butik på bloggen och då ville hon att jag skulle nämna att hon har en webbshop också, alltså fiskrens design (länk högst upp.)
Förutom ett litet kort, bara ett enda, för jag behärskade mig, köpte jag en wettexduk.
Det fanns många att välja på där också!
Detta var bara första besöket, men absolut inte det sista, jättetrevlig affär!
Hösten kommer
När vi var nere på stan igår och såg biogasbussarna, var egentligen vårt syfte att titta på "Bondens Marknad" på Olof Palmes torg.
Den återkommer under slutet av augusti och hela september varje år och är en sann fröjd när man som jag, har vuxit upp på landet.
Jag är van vid att man hämtar det man behöver direkt från jorden. Numera nöjer jag mig med att odla (hahaha) gräslök och rabarber. Då är det tur att det finns bondens marknad, så man ändå får sina jordiga morötter och söta, goda välsmakande tomater mm.
Där finns förstås också min favorit Karin från Ostbiten i Granhammar med alla goda ostar, lokalt producerade ostkakor, sylt, ägg, bröd, mjöl, kött mm mm.
Det mesta tar slut, så vill man ha något speciellt får man masa sig upp ur sängvärmen i tid och åka dit.
Därifrån strosade vi vidare över stan och det var lätt att konstatera att hösten anlänt. Utanför teatern var det extra tydligt.
Nu gillar jag hösten skarpt, så för mig är det absolut inget trauma att sommaren är slut. Det härrör från den tiden jag led av svår spindelfobi och visste, att när det blev höst drog de sig tillbaka och faran blåste över för flera månader framåt. Hur jag blev botad kan jag berätta om en annan gång.
Vätskepaus på oasen Konditori Vasa. De har stans godaste bullar, doppade i socker och kanel med en bautastor klick mandelmassa i mitten. Mycket begärliga och klart kaloririka!
När vi gick förbi SCB fick vi ännu en påminnelse om hösten med sina vackra färger. Säkert ett uttjatat ämne och även bilderna, men hur vackert är det inte? Helt otroligt!
Kärestan försvann i fjärran när jag jagade runt i vildvinet och tog kort, men jag kom ikapp och vi närmade oss bilen som stod parkerad på andra sidan järnvägen.
Där stod Kinnekulletåget! Det har jag aldrig sett tidigare, undrar om det finns många tåg som heter något liknande? Åker det bara från Kinnekulle, förresten, finns det järnväg på Kinnekulle. Nu började det snurra i min fantasirika skalle igen, sen fick jag gå och klura på det och inte få något svar.
Sista höstbilden för dagen på en liten ranka vildvin som förirrat sig till en annan stam än sin egen att klättra på.
Den återkommer under slutet av augusti och hela september varje år och är en sann fröjd när man som jag, har vuxit upp på landet.
Jag är van vid att man hämtar det man behöver direkt från jorden. Numera nöjer jag mig med att odla (hahaha) gräslök och rabarber. Då är det tur att det finns bondens marknad, så man ändå får sina jordiga morötter och söta, goda välsmakande tomater mm.
Där finns förstås också min favorit Karin från Ostbiten i Granhammar med alla goda ostar, lokalt producerade ostkakor, sylt, ägg, bröd, mjöl, kött mm mm.
Det mesta tar slut, så vill man ha något speciellt får man masa sig upp ur sängvärmen i tid och åka dit.
Därifrån strosade vi vidare över stan och det var lätt att konstatera att hösten anlänt. Utanför teatern var det extra tydligt.
Nu gillar jag hösten skarpt, så för mig är det absolut inget trauma att sommaren är slut. Det härrör från den tiden jag led av svår spindelfobi och visste, att när det blev höst drog de sig tillbaka och faran blåste över för flera månader framåt. Hur jag blev botad kan jag berätta om en annan gång.
Vätskepaus på oasen Konditori Vasa. De har stans godaste bullar, doppade i socker och kanel med en bautastor klick mandelmassa i mitten. Mycket begärliga och klart kaloririka!
När vi gick förbi SCB fick vi ännu en påminnelse om hösten med sina vackra färger. Säkert ett uttjatat ämne och även bilderna, men hur vackert är det inte? Helt otroligt!
Kärestan försvann i fjärran när jag jagade runt i vildvinet och tog kort, men jag kom ikapp och vi närmade oss bilen som stod parkerad på andra sidan järnvägen.
Där stod Kinnekulletåget! Det har jag aldrig sett tidigare, undrar om det finns många tåg som heter något liknande? Åker det bara från Kinnekulle, förresten, finns det järnväg på Kinnekulle. Nu började det snurra i min fantasirika skalle igen, sen fick jag gå och klura på det och inte få något svar.
Sista höstbilden för dagen på en liten ranka vildvin som förirrat sig till en annan stam än sin egen att klättra på.
Biogasbussar
Örebro ska få nya bussar, eller rättare sagt, vi har fått. De ska drivas med biogas och även få namn efter kända Örebroare. Folk har fått skicka in namnförslag och nu ska de namnges och tas i bruk.
Det är dock ett litet aber. Stan, eller om det heter kommunen numera, har inte lyckats få fram tillräckligt med biobränsle i tid, anläggningen är visst inte riktigt färdig eller hur det var. Så ett tag får de drivas med fossilt bränsle.
Hur som helst var det visning på Stortorget idag och visst är de fina. Jag vill gärna åka lila buss när jag ska hem från stan.
Särbon var inte lika entusiastisk som jag. Han gick där och muttrade lite och sa:
"Äh, det är väl bara motorn som är intressant."
"Gå och titta på den då", sa jag och tog lite kort istället.
Så här himla intressant var den!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det stod en massa folk i kö och väntade på att få gå in i bussen, de fipplade med pengar och jag fattade noll och intet. Då upplyste mig en kunnig kvinna på torget, att man kunde få rabatt om man fyllde på sitt busskort just idag. Jag vet inte hur mycket, men inte ställde jag mig i den kön för att få lite rabatt.
Fin färg i alla fall och alltid retar det nån. Lila ansågs väldigt vänstervridet för inte alltför längesen!
Det är dock ett litet aber. Stan, eller om det heter kommunen numera, har inte lyckats få fram tillräckligt med biobränsle i tid, anläggningen är visst inte riktigt färdig eller hur det var. Så ett tag får de drivas med fossilt bränsle.
Hur som helst var det visning på Stortorget idag och visst är de fina. Jag vill gärna åka lila buss när jag ska hem från stan.
Särbon var inte lika entusiastisk som jag. Han gick där och muttrade lite och sa:
"Äh, det är väl bara motorn som är intressant."
"Gå och titta på den då", sa jag och tog lite kort istället.
Så här himla intressant var den!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det stod en massa folk i kö och väntade på att få gå in i bussen, de fipplade med pengar och jag fattade noll och intet. Då upplyste mig en kunnig kvinna på torget, att man kunde få rabatt om man fyllde på sitt busskort just idag. Jag vet inte hur mycket, men inte ställde jag mig i den kön för att få lite rabatt.
Fin färg i alla fall och alltid retar det nån. Lila ansågs väldigt vänstervridet för inte alltför längesen!
Vem? Vad?
Jag var till tandläkaren efter jobbet idag. Det var ett positivt besök, röntgenbilderna visade ingenting och jag fick beskedet att jag inte kommer att tappa mina tänder, trots att jag blir äldre.
Hon påstod, att om jag skulle få sådana problem skulle det redan ha börjat visa sig.
TACKAR, NIGER och till och med BOCKAR!
Sen offrar jag väl en eller ett par getter på att hon talade sanning!
Glad i hågen stegade jag ut därifrån för att göra en snabbis in på Boddan (Body Shop alltså). Tack Inga, att du uppmanat mig att alltid ha kameran med mig, nu fick jag ta lite annorlunda bilder.
VEM har hittat på att balkonger kan se ut så här?
En helt genomskinlig glaslåda! Ett växthus, eller vad är det tänkt som? Jag skulle nog inte hasa ut där på morgonen för att lufta täcket, inte heller ligga lättklädd och sola.
Hur varmt blir det mitt i sommaren? Vill man att alla ska se allt man gör på sin balkong?
Det man ser från dessa glashistorier är ett parkeringshus och en parkeringsplats, några träd i kanten och ett annat hus. Inte så kul tyckte jag och hivade upp kameran. Två damer stod vid en bil, stirrade på mig, sen på vad det var jag tog kort på och slutligen tappade de hakorna och stirrade på mig en gång till.
Tyvärr kunde jag inte avgöra om de tog mig för rena galningen, eller om de trodde jag var arktiekten, som nöjd förevigade mitt verk.
Knallade vidare upp mot Drottninggatan. Våghustorget är helt ödelagt, alla träd borttagna, men ryktet säger att det är nya på väg. Kan det här vara planteringsgroparna med stödramar?
Torget är avspärrat och ser urtrist ut! Bra att visa lite fulheter här på bloggen ibland.
Gallerian Träffpunkt genomgår också någon slags metamorfos, vad gör de på taket? Jag är tydligen ganska ovetande vad som händer mitt på stan. Det kan bero på att jag helst inte vill vara där, men när jag nu ändå måste ibland passar jag på att se mig omkring.
Vad ska det bli? Ett bostadshus? Har jag missat all information senaste halvåret?
Nästan uppe på Drottningatan upptäcker jag i alla fall var min bästa Umeåkompis E kan komma att arbeta, om hon kan tänka sig att slita sig från kylan och snön ovan där. Jag väntar!!!!!
Här kära syster har du ditt nästa ställe, det bara väntar på dig!!!!!
Hon påstod, att om jag skulle få sådana problem skulle det redan ha börjat visa sig.
TACKAR, NIGER och till och med BOCKAR!
Sen offrar jag väl en eller ett par getter på att hon talade sanning!
Glad i hågen stegade jag ut därifrån för att göra en snabbis in på Boddan (Body Shop alltså). Tack Inga, att du uppmanat mig att alltid ha kameran med mig, nu fick jag ta lite annorlunda bilder.
VEM har hittat på att balkonger kan se ut så här?
En helt genomskinlig glaslåda! Ett växthus, eller vad är det tänkt som? Jag skulle nog inte hasa ut där på morgonen för att lufta täcket, inte heller ligga lättklädd och sola.
Hur varmt blir det mitt i sommaren? Vill man att alla ska se allt man gör på sin balkong?
Det man ser från dessa glashistorier är ett parkeringshus och en parkeringsplats, några träd i kanten och ett annat hus. Inte så kul tyckte jag och hivade upp kameran. Två damer stod vid en bil, stirrade på mig, sen på vad det var jag tog kort på och slutligen tappade de hakorna och stirrade på mig en gång till.
Tyvärr kunde jag inte avgöra om de tog mig för rena galningen, eller om de trodde jag var arktiekten, som nöjd förevigade mitt verk.
Knallade vidare upp mot Drottninggatan. Våghustorget är helt ödelagt, alla träd borttagna, men ryktet säger att det är nya på väg. Kan det här vara planteringsgroparna med stödramar?
Torget är avspärrat och ser urtrist ut! Bra att visa lite fulheter här på bloggen ibland.
Gallerian Träffpunkt genomgår också någon slags metamorfos, vad gör de på taket? Jag är tydligen ganska ovetande vad som händer mitt på stan. Det kan bero på att jag helst inte vill vara där, men när jag nu ändå måste ibland passar jag på att se mig omkring.
Vad ska det bli? Ett bostadshus? Har jag missat all information senaste halvåret?
Nästan uppe på Drottningatan upptäcker jag i alla fall var min bästa Umeåkompis E kan komma att arbeta, om hon kan tänka sig att slita sig från kylan och snön ovan där. Jag väntar!!!!!
Här kära syster har du ditt nästa ställe, det bara väntar på dig!!!!!
HOSTA
Jag har drabbats av hosta av ett slag jag sällan varit med om.
I söndagskväll när jag hade lagt mig vid 23-tiden började jag bara helt akut att hosta och HOSTA och HOSTA!
Det gav sig inte och sen dess har jag hållit på.
Det blir tack och lov inget mer heller verkar det som, i alla fall inte än.
Jag har fått basröst, kan inte sjunga, talar så lite som möjligt, för inte ens min kära dotter tycker om min nya röst.
Det tar väldigt mycket energi också att hålla på så här och allra värst är det i horisontalläge.
Vad gör man? Hostar på och ser glad ut? Sitta och sova kan jag inte och inga tabletter hjälper.
Jag har dock upptäckt att en liten slurk cognac lindrar. Jag testade det häromkvällen på uppmaning av en annan god vän som inte heller uppskattade mitt nya läte. Då somnade jag ganska lugnt. Det är dock synd på den dyra drycken som normalt sett bara tas fram vid mycket högtidliga tillfällen.
Kan man få det på recept tro?
I söndagskväll när jag hade lagt mig vid 23-tiden började jag bara helt akut att hosta och HOSTA och HOSTA!
Det gav sig inte och sen dess har jag hållit på.
Det blir tack och lov inget mer heller verkar det som, i alla fall inte än.
Jag har fått basröst, kan inte sjunga, talar så lite som möjligt, för inte ens min kära dotter tycker om min nya röst.
Det tar väldigt mycket energi också att hålla på så här och allra värst är det i horisontalläge.
Vad gör man? Hostar på och ser glad ut? Sitta och sova kan jag inte och inga tabletter hjälper.
Jag har dock upptäckt att en liten slurk cognac lindrar. Jag testade det häromkvällen på uppmaning av en annan god vän som inte heller uppskattade mitt nya läte. Då somnade jag ganska lugnt. Det är dock synd på den dyra drycken som normalt sett bara tas fram vid mycket högtidliga tillfällen.
Kan man få det på recept tro?
Mitt i stan
Mitt i stan ligger Oskarsparken, eller möjligen om det stavas med c?
Spelar ingen roll för någon annan än den Oskar den är uppkallad efter. Där finns bara träd, inte en enda blomrabatt och den står inte särskilt högt på min lista över ställen jag längtar till. Det är dock praktiskt att parkera därnere om man ska göra något ärende på stan.
Parken ligger i närheten av Gröna Grodan, där vi var och åt här om dagen. På väg till bilen lyfte jag precis som i den gamla psalmen, ögat mot himmelen och fick syn på vilka fina hus det var som låg där vid kanten av parken.
Inte farao behöver man åka till Prag för att se vackra husfasader och utsmyckningar.
Jag hade inte särskilt lång tid på mig, det var bara en lunch mitt i arbetsdagen, men några bilder hann jag ändå knäppa.
Detaljen över varenda fönster i hela nedre raden tilltalar i alla fall mig.
Huset mitt emot hade jättefina smidesbalkonger
Här är den lilla runda, som hamnade i skuggan.
På gaveln fanns olika utsmyckningar, de här hann jag med att fota -
- och högst upp på huset fick man veta hur gammalt det är.
Någon ledig dag ska jag ge mig själv mer tid och strosa runt nere i stan bland alla gamla hus som tack och lov finns kvar. Det här var bara de två vi gick förbi från bilen till Grodan.
Spelar ingen roll för någon annan än den Oskar den är uppkallad efter. Där finns bara träd, inte en enda blomrabatt och den står inte särskilt högt på min lista över ställen jag längtar till. Det är dock praktiskt att parkera därnere om man ska göra något ärende på stan.
Parken ligger i närheten av Gröna Grodan, där vi var och åt här om dagen. På väg till bilen lyfte jag precis som i den gamla psalmen, ögat mot himmelen och fick syn på vilka fina hus det var som låg där vid kanten av parken.
Inte farao behöver man åka till Prag för att se vackra husfasader och utsmyckningar.
Jag hade inte särskilt lång tid på mig, det var bara en lunch mitt i arbetsdagen, men några bilder hann jag ändå knäppa.
Detaljen över varenda fönster i hela nedre raden tilltalar i alla fall mig.
Huset mitt emot hade jättefina smidesbalkonger
Här är den lilla runda, som hamnade i skuggan.
På gaveln fanns olika utsmyckningar, de här hann jag med att fota -
- och högst upp på huset fick man veta hur gammalt det är.
Någon ledig dag ska jag ge mig själv mer tid och strosa runt nere i stan bland alla gamla hus som tack och lov finns kvar. Det här var bara de två vi gick förbi från bilen till Grodan.
Gröna Grodan
Gamla Hamncafeét i Örebro har uppstått i ny skepnad och heter numera Gröna Grodan. Det är en härlig restaurang som jag testat några gånger med jobbarkompisarna när det varit planeringsdagar och vi ätit ute. Lunchmenyn är billigare än kvällstid vill jag tro.
Första gången tog jag bakad potatis, som jag tycker är onödigt gott, sen satt jag och suktade över de andras salladstallrikar.
De har en färdig salladsgrund med allt möjligt gott. Sedan väljer man pasta, bulgur eller quinoa och 3 valfria tillbehör, beroende på vad man känner för just den dagen. Det hela toppas med valfri dressing/sås. 
Igår var vi där igen, för då var det återigen planeringsdag. På Sommarro var det isterband och stuvad potatis på lunchmenyn, på Gröna Grodan hägrade salladen. Vi är 7 i arbetslaget, 5 kvinnor och 2 män. Lätt att gissa vilka som valde vad, eller har jag fördomar nu?
Våra herrar är inte så salladsinriktade om man säger så!
Det ser inte så mycket ut på bilden som det verkligen är.
Igår valde jag rostbiffröra - helt sanslöst god, går inte att beskriva, knaperstekt bacon och parmaskinka. Ceasardressing skopades på som kronan på verket.
Orkar man sen kan man köpa fritt antal kulor av en mycket delikat italiensk glass. Jag orkade bara en igår, det fick bli panna cotta. Kaffe/te ingår så klart i priset. Bränt restaurangkaffe tilltalar mig, så det tog jag till glassen.
Gott om grodor är det också därinne och barnvänligt med för den delen.
Gröna Grodan, kom ihåg det. Jag var mätt hela dagen!
40-årsfest
I lördags, samma dag som vi varit i Hajstorp var det ännu en rolig begivenhet på gång. Vi skulle på 40-årsfest i Hallsberg. Äldsta brorsdotterns man U börjar närma sig oss och snart är vi lika gamla, för vi har ju slutat tänka på ålder för ett antal år sen.
Kalaset skulle gå av stapeln i valvet på Bergööska huset. Som gammal Hallsbergare blev jag lite överrumplad när brorsdottern informerade mig om detta. Jag hade aldrig hört talas om att det fanns ett valv under huset och där man dessutom kunde hyra in sig för att ha fest. Å andra sidan när jag googlade på det, visade det sig att det invigdes 7 februari i år, så det var inte så konstigt då.
Ingången var på baksidan av huset och det var jättefint därinne. Helt klart en källarvåning, men hur passande som helst som festlokal. Valvet är verkligen rätt namn på det.
Här syns det klart och tydligt att det är ett valv och det är faktiskt jag som är uppstyrd i lite andra kläder än T-shirt och jeans. Hör och häpna, jag hade t o m klackskor!!!!!!! Det är mycket unikt kan jag tala om. Synd bara att det inte finns bildbevis.
Festföremålet stod utanför och tog emot gästerna och han hade fullt upp ett bra tag, för det skulle komma 50 stycken. Yngste gäst var 12 år och äldste en bra bit över 70.
Jag är gammelfaster till de här söta tjejerna och faster till den tredje söta som är i bakgrunden -
- och även gammelfaster till den här godingen som står och klyver en kastanj med en sten, i väntan på att festen ska börja.
Det här sötingen är min yngsta brorsdotter F, hon var toastmaster och skötte det hela som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv.
Stolt över att dessa 4 tjejer och enda killen tillhör mig lite grann också.
Det var en otroligt rolig fest, massor med trevliga människor och en hel radda mer eller mindre galna uppdrag.
Först fick vi gå en tipspromenad under valven och testa hur mycket kunskap vi hade om festföremålet. Ingen hade alla rätt, som var 11, men det var en hög om hade 10 rätt, bl a jag. Tyvärr torskade jag på hur fort den blivande 40-åringen sprungit något lopp i Stockholm som var 1 mil. Jaja, jag brukar hävda att jag inte kan vinna, för jag har sån himla tur i kärlek..............!!!!
Det sjöngs en massa visor varenda gång vi skulle skåla för U också och sen fick varje bord ett uppdrag. På en given melodi och med några stödord som passade in på jubilaren skulle vi skriva en ny sång. Det var väldigt kul, nu fick samtliga därinne bl a veta
- att han blivit jagad av en galen grävling en mörk kväll när han skulle ut och rasta hunden innan läggdags.
- att han var Djurgårdare
- att han gillar film och sin Ford
- och självklart fanns ordet springa med också med tanke på milloppet.
Alla de nykomponerade sångerna hade fått med grävlingen, vilket nog roade oss mer än han som blivit jagad. Det verkade som han inte var riktigt trovärdig i sin familjs ögon.....
Såg den ut så här? I så fall var det en grävling!
När vi kom fick samtliga ta en lott. Här pågår dragningen. Det var 12 priser.
Det här tyckte jag var en jätterolig idé. Jag tror det var U.s syster som hittat på det.
Alla vinsterna var en pappersrulle med text och det gick ut på att man skulle göra något med jubilaren, t ex
"Du ska bjuda mig på en semla i mars", eller
"Du ska bjuda mig på kräftor eller surströmming i augusti".
Alla vinsterna var placerade i varsin månad på året och skulle även dokumenteras med foton för att sen bli ett minne av första året som 40-åring.
När vi ätit dök Lady Magi upp. Det blev en stunds trolleri.
Festen började 18.00 och rätt som det var började det kännas tungt i ögonlocken och när jag frågade kärestan vad klockan var hade den redan passerat midnatt för ett tag sen.
Tiden går fort när man har roligt! Vi tackade för oss en stund senare och passerade presentbordet på vägen ut. Himmel så roligt att öppna alla de där presenterna.
Det var verkligen en fantastiskt rolig fest och otroligt god förtäring!
Tusen tack från mig och min käre man.
1.45 kom vi hem och klockan 2 släckte jag lampan, men allt roligt surrade runt ett bra tag i huvudet på mig innan jag somnade.
Kalaset skulle gå av stapeln i valvet på Bergööska huset. Som gammal Hallsbergare blev jag lite överrumplad när brorsdottern informerade mig om detta. Jag hade aldrig hört talas om att det fanns ett valv under huset och där man dessutom kunde hyra in sig för att ha fest. Å andra sidan när jag googlade på det, visade det sig att det invigdes 7 februari i år, så det var inte så konstigt då.
Ingången var på baksidan av huset och det var jättefint därinne. Helt klart en källarvåning, men hur passande som helst som festlokal. Valvet är verkligen rätt namn på det.
Här syns det klart och tydligt att det är ett valv och det är faktiskt jag som är uppstyrd i lite andra kläder än T-shirt och jeans. Hör och häpna, jag hade t o m klackskor!!!!!!! Det är mycket unikt kan jag tala om. Synd bara att det inte finns bildbevis.
Festföremålet stod utanför och tog emot gästerna och han hade fullt upp ett bra tag, för det skulle komma 50 stycken. Yngste gäst var 12 år och äldste en bra bit över 70.
Jag är gammelfaster till de här söta tjejerna och faster till den tredje söta som är i bakgrunden -
- och även gammelfaster till den här godingen som står och klyver en kastanj med en sten, i väntan på att festen ska börja.
Det här sötingen är min yngsta brorsdotter F, hon var toastmaster och skötte det hela som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv.
Stolt över att dessa 4 tjejer och enda killen tillhör mig lite grann också.
Det var en otroligt rolig fest, massor med trevliga människor och en hel radda mer eller mindre galna uppdrag.
Först fick vi gå en tipspromenad under valven och testa hur mycket kunskap vi hade om festföremålet. Ingen hade alla rätt, som var 11, men det var en hög om hade 10 rätt, bl a jag. Tyvärr torskade jag på hur fort den blivande 40-åringen sprungit något lopp i Stockholm som var 1 mil. Jaja, jag brukar hävda att jag inte kan vinna, för jag har sån himla tur i kärlek..............!!!!
Det sjöngs en massa visor varenda gång vi skulle skåla för U också och sen fick varje bord ett uppdrag. På en given melodi och med några stödord som passade in på jubilaren skulle vi skriva en ny sång. Det var väldigt kul, nu fick samtliga därinne bl a veta
- att han blivit jagad av en galen grävling en mörk kväll när han skulle ut och rasta hunden innan läggdags.
- att han var Djurgårdare
- att han gillar film och sin Ford
- och självklart fanns ordet springa med också med tanke på milloppet.
Alla de nykomponerade sångerna hade fått med grävlingen, vilket nog roade oss mer än han som blivit jagad. Det verkade som han inte var riktigt trovärdig i sin familjs ögon.....
Såg den ut så här? I så fall var det en grävling!
När vi kom fick samtliga ta en lott. Här pågår dragningen. Det var 12 priser.
Det här tyckte jag var en jätterolig idé. Jag tror det var U.s syster som hittat på det.
Alla vinsterna var en pappersrulle med text och det gick ut på att man skulle göra något med jubilaren, t ex
"Du ska bjuda mig på en semla i mars", eller
"Du ska bjuda mig på kräftor eller surströmming i augusti".
Alla vinsterna var placerade i varsin månad på året och skulle även dokumenteras med foton för att sen bli ett minne av första året som 40-åring.
När vi ätit dök Lady Magi upp. Det blev en stunds trolleri.
Festen började 18.00 och rätt som det var började det kännas tungt i ögonlocken och när jag frågade kärestan vad klockan var hade den redan passerat midnatt för ett tag sen.
Tiden går fort när man har roligt! Vi tackade för oss en stund senare och passerade presentbordet på vägen ut. Himmel så roligt att öppna alla de där presenterna.
Det var verkligen en fantastiskt rolig fest och otroligt god förtäring!
Tusen tack från mig och min käre man.
1.45 kom vi hem och klockan 2 släckte jag lampan, men allt roligt surrade runt ett bra tag i huvudet på mig innan jag somnade.
Hajstorp i skördetider
Nästan varenda helg så här års, flänger vi iväg på nånting som händer inte allt för långt hemifrån. Igår var det Skörde- och Kulturfest i Hajstorp.
Hajstorp ligger någonstans i Västergötland, det är så litet att det inte fanns med i vår annars så superba kartbok över Sverige.
Jag tror det är mellan Lyrestad och Töreboda. Vi + kompisen I åkte för en gångs skull bil, annars är det just I vi brukar åka motorcykel tillsammans med.
Vi var där en gång förra året, då var det mest veteranbilar. Det är definitivt inte mitt huvudintresse, men när man har en trevlig man, om än särbo, följer man gärna med och går bredvid.
Dock hände något inom mig för ungefär ett år sen. Jag kände att min kvot av gamla fordon var fylld för flera år framåt, så när förslaget om Hajstorp kom upp på fredagseftermiddagen var jag tveksam.
Sen kom lockbetet: SKÖRDEFEST! Det kan innebära mycket och jag nappade på kroken som en utsvulten gädda. Desto gladare blev jag när I var intresserad av att följa med, då kunde vi dela på oss. Jag går gärna för mig själv och kuckelurar över det jag ser.
Vi åt sen lördagsfrukost och löste Melodikrysset och just när vi fyllt i sista ordet stod I på tröskeln och vi for iväg.
Det var en stor äng som var upplåten till fordonsparkering.
Med tanke på att det även var kvällsaktiviteter hade de löst belysningsproblemet över "parkeringen" på ett alldeles speciellt sätt. I fick sig ett gott skratt, som vi instämde i när han pekade och visade oss arrangemanget.
Göta Kanal passerar genom Hajstorp och det fanns möjlighet att åka båt för den som ville.
Jag hade gärna gett mig ut på skilsmässodiket, som kanalen så skämtsamt kallas bland båtfolk, men käre särbon är ingen vän av fordon på vatten, det är tyvärr så, vilket nästan är smärtsamt för min del. Jag är precis tvärtom, väldigt förtjust i det, men får av naturliga skäl behärska mig!
Vi följdes in i en gammal smedja, där jag var mer fascinerad av den gamla fotskrapan, än de nysmidda sakerna till salu på bordet framför ässjan.
När vi kom ut därifrån fick jag syn på raden av gamla bilar och bad herrarna att gå för sig själva och vi bestämde att ses för en fika 45 minuter senare.
Jag är inte helt anti, för jag såg en fin kylarprydnad eller vad det nu heter.
Kanske var det en Valiant, sen gillar jag "skärmen" på lyktan också.
Fri att gå som jag ville - SKÖNT!
Det är jobbigt att ha världens bästa särbo som tåligt står och väntar medan jag funderar ut det nödvändiga i att jag kanske behöver en sköld för trofeér el dyl.
Äsch, jag skämtar. Jag gled glad i hågen ut på marknadsgatan i ensamt majestät, dvs inte helt ensam, det var ju fler marknadsbesökare än jag där, men utan männen!
Här i Hajstorp hade de verkligen kommit ihåg att marknadsfolk även består av små människor, dvs barn. Det fanns massor med roligheter för dem också.
I kanalen låg en flotte som jag antar symboliserade skörden.
Där låg också en flytande badtunna och jag blev lika nyfiken som de som stod "ombord", vad det var som tutade långt därborta på vattnet.
K A N A L B Å T E N B E L L E V U E
Tappade jag lusten att åka båt nu? Inte direkt, tvärtom! Hur ska jag göra för att få med mig särbon ut på vattnet? Han nappar inte ens på en tur till Finland eller Tallin.......
Skylt inne i ett av magasinen längs med kanalen. Inaktuell förmodar jag.
Fin titel: SLUSSINSPEKTOREN
Jag fortsatte min promenad med marknadsstånden på ena sidan och kanalen på den andra.
Loppis
Ost
Bröd
Växter och kransar
Nu hade jag förbrukat 41 av mina 45 minuter och drog mig till mötesplatsen. Där stod de och vänatade på mig för att vi skulle gå och fika.
Först skickade de in mig för att välja vad jag ville ha, sedan blev jag lämnad utanför att bevaka så att vi kunde få ett ledigt bord i trädgården, precis bredvid kanalen i solskenet.
Vad ville jag ha undrade de innan de gick in? Jo, te - INTE LIPTON GUL - och en bulle!
Vännen I lyssnar på mig, vilket inte särbon gjorde. När de kom ut igen hade I fixat en tepåse som var citron, medan särbon ställer ner ett flottigt wienerbröd framför mig, dessutom med sylt i vaniljkrämen.
Vilket helgerån! För det första äter jag så gott som aldrig wienerbröd, de är för feta för min usla galla, för det andra får inte vaniljkräm besudlas med sylt och för det tredje kan ett wienerbröd aldrig någonsin kvala in under kategorien bullar.
Han försökte bortförklara det med att det inte fanns några bullar och ändå visste båda två att jag varit inne och valt innan jag sa "bulle". Man ska inte öda tid på skitprat, jag tog fatet med syltwienerbrödet och gick in och fick byta till bullen jag ville ha.
Garanterat fri från sylt!
Då säger min kära särbo till mig, jag, en av de värsta godisråttor som finns:
"Jag trodde det var för mycket socker på den för att du skulle vilja ha den!"
Jag bara skakade på huvudet, sen högg jag in. Den var späckad med gräddvaniljkräm!
Det kom ett par herrar och ville dela bord med oss, det gick bara fint.
Särbon kom i samspråk med dem om gamla fordon och för mig obegripliga styckdetaljer ur motorer, så jag och I gick iväg till slut. Det var en liten del av skördemarknaden kvar + konstmagasinet.
De pressade äppelmust på gammalt vis. Först krossa frukten.....
....... sedan pressa ut juicen.
När det blev dags för en runda i konstmagasinet blev jag ensam intressent igen. I gick för att se om särbon slitit sig från sina nya bekantingar och jag gick in.
Där inne vet jag att det finns mycket "Vill ha, vill ha, vill ha - saker" och jag önskar att jag och själsbroder J fick vara där tillsammans.
Jag köpte ingenting därinne, men utanför blev det lite ätbart att ta med hem - bröd, ost, korv och senap.
I lyckades med konsstycket att få ihop vår splittrade flock och på väg ner till bilen tittade vi på två monsterhojar, som ingen av oss var spekulant på om de ev. varit till salu.
Tack och adjö Hajstorp för den här gången. Utfart till höger!
Hajstorp ligger någonstans i Västergötland, det är så litet att det inte fanns med i vår annars så superba kartbok över Sverige.
Jag tror det är mellan Lyrestad och Töreboda. Vi + kompisen I åkte för en gångs skull bil, annars är det just I vi brukar åka motorcykel tillsammans med.
Vi var där en gång förra året, då var det mest veteranbilar. Det är definitivt inte mitt huvudintresse, men när man har en trevlig man, om än särbo, följer man gärna med och går bredvid.
Dock hände något inom mig för ungefär ett år sen. Jag kände att min kvot av gamla fordon var fylld för flera år framåt, så när förslaget om Hajstorp kom upp på fredagseftermiddagen var jag tveksam.
Sen kom lockbetet: SKÖRDEFEST! Det kan innebära mycket och jag nappade på kroken som en utsvulten gädda. Desto gladare blev jag när I var intresserad av att följa med, då kunde vi dela på oss. Jag går gärna för mig själv och kuckelurar över det jag ser.
Vi åt sen lördagsfrukost och löste Melodikrysset och just när vi fyllt i sista ordet stod I på tröskeln och vi for iväg.
Det var en stor äng som var upplåten till fordonsparkering.
Med tanke på att det även var kvällsaktiviteter hade de löst belysningsproblemet över "parkeringen" på ett alldeles speciellt sätt. I fick sig ett gott skratt, som vi instämde i när han pekade och visade oss arrangemanget.
Göta Kanal passerar genom Hajstorp och det fanns möjlighet att åka båt för den som ville.
Jag hade gärna gett mig ut på skilsmässodiket, som kanalen så skämtsamt kallas bland båtfolk, men käre särbon är ingen vän av fordon på vatten, det är tyvärr så, vilket nästan är smärtsamt för min del. Jag är precis tvärtom, väldigt förtjust i det, men får av naturliga skäl behärska mig!
Vi följdes in i en gammal smedja, där jag var mer fascinerad av den gamla fotskrapan, än de nysmidda sakerna till salu på bordet framför ässjan.
När vi kom ut därifrån fick jag syn på raden av gamla bilar och bad herrarna att gå för sig själva och vi bestämde att ses för en fika 45 minuter senare.
Jag är inte helt anti, för jag såg en fin kylarprydnad eller vad det nu heter.
Kanske var det en Valiant, sen gillar jag "skärmen" på lyktan också.
Fri att gå som jag ville - SKÖNT!
Det är jobbigt att ha världens bästa särbo som tåligt står och väntar medan jag funderar ut det nödvändiga i att jag kanske behöver en sköld för trofeér el dyl.
Äsch, jag skämtar. Jag gled glad i hågen ut på marknadsgatan i ensamt majestät, dvs inte helt ensam, det var ju fler marknadsbesökare än jag där, men utan männen!
Här i Hajstorp hade de verkligen kommit ihåg att marknadsfolk även består av små människor, dvs barn. Det fanns massor med roligheter för dem också.
I kanalen låg en flotte som jag antar symboliserade skörden.
Där låg också en flytande badtunna och jag blev lika nyfiken som de som stod "ombord", vad det var som tutade långt därborta på vattnet.
K A N A L B Å T E N B E L L E V U E
Tappade jag lusten att åka båt nu? Inte direkt, tvärtom! Hur ska jag göra för att få med mig särbon ut på vattnet? Han nappar inte ens på en tur till Finland eller Tallin.......
Skylt inne i ett av magasinen längs med kanalen. Inaktuell förmodar jag.
Fin titel: SLUSSINSPEKTOREN
Jag fortsatte min promenad med marknadsstånden på ena sidan och kanalen på den andra.
Loppis
Ost
Bröd
Växter och kransar
Nu hade jag förbrukat 41 av mina 45 minuter och drog mig till mötesplatsen. Där stod de och vänatade på mig för att vi skulle gå och fika.
Först skickade de in mig för att välja vad jag ville ha, sedan blev jag lämnad utanför att bevaka så att vi kunde få ett ledigt bord i trädgården, precis bredvid kanalen i solskenet.
Vad ville jag ha undrade de innan de gick in? Jo, te - INTE LIPTON GUL - och en bulle!
Vännen I lyssnar på mig, vilket inte särbon gjorde. När de kom ut igen hade I fixat en tepåse som var citron, medan särbon ställer ner ett flottigt wienerbröd framför mig, dessutom med sylt i vaniljkrämen.
Vilket helgerån! För det första äter jag så gott som aldrig wienerbröd, de är för feta för min usla galla, för det andra får inte vaniljkräm besudlas med sylt och för det tredje kan ett wienerbröd aldrig någonsin kvala in under kategorien bullar.
Han försökte bortförklara det med att det inte fanns några bullar och ändå visste båda två att jag varit inne och valt innan jag sa "bulle". Man ska inte öda tid på skitprat, jag tog fatet med syltwienerbrödet och gick in och fick byta till bullen jag ville ha.
Garanterat fri från sylt!
Då säger min kära särbo till mig, jag, en av de värsta godisråttor som finns:
"Jag trodde det var för mycket socker på den för att du skulle vilja ha den!"
Jag bara skakade på huvudet, sen högg jag in. Den var späckad med gräddvaniljkräm!
Det kom ett par herrar och ville dela bord med oss, det gick bara fint.
Särbon kom i samspråk med dem om gamla fordon och för mig obegripliga styckdetaljer ur motorer, så jag och I gick iväg till slut. Det var en liten del av skördemarknaden kvar + konstmagasinet.
De pressade äppelmust på gammalt vis. Först krossa frukten.....
....... sedan pressa ut juicen.
När det blev dags för en runda i konstmagasinet blev jag ensam intressent igen. I gick för att se om särbon slitit sig från sina nya bekantingar och jag gick in.
Där inne vet jag att det finns mycket "Vill ha, vill ha, vill ha - saker" och jag önskar att jag och själsbroder J fick vara där tillsammans.
Jag köpte ingenting därinne, men utanför blev det lite ätbart att ta med hem - bröd, ost, korv och senap.
I lyckades med konsstycket att få ihop vår splittrade flock och på väg ner till bilen tittade vi på två monsterhojar, som ingen av oss var spekulant på om de ev. varit till salu.
Tack och adjö Hajstorp för den här gången. Utfart till höger!
Lördag
Idag har vi varit borta halva dagen på en jätterolig skördemarknad. Nu ska vi bli borta hela kvällen också, på en jätteroligt 40-årsfest, så mer än så här blir det inte idag.
Imorgon kommer med all säkerhet en massa bilder och prat om dagens upplevelser.
Imorgon kommer med all säkerhet en massa bilder och prat om dagens upplevelser.
Trevlig em och kväll
J, en mycket god vän ända sen vi var barn, mailade för ett tag sen och ville bjuda mig på en öl någon kväll.
Jag brukar alltid vara den som kör bil när vi träffas i vår s.k. "Damklubb". Det är inte så seriöst som det låter. Vi är 6 tjejer som träffas oregelbundet hos varandra, ett antal gånger om året. Vi äter mat tillsammans och pratar, framför allt PRATAR!
Fem av oss klasskompisar sen tonårstiden och den sjätte har halkat med, för hon är syster till en av de andra.
Vi är bara två som bor i Örebro och då skjutsar jag alltid J. Sen betalar hon skjutsen med en öl på Bishop Arms då och då. Igår var det just "då och då" och det var så längesen vi sågs att jag riktigt längtade att få sitta ner några timmar, äta lite, ta en öl och framför allt prata om allt och inget.
Jag gick till stan, en promenad på ungefär 40 minuter. Puben öppnar 17.00 och jag hade tänkt hinna till Stallbackens Handelsbod och köpa müsli innan.
Stallbacken ligger mitt i stan, numera heter området lite pompöst "Gamla Stan" därnere på Engelbrektsgatan.
Vart namnet Stallbacken kommer ifrån vet jag inte, men man kan ju alltid misstänka att det funnits hästar där en gång i världen. Förresten finns där fortfarande en häst när jag tänker efter.
Handelsboden har inga gamla anor alls, anno 2005 står det på skylten, men den ligger i ett gammalt hus och är en härlig affär.
Jag kom dit 16.40 och hade alltså ganska gott om tid.
När nästansystern fyllde år helt nyligen var jag där och botaniserade bland hyllorna och hittade ett ganska stort sortiment från Renée Voltaire. Hon ena systern med kokböckerna. Hon har gjort en egen också för ett tag sen.
Hennes müsli är bl a bovetecrunch och persiska röda bär som visst har fått ett för mig helt okänt, svenskt namn numera. Den är riktigt god att toppa frukostyoghurten med och jag är redan beroende, trots att jag bara inmundigat en påse hittills.
Handelsboden väcker många barndomsminnen med sina karamellburkar -
och en hylla med burkar till salu. Burkar "från tiden," som de säger i Antikrundan. Vilken tid brukar jag tänka, för de använder det uttrycket till lite allt möjligt.
När jag letar efter det där lilla extra, som inte finns i massupplaga överallt brukar jag gå hit.
Titta bara på de här ljuvliga korten av Fröken Röd/Lena Emilsson
Eller temat svamp, som jag själv kört fast i nu ett tag
När jag gjort mina inköp och fått mitt lystmäte att bara "glo" på allt fint knallade jag upp till puben.
Jag var där i tid för att hänga på låset och stövlade raskt förbi de tre herrar som var före mig, för att vi skulle få plats i de bekväma fåtöljerna framför den konstgjorda brasan. Nu körde jag inte över någon, för de valde frivilligt andra sittplatser. En hade sitt stamställe i hörnet och de andra två valde att sitta utomhus. Inte vet jag, de kanske var fakirer, för så varmt var det inte att det ens var ett alternativ för mig.
J kom strax efter och här kommer hon balanserande med våra öl.
Hon dricker Leffe och jag Guinness.
Jag tipsade henne och nu alla er, att nynna luciasången för att inte spilla. Det fungerar oväntat bra för de flesta kvinnor. När vi hör just luciasången, nynnar den eller har den molande i skallen, har vi en tendens att skrida fram, istället för att spänna oss och gå försiktigt för att inte spilla. Testa gärna. Det är mina egna slutsatser, men på mig stämmer det väldigt bra. Herrar är inte lika vana lucior, dem har jag heller inte testat det på.
Hon tog sig fram torrskodd och min Guinness var lika god som på Irland.
20.30 tog jag bussen hem, snacka om att snacka! Himmel vad vi pratade och trevligt hade vi!
Jag brukar alltid vara den som kör bil när vi träffas i vår s.k. "Damklubb". Det är inte så seriöst som det låter. Vi är 6 tjejer som träffas oregelbundet hos varandra, ett antal gånger om året. Vi äter mat tillsammans och pratar, framför allt PRATAR!
Fem av oss klasskompisar sen tonårstiden och den sjätte har halkat med, för hon är syster till en av de andra.
Vi är bara två som bor i Örebro och då skjutsar jag alltid J. Sen betalar hon skjutsen med en öl på Bishop Arms då och då. Igår var det just "då och då" och det var så längesen vi sågs att jag riktigt längtade att få sitta ner några timmar, äta lite, ta en öl och framför allt prata om allt och inget.
Jag gick till stan, en promenad på ungefär 40 minuter. Puben öppnar 17.00 och jag hade tänkt hinna till Stallbackens Handelsbod och köpa müsli innan.
Stallbacken ligger mitt i stan, numera heter området lite pompöst "Gamla Stan" därnere på Engelbrektsgatan.
Vart namnet Stallbacken kommer ifrån vet jag inte, men man kan ju alltid misstänka att det funnits hästar där en gång i världen. Förresten finns där fortfarande en häst när jag tänker efter.
Handelsboden har inga gamla anor alls, anno 2005 står det på skylten, men den ligger i ett gammalt hus och är en härlig affär.
Jag kom dit 16.40 och hade alltså ganska gott om tid.
När nästansystern fyllde år helt nyligen var jag där och botaniserade bland hyllorna och hittade ett ganska stort sortiment från Renée Voltaire. Hon ena systern med kokböckerna. Hon har gjort en egen också för ett tag sen.
Hennes müsli är bl a bovetecrunch och persiska röda bär som visst har fått ett för mig helt okänt, svenskt namn numera. Den är riktigt god att toppa frukostyoghurten med och jag är redan beroende, trots att jag bara inmundigat en påse hittills.
Handelsboden väcker många barndomsminnen med sina karamellburkar -
och en hylla med burkar till salu. Burkar "från tiden," som de säger i Antikrundan. Vilken tid brukar jag tänka, för de använder det uttrycket till lite allt möjligt.
När jag letar efter det där lilla extra, som inte finns i massupplaga överallt brukar jag gå hit.
Titta bara på de här ljuvliga korten av Fröken Röd/Lena Emilsson
Eller temat svamp, som jag själv kört fast i nu ett tag
När jag gjort mina inköp och fått mitt lystmäte att bara "glo" på allt fint knallade jag upp till puben.
Jag var där i tid för att hänga på låset och stövlade raskt förbi de tre herrar som var före mig, för att vi skulle få plats i de bekväma fåtöljerna framför den konstgjorda brasan. Nu körde jag inte över någon, för de valde frivilligt andra sittplatser. En hade sitt stamställe i hörnet och de andra två valde att sitta utomhus. Inte vet jag, de kanske var fakirer, för så varmt var det inte att det ens var ett alternativ för mig.
J kom strax efter och här kommer hon balanserande med våra öl.
Hon dricker Leffe och jag Guinness.
Jag tipsade henne och nu alla er, att nynna luciasången för att inte spilla. Det fungerar oväntat bra för de flesta kvinnor. När vi hör just luciasången, nynnar den eller har den molande i skallen, har vi en tendens att skrida fram, istället för att spänna oss och gå försiktigt för att inte spilla. Testa gärna. Det är mina egna slutsatser, men på mig stämmer det väldigt bra. Herrar är inte lika vana lucior, dem har jag heller inte testat det på.
Hon tog sig fram torrskodd och min Guinness var lika god som på Irland.
20.30 tog jag bussen hem, snacka om att snacka! Himmel vad vi pratade och trevligt hade vi!
Svamp
Mycket mat blir det här på bloggen. En av mina kompisar tyckte att det verkar som vi äter en hel del gott och inte alltid så "magra" saker.
Helgens skörd tog jag tillvara på redan på måndagskvällen, men minnet är sämre än förmågan att raka hem en massa gott från skogen. Jag kom inte ihåg vad jag hållit på med förrän ikväll, när jag var hem till samma kompis och det stod en massa nystekta kantareller i en stekpanna på spisen hos henne.
Min måndagkväll tillbringade jag som en kvinna de gamla reaktionärerna hade uppskattat. Jag stod vid spisen! Tack och lov födde jag inga barn, men åstadkom en hel del finfinemangsmaskigheter. (Måste vara ett nyord).
Jag smörstekte alla de gula kantarellerna som jag behållit, för kära dottern med sambo fick en del kantareller också. De fick all taggsvamp och som kronan på verket, det bästa det lilla livet vet - smörsopp. Jag hade lyckats hitta 4 stycken som inte masken hunnit fram till. Hon fick dem och hon var salig, trots att det inte var mer.
Hälften av trattisarna blev en underbar soppa som vi ska äta på söndag. Den är OTROLIGT god! Den bidar sin tid i frysen och det blev till mer än en middag som tur är.
Resten förvällde jag och det ligger också i frysen i väntan på kargare tider då inget finns att hämta i skogen.
Naturligtvis hoppas jag på en runda den här helgen också. Så länge det finns svamp och blåbär måste jag dit.
Helgens skörd tog jag tillvara på redan på måndagskvällen, men minnet är sämre än förmågan att raka hem en massa gott från skogen. Jag kom inte ihåg vad jag hållit på med förrän ikväll, när jag var hem till samma kompis och det stod en massa nystekta kantareller i en stekpanna på spisen hos henne.
Min måndagkväll tillbringade jag som en kvinna de gamla reaktionärerna hade uppskattat. Jag stod vid spisen! Tack och lov födde jag inga barn, men åstadkom en hel del finfinemangsmaskigheter. (Måste vara ett nyord).
Jag smörstekte alla de gula kantarellerna som jag behållit, för kära dottern med sambo fick en del kantareller också. De fick all taggsvamp och som kronan på verket, det bästa det lilla livet vet - smörsopp. Jag hade lyckats hitta 4 stycken som inte masken hunnit fram till. Hon fick dem och hon var salig, trots att det inte var mer.
Hälften av trattisarna blev en underbar soppa som vi ska äta på söndag. Den är OTROLIGT god! Den bidar sin tid i frysen och det blev till mer än en middag som tur är.
Resten förvällde jag och det ligger också i frysen i väntan på kargare tider då inget finns att hämta i skogen.
Naturligtvis hoppas jag på en runda den här helgen också. Så länge det finns svamp och blåbär måste jag dit.
Garanterat iskallt
Vi var på fest hos en kompis för ett tag sen. Han bjöd på en riktigt maffig, god smörgåstårta med mycket räkor.
Jag är väldigt förtjust i just det skaldjuret, så jag trivdes bra och försökte se till att få mig en bit där de verkligen hade flockats.
Herrarna gillar snaps, jag gör inte det, men de tycker det hör till och ett av de viktigaste kriterierna på en perfekt snaps, är att den är isande iskall. Jag var fullt nöjd med min öl till maten, samt mängden räkor.
Värden i huset hade kommit på en helt genial ide, som jag härmed delar med mig av. Jag hade aldrig sett något liknande innan. Vi skrattade gott åt hans lösning på att servera den ulitmata issnapsen.
Viktigt är att det är en plastflaska, så den inte spricker. Här infrusen i en urdiskad mjölkkartong.
Smart va?
Jag är väldigt förtjust i just det skaldjuret, så jag trivdes bra och försökte se till att få mig en bit där de verkligen hade flockats.
Herrarna gillar snaps, jag gör inte det, men de tycker det hör till och ett av de viktigaste kriterierna på en perfekt snaps, är att den är isande iskall. Jag var fullt nöjd med min öl till maten, samt mängden räkor.
Värden i huset hade kommit på en helt genial ide, som jag härmed delar med mig av. Jag hade aldrig sett något liknande innan. Vi skrattade gott åt hans lösning på att servera den ulitmata issnapsen.
Viktigt är att det är en plastflaska, så den inte spricker. Här infrusen i en urdiskad mjölkkartong.
Smart va?
Tyg som väcker minnen
På någon av alla marknader som är så här års gjorde jag ett litet fynd, som jag betecknar som gulligt.
Den är inte större än att plånboken, telefonen och en näsduk får plats, men det var inte miniformatet jag föll för, det var valet av tyg i kassen.
Den kostade bara 10 kronor och det skulle inte jag sitta och sy den för, men glad var jag förstås över det låga priset.
Minnet som väcks, är när jag som tonåring glad i hågen kom hem till min mor och visade upp det nya tyget jag köpt och skulle sy en kjol av. Exakt likadant som det här. Hennes reaktion var helt obetalbar.
Skulle hennes dotter gå omkring i ett madrassvar och visa sig bland folk?
Vad skulle de tänka och tro?
Menade jag verkligen allvar?
Var jag egentligen riktigt frisk?
Jag vet inte vad det blev av tygbiten, bara att det aldrig blev någon kjol. Nu har jag i alla fall en liten minikasse och den är bara gullig!
Alternativ väg hem
Efter fröjderna på Chokladsalongen skulle vi tillbaka till Örebro. Det är alltid roligare att åka en annan väg hem och det gjorde vi utan större diskussion.
Vi åkte vägen mot Vretstorp, för där har vi varit en tidig vårdag, och haft fikakorg med oss, vid nån liten sjö. Nu ville vi se om det var lika naturskönt om hösten.
Det får jag nog lov att säga att det var, även om jag saknade alla fågelläten och kvitter som hördes där under våren.
Av med hjälmarna för att njuta lite frisk luft en stund.
Det är vid såna här tillfällen som jag hör en inre röst mala och säga: "Jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö."
Ja, det vill jag, men det kanske är lite sent påtänkt i livet?
Det är något naturområde, för där fanns en övergång, när jag i full mundering travade iväg nerför stigen och möttes av en grind och en trappa över staketet.
Det var nu jag än en gång saknade den där kameran, som jag kan ta extrema närbilder med. Den är inte inköpt än, så jag lär få fortsätta sakna den.
Ryssgubbe, kan det vara en sån här? Och bären i bakgrunden? Inte rönn!
Kärestan ville ta en bild på mig, med anledning av att det var så vacker bakgrund.........Men kära nån då, jag sitter ju i förgrunden, vad menar han??????
Vi fortsatte på ännu fler småvägar, men det blev bara att njuta med ögat. Kameran låg nerpackad! Hur han körde vet jag inte, men vi kom ut på motorvägen vid Marieberg.
Vi åkte vägen mot Vretstorp, för där har vi varit en tidig vårdag, och haft fikakorg med oss, vid nån liten sjö. Nu ville vi se om det var lika naturskönt om hösten.
Det får jag nog lov att säga att det var, även om jag saknade alla fågelläten och kvitter som hördes där under våren.
Av med hjälmarna för att njuta lite frisk luft en stund.
Det är vid såna här tillfällen som jag hör en inre röst mala och säga: "Jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö, jag vill bo vid en sjö."
Ja, det vill jag, men det kanske är lite sent påtänkt i livet?
Det är något naturområde, för där fanns en övergång, när jag i full mundering travade iväg nerför stigen och möttes av en grind och en trappa över staketet.
Det var nu jag än en gång saknade den där kameran, som jag kan ta extrema närbilder med. Den är inte inköpt än, så jag lär få fortsätta sakna den.
Ryssgubbe, kan det vara en sån här? Och bären i bakgrunden? Inte rönn!
Kärestan ville ta en bild på mig, med anledning av att det var så vacker bakgrund.........Men kära nån då, jag sitter ju i förgrunden, vad menar han??????
Vi fortsatte på ännu fler småvägar, men det blev bara att njuta med ögat. Kameran låg nerpackad! Hur han körde vet jag inte, men vi kom ut på motorvägen vid Marieberg.
